Så han fick en julklapp ändå!

2/5 På lördagen fortsatte jag med att packa upp och städa lite i köket men framåt kvällen var det dags att gå och se Eddie Izzard på Globen med systersonen. De senaste två åren har vi inte köpt julklappar till varandra i vår familj, vi har alltid tyckt att det har varit kul men viljan har liksom runnit ur då de flesta av oss helt enkelt ser till att skaffa det vi verkligen vill ha, så det man får blir liggande... Men jag kund ju inte låta bli att köpa biljetter till Eddie Izzards besök till S i julklapp och födelsedagspresent (han fyllde 18 den 26 december). Han älskar verkligen Eddie och har sett allt med honom som finns på nätet. Han blev förstås jätteglad för biljetten och nu var det äntligen dags. Jag visste inte att de var en massa andra komiker som skulle öppna åt honom, alla svenska. Det visade sig vara rätt dålig nivå på dessa komiker enligt mig och jag tycker både att det är jobbigt att inte skratta åt komiker för att jag tycker synd om dem, men jag ogillar också att andra skrattar åt sånt som jag upplever som dåligt eller plumt, så jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på...
Jag har däremot aldrig sett Jonas Gardell live och han levererade enligt mig och han var riktigt bra! Det gör att jag slapp vara helt generad för att vara svensk.

Eddie levererade också och vi hade väldigt kul hela kvällen. Vi var rätt slitna båda två men bestämde oss för att åka till Dubliner en sväng innan vi åkte hemåt. S tog en öl och det känns ovanligt att han gör det, han fyllde ju 18 för 6 månader sedan. Ingen tror mig när jag säger att mina systerbarn inte druckit innan de fyllde 18 och säger att de ljuger för mig. Det har egentligen aldrig kommit upp för diskussion eftersom ingen i vår familj är värst intresserad av alkohol och dessutom har de aldrig haft någon anledning att ljuga för mig. De vet att jag aldrig skulle skvallra och om det vore något som jag upplevde som farligt eller dumt så vet de att jag inte skulle döma dem, bara försöka hjälpa dem tillrätta och prata med dem. De berättar förstås inte allt för mig men det är mest för att vi inte pratar så mycket i vår familj om vad som händer på dagarna och sånt. Men om de säger något så vet jag att det är sant och de berättar även om när de råkat ta ett fel beslut eller gjort bort sig på något sätt, jag vet alltså att de inte ljuger för mig, eller andra heller för den delen, det ligger inte för dem. För dem har det varit en grej att inte dricka före 18-årsdagen och vad jag förstår så är det en trend bland ungdomar att inte dricka så mycket, den bästa formen av frigörelse i mina ögon, att inte dricka så mycket som vår generation har gjort! I alla fall så tog S en öl och jag en cola och sen åkte vi hemåt både för att vi var trötta men också för att det var så gott som tomt på Dubliner. Jag antar att många åkt bort över långhelgen.

