Jag slutar aldrig att förvånas över andra människor

24/1 På fredagen var vi lediga från jobbet, helt utan anledning. Eller alltså, det handlar om arbetstidsförkortning och eftersom jag ju inte fick så mycket gjort tidigare i veckan på grund av datorproblemen så satte jag mig på konditoriet igen och jobbade så att jag skulle komma ikapp och för att kunderna inte ska behöva vänta för länge på svar.
När jag åkte hemåt började det bli mörkt och på vår lilla väg som är rätt smal och märk, gick det en flicka i 10-års åldern helt utan reflexer och sånt. Hon ar så gott som osynlig fast det inte var helt mörkt än och jag är rätt säker på att en mindre uppmärksam bilförare hade missat att hon ar där alls. Vad tänker föräldrar när de låter en så liten flicka gå utefter en trafikerad väg överhuvudtaget? Ännu dummare, helt utan reflexer?
När de är äldre inser jag att det kan vara svårt att påverka såna saker, men när de är 10 år, då har de inget val. Jag hoppas att det förr eller senare byggs en gångväg som går hela vägen ut till Vallentunavägen så att alla de som tvingas gå utefter vägen blir mer skyddade. De byggde en jättefin gångväg in till Fresta, men det är ju inte alla som är på väg just dit och man går helt enkelt inte en kilometer längre för att få gå på en cykelväg. Dessutom, Väsby som är fullt av fina gång- och cykelvägar, vi saknar den lilla snutten plus den lilla biten utefter Vallentunavägen som borde koppla ihop resten av cykelvägen som leder till Söderviksskolan och resten av kommunen. Varför bygger man inte de 200 metrarna?
Bilden har inget med just den här dagen att göra, mer än att jag försöker intala mig själv varje dag att jag visst är bra och visst duger till något.

Spring i benen

11/1 På onsdagen tittade jag runt på hemsidor och pricerunner för att jämföra priser på de två kameror  jag tänkt köpa. Slutligen beställde jag en ny Canon kompaktkamera Canon Ixus 230HS och den är blå!
Den finns i många olika färger och jag letade runt ett tag innan jag hittade en blå, det blev Scandinavian Photo som fick min order tack vare att de hade den blå i lager och ett rimligt pris.
Jag sov middag någon halvtimme eller nåt mer hann jag inte och sen bytte jag om, klädde mig och Turre i reflexvästar och började gå mot mammas hus och pysselkväll. Det var jättehalt och redan innan jag kom fram till stallet hade jag nästan drattat på ändan. Det såg ju inte så särskilt halt ut, det var dessutom plusgrader, men det hjälper inte när marken är så kall. Slutligen gick jag med ena foten i den smala vägkanten och den andra på den isiga vägen och lade ju tyngden på foten som gick i kanten och haltade alltså lite. När jag kom ut på gång- och cykelvägen blev det lättare, där hade de sandat med stora, ganska vassa sandkorn och det gick till och med bra att springa där.
Särskilt fort framåt gick det inte totalt sett, så fort man försöker länga steget lite så halkar man ju. Det kändes rätt tungt också, jag har ju inte gjort många knop på runt 2 månader. Det tog 35,5 minuter i jämförelse med de vanliga 33, men det är svårt att säga om det berodde på det hala underlaget eller den dåliga kondisen, troligtvis lite av vardera.

Turre sov gott på bordet och i S knä, han avgudar henne. Själv åt jag medtagen matlåda och sen körde vi Postkodsmiljonären på det elektroniska spelet. Vi var inte så många men vi hade trevligt ändå.
När det var dags att gå hem igen var jag utvilad och inte alls ovillig och Turre var också peppad, han hade orkat bättre än vanligt vad jag kunde se. Vi blev stående i hallen en bra stund innan vi gick och pratade med mamma och pappa men sen kom vi iväg och var hemma vid 23.40.
När vi kom hem var Turre fortfarande pigg eller så var han överaktiv, men han ville leka med bollen...

