Hoppsan, jag glömde att nudlar gör så

15/5 På onsdagen hade jag verkligen riktigt, riktigt ont i halsen men efter en hel dag i ensamhet så bestämde jag mig för att sitta och vara sjuk på pyssel likaväl som hemma. När jag kom till mamma snodde jag en nudelsoppa av henne att äta till middag. Jag glömde visst att nudlar är en av de saker som jag har svårast för att äta efter min GBP för 3½ år sedan och nån halvtimme senare lämnade den kroppen snabbare än den tagit sig in... Ja ja, det kan jag leva med.

Är jag den enda som har samma nummer?

20/3 Onsdag och dags för pysselkväll. Det är ju inte så energikrävande, snarare ger det energi, så det gick jag på trots att jag var trött och sliten. Jag hade i alla fall tagit det lugnt och laddat hela dagen.
Jag orkade ju inte gå så långt däremot så jag skickade ett sms till mammas och pappas grannar för att fråga om jag fick stå på deras uppfart, det brukar inte vara något problem, men den här gången fick jag ett konstigt svar och efter ett tag så insåg jag och den jag smsade med att vi inte kände varandra... Varför ska folk byta telefonnummer?
Själv har jag haft samma nummer sen jag fick min första mobiltelefon någon gång runt 1998. När jag parkerade på deras uppfart gick jag och ringde på istället och som jag trodde så gick det bra att jag stod där.
Till middag hade jag ätit fil, flingor och frystorkade hallon, de var helt utan tillsatt socker och smakade jättefräscht. Jag hittade dem i Hötorgshallen när jag var och julhandlade i stan.
Det här var mitt första pyssel utan att röka och det var inte ens svårt, jag säger inte att det aldrig blir svårt igen, men just nu var det inte det.
M hjälpte mig att börja rita och planera ett kök på Ikeas hemsida och eftersom jag bad om input så hade alla åsikter om hur det ska se ut. Själv vet jag inte riktigt hur jag vill ha det så det är bra med hjälp, men när alla säger olika saker då blir jag mest förvirrad.
Syrran ville testa några sminkningar och det finns alltid någon som vill vara modell, den här gången var jag först i kön, sen var det någon annan som tog över när hon var klar med mig.
När jag kom hem var jag helt slut.

Vi firar 20 år i år

6/2 På onsdagen var det pyssel och den här gången var vi några stycken. Vi har hållit på sedan 1993 tror vi och folk kommer och går, det är inte så många av originalmedlemmarna kvar längre och nu är ju systerdottern stor nog att vara en av tjejerna.
Jag tog med hårblekning som jag fått av A till L, så syrran blekte hennes lugg som hade fått en ordentlig utväxt sedan sist. Jag målade naglarna och förhörde de andra på de två senaste quizzen. Naglarna målade jag glittergrafitgrå och sen lade jag en guldfärgad "krackeleringslack" ovanpå. Det såg lite rörigt och kladdigt ut, men inte värre än att det får vara kvar.
Någon dags ska jag ta itu med att kolla igenom alla mjukisdjur jag köpt till mamma genom åren. Hon får en varje gång jag reser utomlands och det är ett helt skåp fullt nu och hon gnäller så fort hon får en ny. Men jag tror hon skulle bli besviken om jag inte köpte någon nästa gång.

Ibland har man dåligt samvete fast det inte behövs

9/1 På onsdagen var det dags för första pysselkvällen efter jul och nyår och jag bestämde mig för att gå dit som jag oftast gör nu för tiden.
Det var ganska kallt men jag bylsade på mig och gick iväg, Turre tycks tycka att han dragit högsta vinsten den här veckan, tre långpromenader på lika många dagar. När jag kom fram gick jag och knackade på hos grannen till mina föräldrar för att be om ursäkt för att jag lämnat henne när hon haft inbrott i bilen. Ibland har man bara för mycket med sitt eget och hjärnan registrerar inte riktigt att någon annan kanske behöver hjälp. Visserligen pratade hon i telefon med sambon och så men det betyder ju inte att det inte finns nåt jag kan göra. Saken var i alla fall den att jag var nere och var ute och gick för att tänka på annat. Turre var bortrest så jag gick med musik i öronen och höll ett tempo. När S frågade om jag sett nåt lurt så svarade jag henne och sen bara gick jag därifrån...
Min hjärna hade stängt av precis som syftet var med promenaden, men så kan man ju inte behandla folk... Alltså gick jag och knackade på för en väldigt försenad ursäkt och hon bara fnissade och undrade om jag verkligen gått och tänkt på det så länge!
Hon tyckte inte att det fanns något att förlåta och nu känns det så mycket bättre, tur att jag gick dit för att be om ursäkt.
Sen hade vi som sagt pysselkväll och vi hade som vanligt en massa seriösa och oseriösa diskussioner, ett ämne var källkritik, ett annat böcker och vad som gör dem bra eller dåliga.
Jag målade naglarna och sen körde vi Postkodslotteriet, ett spel med elektroniskt val av frågor.
Vid 22 ungefär gick jag hemåt och jag kände då att jag stelnat till lite och att min rumpmuskel var lite ovillig att komma igång.
Jag hade glömt mössan när jag gick hemifrån så nu lånade jag en av mamma. Är det inte ironiskt att jag har så dåligt med mössor när det är jag som har stickat många av de mössor som min familj och vänner använder? Den jag lånade av mamma var det jag som stickat åt henne.
När jag gick hemåt var det -2,5 grad och det var lite kyligt att gå, men efter en stund har man ju fått upp värmen så att det går rätt bra.
Det tog mig längre tid att gå hem för jag tog vägen om Fresta och tog gångvägen hem därifrån för att slippa gå på vägen i mörkret. Det är en avvägning vilket som är farligast, att gå på vägen i mörkret (med reflexer förstås) eller att gå på en upplyst gångväg utan en människa i närheten utom eventuella våldsmän?
Nåja, jag är inte särskilt mörkrädd och jag har koll på Turre hela tiden, jag har svårt att tro att han skulle missa om någon smög på oss. Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra åt det visserligen, men överraskad skulle jag nog inte bli i alla fall.
När jag kom hem strax före 23 så hade vi gått i totalt 1 timme och 24 minuter, ännu ett bra dagsverke.