Jag förolämpade visst Kiefer Sutherland

 15/2 På onsdagen vaknade jag till ett riktigt vinterland och om jag inte avskydde vinter och kyla så innerligt hade jag tyckt att det var väldigt vackert, men jag ser det helst på bild...
På jobbat höll hjärnan återigen på att brinna så på eftermiddagen bestämde jag mig för att åka till Ikea och göra några inköp till jobbet. Jag hade stängt av datorn och tagit hunden och gått ut och sen ringde jag syrran för att se om hon behövde nåt.
Då frågade honom jag verkligen skulle åka i det där vädret, det snöade fortfarande och det hade varit en hel del olyckor under dagen. Jag tittade mig mer objektivt omkring och insåg att hon hade rätt. Turre blev besviken när vi vände och gick tillbaka in på kontoret som han inte ens tycker är hemma. Men attans vad mycket jag fick gjort på eftermiddagen, kanske behövde min hjärna bara tro att jag skulle ta time-out och göra nåt annat för att reboota och komma igång igen.
Det rasslade i alla fall bara till och jag hade hundra bollar i luften samtidigt och det kändes som om jag hade kontroll.
Jag kom iväg från jobbet lite senare än jag hoppats men var hemma till 17, matade Judas och Turre och skyndade mig att sova middag. En timme senare gick jag upp och duschade och sminkade mig och kom iväg lite för sent. På vägen in till stan jobbade min hjärna med att nysta ut hur man snabbast och enklast tar sig till Slussen, det gick inget bra. Jag ringde Ju och hon svarade inte så då ringde jag pappa och han försökte förklara. Jag hittar väldigt bra i stan, problemet är bara att jag inte vet vad några vägar, broar och tunnlar heter, alltså hade jag väldigt svårt att hänga med i vad pappa sa och sen visade det sig att han var lite på fel ställe också så det var inte bara jag. Det slutade i alla fall med att jag tog KlaraStrandsleden och sen andra avfarten i tunneln, mot Tegelbacken och sen körde jag över bron mot Gamla Stanoch sen runt hörnet, inga problem alls, jag hittar ju som sagt. Problemet sen var ju att hitta parkering, jag tittade först uppe vid Hilton för att se om deras garage var öppet bara för deras gäster och det var ju ett misstag, för inte nog med att det inte är det, om man har kört upp dit finns liksom ingen väg tillbaka ned under slussen upp mot söder och parkeringsgaraget i berget där. När jag ändå körde utefter kajkanten kollade jag efter parkering där, men trots att det är avgift 00-24 alla dagar så var det helt smäckfullt och de flesta bilarna var helt begravda i snö... Jag vill ju helst inte ha Turre ute i alla fall så jag körde till slottet och vände och åkte sen mot garaget i berget, på vägen vinkade jag till Ju och K som stod utanför Kolingsborg och väntade. Jag hittade parkering i garaget men det är som en labyrint där inne och man får gå där bilarna kör ned för att komma ut, det finns inga hissar eller trappor för gående, underligt.
Strax senare ar jag i alla fall på plats vid Kolingsborg och vi gick in i "värmen". Det var rätt kallt även där inne faktiskt.
Alla sittplatser var upptagna men vi hittade några sittpuffar som vi puttade ut så att vi satt med klar sikt även om det var från sidan.
Det vi skulle se var Stand-Up och musik i samma föreställning, Oslipat tolkar Jakob Hellman hette föreställningen. Tyvärr måste jag erkänna att komikerna till stor del fick mig att vrida mig besvärat snarare än att skratta. Jag vill så gärna tycka att det är kul men blir mer irriterad på att språket är torftigt och skämten platta och krystade.
