Det är sällan jag reser lätt

14/2 På torsdagen hade jag inte sovit mer än 4-5 timmar när jag gick upp. Jag åkte till Märsta för en dag i styrelsemöte. Det är bara en massa snack och sånt men tiden går rätt fort ändå för det är ganska intressant. Efter lunchen fick Turre komma med in i möteslokalen och efter en stunds runtsniffande så lade han sig slutligen på min jacka på golvet och vilade.
När vi var klara för dagen var klockan runt 15.30 och då lämnade jag Turre till pappa eftersom jag skulle till London så tidigt nästa morgon. Sen åkte jag hem och packade och det var ju lätt gjort när man bara ska vara borta en natt.
Jag tog bara med ett par jeans, två toppar, underkläder och strumpor och så smink. Jag tittade på Bones en stund och sen lyckades jag ta mig i säng vid 22.30 ungefär och var nästan lite stolt över mig själv.

Jag brukar egentligen städa innan jag åker

14/7 På lördagen sov jag länge, det var så skönt att sova i en riktigt säng igen. När jag gick upp kom plötsligt den där energin jag saknat kvällen innan och jag satte febrilt igång att städa, jag åt inte ens frukost innan.
Jag torkade alla ytor och dammsög och plockade överallt och sen åkte jag till jobbet och hämtade min gamla datorsladd för eftersom det var fredagen den 13.e igår så hade jag förstås glömt den på hotellrummet... Vid jobbet har vi en veteåker och är växer det blåklint så jag stannade och plockade lite till mig själv och mamma som fått halsfluss medan jag varit borta.
Jag handlade också och sen åt jag kräftor till middag, duschade och fixade naglarna och under tiden tvättade jag några maskiner tvätt och tittade på Bones.

Förberedelser

4/7 På onsdagen hade jag medvind på jobbet, fick mycket gjort och leveranser jag väntat på dök upp så att jag kunde få iväg dem.
På lunchen ringde jag och bokade platser för mig och systerdottern på den guidade turen vi ville ta på Highgate Cemetery på fredagen.
Jag hämtade syrran och körde henne till bilen i Rosersberg och sen åkte jag förbi Plantagen och köpte lite blommor.
När jag kom hem visade det sig att de hunnit bli klara med allt utom själva grävandet på min tomt för fiberkabeln. Dagen innan hade jag och grannarna fått parkera på gräsplätten mittemot mitt hus eftersom alla våra uppfarter var uppgrävda. Men nu var det igenfyllt och till och med sopat runt.
Jag diskade upp och städade undan lite och sen fixade jag naglarna, sen planterade jag blommorna jag hade köpt. Låt oss hoppas att de klarar sig en vecka utan mig nu.
Och sen satte jag igång med att packa redan före midnatt, det ni!
Jag tittade lite på Bones och sen gick jag och lade mig. Men lagen och alltings jävlighet kom och förstörde allt så jag kunde inte somna fast jag för en gångs skulle packat i ganska god tid och jag somnade inte förrän vid 4.30 ungefär...

God fruktsallad

2/7 På måndagen åt jag frukt till frukost (jordgubbar, persika, banan), gott men inte särskilt mättande tycker jag, det fungerar bättre när man är i Thailand och ändå inte är så hungrig. Jag delade med kusinen också för även om jag inte blev mätt påett behagligt sätt så orkade jag inte äta allt ensam.
När jag kom hem från jobbet klippte jag gräset och städade lite i rabatten och sen sågade jag upp alla träden som jag och L tagit ner dagen innan. Jag staplade det som inte behöver klyvas men resten får faktiskt ligga kvar någon vecka eller två, det beror på hur mycket tid jag har emellan resor nu på semestern.
Resten av kvällen tittade jag på Bones och städade lite här och där.

Arbetsväder

29/6 På fredagen var det äntligen fint väder, soligt och relativt varmt faktiskt!
På morgonen åkte jag till naprapaten innan jag åkte till jobbet, jag hade haft migränkänningar varje morgon större delen av veckan.
Han rättade till nacken och så åkte jag till jobbet.
Jag blev klar på jobbet strax före två på eftermiddagen och då skulle jag ta släpet och lasta det med trädet och riset vi tagit ned helgen innan. Problemet var bara att jag plötsligt inte kunde få dragkroken på plats... Det gick ju rätt lätt förra gången men nu kämpade jag länge och blev trött i armen av att hålla upp den tunga kroken och försöka få fast den. Slutligen kom pappa och försökte han också men sen plötsligt fick jag loss spärren på den och då plötsligt sa det bara plopp så satt den fast. Den måste ha fastnat av någon anledning.
Strax senare satt släpet på plats och jag hade lastat veden, sen var det lite besvärligare att lasta riset, de är ju så spretigt. Slutligen var allt inne och jag lyckades till och med stänga släpet och så åkte jag till Sörab. Där trodde folk tydligen att de var ensamma i världen för de hade parkerat för flera av containrarna istället för att backa släpen på plats, jag antar att de har svårt för det eller nåt.
Slutligen var riset kastat och jag körde hem veden. Jag körde över grannens tomt som vanligt för att komma upp på min men han är så snäll så och gnäller inte. Som tack gjorde jag iskaffe till honom och hans fru när jag gjorde åt mig själv. De hjälper alltid mig om de kan, de är väldigt snälla och trevliga.
De gillade kaffet och satt i solen och vilade lite från allt jobb de håller på med på huset.
Precis när jag skulle börja lasta av veden från släpet så kom D, min Irländska före detta rumskompis. Jag fick hjälp av honom att lasta av släpet och vi fick låna grannarnas skottkärra och det underlättade ju ytterligare.
Jag åkte tillbaka till jobbet när jag snackat en stund med D och där hämtade jag två vagnar som skulle ha slängt om jag inte räddat dem och så hämtade jag äntligen den sista biten av trädet jag tog ned på jobbet förra sommaren. Min svåger var på kontoret och jobbade så han hjälpte mig att lasta den stora, tunga biten. Han klarade det nästan själv, han är inte stor men attans så seg.
När jag kommit hem och lastat av satte jag igång att såga upp alltihopa, nu är det bara några av de större bitarna kvar, de är jobbiga att komma igenom.
Jag sågade upp allt det mindre och lastade det i vagnen och Ikeakassen men jag orkade inte stapla det utan lämnade det där och gick in för att ta det lugnt ett tag.
Jag sov middag på soffan och tittade på Bones sen, men vid 21.30 åkte jag för att handla och så lämnade jag släpet på jobbet innan jag åkte hem igen.

