De kanske har utbildning och erfarenhet?

16/5 På onsdag började jag undra över läkarnas omdöme när de trott att jag skulle kunna jobba igen på fredagen om det inte varit så att vi hade haft klämdag. Jag gick fortfarande på tunga värktabletter och kunde inte vara utan dem och någon bättring kände jag inte av alls. Istället undrade jag hur medicinerna skulle räcka... Men sen plötsligt framåt kvällen så gjorde det inte ont långt innan jag fick ta nya tabletter, nej jag kunde till och med vänta 4 extra timmar! Jäklar, de visste kanske vad de pratade om ändå? Jag var inte heller lika trött längre.
På kvällen gick jag på pyssel men gjorde inte så mycket, stickade bara vidare lite på halsduken jag påbörjat på sjukhuset.
På dagen hade de förresten ringt från Audi handlaren i Uppsala och frågat hur det gick med bilen, de är angelägna om sina kunder och har väldigt bra service, men jag har ju inte hunnit köra särskilt mycket så jag kunde inte riktigt svara på hur det gick.
Överallt i mitt hus står nu blommorna jag räddat från huset vi tömde och jag har ett för litet hus för så många, stora blommor, men mamma sa att hon kanske kunde ta avokadon i alla fall. Det vore bra.

Hur kan det regna på ena sidan huset och inte den andra?

11/5 På fredagen hade jag väldigt ont i halsen på morgonen, alla värktabletter hade ju gått ur under natten och jag hade ju sovit med öppen mun så att jag var helt torr i mun och hals. Svullnaden i halsen var besvärande och gick ända upp mot örat och värkte.
Någon halvtimme-timme efter att jag tagit nya tabletter så kände det mycket bättre och jag lyckades äta lite frukost. Jag får äta vad jag vill så länge det inte gör för ont. Jag undviker dock te eftersom de inte vill att man äter eller dricker något varmt.
Jag somnade till på soffan och vaknade av att det smattrade kraftigt på verandan och fönstret som ligger åt det hållet, när jag tittade dit så såg jag att det antingen regnade jättekraftigt eller så var det till och med hagel! Det underliga är att fönstren på min högra sidan var helt torra och solen sken på den sidan huset... Jag vet inte om det syns på bilden?
När det slutat regna klädde jag på mig och åkte för att köpa sushi, på vägen åkte jag förbi Ju's jobb och tittade på ett gäng träd hon vill bli av med. Det blir mycket jobb men också mycket ved, jag ska försöka ta hand om det där.
På vägen hemåt handlade jag edamame på Ica som äntligen efter runt 2 månader har fått in det igen!
Jag tvättade ett par maskiner tvätt till och I från jobbet kom och hämtade diskmaskinen som jag inte har plats för i mitt kök och senare kom kusin S förbi för att hålla mig sällskap en stund på kvällen. Jag hade inte ätit upp min sushi och hon hade hunnit äta middag så hon värmde en låda från min frys och jag försökte äta sushi men det gick inget bra för mig att äta den här dagen.
Hela dagen hade jag varit trött och håglös men det kändes i alla fall lite bättre med sällskap. Efter att S åkt så ringde L och vi pratade en stund, men det är svårt att prata med svullen hals. Sen tittade jag på filmen "In Bruges" den är jättebra och det var Quiz-E och J som tipsade mig om den för ett par år sedan när vi spelade quiz.

