Jag är en minoritet

22/5 På onsdagen var det dags för möte på Kustbevakningen på Skavsta och jag hämtade upp kollegan O på vägen dit eftersom han bor söder om stan.
Mötet tog hela dagen och var väldigt intressant och som vanligt var jag minoritet, den enda tjejen. Jag och en massa killar. Jag har inga problem med det och de flesta killar tycks inte ha det heller.
Vi pratade mest om olika utsläpp i Östersjön och vad vi gör för att stoppa det och vad vi kan göra i framtiden. Tack vare den svenska kustbevakningen görs inga regelrätta utsläpp av mineralolja i Östersjön längre, tanken är nu att begränsa även andra utsläpp.
De har riktigt bra lunch på flygplatsen där faktiskt och jag borde använda deras mat som inspiration mer.
På hemvägen stannade jag och handlade lite och köpte löjligt dyr färskpotatis, det är sånt man kan göra när man är ensam. Det spelar ingen roll om potatisen kostar 99:- / kg om man inte äter för mer än 40:- i alla fall och det räcker många måltider dessutom.
jag köpte också Abbas sommarsmak av sill, Ingefära och Lime och den visade sig vara riktigt god faktiskt och det trodde jag inte att det skulle vara. Jag gillar sill, ingefära och lime, men tillsammans låter det lite fel.
Jag gjorde en varm sallad också att ha till lunch och så tjuvsmakade jag på den också.
Det är alltså svamp, majs, tomatsås, kronärtkocka, skinka, jalapenos och så ost uppepå. Man ställer in den i ugnen tills osten är smält och resten varmt. Det är alltså i stort sett pizza utan deg.
Jag var fruktansvärt trött på kvällen, så blir det när man kör och sitter i möte hela dagen.

Vem är du, vem är jag?

5/6 På tisdagen försökte jag och kollegan D att planera den plötsligt uppkomna resan till Paris i nästa vecka. Det låter ju häftigt att åka till Paris men jag gillar faktiskt inte Paris, men jag hoppas att det blir bättre när jag slipper vara ensam och dessutom är D bra sällskap och trevligt sådant.
Jag bekräftade våra flighter och letade sen hotell och bokad det, det är DYRT i Paris!
På förmiddagen hade vi en teamkurs jag brorsan, D och Z och det var en ganska kort kurs som skulle peka på olikheter mellan olika människor och därmed göra en mer medveten och hänsynsfull. Jag tror att vi känner varandra rätt bra och oss själv också faktiskt, för ingen av oss var särskilt förvånade när vi fick ta ett kort i taget och antingen behålla det eller skicka det till den vi tyckte stämde bäst med det. De vi behållt medförde inga förvånade miner från de andra och de vi fått förvånade oss inte särskilt. Ett kort var jag lite glad att få fast det inte var det minsta positivt "Verkar osäker". Anledningen till att jag är glad att jag fick det är att de flesta tror att jag är så säker och att när jag blir frustrerad, arg eller ledsen så uppfattas det som att jag är arrogant och krävande fast jag egentligen är rädd. Det är ju bättre att folk vet vad det bottnar i än att man är besvärlig för att man är självsäker, det är ju det de flesta uppfattar mig som.
Jag vet inte om det var för att mina kort beskrev mig, men jag uppfattade mina kort som mer negativa än vad de andras var, de höll inte med utan tyckte helt klart att de orden jag tar som negativa snarare har en positiv klang, där ser man vad olika det kan vara.
Som sagt, inga överraskningar om en själv eller de andra, men det kan vara bra att påminnas ibland om att vi är olika och vilka fördelar och nackdelar det för med sig.
På eftermiddagen köpte jag jordgubbar och biggaråer, jättefina var de. Svenska jordgubbar faktiskt!
Till middag gjorde jag potatissallad av de överblivna färskpotatisarna, majonnäs, creme frasiche, ärtskott och rödlök och sen åt jag den med den rökta skinkan jag behövde ta slut på.
Sen målade jag naglarna inför nationaldagen och det blev lite kladdigt men ganska häftigt ändå. Det var svårt att få det snyggt eftersom jag var tvungen att ha så tjockt med gult på för att det inte skulle bli för genomskinligt.

Nu överlever jag garanterat vintern

20/5 När jag gick upp på söndagen satte jag genast igång att städa upp och diska i köket, jag har visst fått någon extra ordningsknäpp just nu för efter frukost diskade jag upp igen...
Sen gick jag ut för att fortsätta med veden och med hjälp av vedtunnan körde jag lass efter lass till kortsidan av huset och staplade allt prydligt. Men sen var det fullt och jag packade in Turre och mig själv i bilen och åkte till ByggMax för att köpa spik. Det kändes enklare än att leta upp den försvunna asken med spik som skulle finnas någonstans. Jag letade på de mest troliga ställena men sen var det stopp, i förrådet är det helt enkelt alldeles för mycket grejer.
På vägen hem åkte jag förbi jobbet och hämtade en halvpall och lite överblivet virke bland soporna vi har där och sen åkte jag hem och byggde kvickt ihop en ny tillfällig vedplats och sen ställde jag halvpallen med kragar bredvid, det är till nästa lass ved tänkte jag.
Sen fortsatte jag stapla den klyvna veden och sen fortsatte jag att klyva upp de större bitarna från grenarna jag sågat upp.
Efter att ha staplat även det så städade jag upp på gräsmattan och tog bort allt skräp som blir efter sågning och klyvning.
Se hur mycket färdig ved jag har! Jag har aldrig haft så mycket och definitivt inte så tidigt på året!
Medan jag jobbade låg Turre och Judas tillsammans i de svala resterna av gräset, det som jag inte kunnat klippa på grund av träden som låg i vägen där.
När jag kom in igen på eftermiddagen/kvällen hade jag haft ännu en heldag i trädgården med veden och var väldigt nöjd med mig själv, dessutom var det varmt och skönt i solen och kanske blev man lite solbränd också?

Konstigt nog hade jag energi kvar när jag kom in så jag skrubbade potatis och kokade den och sen skar jag upp gravlax och åt potatis med lax och gravlaxsås. Det var ändå godare än det ser ut och det var faktiskt svensk färskpotatis! Sånt har man råd med när man är ensam och liten i maten!
Hela kvällen var jag jättetörstig och drack en hel massa vatten och Mer och Te.