Hur gör man den där jäkla paradisgröten egentligen?

26/6 På tisdagen fortsatte stressen på jobbet men jag hade i alla fall kul under tiden. Det händer en massa blixtsnabbt och jag skickar en offert ena minuten och har en order i handen nästa och då ska det behandlas och grejas och så är det en massa bollar i luften samtidigt.
När jag kom hem kokade jag gröt till mellanmål. Jag gillar egentligen inte gröt men jag var tvungen att testa att göra gröt på 4-säderslag, krossade. Jag hade blötlagt dem kvällen innan så som man skulle göra och sen skulle det kokas med lite salt i 30 minuter. Under tiden diskade jag upp i köket, men 30 minuter känns som om det blir för länge... Jag hade i vaniljsocker och kardemumma men i efterhand känner jag att jag kunde haft mer av det i. Tanken var att försöka kopiera "paradisgröten" som vi blev serverade på ön i skärgården när vi var på skrivarkurs förra sommaren. Jag har mailat kocken och smörat för henne men har inte ens fått svar... jag lyckades i alla fall inte att kopiera den.
Jag tittade på Bones, sov middag och fixade lite här och där och sent på kvällen "lagade" jag Stinas Kyckling eftersom jag lovat syskonbarnen att jag skulle ta med lunchlådor åt dem nästa dag. Dessutom försöker jag att motarbeta min överfylld frys genom att faktiskt använda det som är i den...
Jag hällde skyn i en kastrull och hade i creme fraische, dragon och lite kycklingfond och så serverade jag kycklingen och såsen med ris.

Tredje gången gillt!

5/4 På torsdagen blev jag uppringd av Akademiska sjukhuset i Uppsala för att få en operationstid för att ta bort mina halsmandlar och vi bokade operationstid den 8:e maj, men eftersom jag bor så pass långt från Uppsala så läggs jag in den 7:e och får inte åka hem förrän den 9:e och sen blir jag sjukskriven i minst 7-10 dagar. Det betyder att det blir rätt lite tid på kontoret den här våren och just den här våren är det jättemycket att göra vilket kommer göra att det blir stressigt både för mig och mina kollegor när jag ska vara ifrån kontoret så pass mycket. Nu förberedde jag ju tjänsteresan som jag åker på på tisdag och blev klar till 13.30 i alla fall, det var tidigare än jag vågat hoppats även om kollegorna slutade klockan 12 eftersom det var Skärtorsdag.
Brorsan kom in på mitt kontor och gav mig en kram som gjorde mig väldigt glad, den fick jag för att det fungerar så bra med vårt nya samarbete på jobbet och sen toppade han det med 3 fina foton som han tagit, som jag ville ha. Nu fick jag dem på papper så att jag kan rama in dem. En på mig, en på brorsonen och en på mamma och pappa.
När jag kom hem var jag helt slut och ramlade rätt ned i säng och sov i två timmar. Sen gcik jag upp pch fixde och donade lite och då kom det påskkärringar och jag hade visst glömt att förbereda för det men de första två fick en varsin Delicatoboll och de andra två fick kolasnören.
Sen bytte jag om och åkte ned till stallet och red lite dressyr på Venar och kan ni tro! Den här gången lyckades vi till och med fatta höger galopp och efter den fcik vi till en kortsida med väldigt hög, fin och bärig form. Om jag kan komma dit hela tiden så kan vi nog till och med ta oss ut på tävlingsbanorna.
När jag kom hem tog jag det mest lugnt resten av kvällen och satt i soffan och tittade på Bones medan jag målade naglarna.

Med lite träning ska det nog bli helt okey

29/3 På torsdagen kändes det som om jag inte fick särskilt mycket gjort på jobbet, men naprapaten kom i alla fall förbi och knäckte nacke, rygg och höfter åt mig.
Jag kom från jobbet i rimlig tid och åkte direkt hem, matade Turre och Judas och bytte om, sen åkte jag till stallet för att rida dressyr igen. Det är ju lika bra att försöka hålla igång nu när jag äntligen har kommit till skott.
L var där och hjälpte syrran och busade med Venar sådär som hon gör och han tar det med lugn sådär som han gör...
Jag borstade, kratsade hovar och sadlade själv den hör gången och vi hade en diskussion återigen om hurvida man ska stå still när någon klättrar upp eller inte och sen lyckades jag ta mig upp. Han hade haft lite mer bråttom upp till volten den här gången och antingen berodde det på att han kommit på att det var lite kul eller så berodde det på att han blivit av med all sin päls och alltså kände sig piggare och gladare. Han var lite mer livlig också medan jag red så det berodde säkert mest på pälsen, men i förstod också varandra bättre den här gången. Han är känslig och gör fel direkt när jag gör fel så efter lite puts borde vi kunna göra en hel del ihop. Hellre en känslig häst som lyssnar så att man kan putsa sig själv än en som går dit den går oavsett hur du gör.
Han har luftigare steg än min Gullan och jag har lite svårt att sitta snyggt men det lär väl också bli bättre med lite träning. Jag fick däremot en attans håll och fick till slut ge upp och skritta av istället, men innan dess hade vi i alla fall testat vänster galopp ett par gånger, höger lyckades jag inte få till men det kommer nog det också. När vi blivit starkare båda två ska det nog se riktigt trevligt ut hoppas jag. Syrran fotade med min kompaktkamera och var allt annat än nöjd med bilderna, men nåt måste jag ju visa så ni inte tror att jag ljuger.
Ljumskarna mådde bättre den här gången och sittbenen verkar inte heller tagit lika mycket stryk.
Jag åkte hem och tog det lugnt resten av kvällen och tittade på Bones.