Men Jakob var i sitt esse, jag har varit nöjd efter alla konserter jag varit på då han spelat, men det är så här han ska framföra sina låtar! Akustiskt och rent!
Han var väl inte helt nöjd med det omdömet när vi tog oss ett snack med honom senare på kvällen för som han sa: -Det här krävde ju inga förberedelser och de andra konserterna hade vi repat en massa inför...
Må hända, men sanningen är sanningen och det är Jakob rå vi vill ha.
I pausen träffade Ju en vän utanför i rökrutan och sen hängde hon med oss resten av kvällen och vi hade det trevligt ihop vi 4.
Jakob spelade alla låtar utom min absoluta favorit men det var spännande att försöka komma på vilken han skulle spela som hade nåt med vad komikern före sagt.
Vi satt alla 4 och pratade om hur förbryllade vi alltid varit då det gäller "Och stora havet" och vad vi trodde att den handlar om. När Jakob påpekade att han satt inne med facit till allt så bestämde vi oss för att fråga honom om den senare.
Det var uppenbart att killarna i Oslipat är hard-core fans då det kommer till Jakob Hellman och de såg minst lika lyriska ut som vi andra när han spelade, det lär vara en upplevelse att stå på samma scen som någon man har sån respekt för.
När Jakob spelade "Bara vara vänner" hände nåt häftigt, publiken sjöng tyst för sig själva genom hela låten, det var bara det att det var så många som gjorde det att det blev en mjuk, mjuk kör av det hela, en viskande kör nästan och ändå så pass starkt att det hördes tydligt. Det var en mäktig upplevelse, folk sjöng nog för att de inte kunde vara helt tysta, inte för att "sjunga med".
Ja, som sagt, tyvärr var väl de flesta skratten vi fick en reaktion på Jakobs miner när de andra skrattade, han har en förmåga att se fullständigt chockad ut som kittlar till skratt. Men när han skrattar så är det ett hjärtligt buller som han liksom inte kan stoppa och det kommer så plötsligt att det nästan känns fel.
Efter showen pratade vi som sagt med Jakob och frågade om Stora havet och han förklarade vad han tänkt när han skrev den.
Jag pratade också med ett par av komikerkillarna och det är tydligen folk man ska veta vilka de är men jag ser ju inte på TV och går sällan på stand-up så den enda jag kände igen var killen från Ballar av stål och det är inte för att jag sett honom på TV utan för att en kompis, kompis jagade runt honom i Gamla stan en gång när jag var med...
Slutligen hade 2 av3 killar gått därifrån och den som stod kvar (och var väldigt lik Kiefer Sutherland) visade sig vara söt, trevlig och hade samma favoritlåtar av Jakobs och vi stod och citerade en del låtar och så och hade rätt trevligt tills jag visst trampade i klaveret eller nåt, tydligen borde jag ha känt igen även honom för han var komiker och musiker och har varit på TV... hoppsan. Jag vet inte om det var därför men strax senare ursäktade han sig och gick. Synd, jag tyckte att han var trevlig.
Men i slutet av kvällen när han gick förbi oss för att gå hem sa han hejdå innan han gick i alla fall.
Även resten av kvällen var trevlig och vi gick mot tunnelbana och bil vid 23.30 och jag letade mig ned i katakomberna till min nu genomtinade bil och körde hemåt.
Jag hade bara hunnit äta en cheeseburgare på vägen till stan så nu kokade jag en påse edamamebönor till "middag" innan jag gick och lade mig.
Jag brydde mig inte om att elda innan jag gick och lade mig och frös väldigt när jag kröp ned i sängen, men med värmemadrassen under mig och "varmvattenflaskan Turre" mot magen så blev jag strax varm och somnade men då var klockan redan över 2...

