Än finns det hopp!

10/3 På tisdagen fick jag en massa frågor om offerten jag skickat på måndagen och det är ett mycket bra tecken. Om den kastats i soptunnan bryr de ju inte sig om att fråga frågor. Det finns alltså ganska mycket hopp än. Jag och min leverantör hoppas att vi ska ha anledning att åka till Seychellerna för att träffa dem, det finns en god chans för merförsäljning om vi kan träffa dem öga mot öga, eftersom både min leverantör och vi har produkter som skulle kunna underlätta deras kustbevaknings arbete och skulle kunna öka deras säkerhet.
Vid lunchtid var jag tillbaka hos terapeuten och det var samma sak den här gången, vi kom inte fram till något direkt, men det känns ändå skönt att prata med någon som inte genast dömer mig.

Bilar är bilar nu för tiden

18/2 På onsdagen fick jag besök på jobbet av en vän/kund från Linköping. Han och hans familj skulle till Thailand i två veckor och jag hade föreslagit att de skulle komma till jobbet och att jag skulle skjutsa dem till Arlanda och köra tillbaka bilen och låta den stå hos oss på jobbet under tiden. Det tyckte de lät bra och de dök upp när de skulle och jag fick ju en chans att umgås en stund med dem på vägen till Arlanda.
Något som slår mig varje gång jag kör någon annans bil nu för tiden är att det inte känns konstigt och ovant. Jag har ju en Audi A3, brorsan har en Skoda och D med familj har en BMW och de känns helt lika när man kör dem, inte som om det är en helt annan bil. Däremot hade jag väldigt svårt för att komma på hur man tar ut nyckeln ur BMWn, men som tur var kom jag på det utan att behäva be om hjälp! Förr var det en jätteskillnad mellan bilar. Brorsan sa att det är så att Audi och Skoda har samma tillverkare på motor och något mer tror jag det var och det gör förstås att det blir lika. Sen får man väl konstatera att man får mycket mer för pengarna om man då köper en Skoda istället för Audi eller BMW till exempel och det är ju onödigt egentligen att köpa den dyrare då om kvalitén är den samma.
Vi hade fått paket till jobbet och jag kunde inte låta bli att fnissa till och ta en bild på avsändarens namn. Jag undrar vad det är de jobbar med?

Kundvård 2.0

29/4 På tisdagen kom en av mina kunder på besök på jobbet. Han och Turre tycker väldigt mycket om varandra och Turre tar det här med kundvård ett steg längre än de flesta och hånglar gärna upp G ordentligt. Sen sitter de och myser medan jag och G snackar lite skit och tar itu med lite jobb, då somnar Turre ibland i hans famn.
På jobbet var jag väldigt frustrerad, mina leverantörer är ibland väldigt hårt arbete för mig. De svarar inte i rimlig tid, de skickar inte grejer när de har sagt att de ska göra det och så vidare. Därför får jag ofta göra dubbelt jobb helt i onödan och jaga andra för att de inte gör det de ska, ibland får jag till och med göra jobbet åt dem...
Tänk om alla bara kunde göra det de ska och låta mig göra fler saker istället för att jaga det jag behöver.
När jag kom hem från Thailand, låg det en hundleksak jag inte känner igen på min tomt.
Jag och grannarna har kommit på att deras golden Frasse stjäl Turres leksaker ibland, det är alltid roligare med andras leksaker, vi har till och med tagit honom på bar gärning ibland. Nu tänkte jag att han hade gjort något byte eller nåt!
Det visade sig att M hade trott att Frasse snott den av Turre och när hon hittade den så kastade hon upp den på min tomt. Undrar varifrån den kommer då? Antagligen den andra grannens golden.

Man vet aldrig vart det leder

14/4 På måndagen fortsatte jag att skicka bilder på småprodukter till en kund i Förenade Arabemiraten. Nu har jag hållit på i flera månader att skicka bilder, mått, vikter och info på små produkter till dem. Jag har gjort det som en service åt dem och man vet ju aldrig, det kan ju leda till att vi får en ny kund. Men av erfarenhet så vet vi att internationella kunder ofta inte blir något såvida de inte är ute efter produkter som vi är ensamma om, som alltså är våra egna. De jag nu skickat info om är sånt som vi själv importerar.
Mycket jobb som sagt och om det leder till något eller inte är osäkert, men vi är kända för vår goda service, så vi får hoppas att även denna potentiella kund blir imponerade av det. Vi spelade quiz på kvällen också och vårt lag vann!