Supernovas supergoda fiskgryta

28/3 Jag hade ju bjudit in mamma och pappa till middag på onsdagen och hade tänkt att göra min supergoda fiskgryta som jag hittade på för ett par år sedan när jag var tvungen att tillaga en massa saker som inte fick plats i den nya frysen. Mamma och pappa var inbjudna även då och tyckte att fiskgrytan var det bästa de ätit på länge fast det ändrade det senare till det bästa de ätit någonsin...
Om någon är intresserad kan jag skriva ut receptet.
Jag gjorde i alla fall grytan och vid 19 kom mamma och pappa och vi var lika förundrade denna gång hur det kan bli så fruktansvärt gott!
Efter maten drack vi kaffe och te och tog en Delicatoboll.
När de gick vid 21 diskade jag upp och städade i köket och satte mig sen och tittade på Bones med gott samvete.

Tänkte bara visa ett par extra bilder i det här inlägget. Den med bilden från Rio kommer från postsecret.com och jag känner igen mig lite i den. Jag känner mig mer som mig själv liksom när jag reser.

Bilden på skrivbordet med alla kameror är taget i brorsans kontor. Han är kameragalen och kan inte riktigt bestämma sig vilken som är roligast. Själv tycker jag att just det faktumet är väldigt roligt.

Bilden på Turre och Judas är en illustration av hur trångt det är i sängen när jag sover middag. Är de inte söta?

Jag vet hur det känns att vara övertrött

26/3 På måndagen väckte H mig väldigt tidigt med mina mått mätt, klockan 6.30. Jag dukade fram frukost medan hon tog en dusch och sen åt vi frukost och höll på att glömma bort tiden liksom sist hon bodde över. Men vi hann ned till stationen i tid för att hon skulle hinna med sitt tåg. Jag dök upp tidigt på jobbet och alla såg väldigt förvånade ut. Vid lunchtid började jag bli riktigt vimsig av trötthet och hjärnan fungerade liksom inte, jag hade inte sovit mer än kanske 4 timmar...
När jag äntligen fick åka hem ramlade jag i säng så fort jag matat djuren och somnade direkt. Jag hade väldigt oroliga drömmar däremot och grät i sömnen och vaknade med en förlamande sorg i hjärtat som jag inte visste var den kom ifrån. Jag sov i nästan 2 timmar men var fortfarande trött när jag tvingade mig själv att gå upp.
Vi hade diskat vartefter under kvällen innan men ändå var det en jäkla röra i hela huset, främst i köket förstås, så jag städade och diskade upp och det gick rätt fort ändå.
Sen tittade jag på Bones medan jag monterade ihop motorsågen så den var klar att använda med det nya svärdet och kedjan.

Jag fixade lite med den nya datorn också och försökte få allt överfört från den gamla så att allt jag behöver finns på den nya nu.

En rutinerad nybörjare med basketboll i ljumsken

22/3 På torsdagen vaknade jag med ordentligt ont i nacken och senare fick jag också värk i resten av kroppen, det blir så när sköldkörteln mår sämre än vanligt. Under lunchen kom jag plötsligt på att jag tänkt fråga syrran om jag fick provrida hennes häst Venar och gjorde det direkt. Hon tyckte att jag skulle prova och trodde inte att jag skulle vara för tung för honom. Redan på eftermiddagen fick jag ett sms där hon undrade om jag inte skulle prova redan samma eftermiddag. Min första tanke var att jag inte hade ork och dessutom värkte det ju i hela kroppen. Men samtidigt insåg jag att om jag sköt på det nu skulle det nog ta flera år innan jag återigen tog steget. Alltså skickade jag istället iväg ett jakande svar. Jag åkte ifrån jobbet så fort klockan slog 16 och åkte fort hem, matade Turre och Judas och bytte om och var i stallet vid utlovad tid 16.30.
Syrran hade mockat, borstat och sadlat och det enda jag behövde göra var att ta hästen och gå ut.
På vägen från jobbet hade jag fjärilar i magen, det var ju i alla fall 12 år sedan jag red sist...
Nu använde jag mig av muren vid volten för att klättra upp, allt för att spara Venars rygg. När jag väl satt på plats i sadeln kändes det så hemtamt att det kändes som om jag ridit igår.
Jag började försiktig att skritta fram och det är tyvärr bara det jag har bild på, syrran kände visst inte riktigt för att fota så när det började se bra ut så fanns ingen fotograf längre. Det var ju som sagt ett tag sedan jag red och Venar har jag aldrig suttit på och bara kört en enda gång och han har alltid varit lite skeptisk till mig, nu kom vi väldigt bra överrens, han är väldigt ambitiös om än lite lat. Han är inte lika känslig och lättriden som min Gullan men jag tror nog han kommer dit om jag fortsätter visa honom hur jag vill ha det. Han har ett trevligt steg känns det som och är mycket rakare och jämnare musklad än någon häst jag suttit på tidigare. Galoppen lyckades jag inte riktigt hitta knappen till så det får komma senare. Men vi tog väl ett halvt varv i vänster galopp i alla fall. Han gick i en jämn fin form, vad vi nu behöver göra är att träna upp styrka båda två så vi orkar lite mer och kan höja formen och tempot också. När han varit duktig i runt en halvtimme klev jag av, spände upp nosgrimma och sadelgjord och promenerade med honom istället. Lite stel var jag och det kändes som om jag hade en basketboll i ljumskarna men så jobbigt var det inte som jag trott att det skulle.
När jag kom hem var den där tröttheten jag känt tidigare på eftermiddagen helt förlamande och jag kastade mig ned i soffan och tvärsomnade med den onda nacken i helt fel läge. Alltså var jag ännu stelare och ömmare i nacken när jag vaknade.
Tröttheten gick liksom inte över och efter middag, lite Bones och kamomillte kom jag i säng vid 23.30 och somnade faktiskt så gott som direkt.
Kanske är det kamomillteet som gjord susen eller det faktum att jag börjat ta Levaxinet på kvällen istället för på morgonen så som syrran rekommenderat?