En bollgalnings dödsförakt

På onsdagen var det bara att stressa vidare med allt på jobbet och det var fortsatt problemlösning inför mötet i Stockholm om drygt 1 vecka. Jag hade ju tinat en matlåda men när kollegorna S och F gick med på att äta sushi till lunch så lämnade jag matlådan i kylen och åkte till Väsby Sushi & Salladsbar. Jag och S valde sushi, F tycker att det här stället har den bästa salladen i Väsby så han tar alltid sallad. För övrigt hade jag aldrig träffat en kille som åt sallad förrän jag började jobba där jag jobbar nu, där är det fler av killarna som äter sallad än tvärtom. Jag och S hade en minikurs i att äta med pinnar och hon klarade det riktigt bra för att vara nybörjare och åt faktiskt hela lunchen med pinnar med bara några mindre missöden. Före sushin drack vi misosoppa, är det nite underligt hur något som smakar "ingenting" kan vara så gott? Det är ungefär som med mozzarella...

Som vanligt bad jag om min sushi i en take-away-låda eftersom jag inte kan äta upp allt på en gång och vill ha resterna som mellanmål. På eftermiddagen var det dags för behandling av naprapaten M som är jätteduktig och trevlig och jag gick därifrån som en ny människa och med några träningstips dessutom.

När jag kom hem på eftermiddagen tänkte jag sova middag en stund innan det var dags för pyssel. Jag och C hade bestämt oss för att gå hem till mamma, vi trodde det skulle ta 20-30 minuter. När jag precis slumrat till ringde P från England för att bestämma hur vi ska göra nästa helg. Vi kan inte riktigt komma fram till vad vi vill. Vi vill hänga med kommittén men vill också ha lite tid ensamma. Vill vi bo hos mig eller på hotellet där vi ska jobba? Hur mycket åka fram och tillbaka blir det egentligen? Han vill att vi bor hos mig på lördagen och går ut med mina kompisar i Väsby då, men en engelsman med stil en lördagskväll i Väsby? Nog för att han klarar allt, men jag vet inte hur jag ska klara skammen... Nu hänger det på mig hur vi ska göra och jag går egentligen hellre ut i stan på lördagen men visst vill jag att han ska träffa mina kompisar... kanske skulle jag försöka lura med dem till stan?

Vid lite drygt 18.30 gick jag ut genom dörren, smsade C och började gå hem mot henne. Runt 5 minuter senare såg jag henne komma emot oss på håll och sa till Turre att det var någon vi kände. Då började han springa i full fart mot henne, men sen halvvägs blev han osäker på om han verkligen kände personen som kom emot honom och så stannade han till. Men då ropade hon på honom på sitt speciella sätt och han satte av mot henne i full fart igen.

