Så han fick en julklapp ändå!

2/5 På lördagen fortsatte jag med att packa upp och städa lite i köket men framåt kvällen var det dags att gå och se Eddie Izzard på Globen med systersonen. De senaste två åren har vi inte köpt julklappar till varandra i vår familj, vi har alltid tyckt att det har varit kul men viljan har liksom runnit ur då de flesta av oss helt enkelt ser till att skaffa det vi verkligen vill ha, så det man får blir liggande... Men jag kund ju inte låta bli att köpa biljetter till Eddie Izzards besök till S i julklapp och födelsedagspresent (han fyllde 18 den 26 december). Han älskar verkligen Eddie och har sett allt med honom som finns på nätet. Han blev förstås jätteglad för biljetten och nu var det äntligen dags. Jag visste inte att de var en massa andra komiker som skulle öppna åt honom, alla svenska. Det visade sig vara rätt dålig nivå på dessa komiker enligt mig och jag tycker både att det är jobbigt att inte skratta åt komiker för att jag tycker synd om dem, men jag ogillar också att andra skrattar åt sånt som jag upplever som dåligt eller plumt, så jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på...
Jag har däremot aldrig sett Jonas Gardell live och han levererade enligt mig och han var riktigt bra! Det gör att jag slapp vara helt generad för att vara svensk.

Eddie levererade också och vi hade väldigt kul hela kvällen. Vi var rätt slitna båda två men bestämde oss för att åka till Dubliner en sväng innan vi åkte hemåt. S tog en öl och det känns ovanligt att han gör det, han fyllde ju 18 för 6 månader sedan. Ingen tror mig när jag säger att mina systerbarn inte druckit innan de fyllde 18 och säger att de ljuger för mig. Det har egentligen aldrig kommit upp för diskussion eftersom ingen i vår familj är värst intresserad av alkohol och dessutom har de aldrig haft någon anledning att ljuga för mig. De vet att jag aldrig skulle skvallra och om det vore något som jag upplevde som farligt eller dumt så vet de att jag inte skulle döma dem, bara försöka hjälpa dem tillrätta och prata med dem. De berättar förstås inte allt för mig men det är mest för att vi inte pratar så mycket i vår familj om vad som händer på dagarna och sånt. Men om de säger något så vet jag att det är sant och de berättar även om när de råkat ta ett fel beslut eller gjort bort sig på något sätt, jag vet alltså att de inte ljuger för mig, eller andra heller för den delen, det ligger inte för dem. För dem har det varit en grej att inte dricka före 18-årsdagen och vad jag förstår så är det en trend bland ungdomar att inte dricka så mycket, den bästa formen av frigörelse i mina ögon, att inte dricka så mycket som vår generation har gjort! I alla fall så tog S en öl och jag en cola och sen åkte vi hemåt både för att vi var trötta men också för att det var så gott som tomt på Dubliner. Jag antar att många åkt bort över långhelgen.

Han är het vad han än gör

20/3 På fredagen skulle det vara solförmörkelse, inte total, men rätt mycket. Vi hade ju haft sol i en hel vecka, men på fredagen var det förstås molnigt...
Jag hade en typ av solglas i översta lådan på mitt skrivbord på jobbet, det var från den förra solförmörkelsen för en massa år sedan.
När vår städare C kom till jobbet var jag på väg ut till den andra byggnaden och han stod kvar utanför sin bil en stund och tittade upp och jag sa att det inte var någon idé när det var molnigt, men han sa att man såg det så jag sprang in för att hämta glasen och när jag kom springande genom fabriken åt andra hållet så ropade jag till alla att man visst kunde se lite av det. Flera personer följde efter ut och sen turades vi om att kolla genom glasen. Jag hade två, men eftersom solen var bakom moln behövdes bara ett i taget, så vi hade två glas som cirkulerade. Det måste ha sett rätt roligt ut med en grupp människor som står och stirrar upp tillsammans ett bra tag!
I Aftonbladets onlineutgåva hittade jag en historia om en hund som ett äventyrslag fått sällskap av när de var på tävling och det var ett väldigt roligt syftfel i den texten, eller kanske hade de tagit dit en hundviskare?:"Historien om Arthur berörde en hel värld. På fredagsmorgonen, efter fyra månaders karantän, får han äntligen komma hem till Mikael Lindnord, 38..– Det känns omtumlande och overkligt, säger han till Aftonbladet."

På kvällen skulle jag och S på konsert på Globen, Sting och Paul Simon, två legender på samma gång!
Jag tror att jag är ganska representativ för en publik och jag vill liksom höra mina favoriter på det sättet jag är van att höra dem. Jag förstår att det är trist att sjunga samma låt år ut och år in på samma sätt, men när man knappt känner igen sina favoritlåtar för att de sjunger dem helt annorlunda än man är van att höra dem, då blir i alla fall jag besviken... Det som var bäst var när Sting sjöng Paul Simon- & Simon and Garfunkel-låtar, för han sjöng dem så som man är van att höra dem. Jag kan förresten inte minnas att jag hört Fields of gold framförd av Sting eller The Police och det var helt fantastiskt vackert att höra Sting framföra den. Att han dessutom fortfarande är superhet trots ett tovigt helskägg och sin ålder gör förstås upplevelsen extra fin! Totalt sett en väldigt bra kväll med andra ord.

