Vanligt hyfs är tyvärr ovanligt

12/7 På fredagen gick det mesta åtminstone lite lättare. Allt gick inte fel hela tiden och solen sken. Det var förvisso trist att fota dressyren bara en bra bit från staketet på ena kortsidan. Bilderna blir samma hela tiden och man har bråkdelen av en sekund på sig att ta en bra bild eftersom de springer in och ut ur bild hela tiden och det går ju inte att följa dem när man har en liten lucka mellan tre hästtransporter.
Min kameralina fungerar också som sämst när jag zoomar in så mycket det går, skärpan går inte att få till då, så man kommer hem med en massa halvbra bilder som man inte vet vad man ska göra med.
Bruksridningen och brukskörningen gick lättare att fotografera men jag är fortfarande helt chockad över hur folk beter sig... Om någon står och fotograferar något så brukar jag antingen gå bakom dem, vänta tills de är klara, eller i värsta fall smita kvickt förbi och be om ursäkt samtidigt. Det är INTE normalt beteende att göra som jag, det har jag tydligt sett. Folk ställer sig till och med framför mig medan jag fotar så att jag missar fotochansen som jag jobbat för att sätta upp och får en rygg, en suddig häst eller i värsta fall inga bilder alls. Vanlig artighet är inte särskilt vanlig så att säga.
Bruksridning är däremot svårt att få att se intressant ut på bild, det gäller att fota på precis rätt ställe och vinkel annars ser det ut som om någon bara slörider runt på ett fält och alla som någon gång har testat bruksridning vet att det handlar om så mycket mer.
Vi hade en lugn, skön dag och framåt kvällen så satt vi utanför vår huslänga där vi bodde alla i gänget. Vi fick pikar om att vi satt där istället för att trängas med alla andra vid grillen och inte få sittplats, men det handlade varken om att vi inte vill umgås eller att det inte fanns tillräckligt med platser, det handlade om att S barn låg och sov i längan och att vi inte kunde gå så mycket längre än utanför dörren, så vi bar bara ut borden och stolarna och satt vid långbord där.
Det kom och gick i alla fall folk större delen av kvällen så vi kände oss inte så ensamma och jag gick iväg en sväng och hängde utanför ett av de andra husen och där var det ett glatt gäng som satt och drack lite öl, och skojade en hel massa. Sen blev jag trött och gick och lade mig.

