Jag är den som är mest elak mot mig

27/1 På tisdagen stod det i Metros horoskop: Ge inte upp planer och ideér så fort de stöter på minsta motstånd. Motarbeta en tendens till att nedvärdera dig själv.
Sanningen är att jag visserligen kan ge upp ibland, men det är för att jag märker att andra tycker att idén är dum eller helt enkelt fel. Däremot nedvärderar jag mig själv mest hela tiden och om jag inte gör det en dag, så finns alltid någon annan där för att göra det åt mig...
Ja, jag vet att horoskop inte är "riktiga" men ibland träffar de rätt på det ömma stället.

Det är ju en jättebra idé!

13/9 På torsdag vaknade utan problem fast jag inte sovit så bra och bestämde mig för att återigen gå till jobbet. Jag tog vägen förbi skolan, den kortaste av dem och det tog 42 minuter i rask takt. Turre skötte sig återigen helt fantastiskt och nu behöver jag inte ens säga att han ska gå hos mig när vi möter någon för så fort han ser en cykel eller nåt så kommer han och går vid mitt ben och så fort de passerat springer han vidare. När vi kommer till övergångsställen väntar han tills jag kommit ikapp och säger att han kan gå. Kul att man kan vara stolt över honom ibland.
Min rygg var trött och min ichias kändes rätt mycket, jag hade hoppats att det skulle släppa om jag gick men det gjorde det inte.
Men nu skulle naprapaten komma till jobbet så det skulle nog ordna sig.
Jag skulle på lunch med Ju men hon kände sig krasslig och sköt upp det till en annan dag, så jag tog en promenad med Turre och kollegans hund istället och kom lagom svettig och varm till naprapaten som konstigt nog var väldigt nöjd med det och mig.
M knäckte min rygg och nacke och det kändes mycket bättre, men bara någon timme senare kände jag att nacken satt fast igen så innan han gick knäckte han till den lite snabbt igen.

Ofta när jag läser insändarna i Metro blir jag irriterad, folk bara gnäller på varandra och ena dagen är hundägare satans avföda och nästa är det rökare, dagen efter det är det de som har parfym eller lyssnar på musik för högt i sina lurar...
Den här gången var det någon som istället hade tänkt till!
Om det gick och lösa så tror jag faktiskt att pant på fimpar är det bästa någon kommit på sen pant på burkar och flaskor.
Jag som är så noga med att inte slänga skräp på gator och i naturen måste erkänna att fimpar hamnar där lite då och då trots allt...
Pant på fimpar skulle minska nedskräpningen kolossalt enligt mig och de fimpar som trots allt hamnade på gatan skulle troligtvis samlas in av någon annan som vill ha en extra peng. Jag undrar om det går att lösa?

Efter jobbet promenerade jag hem igen och tog en liten omväg om Fresta Kyrka och passerade kvigorna och tjurarna som går där. De är så söta och så nyfikna.
Det tog 52 minuter att gå hem och sen tog jag det lugnt på kvällen och tittade på Alias. Jennifer Garner spelar spion i den TV-serien och det stör mig lite att hon alltid misslyckas. När jag tittar på sånt vill jag ha lite James Bond-tema. Jag vill se henne så gott som perfekt och övermänsklig.
Nu har jag förresten gått 4.3 mil sedan i söndags, det vill säga på 5 dagar!

Innan jag gick och lade mig laddade jag batterierna till kamerorna och packade inför Vetlandahelgen.

I'm in a hospital, what could go wrong?

17/1 På tisdagsmorgonen behövde jag köpa nåt till frukost och bestämde mig för att åka till konditoriet och göra det. På vägen ringde jag A på jobbet för att se om hon ville ha nåt och det visade sig att någon var på väg ned för att köpa tårta eftersom en av tjejerna fyllde år. Jag ringde P och kollade om de tänkt på att köpa nåt laktosfritt till kusinen S och det hade de förstås inte. Jag parkerade utanför kondiset och klev ur bilen och ordnade med en biljett. Precis när jag gick från bilen hörde jag någon ropa så jag vände mig om. Där stod en Q-Park bil med två killar i och de ropade att det är parkeringsförbud där just på tisdagsförmiddagar. Jag tackade ordentligt för det vänliga upplysandet och flyttade bilen. Det var bara det att hela den sidan av vägen var parkeringsförbud på på tisdagar och det finns inga parkeringsplatser på den andra sidan...
Jag parkerade rätt så långt bort och fick gjort det jag skulle. Medan jag stod och handlade fick jag se samma bil ställa sig med blinkande "saftblandare" bakom en bil som stod där jag höll på att parkera och jag visset vilket yngre par som parkerat där och gick och sa till dem. Jag fick inte ett enda tack tillbaka bara förvirring, men han gick och flyttade bilen, jag fick inget tack när han kom tillbaka heller...
Däremot väldigt snyggt av parkeringsvakterna tycker jag!

