Hur kan det skilja 3-4 storlekar upptill och nedtill?

19/9 På onsdagen skulle det komma ett par bilspekulanter till och de hade prutat och grejat innan och sagt att de skulle komma och köpa bilen. Men sen liksom de andra så hade de bara en massa att gnälla på. De trodde att bilen var i bättre skick och så vidare, och så vidare. Varför tro de att jag vill ha 43000:- för en bil som spinner som en katt? Troligtvis för att den inte är helt ny. Nu är jag sur som fan, jag funderar på att skrota den istället. Varför ska jag sponsra någon med en bra bil för ingenting? Nej, så pass missundsam är jag, att jag nog hellre låter bli då och ställer bilen på tomten som blomsterbytta än att någon snåljåp får nytta av den.
Jag jämförde bilder på före och efter min viktnedgång och det konstiga är att jag inte ser någon skillnad i spegeln, men på bild syns stor skillnad. Det ligger inte heller till så som ni kanske tror, att jag ser mig själv som tjockare än vad jag är, nej, det är tvärtom. Jag såg mig själv som smalare än jag var och nu har jag liksom kommit närmare min identitet i huvudet. Jag såg inte att det var så jag såg ut, i min hjärna har jag alltid sett ut som på högra sidan av bilden. Skönt att bli mer sig själv!
Till saken hör också att jag är lika sminkad på båda bilderna, det enda som skiljer är färgen på läppstiftet. Men jag ser mer sminkad ut på den högra bilden och det beror på att mina ögon och mun har blivit större i förhållande till resten av ansiktet.

Efter jobbet åkte jag till Stinsen Köpcentrum för att möta upp med kompisen L för att shoppa. Hon skulle ha en lite snyggare höst/vinterjacka och jag behövde ett par toppar till men framförallt en "kostym". Det vill säga ett par byxor och en kavaj som passar ihop.
Medan jag väntade gick jag in på Make Up Store och köpte några blå nagelstenar som ska passa ihop med mitt nya blå favoritlack.
Sen gick jag in på Glitter bara för att ha något att göra och där hade de så hög musik att tjejen som jobbade där skrämde mig två gånger när hon smög upp bakom mig utan att jag hörde henne.
När jag gick ut därifrån sprang jag på en gammal klasskamrat och vi bytte ett par ord och sen ringde L och sa att hon var på plats, klockan var då runt 17.30.
Drygt en halvtimme senare sitter jag redan i bilen på väg hemåt. Då hade L hittat en jacka och jag en kostym!
Sällan har väl två personer varit mer effektiva när de shoppade. Jag tror att vi touchar rekordet.
Dea Axelsson var det som hade en kostym åt mig, den är mörkt grå och byxorna kunde sitta lite bättre, alla bubblor i mina lår synd igenom tyget. Det blir lite löjligt när man är så päronformad som jag, jag köpte en kavaj i storlek 42 för 44 var för stor, men byxorna i storlek 48 var på gränsen till för små. Eller egentligen inte, de sitter jätteskönt, men mina lår är för stora för att det ska se riktigt bra ut. Hade jag tagit en större storlek (det fanns visserligen inte) så hade midjan varit för stor på dem...
Det blev dyrt, nästan 1400:- men jag behöver som sagt detta till mina jobbresor så det är bara att bita ihop. Dessutom så använder jag fortfarande kavajen jag fick av Ju's kusin för 8 år sedan, så bra kvalité håller ju ett tag.
På vägen hem stannade jag och handlade mat på McDonalds och det var jättekö i drive-innen och ingen kö alls inne, så jag gick in och handlade. Där inne stod en kvinna jag känner igen. Hon är ingift i en av de finare familjerna i Väsby och har alltid varit väldigt snorkig och otrevlig. Vi stod i ett stall hennes familj ägde en gång i tiden...
Granne med dem bor Antonia Axelsson Johnsson som jag bara "träffat" en enda gång och ändå har en väldigt positiv bild av. Det är lustigt hur snabbt det går att bilda sig en uppfattning om folk och hur det går till.
Jag var runt 12 år gammal och red ute i skogen, barbacka på min fjording. Jag möter en kvinna på en stor, dyr, fin häst därute i skogen och hon bemöter mig med ett leende och ett glatt hej, det var Antonia. Inte många reagerar på det viset när de ser en unge på en fjording och det gjorde intryck på mig och sedan dess har jag en bild av henne som en trevlig människa som inte ser ned på andra människor. Tänk vad lite det krävs!
När jag kom hem åt jag lite av min mat medan jag och K försökte komma fram till om vi ska till London i December och när och hur i sånt fall. Eller alltså, jag ska ju dit, det har jag ju bestämt, men frågan var om hon skulle kunna följa med eller inte. Vi har ju biljetter till ett event där den 9:e (Post Secret) och jag har bokat hotell också för att vara säker på att få tag i ett bra hotell till rimligt pris.
Nu bestämde vi oss för att köpa flygbiljetter eftersom de gått upp några hundra sedan vi tittade sist för ett par veckor sedan och lär fortsätta att gå upp. Nu är det färdigt, klart, bokat och betalat och eftersom jag gjorde det så kom jag sent till pyssel, men nu är det som sagt färdigt.
På pyssel fixade jag mina naglar och satt kvar en bra stund efter att de andra gått hem och sen tittade jag på Alias när jag kom hem.
Jag tycker att Jennifer Garner är intressant. Hon är en typisk "girl next door" men är väldigt, väldigt vacker när hon gör sig fin. Hon är mjuk och verkar nästan svag ibland, medan hon är vass och iskall på något sätt. Jag tycker att hon ibland spelar över och ibland är jättebra, jag kan liksom inte bestämma mig när det gäller henne, men trevlig att vila ögonen på är hon i alla fall.
I ett av avsnitten jag tittade på denna kväll spelar hon att hon är en svensk tjej och med tanke på att hon lärt sig en hel ramsa med svenska ord så tycker jag att hon skötte sig utmärkt. Visst låter det inte perfekt, men hon har till och med lite dialekt som jag inte riktigt kan placera, men hon har helt klart ansträngt sig för att låta rätt.