Det är inte alltid köer i Stockholm

12/12 På onsdagen gick jag upp lite extra tidigt, duschade och sminkade mig och så åkte jag till jobbet och hämtade upp kollegan Z för att åka till Kustbevakningen på Skavsta, Nyköping.
Vi var där på minuten då det var sagt klockan 10 och E stod och väntade på oss i dörren och såg väldigt förvånad ut att vi var exakt i tid. Väglaget hade varit okey och det tog oss 1 h 45 minuter att komma dit vilket är bra på en vardagsmorgon inbillar jag mig? Inte en enda kö var det på vägen, inte ens till, genom eller efter Stockholm...
Vi hade ett bra möte, åt lunch på flygplatsen och sen tittade vi på deras flygplan för att se hur våra produkter används i de nya planen. Vid 14 ungefär kom vi iväg och hade lika stor tur hemåt som på vägen dit och var tillbaka på jobbet klockan 15.30.
Jag sov middag en stund och sen åkte jag på pyssel. Systersonen var med denna kväll som pyssel åt sin syster, han ville ha hjälp med att ställa sina "taggar" i håret.
Vi andra satt och snackade skit och jag testade de andra på quizzet från förra veckan och sen när vi var så gott som redo för att åka hem kom jag på att tanken varit att vi skulle pynta pepparkakor som mamma bakat åt oss...
Alla stannade och gjorde det och koncentrationen var stor.
Jag gjorde åt mig själv och till brorsonen eftersom hans mamma inte kunde komma till pyssel.

Pappa hängde upp sin salami i taket... vi andra hängde bara upp pepparkakor.

Hur skulle du göra Anthony Hopkins?

28/11 På onsdagen var det dags att gå till naprapaten och han sa att det satt konstiga låsningar på fel ställen den här gången. När man blir av med ett problem får man visst nästa...
Han märkte också att jag gått ned 5 kg, han känner väl min kropp bättre än vad jag själv gör antar jag. Det syntes tydligen i ansiktet och på axlarna/skuldrorna.
Han fick i alla fall loss nacken och ryggen och det kändes bättre när jag gick därifrån.
På kvällen var det dags för pysselkväll och jag bestämde mig för att det var för kallt och blött för att gå dit och kom fram till att det var ok att vara lat denna dag. Det var blötsnö och snålblåst och nån plusgrad.
På pyssel hade vi förstås trevligt och jag målade naglarna och den här gången testade jag faktiskt överlacken med ÄKTA guld i!
Det är ju förstås ingen annan som vet eller förstår det, men jag är ju inte sen att tala om det och även om ingen vet så känner jag mig mer glamourös i det!
Jag förhörde de andra på quizzet från veckan innan och de är ju duktiga. Det är svårt att avgöra om de skulle klå oss med poäng eller inte däremot eftersom de inte är tvingade att välja ett svar, de får ju svara olika allihop om de vill.
Bildfrågan är alltid roligast. På quizzet är det en bild på någon känd person och man ska skriva vem det är. På pyssel brukar jag istället göra någon typ av charader för de andra att gissa efter. Vissa skådespelare är lätta att härma och få dem att förstå, andra är svårare. Den enda de hittills har missat är nog Jim Carrey och det känns som ett stort misslyckande med tanke på att han borde vara enkel.
Den här gången var det däremot löjligt lätt och vi skrattade allihopa när de på någon hundradels sekund gissade på Anthony Hopkins...
Kan ni gissa vad jag gjorde?

På kvällen när jag kom hem låg det ett runt täcke med snö på marken faktiskt och jag hade ju hellre haft slask än det om jag ska vara ärlig, jag avskyr verkligen snö, vinter och kyla.

Tur att morötter håller så länge

31/10 På onsdagen kände jag att jag började få grepp om vad som skulle göras på jobbet men det var fortfarande svårt att hinna med allt. Systerdottern  var på jobbet under dagen eftersom hon hade nåt ärende i Väsby. Hon hängde inne på mitt rum en del och höll mig sällskap. Hon har förmågan att hålla sällskap utan att störa, det känns snarare som om jag blir mer skärpt när hon är där.
Jag hade ju köpt ett mjukisdjur till mamma i San Francisco så som traditionen är och det var en söt liten krabba. Alla tycker att han ser så ledsen ut utom systerdottern, hon tycker att han ser hög ut med de där stora ögonen...
Efter jobbet åkte L med mig hem för vi hade bestämt att vi skulle umgås, när jag tänker efter var det nog det ärendet hon hade i Väsby...
När vi kom hem skulle jag laga nåt att äta åt oss och eftersom jag inte hunnit handla så var alternativen begränsade. Men jag har alltid mat så att jag kan föda ett helt regemente i ett par dagar så slutligen bestämde vi oss för Pasta med tonfiskröra.
Jag slängde i lite allt möjligt inklusive svarta oliver som stått i kylskåpet ett bra tag med fortfarande var fräscha.
Jag bara måste ha grönsaker till maten och L skiter fullständigt i det, men det enda som fanns hemma var några stackars morötter. Men jag skalade ett par och rev dem grovt och så gjorde jag så som min mormor brukade göra, hade i lite citronsaft, olivolja och salt och rörde om. Det var okey.
Vid 19 hade vi diskat undan och ätit i god ro och då var det dags att åka hem till mamma för pyssel. Det var visserligen höstlov och då brukar vi inte ha pyssel eftersom syrran med familj och mamma och pappa brukar åka upp till Jämtland över lovet. Men nu hade de bestämt sig för att stanna hemma eftersom de har så mycket att göra med att gjuta golv i stallet och sånt.
Vi var lite fler än vi varit på sistone men fortfarande är det några som inte ens svarar på sms när man påminner, det tycker jag är höjden av nonchalans.
Jag roade mig med att testa ett av mina nya nagellack med top coat med glitter och allt och det blev häftigt, bilden gör det inte rättvisa alls och det passade alldeles utmärkt med San Franciscotröjan jag hade på mig dagen till ära.
Jag åkte hem relativt tidigt eftersom jag och Quiz-L bestämt att vi skulle prata i telefon på kvällen.

