Han sover sig igenom styrelsemötena

19/2 På torsdagen var det dags för styrelsemöte och styrelsen möttes på Scandic i Väsby för frukost på morgonen och sen körde vi på större delen av dagen. Turre brukar få följa med in eftersom han är så pass liten och frusen och för att han faktiskt är väldigt okomplicerad just i såna lägen. Hotellet har inget alls emot att han är med, men den här gången fick han följa med in på fikat också och det är nog egentligen inte tillåtet. Men det var ingen som märkte det i alla fall. Han sover djupt större delen av dagen på mötena och är nöjd med att få vara med, han tycker att det är rätt spännande att få följa med in på hotellet eftersom det är något ovanligt som händer. Alla brukar titta på honom när han går förbi och de får något mjukt i blicken, men han är glatt omedveten om uppmärksamheten och det är tur det, för det är sånt som gör honom ledsen och osäker annars.
När mötet var avslutat åkte jag till Ica Maxi i Häggvik, detta för att mina Ica inte längre hade Salmalaxen som jag äter till middag så gott som varje dag.
Det slutade med att jag köpte en massa fisk och även kräftor. Jag köpte också lite färsk torsk. Nu har jag så att det räcker ett tag.

Om man inte behöver det så glömmer man var det är

17/2 På tisdagen var det dags för att gå till terapeut för första gången i livet, om man inte räknar dietist/terapeuten jag fick gå hos 10 gånger innan jag bestämde mig för GBP.
Eftersom jag skulle vara där på eftermiddagen så åkte jag i god tid, jag tänkte att det skulle vara en massa köer in. Men istället var det bara raka vägen in, frågan är om inte många är på sportlov denna vecka?
Eftersom jag kom dit i så god tid så tänkte jag gå en promenad med Turre. Det hade varit planen hela tiden om jag fick tid över, det är bra att ha hund i såna lägen, promenader känns så mycket mer meningsfulla då. Problemet var att min planering inte sträckt sig längre än så... Jag har ju aldrig koppel på Turre och därför har jag aldrig någon koll på var det ligger, oftast ligger det just i bilen eftersom jag oftast tar den dit jag ska där Turre behöver koppel och halsband, men jag upptäckte att det inte låg där och kom på att det låg i hallen hemma. Ja ja, har man en snäll hund som bara har koppel för syns skull och för att stoppa honom från att hoppa ut i vägen om han skulle bli skrämd av något, då behöver man ju bara något att hålla i. Eftersom systerdottern hade fixat en sladd åt mig så att jag skulle kunna lyssna på musik från telefonen i bilstereon så hade jag ju den sladden och den är väldigt lång, lång nog att räcka till en "snara" och en bit koppel. Turre märkte ju ingen skillnad alls, mer än att det tog lite längre tid att få fast det på rätt sätt. Först så råkade jag dra åt den så att den satt för hårt, sen satte jag knuten annorlunda så att det inte skulle kunna hända. Sen tog vi en promenad runt kvarteren, vi hade drygt 45 minuter på oss så vi kom rätt långt. Jag hade också trott att jag hade bajspåsar i bilen så som jag alltid brukar, av samma anledning som jag har kopplet i bilen, men tydligen låg det också hemma i hallen. Jag gick alltså i skräck att han skulle behöva bajsa och hade superkoll på de andra hundägarna vi mötte för att se om de kanske skulle vara snälla nog att ge mig en påse om det behövdes och för att se om deras hundar var vänliga nog att kunna komma så nära att jag skulle kunna få en. När vi plötsligt kom fram till City Dog, en hundaffär på Sveavägen så gick jag in där. Jag har ofta åkt förbi den och tänkt att det skulle vara kul att se vad de har. Han som jobbade därinne var en trevlig finlandssvensk kille och han sa att det var helt ok att Turre följde med in, vilket jag ju trodde och dessutom är helt beroende av, jag kan ju inte lämna honom utanför så osäker som han är, jag vill ju inte att han skrämmer eller nyper någon och jag vill ju inte att han ska bli skrämd heller. Jag köpte en liten rulle bajspåsar och två små tuggben till Turre, han var väldigt skeptisk när jag räckte en av dem till honom, han nosade på den och tog den artigt från min hand, men sen när jag fortsatte att prata med killen i kassan så släppte han den på golvet så fort han trodde att jag inte såg. Ja, han är rätt artig Turre.
Jag gillade terapeuten vilket förstås är en bra början, vi får väl se om hon hittar något som det går att göra något åt, eller om hon kan förklara för mig varför folk inte ser mig så som jag ser mig själv.
Som vanligt så åt jag sashimi till middag på kvällen, det verkar inte som om jag kommer att tröttna på det på ett bra tag till. Jag kan liksom inte komma på något som jag vill ha förutom det, dessutom är det så enkelt och snabbt och jag blir ju så väldigt hungrig på så himla kort tid och ofta helt utan förvarning. Ena sekunden är jag mätt från det jag ätit tidigare på dagen och nästa är jag så hungrig att jag mår illa...