Jag fick en bil, choklad, glass och tröst

9/5 På onsdagen skulle jag få åka hem, men eftersom jag förlorat lite blod ville de gärna att jag skulle stanna till lunch så det gjorde jag. Tanken var att de skulle ta nåt blodprov under tiden, men det glömde både jag och de bort, de verkar inte ha värst koll där på Akademiska, jag är inte imponerad...
Jag sov mer eller mindre hela förmiddagen, jag tänkte att det var lika bra att passa på medan jag kunde eftersom tanken var att jag skulle köra hem min nya bil senare. Lunchen visade sig vara till någon annan, hon hade fått min lunch, som sagt, inte impad... Det var lapskojs och även fast det såg ut som en spya och luktade som hundmat så smakade det faktiskt helt okey.
Strax efter att jag ätit tog de bort droppkranen och jag bytte om och packade ned mina saker. Sen kramade jag om rumskompisen B och gick ned och ringde en taxi. Bara 5 minuter senare var jag på plats på Möller Bil för att hämta min nya bil. De är oerhört trevliga där och och jag blev genast erbjuden kaffe medan jag väntade på min säljare men eftersom jag inte fick dricka något varmt så bad jag om ett glas kallt vatten istället och det fick jag. Min säljare kom och hämtade mig och vi tittade på bilen och han visade mig lite av funktionerna men sen var jag matt och ville bara hem så han lovade att inte ta upp mer funktioner och jag lovade att gå i god för att han gjort det han skulle. Jag fick en korg med choklad också när han lämnade ut bilen, det tycker jag är en trevlig gest och kostar dem så lite fast det blir väldigt trevligt för kunderna! Sen körde han runt bilen till framsidan åt mig och jag körde försiktigt hemåt. Jag hade inte tagit några tabletter under dagen men jag hade ganska ont just därför och kände mig fortfarande lite snurrig efter sövningen, men enligt läkarna så var det okey att köra hem.
På vägen hem köpte jag sushi och sen hämtade jag Turre på jobbet dit pappa tagit med honom och sen åkte jag hem. Jag var väldigt matt och trött och lade mig på soffan och vilade och genast fick jag tröst av både Turre och Judas som låg på min mage och ben och visade att jag varit saknad.
Jag sov inte, jag bara vilade och lät värktabletterna mildra smärtan. Senare dök L upp med en hel kartong med glass, 20 stycken blandade GB Klassiker. Hon sa att hon kommit på strax efter att hon köpt den att jag har helt fullt i frysen, jag gillar det faktum att det finns någon som känner mig så bra!
Vi hjälptes åt att packa om frysen och vi petade in glassar överallt där det fanns minsta plats och slutligen var alla utom en packade och den åt jag upp.

Sen sov jag en vecka

8/5 På tisdagen var det dags för operation men när jag skulle opereras visste de inte så för säkerhets skull fick jag varken äta eller dricka efter midnatt. Efter påtryckning skulle jag få dropp vid 9 ungefär och jag bad om att få en van sköterska eftersom jag tidigare hade sprutfobi som jag jobbat bort helt på egen hand, jag sa att jag ville ha någon som var bra på att sätta nål eftersom jag inte vill ha tillbaka min fobi. Den äldre sköterskan som var ansvarig för oss under dagen nickade och strax senare kom en ung sköterska in, som inte såg ut att vara över 16 år gammal och verkade rätt nervös dessutom. Mycket riktigt så stack hon mig fel, började rota efter ådern med nålen tills det gjorde rätt så ont och sen började det sippra ut blod bredvid kanylen... Till slut fick jag henne att hämta den äldre sköterskan som först menade att den nog satt rätt och sen insåg att det inte ska komma något ut vid sidan om och slutligen drog ut kanylen och sa att hon skulle komma tillbaka senare för att sätta droppen för nu var hon upptagen... När jag fått rätt svår huvudvärk och illamående av lågt blodsocker så insisterade jag slutligen på att få det där utlovade droppet, då var klockan 11.30!
Hon satte förstås droppet på nån minut utan problem och jag undrar vad i hela friden som gjorde att hon satte en "praoelev" på att göra det när jag redan uttryckt oro, jag ska dessutom vara extremt lättstucken enligt alla som gjort det tidigare. När jag väl slutligen rullades ned till operation bad jag om något mot illamåendet, jag ville inte gärna vakna groggy och öm för att kräkas det första jag gjorde. Helt ärligt tror jag att den där sköterskan tyckte illa om mig och behandlade mig sådär illa just därför. Sekunderna innan de sövde mig fick jag nåt lugnande eller avslappnande eller nåt sånt och jäklar vilken skön känsla det var, men jag fick tyvärr inte njuta av det länge för sen sövde de mig.
Strax senare eller en vecka senare? vaknade jag, tiden försvinner ju helt när man är sövd, inte som när man sover att man har ungefär koll på hur lång tid man sovit....
Det gjorde lite ont i halsen det måste jag erkänna men framförallt kändes det rätt äckligt med torkat, levrat blod i hela munnen, blä...
Det första de sade när jag vaknade var att det varit lite komplikationer under operationen, jag hade blödit mer än väntat och fått en spruta mot det, en viss ökad risk för blodpropp medför det, men risken att blöda för mycket var större.
Resten av eftermiddagen och kvällen gick till att försöka få rent munnen någorlunda och sen fick jag nyponsoppa att äta och efter ett sms med påtryckning från L s¨bad jag om en glass och fick en piggelin.

Tredje gången gillt!