Jag älskar dem men jag kan inte låta bli att fnissa

27/6 På torsdagen var det dags för Depeche Mode konsert på Globen och systerdottern och Ah mötte upp hemma hos mig och åt middag innan vi åkte in. Det var en svårare utmaning än vanligt att ta sig fram till Globen och det säger rätt mycket. Polisen och en massa annan personal dirigerade om all trafik och vi var tvungna att åka runt i ett villakvartér och var ganska vilse ett tag innan vi kom fram till Globen bakvägen och faktiskt fick tillstånd att åka ned i garaget trots att allt annat var avstängt. L skulle möta upp med min gudson A och hans tjej för att se konserten medan jag och Ah som de ungdomar vi är skulle stå på parkett framför scenen. Vi försökte komma fram till scenen eftersom det var så gott som tomt där framme men de vägrade släppa in oss i fållan så vi cirklade ingången för att passa på att gå in så snart de släppte på igen och mycket riktigt så gjorde de det någon halvtimme senare.
Vi hamnade slutligen max 5 meter från scenen och såg väldigt bra, det enda tråkiga var väl den övermogna publiken som inte ens trängdes lite så att vi alla skulle få plats. Alla hade minst 20 centimeter tillgodo åt alla håll runt sig och hade vi bara tagit in de avstånden hade vi ju stått nästan nedanför scenen...
Hon som stod bredvid oss stod som hon hade ett spett i arslet och log inte ens en enda gång och stirrade på oss som om vi var helt galna när vi sjöng med eller dansade lite (utan att puttas). Det var liksom inget drag på publiken. Depeche däremot var guld som vanligt!
Dave bjuder på sig själv så himla mycket att det är en fröjd att stå i publiken, han vickar på rumpan (den lilla han har) och när alla skriker så skrattar och ler han, han ser verkligen ut att tycka att det fortfarande är roligt att stå på scenen och det är det som gör hela grejen när man är där som publik.
Själv kan jag inte låta bli att fnissa lite när han svassar omkring, men egentligen älskar jag honom!
Deras videos är ju rätt udda också och är svåra att förklara, men bilden med de halvnakna människorna som står i konstiga ställningar var filmat, inte fotat och de stod så en hel låt!
Vi var väldigt nöjda och glada när vi gick därifrån och
försökte hitta efterfesten där jag hoppades att hitta min kompis J som var över från London.
Vi hittade festen men den visade sig vara fruktansvärt trång, varm och trist. Det tog oss 30 minuter att komma fram till baren och så snart vi druckit varsin cola så gav vi upp och åkte hemåt. Men vi hann i alla fall säga hej till J och hans kompis innan vi åkte.
När vi försökte hitta närmaste vägen ned i garaget så stod det poliser lägligt till så vi frågade dem först vilken som var den bästa vägen ned till garaget och sen varför de stängt av allt?
Det visade sig att det varit bombhot på Globen, Hovet eller den andra arenan, eller allihopa och de hade till och med hittat en skrap bomb tidigare på kvällen.
Tänk att Depeche Mode inte brydde sig utan genomförde konserten i alla fall.
Sen kan jag kanske tycka att polisen borde ha informerat folk om detta så att de hade valet att åka hem istället, själv hade jag inte gjort det. Jag litar på att polisen stänger av om de tycker att det är nödvändigt. Men jag kan ju tycka att det är konstigt att släppa in folket, men inte bilarna på området...
När vi väl kom hem åkte Ah direkt hem och jag kom slutligen i säng.

Jag ville mest försvinna

16/12 På söndagen hade jag återigen en lat frukost och fick stressa för att ens lyckas komma ut genom dörren för att komma försent till brorsonens födelsedagskalas.
När jag kom in hade han redan fått så många presenter att han visste vad som gällde, han räckte fram händerna direkt när jag kom in med presenten i vardagsrummet.
Mössan i form av ett djur tyckte han inte om och det hade jag inte väntat mig heller, han tycker sånt är rätt läskigt. Men när farmor satta den på huvudet så skrattade han.
Jag var där nån timme och lyssnade mest på de andra och tittade på alla barnen som lekte överallt. Det är visserligen snälla barn men jag var i alla fall imponerad av brorsans grand danois som låg och sov i sin säng mitt i springet och då menar jag mitt i...
När jag var tvungen att flytta min bil för att E's familj skulle kunna åka hem så åkte jag också och sen tvättade jag håret och bara tog det lugnt fram till det var dags att åka in till Globen och Ricky Gervais show.

