Nästan 22 år fick vi ihop

14/5 På torsdagen regnade det vilket ju var lite synd eftersom det var min första lediga dag sedan jag kom ner.
Jag tänker alltid lite på min gamla häst Gullan den 14 maj, om hon hade levt fortfarande hade hon fyllt 35 så sannolikheten att hon fortfarande levt om hon inte hade skadats är rätt liten. Vi fick i alla fall nästan 22 år tillsammans. Vi växte upp tillsammans, hon var 4½ och jag 11 när hon kom till oss. Vi började vårt liv tillsammans med balansövningar och annan lek som stärker både ryttare och häst, det gav oss en lugn start och jag tror att det kanske var skälet till att hon var i så god form så länge. Vi ökade ju tempot vartefter jag blev säkrare i sadeln och kusksätet. När vi började tävla distans behövde vi inte ens träna för det, vi hade båda två redan fysiken för att göra det. Vår första och faktiskt längsta distans var 60 km, det tog oss 4 h och 45 min, det är en helt ok tid för en ponny av kallblodstyp och en förstagångare. Hon fick lite av en chock däremot, i starten var hon helt oförberedd på att det skulle vara så långt så hon låg på väldigt eftersom det var gruppstart. Våra senare distanser visste hon vad det var frågan om och var väldigt glad men hushöll bättre med krafterna! Eftersom vår första distansritt var Roslagsritten med start på Veda i Vallentuna så blev hon alltid het när vi åkte dit och ville ned på sandbanan där starten alltid gick. Hon blev väldigt besviken när det visade sig att det inte var dags för distansritt utan till exempel Westernridning. Fast hon gillade ju det också förvisso, allt jobb var kul enligt henne.

Kirurgen hade nog rätt, jag är stark

21/11 Som bestämt tog P en taxi till Arlanda på torsdag morgon så jag behövde inte bekymra mig över honom. Jag kunde alltså koncentrera mig på att få saker gjorda på kontoret istället och det var jag tacksam för.
På kvällen åkte jag hem till kompisen H för att ta en promenad med hundarna och det regnade och blåste en hel del. Jag har ju aldrig mössa på mig och det var inte så smart i ett sånt läge... Strax hade jag sånt dåligt fall av glasspanna/brain freeze att jag inte stod ut längre. Det slutade med att jag hellre frös om halsen än huvudet, så jag lindade min sjal om pannan och öronen och då kändes det mycket bättre. Vi var ute i ganska exakt en timme och sen åkte jag hemåt.
Det var den här veckan som alla tycktes börja med "plankan" den utmaningen gick varv på varv runt olika sociala medier och jag tänkte att det kunde ju inte skada att göra det tills det är dags för operationen. Sen kommer jag ju inte kunna göra så mycket på ett tag framöver.
Man ska börja med 30 sekunder första dagen och sen åka vartefter.
Jag märkte att 30 sekunder inte kändes så jag körde 60 istället och det verkar som om min kirurg hade rätt om mina magmuskler, de är nog rätt starka och tighta!

Nu är det 100 år sedan det hände

17/9 Jag hade fått ett tips om att Gamla Apoteket i Väsby anordnade en vandring från centrala Väsby och dit under tisdagen. I år är det 100 år sedan det välkända mordet på Gamla Apoteket och de skulle berätta det man vet om vad som hände den där kvällen för 100 år sedan.
Jag var osäker på om jag hade energi att gå ut i märker och regn ensam, ingen ville eller kunde följa med mig. Men efter att jag skrivit om det på Facebook visade det sig att en gammal stallkompis, hennes mamma och dotter skulle gå också och henne har jag inte träffat på många år fast vi båda bor i Väsby, så nu behövde jag inte vara ensam. Dessutom känner jag ju O som skulle leda vandringen. Jag kom iväg hemifrån alldeles försent och var tvungen att felparkera för att hinna dit i tid till mötesplatsen. Jag fick hålla tummarna helt enkelt och jag stod inte i vägen för någon, jag vet inte ens varför man inte får parkera just där för man får parkera bakom och framför den platsen.
Som jag misstänkt var det mest äldre människor på plats och vi var inte så många heller, mörkret, regnet och det faktum att inte så många kände till evenemanget var nog anledningen till det. Vi fick en baklängesversion av vad som hänt eftersom det var åt det hållet vi gick, men det var tillräckligt bra berättat att man ändå inte blev förvirrad. O är väldigt duktig på att prata så att folk behåller intresset för det han berättar. Jag gick med T, hennes mamma och dotter en del av vägen och med O en del av tiden och någon timme senare var vi framme på Gamla Apoteket och där gick vi upp på övervåningen för att fika och lyssna på lite mer om vad som hänt och om utredningen som följde. Efter någon timme var vi klara och jag traskade tillbaka till bilen som inte alls stod så långt bort som jag trodde, det var ju det att vi stått still en del och att vi hade några äldre människor med oss som gjort att det tagit tid. Att gå tillbaka tog bara runt 10 minuter. Jag hade haft en rackarns tur och sluppit parkeringsböter, ibland ska man ju ha tur också.
Jag hade varit smart nog att sätta på mig en regntät jacka så jag var förhållandevis torr trots det ihållande regnet, men fötterna var väldigt blöta eftersom jag prioriterat att ha bekväma promenadskor framför att ha vattentäta skor.
Det blev en skön kväll i soffan resten av kvällen, det kändes som om jag var värd det efter att ha tagit mig ut trots regnet.

