Han sover sig igenom styrelsemötena

19/2 På torsdagen var det dags för styrelsemöte och styrelsen möttes på Scandic i Väsby för frukost på morgonen och sen körde vi på större delen av dagen. Turre brukar få följa med in eftersom han är så pass liten och frusen och för att han faktiskt är väldigt okomplicerad just i såna lägen. Hotellet har inget alls emot att han är med, men den här gången fick han följa med in på fikat också och det är nog egentligen inte tillåtet. Men det var ingen som märkte det i alla fall. Han sover djupt större delen av dagen på mötena och är nöjd med att få vara med, han tycker att det är rätt spännande att få följa med in på hotellet eftersom det är något ovanligt som händer. Alla brukar titta på honom när han går förbi och de får något mjukt i blicken, men han är glatt omedveten om uppmärksamheten och det är tur det, för det är sånt som gör honom ledsen och osäker annars.
När mötet var avslutat åkte jag till Ica Maxi i Häggvik, detta för att mina Ica inte längre hade Salmalaxen som jag äter till middag så gott som varje dag.
Det slutade med att jag köpte en massa fisk och även kräftor. Jag köpte också lite färsk torsk. Nu har jag så att det räcker ett tag.

Snipp snapp, det var kvickt gjort

18/2 På tisdagen hade jag en tid för att träffa kirurgen på kliniken som min husläkare driver. Jag skulle äntligen se till att ta bort mina födelsemärken som sticker ut och besvärar. Anledningen att jag äntligen tog itu med det är att nu när jag har stjärnan i nacken så tänker man ju ännu mer på det fula födelsemärket som sitter där och sticker ut en massa. Vi skulle prata om det och boka en tid, men eftersom hon sa att det var enkelt gjort och hon hade tid direkt så var det ju bara att göra det. Inom 30 minuter från att jag klev genom dörren så hade vi pratat, bedövat, skurit bort, sytt och plåstrat ihop allt. Totalt tog vi bort 5 stycken, en i nacken, 3 vid sidan av armhålan och en på magen vid byxlinningen.
Jag tycker att det är skönt att ha det gjort och ännu bättre när jag inte behöver passa ännu en tid utan att allt är klart.
Jag firade med sushi till lunch och åkte sen tillbaka till kontoret.
På kvällen åkte jag, mamma och pappa på pubkväll med UVP på "Lilla Blå"
som nu mer är "Lilla Grå", Scandic Hotellet i Väsby. UVP står för Upplands Väsby Promotion och är ett samarbete och kontaktnät för Väsbyföretag och kommun. På plats för att spela lite musik för oss var en bekant till mig Tomas Gee som är en duktig trubadur som är bra på att känna in vilken publik han har och spelar precis rätt musik för gruppen han har framför sig. Han skapar också privata kontakter och är bra på att komma ihåg folk och deras namn, det är så vi har lärt känna varandra. När jag hamnade mellan två män som kör motorcykel så kom jag plötsligt ihåg mitt löfte till mig själv för 5 år sedan... Jag skulle ta motorcykelkort när jag var smal nog att komma i ett ställ. Bra att komma på det i februari, då har jag ju hela sommaren på mig och jag har råd just nu också.

Den mänskliga faktorn, eller "shit happens"

