Tur att de inte löste ut

12/3 På torsdagen tog jag en promenad med Turre igen, när man väl har kommit igång så blir det lättare att fortsätta. Dessutom vet jag av erfarenhet att jag inte tar mig ut om jag inte går direkt när jag kommer hem, innan jag hunnit sätta mig ner. Det är inte så att jag sitter ner resten av kvällen, nej jag fixar och donar hemma under kvällen, jag gör alltid någon nytta varje dag även om jag bestämt mig för att strunta i det. Men det är en annan sak att klä på sig och gå ut när man väl är inne...
På jobbet fick vi en leverans av handbloss från en leverantör, det är farligt gods och det kräver en massa extra papper och särskilda kartonger och grejer, det är ju lättantändligt och kan dessutom lösa ut om man är oaktsam, titta på bilden hur det såg ut när det anlände! Inte nog med att det är olagligt att skicka det så som det är packad, de har också skickat det med en ovetande fraktare och alldeles för tight packat så att kartongen gått sönder. Det hade inte behövts mycket för att de skulle antända och som sagt, allt av detta är högst olagligt.

Än finns det hopp!

10/3 På tisdagen fick jag en massa frågor om offerten jag skickat på måndagen och det är ett mycket bra tecken. Om den kastats i soptunnan bryr de ju inte sig om att fråga frågor. Det finns alltså ganska mycket hopp än. Jag och min leverantör hoppas att vi ska ha anledning att åka till Seychellerna för att träffa dem, det finns en god chans för merförsäljning om vi kan träffa dem öga mot öga, eftersom både min leverantör och vi har produkter som skulle kunna underlätta deras kustbevaknings arbete och skulle kunna öka deras säkerhet.
Vid lunchtid var jag tillbaka hos terapeuten och det var samma sak den här gången, vi kom inte fram till något direkt, men det känns ändå skönt att prata med någon som inte genast dömer mig.

Jag glömde tidskillnaden

9/3 På måndagen var jag oerhört stressad, en offert skulle in före klockan 16 och jag hade räknat fel på tidsskillnaden mellan Sverige och Seychellerna! Det var alltså 16 deras tid som den skulle vara inne. Jag ringde min leverantör och fick honom lika stressad för han hade inte en färdig offert till mig än. Sen gjorde jag klart precis allt men hade inte ett aktuellt pris på flottarna som skulle offereras. När det var mindre än 5 minuter kvar av tiden så ringde jag honom igen och han svarade inte, då började jag bli så stressad att det dunkade i öronen. Jag visste ju att han jobbade på det och han visste vad jag ville, så han tänkte väl att det var lika bra att göra klart det innan han svarade. När jag ringde nästa gång någon minut senare så svarade han och gav mig ett pris i telefon och sa att han skulle skicka offert även på mailen senare.
Klockan var 4 minuter över 16 på Seychellerna när jag fick iväg offerten, den skulle ju skrivas ut, skrivas på och skannas innan den kunde skickas.
Vissa instanser är mycket noga med tiden och det kan leda till att man inte får vara med i upphandlingsprocessen om man varit sen, även om man har det bästa anbudet. Jag var alltså mycket nervös för detta. Men vid det laget fanns det ju ingenting mer att göra så det var bara att hålla tummarna.

På kvällen spelade vi quiz på Tudor Arms och vi vann faktiskt, men kul har vi ju alltid i alla fall i vårt lag. Vi sitter ute i kapprummet och det anses vara de sämsta platserna i puben eftersom det rummet är avskiljt från de andra och ligger bredvid toaletterna. Många är förvånade över att vi vill sitta där frivilligt och P som är ansvarig för placeringen har frågat oss ibland om vi vill sitta inne i puben. Men det säger mitt lag bestämt nej till! Anledningen att vi gärna sitter där är att vi får vara ifred från snokande motspelare och vi behöver ju inte viska eller skicka små lappar inom laget för att kommunicera i laget utan att någon annan hör. Quizmaster är nog också nöjd, jag tror att han vet att han kan lita på att vi inte fuskar trots att vi rent praktiskt kanske skulle kunna göra det därute. Men han har ju fått många bevis för att vi inte gör det när vi svarar fel på enkla frågor ibland... Men att spela quiz handlar ju om att mäta sin allmänbildning mot andras och syftet försvinner ju helt om man fuskar, det skulle verkligen inte ge mig något att vinna om jag hade fuskat. Jag vet att vissa spelare gör det, men hur kan de då vara stolta över sina resultat? Vi är relativt säkra däremot att de lag som liksom vi ofta ligger i topp, inte fuskar, det känns bra, må bästa lag vinna!