Alltid lär man sig något

26/3 På onsdagen mötte jag upp några kunder som kommit till Stockholm för en endagarskurs hos oss. Eftersom de skulle komma tidigare än vad kursen började så hade vi bestämt att ses på kondis för frukost och dit kunde de enkelt gå från stationen. Vi hade en trevlig frukost tillsammans och en av killarna känner jag sedan innan men har inte sett honom på 6-7 år. Flera av de som kom till oss för kursen räknar jag även som vänner, inte bara kunder. Sen hade vi kurs på den nya flotten och hur den fungerar. Alla kan redan allt om flottar, vad de skulle få se är hur just denna ser ut och fungerar. Det blir alltid några intressanta diskussioner i samband med såna möten, eftersom det finns mycket kunskap samlad på ett och samma ställe plötsligt och man kommer alltid därifrån lite klokare. Innan de åkte hemåt igen hade vi en trevlig gemensam lunch på Väsby Golfklubb.

Tra la la, vá já är bra!

21/2 På fredagen fick vi besök på jobbet för leveranskontroll på en massa livflottar som ska levereras. Alla godkändes av kunden och därmed är ett projekt jag jobbat med sedan i april 2013 över och det med bravur. Jag är stolt över mig själv, det här är det största projekt jag har hållit i ensam och det har gått som på räls trots att det var rätt komplexa grejer som skulle tillverkas. Kul att bevisa både för sig själv och andra att man faktiskt vet vad man gör!

De bästa kunderna är kompetenta

6/2 På torsdagen kom två killar på besök hos oss. De var nyanställda hos en av våra större kunder och var nyfikna på vad vi gör. Vi har redan hunnit jobba ihop på ett par projekt men de ville veta mer om vilka vi är och vad vi gör. Jag vet inte om jag nämnt det tidigare, men vi skattar oss lyckliga då det gäller våra kunder. De är både trevliga och kompetenta och det är de allra viktigaste förutsättningarna för att själv kunna göra ett bra jobb som också känns igen som ett gott jobb hos kunden! Vi hade i alla fall några trevliga timmar på studiebesök i våra lokaler och på en god lunch och sen skjutsade jag ner killarna till stationen och de tog tåget tillbaka till stan.
Skönt att få känna nya människor på pulsen och få ett ansikte till namnen.

En del möten är rätt trevliga

13/11 På onsdagen fortsatte jag med en massa jobbmöten, men vissa känns mindre jobbiga än andra. Min kund G kom förbi och vi hade ett möte på mitt kontor medan Turre låg och sov i hans armar. Han öppnade ögonen just när jag skulle ta bilden, men han låg verkligen och knep ihop dem. Han gillar verkligen G, men det är förvisso ömsesidigt. G har dessutom en egen tax hemma, så han vet precis hur de fungerar.
Resten av dagen gick i ett rasande tempo med e-mails och offerter till höger och vänster. Fördelen är att tiden går fort och att man känner en känsla av att man utfört något sedan när man väl kommer hem och är slutkörd.

