Ibland är det inte falsklarm

6/4 På måndagen var det ju röd dag, men vi skulle ha möte i Linköping på tisdag morgon så vi bestämde oss för att åka dit på måndag eftermiddag så att vi skulle slippa stressa och slippa trafiken efter påsken.
På vägen stannade vi på ett apotek för att jag skulle ta ut lite av mina mediciner. Jag fotade hyllan med "intimsaker" eftersom jag visste att de skulle bli väldigt förvånade av att sånt säljs så öppet och dessutom på apotek och mycket riktigt, de kunde inte tro sina ögon när de såg sexleksakerna!

Strax efter att vi kommit till Linköping och checkat in på hotellet där jag brukar bo, First Hotel, så mötte vi upp systerdottern och hennes sambo och gick till O'Leary's för att äta middag.
Jag valde ribs, en mixtallrik med tre olika kryddningar, det var ok. Framförallt hade vi trevligt! Alla ville ta en tidigt kväll så när vi ätit klart så gick vi tillbaka till hotellet och systerdottern och sambo bor i närheten så vi skiljdes åt vid vårt hotell.
Jag gick upp på rummet och var väldigt nöjd med att kvällen skulle bli löjligt tidig, jag hade sminkat av mig och gjort mig redo för sängen redan vid 21.30. Just då gick brandlarmet... Jag klädde på mig snabbt och gick ut genom dörren, jag hade tid att ta med mig handväskan men glömde jackan. När jag kom ut i korridoren blev jag osäker på åt vilket håll trapporna var. De är på samma ställe som hissen och jag brukar ta trapporna när jag ska ner, men nu blev jag som sagt osäker och hittade de inte. Jag vände och gick tillbaka mot rummet för att prova åt andra hållet och mötte S och M som just kommit ut i korridoren. Det visade sig att jag gått åt rätt håll från början, men nu var vi precis utanför mitt rum så jag stack in handen och tog jackan på vägen mot trapporna. Det visade sig att dörrarna går igen automatiskt när larmet går, det var därför jag gått förbi trappan, det var skyltat med gröna skyltar, men bara i taket och trots att jag inte hade panik så hade jag missat det. Precis när vi kommer ut i trappen så möter vi den unga tjejen som hade checkat in oss, hon är på väg in i vår korridor på tredje våningen och jag frågar henne om det faktiskt har hänt något för hon gråter, har en telefon vid örat och stammar osammanhängande till personen i andra änden. Hon bara nickar och är halvt hysterisk så jag stannar och säger till henne i en befallande ton, då bör du nog följa med oss ner. Hon nickar och följer efter oss ned. Ju längre ned vi kommer ju mer rök luktar det och jag funderar på om det är vettigt att gå vidare. Men sen ser vi nedervåningen och det ser inte ut att vara någon fara och sen ser jag att det brinner på gatan utanför entrén. Vi tar oss till utgången och sluter upp med de andra gästerna som bara är en handfull sådär på en röd måndag. Polisen är på plats redan och någon säger att en engelsktalande man sitter anhållen i polisbilen för att ha startat branden i en fåtölj i lobbyn, han ska ha varit full och ingen vet om det var av misstag eller med flit, det visade sig senare att det troligtvis var med flit då han dagen innan också hade varit misstänkt för att ha misshandlat sin flickvän eller nåt sånt. En av poliserna försöker av någon anledning att släcka den stora, övertända fåtöljen med en liten bilbrandsläckare, det syns lång väg att det inte kommer att fungera och han tömmer den utan att det gör någon skillnad alls. Sen kom brandkåren och vid det laget var det inte så mycket kvar av fåtöljen utan vad de gör är att släcka det kol som är kvar och spolar av gatan. Någon av de andra gästerna eller poliserna hade lyckats få ut den brinnande fåtöljen, de måste ha varit väldigt snabba. Medan vi står där ute och väntar på att få gå tillbaka in så kommer en man fram till mig och undrar vad som händer, han säger att han är från Östgöta korren och jag hinner tänka att jag kanske kan sälja ett par bilder till dem, men han verkar inte så intresserad av vad som verkligen hade hänt och han tittar inte ens på bilderna när jag försöker visa hur stor brasan hade varit några minuter innan. Jag bestämmer mig för att han inte är värd att slöja tid och kraft på. Någon halvtimme senare fick vi gå tillbaka in när brandkåren hade gått igenom hotellet och jag gick och lade mig igen. Det var ju bra mycket mer dramatiskt än jag hade väntat mig när jag hörde brandlarmet, det brukar ju vara falsklarm. Den stackars tjejen som hade nattskiftet var nog runt 20-24 år och hon hade precis börjat jobba där och hon var nästan otröstlig och hade fått en rejäl chock eftersom hon varit där när allt hände och det måste ha gått väldigt fort för fåtöljen att bli övertänd med tanke på ur det såg ut när vi kom ut, man kan ju undra om det inte finns några regler alls om hur lättantändliga möbler får vara i ett hotell? Det är svårt att se storleken på den, men den är rätt massiv den där stolen, stor, tung och bred. Så efter lite drama så somnade jag i alla fall gott.