Giv mig styrka

17/10 Hade jag vetat vad onsdagen skulle bära med sig hade jag nog inte orkat gå upp på morgonen. Om mitt tålamod någonsin utmanats så var det denna dag. Om det är nåt jag har svårt att ha tålamod med är det korkade människor och jag inser ju egentligen att det inte alls är deras fel att de är korkade, men liksom de inte kan hjälpa det så kan jag inte hjälpa att jag blir otålig och tjurig av dem.
En kille skulle komma hela vägen från Kumla för att titta på min gamla bil och jag tänkte att det nog var ett gott tecken att man kunde tänka sig att köra så pass långt, så jag hade gått med på att pruta ned bilen en bra bit för att motivera hans resa hit. Första gången han ringer är han i Rissne och blir lite sur för att jag inte kan säga hur exakt han ska köra för att komma till Väsby därifrån. Det är ju svårt när man inte vet exakt var han är, men när han säger att han ser skyltar mot Rinkeby så säger jag åt honom att åka åt det hållet och följa skyltarna mot E4:an.
En stund senare ringer han igen och säger att han är någonstans vid Solna, kan jag kanske säga hur han ska köra för att komma till Väsby? Slutligen kommer jag och min kollega J fram till att han antagligen kört åt fel håll på E18 och kört mot Solna istället för närmaste vägen till E4;an, men vi säger åt honom att ta E4:an norrut från Järva Krog när han kommer fram. Jag poängterar att han ska köra mot Sundsvall-Arlanda för jag inser att det kan vara svårt att veta vilket som är norrut när man kommer till ett nytt ställe. Men jag inser också att han är okontaktbar och inte har hört mig alls.
Nästa gång han ringer är han troligtvis i Väsby, nu är han sur och skäller på mig för att hans navigator lett honom ut i nåt villaområde. Han har kört av en avfart för tidigt och jag försöker förklara för honom hur han ska programmera navigatorn för att komma rätt.
Jag frågar honom om han ser E4.an och han svarar att han gör det, ta den norrut säger jag, mot Sundsvall-Arlanda.
Nästa gång han ringer, ringer han från Kista Centrum (som är runt 1 mil söderut)...
Nu råder min kollega mig att hålla mig lugn och blir rätt imponerad över hur lugn jag faktiskt är. Till slut har jag lyckats programmera hans navigator över telefon, han hotar med att åka hem eftersom Stockholm är ett hell-hole.
Nån halvtimme senare dyker han slutligen upp, då har jag lagt runt 1½ timme på detta och min kollega har också lagt lite tid. Dessutom har han ju ringt i tid och otid den senaste veckan och begärt information som står i annonsen...
Det visar sig att vår adress står som den ska på lappen men han har på eget bevåg döpt om vägen i navigatorn! Varför engagerar man sig i att köpa en navigator och sen inte lära sig hur den fungerar?
Sen kikar han på bilen och skakar på huvudet, provkör och sparkar på däcken och sen bjuder han 25% lägre pris än vad vi kommit överrens om innan han kom, när jag redan prutat nästan 20%.
Jag sa åt honom att dra!
Jag hade nu lagt ned alldeles för mycket tid på någon som aldrig tänkt betala det vi kommit överrens om från början och inte hunnit med allt jag skulle på jobbet för att som han sa: han kunde ju inte veta vilket som var norrut på E4:an och att jag borde sagt till honom att han skulle köra mot Arlanda!
Nu var jag skitsur och gick in och satte igång att jobba igen och försökte glömma idioten som kört i 4 timmar för att förolämpa mig.
På kvällen fick jag trevligare saker att tänka på, det var dags för pyssel. Jag fixade naglarna och fick äntligen se ML igen för första gången på flera månader, hon har varit på kurs och missat alla tillfällen hittills denna säsong. Tyvärr var det bara vi i familjen och hon som dök upp, de andra tycks ha gett upp.
L visade sin nya tatuering och nog blev den snygg?
Vi gick igenom quizzet och som vanligt googlar vi saker under tiden när vi vill veta mer, det är ett kul sätt att lära sig saker.

