Ibland tycks det vara tilliten som skapar riskerna för skador

25/12 Torsdag
Jag hade en lugn dag hemma på juldagen, eller lugn och lugn, jag hade förstås en massa att göra inför Thailandsresan nästa dag och hur jag än gjorde kom jag liksom inte så långt som till att packa.
Den här gången ska jag ta med mig en massa saker ner, både grejer och mat!
Det finns så mycket i Thailand som jag önskar att vi hade i Sverige och gärna till samma typ av priser förstås! Men det finns också mycket i Sverige som jag önskar att de skulle ha i Thailand.
Man kan ju inte gärna packa dagen innan när man ska ha mjölk, yoghurt, skinkost, kaviar och andra färskvaror i väskan. Trots att det ju slutligen ligger i en väska i drygt 12 timmar, så brukar faktiskt till och med smöret fortfarande vara hårt när man kommer fram till lägenheten, så det håller sig jättebra.
Den här gången packade jag allt i påsar, så att om något skulle bli krossat, att det förhoppningsvis inte skulle sprida sig i väskan. Av liknande anledning packade jag mjölet, knäckebrödet och annat torrt i påsar. Vissa av de sakerna finns faktiskt att få tag i i Thailand, men problemet är att det blir fuktigt och fuktigt knäckebröd är liksom inte "knäcke"bröd längre.
Framåt 18 packade jag in mig själv och Turre i bilen för att åka ut till syrran och ta in hästarna.
Jag har inga problem att göra det för henne, hon är en av dem som matar och ser till min katt och ibland även hunden när jag reser och det är ju rätt trevligt att prata lite med hästarna då och då.
"Problemet" är bara att det tar nästan 30 minuter att åka ut till syrran och sen lika långt tillbaka och det låter nog rätt fånigt, men om det man skulle göra där tog längre tid skulle det inte kännas som om resan var lika lång...
Hon hade i alla fall förberett precis allt i boxarna, så det enda jag skulle göra var att ta in dem. Joker är ju hingst och jag känner inte honom så väl, han är väldigt snäll, men han är ju lite mer på tårna än vad Venar är, så för säkerhets skull lämnade jag Turre i bilen när jag skulle hämta Joker. Det kändes som rätt beslut när Joker var väldigt uppspelt över att komma in, han gick snällt som han skulle, men jag fick känslan av att han kunde ha slängt ut nån fot på lek mot Turre och råka skada honom, jag menar, Turre är ju så liten. Dessutom har han ingen som helst självbevarelsedrift då det kommer till hästar, som han litar på alldeles för mycket. Om man dessutom är tax så spelar det egentligen ingen roll hur snäll hästen är, ser den inte Turre så kan det i alla fall gå illa eftersom han litar på att de inte trampar på honom och därför inte flyttar sig...
Och mycket riktigt höll det på att gå precis så illa när han följde med mig för att hämta Venar. Venar är både väldigt snäll och väldigt hundvan, han accepterar till och med lite retsamma hundar utan problem och eftersom Turre är lika hästvan som han är hundvan kan man ju tro att det är så gott som riskfritt? Nope, Turre följer med till hagen, efter att jag sagt till honom stannar han till och med utanför grinden med visst säkerhetsavstånd till eltråden som ligger på backen, vad han inte tänker på är att man ju liksom "svingar" hästen runt sig när man ska stänga grinden efter sig. Jag ropade och ropade med mer och mer stress och panik; Akta, akta, akta, flytta på dig! Turre står bara och glor på mig och Venar tar ju för givet att hundjäkeln har självbevarelsedrift och tittar inte på honom alls när han vänder ändan runt så som jag ber honom. Detta är risken med hundvana hästar som lärt sig att ignorera de fåniga rovdjuren som är runt fötterna på dem och som de märkt ändå flyttar på sig, så man behöver inte tänka på var man trampar. På samma sätt med den hästvana hunden som har lärt sig att hästarna visserligen är stora, men de bryr sig inte alls om hundarna och är alltså ofarliga, de har dessutom fokuserat sin oro på det stora huvudet med de stora tänderna, istället för de stora, hårda fötterna med dryga 100 kg tyngd bakom vardera.
Turre trodde att Venar visste var han var och rör sig inte en millimeter när Venars tunga doja slår ner 10-30 cm ifrån honom i den snabba vändningen och än en gång har han fått bevisat för sig att man inte behöver akta sig, hästen kommer inte att göra illa honom...
Ok, en massa dravel, men det är sånt här som ockuperar min hjärna!
Efter att ha gått in till hästarna en gång vardera för att klappa om dem och ta en bild så pallrade vi oss hemåt igen. Ta en titt på deras pälsar, klart som sjutton de inte fryser när det blir minusgrader! Venar som är musblack ser däremot så gott som gul ut när han har vinterpälsen! Min gamla Gullan hade inte denna typ av praktisk vinterpäls, den var betydligt tätare, längre och den blev svettig och tovig bara av att hon stod i stallet och då stod hon i den kalla delen av stallet...


Väl hemma kom jag igång med lite packning och sen var klockan så mycket att jag insåg att jag borde göra mig i ordning om jag skulle hinna ut till Dubliner en sväng. Jag hade bestämt med en kompis att vi skulle gå ut på juldagen så som det är tradition bland singlar. Jag hade inte hört något från henne, men då jag bjöd in hennes kompis att hänga med insåg att de bestämt samma sak så var ju allt ok. I de gäng jag umgås är alla välkomna. Jag hörde inte från min kompis alls, men jag hörde från hennes kompis, så jag antog ju att det var meddelanden från dem båda.
När jag väl kommer in till Dubliner så säger de att det är dötrist där och de ska gå vidare...
Anledningen att jag gjorde mig i ordning och åkte in på juldagen trots halkan och det faktum att jag inte hade packat och städat än, var ju att träffa dem... Jag blev sur och tyckte att det kunde de ju ha sagt när jag frågade om de var kvar, de tyckte att jag överreagerade och jag lät dem åka. Jag lägger inte ned energi på att försöka parkera i Gamla Stan när jag bara ska vara ute någon timme och redan lagt energi på att ta mig in och parkera vid Dubliners. Jag tog en cola med killarna men var på så dåligt humör att jag gav dem en kram och åkte hem för att packa istället.