Det brukade vara höfterna och ändan som inte fick plats

8/10 På tisdagen släpade jag mig själv och min väskor till tåget och tog det till Ringsted för mitt möte med ambulanshelikoptern. Väl på plats frågade jag en taxichaufför om det var gångavstånd till kunden eller inte och det sa han att det inte var. Mycket riktigt tog det runt 10-15 minuter att åka taxi dit, det låg liksom de flesta helikopterplattor inte särskilt centralt.
Killarna på basen var jättetrevliga och det var ett nöje att prova ut hjälmstorlekar på dem! Men som jag säger, våra kunder är helt fantastiska!
Det tog bara runt en timme att prova ut hjälmarna och sen ringde de en taxi åt mig. Det visade sig vara samma taxi som jag tagit dit! Jag frågade honom om han var den enda chauffören i Ringsted, men han hade lika svårt för svenska som jag har för danska så han förstod inte riktigt vad jag menade.
Eftersom dagen blivit kortare än väntat så hade jag tid att gå till en butik jag gått förbi dagen innan. De hade fest- och brudklänningar och jag hade sett en i fönstret som jag bara älskade, men butiken var stängd så sent på kvällen och jag hade nu chansen att gå och prova den. Det var rätt lång att gå och det var besvärligt att dra mina båda väskor hela vägen, men jag ville verkligen prova den där klänningen.
När jag kom dit så visade det sig att den bara fanns kvar i storlek 38, men jag chansade och bad att få prova den. Den satt bra förutom att jag inte kunde knäppa den i bak, det var faktiskt brösten som var för stora för att den skulle passa... Jag såg jättesmal ut i den, men det syns inte riktigt på fotot inser jag, där ser det mer ut som om jag är kort och bred tycker jag. Den hade en jättestor och pösig underkjol som man rekommenderas att använda till, den kostar ytterligare 1500:- eller nåt sånt och klänningen var rätt dyr den med, jag minns inte riktigt hur mycket den kostade. Tjejen i butiken sa att hon kunde ta hem en i en större storlek åt mig om jag ville, men jag sa att jag skulle hem till Stockholm samma dag så att det inte funkade. Då visade det sig att det finns en butik ur samma kedja i Stockholm också, så hon tog fram deras uppgifter och artikelnummer på rätt storlek, vi får se om det blir av att jag tar tag i det.
Efter det var det dags att släpa väskorna hela vägen tillbaka till tågstationen och ta tåget till flygplatsen. På tåget såg jag en tjej med vad som såg ut som väldigt lurviga armar, sen insåg jag att det var en mohairtröja och jag höll på att fnissa högt när jag såg det, det såg så lustigt ut i den vinkeln.
Ett par timmar senare var jag på väg hem från Arlanda i min bil.

Sånt kunde jag aldrig göra förr

4/10 På fredagen var det åter dags för kontorsarbete. Jag skulle ha ett möte med min kollega J och han hade skadat sitt öga utan att veta hur det gått till, troligtvis ett hål på hornhinnan. Det gjorde väldigt ont och när man har ont i ena ögat tåras ju även det andra och det är svårt att se alls. Till lut tröttnade jag på att ha möte med någon som blinkade, grät och tog sig för ögat hela tiden och gick och hämtade plåster och så tejpade jag igen hans öga åt honom och det hjälpte faktiskt. Senare på dagen åkte han in till läkare för att kolla så att det inte var något farligt och det var det som tur var inte.
På kvällen skulle jag och en annan kollega på cowboyfest hos en kund på Bromma Flygplats, de hade en årlig kräftskiva förr och efter några års uppehåll satte de igång igen för ett par år sedan, men det brukar vara medan jag är på min USA-resa så jag har inte kunnat gå, min kollega M har också haft annat för sig. Det här var alltså första gången på flera år som vi varit på plats. Det visade sig att det är viktigt att synas på såna ställen, folk tycktes tro att vårt företag inte fanns kvar för att vi inte haft tid att komma på ett tag... sanningen ligger ju långt därifrån, det är snarare tvärtom.
Jag hade min kängurskinnhatt, jeans, vit skjorta och min långa lackappa på mig och jag fick flera kommentarer om att det var en bra look för en cowboyfest. Däremot var det inte en enda käft som kände igen mig trots att jag känt dessa människor i nästan 20 år och dessutom faktiskt dejtat en av dem för ett gäng år sedan...
Förvisso är jag ju mycket smalare än förr, men jag ser väl fortfarande ut som jag, eller?
De hade en sån där rodeotjur och M hoppade upp först och sen var det min tur. Jag var mer rädd för att göra bort mig genom att inte ta mig upp, än att jag skulle ramla av, för det gör ju alla.
Det tog två försök, men upp kom jag slutligen. Det fnns en liten repstump som man kunde hålla sig i och tanken är att man ska hålla med bara en hand och hålla balansen med en andra. Men jag har svaga händer, troligtvis på grund av mina veka handleder och jag bara gled på repet hela tiden och var tvungen att ta andra handen till hjälp för att ta nytt tag flera gånger. Jag satt inte kvar särskilt länge men var glad att jag kan komma upp och göra sånt nu för tiden, hur det gick spelade ingen större roll för min självkänsla i jämförelse.
Jag gjorde förstås illa mig lite när jag flög av, det kommer att bli blåmärken till imorgon, men lite blåmärken kan jag leva med. Det visade sig en av folks kommentarer att jag var första tjej upp på tjuren och det var tydligen märkvärdigt och modigt så jag fick flera komplimanger för det.
Vi hade en trevlig kväll och maten smakade väldigt bra, mitt enda problem var liksom ofta annars, att det inte fanns så många alkoholfria alternativ för oss som inte gärna dricker. Mitt huvudsakliga skäl till att inte dricka är att jag inte tycker om smaken av alkohol, det innebär ju att jag inte gärna vill ha alkoholfritt vin eller -cider heller, i min mun smakar det nästan lika mycket alkohol som de andra. Men det var det och lightläsk som fanns så jag fick stå i toakö för att hämta små glas med vatten hela kvällen.
Men annars var det väldigt trevlig stämning och alla var glada och vänliga. Framåt 1 började vi bli trötta så jag körde hem oss.