På jobbet läste jag Metro på fikarasten och hittade följande rubrik: Åtta dör varje dag av vårdens misstag.
Det är ju helt fruktansvärda siffror!
Och vad är vi rädda för? Att flyga, åka färja, bli nedslagna, det löjliga är att en hel del till och med är rädda för vargar och det finns ju som sagt inte ett enda bevisat fall då en varg attackerat en människa i Sverige... Nej, det är visst vården vi ska vara rädda för. Vi pratar om nollvision i trafiken, varför fokuserar vi på en sån sak när ungefär 8 gånger fler dör av vårdmisstag? Det får mig att tänka på 80-tals parodin "Hot Shots" en kille störtar med sitt stridsflygplan, han är lätt skadad och körs in till sjukhuset och de andra säger lycka till till honom eller nåt sånt och han svarar: -I'm in a hospital, what could go wrong? Ni kan säkert lista ut att killen dör där på sjukhuset av skador som personalen åsamkat honom efter intagning.

Jag bokade hotell till i april när jag ska till Liverpool på möte. Jag har bestämt mig för att åka ett par dagar tidigare så att jag inte missar Grand National som går där på lördagen. Det vore så löjligt att missa en så stor grej med en dag. Jag tittade på biljetter och de billigaste två typerna finns det fortfarande platser kvar och det är nog i alla fall där som man vill vara. Att sitta på en glassig läktare och smutta champagne är kanske inte riktigt jag...
Till middag bestämde jag mig för att göra en god sallad och steka halloumi till så som Ju gjorde helgen innan men nej, salladen blev precis så misslyckad som sallad alltid blir när jag gör den och halloumin smält ihop till en enda smet och smakade inte ens gott... Jag vet inte om jag stekte för många åt gången eller vad som var problemet, men jag börjar ge upp på att någonsin lyckas göra en god sallad eller steka halloumi...

Jag borde inte läsa tidningar, jag blir bara arg

På fredagen gick arbetsdagen extra fort och J kom förbi på vägen till Arlanda, han skulle hem till Thailand igen, det blir tomt utan honom och sen plötsligt var det dags för hemgång. Vi slutar ju 13 på fredagar och det är skönt att få göra helg lite tidigt sådär. När jag kom hem sov jag middag och sen städade jag lite i taget resten av kvällen. Jag diskade upp och städade undan, när man har en sån där upptagen vecka blir allt liggande. Man kanske har tid att slänga i sig nån mat men sen är tiden slut och disken och undanplockningen får vänta till helgen när man har mer tid.
Jag hittade de här två artiklarna i Metro förresten och jag kan inte låta bli att undra hur det kommer sig att Londonborna klarar av att ta sig igenom såna här spärrar utan att skada sig, men Stockholmarna klarar det inte..? Hur de sen kan hävda att det inte minskar plankningen låter konstigt. Visst måste det väl det?
Hårdare tag mot rökare lönar sig? Jo det är möjligt men det skulle säkert löna sig MYCKET mer att få igenom ett totalt alkoholförbud i landet. De som brukar och missbrukar alkohol skadar inte bara sig själv utan även andra genom misshandel, skadegörelse och fyllekörningar, en stor besparing av liv och skador alltså. Dessutom är människan gjord för självdestruktiva beteenden vad det verkar, många hobbys och fritidsintressen är antingen farliga på så vis att de medför stora risker eller så orsakar de andra skador genom förslitningar och andra fysiska skador. Ska vi inte förbjuda dem också?
Antingen har vi allmän sjukvård och det gäller alla, eller så ska det inte gälla någon. Ingen ska godtyckligt få avgöra vilka risker andra får, eller inte får ta. Det blir lätt subjektivt. Själv skulle jag kanske tycka att fotboll- och hockeyproffs som tjänar flera miljoner per år på sina "yrken" ska få betala själva för de skador de drar på sig genom jobbet och som behandlas inom allmänvården... Inte riktigt rätt att jag som inte alls tycker att de har en viktig roll i samhället ska avgära om de ska få vård eller inte eller hur?