Komikens kulturkrockar - Jerry Seinfeldt

På söndagen gick jag inte upp förrän vid 13, men i ärlighetens namn hade jag ju inte sovit så många timmar ens då... Sen tog jag det ganska lugnt men varvade Bones med disk och tvätt så lite blev gjort i alla fall. Resten av eftermiddagen låg jag i solen på verandan och halvslumrade, läste, lyssnade på musik och drack frappé om vart annat. Plötsligt var klockan rätt mycket och jag hade bråttom! Jag kastade mig in i duschen med musiken på för att stressa mig lite och jag var faktiskt klar i någorlunda tid även om jag var senare iväg än vad som varit tänkt. Jag hämtade upp L och vi åkte in till Globen för att se Jerry Seinfeld. Det var ju rätt länge sedan vi köpte biljetterna nu och man har nästan glömt att det snart är dags. När vi väl satt där var vi förväntansfulla även om L var jättetrött! Det såg nästan tomt ut i sätesraderna men strax före showens början fylldes leden ut lite, men det var fortfarande ganska många tomma säten. Fast biljetterna var ju allt annat än gratis, vi hade betalat runt 1300:- vardera och hade halvdana platser...

Precis i rätt tid kom en man upp på scenen och presenterade öppningsartisten George Wallace en vän till Jerry Seinfeld, de har känt varandra i runt 35 år. George hade en helt annan röst än Jerry och jag antar att ljudinställningarna var gjorda för Jerrys lite tunna räst snarare än för Georges kraftfulla, djupa röst. Dessutom pratade han rätt fort, så ljudsystemet vibrerade mest och det var svårt att höra vad han sa. Men när man hörde så var han rätt rolig och jag kan inte låta bli att skratta lite extra om de har svårt att hålla sig allvarliga när de hör publikens reaktioner, vilket han hade. Sen kom Jerry in och det kändes lite skumt att veta att den här världsartisten står precis där framme, i samma rum som vi. Jag drabbas ofta av den känslan när jag ser världsartister live, det är så skumt att de är på riktigt liksom...

Jerry var bra och vi log och fnissade mest hela tiden, några gapskratt blev det väl däremot inte. Det jag tycker är lite intressant är hur vissa kulturskillnader blir rätt tydliga under en sån här show. Vi tycker att vi är så lika amerikanerna men det blir så tydligt när Jerry pratar om till exempel pappa-rollen och bröllop att Svenskarna och Amerikanerna är mer olika än vad vi tror till vardags. Sen att jag alltid har svårt att känna igen mig i både mäns och kvinnors syn på hur kvinnor är, är en annan sak. Det kan vara roande i alla fall. Men jag vet inte om jag och mina kvinnliga vänner är ytterligheter, men vi är inte alls så som kvinnor beskrivs i varken komedier eller dramer. Det här med att kvinnor tycker att män ska kunna läsa deras tankar...? Jag har aldrig varit sådan och har inga vänner som är så, i alla fall inte kvinnor. Jag känner faktiskt en del män som passar in på den beskrivningen. Jag har alltid trott och tyckt att det bästa sättet att få det man vill ha är att be om det...

Nåja, Jerry var i alla fall kul och värd att se men när showen var slut var vi båda väldigt trötta och eftersom en av oss kunde få dricka en irish coffee eftersom hon inte behövde köra hem så åkte vi mot Östermalm och Tudor Arms. Men just det.... det var ju söndag, de stänger ju tidigt på söndagar och tar tydligen inte hänsyn till att måndagen är ledig. Jag trodde att det skulle vara Nationaldagsvakande på de flesta ställen denna natt men när vi klev in på Dubliner 22.15 blev vi varse att det nog var stängt på de flesta ställen, deras bar hade stängt 15 minuter tidigare. Vi åkte hemåt med gott samvete, vi behövde inte ha roligare denna kväll, vi hade oförhappandes fått ledigt...

Jag satt uppe och tittade på Bones och åt edamame innan jag gick och lade mig i rätt rimlig tid.

Kulturella jag, toppad med migrän

På lördagen ansträngde jag mig för att sova länge och sen gick jag upp och åt frukost och tog det väldigt lugnt eftersom jag hade ont i nacken och huvudvärk. Slutligen tog jag tag i saken och hoppade in i duschen och fixade iordning mig för dagens första "kulturella" upplevelse. Jag och L skulle se Ugglas Revy på China Teatern klockan 15.

När vi skulle köra av Essingeleden ned mot Klara Strandsleden skulle jag byta fil och slängde en blick över axeln för att kolla döda vinkeln, under denna bråkdelen av en sekund stannade plötsligt alla andra bilar framför mig på Essingeleden för att vad vi kan utröna läsa en skylt... Hade det inte varit för L's "kvidande" som fick mig att ställa mig på bromsen hade vi smällt ordentligt trots att vi inte körde fort och hade ett ordentligt avstånd till bilen framför. Vi gled 2 meter på däcken och stannade ett par decimeter bakom bilen framför. Man kan ju undra varför man stannar på en motorväg för att läsa en skylt och jag har vänt och vridit på detta och funderat på hur jag borde ha gjort istället och kan inte riktigt komma på något svar på den frågan. Men visst är det lite lustigt att jag senast på onsdagen sade till H att jag räddat en massa bilister i trafiken och att jag hoppades på att någon skulle vara där och rädda mig den dagen jag gjorde ett misstag och tänk, bara två dagar senare räddar L mig på precis det sätt jag hoppades att någon skulle göra när jag en dag gjorde ett misstag.