Barbacka är lättare

10/10 På onsdagen skulle jag till läkaren och se om jag kunde få recept på smärtstillande som förberedelse inför USA-resan. När jag flyger får jag ischiassmärtor och sen blir det alltid en tung vecka när man ska vara på mässa och representera företaget i olika situationer hela veckan, oftast med högklackat på. Att sova i ovanligt hård säng brukar inte vara till någon extra hjälp heller.
Min läkare är väldigt vettig och lyssnar på vad man säger, han känner mig väldigt väl också eftersom han varit min läkare sedan jag var 9 år gammal, så det ordnade sig. Jag har funderat på vad mina smärtor kommer sig av och jag har nog landat i teorin att det var när jag ramlade av en häst väldigt illa när jag var 11 år gammal som orsakat det. I två år vaknade jag så fort jag vände mig i sömnen, så ont gjorde det, men i vår familj var det inte normalt att söka hjälp för sånt så det föll mig aldrig in. Troligtvis fick jag en fraktur i höften eller så lade sig något snett och nu tycks det vara försent för att göra något vettigt åt det. Naprapaten försöker men det känns inte som om det hjälper, det gör bara ont när han försöker vrida till det.
Jag gick ut på lunch med två kollegor och vi gick till Restaurangskolan igen. Denna dag serverade de lammfärsbullar med rotsaker och chevrécreme. Det var riktigt gott faktiskt, jag tänkte att jag skulle fortsätta att vänja mig vid lammkött eftersom jag tydligen börjar gilla det och det funkade även denna gång.
På eftermiddagen gick jag över till våra lokaler på andra sidan gården och satte mig och packade några tändsticksburkar så att vi ska kunna göra nödpackar igen och mina kollegor där förhörde mig på filmmusik under tiden, de spelade nåt från spotify och jag skulle säga vilken film den kommer ifrån. Leken kommer från mig från början men har spridit sig. T är väldigt bra på det, nästan bättre än jag faktiskt. Men så hade jag inte sett alla filmerna heller. Jag gissade dessutom rätt på ett par där jag inte ens sett filmen...
En av anledningarna till att jag gick över dit var att vår larmkille stod och programmerade larmet hela dagen och det pep rätt högt och jag började få ont i huvudet och bli helt stressad över det.
Efter jobbet åkte jag bara hem och bytte om och sen skulle jag ta en kort ridtur på Venar, jag var väldigt trött och sliten och hade sagt till syrran att jag bara skulle rida 20-30 minuter och det gick bra sa hon.
På vägen hem bestämde jag mig för att rida lite dressyr barbacka, det gillar jag eftersom man kommer åt hästen så pass bra, dessutom skulle jag ju slippa sadla. Men hur är balansen nu för tiden? Skulle jag sitta kvar?
Medan jag borstade såg Venar skeptisk ut, troligtvis för att jag tagit honom från middagsmålet, dessutom "tappade" han ett öra hela tiden och fick vad vi brukar säga "ett öra upp och ett i minne".
Vi gick upp på volten och det visade sig att min balans fanns kvar nästan helt opåverkad av alla år som gått. Venar var lite förvirrad först eftersom han kände allt jag gjorde och han vill väldigt gärna vara till lags så han försökte komma på vad som betydde vad, men efter ett tag förstod vi varandra igen och han gick väldigt trevligt. Galoppfattningarna gick mycket, mycket bättre utan sadel än med eftersom han har lättare att känna vad jag säger till honom och vi galopperade i båda varven och gjorde lite skänkelvikningar och sånt. Hans rygg är så mycket rundare än Gullans som var en riktig "hästrygg" med bekvämt säte som inte var lika lätt att halka ur. Men man fick ont i ändan och hon hade en riktig manke också. Venar är bekväm men svårare att inte glida runt på.
Efter någon halvtimme var vi tillbaka i stallet och Venar fick gå in och äta sin middag medan jag sopade rent i gången efter mig.
När jag kom hem var första omgången trattkantareller torkade och jag lade in nästa. Sen rensade jag mer under kvällen och tittade vidare på M.A.S.H.

Min tandläkare pratar mest

20/9 Torsdagen började med ett besök till tandläkaren. Jag börjar undra om de inte bokar in mig på längre besök än nödvändigt för de verkar tycka att det är lite kul att prata med mig och fråga mig om mina resor och sånt, inte för att jag klagar, de är alltid trevliga och glada.
Mina tänder är lite gula och jag funderade på att kanske bleka dem. Det kostar 3000:- om man ska bleka dem själv hemma med en skena som de gjuter åt en och min tandläkare som är en pålitlig tjej rekommenderade mig att prova en tandkräm som heter Gum Whitening först istället. Det är vad hon själv använder för att hålla tänderna vita och tydligen säljs den på Doc Morris nere vid Infra City. Jag hade liksom de senaste åren inga hål i tänderna och det tog inte mer än runt 5 minuter att undersöka dem och sen kunde jag gå.
När jag kom till jobbet var det stressigt men jag fick i alla fall mycket gjort. Jag har haft en massa strul med besvärliga leverantörer som helst verkar vilja att jag ska sköta både mitt och deras jobb och jaga dem med piska hela tiden dessutom.
Efter jobbet åkte jag bara hem och bytte om och sen åkte jag till stallet och Venar och bröt min längsta, finaste nagel så fort jag skulle börja borsta honom, den gick av så långt in att det gjorde väldigt ont.
Men jag bet ihop och sadlade och red bort mot Högvreten och tog lilla rundan, jag som inte vågat mig ut i skogen på en häst på väldigt länge. Eller alltså, nu när jag börjat sitta på Venar lite tänkte jag att det kunde vara bra att ge balasen lite tid att komma tillbaka innan jag utsätter mig för risken att till exempel möta älgar.
Vi tog i alla fall ett varv och det tog inte mer än 20 minuter och i slutet av rundan tog vi en liten galopp och så gick vi upp på volten en stund. Venar tycktes tro att vi var klara efter den lilla rundan och tyckte att det var väldigt onödigt att gå upp på volten också. Jag känner att det känns trevligt och hemvant att sitta på en häst, men jag känner också att jag är lite färdig med det. Jag orkar liksom inte träna och fixa, när han gör som jag säger och försöker att förstå, då ser jag ingen anledning att börja nöta liksom, då är det ju inget kul längre för någon av oss. Vi tränade lite sidvärtes hit och dit och sen kände jag mig rätt klar. Vid det här laget hade vi väl jobbat totalt 45 minuter så jag tog ännu en liten skogsrunda och när Venar undrade om vi kunde gå in på en stig som går av ridvägen så sa jag att vi kunde göra det.
Efter totalt 1 timme och 10 minuter gav jag upp och tog in Venar igen, jag minns inte att det var så svårt att rida i en timme?
När jag stannade för att fota himlen och Venars öron med min telefon så kom jag plötsligt in i den där avslappnade "jag rider varje dag" stilen och tänkte inte på vad jag gjorde eller hur och då kändes det ännu bättre. Mina muskler vet i alla fall precis vad de gör när de sitter på en hästrygg och de kompenserar varje liten rörelse utan att ag behöver tänka, så ja, balansen är nog tillbaka, eller kvar, vilket det nu är.
När vi kom in såg Venar väldigt nöjd ut och jag borstade av honom innan han fick stå och kika över boxväggen medan jag sopade och fixade undan allt.
När jag kom hem var jag väldigt trött men insåg att det var bäst att hålla igång och inte somna i soffan. Så jag bestämde mig för att tömma frysen lite och gjorde en pastasås på kycklingfilé, kantareller, cocktailtomater och grädde. Sen kokade jag pasta och så åt jag lite men blev mätt på nolltid, så sen gjorde jag några matlådor till frysen och så en matlåda till K för dagen efter.