Vädret var i alla fall vackert under fredagen ,en jag höll mig inne och dammsög, vek tvätt och sen tittade jag på film, Helens små underverk, med Kate Hudon, Joan Cusack och John Corbett.
Jag är väldigt förtjust i alla tre skådespelarna. Jag tycker att Kate är väldigt vacker och verkar trevlig, Joan har jag svårt att se mig mätt på eftersom hon är så jäkla cool och pratar så häftigt, John är helt enkelt en av mina drömmän... en sån som han skulle jag vilja ha. Ni vet väl förresten att Kate är Goldie Hawns dotter?
Under tiden jag tittade på filmen färgade jag ögonbrynen och sen målade jag naglarna, men bara en omgång eftersom jag var rädd att de inte skulle torka ordentligt innan jag gick och lade mig.
Jag försökte virka en mössa också och trodde ju inte att man behövde nåt mönster till det, men den ser ut att bli jättekonstig och jag lade undan den.

Road trip, tapalapa och byar

På lördagen gick vi upp redan klockan 6.40, vi skulle bara hast i oss lite frukost och sen hämta upp de andra på hotellet. Det blev lite pusslande så att alla fick göra sina toalettbestyr innan vi åkte, men sen var vi iväg. Bilen vi skulle åka i hade säten så att det räckte åt oss allihopa, men någon air condition fanns dessvärre inte. Alltså satt vi ihopklibbade i baksätet me fönstrena öppna större delen av tiden, men ska jag vara helt ärlig så kändes det inte så ryslans varmt ändå. Det var trots allt 37-38 grader senare på eftermiddagen, men det gick rätt bra. Men som ni ser på bilen av mig och C så såg vi lite mosiga ut efter ett tag i alla fall. Det var asfalterad väg en bit, men sen började vi åka inåt landet mer eller mindre parallellt med Gambiafloden som går nästan rakt åt öster. Gambia ligger samlat runt floden och är omgivet av Senegal som de kommer bra överrens med. Om ni tittar på kartan ser ni ungefär vilken väg vi tog, jag kan ha missat nån kringelkrok... Sen var i alla fall resten av vägen sandväg, även om den var riktigt bra för att vara det. Men det blev ganska skumpigt och hoppigt ändå. Den bilden med den röda sanden på visar en typiskt väg som troligtvis leder till en mindre by någonstans ute i buschen. Ungefär halvvägs stannade vi i en lite större by som hette Soma, där var det tänkt att vi skulle äta lunch. Några restauranger finns det inte direkt på såna ställen utan det blir att ta seden dit man kommer. Vi ställde till ett riktigt rabalder när vi klev in rätt i marknaden 7 vita personer. Alla tycktes ha något de ville sälja till oss, andra var bara nyfikna.

Vi letade oss fram till ett litet plåtskjul där det enligt uppgift skulle finnas tapalapa med omelett och kaffe att tillgå. Tapalapa är helt enkelt en gambisk baguette, sen stoppar man ned en omelett i den och dricker kaffe till. Det såg lite halvskitigt ut i skjulet men ingen av oss är harig och ingen gnällde, vi åt våra tapalapa med god aptit, det var faktiskt riktigt gott, kaffet var svagt och mycket sött, mjölken var kondenserad och sötad. Det smakade egentligen inte alls kaffe, men det var rätt gott ändå faktiskt. Av någon outgrundlig anledning packas gambisk mat i svenska Metrotidningar, vilket illustreras mycket fint av B på denna "kidnappningsbild".

Senare på eftermiddagen letade vi oss med viss möda fram till en liten by som låg långt från huvudvägen och in på en liten kostig. Vi var inte säkra på att vi kommit rätt förrän barnen i byn svarat att det var rätt by. Alla främlingar är ett trevligt avbräck i vardagslunket och främst barnen blir jätteglada när det kommer folk. Särskilt något så exotiskt som en hel grupp vita människor. De flesta barnen gjorde all i sin makt för att få hålla oss i handen en stund medan vi gick runt, andra barn var lite rädda för oss. Vi fick en tur runt deras odling och skola och fick hälsa på skolans rektor och byns alkali.

Man känner sig lite obehaglig till mods att gå omkring i en sån by, det blir lite drottningstatus på nåt sätt och jag trivs inte med det. Men även om dessa männsikor har det svårt ibland så har de uppenbarligen ett bra liv och ett bra socialt nätverk. Jag tror att det finns vissa fördelar med att leva så som de gör också.