Jag vet var hon finns, även om jag ser henne alldeles för sällan

29/1 På torsdagen fyllde Ah, en av mina allra bästa vänner år, vi har känt varandra i över 20 år och hon vänder mig aldrig ryggen eller hugger mig i den. Om vi är oense om något så pratar vi om det direkt och löser problemet, det ligger inte och pyr och sen blossar upp när man minst anar det trots att man inte ens visste om att problemet fanns. Jag gillar folk som det går att lita på på det sättet, de är ovanliga och egentligen har jag bara två vänner som är precis så, den ena är en gammal vän, den andra är en relativt ny vän, men jag känner mig rätt säker på att vi kommer att bli gamla vänner med tanke på att vi löser problem direkt. Den nya vännen och jag kan vara rätt upprörda om något och diskutera det, sen om någon av oss inte orkar mer, eller om ingen är beredd att ändra åsikt, då bestämmer vi os för att släppa det ett tag och byter helt enkelt ämne, bara sådär. Sen om det känns viktigt så återgår vi till det första ämnet senare eller en annan dag om det behövs.
Jag är däremot en rätt dålig vän på så sätt att jag alltid glömmer allas födelsedagar... jag ringde inte ens Ah. Fast nu när jag tänker efter är jag inte säker på att hon brukar ringa mig heller... det är i alla fall inte så vi mäter vår vänskap, dessutom brukar jag glömma min egen födelsedag tills någon frågar om jag ska ha kalas eller inte. Jag och Ah vet att den andra finns där för oss om den behövs, men vi hörs alldeles för sällan. Jag saknar henne ofta, men jag vet att hon är en av de allra bästa vänner jag har, kanske den bästa.
Ännu en middag av rå lax blev det till kvällen, det verkar som om jag bara inte kan tröttna på det. Undrar om man rent vetenskapligt kan bli beroende av soja? Både jag och systerdottern älskar soja och kan få sushi"crawings" när vi känner doften av soja.

Det må vara dyrt, men det är också idiotsäkert

20/1 Mitt sug efter lätt och fräsch mat fortsatte på tisdagen och jag kan helt enkelt inte få nog av sashimi. Det enda jag gör är att köpa salmalax, skära den i bitar och äta den med japansk soja och Wasabi.
Råvaran är så bra att et är det enda som krävs och det är så enormt gott och känns så fräsch som sagt. En sak jag har lärt mig är att man alltid ska välja de mindre "stjärtbitarna", de större bitarna med en bit till vid sidan, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men de blir i alla fall inte lika möra och goda, de smakar också rätt ofta rå fisk. Det låter säkert väldigt konstigt, men de andra bitarna gör inte det. De är liksom smöriga, möra och jättegoda. Vi upptäckte en gång, jag och mina gudbarn att hemligheten med sushi och sashimi är att först och främst förstås ha hög kvalité på laxen, den ska vara fast, lite hård kan man säga och så ska den vara torr, det ska inte vätska sig om den. Om man som sagt sen skär den rätt, det är då den inte smakar rå fisk utan sushi. Vi har bara lyckats den gången och då konfererade vi i runt en halvtimme innan vi satte kniven i laxsidan och lyckades skära den så att alla fibrer och fettränder hamnade precis rätt i bitarna. Då blir biten inte seg och inte heller så lös att den nästan faller isär. Att köpa en stjärtbit av salmalax är den enkla och idiotsäkra lösningen, den är dyr, men man blir alltid nöjd. Jag tycker att det är värt det, men är man en familj på 4 personer eller nåt kanske man tycker att det blir lite väl dyrt förstås.

