Det känns bra att ha gjort det igen

28/4 På tisdagen var det dags för kurs på jobbet. Alla anställda skulle få chans att lära sig hjärt-lungräddning och att använda hjärtstartaren vi har på jobbet. Tidigare var vi bara 5 stycken som gick kursen men man insåg att det ju vore ännu bättre om alla hade gått den.
Jag kunde det ju sedan tidigare, men som med brandkurser så känns det verkligen nödvändigt att uppfräscha kunskaperna med jämna mellanrum. Till och med när det bara är träning så känner man sig osäker när man ska börja och det trots att det bara var något år sedan sist. Hjärnan tror tydligen inte att det kommer att behövas och man får nog hoppas att den har rätt, men jag håller inte med den om att man lika gärna kan glömma det. När första gruppen hade sin kurs på förmiddagen var det väldigt jobbigt att ha kontoret precis under fika/konferensrummet, jäklar vad det dunkade och skreks. Dunkande var förstås när runt 8 personer körde hjärtkompressioner samtidigt och i takt, skriken var när det skulle köras lite mer verklighetstrogna scenarier och man skulle ropa på hjälp och sen en massa stampande när de andra sprang dit.
Det känns som sagt bra att ha gjort kursen igen, men jag tror att jag ändå skulle bli lite handfallen om jag väl var tvungen att ta kommandot i en sån situation.

Den delen hoppade jag över

5/3 På torsdagen var det dags för brandskyddskurs på jobbet. Vi hade redan tidigare blivit indelade i två grupper och för mig var det eftermiddagen som gällde, det gjorde ju att jag fick en hel del gjort på förmiddagen och kunde koncentrera mig på kursen ordentligt.
Det här var en repetition, vi har brandkurser med jämna mellanrum för att vi inte ska glömma viktiga saker. En del saker är egentligen rätt så självklara för en någorlunda intelligent människa, men det är mycket lättare att komma ihåg om man får en lättfattlig förklaring om varför det är som det är. Den bakgrundsinformationen gör ju att det blir ännu mer logiskt och påminner en dessutom om saker man redan har lärt sig tidigare. Vi brukar också se över våra rutiner och lokalernas uppmärkning och brandutrustning med instruktören före kursen för att se om vi behöver ändra något eller om det är något som fallit bort under tiden sedan den tidigare kursen.
Den teoretiska delen av kursen är väldigt intressant och den praktiska brukar vara rätt kul den också. Jag var med och testade att släcka med kolsyresläckare men bad att få slippa den delen då man skulle släcka en dummy med hjälp av en brandfilt eftersom jag inte hade lämpliga kläder att stå på knä utomhus med. Det gick bra eftersom jag gjort detta tidigare. Istället agerade jag fotograf och förevigade mina kollegors släckningar.