Ett par timmar senare var vi framme i Janjanburay eller Georgetown som det också kallas. Det är en stad/by/ö med mycket historia, här brukade slavhandlare hålla lager vad jag fått veta, men jag kan inte hitta någon bekräftelse av det på internet. Men det finns ruiner precis vid floden och om man går genom staden blir man förföljd av pojkar och yngre män som vill ha betalt för att visa runt och berätta om öns historia, de är omöjliga att bli av med och det blir lite jobbigt. Vi tog färjan över till Janjanbury camp som låg precis på andra sidan floden, färjeturen tog bara runt 5 minuter och det är fantastiskt hur många människor och bilar de lyckas tränga på den lilla färjan, säkerligen 2-3 gånger fler än vad den tål enligt skylten på styrhytten. När vi kom till lodgen blev jag, D och B visade våra rum och hyddorna som såg så dassiga ut utifrån var riktigt fina inuti och det är ju bättre än tvärtom. Dock hade B flera gånger högt och ljudligt sagt till personalen och alla andra som eventuellt lyssnade att jag bodde singel. Alltså blev jag rätt nervös när jag såg att det enda som skulle hindra en eventuell inkräktare från att ta sig in i mitt hus var en vassdörr... och den skulle man lätt krafsa sig igenom med naglarna. Jag tyckte att det var oerhört obehagligt och insåg att det inte skulle bli mycket sömn den natten, men jag försökte skaka av mig den tanken och njuta av nuet. Efter att vi tagit en dricka var ute vid floden gick alla till sina rum för att vila lite och jag hittade en hängmatta utanför min hydda och lade mig där en stund och hade det bra och läste tidningen jag köpt i Bryssel.

Efter en stund kom C förbi och undrade om jag skulle hänga med till floden, hon hade försökt sova men det var för varmt. Men nu började jag känna mig dåsig så jag sa att jag nog skulle sova en stund och hon gick själv. Strax senare tog jag en dusch och lade mig en stund på sängen och trots att det var en massa människor som levde om utanför min hydda så somnade jag faktiskt en stund. Efter en halvtimme ungefär vaknade jag av att jag var jättevarm och just då hörde jag röster utanför hyddan, det var C och L som kommit för att se om jag skulle med och handla. Jag klädde på mig och vi satte oss alla i bilen och tog färjan över floden ännu en gång, den här gången utan bil. Sen gick vi en bit och gick in på en lodge för att ta en dricka och för att skaka av oss svansen med unga män som ville visa oss staden.

Vi gick för att handla lite snacks eftersom alla var saltsugna och sen gick vi tillbaka till färjan och åkte tillbaka. Vi satte oss på några solsängar vid vattnet och öppnade våra snacks som visade sig vara jätteäckliga och det slutade med att vi kastade alla öppna påsar och gav resten till tjejerna i baren, vilka verkade jätteglada för gåvan.

Där vi satt vid vattnet stod det ett kylskåp, det såg så underligt ut att jag tog en bild av det. Ser inte L och kylskåpet lite drömlika ut i skymningsljuset?

Vi satt där tills solen gick ned och sen gick vi till våra rum för att byta om till långbyxor för att skydda oss mot myggen så gott som det gick. Man märker ju inte av myggen alls, men sen vaknar man med myggbett och i värsta fall malaria också...
Vi smörjde förstås in oss med myggstift också.
Efter en kvart möttes vi upp vid "matsalen" vid floden igen, den har ett soltak men inga väggar, det är med andra ord utomhus precis vid floden.
De andra delade på en flaska vin och B var tvungen att använda ficklampa och få hjälp av C för att se hur mycket det var i glaset medan han hällde. Medan vi väntade på att middagsbuffén skulle dukas fram spelade vi tärning, jag vet inte om det är ett spel som B och L hittat på själva eller om det finns på riktigt, kul var det i alla fall. Första omgången kom jag absolut sist på 0 poäng medan M som vann hade över 5000. Andra omgången var det jag som vann stort. Sen fick vi en tomatsoppa som förrätt och den var väldigt god. Sen till varmrätt var det en buffé med både europeisk och afrikansk mat och det var helt okey. Efter middagen gick vi för att se vad som hände vid lägerelden där de dansade och spelade trummor. Sen följde C och D och tjejerna mig till min hydda så att jag slapp gå ensam i mörkret. När de gått iväg gick jag in i hyddan och sprayade radar i varje hörn så som B sagt att jag skulle göra, sen gick det inte att vara kvar där så jag gick ut för att ta en cigg och häll på att krocka med hela familjen M som letat sig tillbaka till min hydda. De tyckte synd om mig allihopa för att jag skulle behöva sova ensam i mörkret och de erbjöd att någon skulle stanna hos mig över natten. Jag var ju förstås oerhört tacksam men ville ju heller inte vara till besvär, men C hade koll på läget och bestämde sig slutligen för att stanna över hos mig. Men eftersom jag precis sprayat hela hyddan gick vi tillbaka till elden en stund men gick snart tillbaka för att se om det gick att andas i hyddan. När jag tänder ficklampan då vi gått in genom dörren ser jag något som springer genom rummet och tror att det är en mus, sen när den springer över myggnätet och sen klättrar på snöret som håller upp det och försvinner vid taket inser jag att det snarare är en liten råtta. Ganska säkra på att han skulle hålla sig borta nu när vi var där så bestämde vi oss för att det gick att andas och gick och lade oss i sängen som hade gott om plats för oss båda. Sen låg vi och snackade ett bra tag och sen började jag hosta och C fick huvudvärk, så vi bestämde oss för att lufta lungorna lite och virade in oss i varsin filt och gick ut en stund. När vi kom in snackade vi en stund till och sen somnade jag som ett barn.