Enkelt, gott, nyttigt och dyrt

20/2 Till middag på torsdagen åt jag laxsashimi, gott som sjutton, enkelt och nyttigt! Det är däremot dyrt. Men eftersom jag äter så pass lite och bara är en enda person så funkar det ändå. Man köper helt enkelt en finare typ av lax som är av sushikvalité och så skär man den i bitar och äter den doppad i sojasås med lite wasabi i.
Som sagt, enkelt, gott och dyrt.. Fast inte alls lika dyrt som om man köper det på sushirestaurang.

En del behöver man inte vara rädd för

18/10 På fredagen kände jag mig övergiven och ensam så som man gör när man blir ensam kvar någonstans när man reser. Killarna hade lite ärenden och hade inte tid att träffa mig alls innan de åkte så jag tog en promenad runt Union Square och närliggande gator. Jag köpte en massa nagellack på en liten sminkbutik eftersom de hade en massa olika O.P.I-nagellack och jag hade ju ett par dagar tidigare fått reda på att Sephora slutat att föra det märket och det är mitt favoritmärke. De har många häftiga färger och effekter och det är bra och torkar fort. De menade att deras nya märke är bättre, men vad har det för betydelse när de inte har några fina färger att välja på och dessutom rätt få varianter?
Jag köpte 10 lack tror jag, de är hälften så dyra i USA än hemma och de har fler färger att välja på.
Sen gick jag till Starbucks på en bakgata och satte mig och jobbade i ett par timmar och sen gick jag för att äta en typisk San Francisco-lunch, soppa i surdegsskål. Egentligen är det en musselsoppa "chowder" man ska ha i den men eftersom jag inte tycker om musslor så tar jag hellre tomatsoppa och den är verkligen jättegod!
Nöjd och mätt började jag gå tillbaka mot hotellet igen och på vägen var jag inte på Uniqlo för att se vad de hade att erbjuda och jag köpte ett par till fleecetröjor, likadana som jag köpte förra året på samma ställe, för jag tycker så mycket om dem.
Jag gick tillbaka till hotellet och började packa och fixa inför hemresan, det var svårt att få plats med allt, men till mitt försvar så hade jag faktiskt en rätt liten väska med mig. Min var i alla fall nästan hälften så stor som både min kollegas och norrmännens.
Senare på kvällen gick jag iväg och köpte lite sashimi och sen gick jag tillbaka till hotellet för att äta, San Francisco är inte kul när man är ensam, folk är rätt hotfulla särskilt de hemlösa och så är det ingen annanstans i USA. I Los Angeles har jag till exempel tagit mig fram i mörkret med hjälp av hemlösa och gatubarn men i SF är jag nästan nervös till och med när det är ljust.
Fast kvällen innan hade jag faktiskt pratat med en trevlig hemlös man vid Union Square och jag som aldrig ger några pengar gav honom 10 dollar. Han sålde deras motsvarighet till Situation Stockholm och den skulle kosta 1 dollar, men jag hade inga kontanter och ingen växel. Efter att han pekat mig i riktningen av närmaste bankomat så gav jag honom pengarna efter att vi diskuterat det en stund. Jag frågade inte vad han skulle göra med dem men han garanterade att han skulle äta för dem och inte köpa droger eller alkohol och erbjöd mig att följa med och se det. Sen kramade han om mig och pussade mig på kinden och jag gick vidare till min middag med norrmännen, men det var som sagt på torsdagen.

Hellre en som är snygg än en äkta pilot?