Han tycker att jag ska hålla kurser men jag vet ju inte vad jag gjort

30/1 På fredag morgon kom jag äntligen iväg till labbet för att ta blodprovet som smärtkliniken ville att jag skulle ta. Jag har ju haft sprutfobi en gång i tiden, inte så konstigt kanske eftersom jag skulle göra kontraströntgen som 5-åring. Mina föräldrar hade förvarnat mig om att de skulle sticka mig och att det skulle göra ont. Som en god dotter satt jag still och tyst och tog den utlovade smärtan fyra gånger innan jag slutligen började gråta och försöka komma undan. Det var någon klåpare som stack mig, inte mindre än 7 gånger stack de en 5-åring och sprutade in kontrastvätska (som tydligen svider enormt mycket) och gång på gång spräckte de mina små blodådror och det gör också väldigt ont.
Det var pappa som var med inne hos mig, mamma satt i väntrummet och hon var höggravid. Slutligen var jag i full panik och skrek och grät, brorsan föddes nästa dag...
Efter detta har jag alltså fått sprutfobi. Jag minns ju inte tillfället, men det gör kroppen och hjärnan på något plan. Jag insåg ju att det begränsade mig i livet att bli helt panikslagen och bara gråta så fort det nämndes att jag kanske skulle behöva ta en spruta eller blodprov. Jag bestämde mig helt enkelt för att jobba bort den fobin. Jag tog alla chanser att ta sprutor och blodprov och nu har jag kommit så långt att jag inte ens får ökad puls eller känner mig minsta rädd eller berörd. Jag tar ju till och med sprutor själv, både min migränspruta som är som en sån där penna, man ser ju inte så mycket, men också Fragminsprutor (blodförtunnande) i samband med operation. Det är bara en sak jag gör, ungefär som att borsta tänderna, inget jobbigt alls. Jag är alltså mer avslappnad än de flesta andra nu. Min läkare som har varit min husläkare sedan jag var 9 år gammal har ju sett hela det här förloppet och är så imponerad att han har nämnt att han tycker att jag borde hålla kurser. Det är bara det att jag jobbar med mig själv varje dag, men olika problem jag har, men jag har aldrig varit bra på att reda ut hur jag kommer till målet, vilket jag alltid gör.
Jag kan räkna på ena handens fingrar de kurser och föreläsningar jag varit på, där jag lärt mig något nytt. Jag sitter mest och undrar hur någon ens kunde komma på att hålla kurs om det där. Jag har alltid trott att proffs ska kunna lära mig något nytt, en typ av överkurs liksom. Men det brukar alltid var så att jag bara får ett kvitto på att det jag gjort har varit rätt...
När jag var på ekonomikurs hos Balansekonomi satt jag mest och funderade på om det inte varit bättre ekonomiskt att behålla de drygt 2000:- jag betalat för kursen, än att gå den. De lärde mig ju inget nytt alls. Det var jag som gjort överkursen, i mina ögon så var det helt självklara saker som de presenterade som nyheter. Som att man bör ha en buffert, att man bör lägga undan minsta si och så många procent av månadslönen, sätt att investera den och så vidare. Men jag hade en större buffert än de rekommenderade och lade undan dubbelt så mycket som den procent de sa att man skulle försöka nå... I slutet skulle man utvärdera kursen och skriva vad som gett en aha-upplevelse. Min aha-upplevelse var att jag definitivt inte hade något att lära av dem och att jag är ett ekonomiskt geni. Det jag INTE är, är någon som kan uttrycka det jag gör på ett sätt som kan hjälpa andra. Jag är uppenbarligen inte en entrepenör. Jag kan inte göra pengar på mina kunskaper eftersom jag inte tror att jag är speciell, har något som kan vara värt att lära ut och inte vet hur jag egentligen gör för att få det att fungera. Om jag bara kunde lära mig det, då jävlar skulle jag kunna komma någon vart.
På eftermiddagen åkte jag ut till IKEA i Barkarby, jag hade en tid bokad med köksavdelningen för att äntligen komma igång /för tredje eller fjärde gången) med att rita mitt nya kök, nu ska det bli av har jag tänkt mig. Jag hade fått påminnelser från dem för att inte missa tiden, men jag hade upptäckt några dagar efter att jag hade bokat att det skulle ha betalats samma dag som det bokades... Jag bestämde mig för att chansa eftersom de tydligen inte visste att det inte var betalt. Jag såg till att vara där i god tid och gick in vid kassorna först. Det fanns en liten infodisk där nere och jag bad tjejen där om råd. Hon ringde upp till köksavdelningen och jo, de hade med mig på sitt schema. Tjejen hjälpte mig att betala det och sen gick jag upp och vi satte igång.
Det visade sig att jag mätt fel någonstans, jag hade ju mätt allt på väldigt kort tid kvällen innan.
Men vi lyckades fixa det mesta i alla fall. Dessvärre fungerade inte deras ritprogram som det skulle, det är ju liksom så det brukar gå för mig när jag försöker göra om det här köket...
Det mesta fick vi gjort i alla fall och tanken är att jag ska gå in och fixa det sista, men hur man gör är jag osäker på.
Vi stötte på ett riktigt problem däremot. Min köksbänk blir 3,07 m, det längsta IKEA kan göra är 3 m om man ska ha en disk av sten... Det är tydligen jättevanligt att det är så och nu måste jag köpa en disk någon annanstans och det kommer att kosta runt 30 000:-!
Jag köpte en ny hylla till badrummet också, en som stått på min shoppinglista ett bra tag.
Den är större än den jag haft tidigare och snyggare, den är vit, den andra är träfärgad.
Jag köpte också nya korgar att ha i hyllan och de är bra mycket större än de tidigare, det gör förhoppningsvis att det blir lättare att hålla ordning och att det ser mindre rörigt ut.

Starbucks har bra idéer ibland

8/4 Tisdagen gick som på räls, vi fick ett par killar på utbildning till oss. De ska lära sig hur den nya flotten ska servas och packas så att de kan fixa det när det är dags. Jag och kollegan M tog ut dem på lunch för att de skulle känna sig välkomna och för att vi skulle få lära känna dem lite.
På eftermiddagen åt jag resterna av mitt mellanmål som jag egentligen gjort till dagen innan. Det är en kall gröt som jag gör efter en idé från Starbucks. Jag tar ett halvt, rivet äpple, två nävar havregryn och 2-3 rågade matskedar turkisk yoghurt. Ett par droppar honung till det och sen rör man ihop det och låter det stå över natten i kylskåp. Sen lägger man lite bär ovanpå och äter som mellanmål. Den här hade vätskat sig så den såg inte så smaklig ut längre, det ser kanske ut som om den redan varit äten en gång tidigare? Men gott är det och godast är det förstås med färska bär. Jag fick ett tips av kompisen L på Facebook att jag skulle ta vaniljsocker istället för honung, det ska jag testa imorgon.

Alltid lär man sig något

26/3 På onsdagen mötte jag upp några kunder som kommit till Stockholm för en endagarskurs hos oss. Eftersom de skulle komma tidigare än vad kursen började så hade vi bestämt att ses på kondis för frukost och dit kunde de enkelt gå från stationen. Vi hade en trevlig frukost tillsammans och en av killarna känner jag sedan innan men har inte sett honom på 6-7 år. Flera av de som kom till oss för kursen räknar jag även som vänner, inte bara kunder. Sen hade vi kurs på den nya flotten och hur den fungerar. Alla kan redan allt om flottar, vad de skulle få se är hur just denna ser ut och fungerar. Det blir alltid några intressanta diskussioner i samband med såna möten, eftersom det finns mycket kunskap samlad på ett och samma ställe plötsligt och man kommer alltid därifrån lite klokare. Innan de åkte hemåt igen hade vi en trevlig gemensam lunch på Väsby Golfklubb.