Har man tur hittar man vänner överallt

 1/10 På tisdagen gick vi upp och åt frukost i god tid och sen tog vi en taxi till stationen och tog ett tåg till Belfast. Vi valde att åk första klass så att vi skulle kunna jobba under tiden för resan skulle ta lite drygt 2 timmar och första klass har wifi.
Vi kom fram precis lagom till mötet med vår leverantör och tog en titt på grejerna vi skulle presentera för kunden nästa dag och allt såg ut precis som det skulle, nästan ännu bättre än vi hoppats på.
På eftermiddagen kom de två kunderna/vännerna in från flygplatsen och vi tog en drink i hotellbaren innan vi skulle möta upp irländarna för middag.
Vi hade en utomordentligt trevlig kväll, de må vara våra kunder respektive leverantörer på papper, men vi har jobbat ihop så länge att jag ser dem mer som vänner än något annat!
Min förrätt var förresten väldigt god, getostcréme med kokta rödbetor.

Förrådd av hjärnan

20/9 På fredagen åkte jag och kollegan J på ännu ett möte med en kund, den här gången i Stockholm. Vi skulle helt enkelt se till att de var nöjda med det jobbet vi gjort så långt på det projektet vi jobbar med just nu och de var nöjda och glada så det var ju en bra start på helgen. Dessutom fastnade vi inte i några köer eller så heller för vi var ute i god tid innan rusningen började. Jag åkte tillbaka till kontoret för att få lite annat gjort innan jag gick på helg, men jag fick i alla fall gjort det som var tänkt att jag skulle göra, så nu kan jag koppla v i helgen utan att oroa mig för jobbet. Jag förlorar ju oftast helgerna i alla fall, för det tar ett tag att tagga ner efter jobbveckan på fredagen och sen börjar hjärnan att jobba redan på söndag eftermiddag med att planera nästa jobbvecka och komma på lösningar på frågor och problem som kan tänkas uppkomma. Hjärnan tar alltså ut problem i förskott, problem som oftast inte ens dyker upp...

Vanligtvis är de helt underbara

27/12 På torsdagen satt jag mest och tittade på DVD, diskade upp lite och fixade smågrejer i huset och hade en slapp dag. Vid 17.30 var tanken att jag skulle åka till S jobb för att hon skulle fixa mitt hår.
Jag kom nog visserligen precis i tid i slutänden men trots att jag var i god tid från början så var det verkligen på gränsen.
Jag hade tagit en dusch och klätt på mig och precis när jag står och gör en frappé att ta med mig så ringer en kund, efter klockan 17 i mellandagarna...
Vi stänger ju klockan 16 på vanliga dagar, varför tror man då att vi har öppet till efter 17 i mellandagarna när de flesta (inklusive vi) har stängt?
Dessutom var han rent omöjlig att bli av med trots att jag påpekade att jag var ledig och dessutom upptagen och sen, inte förrän 5 minuter senare fick jag honom att lägga på och sen precis när jag ska ur bilen, balanserandes på väska, hund och frappé, då ringer L eftersom jag smsat för att se hur det var med honom. Men som sagt, jag kom nog precis i tid trots allt, tur att det fanns parkering.
Till saken är att vi har världens bästa kunder, de är helt fantastiska. Jag har samma mobiltelefonnummer privat som på jobbet och våra kunder ringer inte på kvällar, helger eller semestrar om det inte är riktig panik och då ber de tusen gånger om ursäkt för att de stör och då har jag inga problem alls att hjälpa till om jag kan.
En gång åkte jag från puben vid 1 på natten för att möta upp Kustbevakningsflyget på McDonalds för att ta emot grejer de skulle lämna till oss... Sånt är ju bara kul enligt mig och eftersom våra kunder är så trevliga så känns det ju som att möta upp en vän.