Det känns bra att ha gjort det igen

28/4 På tisdagen var det dags för kurs på jobbet. Alla anställda skulle få chans att lära sig hjärt-lungräddning och att använda hjärtstartaren vi har på jobbet. Tidigare var vi bara 5 stycken som gick kursen men man insåg att det ju vore ännu bättre om alla hade gått den.
Jag kunde det ju sedan tidigare, men som med brandkurser så känns det verkligen nödvändigt att uppfräscha kunskaperna med jämna mellanrum. Till och med när det bara är träning så känner man sig osäker när man ska börja och det trots att det bara var något år sedan sist. Hjärnan tror tydligen inte att det kommer att behövas och man får nog hoppas att den har rätt, men jag håller inte med den om att man lika gärna kan glömma det. När första gruppen hade sin kurs på förmiddagen var det väldigt jobbigt att ha kontoret precis under fika/konferensrummet, jäklar vad det dunkade och skreks. Dunkande var förstås när runt 8 personer körde hjärtkompressioner samtidigt och i takt, skriken var när det skulle köras lite mer verklighetstrogna scenarier och man skulle ropa på hjälp och sen en massa stampande när de andra sprang dit.
Det känns som sagt bra att ha gjort kursen igen, men jag tror att jag ändå skulle bli lite handfallen om jag väl var tvungen att ta kommandot i en sån situation.

Kirurgen hade nog rätt, jag är stark

21/11 Som bestämt tog P en taxi till Arlanda på torsdag morgon så jag behövde inte bekymra mig över honom. Jag kunde alltså koncentrera mig på att få saker gjorda på kontoret istället och det var jag tacksam för.
På kvällen åkte jag hem till kompisen H för att ta en promenad med hundarna och det regnade och blåste en hel del. Jag har ju aldrig mössa på mig och det var inte så smart i ett sånt läge... Strax hade jag sånt dåligt fall av glasspanna/brain freeze att jag inte stod ut längre. Det slutade med att jag hellre frös om halsen än huvudet, så jag lindade min sjal om pannan och öronen och då kändes det mycket bättre. Vi var ute i ganska exakt en timme och sen åkte jag hemåt.
Det var den här veckan som alla tycktes börja med "plankan" den utmaningen gick varv på varv runt olika sociala medier och jag tänkte att det kunde ju inte skada att göra det tills det är dags för operationen. Sen kommer jag ju inte kunna göra så mycket på ett tag framöver.
Man ska börja med 30 sekunder första dagen och sen åka vartefter.
Jag märkte att 30 sekunder inte kändes så jag körde 60 istället och det verkar som om min kirurg hade rätt om mina magmuskler, de är nog rätt starka och tighta!

Även om man är ensam?

14/2 Alla hjärtans dag... oavsett om det är tungt och ensamt eller om det är glatt och i gott sällskap? Nja, jag hade en rätt tung dag får jag erkänna och jag vet inte om det verkligen berodde på att det var alla hjärtans dag eller inte, men den enda som hörde av sig var mamma och kusinen. Men det är inte fy skam, alla har faktiskt inte en mamma! Och jag är glad att jag och kusinen har funnit varandra, vi har växt upp bara knappt en mil från varandra och har liksom aldrig känt varandra i alla fall.
När jag handlade till jobbet för knappt 2 veckor sedan så köpte jag godis till alla hjärtans dag så det ställde vi fram till de anställda, de anställda som inte sa godmorgon tillbaka när jag kom in på morgonen och sa godmorgon...
Stressigt som det nu tycks vara varje dag var det även denna och mitt i allt kände jag koncentrationen fly och bestämde mig för att det var dags att genomföra flytten jag skjutit på framtiden på grund av arbetsbördan. Alltså började jag bära pärmar från mitt gamla kontor till det nya och trots att det inte är mer än 10 meter emellan dem så tar det mer tid än man tror och varm och svettig blev jag också.
Turre blev lite stressad av att allt han känner igen, bit för bit flyttades ur kontoret och han satt vid grinden och tittade på mig när jag sprang fram och tillbaka.
När jag flyttat alla saker och papper flyttade jag slutligen datorn och försökte hålla ordning på alla sladdar. När jag hämtade skärmen fick Turre följa med men när jag stängde dörren tittade han dumt på mig och tyckte att något inte stämde. Resten av eftermiddagen gick åt till att sätta upp tavlor, kartor, almanackor och hundgrinden. Turre var fortfarande inte nöjd, han tycker inte att vi bor där. Men han har jobbat på samma kontor sedan han var 8 veckor, så det är ju inte konstigt att det tar ett tag att vänja sig vid ett nytt. Det är skillnad med hus har jag märkt, där jag lägger mitt täcke och kudde, där bor vi just nu och där slappnar han av utan problem även när det är lite ovant.
Jag kom hem vid 17 ungefär och eldade i kaminen, det var inte lika kallt som tidigare så nu var det 14 grader i huset redan när vi kom hem. Sen diskade jag och tittade på Numb3rs och senare så lagade jag mat. Jag gjorde en pastasås på trattkantareller, vitt vin, kycklingfilé, hackad lök, riven ost, timjan, halverade cocktailtomater, kycklingfond,  grädde och citron. Sen kokade jag favoritpastan till det och åt ärtskott till. Det blev gott och gick väldigt snabbt att laga.
Framåt kvällen började det snöa rätt seriöst, jag som inte ens besvärat mig att ta fran snöskyffeln från förrådet, snart tar jag mig väl inte ens dit igenom snön.
Jag var jättetrött men kom ändå inte i säng förrän vid 1 och hade dessutom svårt att somna liksom kvällen innan.