Då blev det London runt i letandet efter en restaurang

11/9 På onsdagen blev jag erbjuden en tur i en RIB, alltså en snabb gummibåt med fast köl. Det tackade jag förstås ja till, men det blev lite stressigt att hinna i tid till den utsatta tiden eftersom vi hade ett möte med en kund precis före. Tanken var att kollegan D skulle åka med också, men han var tvungen att stanna i mötet när jag gick iväg. Det var därför lite surt att de gjort något fel i planeringen och jag fick vänta medan de hade en allmän uppvisning och sen tog en tur med några VIP-gäster, det blev till att vänta i 1 timme innan jag fick åka slutligen. Jag hade i alla fall gott sällskap av Norrmannen S som jag känner sedan länge och före detta kollegan C.
På eftermiddagen hade jag två till möten och det ena höll jag på att bli sen till för att mässan är så stor att jag hade svårt att hitta montern där vi skulle träffas. Många varv blev det innan jag slutligen hittade rätt.
När jag och kollegan checkade in med varandra över en kaffe på eftermiddagen var båda rätt uppjagade av stress och fick ägna större delen av fikat åt att boka nästa resa, hotell och flyg.

Jag hade glömt min telefonladdare hemma så jag och D var tvungen att dela på hans hela veckan och det blev rätt stressigt det också, att aldrig ha tillräckligt med batteri och inte tillräckligt med tid att ladda det heller.
På kvällen var det en drinkmottagning på ett närliggande hotell för vår jobbförening och eftersom jag är en av de som sitter i styrelsen så gick jag, vår ordförande och ett par andra dit i förtid för att se till att allt fungerade som det skulle. Min kollega var fortfarande inte klar med sina möten och skulle på en middag på kvällen så han dök inte upp som tänkt. Vi har inte hunnit ses mycket under veckan.
Många mötte upp till drinkaftonen och jag kom senare därifrån än vad jag tänkt. Jag fick sällskap av min vän P's kollegor till tåget och in till centrala London, killen kallar vi för Lurch för han ser ut som han i Addam's Family, fast han är sötare.
Det regnade och var rätt kallt men jag tvingade mig att skynda iväg till middagen med min kollega och våra leverantörer, men jag var så pass sen att det hade varit oartigt att dyka upp, så när jag väl hittade restaurangen så bestämde jag och min kollega att det var bättre att jag gjorde något annat. Nu när jag inte längre hade bråttom så bestämde jag mig för att gå tillbaka till hotellet trots att det var rätt långt dit och det fortfarande regnade.
De jag åkte med på tåget skulle ut i London på kvällen, men nu kände jag mig så ofräsch efter allt stressande att jag inte hade energi att kontakta dem för att möta upp, för det var så sent redan och jag hade velat ta en dusch och byta kläder om jag skulle gå vidare.
Jag köpte lite sashimi på vägen till hotellet och blev sittande på rummet istället och tyckte lite synd om mig själv eftersom jag visste att alla andra var på middagar och pubar runt stan. Men det var ju jag som valt att gå tillbaka till hotellet istället för att kontakta någon av dem.
Det blev alltså en tidig kväll och det var ju bra i sig.

Du vet att jag inte strukit nåt på 8 år va?

14/6 På fredagen hade jag massor att göra på jobbet och kom inte därifrån förrän vid 15.15 fast vi egentligen slutar 13. Men det händer inte så ofta att jag behöver jobba över så det är ok, synd bara att det var just på en fredag.
Jag hade ett telefonmöte med ett par killar i Texas som drog ut på tiden och i praktiken satt jag och lyssnade på dem när de informerade mig om en produkt, man blir nästan lite yr när man pratat i telefon så länge tycker jag.
När jag kom hem lade jag mig på soffan en stund och somnade, jag vaknade av åska och ösregn och blixtarna syntes väldigt tydligt.
Judas hade kommit in, han gillar förstås inte att vara ute i sånt väder.
Efter en dusch var det dags för nästa telefonmöte, den här gången med styrelsen i Storbritannien, även detta möte tog runt en timme och sen började det bli lite bråttom för att hinna till födelsedagskalas hos S.
Kan ni tro, jag strök faktiskt det första plagget på ganska exakt 8 år för hennes skull, en vit skjorta.
Jag plockade lite blommor till henne och sen fick hon en av mina favoritbilder som jag själv tagit, inramad och klar och så går den bra ihop med en annan tavla hon fick för 2 år sedan.
När jag väl kom hem till S så fanns det inga parkeringsplatser, det finns inte särskilt många besöksplatser där, så jag fick åka till grannområdet och parkera där och det var inte så farligt långt att gå, men jag hittar ju inte där...
Efter att ha gått lite kors och tvärs och försökt komma på var S bodde så sprang jag på två småkillar som just försökt att avstyra ett kattslagsmål och råkat komma i vägen för ett kattbett. Jag tog en snabb titt och sa att han skulle skynda sig hem och be en förälder tvätta det mycket ordentligt och att de skulle hålla koll på det i några dagar, för jag har hört att kattbett är väldigt farliga.
Till slut hittade jag fram till S hus och jag var sist på plats, jag fick en god, hemmagjord pastasallad som jag åt rätt mycket av faktiskt och sen fick jag tårta också.
Förutom tavlan fick hon middag, bio eller utgång som jag står för. Av någon annan fick hon ett hopprep, tror det var brorsan med familj och hon var modig nog att testa det i vardagsrummet!
Det började plötsligt ösregna och åska igen, det hade varit sol innan så rutorna på bilen var öppna för att Turre skulle må bra och nu blev det plötsligt bråttom, jag fick låna skor, paraply och jacka och gick/halvsprang och hämtade bilen. Den var dyngsur inuti och jag blev blöt i ändan när jag flyttade den till en tom plats närmare S hus.
Vi hade en väldigt trevlig kväll och senare på kvällen åt jag pannkakor med jordgubbar och lönnsirap som nattamat, det var gott.