Jag hämtade upp S vid 18.15 och sen hamnade vi i köer fram till Globen, jag är verkligen sur på trafiksituationen där. Hur kan de tro att det går att ha 3 stycken arenor vägg i vägg när trafiksitauationen redan är omöjlig. Hur ska det bli om de har evenemang på alla tre samtidigt?
Och var ska man parkera?
Vi kom in strax efter halv åtta och då stod "värmaren" Doc Brown på scenen och folk verkade redan ha roligt.
Han visade sig mycket riktigt vara rätt så rolig och dessutom så såg han rätt bra ut, så vi var nöjda. Det skulle visa sig senare att han var på gränsen till roligare än Ricky själv...
Jag har inget emot Rickys ganska plumpa skämt och kanske är det så att någon alltid tar illa vid sig och att det nu var min tur. Men när han om och om igen drar samma skämt om överviktiga och om hur det är ens eget fel och att det inte är en sjukdom eller körtelproblem och så vidare som om det vore någon sorts sanning, ja, då kan i alla fall inte jag låta bli att ta illa vid mig eftersom jag faktiskt har ett konstaterat sköldkörtelfel som jag måste äta medicin för varje dag resten av livet.
Jag äter dessutom mindre än de flesta jag känner och ändå är jag en av de tyngsta också.
Ja, jag tog illa vid mig och eftersom samma skämt kom tillbaka i kanske 20 minuter så var de rätt trista och jag satt nästan där och undrade om de som tyckte att det var så fantastiskt roligt att de kiknade kunde se på mig att jag var en av dem som var jättestor för ett par år sedan... och jag kände hur jag sjönk ned i stolen.
Det blev dessutom svårare att skratta åt resten av showen, särskilt som han mer eller mindre ursäktade sig för resten av skämten och påpekade efteråt att de feta däremot, de kan skylla sig själva.
Jo, det var lite bitter eftersmak och det var inte så kul som jag hade hoppats.
Om jag fortfarande hade varit lika stor hade jag nog krypit ut innan showen slutade för att slippa bli sedd av de som tycker att feta människor är nåt av det roligaste och mest patetiska som existerar på denna jord.
Vi åkte raka vägen hem efter showen och jag tittade en stund på DVD innan jag gick och lade mig.

Jag kan hjälpa till!!

30/11 På fredagen hade alla tjejer på jobbet kjol eller klänning. Jag vet inte vems idé det var men jag informerades på torsdagseftermiddagen om att de hade den planen. Jag satte alltså på mig klänning på morgonen eftersom jag ju föredrar det framför kjol och kan ni tro! Alla tjejerna hade faktiskt kjol eller klänning. Vi är väl  kanske runt 8 tjejer på jobbet just nu och alla hade kommit ihåg. Flera av killarna uppmärksammade att vi klätt upp oss lite och vår jobbgranne tog en omväg om mitt kontor för att ge mig en komplimang.
När vi slutade vid 13 så åkte jag och tre av de andra tjejerna och åt lunch tillsammans innan vi åkte hemåt. Jag åt varm sallad och hade ju tillräckligt för att ta med hem i låda också.

 När jag kom hem eldade jag och sen vilade jag en stund. Vid 18 åkte jag mot Globen för att träffa J och använda de biljetter jag fått av H till showen.
Det hade ju varit ett jäkla väder men av någon anledning hade jag tur och var på Globen i god tid, kanske just för att jag valt att åka lite senare?
Det tog mig inte mer än 45 minuter att köra i halkan, ta mig till Globen, parkera och möta upp med J. Det måste ju vara någon sorts rekord?
Anledningen att det trots allt tog så pass lång tid som det gjorde var för att jag och alla andra körde försiktigt och det är ju bara bra.
Vi hade en trevlig kväll men J har problem med sin rygg och med tanke på att till och med jag hade ont i ryggen efter att ha suttit i de där sätena så länge så kommer det nog inte som någon överraskning att hennes var helt slut.
Fina hästar, duktiga ryttare och showiga inslag var det gott om och flera av de kända ryttarna bjöd på sig själva en hel massa och hade bra kontakt med publiken.
Hindrena var som vanligt jättefina och det är nog inte många vanliga hästar som ens skulle gå i närheten av dem och än mindre hoppa över dem...
Det var några fransmän som hoppade hinder utan hästar och det såg så roligt ut att vi inte kunde låta bli att skratta trots att de var väldigt smidiga och duktiga.
Några andra fransmän red trickridning på sina hästar och det såg visserligen rätt så lätt ut när de gjorde det, men det såg också rent livsfarligt ut. Och mycket riktigt, en av killarna ramlade faktiskt av och landade på huvudet eller nacken och det såg väldigt läskigt ut och jag blev allvarligt orolig för att han skulle ha brutit nacken. Det var uppenbart att han gjort sig illa men en stund senare kom han in igen på skidor efter en annan häst. Jag hoppas att det inte var för allvarligt fall då.
I pausen sprang vi på fjordhästkompisar till mig i korridoren och efter att vi haft lite kramkalas visade det sig att de tappat bort en kusk som kanske inte var i form att köra på kvällen. Jag såg min chans att få vara med i Globen och påpekade att jag är en bra kusk och faktiskt har tävlat SM i flera grenar... Jag kunde ju ställa upp om det krisade. De sa att de hade en back-up, men jag är en dålig människa och hoppades nästan att det skulle skita sig för dem så att jag skulle få vara med...
Det ordnade upp sig för dem och deras kusk körde själv, men tänkt vad dramatiskt det skulle kunnat bli om jag mitt i alltihopa varit tvungen att springa ned och ta tag i saker och ting...
Ja, jag har en förkärlek för drama, jag erkänner....
Det var en lång kväll och vid 23.30 ungefär stod jag sen i kö för att försöka ta mig ur garaget. Jag förstår inte hur de har planerat det där garaget och hur de kan komma på idén att lägga en till arena i stort sett ovanpå den andra. Tänk om de har evenemang samtidigt på Globen, Annexet och nya arenan? Hur sjutton ska det då fungera med trafiken, tunnelbanan, bussar och alla andra kommunikationer?
Sen har jag svårt för en annan sak... att det alltid är kö på betalningsautomaterna i parkeringsgarage. Hur kommer det sig att man betalar i automaten? Varför inte bara sätta in kortet direkt när man kör in och använda samma kort när man kör ut? Inte kan det vara så att alla dessa människor saknar kreditvärdighet och således saknar kreditkort?