5 liter svamp på 25 minuter

3/10 Det värsta med att slippa frysa i nästan två dygn är "baksmällan". På onsdagen ville jag helst inte lämna huset alls, men det var ju bara att bita ihop och gå till jobbet.
När jag kom hem från jobbet lade jag mig att vila en stund på soffan och slumrade nog till någon kvart eller så men sen hoppade jag upp och klädde på mig mina skogskläder, tog Turre och åkte till skogen. Det var dags för pysselkväll på kvällen och jag tänkte att jag kunde rensa svamp som pyssel!
Jag var inte framme i skogen förrän strax efter 18 och då är det rätt mörkt faktiskt, men det finns så mycket trattkantareller nu att det inte spelade så stor roll faktiskt. Jag fyllde ungefär halva korgen med vamp på runt 25 minuter och sen var det så gott som helt mörk så vi gick tillbaka till bilen och så ringde jag och beställde sushi, hämtade det och var på plats bara 5 minuter sent på pyssel.
Jag ägnade tiden till att rensa svamp och när de andra gick och jag inte orkade rensa längre så bestämde jag mig för att ge bort resten till kollegan D, så som jag sagt att jag skulle om jag inte orkade mer.
När jag kom hem smälte jag svampen och frös den, det var i alla fall 2-3 liter färdigrensad svamp, men det blir ju inte så mycket när man smält bort vattnet ur dem.
Turre och Judas låg och sov på samma filt i soffan för den är så mjuk och härliga att båda vill ligga på den, själv tittade jag på Shrek och spelade spel på datorn.

Hur kan det skilja 3-4 storlekar upptill och nedtill?

19/9 På onsdagen skulle det komma ett par bilspekulanter till och de hade prutat och grejat innan och sagt att de skulle komma och köpa bilen. Men sen liksom de andra så hade de bara en massa att gnälla på. De trodde att bilen var i bättre skick och så vidare, och så vidare. Varför tro de att jag vill ha 43000:- för en bil som spinner som en katt? Troligtvis för att den inte är helt ny. Nu är jag sur som fan, jag funderar på att skrota den istället. Varför ska jag sponsra någon med en bra bil för ingenting? Nej, så pass missundsam är jag, att jag nog hellre låter bli då och ställer bilen på tomten som blomsterbytta än att någon snåljåp får nytta av den.
Jag jämförde bilder på före och efter min viktnedgång och det konstiga är att jag inte ser någon skillnad i spegeln, men på bild syns stor skillnad. Det ligger inte heller till så som ni kanske tror, att jag ser mig själv som tjockare än vad jag är, nej, det är tvärtom. Jag såg mig själv som smalare än jag var och nu har jag liksom kommit närmare min identitet i huvudet. Jag såg inte att det var så jag såg ut, i min hjärna har jag alltid sett ut som på högra sidan av bilden. Skönt att bli mer sig själv!
Till saken hör också att jag är lika sminkad på båda bilderna, det enda som skiljer är färgen på läppstiftet. Men jag ser mer sminkad ut på den högra bilden och det beror på att mina ögon och mun har blivit större i förhållande till resten av ansiktet.

Efter jobbet åkte jag till Stinsen Köpcentrum för att möta upp med kompisen L för att shoppa. Hon skulle ha en lite snyggare höst/vinterjacka och jag behövde ett par toppar till men framförallt en "kostym". Det vill säga ett par byxor och en kavaj som passar ihop.
Medan jag väntade gick jag in på Make Up Store och köpte några blå nagelstenar som ska passa ihop med mitt nya blå favoritlack.
Sen gick jag in på Glitter bara för att ha något att göra och där hade de så hög musik att tjejen som jobbade där skrämde mig två gånger när hon smög upp bakom mig utan att jag hörde henne.
När jag gick ut därifrån sprang jag på en gammal klasskamrat och vi bytte ett par ord och sen ringde L och sa att hon var på plats, klockan var då runt 17.30.
Drygt en halvtimme senare sitter jag redan i bilen på väg hemåt. Då hade L hittat en jacka och jag en kostym!
Sällan har väl två personer varit mer effektiva när de shoppade. Jag tror att vi touchar rekordet.
Dea Axelsson var det som hade en kostym åt mig, den är mörkt grå och byxorna kunde sitta lite bättre, alla bubblor i mina lår synd igenom tyget. Det blir lite löjligt när man är så päronformad som jag, jag köpte en kavaj i storlek 42 för 44 var för stor, men byxorna i storlek 48 var på gränsen till för små. Eller egentligen inte, de sitter jätteskönt, men mina lår är för stora för att det ska se riktigt bra ut. Hade jag tagit en större storlek (det fanns visserligen inte) så hade midjan varit för stor på dem...
Det blev dyrt, nästan 1400:- men jag behöver som sagt detta till mina jobbresor så det är bara att bita ihop. Dessutom så använder jag fortfarande kavajen jag fick av Ju's kusin för 8 år sedan, så bra kvalité håller ju ett tag.
På vägen hem stannade jag och handlade mat på McDonalds och det var jättekö i drive-innen och ingen kö alls inne, så jag gick in och handlade. Där inne stod en kvinna jag känner igen. Hon är ingift i en av de finare familjerna i Väsby och har alltid varit väldigt snorkig och otrevlig. Vi stod i ett stall hennes familj ägde en gång i tiden...
Granne med dem bor Antonia Axelsson Johnsson som jag bara "träffat" en enda gång och ändå har en väldigt positiv bild av. Det är lustigt hur snabbt det går att bilda sig en uppfattning om folk och hur det går till.
Jag var runt 12 år gammal och red ute i skogen, barbacka på min fjording. Jag möter en kvinna på en stor, dyr, fin häst därute i skogen och hon bemöter mig med ett leende och ett glatt hej, det var Antonia. Inte många reagerar på det viset när de ser en unge på en fjording och det gjorde intryck på mig och sedan dess har jag en bild av henne som en trevlig människa som inte ser ned på andra människor. Tänk vad lite det krävs!
När jag kom hem åt jag lite av min mat medan jag och K försökte komma fram till om vi ska till London i December och när och hur i sånt fall. Eller alltså, jag ska ju dit, det har jag ju bestämt, men frågan var om hon skulle kunna följa med eller inte. Vi har ju biljetter till ett event där den 9:e (Post Secret) och jag har bokat hotell också för att vara säker på att få tag i ett bra hotell till rimligt pris.
Nu bestämde vi oss för att köpa flygbiljetter eftersom de gått upp några hundra sedan vi tittade sist för ett par veckor sedan och lär fortsätta att gå upp. Nu är det färdigt, klart, bokat och betalat och eftersom jag gjorde det så kom jag sent till pyssel, men nu är det som sagt färdigt.
På pyssel fixade jag mina naglar och satt kvar en bra stund efter att de andra gått hem och sen tittade jag på Alias när jag kom hem.
Jag tycker att Jennifer Garner är intressant. Hon är en typisk "girl next door" men är väldigt, väldigt vacker när hon gör sig fin. Hon är mjuk och verkar nästan svag ibland, medan hon är vass och iskall på något sätt. Jag tycker att hon ibland spelar över och ibland är jättebra, jag kan liksom inte bestämma mig när det gäller henne, men trevlig att vila ögonen på är hon i alla fall.
I ett av avsnitten jag tittade på denna kväll spelar hon att hon är en svensk tjej och med tanke på att hon lärt sig en hel ramsa med svenska ord så tycker jag att hon skötte sig utmärkt. Visst låter det inte perfekt, men hon har till och med lite dialekt som jag inte riktigt kan placera, men hon har helt klart ansträngt sig för att låta rätt.