Den serien var verkligen jättebra!

15/9 På söndagen tittade vi på visningen av 3-års stona och de var riktigt fina allihopa och det var svårt att välja en favorit. När det var dags för 3-års testet åkte vi hem istället för vi var så trötta alla tre och ville bara hem. Innan vi åkte från Vetlanda stannade vi dock på godishuset för att köpa lösgodis. Jag gillar ju inte godis särskilt mycket, men jag kan inte låta bli att handla ändå.
Jag var hemma vid 17 och packade upp min väska och tvättade 2 maskiner tvätt. Det var rått och kallt i huset så jag eldade i kaminen för första gången för säsongen, i början av säsongen känns det alltid mysigt att elda även om det alltid känns som om man får börja göra det för tidigt. Senare på säsongen känns det bara jobbigt att behöva elda varje dag för att inte frysa ihjäl.
Jag tittade på TV-serien Big C på DVD under kvällen, jag hade inte ens hört talas om den men tänkte att jag skulle testa en säsong på DVD och jävlar vad bra den  var! Den rekommenderar jag verkligen! Det låter inte så kul, det handlar om en kvinna som får cancer och döljer det för alla, men den är faktiskt väldigt rolig och förstås tänkvärd och tragisk på samma gång.

Så sätter man guldkant på en vanlig arbetsdag

24/4 På onsdagen fick jag en massa gjort på jobbet och lite guldkant på tillvaron satte kollegan Z när han planerade ett lite extra mysigt och långt fika på förmiddagen. Han gjorde en brasa och handlade marshmallows åt oss allihopa och sen dracks det kaffe och grillades marschmallows.
När jag kom hem tog jag det lugnt och fortsatte bara med tvätten efter resan.

Ja, har man inte plats hemma så...

8/2 På Fredag morgon tog jag med mig alla matlådor utom en till jobbet. Jag har ingen plats i frysen hemma och det är ändå på jobbet jag kommer att äta dem.
Saker hade lugnat ned sig lite på jobbet inför helgen, jag hade fått en hel del gjort resten av veckan dessutom.
När jag kom hem från jobbet gjorde jag en räksallad till lunch och under tiden eldade jag och Turre och Judas låg i soffan hos mig den här gången.
Sen tog jag det lugnt resten av kvällen och städade bara upp lite i köket och tvättade tre maskiner tvätt och hängde det. Sen tittade jag på den nya säsongen av The Mentalist som jag fått hem.

Jag som började få vårkänslor

7/2 På torsdagen snöade det igen och det var inte lite. Det hade kommit en hel del på onsdagen och nu blev det ännu mer. Hela världen blev vit och på kort är det visserligen vackert men jag avskyr verkligen snö och kyla.
Jag fick skotta flera gånger både på onsdagen och torsdagen.
När jag kommit hem från jobbet på torsdagen och skottat mig fram till dörren så eldade jag en massa för att äntligen bli lite varm. Sen låg Turre och Judas och mös i fåtöljen och värmen. Jag tycker att det är så gulligt att de väljer att sova tätt ihop i fåtöljen hellre än att ligga i den stora soffan hos mig.
Jag fortsatte med uppdrag "tömma skafferiet" och tinade lunchkorven jag köpt billigt i julas och sen gjorde jag korv stroganoff på den, grädde, creme fraishe, pastasås, tomatpuré och en massa lök. Det blev gott och det blev hela 7 matlådor kvar efter att jag ätit middag!