Hur man chockar hästar

15/11 På torsdagen gick jobbet i full fart med möten och grejer och sen var dagen plötsligt slut.
Jag åkte hem och bytte om kvickt och så åkte jag till stallet för att rida en liten stund.
Jag hade gått upp till volten för att tända, hade bytt ett par ord med I och C och hämtade sadeln i sadelkammaren. Precis när jag kommer in i stallet igen bärandes på sadeln så ringer det i min ficka. Det tog ett tag att gräva fram telefonen och svara och hästarna tittade på mig med stora förvånade ögon alla tre! Jag har ju nämligen min gudsons skratt som ringsignal på telefonen, jag spelade in det när han var 9-10 år gammal och det är en ringsignal jag använt väldigt länge. Med ett skratt som ringsignal blir man inte alls lika stressad när det ringer!
Men som sagt, hästarna såg väldigt förvånade ut och jag kunde inte låta bli att skratta lite. Man blir ofta mer avslappnad och glad bara av att komma in i stallet, det fungerade den här gången också. Jag kan inte säga att jag tycker att det är kul att rida, jag har kanske gjort det för mycket genom åren...?
Men det är avslappnande och lugnande och det tömmer hjärnan på onödiga tankar och stress. Att rida ut i skogen känns bättre än att rida på volten för då är det samma typ av terapi som en promenad. Men nu var det ju mörkt och kallt och allt och det var volten som gällde. Jag kämpade för att få tiden att gå när jag red och ändå lyckades jag inte komma upp i mer än 32 minuter ridning. Men Venar skötte sig bra och var lite trött och svettig när vi var klara, jag är ju tyngre än hans andra ryttare och kräver kanske helt andra saker? Han är oerhört mörkrädd och han såg spöken överallt, jag såg bara ett, ser ni det på bilden?
Det är den svarta stallkatten som satt och balanserade på en av staketstolparna, där satt han i alla fall i 10 minuter, kan inte ha varit bekvämt alls...
I posten fick jag två biljetter till Globen Horse Show som vännen H skickat från Linköping, som en present alltså! Är det inte jättegulligt?
När jag efter stallet åkte för att möta upp J för en långpromenad så frågade jag om hon ville med och det ville hon, så nu har jag sällskap också!
Vi gick runt hela centrala Väsby så det blev nog 5-6 kilometer, men det känns ju som om man gått mycket längre när man täckt så mycket mark, det blev "bara" 1 timme och 10 minuter.
Innan vi åkte från Rondellens köpcentrum gick vi in och köpte en gurka för de enda pengarna vi hade med, J's 20:a. Jag kan inte äta ostmacka utan gurkskivor på.
När jag körde hemåt med J i sin bil bakom mig så började jag bli hungrig, det hade hållt sig undan under ridningen och promenaden men nu började det verkligen svida av hunger i magen. Men när vi kom hem till mig kunde jag ju ta en macka och hembakat bröd med gott samvete efter ridning och promenad.
Vi fikade och hade det mysigt med tända ljus och strax efter 21 åkte J hemåt och jag var supertrött och kunde knappt hålla mig vaken. Men L skulle ringa efter 22 så jag tvingade mig att vara vaken. Sen pratade vi till strax före 23 och sen gick jag faktiskt och lade mig! Det ni!
Jag somnade nästan, jag låg liksom i dvala. Slutligen tog jag en insomningstablett och sen sov jag bättre än jag gjort på 2-3 veckor.
Min kollega sa redan för ett par veckor sedan att jag skulle prova att promenera på kvällen för att bättra på sömnen och jag visste redan då att han hade rätt, men när man är så frusen som jag är det svårt att motivera sig till att gå ut i blötan, mörkret och kylan...