Den mänskliga faktorn, eller "shit happens"

23/10 På onsdagen klädde jag på Turre höstjacka för första gången för säsongen. Han skulle vara tvungen att sitta i bilen större delen av dagen när jag var på kurs. Alla andra skulle ju också vara där så han kunde ju inte sitta ensam på kontoret. Jag var rädd för att han skulle bli kall av att sitta i bilen och det hade han säkert blivit också, men till stor del så är det nog det man brukar säga om hästar: När matte fryser så klär hon på hästen, det funkar lite så även med hundar också.
Human Factors är den intressant kurs och han som brukar hålla våra kurser är trevlig och intressant och berättar en massa historier och anekdoter från branschen för att illustrera riskerna med mänskliga faktorn. Det gör att det blir väldigt spännande och att man förstår bättre vad det handlar om.
Vi fick lunch också men eftersom kursen hölls på Scandic Hotell i Väsby "Lilla Blå" så var den under all kritik. Deras mat är väldigt dålig och jag har aldrig ätit något vettigt där.
På eftermiddagen när det bara var 10-20 minuter kvar på kursen var jag tvungen att gå, jag hade tid för att byta till vinterdäck på bilen. De hade klämt in mig mellan de andra bilarna för att jag skulle få däcken bytta innan jag reste iväg. Förr bytte jag däck själv, men jag orkar inte hålla på med det längre. Det jobbiga är att ta sig tid, att frysa om händerna under tiden och att släpa fram däcken och ta in de andra efteråt. Dessutom är garagedomkraften rätt tung den också.
Jag åkte tillbaka till kursen eftersom bytet gick så fort, men jag hann bara höra: Tack för idag!
När jag kom hem städade jag upp det sista i huset och packade inför morgondagen. Jag avskyr verkligen att packa! Det är så svårt, besvärligt och jag glömmer nästan alltid något...

Hur ska pengarna räcka?

22/10 På tisdagen fortsatte stressen och i praktiken var det sista dagen på kontoret även om jag hade en arbetsdag till innan jag skulle gå på semester. På onsdagen skulle nämligen hela företaget gå en obligatorisk uppfräschningskurs om "Human Factors". Jag vet inte inom vilka branscher det är ett krav, men jag vet att det är det i vår i alla fall och alla som kan stå upp måste gå på de kurstillfällena, det hjälper inte att säga att man är upptagen!
Jag jobbade alltså på och visste att jag var tvungen att stanna tills jag var helt klar på jobbet och med gott samvete kunde gå på semester och veta att allt var gjort eller åtminstone skulle fungera utan mig på plats. Men tro det eller ej, jag kunde faktiskt gå hem klockan 19 och då var precis allt gjort! Jag var så nöjd med mig själv och min effektivitet och även om jag varit stressad så hade jag haft rätt kul eftersom jag som sagt har haft medvind även om det varit hårt jobb.
Jag lade in om betalning av min operation, den betalningen skulle göras medan jag var på semester nämligen. Men då upptäckte jag att fakturan var på 25% mer än uppgivet pris och nu blev jag nervös, jag skulle nog kunna skrapa ihop den summan, men då har jag ingen buffert för oförutsedda utgifter, det vill säga om något i huset går sönder eller så.
jag mailade alltså min kirurg och vi får se vad han säger.

Är cirkulering svaret?

11/5 På lördagen var jag återigen på Byggmax för att köpa krokar och andra skruvar, de jag köpt fungerade inte riktigt som jag tänkt mig.
När jag kom hem igen tog jag in allt som stått oskyddat utefter husväggen och nedanför verandan och satte i lite nya krokar och sånt i förrådet.
Den gamla gräsklipparen och den handjagade gräsklipparen har stått ute allt för länge och båda verkar rulla dåligt. Den handjagade fungerar inte alls på min tomt, kottarna bara låser den hela tiden och jag får mecka för att få ut dem.
A och jag chattade på Facebook medanjag fixade naglarna, jag tog blått nagellack med guldlack som "krackelerar" ovanpå, det blev rätt häftigt, men det ser också lite kladdigt ut.
A tyckte att jag skulle läsa en bok som hette "How to be irresistable" så jag köpte den på Kindle och läste den rätt av och eftersom det inte finns något nytt under solen så innehöll den inga överraskningar alls. Däremot skadar det aldrig att påminnas lite om vad som fungerar när man är ute bland folk.
A påpekade till exempel att jag ofta sitter och pratar med mina vänner med ryggen mot rummet och att det är väldigt få som vågar komma fram till en då. Men ibland har jag bara inte energi till att anstränga mig så, ibland vill jag bara prata med mina vänner.
Ofta när jag går en kurs, lyssnar på en föreläsning eller läser en bok som ska ge nya vägar och ideér är det något som jag redan tänkt på och gör. Det är väldigt sällan jag faktiskt lär mig något nytt eller får en "aha-upplevelse". Jag önskar att de hade en föreläsning i hur man känner igen en bra idé och sedan säljer den, det är det som är mitt problem! Hade jag bara förstått att mina sätt att tänka gick att sälja hade jag varit en av de som höll föreläsningar, skrev böcker och tjänade pengar på det!
När jag gick ut på kvällen så gjorde jag i alla fall precis så som jag vet att man ska göra, men som jag inte alltid har energi att göra.
Först mötte jag upp kompisen O på söder där han var och firade sin 40-årsdag med familj och vänner. De var på Bauer och jag vill gärna tro att det var jag som introducerade honom till det stället, men jag är inte helt säker på att det är så.
De hade varit på middag och druckit drinkar halva kvällen men de släppte glatt in mig i gänget och alla var väldigt trevliga mot mig! Då är det inget svårt alls att följa alla "regler" om att mingla, le, skratta och vara intressant.
Vi virrade iväg en bra bit och efter att ha haft svårt att bestämma vart vi skulle så hamnade vi på Ekens bar på Hilton hotell efter en stund. När vi än en gång skulle virra iväg så kände jag att jag inte ville hamna för långt från min bil så jag tackade för mig och fortsatte en sväng till Dubliner.
Först kom jag inte in eftersom de som stod i dörren inte kände igen mig som stammis och det kändes lite kymigt att behöva be P att få in mig, men vad gör man?
Jag hade väldigt trevlig även där däremot och träffade och pratade med en massa nya människor och gjorde nya vänner. När jag har som roligast och mår som bäst så kan man ju förstå att det inte ska hålla i såg, nej, då dyker förstås min stora kärlek från förra sommaren upp och med sin tjej dessutom...
De såg väldigt lyckliga och kära ut och efter att ha sett henne kan jag förstå varför han valde henne, jag är en blek kopia av henne... Sen mådde jag allt annat än bra och det enda positiva jag kan säga är att hans kompis hade den goda smaken att byta ett par artigheter och vänligheter med mig innan han gick. J själv nickade åt mig på avstånd men hade vett att hålla sig där.
Jag kände mig rätt så snygg och glad tills det hände, då dök jag med huvudet före ned i betongen igen.
Jag kan i alla fall med stolthet säga att han inte märkte nåt av allt detta!
Sen var klockan mycket och jag åkte hemåt med svansen mellan benen.