Jag gör så mycket jag kan själv

8/1 På tisdagen gick jobbdagen i en rasande fart och sen tog jag en promenad med S så fort jag hade hunnit byta om efter jobbet. Vi möttes upp nere vid Infra City för jag behövde gå till apoteket och sen gick vi runt Bollstanäs och en del av Sjukyrkoberget. Det var en promenad jag inte tagit på väldigt länge, vi gick utefter Norrviken och sen förbi Sanda Ängar, det var en fin men mörk promenadväg där från Bollstanäs skola till Sandaspåret.
S mätte sträckan med en app hon har och vi gick 7.3 km på 1 timme och 26 minuter. Ganska bra med tanke på halkan och mörkret tyckte vi.
När jag kom hem var jag kall utanpå och varm inuti, vilket brukar sluta med att jag blir kall överallt efter en stund.
Jag tog en kvick dusch eftersom jag blivit rätt så svettig och sen eldade jag och värmde soppa på kaminen. Sen stekte jag ett pannbröd och åt med bregott och ost och så sopan till det.
Det känns lite extra bra att värma soppa på spisen.
Hemgjord soppa, värmd på kaminen som eldas med egenhändigt sågad och klyvd ved, sopan serveras med hemgjort pannbröd.
Hade jag bara haft en ko så kunde jag kanske ha gjort smör och ost också!

Jag hoppas verkligen inte att de byter format igen!

2/12 Söndag och första advent... iskallt och snö. Jag bestämde mig helt enkelt för att inte gå utanför dörren på hela dagen. Turre fick gå ut och rasta ensam på tomten och själv eldade jag i kaminen för fullt.
Jag gjorde i ordning två knäckemackor med ruccola, stekt ägg och majonnäs och vid sidan om, tomater och gurka. Jag kunde bara äta den ena mackan så den andra hamnade i kylen till senare.
Plötsligt som från ingenstans kom energi och jag städade undan lite och sen började jag sortera mina dvd-filmer som jag tänkt göra i minst ett år.
De filmer ni ser på bilden är nog ungefär hälften av de jag har...
Jag har över 900 filmer och då räknar jag till exempel en säsong av en TV-serie som 1 film och alla säsonger av till exempel The West Wing och Sex and the city som 1 film vardera eftersom de ligger i en box....
Nu har jag ställt TV-serier i säsongsordning och sett till att följetonger står tillsammans så att man lätt hittar dem.
De filmer jag tycker mindre om eller ser sällan hamnade längst bak för jag har så många filmer att jag måste ha dubbla rader.
Det tog nog ett par timmar att sortera allt och vissa filmer verkar ha försvunnit eller så var de helt enkelt för många för att jag skulle se alla helt medvetet.
Efteråt kunde jag inte sluta nysa för filmer samlar tydligen damm rätt bra och jag hade ju rört upp det ordentligt.
När jag fixat och donat med filmerna och var klar så tittade jag på Love Actually som jag äntligen hittat igen, jag älskar verkligen den filmen och de skådespelarna!
Sen låg jag på soffan och bara var en stund och stirrade upp i taket och mediterade antar jag.
Trots att jag eldat hela dagen så var det på kvällen kallt i huset igen och ute var det ännu kallare!
Jag tog en mugg glögg innan jag gick och lade mig men det hjälpte inte mina sömnbesvär och jag somnade inte förrän vid 2.30 eller nåt i alla fall.

Så överlever man i skogen

11/10 På torsdagen kom jag upp rätt tidigt, på onsdagskvällen hade jag lagt fram en massa kläder och en sovsäck för att ta med till jobbet. Det var dags för överlevnadsövning!
Min "kursledare" tillika kollega J var inte särskilt pedagogisk eftersom han talade om för alla andra att han nog skulle vara ensam överlevare nästa dag... Vid strax efter 10 åkte vi från kontoret iförda varsin flygoverall som J hade hittat i gömmorna.

Med oss hade vi vår standardnödpacke och lite extra saker vi ville testa och jag hade kameror och sovsäcken ifall att som J sa.
Tanken var att simulera en nödlandning med ett litet flygplan, så vi hade med oss ett par flytvästar, en tunn flygfilt, "inredning från flygplanet" och lite kablar som vi "slitit" med oss.
Vi åkte till Arlandaskogarna eftersom jag ansåg att allt J ville ha tillgång till i en skog fanns där och det viktiga var inte att vi var långt från civilisationen utan att vi inte använde oss av den.

