En del har behov av makt

26/2 På onsdagen var det dags att ta bort stygnen från födelsemärkena. Kirurgen ojade sig ganska mycket över mitt fantastiska läkkött. Alla såren var helt läkta, de syntes knappt alls. Min kompis S hade försökt att boka en tid hon också efter att jag kommit på vart man kunde gå för att få detta gjort. Men sköterskan som svarat i telefonen var kort och ganska otrevlig och S är en väldigt mjuk människa som har svårt att säga ifrån och när sköterskan hävdade att deras kirurg skulle sluta till sommaren och inte hade några tider kvar så var det inte mycket S kunde göra åt det. Nu tog jag upp frågan med kirurgen och hon bara skakade på huvudet och sa att hon inte slutar förrän i slutet av sommaren och bara sagt att de skulle vara försiktiga med att boka in en massa besök så att hon inte skulle hinna med alla. Hon tog uppgifterna på S och gjorde ett svarskuvert med sitt eget namn på och gav mig. Dit skulle S skicka sina uppgifter och vad hon ville ha gjort, så skulle kirurgen själv kalla henne till besök sedan. Bra att kunna lösa ett problem för S som alltid ställer upp på mig, men som aldrig begär något tillbaka.

Snipp snapp, det var kvickt gjort

18/2 På tisdagen hade jag en tid för att träffa kirurgen på kliniken som min husläkare driver. Jag skulle äntligen se till att ta bort mina födelsemärken som sticker ut och besvärar. Anledningen att jag äntligen tog itu med det är att nu när jag har stjärnan i nacken så tänker man ju ännu mer på det fula födelsemärket som sitter där och sticker ut en massa. Vi skulle prata om det och boka en tid, men eftersom hon sa att det var enkelt gjort och hon hade tid direkt så var det ju bara att göra det. Inom 30 minuter från att jag klev genom dörren så hade vi pratat, bedövat, skurit bort, sytt och plåstrat ihop allt. Totalt tog vi bort 5 stycken, en i nacken, 3 vid sidan av armhålan och en på magen vid byxlinningen.
Jag tycker att det är skönt att ha det gjort och ännu bättre när jag inte behöver passa ännu en tid utan att allt är klart.
Jag firade med sushi till lunch och åkte sen tillbaka till kontoret.
På kvällen åkte jag, mamma och pappa på pubkväll med UVP på "Lilla Blå"
som nu mer är "Lilla Grå", Scandic Hotellet i Väsby. UVP står för Upplands Väsby Promotion och är ett samarbete och kontaktnät för Väsbyföretag och kommun. På plats för att spela lite musik för oss var en bekant till mig Tomas Gee som är en duktig trubadur som är bra på att känna in vilken publik han har och spelar precis rätt musik för gruppen han har framför sig. Han skapar också privata kontakter och är bra på att komma ihåg folk och deras namn, det är så vi har lärt känna varandra. När jag hamnade mellan två män som kör motorcykel så kom jag plötsligt ihåg mitt löfte till mig själv för 5 år sedan... Jag skulle ta motorcykelkort när jag var smal nog att komma i ett ställ. Bra att komma på det i februari, då har jag ju hela sommaren på mig och jag har råd just nu också.