Där får man ju inte plocka blommor

26/5 På söndagen gick jag upp 10.30, jag hade ställt klockan för att komma upp i tid för jag skulle träffa min gamla vän P. Min man som jag brukar kalla honom eftersom han lurade en bekant en gång när vi jobbade i lokalerna bredvid varandra. Jag jobbade på ICA, han på videobutiken bredvid. På helgmorgnar hade han rätt lite att göra så ibland kom han in och snackade skit med oss och det var en av de gångerna en bekant till honom kom in på ICA och efter en stund så undrade han vem jag var och P svarade att jag var hans fru. jag var bara 18 år då och tyckte att tanken var ganska absurd och att killen inte borde tro på det, men han bara nickade och jag bara log. Jag tror att den killen fortfarande tror att vi var gifta...
Sen dess har vi bara setts ett par gånger på byn och brukar fråga var den andra hållit hus och att barnen har undrat...
Nu skulle vi i alla fall sätta oss och snacka för första gången på runt 20 år och vi kunde inte sluta prata och satt från 11 till 13 och eftersom det var morsdag så hade vi båda saker att göra och var tvungna att bryta upp fast vi hade så trevligt.
Min mamma älskar liljekonvaljer och P sa att det fanns mycket av dem vid Runsa skeppsättning men att jag skulle skynda mig, för även om det var soligt och fint medan vi fikade började nu regnmolnen bli tunga över oss.
Jag och Turre skyndade oss ut från bilen och mot skeppssättningen det är 1-2 kilometer dit och när vi kom fram visade det sig vara helt tomt på liljekonvaljer och dessutom förbud mot att plocka blommor vid skeppssättningen...
Lagom tills vi vänder började det regna och jag som fortfarande hade lite lockigt hår sen kvällen innan ville gärna skydda det från regnet eftersom det blir rätt svårt att reda ut när det är blött. Slutligen hängde jag huvtröjan över skallen men satte inte på mig den, för det var fortfarande väldigt varmt. jag såg en lång kö med myror som gick över stigen och tog ett kliv över dem. Det var ingen myrstig, det var ett gäng på runt 50 myror som gick tillsammans i kö bara.
På vägen hem ringde jag min kompis J som bor på Harva under sommaren men han var ute på en annan promenad på andra sidan Väsby så det blev ingen fika hos honom.
När jag kom hem så dammsög jag och städade lite i huset och sen kom kompisen J och fikade en snabbis och så vilade jag på soffan en halvtimme och så plockade jag liljekonvaljerna i min egen slänt istället. Jag tog allihopa och det blev en del, men sen var det som sagt tomt. Men jag ser dem inte i alla fall så vad spelar det för roll?
Sen var det dags att åka hem till mamma på middag. De serverade fredagsmaten vilken består av stekt fläskkotlett, pommes och majs. Jag har alltid avskytt fredagsmaten och brukar tacka nej om mina föräldrar bjuder över mig på middag en fredag. Jag kände mig säker denna dag eftersom det var söndag, men de har fått för sig att det är ett säkert kort och att alla i familjen tycker om det...
Trevligt hade vi i alla fall och brorsonen visade prov på sin fantasi när han gjorde en hjälm av en sil och ett svärd av en grillpinne. Syrran visade på samma typ av fantasi när hon gjorde en "Mimmi Pigg" rosett av hushållspapper och gjorde fula miner åt brorsonen för att få honom att skratta.
Jag åkte hem vid 22 och kom i säng tidigt eftersom jag hade sån värk och ville somna ifrån den. Det gjorde jag också med hjälp av en insomningstablett.

Hur många tjejer får plats på en moppe?

3/3 På söndagen var jag ännu tröttare än innan, jag hade inte somnat alls under natten utan hade legat i någon slags dvala/slummer hela natten. Vid 10 gick jag upp, åt en bit kall pizza och ett glas frappé till frukost, städade upp lite i lägenheten och tog ut soporna. Sen gick jag upp till poolen där J var.

Framåt 13 trodde jag att K och C skulle dyka upp och eftersom det enda de visste var vilken byggnad de skulle till och det faktum att våra telefoner inte kunde få tag i varandra, så satte jag mig på bageriet och jobbade medan jag väntade och höll utkik efter dem.
Jag hade inte väntat särskilt länge innan de dök upp och trots att vi inte setts på nästan 2 år så var det som om vi setts igår.