Efter en promenad in i skogen hittade vi en höjd med lagom vindskydd omkring och där bestämde vi oss för att sätta upp vårt läger.
Vi började med att bygga varsin bivack av fallna träd, kablarna och livräddningsfiltar i reflekterande plastfolie.
Jag jobbar alltid fort och var klar med en snygg bivack på mindre än en timme och sen började jag samla granruskor att göra en mjuk och isolerande madrass av.
Jag gjorde precis så som jag lärt mig av boken J lånat ut till mig kvällen innan och det fungerade bra.
En massa svamp fanns det i skogen och jag har aldrig hittat en blomkålssvamp tidigare och den var stor och vacker, men jag mindes inte med säkerhet om den var ätlig eller inte, så den fick stå kvar. Trattkantareller och taggsvamp plockade jag i alla fall och senare lite blåbär.
Jag trampade omkring i skogen med en alldeles för stor overall och grenen hängde vid knäna någonstans. Till slut tröttnade jag och J gav mig en bit av sladden vi tagit med att ha som skärp, det fungerade sådär, men det såg rätt kul ut med en kontakt runt midjan.
Vi testade köket som fanns i nödpacken och insåg strax senare att vi inte hade något att samla vatten i, men då kom jag på att vi kunde skära upp en av flytvästarna och ha som vattenpåse så det gjorde jag.
Medan J samlade ved gick jag till ett dike längre bort och hittade strömmande vatten, jag hittar bättre i skogen där så jag fick gå. det blev lite tungt efter ett tag att bära vattnet, men det var inte så långt.
Efter att J hittat två larver i de stekta svamparna så gav vi upp den idén, aptiten var inte på topp längre.
Jag samlade näver och gjorde en liten drick-kåsa av det, men bitarna var egentligen för små så det gick inte jättebra.
Jag fick äran att starta en eld och det gick på bara nån minut och krävde inte mer än en enda tändsticka, det är i alla fall något vår pappa drillat oss på sedan vi var små barn.
Jag, syrran, brorsan och syrrans barn kan alla tända en eld mitt i snöstorm eller ösregn utan minsta problem med bara hjälp av ett par tändstickor.
Vi lyckades få till en stor, värmande eld som dessutom gav en hel del ljus och vi hade lagt upp ett stort lager med stockar och pinnar inom räckhåll från våra bäddar.
Det enda jag var rädd för när vi gav oss ut var att jag skulle frysa tills jag fick panik och bärjade grina. Det är nästan det enda som kan få mig att tappa koncepten helt, kyla. Det beror ju på att jag blir väldigt kall och att det sen tar många timmar för mig att bli varm igen.
Hittills hade jag klarat mig med minimalt med kläder, jag hade ett linne och en underställströja på mig, dubbla långkalsonger och overallen.

Innan det blev mörkt gick vi ned till ett dyhål jag hittat och slängde ned en vattenreningspåse i hålet för att ligga där under natten. Om allt fungerade som det var tänkt skulle påsen nästa morgon vara fylld med fullt drickbart, rent "vatten" eller egentligen sportdryck.
Innan man slänger i den så är det alltså bara en torr påse med ett pulver i.
På vägen tillbaka hittade jag svarta trumpetsvampar och det har jag inte hittat mer än en gång tidigare, inte så långt från denna plats, men kanske 15 år tidigare.
Jag plockade alla jag kunde hitta och bestämde mig för att ta hem dem dagen efter.
Strax innan det blev helt mörkt drog J fram en överraskning ur sin ryggsäck, han hade tagit med en varsin portion nödmat.
Jag hade överlevt utan men jäklar vad gott att få middag. Särskilt som jag vid det här laget kände av min onda nacke väldigt mycket och började få migrän. Vi turades om att äta eftersom vi bara hade en sked men vid 19 hade vi ätit klart och det var mörkt i skogen.
Sen klädde vi på oss lite extra för natten och gjorde oss klara för sängen. J spelade patiens på sin telefon och skickade bilder till sin fru på vår eld och sånt. Hon verkar vara lika underlig som han för hon tyckte det såg mysigt ut. Själv var jag som bekant livrädd att jag skulle frysa hela natten.
Vi lade oss för att sova och pratade inget resten av kvällen/natten men vi var förstås vakna större delen av tidiga kvällen och sen sov J helt klart bättre än jag, men frös gjorde jag inte mer än nån halvtimme och bara lite grann. Vad hände?
Mina problem bestod av att min nacke var illa däran och jag hade migrän, illamående och yrsel och det gick att hantera så länge jag låg still, men problemet var att jag som inte hade druckit mycket alls (vattnet smakade olja) och sällan går upp på natten för att pinka, plötsligt var tvungen att gå upp 5 gånger på en natt. Varje gång var jag tvungen att ta av mig en massa kläder, vingla omkring i skogen med min yrsel och slutligen kallsvettig vingla tillbaka efter att ha tagit på mig allt igen.
Det som gjorde att jag klarade det var att jag hade smsat med min naprapat och fått en tid på fredagen klockan 13 också det faktum att jag i alla fall inte frös.
J tog hand om elden mest på tidiga kvällen natten och jag resten, det beror ju på vem som är vaken eller sover mest, vilket beror på dygnsrytm och hur mycket man fryser.
Den största hjälpen var att jag för en gångs skull inte hade svårt att somna, så fort jag varit och kissat eller fixat till elden somnade jag om i några minuter tills det var dags att titta upp en stund. Det enda jag var rädd för nu när jag visste att jag inte skulle frysa var glödgnistorna som flög in i min bivack och hotade att bränna upp mig. En fastnade i min mössa och just när jag letade efter vad som luktade bränt vaknade J, tittade över mot min bivack och halvskrek (han hade öronproppar i), ta av dig mössan, den glöder!
Sagt och gjort, det gick fort att släcka, men tänk om jag inte hittat den!

