Är jag den enda som har samma nummer?

20/3 Onsdag och dags för pysselkväll. Det är ju inte så energikrävande, snarare ger det energi, så det gick jag på trots att jag var trött och sliten. Jag hade i alla fall tagit det lugnt och laddat hela dagen.
Jag orkade ju inte gå så långt däremot så jag skickade ett sms till mammas och pappas grannar för att fråga om jag fick stå på deras uppfart, det brukar inte vara något problem, men den här gången fick jag ett konstigt svar och efter ett tag så insåg jag och den jag smsade med att vi inte kände varandra... Varför ska folk byta telefonnummer?
Själv har jag haft samma nummer sen jag fick min första mobiltelefon någon gång runt 1998. När jag parkerade på deras uppfart gick jag och ringde på istället och som jag trodde så gick det bra att jag stod där.
Till middag hade jag ätit fil, flingor och frystorkade hallon, de var helt utan tillsatt socker och smakade jättefräscht. Jag hittade dem i Hötorgshallen när jag var och julhandlade i stan.
Det här var mitt första pyssel utan att röka och det var inte ens svårt, jag säger inte att det aldrig blir svårt igen, men just nu var det inte det.
M hjälpte mig att börja rita och planera ett kök på Ikeas hemsida och eftersom jag bad om input så hade alla åsikter om hur det ska se ut. Själv vet jag inte riktigt hur jag vill ha det så det är bra med hjälp, men när alla säger olika saker då blir jag mest förvirrad.
Syrran ville testa några sminkningar och det finns alltid någon som vill vara modell, den här gången var jag först i kön, sen var det någon annan som tog över när hon var klar med mig.
När jag kom hem var jag helt slut.

Allt detta gränslösa hat

Hur kommer det sig att folk verkar fokusera och reta sig på småsaker och hur kommer det sig att de de retar sig på aldrig bättrar sig heller? Det skrivs samma insändare år efter år och ändå lär sig inte folk att ta hänsyn. Vilka är det egentligen som envisas med att röka i busskurer? Vilka är det som vägrar plocka skit efter hunden de själva valt att skaffa? Och vilka är det som festar högljutt hela nätterna i flerfamiljshus?

Man kan på samma gång undra hur man orkar reta sig så pass på allt detta att man investerar tid i att skriva insändare som inte kommer att påverka något alls. Det är liksom svenskens sätt att hugga någon i ryggen. -Okey, jag kanske inte vågar säga till dig att plocka upp skiten, men jävlar, imorgon tänker jag skriva en insändare och då du!

Men så finns det de som inte ens märker att andra tar hänsyn till dem, för de är redan så arga på den som var där före den hänsynstagande människan, så han eller hon får sig en skopa skit på köpet.

En del tror helt enkelt att rökare, hundägare och de som har fest är sämre människor än de själva. Vissa ger inte ens dessa människor en chans och vad beror det på då?

Jo, att alla dessa människor, i båda läger har svårt för att acceptera, respektera och förstå sina medmänniskor. Att som i insändaren som vänder sig mot hundägare kalla dessa för vidriga är riktigt illa tycker jag. Man kan vända sig mot folks beteenden och folks åsikter, men att kalla människan i sig vidrig, det är fult.

Man tar inte gärna reda på fakta om det som stör en heller. Det är ganska ovanligt med koppeltvång, men det vet inte kreti och pleti och mest ovetande tycks hundhatarna vara. De tar något som de tror är fakta och springer med det, varför ta reda på om det är sant? Rökare är jagade överallt nu för tiden och nu blir insändarna fler och fler om det förkastliga att rökare röker ens utomhus... men de som dricker alkohol får fortfarande röra sig fritt fast det faktiskt i högre grad påverkar dem runt omkring negativt. Våldsbrott i samband med alkohol dödar säkerligen många fler per år än vad passiv rökning gör.

Att i princip klaga på folk som har roligt är något som jag uppfattar som typiskt svensk. I Grekland kan du höra hög musik från grannarna nästan dygnet runt på vissa ställen och ändå är det ingen som hetsar upp sig. Jag kan förstå om man tycker att det är obehagligt om väldigt onyktra människor beter sig hotfullt eller låter hotfulla, men om man inte klarar av fester där folk bara har roligt, då tror jag man ska överväga om man är typen som bör bo i ett flerfamiljshus... Själv somnar jag nästan bättre och tryggare när jag hör att grannarna lever. Säkerligen har det också till viss del med uppväxt att göra, se till att vänja barn vid att sova var som helst och i vilket ljud som helst och de kommer inte få de här problemen som vuxna.