Så det blev inget

21/3 På onsdagseftermiddagen åkte jag och två kollegor på möte hos en före detta kollega och det tog längre tid än vad någon av oss trott att det skulle göra och jag och J var tillbaka på kontoret strax efter 16.30 och så fort vi burit in grejerna åkte jag hemåt.
Pysselkvällen hade blivit inställde eftersom mamma var bortbjuden på middag och det inte var så många som tänkt komma. Så det slutade med att jag bjöd hem syrran, systerdottern och S och F på fika och i slutänden dök bara S upp. Syrran hade flaggat för att hon nog inte skulle orka men F skulle komma men blev fast på jobbet. Men jag och S hade trevligt och tittade på foton och snackade i några timmar innan hon åkte hemåt och jag högg in på mina kräftor som legat och tinat.Under tiden tittade jag på Bones vilket inte alltid är en bra idé medan man äter...

Lättja är skönt

På onsdagsmorgonen var det mulet fast värmen var fortfarande kvar, det var 20 grader redan när jag kom ut på morgonen. För säkerhets skull tog jag in solsängsdynan i dynkistan och tog in de rena torra kläderna som hängde ute.

På eftermiddagen började det mycket riktigt att regna, eller kan man kalla det så när marken knappt hann bli blöt och sen torkade på någon halvtimme?

Efter jobbet var jag jättetrött och lade mig att vila en stund och lagom tills jag precis hade somnat får Turre förstås spel och yl-skäller i nån sekund och sen upptäcker han att det kanske var någon typ av överreaktion på ingenting och somnar om... Jäkla hund, varför ska han alltid göra så när jag ska sova middag? När jag har somnat en gång och vaknat bara någon/några minuter senare, då är det kört, då somnar jag inte om. Dessutom har jag vid det laget en hjärtklappning som gör mig illamående eftersom han stör mig vid precis fel tillfälle. Det var inget annat att göra än att gå upp... Jag lade mig istället på solsängen på verandan och låg där någon timme innan solen gick ned bakom ekskrället, då gick jag in. Strax senare ringde H och vi pratade i nästan en timme tror jag, det var ett tag sedan vi sågs nu, kul att hon ringde, oftast är det jag som gör det.

På fredag ska hon och dottern hämta en ny ponny, låter spännande även om jag själv känner mig rätt klar med allt det jobbet och alla pengar man blöder i samband med det.

Resten av kvällen gjorde jag inte ett enda dugg, satt bara och tittade på Bones och spelade på datorn. Jag älskar serien Bones. Den har en massa brister men det bryr jag mig inte om. Jag tycker att kropparna och benen ofta ser helt fejk ut, jag tycker att det ibland är löjliga historier och effekter, men, skådespelarna är så duktiga, roliga, söta och har sån fin kemi sig emellan och karaktärerna och deras privata liv och interaktion i serien är väl värda resten. Jag älskar den som sagt. Jag gjorde i alla fall lite nudelsoppa åt mig, men åt bara upp bambuskotten... hoppsan.

Ibland bara sätter jag mig ned och går inte upp igen

På tisdagen var det dags för jobb igen och det tog emot lite efter en så lång och skön helg. Jag var så trött och det var så pass varmt att jag avbokade gymmet ännu en gång och hade en plan om att gå en långpromenad med Turre och fotografera. En av anledningarna att jag inte ville till gymmet var också att det blir för varmt för Turre i bilen oavsett om jag har bakluckan "öppen" eller inte. Har ni tänkt på att det inte finns skuggade platser vid nästan några köpcentrum i Sverige? Vi som har hunden med oss på jobbet kan ibland vara tvungna att ta med oss den när vi handlar, det händer säkert även andra som har hund. Ett bra sätt att skydda hundarna var om det fanns skuggade parkeringsplatser reserverade för de med husdjur i bilen. Jag åkte 15 minuter tidigare från jobbet för att handla lite grejer till kollegan A, men det räckte visst inte, jag köpte förresten sushi på hemvägen och kom hem nästan en timme senare än vanligt. Självklart orkade jag inte ta mig ur huset när jag väl hade åkt hem, inte ens för att ta den där promenaden.

