Köpstopp funkar ibland

26/11 På måndagen kunde jag fortfarande inte äta ordentligt men försökte med gröten jag kokat på söndagskvällen. Om ni undrar vad jag hade i den så kan jag säga att det var helt enkelt det mesta jag hittade i skafferiet...
Havregryn, 4-korns kross, Mandelsmör, ris, solrosfrön, sesamfrön, syfilisfrön (som jag kallar dem, jag kan aldrig komma på vad de heter), kardemumma, vanilj, vaniljsocker och mörkt rörsocker och frysta blåbär.
Jag slängde allt i en ugnssäker form och ställde in den i micron med en tallrik över och så satta jag den på max i 25 minuter. Funkade jättebra!
Jag har ju en "skafferimånad", jag försöker att inte handla och istället tömma skafferiet. Hittills har det gått mycket bättre än vid tidigare försök. Jag har handlat lite mjöl och smör i stort sett, inget mer.
På jobbet fick jag en hel del gjort och det trots att jag mådde rätt dåligt för att vara ärlig. Jag försökte äta min lunch 3 gånger men när jag misslyckats en tredje gång gav jag upp. Det kom bara upp hela tiden och inte som magsjuka utan mer som om det var ett stopp i halsen, det gick liksom aldrig ned alls.
På kvällen var det dags för quiz med B och P och deras lag och vi hade riktigt trevligt och gjorde väldigt bra ifrån oss också, vi kom faktiskt tvåa. Det har nog bara hänt att vi varit placerade en gång tidigare när jag spelat med det laget.
När jag kom hem tog jag ett glas te och fick jobba på det en stund, under tiden tittade jag på M:AS:H:

Hur gör man den där jäkla paradisgröten egentligen?

26/6 På tisdagen fortsatte stressen på jobbet men jag hade i alla fall kul under tiden. Det händer en massa blixtsnabbt och jag skickar en offert ena minuten och har en order i handen nästa och då ska det behandlas och grejas och så är det en massa bollar i luften samtidigt.
När jag kom hem kokade jag gröt till mellanmål. Jag gillar egentligen inte gröt men jag var tvungen att testa att göra gröt på 4-säderslag, krossade. Jag hade blötlagt dem kvällen innan så som man skulle göra och sen skulle det kokas med lite salt i 30 minuter. Under tiden diskade jag upp i köket, men 30 minuter känns som om det blir för länge... Jag hade i vaniljsocker och kardemumma men i efterhand känner jag att jag kunde haft mer av det i. Tanken var att försöka kopiera "paradisgröten" som vi blev serverade på ön i skärgården när vi var på skrivarkurs förra sommaren. Jag har mailat kocken och smörat för henne men har inte ens fått svar... jag lyckades i alla fall inte att kopiera den.
Jag tittade på Bones, sov middag och fixade lite här och där och sent på kvällen "lagade" jag Stinas Kyckling eftersom jag lovat syskonbarnen att jag skulle ta med lunchlådor åt dem nästa dag. Dessutom försöker jag att motarbeta min överfylld frys genom att faktiskt använda det som är i den...
Jag hällde skyn i en kastrull och hade i creme fraische, dragon och lite kycklingfond och så serverade jag kycklingen och såsen med ris.

Julvampyrer

Av någon konstig anledning kände jag mig relativt pigg när jag vaknade på julafton men dessvärre hade jag migrän. Jag packade ned migränsprutorna, det bakade brödet och åkte hem till mamma och pappa för julaftonsfrukost. När jag kom dit ville inte pappas schäfer sluta skälla och jag antar att det blev för mycket för mig och min migrän för jag kunde plötsligt inte sluta gråta. Jag satte mig i ett hörn av vardagsrummet och tog en spruta och tog det lugnt ett tag och strax senare mådde jag faktiskt bättre och kunde umgås lite med kusinerna och farbror. Jag åt lite gröt och en skinkmacka och var fortfarande lite trög efter migränen så det tog ett tag att fatta att jag fått mandeln... Jag antar att det betyder att jag ska gifta mig under det kommande året? Det ser jag fram emot.
Jag vet inte om det berodde på att vi hade kusinbarnet på plats eller om det berodde på nåt annat, men mina föräldrar och farbror som röker en hel del höll igen lite och det hjälpte också till att lugna migränen.