Vi fixade nyckel till deras lägenhet och sen åkte jag och K raka vägen till byn för att hämta moppen jag reserverat åt dem.
K och C är riktiga tuffingar som har tatueringar över hela kroppen och tränar kampsport på rätt hög nivå så det var helt otippat att de båda två var rädda för att köra moppe, särskilt med den andra bakpå...
K lyckades i alla fall få hem moppen om än lite ostadigt och långsamt men sen kunde de inte komma överrens om vem som skulle köra. C vågade varken sitta bakom K eller ha henne bakpå och slutligen klämde vi tjejer in oss på en enda moppe som riktiga Thailändare och så fick C köra ensam på sin moppe. På det sättet körde vi hela vägen hem till S och P eftersom P ju bjudit hem oss på lunch.
Jag erbjöd mig att hjälpa P att göra lunch men hon jagade ut mig till poolen och de andra så jag tog ett dopp. Sen hände det som alltid händer när jag är i Thailand, särskilt om jag är hemma hos dem, det började regna... Borta i fjärran åskade det också rätt rejält.
Vi hade en trevlig lunch med god mat och alla kom bra överrens. Efter ett par timmar kom S hem från sin helgresa och strax senare åkte vi hemåt, då var C säker nog att ha K bakpå så vi slapp trängas på en moppe.
Vi bytte om och tog det lugnt ett tag, sen tog vi en drink på Buffalo Bill's och sen började det bli dags för middag så vi tog mopparna och åkte till Kitchen.
De har bra mat där men den här gången valde jag nog fel, för mina nudlar var inte goda alls.
Lagom tills vi skulle hemåt hade det börjat regna igen och det var kallt att köra hem och regndropparna sved som nålar i skinnet. Vi körde väldigt försiktigt, för när det har varit torrt så länge kan det bli väldigt halt när det regnar.
Jag var blöt och kall som sjutton när vi kom fram, men J hade gömt sig bakom mig så hon var ganska torr och varm.
När vi kom tillbaka var vi trötta och gick och lade oss, ändå hade jag problem att somna igen.

Rök utan eld

24/8 Det må ha varit fredagen den 24:e, men nog var det mer som fredagen den 13:e när det kom till kritan...
Först var det soligt och fint när jag åkte från jobbet, men lagom tills jag satte mig på verandan var det ganska molnigt.
Sommargrannen M hade bett om att vi skulle bada tunna på fredagen och det hade jag inget emot. Tanken hade varit att tömma, skura och fylla den på torsdagen men jag hade inte kraft till det. Så på fredagen smsade jag M från jobbet för att be henne tömma och skura tunnan och kanske börja fylla den, men jag smsade på numret hon använder mest sällan och hon fick inte meddelandet...
När jag kom hem från jobbet tog jag alltså itu med att tömma och sen skura badtunnan med rotborste och såpa. Jag sköljde ur den och påbörjade fyllning, men det gick långsamt för silikonet jag hade köpt skulle ju användas på torra ytor och eftersom bottenhålet var allt annat än tätt var tanken att jag skulle göra det nästa gång och nöja mig med att det sipprade ut den här gången. Konstigt nog hade vattnet inte sjunkit någonting de senaste 2 veckorna trots att det nog borde ha gjort det med otät propp. Men nu rann det ur nästan fortare än man kunde fylla. Jag var ändå vid gott mod för vattnet var runt 15 grader och jag tänkte att det nog skulle gå fortare än vanligt att värma vattnet när det redan var så pass varmt.
Men när jag tände i vedlådan så tog det sig inte och sen höll jag på i 1½ timme och testade alla trick jag kunde komma på, men till slut sa M och J att jag skulle ge upp och det gjorde jag. Det bar emot eftersom jag lovat dem att vi skulle bada, men vad gör man när elden inte vill tända och vattnet rinner ur så fort man häller i det?
Rök gjorde det dock hela kvällen och luktade inte särskilt gott heller, själv var jag helt inpyrd eftersom jag till och med rökdykt ned i vedlådan för att försöka hämta upp lite av veden som verkade kväva elden.
När jag väl gett upp gav jag mig på att tända grillen istället och det gick jättebra, att grilla var dock en helt annan historia...
Jag hämtade upp de sista potatisarna ur odlingskragen och valde ut de största och lade dem i aluminiumfolie, sen lade jag dem direkt ovanför glöden. Sen började det ösregna! Det gick dock över en stund senare men då var våra stolar och allt blött, men J hade i alla fall varit snabb så att hon fått in allt ömtåligt.
Köttet brände jag på nolltid men det sket vi i, bara att skära bort ansåg vi.
Jag kände på potatisarna de kändes råa och nästa gång var de plötsligt alldeles för lätta och jag blev riktigt orolig.
Jag har ofta prestationsångest när jag ska laga mat åt folk och är rädd att det ska gå åt skogen, men sen resonerar jag med mig själv och inser att det är mina vänner och att det värsta som kan hända är att vi skrattar lite och sen får åka och köpa pizza. Men det här är faktiskt första gången som jag misslyckats och jo, de skrattade, jag lovar...
Vad säger ni om kolbiten som strax innan var en potatis?
Vi fick bryta oss in i de brända potatisarna och det var inte mycket kvar, men det som fanns inuti var trots allt gott.
M hade fixat en sås av fetaost och creme fraische som vi åt till maten och på det stora hela var det faktiskt okey.
Vid strax efter 22 började vi gå mot busshållplatsen för att möta K som var på väg hem från stan efter att ha gått ut en sväng med sina nya arbetskamrater.
Det var skönt att ta en kvällspromenad tyckte vi allihopa och när vi kom tillbaka efter c:a 4 km promenad så kände vi att det var okey att äta efterätt, så jag skar upp banan och ananas och lade upp bären jag köpt och så smälte jag chokladen i micron.
Vi kunde aldrig komma överrens om vilken frukt eller bär som var bäst, vi kunde inte ens komma på vad vi själv tyckte...
Trots allt som gått fel under dagen så hade vi trots allt en väldigt trevlig kväll, vad kan man annat ha i så gott sällskap?