5/4 På torsdagen blev jag uppringd av Akademiska sjukhuset i Uppsala för att få en operationstid för att ta bort mina halsmandlar och vi bokade operationstid den 8:e maj, men eftersom jag bor så pass långt från Uppsala så läggs jag in den 7:e och får inte åka hem förrän den 9:e och sen blir jag sjukskriven i minst 7-10 dagar. Det betyder att det blir rätt lite tid på kontoret den här våren och just den här våren är det jättemycket att göra vilket kommer göra att det blir stressigt både för mig och mina kollegor när jag ska vara ifrån kontoret så pass mycket. Nu förberedde jag ju tjänsteresan som jag åker på på tisdag och blev klar till 13.30 i alla fall, det var tidigare än jag vågat hoppats även om kollegorna slutade klockan 12 eftersom det var Skärtorsdag.
Brorsan kom in på mitt kontor och gav mig en kram som gjorde mig väldigt glad, den fick jag för att det fungerar så bra med vårt nya samarbete på jobbet och sen toppade han det med 3 fina foton som han tagit, som jag ville ha. Nu fick jag dem på papper så att jag kan rama in dem. En på mig, en på brorsonen och en på mamma och pappa.
När jag kom hem var jag helt slut och ramlade rätt ned i säng och sov i två timmar. Sen gcik jag upp pch fixde och donade lite och då kom det påskkärringar och jag hade visst glömt att förbereda för det men de första två fick en varsin Delicatoboll och de andra två fick kolasnören.
Sen bytte jag om och åkte ned till stallet och red lite dressyr på Venar och kan ni tro! Den här gången lyckades vi till och med fatta höger galopp och efter den fcik vi till en kortsida med väldigt hög, fin och bärig form. Om jag kan komma dit hela tiden så kan vi nog till och med ta oss ut på tävlingsbanorna.
När jag kom hem tog jag det mest lugnt resten av kvällen och satt i soffan och tittade på Bones medan jag målade naglarna.

Nej, dem opererar vi bort!

19/1 Mitt på dagen på torsdagen åkte jag från jobbet för att åka på läkarundersökning på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Jag har aldrig varit där tidigare och det var en utmaning att komma till rätt ställe, det finns ingen som helst logik i alla dessa individuella hus. Men slutligen hittade jag rätt i alla fall och fick vänta en stund i väntrummet innan det var min tur. Läkaren som tog emot såg ut att vara 12 år gammal men trevlig var han i alla fall. Han verkade lite överrumplad över mitt rättframma, energiska sätt men var strax med på noterna och skojade och blev lite mer personlig i sitt sätt mot mig. Efter en titt på mina stora, läskiga halsmandlar konstaterade han att det var lika bra att ta bort dem, precis så som jag hoppats alltså. Han undrade vad jag hoppades med att ta bort dem och jag förklarade att jag hoppades på lättare andning och därmed bättre kondition och att målet nog var att kunna springa ett helt lopp, till exempel Tjejmilen eller/och Tjurruset, men det ligger nog en bit in i framtiden. Operationen blir om 2-3 månader och läggs alltså till en redan innan galet stressig vår. Hur ska jag hinna med allt plus 2 veckors sjukskrivning?

På vägen hemåt stannade jag på Möllers Bil i Uppsala för att titta på ny bil. Jag har bestämt mig för att Audi nog är min typ av bil och nu skulle jag se vad som fanns.
Jag blev väldigt väl bemött och fick precis den hjälp jag behövde och slutligen fick jag en nyckel till en Q3 och körde iväg på en testtur. Först åkte jag på lite mindre vägar med lite småköer och grejer sen kom jag på att det kanske var lämpligare att testa bilen på motorvägen eftersom han sagt att den var så stadig, särskilt där andra bilar har problem som till exempel snösträngar i lite högre fart. Jag råkade köra åt fel håll på motorvägen, jag hade bestämt mig för att köra norrut eftersom jag fått för mig att det fanns fler avfarter ditåt, men plötsligt var jag på väg söderut och var tvungen att köra hela vägen till Knivsta-avfarten för att kunna åka tillbaka. Men jag fick i alla fall känna på bilen ordenligt och den var precis så skön att köra som han sagt. Det är en SUV-modell men så pass låg att man ändå inte behöver klättra in i den och det gillade jag. Ja, sanningen att säga blev jag nog lite kär faktiskt. Jag tittade även på en A4 men just då hade de ingen jag kunde få provköra så det ska jag göra en annan dag innan jag bestämmer mig. Q3-an är så pass dyr däremot så om jag vill ha lite extrautrustning så blir den nog för dyr.
När jag kom hem eldade jag, tog ut julsakerna i förrådet och lade dem bara på hög, städa får jag göra i vår. Sen flyttade jag granen från verandan och sopade där, Judas drar ju in barr varje gång han går in genom luckan. Jag lade den på högen med träd som jag ska göra ved av, det är faktiskt lite ved på en gran och det är dessutom det enklaste sättet att bli av med den.
Jag kom plötsligt på att jag glömt att hämta ut klänningarna jag hade beställt, men det kunde vänta någon dag.
Jag tittade på Snobbar som Jobbar och tog det lugnt på kvällen.