Allt detta gränslösa hat

Hur kommer det sig att folk verkar fokusera och reta sig på småsaker och hur kommer det sig att de de retar sig på aldrig bättrar sig heller? Det skrivs samma insändare år efter år och ändå lär sig inte folk att ta hänsyn. Vilka är det egentligen som envisas med att röka i busskurer? Vilka är det som vägrar plocka skit efter hunden de själva valt att skaffa? Och vilka är det som festar högljutt hela nätterna i flerfamiljshus?

Man kan på samma gång undra hur man orkar reta sig så pass på allt detta att man investerar tid i att skriva insändare som inte kommer att påverka något alls. Det är liksom svenskens sätt att hugga någon i ryggen. -Okey, jag kanske inte vågar säga till dig att plocka upp skiten, men jävlar, imorgon tänker jag skriva en insändare och då du!

Men så finns det de som inte ens märker att andra tar hänsyn till dem, för de är redan så arga på den som var där före den hänsynstagande människan, så han eller hon får sig en skopa skit på köpet.

En del tror helt enkelt att rökare, hundägare och de som har fest är sämre människor än de själva. Vissa ger inte ens dessa människor en chans och vad beror det på då?

Jo, att alla dessa människor, i båda läger har svårt för att acceptera, respektera och förstå sina medmänniskor. Att som i insändaren som vänder sig mot hundägare kalla dessa för vidriga är riktigt illa tycker jag. Man kan vända sig mot folks beteenden och folks åsikter, men att kalla människan i sig vidrig, det är fult.

Man tar inte gärna reda på fakta om det som stör en heller. Det är ganska ovanligt med koppeltvång, men det vet inte kreti och pleti och mest ovetande tycks hundhatarna vara. De tar något som de tror är fakta och springer med det, varför ta reda på om det är sant? Rökare är jagade överallt nu för tiden och nu blir insändarna fler och fler om det förkastliga att rökare röker ens utomhus... men de som dricker alkohol får fortfarande röra sig fritt fast det faktiskt i högre grad påverkar dem runt omkring negativt. Våldsbrott i samband med alkohol dödar säkerligen många fler per år än vad passiv rökning gör.

Att i princip klaga på folk som har roligt är något som jag uppfattar som typiskt svensk. I Grekland kan du höra hög musik från grannarna nästan dygnet runt på vissa ställen och ändå är det ingen som hetsar upp sig. Jag kan förstå om man tycker att det är obehagligt om väldigt onyktra människor beter sig hotfullt eller låter hotfulla, men om man inte klarar av fester där folk bara har roligt, då tror jag man ska överväga om man är typen som bör bo i ett flerfamiljshus... Själv somnar jag nästan bättre och tryggare när jag hör att grannarna lever. Säkerligen har det också till viss del med uppväxt att göra, se till att vänja barn vid att sova var som helst och i vilket ljud som helst och de kommer inte få de här problemen som vuxna.

Tidningsrubriker

Nu har jag ännu en gång samlat på mig lite tidningsrubriker, de är från de senaste veckorna ifall jag minns rätt, alla är ifrån Metro.
Rubriken om rekordturismen denna sommar tycks styrka mina tidigare redogjorda åsikter om prinsessbröllopet och kungahuset.
Jag hävdade att bröllopet skulle dra in mer pengar än vad det skulle kosta svenska folket, jag tycks ha fått rätt. Precis så som jag förutspått har detta bröllop ökat Sveriges dragningskraft, främst för turister från USA och Kina precis så som jag trodde även om inte Japan nämns vilket jag nog trodde att det skulle göra. Kanske kan vi nu slippa lyssna på avundsjuka kreti och pleti som tycker att drygt 3 kronor per man i Sverige är ett för högt pris att betala för denna ovärderliga PR för Sverige.