Vid 11 ungefär så var jag på väg hem och då kollade jag så att TV.n fungerade, den används ju bara på julafton så jag ville vara säker på att jag inte lurade över alla till mig för att se Kalle Anka och sen att det inte fungerar, men det gjorde det så sen satte jag igång att ställa fram glöggmuggar, kakor och godis och laddade kaffe- och tebryggarna.
Strax före 15 dök kusinen upp och sen syrran med familj och slutligen mamma och pappa och sen bänkade vi oss i soffan och njöt av Kalle Anka för 17-51 gången. Jag älskar det fortfarande.
Sen åkte alla utom kusinen hemåt och vi röjde upp och diskade och sen var vi jättetrötta båda två så vi sov middag, hon på soffan, jag på sängen.
Vid 18 gick vi upp och snyggade till oss och sen åkte vi till mamma och pappa igen för middag.

Brorsan med familj hade farit runt hela dagen och hade med sig svärfar och svägerskan och lilla G var ganska trött även om han fortfarande var snäll. Vi bestämde därför att vi skulle ta julklapparna först så att de kunde åka när han inte orkade längre. Det blev lite upp och ned men det gjorde inte så mycket. Jag fick ta en macka så att jag skulle klara mig till middagen.
Jag fick ett enbent kamerastativ, en packe foton, pengar, en armbandsklocka och av syskonbarnen en jättefin flaska som såg ut som en gammal parfymflaska med en liten blåsa man trycker på, men den här innehöll ett typ av glitter. Jag älskar ju glitter och glamour så det var en populär present.
Resten av kvällen hade vi bara trevligt och jag och syskonbarnen lekte lite med PEZ-tabletter, tänk vad kul man kan ha med såna!
Jag åkte hem så jag var hemma vid 23 ungefär men sen satt jag uppe och fixade och donade och tittade på The West Wing och kom inte i säng förrän vid 4.30.

Titta på den sista bilden, ser ni nåt läskigt med den?

Paradisgröt, ja absolut!

På onsdagen vaknade jag med hjärtklappning eftersom det hade mullrat lite åska långt bort och jag hade hört den och var inte oroad och sen plötsligt smällde det till precis ovanför huvudet på mig och sen inget mer... Något regn kom aldrig och det var ganska varmt. Till frukost serverades samma sak som morgonen innan, sånär som på en extra skål med någon sorts gröt i. Paradisgröt med vanilj och kardemumma stod det på... Jag är ju inte så mycket för gröt men tänkte att jag skulle smaka, den doftade ju ljuvligt.
Det var nåt av det godaste jag någonsin har ätit och vi blev alla helt lyriska och ville ha ett recept eller åtminstone ett löfte om att vi skulle få sån gröt fler gånger. Jodå, vi kunde vänta oss det varje morgon resten av veckan. Jga har ingen aning om vad det är i gröten, men jag vill kunna göra sån själv.
Trots morgonvädret så blev det på eftermiddagen istället fantastiskt väder. Vi bestämde att vi skulle ha en lite längre lunchpaus för att kunna njuta av skärgården och alla spriddes för vinden. Jag gick ned till bastustenen och där satt EM och vi pratade en stund och så dök C upp och vi hade det bara väldigt bra och avslappnat och hade intressanta diskussioner. Några simmade och några satt bara på stranden. Jag är ju absolut ingen badkruka, men det blåste så pass nere vi vattnet att jag inte kände något behov alls för att bada och dessutom sa A att det var en massa sjögräs som trasslade in sig i benen på en när an simmade. Jag har antagit att det bara är en tidsfråga innan jag drunknar av just den anledningen. När de snärjer mina ben får jag panik och sjunker...
Även på eftermiddagen fick vi lite längre uppgifter som vi först skulle skriva och sen diskutera 2-3 personer emellan och det gjorde vi förstås i möjligaste mån utomhus.
Vid lunchen hade någon uttryckt en önskan om att se några av mina bilder och jag ägnade varje ledig minut till att leta igenom mina mappar efter de allra bästa. Det konstiga är att jag tycker att jag tar rätt bra bilder, men när man vet att någon ska se dem just för att de är de bästa, ja då duger plötslgit inga alls till slut. Dessutom kommer jag i diskussion med mig själv om hurvida bilden är bra eller hurvida objektet jag fotat är bra. Var går den gränsen egentligen?
Hade inte G dessutom påpekat att han gärna ville se just porträtt så vet jag inte om jag vågat ta med några. Jag vet ju att de flesta är helt ointresserade av att se porträtt på människor de inte känner. Fast jag tycker att jag är särskilt bra på det och att det finns så många vackra och intressanta ansikten och människor. Det slutade i alla fall med att jag satt till 1 på natten eftersom jag visste att det skulle bli tufft att hinna med under dagen på torsdagen och tanken var att jag skulle visa bilderna efter middagen på torsdagen.

På kvällen hade vi också träffats för att skriva i bastun och det hade jag ju inte velat missa heller.