I want to quit the gym!

12/9 På onsdagens lunchpromenad tog jag med mig kollegan I's hund, hon sitter ju bara på kontoret annars. Hon och Turre är inte direkt kompisar men accepterar och respekterar varandra och de gick gärna bredvid varandra utan att på något sätt visa att de visste att den andra var där. Hon var lite osäker i början eftersom vi egentligen inte känner varandra men efter ett tag verkade hon ha bestämt sig för att jag var okey.
Det tog oss runt en halvtimme att gå vår runda och vi mötte de två joggarna igen varav jag ju känner S och han kommenterade att vi måste sluta mötas så här...

Jag har försökt att gå ur både Postkodslotteriet och gymmet, men de har så duktiga säljare att det är näst intill omöjligt! När jag nu återigen ringde Postkodslotteriet så slutade det med att jag drog ned till en lott i månaden istället för att avsluta min prenumeration... En riktigt duktig och dessutom trevlig, ärlig, rak och personlig säljare pratade jag med och jag har i alla fall dragit ned mina månadskostnader med 150:-...
Jag känner mig som Ross och Chandler i Vänner när de försöker gå ur gymmet och misslyckas och slutligen har ett gemensamt bankkonto istället.
Jag bokade en jobbresa till Alicante i slutet av September och där ska jag möta en del av styrelsen för "jobbföreningen" och vi ska göra en del förberedelser inför vårt internationella möte där nästa vår. Jag blir borta ungefär 2 dygn och det blir mycket resande och mycket jobb på kort tid, men det blir säkert lite trevligt också och förhoppningsvis lite varmare än hemma.

Så fort klockan slog 16 satte jag mig i bilen och åkte hem för att göra mig i ordning för kvällen. Vid 17.45 åkte jag mot stan och köerna var inte alls så jävliga som folk hade sagt och som de sagt på radion så det tog mig inte alls lång tid att ta mig till Globen.
När jag skulle ta mig ur garaget så råkade jag gå förbi Hemtex och såg ett par svarta satinlakan i deras skyltfönster och insåg att det var precis vad jag alltid önskat mig och gick faktiskt in för att köpa dem. Men när jag väl kom in såg jag ett par likadana fast ljusblå och något sånt har jag ju letat efter i ungefär 2 år, så jag köpte dem istället. Jag hade inte riktigt pengar till att köpa båda, för ett par kostade 800:-.
Jag mötte upp med Å och sen ställde vi oss i kön för att komma in på Globen för att se Nickelback, som jag ärligt sagt inte ens visste vilka de var. Ja, jag är musikanalfabet.
Först var det ett förband på scenen Daughtry, de var bra men jag stör mig ofta på att jag inte hör vad folk sjunger när det är liva. Man måste liksom ha lyssnat in sig innan.
När de spelat började scenarbetarna att tömma scenen och vi blev lite förvånade. Vi blev ännu mer förvånade när de inte lastade på några nya grejer och vi blev rädda att vi skulle få vänta väldigt länge innan Nickelback kom in.
Men nej, det skulle inte på något mer. Det var en härligt avskalad känsla med ett trumset och 3 mikrofoner och inget mer. Förutom gitarrer och basar och sånt som de bar upp själva då.
Jag tyckte att de var jättebra faktiskt och de verkade ha kul på scen och roade oss en hel del faktiskt. Jag vet inte om jag verkligen brukar skratta när jag är på konsert, men det gjorde vi flera gånger. Trumsolot som vi fick var också helt otroligt och jag kan gissa att trummisen inte har behov av att gå till gymmet efteråt.
Vakterna framför scenen höll de närmaste med vatten och "matade" det i dem med flaska, det kanske är så det brukar gå till, men det är första gången jag har sett det.
Dessutom kastade de ut öl till publiken och visst var det rätt roligt, men jag undrar lite vad syftet var eftersom de kastade ut det i plastmuggar och publiken bara blev sprayad med öl och ingen faktiskt fick något att dricka. Kanske är jag för gammal för att fatta?
Det visade sig att flera jag kände var där också, bland annat Quiz-L som inte sagt något om det alls. Vi stämde möte till efteråt men det var så mycket folk att de gav upp och gick till bilen istället. Det gjorde vi också och sen fick vi såt i kö för att komma ur garaget. Jag fattar verkligen inte varför de bygger en ny arena precis vid Globen och Hovet där det redan är trafikkaos nästan varje kväll. Hur ska det bli när alla arenorna har nåt på gång samtidigt?
Det måste verkligen vara det sämsta stället i Stockholm att bygga en ny arena på.
Vi kom slutligen ut och sen tog det inte mer än 5 minuter att ta sig till Dubliner och vi tog en drink, eller jag tog vatten då, men vi satte oss en stund och bara kopplade av.
J var där och jag fick en hjärtsnörp och visste inte riktigt hur jag skulle hantera det, men det löste sig av sig självt när han kom fram och sa hej och inte så mycket mer.
Strax senare åkte vi hemåt och jag körde Å hem till Bromma innan jag åkte hem. Jag kom hem vid 0.30 ungefär och gick och lade mig direkt.