Vi stretade på i motvinden och gick en bit efter stora vägen för att komma till cykelvägen, men vi var fullhängda med reflexer alla tre så bilförarna tycktes se oss ordentligt. Sen gick vi och småpratade och Turre tyckte att det var väldigt spännande att inte veta vart vi var på väg. Enda gångerna han fick ha koppel förutom på stora vägen var när vi mötte någon hund, mest för att den andra hundägaren ska slippa oroa sig. Trots att han gick som han ville behövde jag knappt ge honom några direktioner alls, han hänger ju bara på, han är ett lätt jobb på det viset. Jag kan säga att det inte tog några 20-30 minuter, det tog 45 minuter, det var visst längre än jag trodde. När jag kollade upp distansen senare visade det sig vara drygt 3,7 kilometer vilket gav en knapp snitthastighet på 5 km/h, helt okey tempo utan att stressa.
När vi kom fram var vi väldigt förvånade över att vi inte var det minsta trötta, jag var däremot genomsvettig. Jag had einte kunnat bestämma om jag skulle frysa eller vara varm och bestämde mig till sist för att vara varm och valde alltså den tjocka jackan istället för den tunna. Det blåste ju nära på storm och det är nyttigare att vara för varm än för kall. Turre visade sig vara fruktansvärt skitig efter promenaden och skitade ned både mig och bordet där han satte upp tassarna så jag fick torka av det. Sen somnade han djupt i en av fåtöljerna och sov där resten av kvällen. Vi var inte så många men hade trevligt ändå, systerdottern blev väldigt besviken över att jag glömt quizzet från i måndags i min handväska som jag lämnat hemma. När det var dags att ta sig hemåt erbjöd sig L att skjutsa oss tillbaka men vi bestämde oss för att gå i alla fall. Nu tog vi en annan väg som syrran och C trodde skulle vara kortare, men när vi bara hade 1-2 kilometer kvar hem tyckte vi att vi lika väl kunde ta en omväg eftersom vi hade så mycket energi kvar. Sagt och gjort, vi tog en rejäl omväg och kom slutligen tillbaka till där vi tagit avstickaren och gick sen in på gångvägen som leder hemåt. Först stötte vi på ett rådjur och jag behövde inte ens säga till Turre att stanna hos oss fast rådjuret var precis framför oss på vägen och hoppade iväg, däremot vill han ju gärna kolla spåret lite innan man går vidare. Längre inåt vägen hittade jag en boll som jag gjorde Turre uppmärksam på och sparkade iväg den... rätt ned i den iskalla strömma ån som går parallellt med vägen. Innan jag hunnit reagera såg jag hur Turre hoppade efter! Han simmade en bit och sen försvann han under ytan, jag och C stötte båda ut en förskräckt rop men strax senare kom han till ytan igen och på något underligt vis lyckades han putta upp bollen på stranden med tassarna men sen när han själv tagit sig upp råkade han putta till den så att den åkte i vattnet igen... Slutligen fick vi med gemensamma krafter övertala honom till att lämna den där, han är ju trots allt en bollgalning och ville så gärna försöka hämta den. Sen gick vi vidare hemåt och det kändes rätt bra att jag redan bestämt mig för att tvätta honom då jag kom hem för nog luktade han lite unket efter ån?

När vi lämnat av C blev det plötsligt jättetungt de sista minuterna hem och jag fick ta i som sjutton. Tänk vad mycket lättare allt blir med sällskap. Det tog 1 timme och 25 minuter att gå hem och det visade sig vara en sträcka på lite drygt 7,1 kilometer när jag kollade upp det, nu låg snitthastigheten något över 5 km/h så vi ökade takten snarare än att trappa ned.

Sen åkte Turre in i duschen direkt och tvättade från topp till tå, med massage i "hårbotten" och med hästschampo. Sen sköljde jag ur allt noga och torkade av honom. Han gillar inte att duscha trots att han älskar att bada, men något han älskar är att blir torkad med handduk. För att lyxa till det riktigt fick han blir torkad med två stycken. Men det dög inte riktigt för herrn utan så fort jag släppte ut honom från badrummet strök han sig och torkade av sig mot allt från fåtöljer, soffor och mattor till köksstolar. Sen fastnade han i positionen på bilden och jag blev helt ärligt orolig för att han fått en stroke eller nåt för han stod blickstilla så i typ 30 sekunder och bara sneglade på mig. Till slut ropade jag högt på honom och då ställde han sig upp och tittade förvånat på mig. Sen åt jag lite edamamebönor och tittade återigen på Dodgeball som sagt en av mina favoritfilmer, den är så fruktansvärt sjuk...
Turre låg hoprullad i soffan och sov djupt. Sen när vi skulle sova rullade han ihop sig mot min mage som vanligt och den här gången var det inte så bekvämt, det blev som ett våtvarmt omslag, men vad gör man med en frusen hund om inte bjuder in honom under täcket?

