Hur man somnar utan tabletter

6/11 På tisdagen möttes vi upp för frukost och lite ytterligare planering inför dagen och kursen vi skulle hålla i Linköping. Sen åkte vi vidare söderut och alla var trötta så det var relativt tyst i bilen och sen blev det så att jag och M pratade svenska i framsätet och P och S engelska i baksätet. Det tog inte särskilt lång tid till Linköping bara en timme. Dessvärre kunde vi inte riktigt enas om vilken grind vi skulle in i när vi kom till Malmen så vi åkte runt en del innan jag slutligen fick tag i R på telefon och vi kom till rätt grind och blev uppmötta och insläppta.
Resten av dagen ägnades åt kurs och lite spontana möten, vi hann med lunch också och i matsalen sprang jag på kompisen S som jobbar på Malmen. Är inte det en tillfällighet? Det är ju hundratals människor som gör det, vad är sannolikheten att jag springer på just honom när matsalen är så gott som tom?
När vi körde tillbaka mot Nyköping framåt eftermiddagen var vi ännu tröttare än på morgonen och jag var så lättad att jag inte skulle behöva köra ända hem, det hade jag inte klarat efter den dagen.
När vi kom tillbaka till hotellet satte vi oss ned i lobbyn direkt för att ha det möte vi planerat in innan vi tog kväll.
Det tog rätt lång tid och när vi var klara hade vi 30 minuter på oss att fräscha till oss innan vi skulle mötas upp för middag. När man är iväg på sånt där går det i ett.
M hade googlat restauranger i Nyköping och hittat en som hette Crazy Cow, den såg ut att ha en väldigt omodern meny men det behöver ju inte betyda att det är något fel på maten...
Jag valde en räkcocktail till förrätt, de andra tog vitlöksbröd respektive renrulle, retro eller hur?
Ja, det smakade absolut inte lysande, men det gick ned. Det mesta i alla fall, men inte de gröna ärtorna som liksom kändes helt fel.
Till varmrätt valde jag plankstek och blev oerhört besviken när den kom in med ett tjockt lager stekta grönsaker mellan sig och lankan. Jag älskar ju grönsaker men för det första var det mest paprika, den enda grönsak jag inte äter... och för det andra är ju hela idén med plankstek att köttet ska ta smak av plankan och så blir det ju inte om du lägger starkt smakande grönsaker under. Bearnaisen smakade majonnäs och var helt kall, den var helt kalrt ur en burk... För att göra saker än värre kom oxfilén in rosa, jag hade bett om att få den blodig, blodig, blodig, observera, rå i mitten. Jag hade varit så tydlig att till och med engelsmännen hade förstått vad jag menade.
Jag skickade tillbaka hela rasket och fick tillbaka en torftig planka med till och med såsen på sidan om men nu var köttet rätt stekt, tyvärr smakade det inget alls om det och jag fick känslan av att det var färgad fläskfilé snarare än oxfilé.
Jag åt upp köttet och lämnade resten.
Killen på restaurangen som var väldigt trevlig när vi kom in var inte lika glad när vi gick, eller ska jag säga att han var glad att vi gick...?
Nåja, han var inte nöjd med oss i alla fall.
Men som ett tips, Crazy Cow är inte rätt kort att satsa på om man vill ha nåt att äta i Nyköping. Jag hade nog varit nöjdare om vi gått på McDonalds. Det är billigare och du vet vad du kan vänta dig. Det är värre att betala mycket för skitmat än att betala lite och veta att du får skitmat.
När vi kom tillbaka till hotellet var alla trötta och ingen hade lust att ta nån öl eller umgås, dessutom skulle engelsmännen flyga hem klockan 7 på morgonen så de ville sova.
Därför kom jag i säng vid 21.45 och kan ni tänka er, jag somnade faktiskt också.
Dessvärre vaknade jag igen under natten och var så ångestladdad att jag inte kunde somna om på två timmar.