Jag ångar som en dröm

5/9 På onsdagen vaknade jag relativt pigg och utvilad, vilken ovanlig och skön känsla!
Jag gjorde min kaffe och åkte till jobbet och fick en hel massa gjort på förmiddagen. Men sen framåt eftermiddagen kajkade internet helt och hållet och man inser inte hur mycket man använder det förrän det är borta.
Jag skrev en massa e-mails och lade dem i utkast och utan några e-mail in eller ut, så blev det plötsligt stopp i arbetet efter en stund.
Jag gick in och beklagade mig hos kollegan D men medan jag satt där och hade ett minimöte så kom vår datakille J och fixade så att vi kunde jobba vidare.
Resten av eftermiddagen gick lika bra som förmiddagen och jag var riktigt nöjde med mig själv. Jag har fått så gott som hela min lista gjord och det är ju bra, för listor fylls ju bara på vartefter.
När jag kom hem efter jobbet så gick jag och lade mig en stund men trots att jag var trött kunde jag inte sova och sen kom K hem så då gick jag upp.
Hon hade varit ledig under dagen men hade åkt till Täby Centrum för att kolla in sin nya arbetsplats, den nya Apple Store som ska ligga där. Men än så länge var det bara en stor vägg som täckte hela entrén, antagligen för att skapa lite nyfikenhet och för att folk inte ska se vad som händer där inne.
De ska jobba mer eller mindre dygnet runt nu för att bli klara, K ska till exempel jobba 20-05 på fredag!
Vid 18.28 började jag gå mot mamma och pyssel. Inte för att mamma var där, de var ju på väg hem från Jämtland, men jag var ju tvungen att vara i tid och låsa upp och larma av åt de andra.
Jag sprang och gick de drygt 4 km och gjorde det på rekordtid tror jag (33 min). Jag vet inte om det berodde på att Turre inte var med, för inte kan det vara så att jag kortat tiden under sommaren egentligen, jag har ju inte gjort ett enda dugg för att hålla kondition och muskelmassa uppe...
Jag kom ganska precis i tid, bara ett par minuter sen, men var var de andra?
Jag satt på trappen och ångade av lite innan jag gick in, det känns som om man är mil från partypinglan från helgen när man sitter och ångar ned trappan och kameran med svett och värme. Sen tycker i alla fall jag att jag ser ut som två helt olika personer med och utan smink.
Till slut dök L upp och senare syrran och systerdottern, vid 20.30 kom även mamma och Turre hem, pappa dök upp lite senare efter några ärenden. Slutligen dök även M upp en stund och vi hade väldigt trevligt.
De andra har inte ens svarat många av dem!
Det tycker jag är fräckt, visst svarar man väl när kompisar smsar en?
Prick 22 började jag och Turre gå hemåt, jag hade haft med mig reflexväst till mig och reflexhalsband till honom och dessutom koppel och halsband. Han går ju lös ända tills vi måste gå utefter stora vägen, jag vill inte att han blir skrämd eller så och hoppar ut framför en bil.
Det var väldigt kallt ute och mina armar var så kalla att de sved, men så länge man rör på sig så fryser man ju i alla fall inte.
37½ minut senare var vi hemma, inte något bättre tid än före sommaren vilket får mig att tro att det faktiskt är Turre som påverkar tiden.
Jag hoppade in i duschen direkt för jag var svettig och varm samtidigt som jag var väldigt kall om skinnet, det var knappt 11 grader ute och jag hade haft kortärmat.
Duschen svalkade och värmde så att jag var lite mer jämn i temperaturen när jag kom ut och så tog jag en macka och te. Sen fick jag äntligen tag i Ah som jag inte pratat med på hela sommaren och vi var tvungna att lägga på för att jag skulle sova, så efter 1½ timme lade vi på för att vi måste, inte för att vi pratat klart...

Det kanske blir mer ved

30/5 På onsdagen gick det väldigt bra på jobbet, jag fick en massa gjort och hade kul under tiden men när jag kom hem var jag helt slut och sov middag en stund. Sen gick jag ut i trädgården och runt omkring och plockade en blombukett till vännen L som fyllde år. Sen åkte jag hem till henne och hon var ute så jag fick släppa ut Turre och så tog vi en promenad på deras ny tomter där de ska bygga hus hela familjen. Turre hade kul och han och L's dotters hund kommer bra överrens. Det stod en hel del småträd på tomterna och allt ska tas bort så jag får hämta hur mycket jag vill, nu gäller det bara att få tid.
Sen åkte jag direkt till pysselkvällen hos mamm och vi var inte så många men vi hade trevligt ändå.