Sen kunde jag ta det lugnt resten av kvällen utan dåligt samvete.

En del kör fort, andra är inte lika snitsiga

28/7 På lördagen vaknade jag lagom i tid för att fixa frukost i H's husvagn innan jag fick skynda mig till precisionskörningsbanan för att hinna fota. Konstigt nog hade jag inte ont någonstans när jag vaknade och det är bättre än vanligt till och med!
Det var en massa fina och duktiga ekipage med på körningen och en handfull som var trevliga men kanske inte lika rutinerade och duktiga. Men vi fick absolut se trevlig, snabb och spännande körning hela dagen.
Turre var med större delen av dagen vid banan och AC passade honom ibland, han avgudar henne.
När körningen var slut höll dressyren fortfarande på i ridhuset och jag gick dit och såg de sista ekipagen. Jag gillar inte när de har klasser i ridhuset, är det fint väder vill man inte sitta därinne och dessutom går det inte att fotografera där, så några dressyrbilder har jag inte från de sista 2-3 åren...
När Turre inte är med mig så sätter jag honom i bilen med fönstrena lite nedvevade och med dörrspärr i bakluckan. Den gör att det faktiskt är riktigt svalt inne hos honom även om han står delvis i sol.
På kvällskvisten åkte jag in till Västervik med mina Stockholmskompisar och vi hittade en annan Kinarestaurang och gick dit. Det var ungefär vad man kunde förvänta sig, inga kulinariska läckerheter men rimliga priser och rätt så gott.

När jag kom tillbaka var jag så trött att jag parkerade bilen och satt kvar och slumrade en liten stund, sen gick jag till Östgötarna igen och vi satt där vi varit kvällen innan, tills någon kom på att vi fört ett jäkla liv och ingen hade klagat, då tycke vi att de förtjänade bättre, så vi flyttade oss till en annan del av campingen där andra Östgötar bodde och så satt vi där och förde liv istället.
Kvällen var ganska mild och skön och vi hade trevligt. M gick iväg till torrtoan och kom tillbaka med sitt vinglas tomt på vin men med en kopparödla i, den var jätteliten jämfört med de jag brukar ha hemma på tomten. Vi lade tillbaka honom på vägen för att ta en titt på honom, men han hade svårt att ta sig därifrån så slutligen skopade vi upp honom i glaset igen och släppte honom i gräskanten istället.