Hur man somnar utan tabletter

6/11 På tisdagen möttes vi upp för frukost och lite ytterligare planering inför dagen och kursen vi skulle hålla i Linköping. Sen åkte vi vidare söderut och alla var trötta så det var relativt tyst i bilen och sen blev det så att jag och M pratade svenska i framsätet och P och S engelska i baksätet. Det tog inte särskilt lång tid till Linköping bara en timme. Dessvärre kunde vi inte riktigt enas om vilken grind vi skulle in i när vi kom till Malmen så vi åkte runt en del innan jag slutligen fick tag i R på telefon och vi kom till rätt grind och blev uppmötta och insläppta.
Resten av dagen ägnades åt kurs och lite spontana möten, vi hann med lunch också och i matsalen sprang jag på kompisen S som jobbar på Malmen. Är inte det en tillfällighet? Det är ju hundratals människor som gör det, vad är sannolikheten att jag springer på just honom när matsalen är så gott som tom?
När vi körde tillbaka mot Nyköping framåt eftermiddagen var vi ännu tröttare än på morgonen och jag var så lättad att jag inte skulle behöva köra ända hem, det hade jag inte klarat efter den dagen.
När vi kom tillbaka till hotellet satte vi oss ned i lobbyn direkt för att ha det möte vi planerat in innan vi tog kväll.
Det tog rätt lång tid och när vi var klara hade vi 30 minuter på oss att fräscha till oss innan vi skulle mötas upp för middag. När man är iväg på sånt där går det i ett.
M hade googlat restauranger i Nyköping och hittat en som hette Crazy Cow, den såg ut att ha en väldigt omodern meny men det behöver ju inte betyda att det är något fel på maten...
Jag valde en räkcocktail till förrätt, de andra tog vitlöksbröd respektive renrulle, retro eller hur?
Ja, det smakade absolut inte lysande, men det gick ned. Det mesta i alla fall, men inte de gröna ärtorna som liksom kändes helt fel.
Till varmrätt valde jag plankstek och blev oerhört besviken när den kom in med ett tjockt lager stekta grönsaker mellan sig och lankan. Jag älskar ju grönsaker men för det första var det mest paprika, den enda grönsak jag inte äter... och för det andra är ju hela idén med plankstek att köttet ska ta smak av plankan och så blir det ju inte om du lägger starkt smakande grönsaker under. Bearnaisen smakade majonnäs och var helt kall, den var helt kalrt ur en burk... För att göra saker än värre kom oxfilén in rosa, jag hade bett om att få den blodig, blodig, blodig, observera, rå i mitten. Jag hade varit så tydlig att till och med engelsmännen hade förstått vad jag menade.
Jag skickade tillbaka hela rasket och fick tillbaka en torftig planka med till och med såsen på sidan om men nu var köttet rätt stekt, tyvärr smakade det inget alls om det och jag fick känslan av att det var färgad fläskfilé snarare än oxfilé.
Jag åt upp köttet och lämnade resten.
Killen på restaurangen som var väldigt trevlig när vi kom in var inte lika glad när vi gick, eller ska jag säga att han var glad att vi gick...?
Nåja, han var inte nöjd med oss i alla fall.
Men som ett tips, Crazy Cow är inte rätt kort att satsa på om man vill ha nåt att äta i Nyköping. Jag hade nog varit nöjdare om vi gått på McDonalds. Det är billigare och du vet vad du kan vänta dig. Det är värre att betala mycket för skitmat än att betala lite och veta att du får skitmat.
När vi kom tillbaka till hotellet var alla trötta och ingen hade lust att ta nån öl eller umgås, dessutom skulle engelsmännen flyga hem klockan 7 på morgonen så de ville sova.
Därför kom jag i säng vid 21.45 och kan ni tänka er, jag somnade faktiskt också.
Dessvärre vaknade jag igen under natten och var så ångestladdad att jag inte kunde somna om på två timmar.

Vem är du, vem är jag?