Det var nästan så att man blev rädd

När jag vaknade på söndagen insåg jag att jag bara hade knäckebröd hemma och det kan man ju inte äta till söndagsfrukost så jag svängde ihop ett par scones istället. Jag har aldrig tidigare använt rågsikt till det och för att inte utmana ödet använde jag hälften rågsikt och hälften vetemjöl vilket inte gjorde någon som helst skillnad så nästa gång testar jag kanske med bara rågsikt.
Jag åt frukost i godan ro och tittade på The West Wing under tiden och sen satte jag igång med att diska upp i köket och sen städa ur först mitt "barskåp" och sen skåpet med alla bakformar, riskokare och sånt. Konstigt nog fick inte alla flaskor plats längre när jag organiserat barskåpet, medan det  i det andra skåpet blev en massa plats över...
Är det inte underligt att en person som dricker så lite alkohol som jag har så mycket hemma? Eller är det just för att jag aldrig dricker? Jag har till exempel 3 sorters Bailey's hemma, Gräddkola, kaffe och biscotti, men inte original som är den som jag faktiskt tycker om. Jag har en massa gånger bjudit in folk på bartömning och alla är eld och lågor ända tills det är dags, då tar de antingen bilen och skippar drickat eller så känner de sig oartiga att komma tomhänta och så slutar det mer att jag har mer alkohol än någonsin i skåpet då de åker hem... Det som inte syns på bilden är alla halvflaskor med glögg och cider, öl och alkoläsk som hamnat på andra hyllor för att få plats.

Lagom tills jag städat klart skåpen var det dags för att göra i ordning sig för att hämta mamma som hört av sig och faktiskt ville med på luciakonsert till slut. Jag snyggade till mig men bara lite halvhjärtat och åt lite mozzarellasallad sen hämtade jag mamma och vi åkte in mot Globen. När jag var där och såg Dolly Parton i augusti var det en kille som undrade om jag kunde svara på lite frågor per mail eller telefon någon vecka senare och det gick jag med på. Vad de främst frågade om var vad jag tyckte om den nya arenan som skulle byggas och jag kan inte påstå att jag är en av dem som vänder mig mot att skattepengar går till såna byggen, men varför i hela friden ska den lilla vägg i vägg med Globen? Det är ju trångt som det är där ändå och alltid köer. Jag hoppas verkligen att de har en plan för att lösa dessa trafikproblem...
Nu stod vi i kö så pass länge till parkeringsgaraget att vi missade början på showen men det kan inte varit många minuter fast folk verkade irriterade för att vi kom försent.
Konserten var bra förutom att berättarrösten var lite för låg, det var svårt att höra vad han se tycker jag. Början var väl kanske också mest för barn men sen blev det vacker körsång och det var nästan läskigt hur de myllrade in i manegen, de måste ha varit åtminstone 1000 barn och ungdomar. Förutom juleljusen i taket var det enda ljuset från stearinljusen och det lyste upp hela Globen, det var jättevackert.

Jag gillar verkligen körsång, det är så häftigt att så många personer kan sjunga som en enda stark röst och att det låter som bara en person på nåt sätt.
Lucian var naturligt söt och dessutom mörk, det är kul att traditionen börjar ändras lite där. När mamma blev vald till Lucia i skolan som barn satte lärarna stopp för det, hon var ju mörk invandrartjej, såna fick minsann inte vara Lucia. Man kan ju undra hur de trodde att det Italienska helgonet Lucia egentligen såg ut? Blond och blåögd?

När konserten var slut gjorde ungdomarna vågen och kastade sina strutar och grejer i luften och det var rätt roande. Alla tycktes ha pyntat sina strutar på olika sätt, en kille hade faktiskt ett par glasögon på sin.

Vid 19.30 kom vi iväg från globen och strax före 20 mötte vi upp med pappa på Tiger i Upplands Väsby och åt en god middag, sen åkte jag hemåt och spenderade resten av kvällen tittandes på The West Wing.
Titta förresten på texten på fönstret, det blev visst lite fel när man skrev på insidan, inte så lätt att skriva spegelvänt kanske?

När du får oväntat besök...