De kanske har utbildning och erfarenhet?

16/5 På onsdag började jag undra över läkarnas omdöme när de trott att jag skulle kunna jobba igen på fredagen om det inte varit så att vi hade haft klämdag. Jag gick fortfarande på tunga värktabletter och kunde inte vara utan dem och någon bättring kände jag inte av alls. Istället undrade jag hur medicinerna skulle räcka... Men sen plötsligt framåt kvällen så gjorde det inte ont långt innan jag fick ta nya tabletter, nej jag kunde till och med vänta 4 extra timmar! Jäklar, de visste kanske vad de pratade om ändå? Jag var inte heller lika trött längre.
På kvällen gick jag på pyssel men gjorde inte så mycket, stickade bara vidare lite på halsduken jag påbörjat på sjukhuset.
På dagen hade de förresten ringt från Audi handlaren i Uppsala och frågat hur det gick med bilen, de är angelägna om sina kunder och har väldigt bra service, men jag har ju inte hunnit köra särskilt mycket så jag kunde inte riktigt svara på hur det gick.
Överallt i mitt hus står nu blommorna jag räddat från huset vi tömde och jag har ett för litet hus för så många, stora blommor, men mamma sa att hon kanske kunde ta avokadon i alla fall. Det vore bra.

Så det blev inget

21/3 På onsdagseftermiddagen åkte jag och två kollegor på möte hos en före detta kollega och det tog längre tid än vad någon av oss trott att det skulle göra och jag och J var tillbaka på kontoret strax efter 16.30 och så fort vi burit in grejerna åkte jag hemåt.
Pysselkvällen hade blivit inställde eftersom mamma var bortbjuden på middag och det inte var så många som tänkt komma. Så det slutade med att jag bjöd hem syrran, systerdottern och S och F på fika och i slutänden dök bara S upp. Syrran hade flaggat för att hon nog inte skulle orka men F skulle komma men blev fast på jobbet. Men jag och S hade trevligt och tittade på foton och snackade i några timmar innan hon åkte hemåt och jag högg in på mina kräftor som legat och tinat.Under tiden tittade jag på Bones vilket inte alltid är en bra idé medan man äter...

Det tar tid att vara gammeldags

7/3 På onsdagen var det ganska kallt på morgonen -3,5, men jag hade bestämt mig för att gå till jobbet och man blir ju varm efter ett tag.
Turre var eld och lågor när han insåg att vi skulle gå till jobbet och vi gav oss av i god anda. När vi gick förbi skolan tog jag vägen om baksidan för att se om l vari sitt klassrum men hela skolan var helt övergiven. När börjar man skolan idag egentligen? Klockan var ju 8.40 eller nåt sånt och alla klassrummen var tomma och stolarna stod på bordet.
Det blev en liten omväg att ta den vägen men det gjorde bara runt 5 minuter totalt sett och vi gick dit på 48 minuter. Jag mötte alla ungdomarna när de var på väg till skolan så jag antar att de börjar tidigast 9. När vi kom fram till jobbet fick vi ta vägen runt hela området för jag hade inte vågat ta grindnyckeln eftermiddagen innan. Jag hade tagit fel gympadojjor att gå i, tanken var att slita ut ett par i taget, men dessa sliter istället ut fötterna och låter som om man går i högklackat, så hårt är gummit i dem. Jag övertygade alltså mamma och pappa att äta på golfklubben så att de kunde skjutsa hem mig för att byta skor på vägen. Sagt och gjort, skorna blev bytta, lunchen blev äten och fötterna överlever förhoppningsvis dagen.
Lite skavsår hade jag redan men inte värre än att jag skulle stå utom jag bara fick skor som var snällare mot fötterna.

När vi skulle gå hem från jobbet var Turre lika glad för det och vi gick hem på 40 minuter. Nu var det däremot riktigt isande kallt och vinden gjorde att det blev tungt att gå och det började göra ont i örat. När vi kom hem fick Turre och Judas mat och sen lade jag mig på soffan i 30 minuter ungefär, jag tog inte ens av mig skorna det var ingen idé. Sen gick jag återigen hemifrån, den här gången för att gå till pyssel. När jag tog fram Turres reflexväst var hans första reaktion att bli glad, nu skulle det ju promeneras. Men sen kom han på att han gjort det hela dagen och tittade på mig med en min som sa: -Är du allvarlig?
Men han är ju en lojal hund så han hängde på när jag gick gångvägen till Fresta men han travade lugnt och fin och gjorde inga spurter. Han påminde mig om Gullan efter vår första Distansritt. Hon var så taggad när vi kom till tävlingsplatsen och det var ju runt 80 hästar där, hon kunde bara inte stå still och när starten gick (det var gruppstart) så försökte jag hålla mig i bakänden och låta täten dra ifrån. Men när hon studsade som en gummiboll insåg jag att det var bättre att hon kom framåt under tiden hon tog ut sig än att stå och hoppa på stället. I slutet av ritten hade vi visserligen inga problem att få henne igenom veterinärkontrollen trots att vi ridit vår första distansritt (tävlingsklass fanns det bara på den tiden) på 4 timmar och 45 minuter på 60 kilometer... Men hon var helt slut psykiskt, hon hade ju inte riktigt väntat sig detta. Nästa gång vi kom iväg på distansritt var hon fullt förberedd och fattade grejen, hon var peppad men hushöll med krafterna på ett annat sätt.
Jag och Turre gick i alla fall mot pyssel och hämtade upp systerdottern på vägen för syrran skulle inte dit. Hon blev lite nervös när jag ringde och var rädd att jag sprang, men blev lugnad när hon hörde att jag bara gick denna dag. Jag hade liksom inget spring i benen på hela dagen, men det var inga problem att gå.
Vi hade ett bra pyssel och trots att vi bara var 4 personer från början så blev vi 7 innan kvällen var över. Turre var supertrött och efter att ha hånglat upp F så somnade han i S armar på bordet. När det var dags att åka hem var det flera som erbjöd sig att skjutsa oss men jag ville gå om inte Turre var för mör och han försökte visserligen klättra in i bilen när syrran kom för att hämta L men sen bet han ihop och accepterade sitt öde. Till pyssel tog vi ju en annan väg än vanligt och den nya tog 47 minuter, hem gick vi på 40 minuter vilket gjorde en summering på 2 timmar och 55 minuter effektiv promenadtid under en dag. Attans vad det tar tid att gå överallt dit man ska...