12/9 På torsdag eftermiddag skulle jag åka hem och tanken var att jag inte skulle in till mässan. Men anledningen att jag skulle åka hem så sent var just att ha en extradag om jag kände att jag inte hunnit med allt jag skulle göra. Min kollega åkte hem på morgonen så innan han behövde ta sig till flygplatsen gick vi för att äta frukost på mitt brunchcafé i Soho, Balans.
Som vanligt blev det en eggs benedict sen åkte han direkt därifrån till flygplatsen.
Jag gick tillbaka till hotellet och packade min väska och tog det lugnt ett tag och sen checkade jag ut och åkte trots allt in till mässan igen, jag hade ett par saker jag behövde göra där.
När jag sprang på amerikanen från tisdagskvällen var han helt röd i ena ögat och jag undrade vad det var, det var en vagel. Jag sa till J att min förhäxning hade fungerat och han bara nickade med ett lurigt leende. Senare mötte jag en svensk kompis utanför mässan och han hade hört av amerikanen att han blivit förhäxad av någon, men han visste inte att det var jag...
När jag var klar med det jag behövde göra satte jag mig i en leverantörs monter en stund eftersom jag känner rätt många som jobbar där och de är kul att hänga med. Mässan var rätt tom för dagen så många hade tid att umgås. I deras monter hade de en kille som de klätt som en pilot i deras specialkläder och alla tjejer var helt tagna av honom, han var både snygg och trevlig, även killarna verkade vara imponerade av honom. Han var egentligen från armén, inte flygvapnet, men det hade valt honom framför en pilot för att han var längre och snyggare. Undrar hur de förklarade det för piloten?
Jag gick ifrån mässan vid 17-tiden och just som jag var på väg till tåget mötte jag S som var på väg från det, honom har jag inte sett på några år och det var knappt att han kände igen mig. Han är ingen nära vän och är lite svår att komma underfund med, han tycker inte om så många människor och är lite egen, men efter några år av ovisshet om hur han skulle bete sig när man sågs, ibland var han trevlig, ibland sa han knappt hej, så har vi nu landat i en typ av vänskap och han är alltid trevlig mot mig.
Det var kul att träffa honom men jag var tvungen att skynda mig vid det här laget och gick till tåget och åkte mot flygplatsen.
I Engelska butiker är det mycket lättare att hitta nyttiga mellanmål än i Sverige, jag har svårt att äta kolhydrater ibland och det är mycket lättare att hitta mellanmål utan det i England än hemma. Se till exempel de här små snackboxarna på bilden, räkor med het sås i liten portionsförpackning, nyttigt och gott!

Jag var precis i tid till Heathrow, men flyget var försenat. Som jag brukar så satte jag mig på itsu sushirestaurang och åt sashimi medan jag väntade.
Jag var väldigt deppig för en sak som hänt under veckan och på flighten hem kom det ikapp mig eftersom jag för första gången hade tid att ens tänka ordentligt och jag lade mig ned i sätet och sjönk in i min sorg, när den allt för vänliga flygvärdinnan var så snäll så höll jag på att börja grina.
Det är ju alltid så när någon är snäll mot en när man är ledsen.
På Aranda var det lång kö i passkontrollen och när vi väl kom ut till bagagebandet så var det problem även där och vi fick vänta ett bra tag på vårt bagage.
Sen när jag skulle ta en taxi hem så fanns det bara konstiga bolag som skulle ha allt från 400-600:- för att köra mig till Väsby, Taxi 020 har fast pris från Arlanda till Väsby, 285:-...
Slutligen bad jag taxivärden att ringa en 020-taxi åt mig och han gjorde en nästan osynlig nickning till mig, ungefär som: "Smart val".
Han får inte rekommendera något bolag framför det andra utan måste serva alla. Jag tycker att det är väldigt störande att våra turister blir lurade av helt lagliga taxibolag som får ta precis vad de vill för en körning. Till och med i Thailand är det pålitligt så länge man får taxichauffören att köra på taxametern, men inte i välfärds-Sverige, här får man ta ockerpriser helt lagligt.
Jag kom inte hem förrän vid 1.30 och fick packa upp och sen packa väskan igen, det är dags för helgresa till Vetlanda på fredag morgon med syrran och kompisen S.