Kundvård 2.0

29/4 På tisdagen kom en av mina kunder på besök på jobbet. Han och Turre tycker väldigt mycket om varandra och Turre tar det här med kundvård ett steg längre än de flesta och hånglar gärna upp G ordentligt. Sen sitter de och myser medan jag och G snackar lite skit och tar itu med lite jobb, då somnar Turre ibland i hans famn.
På jobbet var jag väldigt frustrerad, mina leverantörer är ibland väldigt hårt arbete för mig. De svarar inte i rimlig tid, de skickar inte grejer när de har sagt att de ska göra det och så vidare. Därför får jag ofta göra dubbelt jobb helt i onödan och jaga andra för att de inte gör det de ska, ibland får jag till och med göra jobbet åt dem...
Tänk om alla bara kunde göra det de ska och låta mig göra fler saker istället för att jaga det jag behöver.
När jag kom hem från Thailand, låg det en hundleksak jag inte känner igen på min tomt.
Jag och grannarna har kommit på att deras golden Frasse stjäl Turres leksaker ibland, det är alltid roligare med andras leksaker, vi har till och med tagit honom på bar gärning ibland. Nu tänkte jag att han hade gjort något byte eller nåt!
Det visade sig att M hade trott att Frasse snott den av Turre och när hon hittade den så kastade hon upp den på min tomt. Undrar varifrån den kommer då? Antagligen den andra grannens golden.

Ett dygn är tillräckligt

11/3 På tisdagen var vi på möte med en kund, det var anledningen till att min leverantör kom till Sverige. Mötet gick bra och när det var över skjutsade jag P till flygplatsen och sen åkte jag tillbaka till kontoret. Jag och P kommer bra överens, men vi är väldigt olika och har ganska olika syn på både livet och hur saker och ting ska göras, så ett dygn brukar vara alldeles tillräckligt för oss att umgås. Det är en annan situation om vi är fler än bara vi. Dessutom är det ju skönt att komma ikapp med annat som fått vänta medan man har möten och sånt.

Det borde ingå i en mans grundutbildning

10/3 På måndagen hämtade jag upp en av våra engelska leverantörer på Arlanda och efter att jag kört honom till hotellet för att checka in så åkte vi in till Stallmästargården och mötte upp min chef för en ttrevlig middag. De har bra mat på Stallmästaregården och de är väldigt trevliga och servicen är bra. Vi åkte hemåt direkt efter middagen och när jag lämnat P på hotellet åkte jag hem och gick och lade mig direkt. Det skulle bli en riktig heldag nästa dag.

Förresten, inlägget på bilden hittade jag någonstans och precis denna poäng försökte jag få en man att förstå i helgen på Dubliner. Jag tror att det vore nyttigt för alla män, även straighta män att någon gång gå på gayklubb och kanske inse hur hotande de själva kan vara. I min mening är många män alldeles för aggressiva i sitt intresse av en kvinna oh det kan kännas mycket obehagligt, särskilt om han tror att ett nej betyder; "try harder"

Lydnad ger hundar frihet

18/12 På onsdagen kom en av mina leverantörer förbi för att fika med mig och hålla mig sällskap en stund och dessutom lämna över en julklapp! Ibland blir man bra bortskämd. Hon stannade drygt en timme och vi snackade om allt utom jobb i stort sett. Hon hade ringt ett par dagar tidigare och eftersom jag är sjukskriven och hon ville ge mig en julklapp så sa jag att det var ok att komma förbi hemma hos mig för en fika och lite häng.
Sen på eftermiddagen kom vännen H förbi för att hämta mig och Turre och så åkte vi ut till syrran för att se oss omkring på gården och hästarna och för att ta en fika. H fick köra för att jag skulle slippa, jag är fortfarande så trött.
Syrran visade runt H i stallet och hos hästarna och så, sen satt vi och snackade och fikade en stund och bara hade det bra. Det är skönt att komma ur huset en stund och Turre är så duktig på att sköta sig lös på gården att ha får gå som han vill han hittar inte på något dumt alls och försvinner inte ens runt ett hörn. Han får alltså lite stimulans han också och klarar att sitta hemma ett tag till utan att krypa ur skinnet. Det enda jag får påminna honom om är att hästar inte alltid är snälla och att en tax bör hålla sig utanför en hästhage. Då får jag helt enkelt säga till honom var gränsen går, det vill säga vid staketet och det får jag påminna honom om varje gång vi är där. Inte för att han är jätteintresserad av hästarna, utan för att han följer mig vart jag än går och vill följa med om jag går in i hagen, han går inte dit ensam.
Bilden har inget med inlägget att göra mer än att H är en av de vännerna som i drygt 20 år satt idéer i huvudet på mig...