Det är ju en jättebra idé!

13/9 På torsdag vaknade utan problem fast jag inte sovit så bra och bestämde mig för att återigen gå till jobbet. Jag tog vägen förbi skolan, den kortaste av dem och det tog 42 minuter i rask takt. Turre skötte sig återigen helt fantastiskt och nu behöver jag inte ens säga att han ska gå hos mig när vi möter någon för så fort han ser en cykel eller nåt så kommer han och går vid mitt ben och så fort de passerat springer han vidare. När vi kommer till övergångsställen väntar han tills jag kommit ikapp och säger att han kan gå. Kul att man kan vara stolt över honom ibland.
Min rygg var trött och min ichias kändes rätt mycket, jag hade hoppats att det skulle släppa om jag gick men det gjorde det inte.
Men nu skulle naprapaten komma till jobbet så det skulle nog ordna sig.
Jag skulle på lunch med Ju men hon kände sig krasslig och sköt upp det till en annan dag, så jag tog en promenad med Turre och kollegans hund istället och kom lagom svettig och varm till naprapaten som konstigt nog var väldigt nöjd med det och mig.
M knäckte min rygg och nacke och det kändes mycket bättre, men bara någon timme senare kände jag att nacken satt fast igen så innan han gick knäckte han till den lite snabbt igen.

Ofta när jag läser insändarna i Metro blir jag irriterad, folk bara gnäller på varandra och ena dagen är hundägare satans avföda och nästa är det rökare, dagen efter det är det de som har parfym eller lyssnar på musik för högt i sina lurar...
Den här gången var det någon som istället hade tänkt till!
Om det gick och lösa så tror jag faktiskt att pant på fimpar är det bästa någon kommit på sen pant på burkar och flaskor.
Jag som är så noga med att inte slänga skräp på gator och i naturen måste erkänna att fimpar hamnar där lite då och då trots allt...
Pant på fimpar skulle minska nedskräpningen kolossalt enligt mig och de fimpar som trots allt hamnade på gatan skulle troligtvis samlas in av någon annan som vill ha en extra peng. Jag undrar om det går att lösa?

Efter jobbet promenerade jag hem igen och tog en liten omväg om Fresta Kyrka och passerade kvigorna och tjurarna som går där. De är så söta och så nyfikna.
Det tog 52 minuter att gå hem och sen tog jag det lugnt på kvällen och tittade på Alias. Jennifer Garner spelar spion i den TV-serien och det stör mig lite att hon alltid misslyckas. När jag tittar på sånt vill jag ha lite James Bond-tema. Jag vill se henne så gott som perfekt och övermänsklig.
Nu har jag förresten gått 4.3 mil sedan i söndags, det vill säga på 5 dagar!

Innan jag gick och lade mig laddade jag batterierna till kamerorna och packade inför Vetlandahelgen.

Välkommen Frodo

På onsdagen vaknade jag med migrän vilket knappt händer nu för tiden, men nu har jag ju inte varit hos naprapaten M sedan före semestern och då hamnar kotorna fel till slut. Under zombie walken skulle jag ta ett foto uppifrån på alla zombiesar och då knäppte det till i axeln och så har jag haft ont där till och från sedan dess.