Då blev det London runt i letandet efter en restaurang

11/9 På onsdagen blev jag erbjuden en tur i en RIB, alltså en snabb gummibåt med fast köl. Det tackade jag förstås ja till, men det blev lite stressigt att hinna i tid till den utsatta tiden eftersom vi hade ett möte med en kund precis före. Tanken var att kollegan D skulle åka med också, men han var tvungen att stanna i mötet när jag gick iväg. Det var därför lite surt att de gjort något fel i planeringen och jag fick vänta medan de hade en allmän uppvisning och sen tog en tur med några VIP-gäster, det blev till att vänta i 1 timme innan jag fick åka slutligen. Jag hade i alla fall gott sällskap av Norrmannen S som jag känner sedan länge och före detta kollegan C.
På eftermiddagen hade jag två till möten och det ena höll jag på att bli sen till för att mässan är så stor att jag hade svårt att hitta montern där vi skulle träffas. Många varv blev det innan jag slutligen hittade rätt.
När jag och kollegan checkade in med varandra över en kaffe på eftermiddagen var båda rätt uppjagade av stress och fick ägna större delen av fikat åt att boka nästa resa, hotell och flyg.

Jag hade glömt min telefonladdare hemma så jag och D var tvungen att dela på hans hela veckan och det blev rätt stressigt det också, att aldrig ha tillräckligt med batteri och inte tillräckligt med tid att ladda det heller.
På kvällen var det en drinkmottagning på ett närliggande hotell för vår jobbförening och eftersom jag är en av de som sitter i styrelsen så gick jag, vår ordförande och ett par andra dit i förtid för att se till att allt fungerade som det skulle. Min kollega var fortfarande inte klar med sina möten och skulle på en middag på kvällen så han dök inte upp som tänkt. Vi har inte hunnit ses mycket under veckan.
Många mötte upp till drinkaftonen och jag kom senare därifrån än vad jag tänkt. Jag fick sällskap av min vän P's kollegor till tåget och in till centrala London, killen kallar vi för Lurch för han ser ut som han i Addam's Family, fast han är sötare.
Det regnade och var rätt kallt men jag tvingade mig att skynda iväg till middagen med min kollega och våra leverantörer, men jag var så pass sen att det hade varit oartigt att dyka upp, så när jag väl hittade restaurangen så bestämde jag och min kollega att det var bättre att jag gjorde något annat. Nu när jag inte längre hade bråttom så bestämde jag mig för att gå tillbaka till hotellet trots att det var rätt långt dit och det fortfarande regnade.
De jag åkte med på tåget skulle ut i London på kvällen, men nu kände jag mig så ofräsch efter allt stressande att jag inte hade energi att kontakta dem för att möta upp, för det var så sent redan och jag hade velat ta en dusch och byta kläder om jag skulle gå vidare.
Jag köpte lite sashimi på vägen till hotellet och blev sittande på rummet istället och tyckte lite synd om mig själv eftersom jag visste att alla andra var på middagar och pubar runt stan. Men det var ju jag som valt att gå tillbaka till hotellet istället för att kontakta någon av dem.
Det blev alltså en tidig kväll och det var ju bra i sig.

Varför vill mina lata ben bara jobba på natten?

4/2 På måndagen blev det inget quiz, mitt lag spelar ju inte jämna veckor och B och P från mitt extralag var bortresta båda två.
Kanske var det meningen att jag skulle vara hemma för vid 19 hörde H av sig och frågade om jag var på quiz, när jag sa att jag inte var det så kom hon och fikade medan dottern hade träning.
Jag eldade för fullt och hon hade svårt att tro att det varit jättekallt i huset någon timme tidigare. Vid 20 åkte hon för att hämta dottern och jag fortsatte på min TV-serie (True Blood) och åt min middag, hemgjord sashimi igen.
Jag lyckades komma i säng i rimlig tid för en gångs skulle, jag låg i sängen redan 23.15 och med hjälp av mina tabletter så somnade jag nästan omedelbart. Dessvärre vaknade jag igen vid 0.15 då hade jag värk i hela kroppen, restless legs och så kliande det överallt. Jag gick upp och tog värktabletter, kylde ned benen och borstade ur sängen och en stund senare somnade jag om.

Det godaste jag ätit!