Jag gick upp vid 10.30 ungefär på lördagen, S hade gått upp vid 8 eller nåt sånt. Jag kan tycka att det blir lite jobbigt att ha någon som är morgonpigg i huset eftersom jag är nattmänniska snarare än morgonmänniska. Men S hade varit så knäpptyst att inte ens Turre hade märkt att hon var uppe, eller han brydde sig i alla fall inte om det och själv brukar jag vakna av minsta oväntat ljud. När jag kom satt hon på verandan, då har hon diskat upp det sista och gjort kaffe och flingor åt sig och gått ut och satt sig och jag hade som sagt inte märkt någonting,
Vi fick ännu en dag med fantastiskt väder och vi satt på verandan och åt frukost och bara hade det bra i nån timme ungefär. Turre somnade djupt i S knä, han älskar henne redan. Sen tog jag en dusch och så snyggade vi till oss lite hjälpligt bara och så åkte vi iväg för att se Väsbys nya Gymnasieskola som skulle invigas denna lördag.
Jag har svårt att acceptera att den här byggnaden ska stå där resten av mitt liv, jag tycker att de gjort ett stort misstag när de valde designen av den. Utanpå såg den först ut som plockad ur 60- eller 70-talet och sen satte de upp rostiga plåtgaller runt hela huset... Jag vet inte vad de tänkte?

Inuti sen... de har målat hela skolan limegrön och jag kan bara inte tycka att det är snyggt eller lugnande, själv blir jag nämligen stressad av att det är så fult.
Men klassrumme ser ut att vara funktionella och känns inte som opersonliga stora salar, de är mer som intima arbetsrum och det är gott om plats utan att vara för stort och ekande.
Det var en amssa folk där so, liksom vi varit nyfikna och ville ta sig en titt, det måste ha varit en rätt stor del av Väsbys befolkning där under dagen. När vi gick runt och tittade såg vi att Theodor Kallifatides var där och talade så vi stannande en stund och jag lyssnade på honom. S förstår ju ingenting, men hon lyssnade uppmärksamt i alla fall och verkade inte ens uttråkad, hon sa att hon gillade hans röst. Precis bredvid mig såg jag plötsligt att mannen bredvid mig hade något på armbågen och i smyg tog jag kort på den, titta vad äckligt, han har en massa äckliga flugor där som vägrar försvinna. När han gick därifrån var det mosade såna flugor i en sörja på trappräcket...

Jag har aldrig läst något av Kallifatides men han verkar vara en fantastisk berättare, i alla fall om man ska döma av hur han talar. Jag såg framför mig hans uppväxt i Grekland och jag såg miljön och människorna.
Sen forsatte vi vår promenade och vi hittade uppehållsrum med häftiga elektroniska spel som en familj testade och överallt på väggarna sitter kloka ord, det var det som S tyckte var bäst med hela stället. Vi sprang på brorsans ex och hade en kort men trevlig pratstund och sen tog vi oss ut igen och gick till bankomaten och så tog vi en fika på konditoriet.

På vägen hem lämnade vi Turre till mamma och pappa och så åkte vi hem och jag satte direkt igång att locka håret. Det brukar ta åtminstone en timme men nu var jag klar på drygt en halv. S gick till grannen och lånade ett strykjärn, hon kunder verkligen inte fatta att jag inte har ett. Sen strök hon alla sina blusar och sånt och sen fortsatte hon på min skjorta och så till och med jeasnen...? Sen sminkade vi oss i omgångar och turades om vid spegeln och jag åt några kräftor innan vi åkte hemifrån vid 18.20 eller nåt sånt. Vi hade lekt med tanken att vi skulle ta tåget in till stan och en taxi hem, men i slutänden var vi så sena att vi aldrig hunnit i tid om jag inte hade tagit bilen.
Vi var vid Globen i relativt god tid men det var enorma köer vid alla ingångar. De rörde sig visserligen relativt snabbt framåt men sen får man ju bara ställa sig i nästa kö, den vid toaletterna. Jag blir alltid lika fascinerad av att det alltid finns några som tycker att är okey att inte just de står i kön och att ingen kommer märka när de glider förbi hela kön och ställer sig nästan ända längst fram och tränger sig in. Nu var det en dam i 60-års åldern som gjorde just det. Jag skakar bara på huvudet åt det, men att hon verkligen tror att hon är osynlig... Hon låtsades verkligen inte se oss andra som står i en 100 meter lång kö och man kan nästan se hur hon visslar i huvudet när hon låtsas som om ingen har hänt och sen när hon stulit sig en plats i kön dessutom febrilt och med en indigerad min håller sin plats om någon råkar komma ett steg före henne, folk som stått i kön långt före henne.
Till slut kom vi i alla fall in och hittade strax våra platser. Nu började vi bli väldigt förväntansfulla och Dolly kom in bara 10-15 minuter sent, vilket nog kan vara rätt artigt eftersom hon säkert vill ge publiken ett par minuter extra på sig att komma till sina platser.
Sen kom hon i alla fall in... och vilken underbar konsert! Hon är så proffsig och ändå så folklig och hon satte sig ned och berättade om sin uppväxt och sina föräldrar och så har hon förstås sin lilla "stand up" grej som hon gör och det spelar inte så stor roll att man hört en del av skämten förut, hon berättar dem nämligen som om hon aldrig har berättat det förut och fnissar lite åt sig själv.
Sen sjöng hon 2-3 sånger akapella och det brukar jag bli lite generad av, det låter aldrig riktigt rätt och det låter krystat. Men hon har en sån fantastisk röst med en så fin melodi i att håret i nacken ställde sig upp istället för att det var så häftigt. Hon har sån energi och är så gullig och glad, det var en fröjd atts e henne. Jag har så svårt att fatta att jag är i samma rum som en så "stor" människa ibland, att hon faktiskt finns på riktigt och att hon faktiskt står där framme på riktigt!