5/6 På tisdagen försökte jag och kollegan D att planera den plötsligt uppkomna resan till Paris i nästa vecka. Det låter ju häftigt att åka till Paris men jag gillar faktiskt inte Paris, men jag hoppas att det blir bättre när jag slipper vara ensam och dessutom är D bra sällskap och trevligt sådant.
Jag bekräftade våra flighter och letade sen hotell och bokad det, det är DYRT i Paris!
På förmiddagen hade vi en teamkurs jag brorsan, D och Z och det var en ganska kort kurs som skulle peka på olikheter mellan olika människor och därmed göra en mer medveten och hänsynsfull. Jag tror att vi känner varandra rätt bra och oss själv också faktiskt, för ingen av oss var särskilt förvånade när vi fick ta ett kort i taget och antingen behålla det eller skicka det till den vi tyckte stämde bäst med det. De vi behållt medförde inga förvånade miner från de andra och de vi fått förvånade oss inte särskilt. Ett kort var jag lite glad att få fast det inte var det minsta positivt "Verkar osäker". Anledningen till att jag är glad att jag fick det är att de flesta tror att jag är så säker och att när jag blir frustrerad, arg eller ledsen så uppfattas det som att jag är arrogant och krävande fast jag egentligen är rädd. Det är ju bättre att folk vet vad det bottnar i än att man är besvärlig för att man är självsäker, det är ju det de flesta uppfattar mig som.
Jag vet inte om det var för att mina kort beskrev mig, men jag uppfattade mina kort som mer negativa än vad de andras var, de höll inte med utan tyckte helt klart att de orden jag tar som negativa snarare har en positiv klang, där ser man vad olika det kan vara.
Som sagt, inga överraskningar om en själv eller de andra, men det kan vara bra att påminnas ibland om att vi är olika och vilka fördelar och nackdelar det för med sig.
På eftermiddagen köpte jag jordgubbar och biggaråer, jättefina var de. Svenska jordgubbar faktiskt!
Till middag gjorde jag potatissallad av de överblivna färskpotatisarna, majonnäs, creme frasiche, ärtskott och rödlök och sen åt jag den med den rökta skinkan jag behövde ta slut på.
Sen målade jag naglarna inför nationaldagen och det blev lite kladdigt men ganska häftigt ändå. Det var svårt att få det snyggt eftersom jag var tvungen att ha så tjockt med gult på för att det inte skulle bli för genomskinligt.

Den mänskliga faktorn

1/2 På onsdagen tog jag
 med mig pajerna till jobbet men det var visst A's födelsedag så det blev semlor istället men paj håller sig ju bra i några dagar så jag gömde undan dem till dagen efter istället. Hela dagen satt jag och 3 kollegor i en "Human Factors" kurs, det är viktigt att veta hur fel uppstår och alla i personalen måste gå denna kurs vartannat år. Vi hade missat det i höstas när vi var på tjänsteresa så vi fick göra det nu istället. Kursledaren är trevlig och duktig och det är en bra och intressant kurs och det finns tid och plats för diskussioner och frågor.
När jag kom hem tog jag in ved och eldade sen var jag så trött att jag sov på soffan i en timme med Judas och Turre över varsitt ben. Sen när jag vaknade låg de och myste med varandra istället, visst är de söta?
Trots att jag sovit middag var jag yr av trötthet och gick faktiskt och lade mig klockan 22! Det var länge sedan. De första timmarna sov jag oroligt och vaknade ofta men sen sov jag bättre.

Nu ska jag skvallra på Grekiska!

När jag vaknar såhär på morgonen, då är det ett starkt hösttecken. Judas sover inte inne alls på sommaren och när jag vaknar med honom i sängen, då vet jag att det är höst. Om jag somnar OCH vaknar med honom i sängen, ja då är det vinter.
Så i torsdags när jag vaknade var det alltså officiellt höst i mitt hus.
Det var en massa att göra på jobbet och det slutade med att jag hoppade över lunchen eftersom jag inte var särskilt hungrig just då och sen värmde jag min matlåda till fikat vid 14.15 istället. Men då var jag hungrig och visserligen tog det ett tag men jag fick i mig hela, stora matlådan även om det nog tog en timme eller nåt. Jag fick ta med den ned till kontoret när fikarasten var slut. Vid 15.50 åkte jag från jobbet för att vara säker på att hinna in till grekiskan vid 17.30. Det låter ju helt absurt att åka 1½ timme innan kursen börjar när man bara har en färdväg på 20 minuter. Men i rusning har jag nästan kommit försent några gånger och det gör stor skillnad om jag åker 15-20 minuter senare. Det var ordentliga köer och jag körde av vid Järva krog och tog E18 in. Jag har svårt att förstå hur de kan göra stora vägarbeten på alla infartsvägar och utfartsvägar samtidigt. Det är köer överallt på väg in till stan och sen får du köa ut från stan på andra sidan också... Man borde verkligen inte behöva köra genom stan för att komma till södra sidan!
Jag kom in redan vid 16.50 och hittade till slut en parkeringsplats men man fick inte parkera där förrän klockan 17 så jag ställde mig och läste en stund och sen när klockan blev 17 gick jag in på Medborgarskolan. A och m var redan där och vi småpratade lite och A hade tagit med presenter till mig för att jag kört henne till Arlanda veckan innan! Hon visste att jag glömt min stiftpenna förra veckan och hade nu köt ett set med två blyertspennor och en kombinerad pennvässare/suddgummi som var rätt häftig faktiskt. Dessutom hade hon med sig en hel kasse med Grekiska skvallertidningar för mig att läsa. Hon vet att jag har lite svårt att motivera mig att träna och det där kan nog vara ett bra sätt kanske? Jag blev jätteglad för båda, det var så genomtänkt liksom och så är det ju alltid trevligt med presenter.
På lektionen började både tunga och hjärna lossna och även om jag inte hade totalt flyt så var det massor bättre än veckan innan när hjärnan stod komplett stilla.
När jag kom hem vid 19.30 värmde jag köttfärssås jag tinat i kylen och så kokade jag pasta till det. Sen åt jag middag ganska snabbt eftersom jag skulle möta upp kusinen för en promenad senare. Köttfärssåsen var riktigt, riktigt bra, undrar hur jag gjorde den...?
När jag ätit klart var det dags att åka och möta S och vi bestämde 20.30 vid Ica Glädjen. Sagt och gjort, vi mötte upp där och så satte vi på oss reflexer och grejer och lämnade faktiskt jackorna i bilarna eftersom det fortfarande märktes att det varit Indiansommar under dagen med 21 grader och sol. Sen gick vi en halvrask promenad på 1 timma och jag blev lite orolig för S för hon hostade riktigt läskigt emellanåt, men hon kände sig inte sjuk.
Vid Skälby låg det slyträd utefter vägen, björkar dessutom. Jag undrar vems det är? Om jag bara kunde komma på det skulle jag säkert få ta dem.
När jag kom hem igen satte jag mig och började virka en mössa, även om det är Indiansommar just nu är det ju bara en fråga om veckor tills man kanske behöver ha mössa på sig. Under tiden tittade jag på "28 Days" med Sandra Bullock. Jag tycker att den är bra och jag gillar ju henne skarpt, hon verkar vara intelligent, snäll, rolig och trevlig, dessutom är hon ju talangfull.
En sån man skulle vilja vara vän med liksom, "the girl next door".