Tredje gången gillt!

5/4 På torsdagen blev jag uppringd av Akademiska sjukhuset i Uppsala för att få en operationstid för att ta bort mina halsmandlar och vi bokade operationstid den 8:e maj, men eftersom jag bor så pass långt från Uppsala så läggs jag in den 7:e och får inte åka hem förrän den 9:e och sen blir jag sjukskriven i minst 7-10 dagar. Det betyder att det blir rätt lite tid på kontoret den här våren och just den här våren är det jättemycket att göra vilket kommer göra att det blir stressigt både för mig och mina kollegor när jag ska vara ifrån kontoret så pass mycket. Nu förberedde jag ju tjänsteresan som jag åker på på tisdag och blev klar till 13.30 i alla fall, det var tidigare än jag vågat hoppats även om kollegorna slutade klockan 12 eftersom det var Skärtorsdag.
Brorsan kom in på mitt kontor och gav mig en kram som gjorde mig väldigt glad, den fick jag för att det fungerar så bra med vårt nya samarbete på jobbet och sen toppade han det med 3 fina foton som han tagit, som jag ville ha. Nu fick jag dem på papper så att jag kan rama in dem. En på mig, en på brorsonen och en på mamma och pappa.
När jag kom hem var jag helt slut och ramlade rätt ned i säng och sov i två timmar. Sen gcik jag upp pch fixde och donade lite och då kom det påskkärringar och jag hade visst glömt att förbereda för det men de första två fick en varsin Delicatoboll och de andra två fick kolasnören.
Sen bytte jag om och åkte ned till stallet och red lite dressyr på Venar och kan ni tro! Den här gången lyckades vi till och med fatta höger galopp och efter den fcik vi till en kortsida med väldigt hög, fin och bärig form. Om jag kan komma dit hela tiden så kan vi nog till och med ta oss ut på tävlingsbanorna.
När jag kom hem tog jag det mest lugnt resten av kvällen och satt i soffan och tittade på Bones medan jag målade naglarna.

Med lite träning ska det nog bli helt okey

29/3 På torsdagen kändes det som om jag inte fick särskilt mycket gjort på jobbet, men naprapaten kom i alla fall förbi och knäckte nacke, rygg och höfter åt mig.
Jag kom från jobbet i rimlig tid och åkte direkt hem, matade Turre och Judas och bytte om, sen åkte jag till stallet för att rida dressyr igen. Det är ju lika bra att försöka hålla igång nu när jag äntligen har kommit till skott.
L var där och hjälpte syrran och busade med Venar sådär som hon gör och han tar det med lugn sådär som han gör...
Jag borstade, kratsade hovar och sadlade själv den hör gången och vi hade en diskussion återigen om hurvida man ska stå still när någon klättrar upp eller inte och sen lyckades jag ta mig upp. Han hade haft lite mer bråttom upp till volten den här gången och antingen berodde det på att han kommit på att det var lite kul eller så berodde det på att han blivit av med all sin päls och alltså kände sig piggare och gladare. Han var lite mer livlig också medan jag red så det berodde säkert mest på pälsen, men i förstod också varandra bättre den här gången. Han är känslig och gör fel direkt när jag gör fel så efter lite puts borde vi kunna göra en hel del ihop. Hellre en känslig häst som lyssnar så att man kan putsa sig själv än en som går dit den går oavsett hur du gör.
Han har luftigare steg än min Gullan och jag har lite svårt att sitta snyggt men det lär väl också bli bättre med lite träning. Jag fick däremot en attans håll och fick till slut ge upp och skritta av istället, men innan dess hade vi i alla fall testat vänster galopp ett par gånger, höger lyckades jag inte få till men det kommer nog det också. När vi blivit starkare båda två ska det nog se riktigt trevligt ut hoppas jag. Syrran fotade med min kompaktkamera och var allt annat än nöjd med bilderna, men nåt måste jag ju visa så ni inte tror att jag ljuger.
Ljumskarna mådde bättre den här gången och sittbenen verkar inte heller tagit lika mycket stryk.
Jag åkte hem och tog det lugnt resten av kvällen och tittade på Bones.