Globen, fynd och lugn hemmakväll

Det blev inte mycket mer sömn natten till söndagen eftersom jag kom i säng väldigt sent och skulle upp hyfsat tidigt. Jag skulle möta syrran, C och S i stallet klockan 12 för att åka till Globen Annexet och hästmässan där. Vi åkte hem till syrran för att lämna hennes bil efter att hon mockat och åkte sedan vidare i min. Som tur var hade jag packat in Turre ordentligt i dunjacka och täcken för vi hittade ingen parkering i parkeringshuset och det hade jag räknat med, det var därför han fick följa med. Vi parkerade slutligen utefter vägen där vi inte kunde hitta några skyltar om att man inte fick. Sen gick vi genom Globen Köpcenter för att möta upp med en fjordhästkompis och hennes kompisar för att säga hej. Vi hade pratat om att eventuellt ses på lördagskvällen och gå ut, men de blev sena och själv blev jag sittande i soffan och tog mig inte ut förrän vid midnatt. Därför mötte vi nu upp dem på ett kafé där de satt och åt lunch, vi snackade lite en stund och sen gick vi vidare mot Annexet.


Vi betalade löjligt mycket (70:-) för att komma in i Annexet för att göra av med pengar och killen i luckan sa just det när jag sa att det var dyrt att ja, bara hästmänniskor betalar för att kunna göra av med mer pengar... Det första jag hittade var dessa skrämmande ridstövlar, det syns inte lika mycket på kort, men de var löjligt smala i vristen och vaden, den som kan ha den storleken, det vill säga är så lång och dessutom så smal, den kan bara inte vara frisk! Jag trodde inte att det skulle finnas så mycket för mig som inte har häst längre men jag hittade en hel del. Jag och S hamnade långt bakom syrran och C, när de hunnit ett helt varv runt övervåningen hade vi hunnit 3 montrar från trappen upp... Vi handlade sjalar och underställ och S köpte strumpor. Jag gick förbi en monter där jag känner en tjej och "skällde" lite på henne för att jag fortfarande inte fått väggtexten jag beställde förra året på mässan, nu skulle hon ta tag i det sa hon.


Sen gick vi och handlade några hundtäcken till Turre på Börjes, de hade ett erbjudande som var helt fantastiskt 1 st 30:-, 2 st. 50:-, 3 st 60:-, alltså köpte jag 3 stycken trots att det bara fanns två färger kvar och syrrans hund inte var lite nog att ens få plats i storlek Large. Alltså tog jag ett stycken extra av storlek small och hoppades att jag skulle komma på nån som hade nytta av det. 5 minuter senare sprang vi på min favoritkollega A och hennes dotter L och då kom jag på att hon har en dvärgschnauzer. Hon blev jätteglad för täcket, hon hade tänkt att köpa ett. De var riktigt snygga! De visade sig vara snäppet för korta, men det är ju typ alla täcken för en lång taxrygg...
Jag var ned till Min Hästs monter och pratade med Lena Furberg och fyllde på min Tuva Serie och hon signerade alla böckerna. Jag vet inte om jag berättat det tidigare, men jag samlar på signerade böcker. Sen pratade vi lite om ditt och datt och hon har lovat att komma upp till Stockholm snart så vi kan äta middag och snacka lite mer skit hon har en kompis som inte bor så långt från mig också, så då kan hon slå två flugor i en smäll.
Jag köpte en julklapp av Lena också som jag är jättenöjd med men jag vågar inte skriva mer om det eller visa den eftersom jag inte vet säkert om personen ifråga läser min blogg. Men den är jättefin i alla fall.
Lena ska troligtvis göra en akvarell av en enhörning till min hall också, den ska gå i blått så som hallen.
På Börjes hittade jag också en billig och mycket väl synlig reflex till Turre, men vacker var den inte. Jag var väldigt nöjd med mina inköp, det var bra erbjudanden och grejer jag faktiskt behöver.


Sen på kvällen kom H förbi och vi tittade på Kändishoppningen från Globen och vi tyckte att en av hästarna (Quebec) var riktigt fin och duktig och det visade sig senare att det var den hästen som min kompis L "känner" och hjälper till med på Globen. Det var ju kul att det var den jag gillade bäst.