En av de värsta nätterna i mitt liv

24/11 På söndag vid lunchtid satte jag mig i bilen och åkte till Kallhäll för att hämta upp min leverantör A för att sen åka vidare till Linköping. Vi skulle ha ett möte där på måndag morgon och ville slippa gå upp mitt i natten för att inte riskera att komma försent.
Innan vi åkte packade jag en annan väska också för att kunna åka direkt till Arlanda när jag kom hem igen på måndagen. Min flight till London skulle ju gå från Stockholm redan tidig eftermiddag.
Vi kom fram till Linköping i god tid före middagstid och checkade in på våra rum. Innan jag gick upp till mitt rum räckte A mig en liten flaska mousserande vin som han tagit med och sa åt mig att gå och ta det lugnt en stund och ta ett bad, sen skulle han bjuda på middag senare.
Jag var fruktansvärt frusen och tappade upp ett varmt bad och hoppade i. Jag gillar ju inte alkohol, men det kändes lite lyxigt med ett bad och mousserande vin, så jag tvingade i mig ett glas i alla fall...
Senare på kvällen möttes vi upp i receptionen och gick ut på stan för att äta. Vid det här laget hade jag regelrätt frossa och hade svårt att vara ute överhuvudtaget, det var rent lidande. Jag trodde att det var för att det faktiskt var väldigt kallt och blåsigt och det faktum att vi fick leta rätt länge för att hitta något annat än en kebabrestaurang som var öppen. Vi hade ju ingen aning om att det inte finns någonstans att äta på Söndagar i Linköping.
Alla restauranger runt torget var nedsläckta och stängda, Texas Longhorn var stängt och alla andra ställen vi hittade utmed vår promenadväg. Slutligen hittade vi till O'Learys, det enda ställe som var öppet.
När vi äntligen kom in i värmen så visade det sig att det inte hjälpte, min frossa blev värre och värre och jag började gissa på att jag hade börjat bli sjuk.
Det blev en kort kväll på grund av det och det faktum att inga av mina vänner runt och i Linköping var hemma och hade tid för mig denna söndagskväll började kännas rätt bra. Jag hade inte varit mycket till sällskap för dem, jag var det definitivt inte för A...
Vi traskade hemåt i kylan och jag mådde bara sämre och sämre och så fort jag kom tillbaka till rummet så gick jag och lade mig under dubbla täcken med pyjamas på och en extra fleecetröja på det.
Jag har aldrig mått så skumt i hela mitt liv.
Jag frös och svettades så att sängen inte bara var fuktig, den var faktiskt helt blöt!
Jag var tvungen att tvinga mig själv att gå upp mitt i natten och vända på täcket.
Men även det var rent lidande då det ju tillfälligt blev ännu kallare.
Jag avskyr verkligen att frysa och gör det väldigt ofta, men det här var något av det värsta jag varit med om.

Visst, bra mat, men inte rätt!

19/11 På tisdag eftermiddag hämtade jag upp min leverantör P på Arlanda. Det var riktigt kall och blåste och jag frös ända inifrån.
Det tog lite tid för honom att få sitt bagage och komma ut så när han väl kom ut var jag ännu kallare.
Jag körde honom till hotellet i Infra City där jag bokat in honom och jag väntade i bilen medan han checkade in och lämnade sina väskor på jobbet, sen åkte vi ned till White Horse för att äta en enkel middag.
Jag kände för en plankstek och i mina ögon är en plankstek en plankstek. Den ska vara placerad på en planka så att den smakar lite bränt trä, den ska ha en halv grillad tomat bredvid sig och ett knippe bönor omlindade med bacon. Sen ska den ha en rejäl klick bearnaisesås ovanpå. Något mer varken behövs eller ska finnas, då får man kalla den husets special på planka eller något som visar att det inte är en traditionell plankstek. Nu fick jag en fin bit kött på en hög med fint stekt grönsaker och en massa annat fint. Men det är inte en plankstek!!!
Jag begärde en tallrik så att jag kunde ta bort alla grönsaker och sånt, men planksmaken var ju inte på plats eftersom det smakade stekt lök och stekt paprika om alltihopa istället.
Det funkar inte för mig och jag var fruktansvärt besviken.
Men som sagt, inte dålig mat, bara dåligt hållda traditioner.
Vi hade några allvarliga jobbsnack och även en del personliga djupare snack och sen körde jag honom till hotellet och kom hem i rimlig tid själv.

Har man tur hittar man vänner överallt

 1/10 På tisdagen gick vi upp och åt frukost i god tid och sen tog vi en taxi till stationen och tog ett tåg till Belfast. Vi valde att åk första klass så att vi skulle kunna jobba under tiden för resan skulle ta lite drygt 2 timmar och första klass har wifi.
Vi kom fram precis lagom till mötet med vår leverantör och tog en titt på grejerna vi skulle presentera för kunden nästa dag och allt såg ut precis som det skulle, nästan ännu bättre än vi hoppats på.
På eftermiddagen kom de två kunderna/vännerna in från flygplatsen och vi tog en drink i hotellbaren innan vi skulle möta upp irländarna för middag.
Vi hade en utomordentligt trevlig kväll, de må vara våra kunder respektive leverantörer på papper, men vi har jobbat ihop så länge att jag ser dem mer som vänner än något annat!
Min förrätt var förresten väldigt god, getostcréme med kokta rödbetor.