Blixthalkan från helvetet

22/2 På onsdagen vaknade jag till regn och efter ett sms från pappa om att vara extra försiktig på väg till jobbet eftersom det var underkylt så rullade jag de första centimetrarna nedför uppfarten och hejsan hoppsan, sen gled jag kvickt som attan hela vägen ned. Det är tur att jag alltid kollar ordentligt att grannens barn inte är i närheten när jag ska ned där. Sen körde jag så försiktigt iväg hemifrån och trots att jag körde i runt 10 km/h höll jag på att glida av vägen och ändå har jag jättebra dubbdäck och var förberedd. Man tror ju liksom att om man bara kör försiktigt så ska det nog gå bra, men frågan är om jag hållt mig på vägen om inte pappa smsat och varnat mig, för så halt har det aldrig varit tidigare trots att det varit underkylt regn många gånger och is på vägen och allt sådant. Brorsan har runt 5-10 minuter att köra till jobbet och hade stått i kö i 1 timme eftersom det var stopp åt båda hållen hemifrån honom.

När jag kom ut på de större vägarna var det ju saltat och det är den enda gången jag förstår varför man saltar en väg faktiskt.
På jobbet fick vi äntligen igång min nya telefon och fick över de flesta numrena som det ser ut, så nu ska jag börja använda den och se hur det går. Jag lade in min egen ringsignal och bild på den direkt, annars känns det som en lånad telefon ju.
På kvällen var det dags för pyssel och än en gång gjorde några vänner mig besviken, det minsta man kan begära av folk tycker jag är att de svarar på sms, det är väl inte mindre personligt för att man talar genom sms? Det är som om personen bara skulle stirra på mig och jag ställde en fråga öga mot öga och sen vände och gick utan ett ord. Det finns några som kommer till pyssel jättesällan, men de svarar alltid och säger att de inte kommer, jag föredrar ju att man gör så.
Vi som var där hade i alla fall trevligt. Systerdottern visade mig klippet från Raw Comedy Club där jag, L och A är med i ett publikklipp. Jag har försökt att titta på det både hemma och på jobbet men jag lyckas inte hämta rätt program för att se det.

Marinerad soffa

På onsdagen vaknade jag med migrän och kom aldrig iväg till jobbet, jag var inte i skick att jobba. Men till slut kunde jag inte sova mer och gick upp och försökte äta frukost. När eftermiddagen började krypa sig på kände jag en viss rastlöshet som jag inte kunde göra så mycket med så som jag mådde, men fick plötsligt en idé om att man kanske kunde tvätta soffans klädsel. Jag har haft soffan i drygt 6 år och aldrig tvättat den, tanken att det skulle gå har aldrig slagit mig, men nu kom jag ju på att det sitter dragkedjor på alla fodralen... Sagt och gjort, strax hade jag strippat alla kuddarna och kom sen på att det nog gick att strippa även dynorna. Allt åkte i tvättmaskinen i omgångar men eftersom jag inte hittat ett enda tvättråd någonstans så körde jag dem i 30 grader handtvätt. Det verkade inte riktigt räcka för att få det riktigt rent, men det vore så trista att upptäcka att man krympt alla fodralen och att de inte längre passar soffan...
Jag bäddade in de nakna dynorna i en stor filt och Turre och Judas tyckte att det fungerade bra. Den där soffan är egentligen helt ypperlig som gästsäng, om man tar bort alla kuddarna är den bred nog för 2 personer och om man inte är längre än jag (168 cm) så kan man ligga raklång utan problem.
Jag eldade för att värma upp huset och så diskade jag upp i köket och bakade två limpor eftersom jag hade slut på bröd. Nu var migränen bara ett ömt huvud och yrsel och jag tittade en stund på en ny TV-serie jag köpt, Arrested Development och den är lättsam och rätt så roande faktiskt.
På kvällen var jag tillräckligt bra för att åka till pyssel men jag klarade inte av att gå/springa dit så jag tog bilen. Jag tog med mig de 6 klänningarna jag köpt på Bonprix och mannekängade i dem, det konstiga är att den jag tyckte var helt fruktansvärt tantig och ful var den som de andra tyckte var finast. Dessutom lade de in veto mot en ljusblå/turkos klänning som de sa fick mig att se rosa ut...
Vi var inte så många den här gången, bara mamma, jag, syrran, systerdottern och L, men vi hade trevlig ändå.