Men då vänder jag fanimej

På torsdagsförmiddagen var jag till läkaren för att få remiss att ta bort halsmandlarna och det fick jag. Men läkaren var skeptiskt till om det skulle gå med på det, de är väldigt restriktiva med det tydligen. Själv kan jag ju tycka att det borde vara enklare att få en sån operation än en Gastric By pass som var och varannan människa faktiskt får nu, men så är det tydligen inte. Han sa att jag inte skulle berätta om alla problem jag har, som till exempel att mat fastnar på dem och irriterar mig till hosta, eller att de gör ont och luktar illa. Vad jag skulle trycka på var främst mina andningsproblem och han udrade hoppfullt om jag kanske snarkar också? Men det vet jag ju inte, jag bor ju ensam nu för tiden. Förr gjorde jag ju det, men flera av mina kompisar har sagt att jag inte gör det längre. Ju som ju störts väldigt av mina snarkningar tidigare störs nu istället av att jag är så pass tyst, hon är van att jag låter och nu undrar hon ibland om jag dött i sömnen...
Nåja, remissen är skickad, vi får väl se vad som händer, i värsta fall får jag väl betala själv men det bär emot när man faktiskt har ordentliga skäl till operation.
På eftermiddagen kom den andra läkaren från kliniken till jobbet för att ge oss influensavaccinationer. Själv får jag inte längre ta dem, eftersomjag fått allergiska reaktioner emot dem tidigare. Första gången fick jag en röd kloande fläck stor som en femkrona, året efter täckte fläcken hela området under plåstret, året efter det ett område stor som en handflata, sista året jag tog vaccinationen var det som ett brett, varmt, rött och kliande band runt hela armen som stod ut 0,5 cm ungefär. Själv tyckte jag ju att jag visste vad det var och var inte särskilt bekymrad, men mina kollegor insisterade på att jag skulle visa det för läkaren. När jag åkte ned dit blev han så imponerad att han fotade min arm och sen kallade han på syster så att hon skulle få se också. Sen sa han att jag absolut inte skulle ta fler influensavaccinationer eftersom reaktionen blev större för varje år. Det konstiga är ju att det ska vara folk överkänsliga mot ägg och fjäderfä som kan ha reaktioner mot vaccinet och hittills har jag inte märkt nåt av det.

På eftermiddagen var det dags för Grekiskalektion och jag hade verkligen ingen lust alls, jag drog mig för att sitta i kö och det dessutom utan bilstereo och jag var så trött att jag var nästan vinglig. Men efter att ha smsat med Ju och hon gett mig dåligt samvete för att jag inte ville göra detta för mig själv och lära mig grekiska så satte jag mig i bilen och hamnade på motorvägen mot stan, utan något direkt beslut i den riktningen. Men när jag precis passerat Sollentunaavfarten blev det tvärstopp. Jag satt där och udrade varför men eftersom jag inte hade tillgång till radio och därmed trafikrapporter så hade jag ingen aning om vad som var på gång. Jag pratade med kollegan C i telefon eftersom jag antog att han var på väg hem och hade radion på men inget hade sagts där. Slutligen ställde jag mig istället i kö till Kistaavfarten då jag insåg att jag aldrig skulle hinna i tid till lektionen i alla fall. Vid samma tid som jag absolut senast måste passera Järvaavfarten för att hinni i tid till lektionen kom jag jst av motorvägen i Kista och vände hemåt igen. Sen när jag börjar närma mig Väsby är det kö dit också! Men jag lyckades ta mig av vid Breddenavfarten utan några större problem och körde en omväg hem.

När jag kom hem var jag inte längre lika trött och matt, det kändes nästan som om kroppen hade försökt att varna mig för de ovanligt långa köerna genom att inte tycka att jag skulle åka. Nu satte jag igång med disken, tvätten, jag vattnade blommorna och sen dammsög jag också. Jag trivs så mycket bättre när det är fräscht hemma och alla måsten är klara. Problemet är bara att det alltid finns något måste kvar som jag inte hinner med och därför aldrig riktigt kan slappna av.

Sen stekte jag upp potatisen som blivit över från dage innan och en biff och så gjorde jag en påse bearnaisesås och ägnade resten av kvällen åt min nya Criminal Minds-säsong och lite läsning. Men jag som varit så matt och trött på eftermiddagen kunde bara inte somna och somnade inte förrän klockan 6 på morgonen.