Det är verkligen en väldigt speciell fiol, från Titanic

2/10 På onsdagen var det dags för vårt riktiga möte och alla var nöjda och glada med den nya flotten så stämningen var hög. Vi tog också en rundtur i fabriken och tittade på andra produkter och produktionen.
Den bilden som visar ett orange rum är taget i en livflotte för 109 personer, det är nästan så att man skulle kunna köpa en för att använda som stuga eller hur? Svårt att hålla värmen uppe däremot, kan ju vara svårt att använda kamin i en uppblåsbar flotte.
Symbolen på svart botten sitter på en flotte och jag tycker först och främst att den ser lite snuskig ut och sen undrar jag vad den egentligen betyder?
Ute i entrén har vår leverantör en inglasad gästbok där Prinsessan Anne har signerat en sida, hon var och besökte dem för ett par år sedan. Det är lite häftigt tycker jag!
Eftersom vi var klara i god tid så bestämde C att vi alla skulle ta en utflykt till nya Titanic-museet som öppnade för ungefär ett år sedan. Det var ett bra museum och eftersom alla är intresserade av olika saker olika mycket så tog det förstås inte så lång tid innan vi kom ifrån varandra. Ibland såg jag en eller ett par av de andra i gruppen så jag antog att jag höll ungefär samma tempo genom utställningen. När jag precis satt mig för att se den avslutande filmen om olyckan och hur man återfann skeppet så ringde C och undrade var jag höll hus. De andra hade kommit ut så mycket tidigare att de till och med hunnit fika tillsammans och det var bara jag som fattades. Jag skyndade mig ut trots att han sa att det inte var någon panik utan att de undrat om de tappat bort mig. Innan vi åkte därifrån köpte jag ett mjukisdjur åt mamma, en björn med Titanic-flytväst på sig.
En sak som fanns med på utställningen var förresten fiolen som spelades ombord ända tills skeppet försvann i djupet. Den är privatägd och hittades i vattnet efter att skeppet sjunkit. Den var utlånad anonymt i några månader på museet och kommer att återlämnas snart, så det var tur att vi hann se den.
C tog med sig J och J för en rundtur på stan, för att visa det gamla Belfast och dess våldsamma historia, jag och K fick skjuts av W tillbaka till hotellet, vi var helt slut båda två och ville ladda inför kvällen.
När jag kom tillbaka till hotellet tog jag ett bad och lyssnade på musik och sen gjort jag i ordning mig för att gå ut med de andra på middag. Denna kväll var det bara vi svenskar som mötte upp för middag och vi gick fel någon gång på väg till restaurangen men hann i tid i alla fall. Maten var jättegod och miljön på restaurangen riktigt trevlig. Jag fick ett musiktips av K, det visade sig att hennes syrra är en framgångsrik musiker och sångare hemma i Sverige och hon spelade en liten bit av en låt för mig och det är precis min typ av musik, så det ska jag kolla upp på Spotify. K skriver också en del av hennes texter till låtarna också rätt häftigt!
Efter middagen gick vi tillbaka mot hotellet, J var trött men det var inte vi andra så vi gick till den gamla anrika puben som ligger runt hörnet från hotellet, där hade de levande musik som var riktigt bra så när J ville gå tillbaka till hotellet så stannade jag och K kvar. J hade knappt kommit ut genom dörren innan några killar kom fram och började prata med oss och de visade sig vara väldigt trevliga så det hade vi inget emot alls.
Bartendern hade en väldigt speciell teknik för att fylla Guiness i glasen, eller vad säger ni om den balansakten?
När vi började att bli trötta så eskorterade killarna oss till hotelldörren och sen sa vi godnatt. När vi var säkra på att de gått iväg gick vi utanför dörren igen och tog en cigg och snackade lite innan vi gick och lade oss.

Ännu en nattgäst

På måndagen försov jag mig lite och S funderade på om det var meningen att hon skulle väcka mig eller inte. Men trots en tuff helg så kom jag upp slutligen. Jag gjrode bara ett par mackor och en frappé och sen åkte vi. Jag skjutsade henne ned till stationen med instruktioner om att gå in på Pressbyrån för att fixa tågbiljett/kort eller vad som kan tänkas vara lämpligt. Jag har ju själv inte åkt tåg på runt 5 år eller nåt och vet inte riktigt hur det funkar längre.