Spring i benen

11/1 På onsdagen tittade jag runt på hemsidor och pricerunner för att jämföra priser på de två kameror  jag tänkt köpa. Slutligen beställde jag en ny Canon kompaktkamera Canon Ixus 230HS och den är blå!
Den finns i många olika färger och jag letade runt ett tag innan jag hittade en blå, det blev Scandinavian Photo som fick min order tack vare att de hade den blå i lager och ett rimligt pris.
Jag sov middag någon halvtimme eller nåt mer hann jag inte och sen bytte jag om, klädde mig och Turre i reflexvästar och började gå mot mammas hus och pysselkväll. Det var jättehalt och redan innan jag kom fram till stallet hade jag nästan drattat på ändan. Det såg ju inte så särskilt halt ut, det var dessutom plusgrader, men det hjälper inte när marken är så kall. Slutligen gick jag med ena foten i den smala vägkanten och den andra på den isiga vägen och lade ju tyngden på foten som gick i kanten och haltade alltså lite. När jag kom ut på gång- och cykelvägen blev det lättare, där hade de sandat med stora, ganska vassa sandkorn och det gick till och med bra att springa där.
Särskilt fort framåt gick det inte totalt sett, så fort man försöker länga steget lite så halkar man ju. Det kändes rätt tungt också, jag har ju inte gjort många knop på runt 2 månader. Det tog 35,5 minuter i jämförelse med de vanliga 33, men det är svårt att säga om det berodde på det hala underlaget eller den dåliga kondisen, troligtvis lite av vardera.

Turre sov gott på bordet och i S knä, han avgudar henne. Själv åt jag medtagen matlåda och sen körde vi Postkodsmiljonären på det elektroniska spelet. Vi var inte så många men vi hade trevligt ändå.
När det var dags att gå hem igen var jag utvilad och inte alls ovillig och Turre var också peppad, han hade orkat bättre än vanligt vad jag kunde se. Vi blev stående i hallen en bra stund innan vi gick och pratade med mamma och pappa men sen kom vi iväg och var hemma vid 23.40.
När vi kom hem var Turre fortfarande pigg eller så var han överaktiv, men han ville leka med bollen...

Men det gjorde ont förut, jag lovar

Av någon underlig anledning var jag rätt pigg på torsdagen trots en rätt tung vecka med alldeles för lite sömn.
På eftermiddagen kom naprapaten till jobbet och jag som har haft besvär med nacken och längtat efter honom insåg plötsligt när han frågade kände igenom mig utan att hitta nåt, att det faktiskt gått över, snopet! Visst satt det lite snett och han knäckte tillbaka det, men det hade gått tillbaka av sig självt till stor del, det är nog första gången för det.

Det såg blött ut på vägarna men det var klaris på en del ställen och vatten på andra, så på kvällen när det var dags för pysselkväll så valde jag att ta bilen istället för att gå och springa dit. Jag beställde lite julklappar på nätet, tänk vad bekvämt det är att göra det. Det är visserligen jobbigare än man tror att plocka ut dem på Posten, det vill säga ICA, eftersom man själv sällan är den enda att komma på en så briljant idé som att handla julklapparna på nätet. Jag insåg på eftermiddagen att jag hade handlat en julklapp mer än vad jag trodde, jag hade glömt att jag köpt en julklapp till syrran i USA, det var hon som gjorde mig uppmärksam på det när jag frågade vad hon önskade sig. Vi var inte så många på pyssel, vi hade ju varit tvungna att flytta det från onsdag till torsdag och det var inte så många som kunde men vi blev några stycken i alla fall. Mamma och pappa hade vunnit det nya spelet "Postkod Miljonären" på PostkodLotteriet, så vi spelade det. Det var lagom svårt, det kändes ju bra att man kunde så pass mycket och ändå fick man ju fel ibland.Vi brukar pynta pepparkakor på sista pyssel för säsongen men jag vet inte om mamma glömt det eller struntat i det, men några pepparkakor pyntade vi inte i alla fall. När jag kom hem tog jag en cigg på trappen och rätt var det var så började en mygga att vimsa runt mitt huvud... Hallå, inte ska det finnas mygg den 15 December?

Så gör man bra kyckling!

På onsdagen skyndade jag mig hem från jobbet, nu var det bråttom om jag ville ha saker någorlunda klara innan mina gäster skulle komma. I huset var det bara runt 15 grader varmt så det första jag gjorde var att tända i kaminen sen gjorde jag i ordning alla ingredienser, hackade lök, skar sparris och sånt.
Lagom tills jag var klar med det ringde A och undrade om vägen och strax senare dök de upp och med sig hade de en jättefin julgrupp. Systerdottern L skulle också komma men hade glömt att det var Nationellt prov denna eftermiddag och hade annonserat redan på förmiddagen att hon skulle bli sen.
Efter att jag och C pratat om saken kom vi överrens om att jag skulle laga mat och C skulle hämta L när hon dök upp på busshållplatsen. Jag satte igång med risotton och sen lade jag ned kycklingen med marinad och allt i en ugnsform och satte in den i ugnen. Jag började på 200 grader men efter 30 minuter hade det inte hänt så attans mycket så jag och A bestämde oss för att sätta ugnen på 225 grader och låta det stå inne ett tag till.
C hämtade L vid bussen och det gick bra trots att de aldrig träffats tidigare, jag gillar dessa okomplicerade ungdomar jag är omgiven av!

Risotton blev riktigt bra och kycklingen var helt fantastisk om jag får säga det själv! De andra tyckte också om den, den var syrlig, mör och saftig och smakade mycket ingefära vilket jag älskar!
Vid 19 dukade jag kvickt av men diskade inte, nu var det ju hög tid att åka till pyssel, vi var ju redan sena. Marinaden som låg kvar i ugnsformen hällde jag ned i en burk och sparade, det borde ju gå att använda till nåt?
Jag varnade A och C för schäferns skall i ansiktet på gäster och sen gick vi in och han har väl aldrig varit så tyst i hela sitt liv...
Senare när A och C skulle gå lade han huvudet i A's knä till och med.

Själv stannade jag en stund med mamma när de andra gått och åkte väl inte förrän vid 23.