När greker dansar är de livsfarliga

1/8 På onsdagen fick jag gå upp tidigt och duscha, jag skulle vara på Arlanda vid 7-tiden. Jag hade inte hört av L något sedan jag köpt biljetten men skickade nu ett sms och frågade om de kunde hämta upp mig på vägen. Men de var sena och hade ett ärende att göra så slutligen tog jag en taxi istället. Jag väntade en stund och sen ringde L, han och en kompis stod en bit bort, hans fru och mellanbarn var där också. Vi gick in och checkade in, men eftersom det var Charterstolar och vi hade olika bokningsnummer så fick vi inte platser bredvid varandra och dessutom fick man inte byta.

Jag satt långt bak och försökte sova under resan, jag reser ju aldrig charter och insåg inte hur jäkla jobbigt det är. Resenärerna är orutinerade och tar lång tid på sig i säkerhetskontroller och boarding och sånt, men det är inte värst, det värsta är att flygvärdinnorna aldrig håller käften! Det annonseras än det ena och än det andra. Som längst tror jag att det var tyst i 10 minuter i sträck, precis lagom för att man ska slumra till och sen skräller det till i högtalarna och de talar om att vi nu kan beställa allt möjligt skräp och plocka upp det på hemresan... Strax senare annonserade de att vi strax skulle kunna köpa oss en drink osv. osv. inte en lugn stund för att vila lite.

Vid 13 ungefär landade vi i Kavala, Grekland. L's "Svenska" kusiner kom och hämtade oss i L's bil och körde oss till byn. När vi kom fram hade L's mamma dukat fram en härlig lunch och jag var överlycklig över att få smaka på hennes vällagade mat igen.

Tanken när vi åkte från flygplatsen var att åka direkt till havet så fort vi lämnat av packning, hälsat på L's mamma P och ätit lunch. Men lagom tills vi satte oss för att äta var himlen nästan svart och strax senare började det ösregna och åska och blixtra.

Typiskt min tur, precis så var det förra gången jag var där för 2 år sedan. Det regnade, stormade och åskade och var runt 25-28 grader och molnigt när det inte regnade. Hemma i Sverige var det värmebölja, 35-39 grader varmt och klarblå himmel i 2 veckor. Det blev förstås regn och rusk lagom tills jag kom hem igen...

Grekerna var glada däremot för det hade varit värmebölja veckan innan och de ville ha lite regna för svalkans skull.

Eftersom vi inte kunde åka till havet så åkte vi och hälsade på L's släkt istället, de finns över hela byn, de bor väldigt tätt. Trots att jag faktiskt inte kan kommunicera med dem så har jag faktiskt saknat dem som om de vore min egen släkt. Jag förstår lite, lite grekiska, men när de tjattrar på och diskuterar saker så hänger jag inte med och uppfattar bara nåt ord här och där så att jag i bästa fall kan gissa vad de pratar om. Jag behöver nog mer tid i Grekland men det är ganska slitande att inte fatta, man blir väldigt trött i huvudet.

När vi kom till kusinen S var henne barnbarn A (8 år) där och hon ville leka med mitt hår så det fick hon. Hon flätade, borstade och grejade och plötsligt ojade hon till och såg generad ut, den runda borsten hade fastnat i mitt hår. Jag har en massa tunna hårstrån och de är ju väldigt långa också, grekerna är inte vana vid sånt hår. Hon hade försökt att lossa borsten själv först vilket hade gjort att hon effektivt snott till det tre varv. Det gick inte att se var håret började och slutade och efter att L tagit en titt och sett skrämd ut så bad jag honom att hämta de vuxna kvinnorna. Först kom M och försökte lossa håret, sen kom A's mamma och det var hon som slutligen efter nästan en timme fick loss mig. Under den timmen var de redo att ge upp och ville klippa loss den, men mitt hår är ju jättelångt och har tagit 14 år att spara ut, inte sjutton får de klippa av en halvmeter!

A's mamma S gav dock aldrig upp och attans vad de svor åt A, men hon bara log för hon vet att de alla avgudar henne. 

Mycket hår gick sönder och ramlade av, men jag tror inte att någon mer än min frisör kommer att märka det, så det gick rätt bra i slutänden.

Vi gick tillbaka hem och gjorde oss i ordning och sen mötte vi kusiner och hela resten av släkten vid en byfest på sportplanen i byn. Där spelades musik på scenen och det serverades souvlaki. Lite skillnad på deras snabbmat och våran i Sverige måste jag säga. Sen är jag ju väldigt kinkig då det gäller fett på kött, men annars var det helt perfekt mat. 