Det var väldigt varmt ute för säsongen, det var nog runt 25. Inne i huset var det 27 grader och jag var tvungen att ha verandadörren öppen ända tills jag gick och lade mig. Klockan 22 var det fortfarande 20 grader ute och kanske var det därför kaprifolen doftade ända in till soffan där jag satt. Jag intalar mig själv ibland att jag förtjänar att ta det lugnt och strunta i morgondagen så eftermiddagen gick åt att sitta i solen på verandan tills den återigen skuggades av den fördömda eken som växt en massa det senaste året... Jag lyssnade på musik och läste Bridget Jones på min e-book och bara hade det bra. Senare på kvällen tittade jag på Bones och åt varma mackor på det sättet mamma gjorde när jag var liten. Formbröd, tomatpuré, ostskivor och konserverade champinjoner, man lägger ihop dem och gräddar i ett mackjärn. Jag gör alltid 3-4 stycken och har dem som mellanmål dagen efter, de är nästan ännu godare kalla.

Jag åt bara en men blev så ytterligt trött och fick ont i magen, troligtvis av laktosen i osten så jag kom i säng tidigt för att vara jag.

Sommarvärme

Måndag morgon och Sveriges nationaldag vilket förstås innebar att vi var lediga allihop. Jag A och L lyckades möta upp på kondiset vid nästan samma tid allihop trots att vi smsat och ringt om varandra tidigare.
Jag firade med en räkmacka och latte fast egentligen var jag mest törstig. Det är därför jag dricker min frappé varje morgon. Jag behöver mitt koffein, men egentligen är jag mest törstig på morgnarna, frappé passar utmärkt då.

Vi satt ute, alla klädda i tunna kläder, jag och A till och med i ärmlösa klänningar och vi frös inte det minsta trots att vi satt i skuggan. Det kan ju vara skönt med skugga, det tråkiga är att kondiset bara har skugga på sin uteplats, det går alltså inte att välja vilket man vill ha och man förstår ju att de inte vill ta ned de fina träden.
Jag har ju inte sett L och A så mycket på sista tiden så vi uppdaterade varandra och hade dessutom några diskussioner om hur saker och ting är och inte är.

Sen åkte A hemåt och jag och L åkte också hemåt men stannade på Ica Supermarket för att köpa dricka och aubergine. Tyvärr hade detta Ica liksom de flesta Ica i Väsby inte Mer Hallon/Svartvinbär på 1 litersförpackning, utan bara apelsin och päron eller äpple eller vad det är. Den där hallon/svartvinbär är den enda Mer jag gillar och den är svårt att få tag i. Jag bestämde mig för att prova Icas Äpple/Druv/Svartvinbärsjuice och den visade sig vara otroligt sur och nu för tiden får jag extra ont i magen av sura juicer, jag får nog hälla ut den där...

Sen åkte vi hem till mig och hämtade Lokaltidngarna som jag lagt undan åt L's mamma och sen skjutsade jag L till hennes bil som hon lämnat på en fest i lördags.

Sen tittade jag på Bones medan jag åt min hemlagade potatissallad med lite rostbiff och sen lade jag mig i solen på verandan och lyssnade på musik och läste medan tvättmaskinen körde ett par tvättar. Den nya maskinen är MYCKET snabbare än den gamla, dessutom vandrar den inte omkring eller läcker tvättmedelsvatten på hela badrumsgolvet! Det känns bra att jag köpt en ny. Så här ser mina odlingar i pallkragarna ut, de olika salladerna jag sått kommer upp och det snabbt. Det ni ser på bilderna är ruccola och mangold, den andra bilden är på ekblad, så den har inget med mina odlingar att göra förutom att det är eken som skuggar odlingen på kvällen.

Sen gjorde jag mig i ordning och åkte in för quiz med ny/gamla laget. E var med i vårt lag för 1-2 år sedan men åkte på utlandstjänst och då var vi ju tvungna att ersätta henne i laget. Nu är hon och hennes sambo tillbaka i Stockholm och vill spela men vi har inte plats för dem... Alltså har vi satt ihop ett extra lag de veckor som vårt ordinarie inte spelar, där E och sambon j, jag och E och L från nya laget spelar. E och J hade dessutom med en kompis och vi hade väldigt kul i laget och det kändes bra, de är ruskigt smarta och allmänbildade och jag har verkligen saknat E. Det visade sig att vi fått ihop ett riktigt bra lag, vi vann faktiskt! Som vanligt satte jag mig och tittade på Bones och åt edamame när jag kom hem, det är tradition nu.

Komikens kulturkrockar - Jerry Seinfeldt

På söndagen gick jag inte upp förrän vid 13, men i ärlighetens namn hade jag ju inte sovit så många timmar ens då... Sen tog jag det ganska lugnt men varvade Bones med disk och tvätt så lite blev gjort i alla fall. Resten av eftermiddagen låg jag i solen på verandan och halvslumrade, läste, lyssnade på musik och drack frappé om vart annat. Plötsligt var klockan rätt mycket och jag hade bråttom! Jag kastade mig in i duschen med musiken på för att stressa mig lite och jag var faktiskt klar i någorlunda tid även om jag var senare iväg än vad som varit tänkt. Jag hämtade upp L och vi åkte in till Globen för att se Jerry Seinfeld. Det var ju rätt länge sedan vi köpte biljetterna nu och man har nästan glömt att det snart är dags. När vi väl satt där var vi förväntansfulla även om L var jättetrött! Det såg nästan tomt ut i sätesraderna men strax före showens början fylldes leden ut lite, men det var fortfarande ganska många tomma säten. Fast biljetterna var ju allt annat än gratis, vi hade betalat runt 1300:- vardera och hade halvdana platser...