Vår alldeles egna parkeringsplats nästan mitt framför dörren var ledig som vanligt, ibland kan man gynnas av att andra inte förstår skyltningen... Vi hade bestämt och köpt biljetterna först på fredagen och tänkte att eftersom vi är hundlediga och ändå ska ha en showhelg kunde vi väl ta en UgglaRevy också. Platserna var väl inte lysande, men det kan man ju inte riktigt förvänta sig när man köper biljetterna dagen innan, men huvudsaken är ju att man ser och hör och det gjorde vi. Man känner sig dock inte lika delaktig i showen, uppe på balkongen längst bak ropas och applåderas det inte så mycket som på parkett. Revyn var både vad jag förväntade mig och ändå inte. Vissa saker var bättre än jag förväntat mig och ingen var väl egentligen sämre. Men jag hade förväntat mig lite fars och det fick vi på vissa ställen och fars är inte riktigt min grej. Andra saker var riktigt kul eller bra och det faktum att Magnus Uggla och Per Andersson fick flera skratt och fnissanfall under showen, det gillade jag. Det gör alltid en show bättre om du får intrycket av att de själva har roligt!

Ett stort plus för att vi fick höra en hel del gamla godingar utan att det för den skull kändes som om det togs upp gammalt förlegat material för enkelhetens skull.

Helt okey alltså!

Efter showen åkte vi hemåt Väsby igen. Jag var tvungen att skynda mig hem för att ta en migränspruta innan vi skulle vara på väg in till stan igen, nu hade jag nämligen ett fullt utblommat migränanfall med svettningar, illamående och sprängande huvudvärk.

Jag tog min spruta och lade mig i dvala i sängen i ungefär en halvtimme och kunde sedan ta mig vinglande ur sängen. Migränen var borta, kvar var migränbakfyllan som jag kallar det. En känsla av att ha ett öppet sår i huvudet som man gör allt för att skydda, dessutom är man ofta yr och illamående fortfarande. Nu var det ju väldigt länge sedan jag hade den här typen av häftigt migränanfall, jag har tagit ett par sprutor då och då, men nu var det riktigt illa.

Vid 20 åkte jag återigen hemifrån och hämtade L och sedan A och hennes dejt, sen åkte vi en sväng förbi honom för att hämta en grej och åkte sen till stan. Av någon anledning hade vi tagit väldigt lång tid på oss att göra allt detta så vi dök upp på Vapiano först vid 21 och vi skulle vara på Maximteatern klockan 22.30. Vi skulle få vänta 30 minuter på ett bord men hade tur och väntade nog inte mycket mer än 10 minuter. Men sen skulle vi ju stå i kö för att få maten tillagad också, jag valde Scampi Con Spinacci tror jag att den heter. L valde Ceasarsallad som hon tyckte var sådär, tydligen smakade den senap. Men drinken var visst så bra att hon tyckte att jag borde fota den, vad det är för drink vet jag faktiskt inte. När jag hade maten klar framför mig hade jag runt 20 minuter på mig att äta innan parkeringsgaraget stängde för natten. Resterna fick jag sen med mig i en burk, jag älskar Vapianos burkar, jag gör sallad i dem och sen har jag färdig sallad i kylskåpet i den där burken och nu har jag fått en till! Jag åt inte alls mycket, jag kan liksom inte äta fort, ändå fick jag en enorm magvärk som gjorde att jag helst ville gå dubbelvikt. Men ingen ro och ingen vila, vi hade ju bråttom till teatern. Med ymninga svettningar av smärtan i magen körde jag till Östermalm och efter en stund hittade vi en parkeringsplats också och var förstås i god tid till showen och fick vänta...