3/2 På söndagen sov jag rätt länge igen, det hade varit en hård helg efter att ha varit helt inaktiv så länge. Jag åt frukost i lugn och ro och sen fick jag plötsligt energi och städade badrummet, köket och torkade bordet och sen dammsög jag också. Sen var det plötsligt bråttom för jag skulle vara hos A på middag vid 15, och hon bor i Tumba.
Jag tog en snabb dusch och tog bara eyeliner och mascara på mig och så åkte jag.
Jag var inte där förrän vid 15.20 men det gjorde ingenting.
När jag kom dit så var det första jag gjorde att sätta mig på vardagsrumsgolvet och då kom deras lilla hund och ville kela med mig. De var väldigt förvånade för han är väldigt blyg mot folk han inte känner. Det slutade i alla fall med att han somnade på mina ben medan jag klappade honom.
Senare erbjöd de sig att ta ut sin stora Riesen i bilen för att Turre skulle få komma in, det kändes inte rätt att kasta ut honom för Turres skull, men han trivs i bilen och Turre började nog bli kall.
Turre fick komma in och gillade alla direkt, den enda han träffat tidigare är A och hennes knä hoppade han upp i direkt, men sen kelade han med både L och S också och även hundarna gick bra ihop.
Sen blev jag bjuden på den troligtvis godaste mat jag någonsin ätit! Då räknar jag restauranger världen över alltså!
Det var en potatis/ostgratäng med lammytterfilé och vinsås och det låter ju gott men inte kulinariskt, men det var det verkligen!
Dessutom har jag ju precis börjat lära mig att äta lamm och är fortfarande lite skeptisk, men det här var fantastiskt!
Till efterrätt blev det kardemummapannacotta och det var också supergott, det serverades med mosade hallon och passionsfrukt.

Efter maten tittade jag och A på foton i min tablet och mina fotoböcker och sen när det var dags att åka var jag fräck nog att fråga efter en matlåda!
På vägen hem stannade jag på ICA Maxi i Tumba och köpte lite bär och salmalax till sashimi.
När jag närmade mig stan körde jag av till Västertorp för att åka till N och hämta mina kaffeglas, eller alltså mitt kaffeglas som jag glömt där för nästan 1½ år sedan och några som jag skulle få som bonus.
Jag fick en chai latte och satt i köket medan N fixade mat till C som varit och klättrat och var på väg hem. Han blev jätteförvånad att se mig, han hade inte hört när vi pratat om att jag skulle komma förbi under lördagens middag.
Efter fikat och middagen så gick vi in i vardagsrummet för de skulle ge mig lite tips på Fantasyböcker, det är i stort sett det enda de läser och vardagsrummets bokhyllor är fulla av såna böcker.
Jag fick en massa tips och nu blir det till att börja läsa igen, jag har haft en paus på ett par månader.
När vi kom hem somnade Turre i soffan direkt, jag tittade lite på True Blood innan jag gick och lade mig.

Mat, mat och kaka

27/1 På söndagen gjorde jag inte heller många knop,
jag tittade på Criminal Minds och spelade spel på datorn. När jag väl tog itu med att göra nåt så var det att göra ett gott mellanmål, äggröra med lite allt möjligt i. Det är första gången jag lyckas med äggröra faktiskt, men det blev alltså precis så krämig och god som den ska vara.
Framåt kvällen åkte jag till Stinsen med H, jag sa nämligen att jag skulle hålla henne sällskap när hon skulle till ICA Maxi och handla. Jag hade ju inte sett en enda människa sedan lördagsmorgonen så jag kunde ju lika gärna åka och handla. Vi åkte till Stinsen först och tog en fika, H bjöd eftersom jag körde. Hon hade inte ätit på hela dagen så hon tog en fetaostpaj med spenat i, det måsye jag göra hemma någon gång, det gillar ju jag. Lite filodeg och en röra på fetaost och ägg borde göra en god paj.
Jag tog en brownie men det slutade med att jag naggade den lite i kanten och trots att H är en riktig sötsaksälskare så blev det mesta av brownien kvar.
Jag handlade bland annat Salmalax eller vad den heter, en vaccumpackad lax skuren från den bästa biten, tanken var att göra sashimi av det.
Sen köpte jag mest bär och grönsaker.
Senare på kvällen åt jag min lax som sashimi och det blev riktigt, riktigt gott och även om laxen är jättedyr så blir det billigare än att köpa så mycket sashimi på en sushirestaurang och då får man dessutom en massa ris vid sidan om och det vill jag ju inte ha.