Precis i rätt tid kom en man upp på scenen och presenterade öppningsartisten George Wallace en vän till Jerry Seinfeld, de har känt varandra i runt 35 år. George hade en helt annan röst än Jerry och jag antar att ljudinställningarna var gjorda för Jerrys lite tunna räst snarare än för Georges kraftfulla, djupa röst. Dessutom pratade han rätt fort, så ljudsystemet vibrerade mest och det var svårt att höra vad han sa. Men när man hörde så var han rätt rolig och jag kan inte låta bli att skratta lite extra om de har svårt att hålla sig allvarliga när de hör publikens reaktioner, vilket han hade. Sen kom Jerry in och det kändes lite skumt att veta att den här världsartisten står precis där framme, i samma rum som vi. Jag drabbas ofta av den känslan när jag ser världsartister live, det är så skumt att de är på riktigt liksom...

Jerry var bra och vi log och fnissade mest hela tiden, några gapskratt blev det väl däremot inte. Det jag tycker är lite intressant är hur vissa kulturskillnader blir rätt tydliga under en sån här show. Vi tycker att vi är så lika amerikanerna men det blir så tydligt när Jerry pratar om till exempel pappa-rollen och bröllop att Svenskarna och Amerikanerna är mer olika än vad vi tror till vardags. Sen att jag alltid har svårt att känna igen mig i både mäns och kvinnors syn på hur kvinnor är, är en annan sak. Det kan vara roande i alla fall. Men jag vet inte om jag och mina kvinnliga vänner är ytterligheter, men vi är inte alls så som kvinnor beskrivs i varken komedier eller dramer. Det här med att kvinnor tycker att män ska kunna läsa deras tankar...? Jag har aldrig varit sådan och har inga vänner som är så, i alla fall inte kvinnor. Jag känner faktiskt en del män som passar in på den beskrivningen. Jag har alltid trott och tyckt att det bästa sättet att få det man vill ha är att be om det...

Nåja, Jerry var i alla fall kul och värd att se men när showen var slut var vi båda väldigt trötta och eftersom en av oss kunde få dricka en irish coffee eftersom hon inte behövde köra hem så åkte vi mot Östermalm och Tudor Arms. Men just det.... det var ju söndag, de stänger ju tidigt på söndagar och tar tydligen inte hänsyn till att måndagen är ledig. Jag trodde att det skulle vara Nationaldagsvakande på de flesta ställen denna natt men när vi klev in på Dubliner 22.15 blev vi varse att det nog var stängt på de flesta ställen, deras bar hade stängt 15 minuter tidigare. Vi åkte hemåt med gott samvete, vi behövde inte ha roligare denna kväll, vi hade oförhappandes fått ledigt...

Jag satt uppe och tittade på Bones och åt edamame innan jag gick och lade mig i rätt rimlig tid.

Är detta vad som menas med tidig morgon?

På lördagen vaknade jag vid 10.30 trots att jag somnat så pass sent, det är ju inte alls samma sak att sova i lånad säng som i ens egen. Jag gick upp och Ju var uppe snart efter och jag fick instruktioner om hur man gör kaffe i hennes mockabryggare. Sen väckte hon tonåringarna eftersom de skulle med mig hem eller i alla fall L. Sen åt vi frukost och det var då vi bestämde att An skulle med oss hem. Vi packade bilen full med verktygslådor och råttor och åkte hemåt, på vägen hämtade vi Turre. När vi kom hem till L sprang hon och An in med råttorna och hämtade istället småbröderna som var där, sen åkte alla 4 med mig till jobbet och hämtade firmabilen och släpet där jag lastat all ved. De är så fina de där ungarna, de hjälpte till att bära ved tills släpet var tomt och sen sopade de av det, allt utan att gnälla en enda gång. Medan de lastade av staplade jag pinnarna i vedskyddet och sen hjälpte de mig att stapla resten. L ville hem och göra läxorna så hon skulle slippa tänka på det resten av helgen, killarna valde att stanna och såga ved. Jag och L lämnade bilen och släpet på jobbet och sen åkte vi till OKQ8 och köpte dricka och glass till de hårt arbetande ungdomarna, på vägen hem släppte jag av L hemma hos henne.

När jag kom tillbaka hem hade killarna sågat en del och nu när jag var där fick de med hårda regler klyva lite av veden och de var försiktiga och skötsamma. Jag och Ad planterade om den sådda squashen som ju tagit sig jättefint och jag planterade äntligen de sista blommorna i krukor och sen vattnade jag allt det jag har ute, det var vissa saker som till och med hunnit vissna sedan dagen innan, jäklar vilken hetta! Det var runt 26-28 grader på fredagen, alltså den 3/6, det är nog nästan rekord.
Sen var killarna trötta och jag skjutsade hem dem till syrran och åkte tillbaka och fortsatte där de ledsnat, med att såga för hand och sen klyva det som fanns att klyva. Sen var jag duktig nog att stapla upp allt också och var väldigt nöjd med mig själv.

Sen gick jag in för lite välförtjänt vila och dricka men när jag slumrade till några timmar senare så vaknade jag med ett ryck av att det dundrade till utanför. Jag trodde att det var åska och väntade på nästa smäll men den kom inte. Turre blev väldigt upprörd av ljudet och skällde och morrade. Till slut gick jag ut för att se vad som hänt, det lät ju som om det varit något väldigt våldsamt. Jodå, veden jag haft sånt besvär med att stapla hade rasat ned och det blir ju bara att ta tag i att stapla om det nån dag här, men hur ska jag göra för att det inte ska rasa igen?

Resten av kvällen tog jag det lugnt, jag tvättade och tittade på Bones och spelade spel på datorn och läste. Plötsligt var klockan 6 på morgonen! Hopp i säng.

Jorden kanske inte går under om maten bränns vid?