Sedan jag kom tillbaka från semestern har ingen ringt mig på mitt direktnummer men självklart var det nu 3 stycken kunder som gjorde det men inte förrän den sista av dem ringde var jag i skick att svara. Det visade sig vara ett samtal till en kollega...

Dessutom ringde kompisen S men jag pratade med henne om några praktiska grejer och sen gick jag tillbaka till min koma.

Framåt eftermiddagen hade jag lyckats få i mig frukost och tog mig till jobbet, bättre sent än aldrig. Efter jobbet åkte jag till Rusta och sen Ica Kvantum vid Stinsen för att leta efter mer garn till virkningen. Rusta hade inget av det jag skulle ha och Ica hade fel vita färg, eller de hade faktiskt 2 fel vita färger... Men det var bara att bitaihop och ta en av dem i alla fall och sen åkte jag raka vägen hem eftersom A skulle komma och hämta pengarna för deras 2 Dolly Parton biljetter och så hade hon lyckats sälja den 3:e så hon skulle hämta den också.

Vi tog en frappé och sen var det dags för mig att ta mig till pyssel. jag hade bestämt mig för att gå dit och för det behövs runt 45 minuter men jag hade bara 35 minuter på mig och jag hade tänkt att springa korta sträckor också. Jag hade ju skoskav sedan zombie walken men gympadojjorna skavde inte särskilt just där så det gick bra. På något underligt vis lyckades jag komma i tid och kunde räkna en tid på 33 minuter. Folk tittade lite konstigt på mig där jag kom joggande i lågt tempo med ryggsäck på mig och med en tax travande i hälarna. Turre blev rätt trött faktiskt vilket gör mig lite orolig, han brukar ju kunna hålla igång mycket längre än jag.

Jag är osäker på hur långt det är hemifrån mig till mamma, jag har mätt det på jogg.se vid något tillfälle men minns inte.

På pyssel fortsatte jag att virka och under tiden spelade vi TP i lag. Ungefär då insåg jag att jag glömt att äta middag trots att jag varit vrålhungrig när jag kom hem från jobbet. Men eftersom A kom direkt och jag sen hade bråttom så glömde jag att äta. Konstigt nog var jag inte längre särskilt hungrig men när syrran gjorde micro-popcorn tog jag några nävar och sen stod jag mig resten av kvällen. Systerdottern L hade ju blivit av med en av sina råttor på grund av sjukdom nu under sommaren och Pippin som var kvar var lite deppig, så nu hade hon hämtat en ny liten råttbebis som fick heta Frodo. Han är så söt att jag har svårt att sluta titta på honom. Jag har svårt att förstå folk som kategoriskt hatar råttor och möss. Varför anses de så mycket äckligare än marsvin, kaniner, hamstrar och ekorrar? De är ju minst lika söta. Sen att man inte vill ha vilda råttor och möss i huset eller stallet, det förstår jag mycket väl. Men råttor är ju lika smarta som hundar och är väldigt sociala och trevliga. Kolla på sötnosen Frodo när han i snygg stil ligger och sover på Pippin. Jag gick ut genom dörren som sista man vid 22.40 ungefär och den här gången tog det mig 38 minuter att ta mig hem. Vad som gjorde att det tog längre tid vet jag inte riktigt. Jag upplevde att jag sprang mer nu, inte mindre. Kanske sprang jag fler men kortare sträckor? Sen var i alla fall både jag och Turre behagligt trötta när vi kom hem. Jag åt grekisk sallad som jag hade färdig i kylen och en brödskiva till det och under tiden tittade jag på "13 snart 30" med Jennifer Garner, Mark Ruffalo, Judy Greer och Andy Serkis. Jag gillar Jennifer men hon är ingen storfavorit, men de andra är jag jätteförtjust i! Får jag särskilt välja ut en så är det Judy Greer. Hon spelar alltid biroller vilket är lite synd på sån talang men samtidigt ger det ju väldigt starka bikaraktärer i de filmerna hon är med i. Hon är med i till exempel "Vad kvinnor vill ha" och "27 Dresses". Andy Serkis är ju Gollum i Sagan om ringen och Mark Ruffalo är ju nån jag pratat om förr, han är väldigt trovärdig i alla de roller jag sett honom, han är väldigt naturlig.