Hålla kurs?

På måndagen gick jag upp och hoppade in i duschen direkt och sen åkte jag till konditoriet och köpte en frukostmacka. När jag åkte över motorvägen såg jag att det var kö ända från norr om Väsby in mot stan, tur att man inte skulle åt det hållet.
På lunchen sprang jag på en gammal stallkompis och hon sa att hon tänkt kontakta mig, hon undrade om jag kunde ha en nybörjarkurs i körning i deras stall. Jag har nog aldrig hållt en kurs, men köra kan jag ju och jag är ganska pedagogisk när jag lär ut sånt. Frågan är väl snarare hur man lägger upp en kurs och hur mycket man tar betalt...
Det låter rätt kul i alla fall, hoppas att hon återkommer så som hon sa.
När jag kom hem från jobbet sov jag en stund och var som en klubbad säl och hade svårt att vakna igen. Sen snyggade jag till mig lite och åkte till Tudor Arms för veckans quiz. Äntligen var det dags att träffa alla i "grundlaget" vi har ju bara setts en gång på hela sommaren och det var ju när vi grillade och badade badtunna hos mig i augusti.
B var borta och nu känns det som han har varit det rätt mycket, vi fåer väl se om han kommer näåsta gång. Någon middag hade jag ju inte hunnit hemma så det blev en oxfilétoast och de andra klagade på att jag kunde få i mig nästan hela, de brukar ju få resterna...
Även om vi var väldigt glada att se varandra och hade längtat till den här dagen var vi alla rätt trötta och därmed nästan dämpade. Dessutom hade Quiz Master stukat foten och var ersatt av stackars J & J som hade svårt att få tyst på alla kaxiga lag. Vi hade emmelanåt svårt att höra vad de sa och fick dessutom fräsa till åt några killar som stod mellan oss och ljudet och pratade väldigt högt. Vi fick ihop 42 poäng och det räckte till en 2:a plats men eftersom allt hade fått ordnas till i sista minuten hade J inga presentkort att dela ut och vi fick en I.O.U. med hälsningar från Quiz Master istället.
När jag kom hem gick jag och lade mig nästan direkt och visserligen somnade jag ganska snabbt, men jag kände mig sådär övertrött att det kändes som om det nästan var för jobbigt att sova. Nu vet jag hur övertrötta barn känner sig.

Paradisgröt, ja absolut!

På onsdagen vaknade jag med hjärtklappning eftersom det hade mullrat lite åska långt bort och jag hade hört den och var inte oroad och sen plötsligt smällde det till precis ovanför huvudet på mig och sen inget mer... Något regn kom aldrig och det var ganska varmt. Till frukost serverades samma sak som morgonen innan, sånär som på en extra skål med någon sorts gröt i. Paradisgröt med vanilj och kardemumma stod det på... Jag är ju inte så mycket för gröt men tänkte att jag skulle smaka, den doftade ju ljuvligt.
Det var nåt av det godaste jag någonsin har ätit och vi blev alla helt lyriska och ville ha ett recept eller åtminstone ett löfte om att vi skulle få sån gröt fler gånger. Jodå, vi kunde vänta oss det varje morgon resten av veckan. Jga har ingen aning om vad det är i gröten, men jag vill kunna göra sån själv.
Trots morgonvädret så blev det på eftermiddagen istället fantastiskt väder. Vi bestämde att vi skulle ha en lite längre lunchpaus för att kunna njuta av skärgården och alla spriddes för vinden. Jag gick ned till bastustenen och där satt EM och vi pratade en stund och så dök C upp och vi hade det bara väldigt bra och avslappnat och hade intressanta diskussioner. Några simmade och några satt bara på stranden. Jag är ju absolut ingen badkruka, men det blåste så pass nere vi vattnet att jag inte kände något behov alls för att bada och dessutom sa A att det var en massa sjögräs som trasslade in sig i benen på en när an simmade. Jag har antagit att det bara är en tidsfråga innan jag drunknar av just den anledningen. När de snärjer mina ben får jag panik och sjunker...
Även på eftermiddagen fick vi lite längre uppgifter som vi först skulle skriva och sen diskutera 2-3 personer emellan och det gjorde vi förstås i möjligaste mån utomhus.
Vid lunchen hade någon uttryckt en önskan om att se några av mina bilder och jag ägnade varje ledig minut till att leta igenom mina mappar efter de allra bästa. Det konstiga är att jag tycker att jag tar rätt bra bilder, men när man vet att någon ska se dem just för att de är de bästa, ja då duger plötslgit inga alls till slut. Dessutom kommer jag i diskussion med mig själv om hurvida bilden är bra eller hurvida objektet jag fotat är bra. Var går den gränsen egentligen?
Hade inte G dessutom påpekat att han gärna ville se just porträtt så vet jag inte om jag vågat ta med några. Jag vet ju att de flesta är helt ointresserade av att se porträtt på människor de inte känner. Fast jag tycker att jag är särskilt bra på det och att det finns så många vackra och intressanta ansikten och människor. Det slutade i alla fall med att jag satt till 1 på natten eftersom jag visste att det skulle bli tufft att hinna med under dagen på torsdagen och tanken var att jag skulle visa bilderna efter middagen på torsdagen.