Sen började folk att dansa, det är så häftigt att i stort sett alla dansar och i precis alla åldrar. I Grekland är det inte det minsta töntigt att dansa på fest, alla gör det.

Killar, tjejer, barn, tonåringar, vuxna och gamla, helt huller om buller och du tar bara tag i den sista i ledet och dansar iväg oavsett vem det är och om du känner den eller inte.

Det enda som var lite oroande var väl att de dansar vidare vad som än händer och lilla M som låg och sov i sin barnvagn höll på att bli neddansad och till slut satte sig hennes morfar resolut mitt i dansen för att tvinga folk att väja för honom.

Det är ju också en trevlig sak, man tar med sig även de små barnen och sen när de är trötta somnar de utan problem trots den höga musiken och livet och rörelsen, underbart!

Till slut var vi så trötta att vi höll på att ramla av stolarna så vi bestämde oss för att gå hem, men precis då dök en annan kusin upp, Ad som jag hoppats på att träffa och jag fångade hans blick när han närmade sig sin brorsa vid andra sidan bordet. Han hade ju ingen aning om att jag skulle komma så han blev glatt överraskad och rusade fram och hälsade och puttade nästan undan L på vägen och fick sig en pik för det. Det trista är att vi verkar ha samma humor och så, men han kan ingen engelska och jag kan bara några ord grekiska...

Slutligen tog vi oss i alla fall tillbaka hem, problemet var bara att byfesten var på andra sidan trädgården så det lät nästan lika mycket i sovrummet som på planen. Jag hävdade dock bestämt att jag inte skulle ha svårare att somna i detta liv än lilla M och jag fick rätt.

Jag vaknade däremot flera gånger av att jag var jättevarm.

Inga gula fält, men mer än vanligt

18/7 Ja, har jag väl börjat med något så kan jag ju inte sluta, det är nog lite sjukligt...
Så eftersom jag plockat svamp på tisdagen så gjorde jag det alltså även på onsdagen...
Men först jobbade jag, s jag åkte direkt från jobbet till skogen.
Den här gången åkte jag och Turre till Arlandaskogarna. Jag hittade faktiskt en del kantareller, mer än jag gjort i hela mitt liv, vilket faktiskt inte säger så mycket för att vara ärlig. Gula kantareller är liksom inte min specialité.
Efter någon halvtimme i skogen började det regna och 10 minuter senare ösregnade det och jag var helt dyngsur, till slut efter någon dryg timma i skogen så gav jag upp. Självklart var det inte bara uppehåll precis bortom skogen utan fullt solsken och varmt...
Jag hade hittat en jäkla massa taggsvamp och kom hem med botten av korgen täckt med kantareller och sen resten av korgen rågad med taggsvamp. Svampböcker säger att taggsvamp är en delikatess men själv är jag inte särskilt förtjust i dem. Dessutom är de svårrensade eftersom de kapslar in gräs och skräp inuti sig och dessutom är älskade av maskar. Sen blir ju fingertoppar och naglar helt knallorangea av någon anledning och det går inte bort på några veckor. Men jag hade svårt att lämna svampen är den stod och på vägen hem åkte jag förbi mamma och pappa och lämnade en hel del till dem.
Sen åkte jag hem och satte igång med att rensa och förvälla svampen.
 Till middag gjorde jag bruchetta, jag är verkligen bra på det!

Är folk helt riktiga eller?

25/6 På måndagen var det stressigt på jobbet, det är ju dessutom extra mycket att göra såhär veckorna före semestern.
Det var värsta slagregnet på eftermiddagen och när jag kom hem hade busken på framsidan fallit åt sidan, det har ju aldrig hänt tidigare så det måste ha varit nåt i hästväg.
Jag lade ut bilen på blocket och tog foton förstås före det, nu får vi se om jag få den såld så jag kan köpa ett nytt förråd.

Citatet med bilden på Barack Obama känns kanske helt självklart här i Sverige, det är väldigt få som tycker annorlunda här, det känns så självklart att man undrar varför han ens sagt det. Men ni skulle se reaktionerna på detta på Facebook!
Amerikaner som menar att USA är frihetens överkurs, vill helst styra alla andra att följa deras egen religion och åsikter. För mig är det så konstigt att jag undrar om de finns på riktigt eller om det är en läskig historia bara.
Det blev i alla fall en stor diskussion hurvida Obama ens har rätt att uttala sig i frågan och det var en riktig hatkampanj. I Sverige hade det uppfattats som billiga poäng i opinionsmätningarna, i USA är det en jätterisk att uttala sig om sånt och det ger negativa utslag på populariteten inom några timmar.

Lika förbryllad blir jag av det här med sommarkatter. Vi har hört det sedan vi var små, folk skaffar sommarkatter och överger dem till hösten. Finns dessa människor på riktigt?
Är jag naiv som tror att en barnfamilj inte skulle komma på en sån idé? Jag kan då inte tro att jag känner såna människor. Hur kan de vara funtade och är vi säkra på att detta inte bara är en modern myt? Själv har jag visserligen en hittekatt men jag gissar på att han var runt 2 år när jag hittade honom och det är helt uppenbart att någon har älskat den där katten. Han är trygg och helt genomsnäll, älskar alla människor och är uppfostrad.