En rätt bra dag

Jag glömde berätta att det plötsligt fanns bilder på Facebook på måndagen från vad som sades vara visningslägenheten i Avatara, Mae Phim. Jag blev tidigt tillfrågad om min lägenhet kunde användas som visningslägenhet så om jag inte är helt ute och cyklar så är det faktiskt min lägenhet ni ser på bilderna! Det känns väldigt häftigt att det är så gott som klart alltihopa, tiden har gått fort fast man har väntat tycker jag. Jag vet inte när jag egentligen har tillgång till lägenheten, kanske är det inte förrän i höst? Tids nog får jag väl veta i alla fall och då försöker jag nog åka ned för att känna på hur det känns att ha ett boende i ett annat land. Kanske bör jag köpa mig en moppe också så att jag kan ta mig runt ordentligt?

På lunchen åkte vi ned till Olive House och maten var okey fast inte lysande. Jag och brorsan blev sura eftersom en karl som satt ensam vid ett 4-bord och petade tänderna efter maten vägrade erkänna att han var klar och att ge bordet till oss. Slutligen fick vi sätta oss i deras pubdel istället och där var mörkt som på kvällen och det gjorde mig ännu surare eftersom jag blir yr och lite illamående av sånt ljus. När de på begäran tände upp lite blev jag gladare. Efter lunchen hade de endar en del ärenden så jag gjorde ett jag också. Jag skyndade mig in på Stadium och provade 3 par träningsbyxor. Ett par var oerhört sköna men om jag skulle visa mig bland folk i dem så skulle nog de flesta närvarande få en obehaglig chock, för snygg var jag INTE i dem. Valet föll slutligen på ett annat par som inte heller satt snyggt, men som jag om jag försöker tänka på annat kanske kan komma undan med på gymmet... Jag köpte också 3 par träningssockar eftersom de strumpor jag har är tunna allihopa.

På eftermiddagen visade det sig att det fattades lite grejer till nödpackarna vi håller på att göra, så jag åkte till bygghandeln och köpte eltejp och beställde Moraknivar. Sen åkte jag till ICA för att köpa tepåsar. När jag ändå var där gick jag in på Intersport och tittade på deras gåband och fick prova det. Jag tyckte inte om det, det kändes ostadigt under fötterna och det kändes nästan som om man halkade för varje steg. Kanske borde jag ha provat en lite längre stund men jag var stressad och varm och behövde komma hem innan jag skulle till gymmet.

Jag hann hem och mata katten och hunden och slängde i mig en Wasa Sandwich och sen lade jag mig ned i 20 minuter, sen var det dags att åka till gymmet och den inbokade spinningen. På Medley tycks de inte ha någon gradering på passen och det här passet var nog i tyngsta laget för mig som är otränad, särskilt som jag inte hann värma upp ordentligt eftersom jag kom precis i tid. Det var kö vid incheckningen och sen var det upptaget på toa och jag var kissnödig. Slutligen gav jag upp eftersom killarna före mig på toa tydligen gjorde något mer tidskrävande än att kissa, så jag kom in i spinningsalen precis i tid, men fortfarande kissnödig... I början av passet kämpade jag mot mjölksyran från helvetet men sen släppte det slutligen, fast utmattad blev jag ändå. Efter passet och strechningen var lårmusklerna fortfarande i spasm så jag gick på löpbandet i 5,5 km/h i 15 minuter och det hjälpte. Efter en stund var musklerna avslappnade igen. Sen åkte jag hemåt och gick bara in och hämtade reflexer och sen tog jag och Turre en promenad runt kvarteret, det tar inte mer än kanske 10-15 minuter men det hjälpte lårmusklerna ytterligare. Tänk vad avskrittning är viktigt ändå. Hade jag ens kommit på tanken om jag inte haft häst större delen av livet? Förr brukade alltid H skritta av mig efter att jag cyklat fram och tillbaka till Friskis och Svettis och kört ett pass, men då bodde vi mer eller mindre grannar och hon hade också en hund då.

Sen lagade jag mat efter att jag duschat trots att jag egentligen inte orkade, tigerräkorna jag hade tinat skulle nog inte klara en dag till. Alltså hackade jag ½ gul lök och 4 vitlöksklyftor och fräste det i lite margarin, sen slängde jag i räkorna och fräste på lite till tillsammans med halverade cocktailtomater, jag hade i lite salt och vitpeppar och sen hällde jag på vispgrädde och kokade upp, slutligen hade jag i färsk, sköljd spenat och rörde bara om och sen hällde jag i den kokta, färska pastan och rörde om. Det blev riktigt gott faktiskt och fort och enkelt var det trots att det inte låter så.

Medan jag åt tittade jag på filmen "Catch and release" med Jennifer Garner. Ännu en film jag inte hittat någon annan som gillar, men jag tycker att den är jättesöt!