Sen åkte jag till jobbet och strax senare när jag kom på att jag glömt att logga in på växeln så insåg jag att jag inte kunde hitta telefonen. Jag bad kollegan M att ringa till den men inte sjutton ringde det någonstans på kontoret... Det var bara att åka hem och hämta den.

På eftermiddagen började jag undra hur det gick för S och smsade henne. Hon var på centralen och letade efter tåget hemåt, så jag stannade lite längre på jobbet så att jag kunde åka och hämta henne på vägen hem. Vid 17 ungefär hämtade jag upp henne på stationen och hon var väldigt nöjd med sin dag. Jag var den sista som gick från jobbet och som tur var kom jag på i sista stund innan jag lämnade huset på morgonen att jag skulle ta med nyckeln. Jag använder den så sällan att det glöms bort ibland. Vi har så många olika våningar och kontor och grejer att det ibland är svårt att veta om ma är siss eller inte. Jag bestämde mig för att ringa till p som ofta är den sista som går och han var redan hemma så det var lugnt. Jag låste, larmade och åkte hemåt.

När jag och S kom hem matade jag katten och hunden och sen kastade jag mig i sängen en liten stund och somnade faktiskt även om det tog ett tag och bara blev ett par minuter. Men jag kände mig lite bättre sen i alla fall.

Sen tog jag en dusch och sminkade mig och sen gjorde S detsamma och så kom vi iväg lite sent men kom nästan i tid till Tudor Arms och G och M med kompisar som vi skulle möta upp för middag. Vi var 6 personer och vi hade rätt trevligt. G hade med sig två olika frågesporter som vi körde i lag och hade rätt kul. Det visade sig att han hade den där "På Spåret" boken som L och jag hittade när vi var på Utö, så det körde vi en stund tills de tappade koncentrationen och bara snackade istället. Jag åt en halv räkmacka och S tog en Skagenmacka som jag nästan ångrade att inte jag tog, den såg väldigt god ut.

När puben stängde och vi var redo att gå regnade det ute och vi stod under ett litet tak mittemot Tudor en stund medan vi bestämde hur saker skulle göras imorgon och medan G testade M's nya cykel. Alla utom jag var lediga dagen efter och först skulle G och S till Vasamuseet och sen skulle S med M och M till Fotografiska. Dit hade jag velat följa med men det får bli en annan gång. S har köpt Stockholmskortet som gäller 48 timmar tror jag det var och man får åka kommunalt med det och har fritt inträde på alla museer och en massa annat.

Vid strax före midnatt kom vi äntligen iväg och med oss hade vi G som skulle sova på soffan. Vi bäddade inte åt honom utan han fick en filt och sen var han nöjd. Vid 1 kom jag i säng och somnade nästan omedelbart.

Skumma katakomber

På onsdagen vaknade jag med oanad energi trots att jag försovit mig lite. Jag stekte upp ett par ägg och tog med ett av dem till jobbet för att göra en frukostmacka.

Det blev bröd, smör, ruccola, stekt ägg, majonnäs och cocktailtomater. Mackan blev jättestor och räckte till frukost, mellanmål och nästan lunch också.

Jag gick tidigare från jobbet på eftermiddagen, jag skulle hämta upp L strax efter 14 för att åka in till Östasiatiska museets utställning av den Kinesiska Terrakottaarmén. L skulle ju åka tillbaka till Gambia på tosdagsmorgonen så det här var sista chansen, utställningen stänger den 20:e februari. Jag hämtade upp henne och dottern M och vi åkte in mot stan, plötsligt var det enorma köer i Sollentuna men de släppte lika plötsligt och vi vet inte vad de berodde på, men M hann bli nervös eftersom hon skulle in till stan för att tenta. Vi släppte av henne och åkte till Skeppsholmen och hittade parkering och allt. Sen letade vi oss slutligen fram till den tillfälliga utställningen i en gammal krigsledningscentral. Trots de steniga, fuktiga väggarna var det varmt nog att gå utan jacka därinne, ute var det svidande kalla vindar och -5-10 grader. L's son O mötte upp oss och vi gick igenom utställningen och läste varenda skylt noga. Underligt det där med terrakottaarmén, jag menar hur kan någon motivera att göra 8000 stycken fullstora terrakottasoldater? De följande dynastierna gjorde åtminstone miniarméer istället...