Vi trodde att L hade fixat biljetter till en skämtsam konsert och det trodde hon också, men vad hon fixat biljetter till var Raw Comedy Club och de hade två stand up komiker, en finsk, André Wickström och en från Nya Zeeland Al Pitcher och sen Mårten Andersson som var konferencier. Sedan avslutades showen med bandet som L hade bokat alltihopa för, The Axis of Awesome. Alla var riktigt bra även om Mårten fick en del tunga tystnader att ta itu med emellan de andras nummer. Men jag skrattade så gott som hela tiden och fick till slut ont i kinderna och det är ju ett väldigt bra mått på hur kul man har haft. Riktigt lyckad kväll och vi berömde L en massa gånger för att hon kommit på en sån bra idé. Innan vi gick från Maximteatern köpte jag en DVD från Axis of Awesome http://www.youtube.com/watch?v=5pidokakU4I och tog ett foto på mig med dem och sen ett med André och ett med Mårten också. Lika bra att passa på. Vi kom hem runt 1.30 eller 2 och sen satt jag och jobbade en stund och klockan var bara 2 fast jag suttit där ett bra tag och sen bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Sen slänger jag ett öga på klockan i sovrummet och jag skojar inte, jag blev riktigt bekymrad när jag såg att den var 3. För ett par dagar sedan var ju klockan 2 och sen plötsligt 4.30 och nu började jag bli orolig för att jag har fått någonslags blackouter, jag menar om jag missar en timme här och där bör jag kanske bekymra mig?

Sen inser jag plötsligt att datorn och telefonen ställt om till vintertid automatiskt vid 3 medan klcokan i sovrummet förstås inte har gjort det. Jag kan ärligt säga att jag blev lättad.

Thank god it's Friday!

Efter jobbet på fredagen åkte jag hem och jobbade lite till och åt lunch. Sen körde jag Turre till mina föräldrar som skulle ta med honom upp till Jämtland.

När jag kom tillbaka sov jag middag eftersom jag bara sovit 3-4 timmar under natten.

Sen gjorde jag mig iordning och åkte in till stan för att träffa J på Norra Brunn för middag och lite stand up comedy.

Han beställde lammracks och jag beställde kycklingfilé med Karl-Johanrisotto. Riktigt gott tyckte jag, lite väl mycket fett och grejer tyckte J. Sen var det dags för showen. Först ut som konferencier var Karin Adelsköld, hon var så nervös innan att hon stod och hoppade bakom mig för att släppa ut lite energi, men sen var hon hur lugn och bra som helst på scenen, rätt rolig också måste jag säga. Jag pratade lite med henne mellan hennes inslag och hon erkände att hon alltid var nervös trots att hon gör detta flera gånger i veckan. Jobbigt att vara nervös på jobbet för jämnan, det kan inte vara nyttigt för kroppen med den typen av stress hela tiden?

Sen var det dags för en kille som hette Lasse Nilsen, han var också bra och vi skrattade en hel del. Till slut var det dags för Özz Nûjen och jag har hört en hel del om honom både positivt och negativt men har aldrig sett honom med egna ögon och jag blev glatt överraskad faktiskt. Han var riktigt rolig och har jättebra kläm både på svenskar och invandrare och skämtar om precis allt, dessutom hade han lite mer allvarliga poänger inbakade i allihopa. Lite avbrott blev det när en kille höll på och avbröt med rop och invändingar och slutligen fick de slänga ut honom, han verkade helt väck, jag vet inte säkert om han var full eller helt enkelt helt dum i huvudet.

Efter showen satt vi kvar och snackade lite skit i nån timme och sedan skiljdes vi åt för att åka hemåt. På vägen hem ringde jag min grekiska brorsa L för att se om han jobbade och var i stan och om han hade tid och lust för en fika innan jag åkte hemåt. Men det visade sig att han var en bra bit söder om stan, så det får vi ta en annan gång.

Sen satt jag och gjorde burkar i några timmar och kom förstås i säng sent som vanligt, men ändå tidigt för att vara en helgdag.