23/10 På onsdagen klädde jag på Turre höstjacka för första gången för säsongen. Han skulle vara tvungen att sitta i bilen större delen av dagen när jag var på kurs. Alla andra skulle ju också vara där så han kunde ju inte sitta ensam på kontoret. Jag var rädd för att han skulle bli kall av att sitta i bilen och det hade han säkert blivit också, men till stor del så är det nog det man brukar säga om hästar: När matte fryser så klär hon på hästen, det funkar lite så även med hundar också.
Human Factors är den intressant kurs och han som brukar hålla våra kurser är trevlig och intressant och berättar en massa historier och anekdoter från branschen för att illustrera riskerna med mänskliga faktorn. Det gör att det blir väldigt spännande och att man förstår bättre vad det handlar om.
Vi fick lunch också men eftersom kursen hölls på Scandic Hotell i Väsby "Lilla Blå" så var den under all kritik. Deras mat är väldigt dålig och jag har aldrig ätit något vettigt där.
På eftermiddagen när det bara var 10-20 minuter kvar på kursen var jag tvungen att gå, jag hade tid för att byta till vinterdäck på bilen. De hade klämt in mig mellan de andra bilarna för att jag skulle få däcken bytta innan jag reste iväg. Förr bytte jag däck själv, men jag orkar inte hålla på med det längre. Det jobbiga är att ta sig tid, att frysa om händerna under tiden och att släpa fram däcken och ta in de andra efteråt. Dessutom är garagedomkraften rätt tung den också.
Jag åkte tillbaka till kursen eftersom bytet gick så fort, men jag hann bara höra: Tack för idag!
När jag kom hem städade jag upp det sista i huset och packade inför morgondagen. Jag avskyr verkligen att packa! Det är så svårt, besvärligt och jag glömmer nästan alltid något...

Jag trodde att han var skadad så som han skrek

13/6 På torsdagen var jag supertrött och det passade sådär eftersom det var dags för styrelsemöte. Vi möttes på Scandic hotell (Lilla blå) i Väsby för frukost och sen en dag med möten. Lunchen var riktigt dålig och frukosten var inte mycket bättre. Jag hade lämnat bilrutorna och bakluckan lite öppna eftersom Turre satt i bilen och solen tittade fram med jämna mellanrum. Plötsligt blev det ösregn och jag var tvungen att lämna mötet för att stänga fönstren, hela bilen var blöt och det var nu en stor pöl precis där jag parkerat eftersom jag för Turres skull ställt mig så lång ned på parkeringen som möjligt så att han inte skulle bli så stressad av folk som gick förbi.
Systersonen dök upp på eftermiddagen och skulle följa med mig hem eftersom vi skulle på bio. När vi skulle in i bilen fick vi nu mer eller mindre vada genom pölen som blivit ännu större och vi var båda helt dränkta om fötterna när vi kom hem.
Vi åkte till Kista Centrum för att äta won ton nudelsoppa och sen se The Hangover 3 och konstigt nog var den faktiskt lika bra som de två tidigare filmerna och hade också några nya grepp.
Vi kände oss båda lite dästa när vi kom hem efter bion så vi tog en promenad och till och med Judas hängde på. Jag tycker det ser så sött ut när han och Turre springer bredvid varandra eller när Judas ibland går ett par meter bakom Turre.

När vi lämnade mitt område och tog cykelvägen mot Fresta så förlorade vi Judas, han försvann i gräset och kom inte fast vi ropade på honom. Vi gick för att se om vi kunde hitta en sten som S hittat tidigare, som någon målat som Jabba the hut, vi hittade den, men målningen var så gott som borta. Vi vågade inte göra annat än att vända eftersom Judas stannat, vi var rädda att han skulle sitta och vänta på oss, så istället för att ta en rundtur så vände vi och gick tillbaka samma väg.
Vi gick och pratade och plötsligt hörde jag nåt och frågade S om han hörde nåt?
När vi kom närmare övergångsstället där vi tappat Judas så hörde vi skriket tydligare. Jag blev orolig för jag har aldrig hört honom skrika på det sättet, jag blev mer och mer övertygad om att han blivit påkörd eller nåt och jag ropade tillbaka. Men när vi gått över vägen och jag lockade på honom så hoppade han plötsligt ut från gräsdjungeln framför oss och var både hel och glad att se oss.
När vi övertygat Judas om att följa med oss hem och inte ligga mitt på vägen så satte vi oss och tittade på några avsnitt av "Mitt liv som död" S gillar serien lika mycket som jag gör!