De är i alla fall fantastiskt vackra och välgjorda, det kunde lika gärna vara riktiga personer. Ingen är den andra lik och de har personliga och verkliga drag allihopa. Tydligen kan man till och med se vilken region "personen" kommer ifrån.

Om man betalar för att se terrakottaarmén gäller biljetten även på Östasiatiskamuseet under den dagen så vi tog chansen att gå in även där. Det var något jag var glad att jag inte betalat speciellt för, det var rätt trist om jag ska vara ärlig. Lite stayer, krukor och böcker, en massa prylar helt enkelt och sånt tycker jag är rätt trist och det verkade L och O också tycka. Vi gick alltså kvickt igenom utställningen och förundrades över hur oförutsägbar även döden är. I en monter fanns ett skelett utställt, det var en jordbrukare som levde för 4500 år sedan i Kina, nära Gula floden. Han hade antagligen inte rest eller vandrat längre än ett par mil under sin levnad och nu är han plötsligt i Sverige, ett land han inte ens kände till att det fanns. Det är nästan lite tragiskt tycker jag, hur lång tid måste det gå för att vi ska tappa respekten för gravfriden?

Vi plockade upp M igen och åkte hem mot Väsby, när jag sa att jag skulle köpa sushi till middag ville de andra också göra det, så vi åkte till sushibutiken på Centralvägen och handlade. Sen gick de ned till stationen för att åka hem med M's bil och jag åkte hemåt. Väl hemma eldade jag lite i kaminen för första gången sedan söndagen och så åt jag lite sushi. Vid 19 hämtade jag upp C och så åkte vi till pysselkväll hos mamma.

Vi var inte så många men hade trevligt ändå och jag testade dem som vanligt på quizzet från i måndags. Resten av tiden jobbade jag med vår jobbförenings databas, jag har nu jobbat med det i runt 20 timmar och jag har kommit ungefär 1/4 på väg.

Senare på kvällen hemma så gick jag och Turre ut, nu var det -10 grader och det är man ju inte van vid längre, Turre gick omkring på tomten i nån minut och sen hörde jag hur han sprang iväg i en rush. Jag är ju inte särskilt orolig att han ska springa iväg men sa till honom och kikade över trappräcket efter vad han jagat iväg. Liksom jag misstänkte var det vår rävhona som han jagat ned för slänten, hon tycktes bära något i munnen. Turre är inte aggressiv eller så alls, han vill bara inte att hon är på vår tomt. Han räknar den delen vi har gräsmatta på som vår tomt, han vet inte att slänten egentligen är vår också, så han jagar räven fram till slänten och sen stannar han och ser henne springa iväg. Jag kunde inte vara stoltare. Räven är troligtvis i egenskap av rovdjur inte riktigt välkommen på Turres revir, hon är för lik en katt eller hund och så länge han inte är elak så får han bestämma det.

Busy, busy bee

Jag tvingade mig upp vid 11.30 på söndagen eftersom jag lovat att ta med damerna från Australien in till stan och Vasamuseet. L hade sagt att hon kanske, kanske skulle med och att jag skulle ringa och fråga när jag gick upp. Men hon visade sig må risigt efter kvällens eskapader och ville inte gå utanför dörren på hela dagen. Jag gjorde mig en frappé att ta med och tog ett par Wasa Sandwich i väskan som frukost, sen åkte jag till mammaoch pappa.
De här damerna från Australien är en gammal vän till mina föräldrar och en gammal vän till henne. M är pappas arbetsvän H's fru och de har känt varandra i över 30 år, men de träffas väldigt sällan av förklarliga skäl. M är av något ovanligt ursprung... hon är kines från Singapore och är Kanadensisk och Australiensk medborgare. Hon räknar Kanada som sitt ursprung och Australien som sitt hemland. P är en riktig Australienare fördd och uppväxt där. Tydligen är det ganska ovanligt med kvinnor som står så pass nära varandra i Australien, så många tror visst att M och P är lesbiska, till viss del för att de båda är saknar en hel del feminina drag som klädestil, smink och frisyr, allt detta enligt dem själva. Det tragiska är ju inte att folk tror att de är lesbiska, det verkar de ju inte bry sig om alls, det som är tragiskt är ju att Australiensiska kvinnor inte har några nära väninnor så som vi har här. Tänk vad livet skulle vara tungt utan vänner!