Innedag

1/6 På fredagen jobbade jag hemma och försökte få ordning på en företagspresentation, lättare sagt än gjort kan jag lova, särskilt som man måste göra annat emellan som att svara på mail och telefon...
På eftermiddagen tog jag det lugnt och satt hemma på kvällen, det enda jag gjorde var att titta på film och spela. Ute blåste det nästan storm och regnade så det smattrade mot rutorna, inte ens Turre ville gå ut mer än nödvändigt. Jag klädde aldrig på mig under dagen, varför när man ändå inte går ut?

Hur kan det regna på ena sidan huset och inte den andra?

11/5 På fredagen hade jag väldigt ont i halsen på morgonen, alla värktabletter hade ju gått ur under natten och jag hade ju sovit med öppen mun så att jag var helt torr i mun och hals. Svullnaden i halsen var besvärande och gick ända upp mot örat och värkte.
Någon halvtimme-timme efter att jag tagit nya tabletter så kände det mycket bättre och jag lyckades äta lite frukost. Jag får äta vad jag vill så länge det inte gör för ont. Jag undviker dock te eftersom de inte vill att man äter eller dricker något varmt.
Jag somnade till på soffan och vaknade av att det smattrade kraftigt på verandan och fönstret som ligger åt det hållet, när jag tittade dit så såg jag att det antingen regnade jättekraftigt eller så var det till och med hagel! Det underliga är att fönstren på min högra sidan var helt torra och solen sken på den sidan huset... Jag vet inte om det syns på bilden?
När det slutat regna klädde jag på mig och åkte för att köpa sushi, på vägen åkte jag förbi Ju's jobb och tittade på ett gäng träd hon vill bli av med. Det blir mycket jobb men också mycket ved, jag ska försöka ta hand om det där.
På vägen hemåt handlade jag edamame på Ica som äntligen efter runt 2 månader har fått in det igen!
Jag tvättade ett par maskiner tvätt till och I från jobbet kom och hämtade diskmaskinen som jag inte har plats för i mitt kök och senare kom kusin S förbi för att hålla mig sällskap en stund på kvällen. Jag hade inte ätit upp min sushi och hon hade hunnit äta middag så hon värmde en låda från min frys och jag försökte äta sushi men det gick inget bra för mig att äta den här dagen.
Hela dagen hade jag varit trött och håglös men det kändes i alla fall lite bättre med sällskap. Efter att S åkt så ringde L och vi pratade en stund, men det är svårt att prata med svullen hals. Sen tittade jag på filmen "In Bruges" den är jättebra och det var Quiz-E och J som tipsade mig om den för ett par år sedan när vi spelade quiz.

Dödliga sår och några som svider

På lördagen gick jag upp 8.45 ungefär och smsade med Ju för att se om vi skulle göra Zombie Walk 2011, eller inte. När jag vaknade låg Judas och sov i sängen och det gav mig en hint om att det fortfarande regnade. Vi kom trots allt fram till att vi skulle chansa och ses hos N så snart som möjligt. Vi bestämde att det skulle bli av ungefär 9.02, 9.25 var jag utanför dörren på väg till stan. Då hade jag hunnit leta upp passande kläder och gjort mitt frappé. Innan jag åkte ut på E4.an åkte jag till konditoriet och köpte en macka som jag åt på vägen. Det tog ett tag att hitta själva huset som n bor i trots att jag hade navigator, siffran satt på en fönsterruta och det var helt mörkt bakom och siffran var svart. Den syntes inte förrän jag hade parkerat och gått nästan ända fram till dörren. Sätter man inte en stor siffra på väggen på ett lägenhetshus?

När jag skulle kolla var i huset hon bodde hittade jag denna person på listan:

Hmmm, hur kan man vara döpt till nåt sånt?

När jag kom dit vara alla andra på plats och syrran var där som sminkörproffs. Hon är verkligen jätteduktig på att sminka och kan även göra sår och bölder och sånt.

Hon sminkade oss en i taget och hann klart i god tid så vi kunde komma iväg.

Hela tiden regnade det och vi bestämde oss för att ta bilarna för att komma dit så fort som möjligt och förhoppningsvis så torra som möjligt. Lagom tills vi är på plats, har hittat parkering sent om sider och kliver ur bilen är det som att trycka på en knapp och regnet upphör nästan på sekunden... Vi tog oss upp på kullen i Observatorielunden och väntade där med en massa andra zombies.

Väl där tog vi tag i att bloda ned oss ordentligt, blodet är riktigt gott faktiskt men man får passa sig så man inte får i sig för mycket då blir man sockerhög och illamående. Det var N som gjort blod åt oss allihopa det består av sirap, kakao och röd karamellfärg. När vi började bli ordentligt sena och jag just fått veta hur långt vi skulle gå och när vi kunde förvänta oss att vara tillbaka till bilarna då började jag bli lite stressad över Turre. Han hade sutti i bilen rätt länge redan och om han inte fick komma ut nu så skulle han få sitta med benen i kors innan vi var tillbaka. Jag lämnade de andra och gick tillbaka till bilen, tog ut Turre och hann tillbaka innan de gått ifrån mig. Detta trots att jag fått stanna och posera för några fotografer på vägen. Sen började vi halta och hasa oss iväg med resten av gänget, det var nog runt 1000 personer eller nåt. vi var väldigt många i alla fall. Undrar ni varför vi går upp tidigt en lördag och lägger ned så mycket jobb på att se ut som zombies och tror ni kanske att det har någon djupare mening? Det har det inte, man gör det för att det är roligt!