Rök utan eld

24/8 Det må ha varit fredagen den 24:e, men nog var det mer som fredagen den 13:e när det kom till kritan...
Först var det soligt och fint när jag åkte från jobbet, men lagom tills jag satte mig på verandan var det ganska molnigt.
Sommargrannen M hade bett om att vi skulle bada tunna på fredagen och det hade jag inget emot. Tanken hade varit att tömma, skura och fylla den på torsdagen men jag hade inte kraft till det. Så på fredagen smsade jag M från jobbet för att be henne tömma och skura tunnan och kanske börja fylla den, men jag smsade på numret hon använder mest sällan och hon fick inte meddelandet...
När jag kom hem från jobbet tog jag alltså itu med att tömma och sen skura badtunnan med rotborste och såpa. Jag sköljde ur den och påbörjade fyllning, men det gick långsamt för silikonet jag hade köpt skulle ju användas på torra ytor och eftersom bottenhålet var allt annat än tätt var tanken att jag skulle göra det nästa gång och nöja mig med att det sipprade ut den här gången. Konstigt nog hade vattnet inte sjunkit någonting de senaste 2 veckorna trots att det nog borde ha gjort det med otät propp. Men nu rann det ur nästan fortare än man kunde fylla. Jag var ändå vid gott mod för vattnet var runt 15 grader och jag tänkte att det nog skulle gå fortare än vanligt att värma vattnet när det redan var så pass varmt.
Men när jag tände i vedlådan så tog det sig inte och sen höll jag på i 1½ timme och testade alla trick jag kunde komma på, men till slut sa M och J att jag skulle ge upp och det gjorde jag. Det bar emot eftersom jag lovat dem att vi skulle bada, men vad gör man när elden inte vill tända och vattnet rinner ur så fort man häller i det?
Rök gjorde det dock hela kvällen och luktade inte särskilt gott heller, själv var jag helt inpyrd eftersom jag till och med rökdykt ned i vedlådan för att försöka hämta upp lite av veden som verkade kväva elden.
När jag väl gett upp gav jag mig på att tända grillen istället och det gick jättebra, att grilla var dock en helt annan historia...
Jag hämtade upp de sista potatisarna ur odlingskragen och valde ut de största och lade dem i aluminiumfolie, sen lade jag dem direkt ovanför glöden. Sen började det ösregna! Det gick dock över en stund senare men då var våra stolar och allt blött, men J hade i alla fall varit snabb så att hon fått in allt ömtåligt.
Köttet brände jag på nolltid men det sket vi i, bara att skära bort ansåg vi.
Jag kände på potatisarna de kändes råa och nästa gång var de plötsligt alldeles för lätta och jag blev riktigt orolig.
Jag har ofta prestationsångest när jag ska laga mat åt folk och är rädd att det ska gå åt skogen, men sen resonerar jag med mig själv och inser att det är mina vänner och att det värsta som kan hända är att vi skrattar lite och sen får åka och köpa pizza. Men det här är faktiskt första gången som jag misslyckats och jo, de skrattade, jag lovar...
Vad säger ni om kolbiten som strax innan var en potatis?
Vi fick bryta oss in i de brända potatisarna och det var inte mycket kvar, men det som fanns inuti var trots allt gott.
M hade fixat en sås av fetaost och creme fraische som vi åt till maten och på det stora hela var det faktiskt okey.
Vid strax efter 22 började vi gå mot busshållplatsen för att möta K som var på väg hem från stan efter att ha gått ut en sväng med sina nya arbetskamrater.
Det var skönt att ta en kvällspromenad tyckte vi allihopa och när vi kom tillbaka efter c:a 4 km promenad så kände vi att det var okey att äta efterätt, så jag skar upp banan och ananas och lade upp bären jag köpt och så smälte jag chokladen i micron.
Vi kunde aldrig komma överrens om vilken frukt eller bär som var bäst, vi kunde inte ens komma på vad vi själv tyckte...
Trots allt som gått fel under dagen så hade vi trots allt en väldigt trevlig kväll, vad kan man annat ha i så gott sällskap?