På kvällen hade vi också träffats för att skriva i bastun och det hade jag ju inte velat missa heller.

Pennan är bättre då solen skiner

På tisdagen gick jag upp 7.45 och hann ändå i tid till frukosten klockan 8, det var ju inte långt att gå. Det serverades bröd, smör och ost och sen kunde man ju ta mjölk/yoghurt och flingor eller müsli också, men det avstod jag eftersom jag inte gillar mjölk med sånt och det inte fanns nåt utan laktos. Men det gjorde mig inget, jag är inte så förtjust i det i alla fall. Sen gick jag bara och hämtade min skrivbok och se började vi kursdagen. Vi började med att se klart filmen vi påbörjat dagen innan och sen gjorde vi både några väldigt korta skrivövningar och senare även en egen huvudkaraktär. Det fanns jättebra verktyg till att komma igång med det här och jag skrev en huvudkaraktär som bygger på en liten inledning jag skrev för 2 år sedan och det kändes riktigt bra senare då jag fick jobba med A och vi presenterade våra karaktärer för den andra. Till lunch fick vi fantastisk mat; gratinerad aubergine, hemgjord falafel och hummous.
Jag lade mig ned i 20 minuter på lunchrasten eftersom jag var helt slut och hade problem med att hålla mig vaken. Normalt så gör det inget om jag är trött, är jag intresserad av vad som händer så somnar jag inte. I det här fallet var det dessvärre inte så.
Jag kände mig lite groggy men piggare när jag gick tillbaka till kurssalen.
Vi fick nu en lite längre uppgift som vi fick göra på valfri plats och vart du än gick på ön så såg du nån sitta på en klippa eller en skogsbacke och skriva så pennan glödde. Det är ju väldigt inspirerande att sitta ute och jobba och om man skriver för hand istället för på dator så kan man ju sitta var som helst, till och med ute i solen.
Jag kunde använda min karaktär i den här uppgiften också, vi skulle skildra karaktären i sitt hem med olika tekniker och det kändes som om jag började känna henne nu.

Till middag fick vi ärtsoppa och jag som inte gillar fläsket i ärtsoppa var rätt nöjd med att vi bara serverades vegetarisk mat. Till efterrätt fick vi hemgjorda, grova pannkakor med vaniljsmak och det var fint tillsammans med glass och de färska bären vi fick.

På kvällen efter middagen var det tänkt att vi skulle möta upp vi som ville och skriva tillsammans. Klockan 19 gick jag till kurslokalen och där var inte en käft... Eftersom ön är liten började jag söka igenom den bit för bit så snabbt jag kunde och jag hittade dem slutligen i bastun nere vid bryggan. Rummet intill bastun var mysigt och hemtrevligt och där satt vi ihopträngda och hade det rätt bra och gjorde lite avslappnande och kul skrivövningar. Jag blir lite avundsjuk på de andra när vi gör sånt, de är så bra på att förmedla sin humor på papperet och vi skrattade en hel del åt alla dråpliga historier som de hittat på. Nu hade vi också börjat känna varandra bättre och jag insåg att det var en guldgruva av härliga människor som jag hamnat på en öde ö med.

Jag kom i säng vid 23 eller nåt igen tror jag och sov rätt bra.

Rimfrost, hjärtstartare och älgjakt

Regnet och fukten under måndagen hade under natten till onsdagen förvandlat omgivningen till ett vinterlandskap täckt av rimfrost. Alla träd, gräs, stolpar och saker som fått stå kvar ute var nu täckta av ett tjockt lager rimfrost och även om jag inte gillar vinter och kyla så kan jag förstås inte låta bli att tycka att det är så vackert att det nästan gör ont. Dessvärre var jag ju inlåst på jobbet under dagen och kunde bara ta en bild med telefonen ut genom fönstret, en sån där dag ska man egentligen vara ute med systemkameran och promenera runt i frostens rike.

Men den här dagen skulle istället läggas på viktigare saker som fortsättning på sjukvårdskursen. Två veckor tidigare hade vi ju fått lära oss hjärt-lungräddning, nu var det dags att komplettera denna kunskap med att lära oss använda en defibrillator. Kursledaren som fått veta vilken typ vi kommer att ha på plats hade tagit med en övningsvariant på just denna typ av defibrillator och visade oss hur den fungerade. Sen fick vi öva både ensamma och två och två på att kombinera våra kunskaper i HLR och defibrillatorn. Man blir lite stressad och nervös trots att det bara är en docka som man ska "rädda" så det är nog bra att nöta in den här kunskapen. Tur också att vi hade ett bra gäng som kan skratta åt sig själva och är beredda att riskera att bli skrattade åt hellre än att inte försöka. Det känns som om vi kan utgöra ett bra team om något händer.

På kvällen var det dags för pyssel med tjejerna och efter att jag förhört dem på quizfrågorna från måndagen kom vi överrens om att spela TP. Det händer att vi gör det på pyssel men nu var det länge sedan. Vi delade upp oss i lag efter hur vi satt och jag fick systerdottern som lagkamrat. Jag är tydligen fylld av åldersfördomar för jag trodde inte att någon så ung som 16 år skulle kunna vara till någon större nytta i ett TP från 80-talet, men hej vad fel jag hade! Hon är inte bara skitsmart (det visste jag ju) hon är också väldigt allmänbildad och vi kompletterade varandra nästan perfekt och sopade mattan med de andra lagen! De var däremot dåliga förlorare och hävdade att det var för att vi fick alla lätta frågor. På bilden kan ni se två av de sura förlorarna, mamma och M.