http://lista.se/listor/de-roligaste-sakerna-med-stockholms-zombie-walk-1317

Vi hasade i alla fall ned på Drottninggatan, Sergelgatan, ned på plattan vid Sergelstorg, Drottninggatan igen, Gamla Stan, Slussen och sen Söder hela vägen till Medborgarplatsen där vi alla fick stanna i omgångar för att inte gå mot rött ljus vid övergångsstället... Vi gick i ungefär 2½ timme och det hade nog gått alldeles utmärkt om jag inte tagit ett par skor som jag vet att jag brukar få skavsår av. Jag har inte haft dem på minst ett år men höll tummarna för att det skulle gå eftersom de inte satt åt där de gjorde förr. Men nej, mina dödliga sår i ansiktet var en barnlek jämfört med de blåsor och blödande sår jag fick på fötterna...

När vi kom till Medborgarplatsen tog vi tunnelbanan till bilarna, men J och barnen åkte före hem till Ju och vi fortsatte till bilarna. Vi satte oss en stund i närheten av biblioteket på Sveavägen och när jag lämnade Ju där för att be om en plastkasse på Pressbyrån och för att köpa en Red Bull åt oss så bad en turist om att få fota henne.

Sen lagom tills vi skulle gå vidare mot bilarna kom N, hennes kompis och deras barn, dem hade vi inte sett på ett tag och vi tog sällskap mot bilarna. Vid det här laget gick jag barfota men det var inte mycket bättre för då gjorde det ju bara ont under fötterna istället, jag minns när man var liten och gick barfota hela somrarna, då gjorde det inte ont i fotsulorna minsann.

De andra gick vidare och jag och ju delade på Red Bullen innan vi tog varsin bil och skiljdes åt. Det vi tyckte hade varit häftigast var det faktum att det var väldigt många ungdomar med i tåget och alla uppförde sig exemplariskt! Ingen nedskräpning, inga bråk, ingen förstörelse och ingen alkohol, tänk om fler ägnade sig åt såna här barnsliga lekar istället för det som anses häftigt. En del stör sig till och med på att folk klär ut sig till zombies och går ut på stan, vem skadar de?

När jag åkte hemåt insåg jag snart att jag var tungen att gå in på Ica för att handla kräftor, jag är ju för lat för att åka hem, tvätta av mig och sen åka tillbaka in till Väsby. Jag kom fram till att jag hellre skäms än att åka fram och tillbaka. Jag åkte till Ica Format vid Infra City och de billigaste kräftorna de hade kostade 189:- / kg! De hade helt slut på Icas kräftor... Jag åkte vidare till Ica Supermarket istället och där hade de Icas kräftor för runt 90:- / kg. Rätt stor skillnad. Jag skämdes för att se ut som jag gjorde när jag var utanfär sammanhanget och helt ensam och jag gick snabbt och undvek ögonkontakt. Jag vet ju hur folk stör sig om de tror att man gör sig häftig... Några barn som tittade på mig med stora ögon och fnissade lite log jag mot däremot. På andra Ica sprang jag på mina föräldrars granne och fick förklara vad jag gjorde.

Sen åkte jag till mamma för att visa sminkningen och så åkte jag hem. Jag tänkte visa grannbarnen hur jag såg ut och gick upp till dem, men bara mormor var hemma, resten av familjen hade åkt på semester. Hon fotade mig för att skicka till dem och jag gick ned och tog tag i att sminka av mig.

Det tog ett tag att bli av med allt vax och oljigt smink men till slut var jag ren nog att hoppa in i duschen, jag hade blod överallt och luktade mättat av choklad från det hemmagjorda blodet.

Sen var jag helt slut av allt som hänt och den lilla sömn jag fått under natten och jag gick och lade mig för att sova "en stund" det råkade visst bli 2 timmar och då fick jag kämpa för att vakna.

Resten av kvällen bestämde jag mig för att spendera hemma i lugn och ro och jag åt kräftor och tittade på Numb3rs. Mina blåsor hade jag problem med, jag kunde bara inte hitta några plåster. Jag vet att jag har en massa plåster men var är de då? Jag skulle inte ha städat i medicinskåpet... Så fort Turre ville att jag skulle sparka på nån leksak åt honom började det blöda igen och inte lite kan jag lova, det droppade på golvet till och med.

Jag skickade meddelande på Facebook till en bekant som stulit en av mina bilder och satt i sitt eget album där. man måste ju till och med kryssa i en ruta att man har rättigheterna till bilden när man laddar upp den. Varför struntar så många i sånt? Det här är dessutom en bild som jag tycker väldigt mycket om och jag vill inte att den sprids på Internet utan att jag får betalt och kredit för den. Om

det nu var så att han bara ville att fler skulle få se den så kunde han ju ha länkat till min bild. Vad gör man med sånt här? Jag har bett honom att ta bort den från sitt album och han blir sur på mig och den ligger fortfarande kvar. Vi har dessutom haft samma diskussion förr. Hur kan jag bli "the bad guy" när det är han som stjäl från mig?