Den mänskliga faktorn

1/2 På onsdagen tog jag
 med mig pajerna till jobbet men det var visst A's födelsedag så det blev semlor istället men paj håller sig ju bra i några dagar så jag gömde undan dem till dagen efter istället. Hela dagen satt jag och 3 kollegor i en "Human Factors" kurs, det är viktigt att veta hur fel uppstår och alla i personalen måste gå denna kurs vartannat år. Vi hade missat det i höstas när vi var på tjänsteresa så vi fick göra det nu istället. Kursledaren är trevlig och duktig och det är en bra och intressant kurs och det finns tid och plats för diskussioner och frågor.
När jag kom hem tog jag in ved och eldade sen var jag så trött att jag sov på soffan i en timme med Judas och Turre över varsitt ben. Sen när jag vaknade låg de och myste med varandra istället, visst är de söta?
Trots att jag sovit middag var jag yr av trötthet och gick faktiskt och lade mig klockan 22! Det var länge sedan. De första timmarna sov jag oroligt och vaknade ofta men sen sov jag bättre.

Hustomtar

21/1 Jag vaknade trött men nöjd på lördagsmorgonen, jag har inte sovit så gott på många veckor, det är därför jag trivs så bra i ett tyst torp där inte ens surret av el ligger och tynger i skallen. Ni ska inte tro att ungarna är mer högljudda, hade de varit betydligt yngre hade jag varit orolig för att de dött i plötslig spädbarnsdöd, de ger inte ett ljud ifrån sig när de sover och ligger nästan helt stilla genom natten.
Jag gick tyst upp och började tända i spisen, men det är svårt att vara tyst i ett torp där allt ska göras för hand. Jag lade ved i spisen och tände, det tog sig lättare nu när spisen fortfarande var ljummen och inte höll minusgrader längre.
A och L vaknade men vägrade gå upp ur sina varma täcken och höll mig sällskap från sina sovplatser medan jag bakade ut vårt frukostbröd med hjälp av olivoljeflaskan.
Det tog en stund att baka ut all degen men sen började jag grädda bröden och det luktade ljuvligt och till och med L som har svårt att äta så snart efter att hon vaknat började bli hungrig.
Jag grädda knappt hälften av brädet och virade in resten av kakorna i folie till senare. Det kändes väldigt lyxigt när vi högg in på det varma brödet och en kopp kaffe. L gillar varken kaffe eller te och även om hon faktiskt tvingat i sig en kopp te kvällen innan för att hon var så kall, så tog hon nu istället ett glas mjölk.
Det var bara det att vi ställt ut mjölken i farstun som höll nästan minusgrader och hon tyckte att mjölken var fruktansvärt kall och smakade för lite.
Vi hjälptes åt att plocka undan efter frukosten och sen klädde vi oss varmt, L satte till och med på sig en dunjacka vilket är emot hennes principer och sen packade vi ned korv, bröd, ketchup, tändstickor och kamera och gick från stugan in i skogen. Vi kom inte på förrän senare att vi glömt att ta med dricka...
Vi gick i en stor halvcirkel genom skogen och L och A sprang runt och lekte medan jag fotade, både dem och naturen. De lekte Sagan om ringen och allt möjligt annat och såg mest ut som troll när de kröp omkring stenar och stubbar. De poserade snällt för mig emellanåt också. Sen slogs de i slow-motion med pinnar som svärd.
När vi slutligen kom ut till vägen igen lade jag mig i vägkanten och fotade med macro-objektivet medan ungarna sprang upp och hämtade "snow racern" och eftersom den är modifierad med ett längre säta av en stor planka så fick de gott och väl plats på den båda två och jag hörde i god tid när de kom åkande med ett skrik ned för backen.
När backen tog slut parkerade A racern i diket och vi promenerade ned till sjön. Vi delade på oss för att leta ved och strax senare ropade de på mig och tyckte jag skulle komma och titta. De hade hittat en stor gran som skyddade ett praktiskt säte av en annan fallen gran och det var det bästa och torraste säte vi skulle hitta så vi bestämde oss för att ha vårt lilla läger där snarare än vid den vackra utsikten vid sjön.