Det enda som kanske inte var jättekul är att vara så pass långt upp på läktaren, öset på publiken når liksom inte riktigt ända upp och det är svårt att skrika, vissla, klappa och dansa när du är helt ensam om att göra det.
Vi kom ut frå Globen ungefär vid 22.30, det var liksom inte riktigt läge att åka till Tudor då, de stänger ju 23. Så istället åkte vi till The Dubliner och satte oss ute en stund först. Trots att klockan hade hunnit bli 23.30 kunde man sitta ute i bara skjorta fast slutligen gick vi i alla fall in. Det kom en jobbig kille och snackade med oss och ville nite låta S vara eftersom han var från Australien och ville snacka med henne eftersom han bott i Sverige i så många år. Efter en stund fick även jag en kille efter mig och tittade skeptiskt på honom, hur gammal var han egentligen? Jag fick sen reda på att han var 21...

Hmmm, jag försöker verkligen att inte döma folk efter saker de inte kan rå för, som kön, ålder, sexuell läggning, ursprung och allt sånt. Men vad skulle jag ha en 21 åring till? Okey, jag vet vad ni tänker, en sak skulle jag kunna ha honom till, men det spelar ingen roll att han verkar vara en trevlig och snäll kille, jag kan liksom inte se honom som en man. Han är ju bara en pojke.

Han vägrade ge sig och tjatade om att få bjuda ut mig på middag och när vi suttit och dividerat i åtminstone en halvtimme sa jag att han kunde få mitt telefonnummer om han lovade att gå därifrån. Sagt och gjort, han fick det, jag sa att jag inte lovade nåt och sen gick han.

Först då börjar killarna som står bredvid oss att prata med mig och undrar på engelska om de borde ha räddat mig... Ja, det borde ni ha gjort sa jag, men sen umgicks vi med dem resten av kvällen, det var riktigt trevliga. De var och besökte en kompis som flyttat till Sverige för ett jobb och skulle stanna över helgen. Problemet var bara att han lämnat dem på puben och gått hem och de visste inte var han bodde. De trodde nåt med Mörby Centrum.

När kvällen var slut hade jag erbjudit mig att skjutsa dem till Mörby och så blev det, när vi kom dit visste de däremot inte alls vart de skulle. De hade ringt sin kompis och fått en halvdan vägbeskrivning men när de ringde igen när vi inte hittade så svarade han inte igen.

Slutligen lämnade vi av dem vid en rondell och åkte hem, jag hade dåligt samvete och plötsligt började det att regna.

När vi var hos mamma för att hämta Turre fick jag först ett sms av J och sen när jag precis hade smsat tillbaka ringde D och beklagade sig att de nu letat efter lägenheten i en timme och fortfarande var vilse. Jag erbjöd mig att hämta dem och så fick det bli. Mamma blir förstås nojig av såna saker men de verkade vara trevliga, normala killar och jag tyckte nog att jag, S och Turre skulle kunna rå på dem om det behövdes. Dessutom hade vi fått reda på långt tidigare innan vi visste att vi ens skulle skjutsa dem att D var polis. Sen att de sa att han dessutom skulle vara "detective" verkade osannolikt, han hade ju inte ens lagt märke till var de bodde. Fast S lyckades ju skrämma killarna halvt från vettet när hon sa att det ju lika gärna kunde vara vi som var psykopater och att vi tänkte kedja fast dem i källaren eller vid ett äppelträd när vi kom fram. Sen när vi åkte in i mitt område som ser ut att ligga ute i ingenstans, då blev de nog lite nervösa.

När vi kom hem satt/halvlåg de i soffan och så fick det bli, de var envisa nog för att vägra ta ur kuddarna och ligga skavfötters i den ganska breda soffan.

Innan vi gick och lade mig informerade jag dem om förutsättningarna, min syster skulle tävla sin häst i körning nästa dag och de skulle åka med dit, för jag tänkte då inte skjutsa dem någonstans innan jag sett syrran tävla. De protesterade inte, de bara accepterade det och så gick vi alla och lade oss.