Snipp snapp, det var kvickt gjort

18/2 På tisdagen hade jag en tid för att träffa kirurgen på kliniken som min husläkare driver. Jag skulle äntligen se till att ta bort mina födelsemärken som sticker ut och besvärar. Anledningen att jag äntligen tog itu med det är att nu när jag har stjärnan i nacken så tänker man ju ännu mer på det fula födelsemärket som sitter där och sticker ut en massa. Vi skulle prata om det och boka en tid, men eftersom hon sa att det var enkelt gjort och hon hade tid direkt så var det ju bara att göra det. Inom 30 minuter från att jag klev genom dörren så hade vi pratat, bedövat, skurit bort, sytt och plåstrat ihop allt. Totalt tog vi bort 5 stycken, en i nacken, 3 vid sidan av armhålan och en på magen vid byxlinningen.
Jag tycker att det är skönt att ha det gjort och ännu bättre när jag inte behöver passa ännu en tid utan att allt är klart.
Jag firade med sushi till lunch och åkte sen tillbaka till kontoret.
På kvällen åkte jag, mamma och pappa på pubkväll med UVP på "Lilla Blå"
som nu mer är "Lilla Grå", Scandic Hotellet i Väsby. UVP står för Upplands Väsby Promotion och är ett samarbete och kontaktnät för Väsbyföretag och kommun. På plats för att spela lite musik för oss var en bekant till mig Tomas Gee som är en duktig trubadur som är bra på att känna in vilken publik han har och spelar precis rätt musik för gruppen han har framför sig. Han skapar också privata kontakter och är bra på att komma ihåg folk och deras namn, det är så vi har lärt känna varandra. När jag hamnade mellan två män som kör motorcykel så kom jag plötsligt ihåg mitt löfte till mig själv för 5 år sedan... Jag skulle ta motorcykelkort när jag var smal nog att komma i ett ställ. Bra att komma på det i februari, då har jag ju hela sommaren på mig och jag har råd just nu också.

Om jag gråter, då gör det fan ont

29/3 På långfredagen hade jag så ont överallt att jag till och med grät en skvätt och sånt gör inte jag, jag borde nog ha anat oråd vid det laget. All sjukhuspersonal har alltid sagt att jag har väldigt hög smärttröskel och så plötsligt har jag så ont att jag gråter, då kanske man ska ta det som en rätt allvarlig varning.
På kvällen skulle jag och L ut och äta för att fira hennes födelsedag som varuit dagen innan. Det tig emot väldigt att duscha och sminka sig, men jag visste ju att det skulle bli trevligt även om det skulle vara tröttande.
Jag behövde dessutom distraktionen.
Jag drabbades av yrsel och svettningar medan jag gjorde i ordning mig så det som brukar ta 45-60 minuter tog drygt 2 timmar istället för jag var tvungen att vila hela tiden.
Slutligen dök L upp i alla fall och eftersom jag behövde ha Turre i bilen  och ville undvika att köra bil så att jag kunde ta smärtstillande så skjutsade L ned oss i min bil. Vi åkte bara ned till Ullis Kök och Bar i Väsby eftersom L jobbat hela dagen och hade gått upp vid 6 på morgonen.
Vi hade trevligt och maten var riktigt bra, så jag fick den distraktionen jag velat ha och då tänker man inte lika mycket på att det gör ont.
Trubaduren som varit på middagen veckan innan var där och spelade också så vi hade trevlig underhållning under middagen.
När vi ätit klart tog jag en Kaffe Karlsson eftersom jag tänkte att det kanske också hjälpte mot smärtan och jag var inte så orolig för att blanda eftersom jag inte tagit tabletter på flera timmar.
Det var trevligt att gå ut en kortis i Väsby, personalen blev så glada att se mig och de är jättetrevliga. Problemet är bara att de flesta (inte alla förstås) som går ut i Väsby är underliga människor som inte ger mig särskilt mycket att umgås med.
Sen var L trött och vi åkte hemåt och även om jag var sugen på att stanna och snacka lite med personalen och trubaduren så var jag egentligen väldigt trött jag också.