Med lite hjälp av småkvistar som jag samlat och näver som L hittat hade vi snart fått en fin liten brasa som dessvärre verkade blåsa all rök mot vårt planerade säte... Jag och A gick och hämtade mera ved och L fixade granris att sitta på. Något vi inte riktigt räknat med var att den snö och de iskristaller som fanns i granen skulle smälta av elden och regna ned i huvudet på oss.
Tydligen sägs det att röken söker upp den som tänker snuskiga tankar, det säger i alla fall L och A och nog hade vi en del orena tankar allihopa om man ska döma av röken... Men vi lyckades i alla fall grilla våra korvar och hade det rätt bra där under granen när röken väl vände. Jag som legat i snön och fotat var lite kall och blöt om knän och ben och nu ångade de i värmen av elden, rumpan var också kall och blöt och jag och A ställde oss och värmde ändorna över elden medan L kollade så att vi inte satte eld på oss själv och rådde oss att inte fjärta.
Sen packade vi ihop alla saker och spred ut elden och hällde snö på det som glödde. Sen promenerade vi tillbaka till stugan och plockade snow-racern ur diket på vägen upp.
När vi kom tillbaka lade vi bara lite mer ved i spisen och sen åkte vi till Coop Forum och köpte mera ljus, papptallrikar och bestick och sånt och när vi kom hem värmde vi vatten till att diska med och jag packade upp det vi handlat och städade upp lite medan ungdomarna diskade i ljusets sken.
Jag gjorde frappe till mig och A och sen fikade vi och spelade kort.

Jag hade fått för mig att prova att baka i vedugnen och gjorde en bröddeg. Problemet var att jag inte hade några måttsatser alls utan fick höfta allt och dessutom brukar jag inte baka med rågsikt utan vetemjöl. Det blev i alla fall ett par limpor men det var svårt att få dem lika stora i ljuset från stearinljus och med bara en liten kniv att dela degen med.
Normalt sett står brödet i el-ugn först 10 minuter på 250 grader och sen sänker man till 200 och låter brödet stå kvar 10 minuter till. Hur skulle man göra här? Vi hade ju ingen aning om hur varm ugnen var.
A gjorde en liten ställning för brödformen av vedbitar och vi ställde in det för gräddning. Efter runt 50 minuter tog jag slutligen ut brödet och skar loss det från formen och lade det upp och ned. Det hade blivit bränt på ytan trots att jag lagt folie över, kanske gjorde jag det för sent eller så är det något med en sån här ugn som gör en skillnad. När jag slutligen bestämt mig för att brödet blivit så klart som det skulle bli så tog jag ut det och vi provsmakade det. Det var lite degigt enligt ungarna men jag tror att det mest var för att det fortfarande var så varmt, själv gillar jag inte smaken av rågsikt... Jag tror att svaret på hur man bakar bröd i en vedspis är erfarenhet, man behöver helt enkelt lära sig hur stora bröden ska vara för att inte bli brända och ändå genomgräddade.


Vi spelade plump och vändtia och jag ringde kusinen som hade smsat, och senare på kvällen gjorde jag en nudelsoppa som var uppskattad. Sen satt vi mest och snackade, spelade och gjorde ingenting resten av kvällen och ändå kom vi i säng rätt sent.
L som klagat på att det var kallt kvällen innan, gnällde nu på att hon svettades ihjäl och gick ut i farstun med jämna mellanrum för att kyla ned sig. Jag och A var mest rädda för att han skulle frysa på natten eftersom de båda gjort det natten innan och han ju sov på golvet där det är som kallast.

'