Efter att ha blivit lite försenade hemifrån mamma och pappa eftersom de höll på och fixade med något på internet så kom vi slutligen iväg mot stan. Först på agendan var Vasamuseet och på vägen dit pekade jag ut saker som Nordiska Museet, Kungliga Dramatiska Teatern, NK, Sergelstorg och annat som jag trodde kunde intressera dem.
Det är alltid lika häftigt att ta med nya människor till Vasamuseet, det är därför jag inte har något emot att gå dit flera gånger per år med egna gäster eller jobbgäster. Att se folks första reaktion när de kommer genom dörren och ser skeppet torna upp sig framför sig, då är deras uttryck så oerhört häftiga! Dessutom brukar de sucka till, dra efter andan eller helt enkelt "bara" svära till ordentligt. M som inte visste något alls om Vasaskeppet innan hon kom dit blev precis så imponerad som jag hoppats och börjat bli van vid, P var helt klart imponerad, men hon hade vetat mer om vad som väntade. Som jag brukar så föste jag in mina gäster i biosalongen på museet det första jag gjorde. Det brukar vara det bästa för att få en helhetsbild av skeppet och händelserna runt omkring och de var de väldigt nöjda med sen när vi gick omkring. De tittade precis lagom på allt i mina ögon, de stressade inte runt, men läste inte precis allt och var inte tvungna att se minsta skrymsle av museet. Vi blev alla både förvånade och besvikna när vi insåg att det hunnit bli mörkt medan vi var där inne. Det var ju en hel del de ville se innan vi åkte hem. Vi åkte förbi Tudor Arms en kortis och tog en läsk var och sen åkte vi en liten rundtur i stan och tittade på slottet, stadshuset, riksdagshuset och till slut Globen. Den var vackert upplyst i blått och vi stod på andra sidan vägen och fotograferade den.

Vi hade fortfarande rätt mycket tid på oss innan vi skulle möta upp mamma och pappa vid Stallmästaregården så vi bestämde oss för att åka hem till mig en sväng för att titta på mitt hus och för att söka efter lite resor åt dem på internet. De skulle åka till London ett par dagar senare.
Vi vägde för och emot och till slut bestämde de sig för att ta de lite dyrare biljetterna till Heathrow med British Airways och få en kortare resa i tid sett istället för att ta biljetter med Ryan Air och behöva åka till Västerås och sen ta sig från Stanstead till London.

Sen åkte vi mot stan igen och höll på att missa avtagsvägen till Stallmästaregården eftersom det såg ut som nån trång byggväg som man inte fick köra på. De bygger om så mycket vid infarten till Stockholm att den här avfarten flyttas lite då och då och den är alltid lika svår att hitta eftersom det är en provisorisk väg helt och hållet. Väl på plats ringer pappa och säger att de missat avfarten och är inne och snurrar i stan och att de kommer snart.
Servicen brukar vara jättefin på Stallmästaregården men den första tjejen vi fick att ta hand om oss verkade ha noll koll. Hon kunde inte svara på en enda fråga om maten och vad som serverades till olika rätter och sånt och när hon gick för att ta reda på det var hon borta i nästan 5 minuter och hennes chef hann hjälpa oss under tiden istället. Sen fick vi mest hjälp av henne och hon var väldigt trevlig så det räddade kvällen.
Till förrätt beställde jag löjrom med dillcheesecake och det var riktigt bra, men jag lämnade det mesta av cheescaken för den kändes väldigt mättande och smakade inte så särskilt mycket.
Till varmrätt beställde de utländska damerna Citronrökt lax med sås och potatis. Jag var lite inne på det men kände inte riktigt för rökt mat. Menyn var egentligen inte alls så mycket i min smak som den brukar. De brukar ha okomplicerad mat med fina råvaror, nu var det så tjusigt att allt innehåll någon som jag inte vill ha i mat, till exempel kanel och olika frukter. Jag bestämde mig slutligen för Hjortytterfilé med smörstekta rotfrukter och svampsås och det var bra, men jag trodde att köttet skulle smaka lite mer.

Under hela middagen var jag kall och till slut gick mamma med på att jag fick låna hennes långhåriga fuskpälsväst, då blev jag lite varmare och såg rätt rolig ut på kuppen.

Efter middagen packade gästerna och mamma och pappa in sig i en bil och jag i min och sen åkte jag en sväng till M i Huddinge och vi slappade på soffan under en filt och tittade på helt meningslösa program i ett par timmar, sen åkte jag hem.