På torsdagen tog jag lite sovmorgon men sen gick det i ett hela dagen. Jag dammsög hela huset eftersom det såg ut som om jag gjort små stigar genom damm, skräp och katt- och hundhår på golvet, att skura struntade jag i, det fanns inte riktigt tid och dessutom brukar jag försöka göra det när Turre åker bort över helgen och resan till Jämtland blev inställd på onsdagen och han skulle stanna hemma. Jag såg något i ögonvrån och tittade ut på gatan, där gick grannens son med fasadflaggan jag varit för lat för att kasta i soptunnan och således bara slängt ned för slänten så länge. Jag hade svårt att hålla mig för skratt där han marscherade med min gamla flagga över axeln, han såg så söt ut.
Sen åkte jag och handlade mat och dricka för kvällen, Uppsalagänget och quiz-L skulle ju komma över på grillmiddag. Jag stod i hela dagen och satte bröddeg, gjorde sallad, tzatziki, vitlökssås, skördade rabarber, gjorde potatisgratäng och marinerade kött. Ändå var jag inte i närheten av färdig när gästerna kom vid 17. J hjälpte till att skrubba färskpotatis medan jag tog hand om brödet och gjorde rabarber/äppelpaj, dukade och ställde in potatisgratängen i ugnen och tände grillen. Sen åt vi lite nybakat bröd och tzatziki eftersom maten skulle dröja och vi var hungriga och sugna. När potatisgratängen började bli färdig någon timme senare lade jag auberginen och köttet på grillen, jag hade valt fläskytterfilé. Jag gillar det bättre än fläskfilé för det är enklare att göra iordning. Att putsa fläskfilé är tidskrävande och kladdigt. När auberginen var färdig och "ihopsäckad" satte jag mig och skalade den och skar den i bitar och satt i olja och salt och sen, jävlar, köttet! Under tiden jag glömt bort köttet på grillen hade ena sidan av båda köttbitarna blivit bränd till kol... Men sen när vi åt kött och potatis och grejer hörde jag minsann inga klagomål alls! De är väldigt tacksamma middagsgäster de här människorna, de åt med god aptit och tog om flera gånger och jag var så glad att de tyckte om maten. Av någon konstig anledning blir jag ju alltid nervös och stressad av att laga mat till folk. Jag vill ha gäster och jag vill fixa och dona, men jag är rädd att jag ska misslyckas med maten... Som om det skulle spela någon roll? Jag menar, det är ju vänner jag bjuder över på middag, om jag skulle misslyckas med maten är det väl inte mer dramatiskt än att man gör något annat eller tar hem några pizzor eller så? Men nu var det ju faktiskt så att jag till viss del misslyckades och jorden gick faktiskt inte under.
Quiz-L hjälpte till att plocka av bordet vilket gjorde att allt gick mycket fortare och enklare och sen kunde vi snart servera kaffe och nybakad smulpaj med vaniljsås.
Sen började klockan bli mycket och tjejerna skulle jobba på fredagen så alla droppade av. Jag hade haft en väldigt trevlig kväll och eftersom l sköljt av tallrikarna och allt, så gick det snabbt att diska upp och sen satte jag mig och tittade på Bones och tog det lugnt.

Nya tvättmaskiner och gamla torp

På tisdagen skulle jag äntligen få min nya tvättmaskin, jag hade betalat extra för att få den levererad och installerad och den gamla bortforslad. Sånt är alldeles för jobbigt att göra när man är ensam och dessutom har en lite för liten bil. Enligt överrenskommelse så ringde de en stund innan de kom med den. På så sätt kunde jag jobba istället för att sitta sysslolös hemma och vänta på dem. Men när jag kom hem var de inte där så jag satt igång att plantera några solrosor, rosor och kaprifol, sen vattnade jag alla blommorna på framsidan och tittade till odlingen på baksidan och kan ni tro, salladerna har kommit upp en hel del och jag tror jag nämnde det, men brysselkålen är uppäten av sniglarna...
Sen ringde killarna som skulle leverera tvättmaskinen och sa att de stod utanför men ingen öppnade. Jag sa som det var, det står ingen annan än jag utanför mitt hus... ni står nog hos grannen så som de flesta andra gör när de ska hit.
Hade jag inte varit så uppmärksam kan jag tala om att den grannen skulle ha fått allt från soffor och tvättmaskiner till taxibilar. De bor på en annan gata men med samma husnummer, det är INGEN som hittar till mitt hus första gången, vissa gör det inte ens 2:a och 3:e gången... Det tog ett tag för dem att komma upp trots att det rör sig om ungefär 100 meter, jag tror nog att de lastat av tvättmaskinen och allt.

Sen var de både trevliga och effektiva och fixade till allt medan jag fortsatte vattningen och sedan satte igång med disken.
Vi var klara nästan samtidigt och jag avslutade diskningen och åkte tillbaka till jobbet.

Jag fick en hel del gjort på eftermiddagen och sen åkte jag från jobbet vid 16.30 ungefär. Jag körde förbi Ica för att köpa en ost till S som jag skulle hälsa på på torpet. Han är Ju's brorsa och bor egentligen i Thailand men är "hemma" för semester. Jag skulle dit och äta middag och snacka lite skit innan han åker vidare.