Bilden på flickan med flodhästen förbluffar mig av flera anledningar. Den första anledningen är att denna "flicka" tydligen är någons fru... och är en bit över 20 år gammal. Den andra anledningen att förbluffas är att denna bild tydligen har cirkulerat i tidningar världen över och nu skriver till och med jag om den... Tänk vilken idétorka det måste vara i alla världens tidningar när man skriver om nåt så löjligt som en linslus till flodhäst. Trösten i detta är att det betyder att inget hemskt har hänt i världen.


Alvedon kan inte kallas snällt står det i rubriken här, var Alvedon har kallats snällt finns det ingen uppgift om, bara att de fått böta för påståendet. Så passa er för att säga något sådant så att någon hör.

Här kommer sedan pricken över i:et.
Hillevi Wahl har ännu en gång bara angripit ett problem från ena sidan. I hennes värld har alla överviktiga svåra känslomässiga problem och ett beroende. Varför är det så svårt för så många människor att förstå att även överviktiga kan äta för att de är hungriga, för att det är socialt eller för att det smakar gott? Dessa förklaringar får ingen att lyfta ett ögonbryn om personen som ger dem är normalviktig eller underviktig. Är personen istället överviktig så ljuger denna både för sig själv och andra. Det finns väldigt många anledningar till att folk blir överviktiga, känslomässiga problem som leder till ett beroende är bara en av dem. Om det dessutom var så att alla dessa överviktiga hade de problemen som hon påstår, varför bemöts de då inte med mer förståelse och ömhet istället för förakt och likgiltighet?

Kanske lite sent...

Jag kunde inte låta bli att tycka att det här var lite fyndigt, men jag förstår egentligen inte vad övervakning har med Moderaterna att göra. Men det ser lite kul ut...


Den här artikeln blir jag ledsen och förbluffad av, den här människan måste sakna precis all empati och intelligens...?
För det första förstår jag inte varför man i en och samma insändare talar för och emot samma sak? Hur kan man tycka att 11000 jobb är fy skam och vidrigt? Först ska det ordnas jobb, sen ska det fixas anställningstrygghet och rimliga löner och sen ska det ses till att ingen jobbar för mycket. Hur kan man då se det som ett nederlag när 11000 jobb skapas, ibland dem en del som tidigare var svartjobb helt utan anställningstrygghet och kontroll? Det handlar inte om att vissa ska få billiga hemtjänster, det handlar om att andra ska få vita jobb. Sen att se ned på dessa jobb och kalla det pigjobb, det är snobbigt och obildat. Det finns människor som trivs med sina jobb trots att ni andra ser det som skitjobb. Låt var och en jobba med det som passar dem och ge dem samtidigt anställningstrygghet och möjlighet att betala skatt.
Om alla skulle göra precis allt själva skulle vi fortfarande vara bönder allihopa och göra våra egna verktyg och mat. Om någon är upptagen med annat jobb under dagarna, varför måste de bestämt göra en massa annat jobb på kvällarna också för då? Är det inte bättre att alla får jobba än att vissa både dubbel och trippelarbetar?

Lars Ohlys PR-kupp baktände. Ja, jag tror att det var en PR-kupp. Han vill försöka se mer sympatisk ut, mer familjeorienterad. Men det baktände enligt Metros Online-röstning. När jag tittade hade 49592 personer röstat och 66,5 % av dem trodde att det var röstfiske. Det kändes ju oseriöst om inte annat. Varför vinkade han inte till kameran och hälsade till mamma också när han ändå höll på?

Elvis idag

Idag var det ännu en strip i Metro på samma ämne som igår. Ja, det är nu helt säkert så att de känner likadant för elektronikbutiker som jag.

I dagens Metro

Tony och Maria Cronstam som gör Elvis-seriens manus och bilder måste ha precis samma åsikt som jag då det gäller elektronikbutiker. Kanske är det någon sorts världssanning?

Jag gillar Elvis, det är mycket man känner igen från sitt eget liv, men det är klart att en del är sånt man sitter och undrar om det är lika verkligt för någon annan som vissa saker är för mig...?