När jag var nästan ända framme vid mitt hus såg jag en älgko stå och äta bakom några träd 100 meter från mitt hus ungefär. Jag tog upp kameran och började sakta köra fram emot henne med bilen. Då blev hon förstås nervös och trampade iväg på kraftledningsgatan som leder till mitt hus. Taskig som jag är genskjöt jag henne då med bilen och försökte än en gång att ta kort. Problemet är bara att när det är så pass mörkt som det var så är grundkravet att objektet står stilla, annars blir det inte mycket till bild och stilla ville hon inte stå när det var nån som följde efter henne. Slutligen korsade hon vägen bakom min stillastående bil och jag tänkte att det nog var lika bra att låta henne löpa. Det som ser ut som horn på den "jättefina" bilden är hennes öron.

Ännu en stressig torsdag

Det var fortfarande en hel massa som behövde göras på jobbet innan jag åkte och tanken var att jag skulle äta lunch före klockan 12 eftersom jag och 4 kollegor skulle gå en första hjälpen kurs då. Någon lunch blev det inte tid för och vi satte igång med en väldigt intressant kurs med en bra kursledare. Vi fick repetera hjärt- och lungräddning och lite annat praktiskt och det kändes riktigt bra faktiskt, för vi fick nöta in det så att det satt lite bättre än tidigare, vi fick helt enkelt ge dockan hjärtmassage i 10 minuter i taget bara för att nöta in rörelsen.

Dessvärre var jag tvungen att smita en halvtimme eftersom vår naprapat var där och jag hade haft ont i nacken och migrän upprepade gånger under veckan. Jag tror att kursledaren blev lite sur, men det fanns inte mycket annat för mig att göra än att gå till naprapaten. Jag kunde ju inte gå omkring med sån nackont och migrän en hel vecka i USA.

Så snart kursen var klar vi 16 släpade jag in de burkar jag fått klara, jag vill inte att de står hemma medan jag är borta. Sen åkte jag mot stan och min grekiskakurs. Det var enorma köer trots att det var höstlov och borde vara lite tunnare i trafiken. Kanske berodde det på att de stängt av Klara Strandsleden? Jag kom alltså 10 minuter sent till kursen och hittade till min lycka en parkeringsplats nästan utanför dörren. Kvickt in på kursen och sen skämmas för att jag inte gjort läxan, självklart var det första gången som hon överhuvudtaget brydde sig om att någon inte gjort den och då var det förstås jag som inte gjort den. Vi skulle ha skrivit en uppsats och det var både svårt och tidskrävande för en sån här tung vecka och blev skjutet på framtiden hela tiden och plötsligt var det torsdag...

När jag kommer ut till bilen visar det sig att jag fått parkeringsböter, även de som stod bredvid mig hade fått det. Tydligen får man inte stå med fören mot trottoaren så som de andra rutorna är målade. Där jag stod är det parkeringsförbud fram till 17 men sen går det bra. Men man ska tydligen stå utmed vägen i färdriktningen. Rimligast vore ju att stå likadant som de som står i de målade rutorna. Dessutom står det att min Ford är en SAAB, går det att överklaga och hävda att de inte ens tittat på bilen? Någon som vet? Böterna var på 900:- och det är riktigt surt tycker jag, jag stod ju inte i vägen för någon eller så, då brukar det väl bli 400:-?

Jag skyndade mig hem och fixade med lite allt möjligt, vek tvätt, packade, städade och vid 1.30 dammsög jag. Tänk vad praktiskt det är att inte ha några grannar som kan störas. Jag var inte klar med packning och grejer förrän vid 3.30 och somnade inte direkt, så det blev bara 3 timmars sömn innan klockan ringde nästa morgon.

En del sitter i ryggmärgen, annat verkar helt omöjligt att få att fastna

Torsdag och första dagen för min grekiska-kurs som jag anmält mig till. Dessvärre är det svårt att hitta grekiska-kurser, så jag fick ta den som jag hittade. Det innebär att jag måste ta mig från Väsby till Norrtull och vara där vid Medborgarskolan klockan 17.30. Det kan ju vara en utmaning...
Just denna torsdag var det dock inte särskilt mycket trafik, de sa till och med på radion att det var lugnare än vanligt. Vad det kan bero på vet jag inte. Men jag åkte i god tid och var framme i god tid.
Jag hade anmält mig till en nybörjarkurs, jag kan ju en del men behöver även träna på mer grundläggande saker som vissa av bokstäverna. Jag kan läsa på grekiska, men har svårt med ett par bokstäver och sen är ju det största problemet att jag inte förstår vad jag läser...
Jag var lite orolig att det skulle bli för grundläggande att börja på nybörjarnivå, men det visade sig att jag inte var ensam om att kunna lite. Alla utom en kunde de grundläggande sakerna som alfabet och enklare fraser så vi kom igång med en rivstart. Jag kan utan att tänka läsa och förstå vissa enkla fraser, men andra som jag vet att jag försökt nöta in, de finns bara inte i min hjärna.
Jag kan inte låta bli att bli stressad och få lite prestationsångest eftersom jag är rädd att det som tänker fastna redan har fastnat och att resten är kört. Det har hänt förr att min hjärna gått i strejk när det är något jag väldigt gärna vill lära mig och förstå.
När de förklarar och så så är det fullkomligt klart för mig, 5 minuter senare har det ramlat ut igen...
Det är i alla fall kul att jag äntligen fått ändan ur vagnen och kommit iväg på nåt nyttigt. Jag får väl be "brorsan" med familj att testa enkla fraser med mig för att se om jag kommer någon vart.