Eftersom klockan var nästan 17 när jag väl kom iväg var det ju inte tal om att åka igenom Stockholm och Södertälje till skogarna utanför Flen så som vi brukar köra. Alltså körde jag istället över Enköping, fast det är klart, lite köer var det i alla fall. Jag körde efter navigatorn och det tog ett tag innan jag var förbi "the point of no return" där den ger upp att jag ska vända och åka E4:an istället. Men sen när jag kom till Enköping skulle jag ju sävnga av vänster efter rondellen, mot Strängnäs. Men hallå! Vägen gick inte längre till rondellen, nej, plötsligt befann jag mig i en tunnel och sen var det 2-filig motorväg som ledde mot Västerås. Min navigator var minst lika förvirrad som jag, den lilla bilden på bilen sladdade runt på en tom åker... Nästa avfart var nästan 1,5 mil bort, så det gick ju inte att vända. Slutligen letade jag mig ut mot gamla E18 och körde genom Hummelsta, men då skulle jag tydligen ha svängt av till höger där istället vilket jag också missade för jag var så fokuserad på 50-gränsen genom samhället. Istället för att vända åkte jag vidare tillbaka till Enköping, enligt navigatorn var skillnade bara 2 minuter och det tar det nog att vända också. Slutligen var jag på väg åt rätt håll, men då hamnade jag förstås bakom ett gäng bilar som körde knappt 70 på 90-väg... Nästan en timme senare skulle jag in på E18 och lyckas förstås köra åt fel håll... Vägen har då aldrig varit så lång till torpet!

När jag kom fram visade det sig att S inte alls var särskilt upprörd över att jag var så sen. Vi satte oss ute så att Turre kunde få springa av sig lite och vi turades om att kasta boll till honom medan vi snackade om allt möjligt. Sen gick vi in i stugan och S gjorde champinjonsoppa som vi åt med god aptit tillsammans med knäckemackor, Turre fick vänta i bilen.

Vi hade massor att prata om men snart var klockan närmare 22 och det var dags för S att duscha och sova och mig att köra hemåt. Jag och Turre tog en promenad ned till sjön innan vi åkte hemåt och Turre bara gick rätt ned i vattnet och simmade runt i cirklar. Jag vet att pappa brukar ha svårt att hindra honom att bada i Storsjön när det just varit islossning. Jag kände på vattnet och det var inte så ruskans kallt så jag hoppade också i. Det jobbigaste var alla myggor som försökte äta upp mig innan jag fick på mig kläderna igen.

På vägen tillbaka till bilen plockade jag en bukett liljekonvaljer och de doftade så gott i bilen på vägen hem. Hemvägen gick mycket bättre såvida man inte räknar min tankning på Statoil. Första pumpen jag ställde mig vid hade bara diesel för lastbilar, den andra var trasig, först den tredje fungerade som den skulle och jag hade alltså hunnit kliva ur varje gång innan jag märkte att det inte fungerade.

Jag var hemma vid 23.30 och tittade på Bones en stund innan jag gick och lade mig.

Vi tar väl upp där vi slutade?

På söndagen vaknade jag inte förrän vid 12.45 och ville egentligen inte gå upp alls. Men det var ju morsdag och dessutom hade jag stämt träff med några kompisar i Uppsala och vi skulle gå på en gratis utomhuskonsert i Källparken. Jag åt frukost i lugn och ro hellre än att skynda iväg, så sen blev det desto stressigare. Men jag kom till E i Uppsala vid 14.20 ungefär så det var lugnt. E åt en snabb lunch medan jag satt och sippade på frappén jag haft med mig och snart dök de andra upp. E bor precis vid parken så det tog oss ungefär 2 minuter att gå dit och vi bredde ut filtar och satte oss bekvämt i solen, skuggan, solen, vad sjutton, ska vädret bestämma sig eller? På och av med tröjor och jackor blev det men vi landade slutligen på den tunnare varianten när solen bara gick i moln någon gång ibland. Efter en stund insåg jag att det inte alls var så trångt som jag befarat så jag gick och hämtade Turre från bilen och han skötte sig fint ännu en gång. Han hånglade förstås upp hela gänget men de verkade gilla honom så det gjorde inget, fast när han snöt sig i deras kläder var de inte lika nöjda... De som sjöng kallar sig för Afrokören och de var verkligen jättebra! De sjöng lite allt möjligt bland annat reggie och gospel och de gjorde det bra. En av de bästa grejerna med hela konserten var att de såg ut att ha så roligt! Jag var verkligen glad att jag gjort mig besväret att åka till Uppsala, dessutom har jag inte träffat tjejerna på 1-2 år så det var ju dags. Det blev ju inte sämre för att Turre kunde vara med så jag slapp dåligt samvete.
Efter konserten gick vi upp till E och Turre trodde att han hamnat i himmelriket, alla var helt uppslukade av hans person och lekte med honom hela tiden och pratade inte om mycket annat än honom. Den enda som inte var det minsta imponerad var katten Majsan. Hon satt förnärmad uppe på ett skåp och tittade på honom när han flängde efter bollen och fräste till ibland om han sprang precis nedanför. Han är smart nog att ignorera katter som inte gillar honom så han "såg" henne inte ens. Sen var det dags för nästa konsert där jag skulle träffa en jag träffat på internet för första gången, men det slutade i pannkaka. Jag var på väg till fel kyrka och blev därmed försenad och sen insåg jag att kyrkan jag skulle till inte hade nån parkering och att jag skulle bli sen, dessutom tog de 200:- i inträde... Vi pratade i telefon och jag bad om ursäkt men ställde in och åkte hemåt istället.

Jag stannade till på Eurostop, Arlandastad och köpte en blomma till mamma och åkte dit och fikade. Sen åkte jag hem och gjorde potatissallad på färskpotatisen som blivit över från fredagen. Jag tog creme fraishe, lite majonnäs, hackad färsk rödlök och ärtskott skurna i mindre bitar. Det blev jättegott! Till det åt jag kycklingresterna och salladen.

Under kvällen tittade jag på Bones och fick två maskiner tvätt tvättade och upphängda.