Det är tillräckligt för mig att vi är på samma plats vid samma tid

16/5 På fredagen mötte jag upp med A på Dubliner, nu när jag reser igen blir det rätt sällan som vi kan ses, så det är så kul när tillfälle ges. Det konstiga är att vi inte pratar så mycket med varandra utan kanske mer med andra, men bara det att vi vet att vi är där tillsammans och finns där för varandra är ändå en väldigt bra känsla. Det är väl lite så som med lyckliga par, de sitter inte ihop vid höften så att säga. Våra killar var där också och vi hade en trevlig kväll.

Så snyggt så

22/3 På lördagskvällen mötte jag upp med A på Dubliner och där var vi förhållandevis ensamma...
Troligtvis var det för att det snart är dags för löning och folk är väl panka. Trots att jag drack cola hela kvällen och A drack vatten så är vi konstigt nog populära bland personalen i alla fall. Jag tror att det beror på att vi är glada och trevliga. Vi fick i alla fall tid för att prata, det har vi inte haft på många månader. Vi träffas då och då, men eftersom det ofta är andra med så blir det inte så mycket djupa snack.
Jag hade testat ett nytt sätt att locka håret och det gick väl ok, men det är mycket jobb och svårt att få det snyggt och medan man gör det är man allt annat än snygg...

Jag spar inte bara pengar, jag tjänar dessutom lite

16/3 På lördagkvällen hade jag varit till Dubliner en sväng och som jag brukar säga, det lönar sig att vara nykter. Inte nog med att jag sparar pengar på att inte dricka alkohol och att slippa betala för taxi, ibland så hittar man pengar på golvet, för när folk är fulla har de noll koll.
Först hittade jag en tia på golvet och det stod ingen i närheten så jag tog den. Sen såg jag hur en kille tappade en 20-lapp när han stod vid baren, så jag dök efter den och höll upp den åt honom. Han stirrade på mig helt oförstående, så jag sa att han just hade tappat den. Han tog tveksamt emot den och sen räckte han tillbaka den till mig och sa: Behåll den du. Tack så mycket sa jag och stoppade ner den i bhn. Senare när jag skulle gå hem så såg jag att det låg en hundralapp vid baren, den stod på högkant inne i ett hörn. Det fanns inga människor alls i närheten så jag tog den. Jag kom alltså hem med 130:- på fickan! Jag hittar sällan så mycket, men det är inte alls ovanligt ATT jag hittar pengar på golvet.

White Horse - Väsbys berg- och dalbana

14/3 På fredagen var vi lediga från jobbet som en del av arbetstidsförkortningen vi har fått. Men jag hade lite att göra i alla fall, så jag satte mig nere på kondis och jobbade lite och tjuvlyssnade på folk som vanligt. Vid ett bord bredvid mig satt ett par tjejer i min ålder och pratade och rätt var det var säger den ena att hon inte har någon mailadress... Hur kan man vara i 40-års åldern och inte ha en mailadress undrar jag? Jag minns i början att man hade lite svårt att se vitsen med det och man var lite osäker på vad det gick ut på och sådär. Men nu? Jag skulle inte klara av varken mitt jobb eller en massa andra saker om jag inte hade någon. På jobbet är det ju rätt självklart vad jag använder den till, kontakt med kunder och leverantörer förstås och jag skickar och tar emot order på den bland annat. Men även privat använder jag den mycket, jag har kontakt med min bank, tandläkare, butiker jag handlar på och en massa annat. Ja, jag kan inte se hur en normal människa väljer att inte ha en mailadress!
På kvällen mötte jag upp med vännerna B och L och alla deras andra kompisar. Vi gör det ibland när de vill umgås och tycker att det är enklast att träffa alla samtidigt. Därför känner vi varandra, alla deras vänner också. Vi har dessutom firat midsommar ihop några gånger vissa av oss och haft grillfest med volleyboll och såna grejer. Som vanligt var de på plats tidigare än utsatt tid, så jag kom sent fast jag inte var sen... Servicen vi fick på White Horse nere i Väsby var under all kritik! Vi fick vänta hur länge som helst på vår dricka och var tvungen att beställa om den gång på gång. Sen när vi skulle ha mat var det samma visa och inte nog med det, ägaren och chefen på stället var fruktansvärt otrevlig mot oss allihop. Det är ju så korkat att det inte finns på kartan. Här hade han ett gäng på runt 15 personer, jag som 41-åring var med råga yngst. De andra är de flesta mellan 55-60. Det innebär att de är ekonomiskt stabila och har råd att äta och dricka ute utan att behöva tänka på kostnaderna. Dessutom var vi trevliga, lugna och glada. Sen att ljudnivån på 15 personer som sitter vid ett stort bord blir lite hög är ju inte konstigt, särskilt om de har en högtalare med alldeles för hög musik placerad precis vid det bordet. Jag vet fortfarande inte varför han tyckte så illa om oss, men vi lär nog tänka både en och två gånger innan vi går tillbaka dit.
Det var en gång för länge sedan den enda puben i Väsby och den var populär och alltid helt fullsmockad med folk. Sen kom fler pubar och trycket var inte lika högt. När puben fick nya ägare började besökarna svika eftersom de var buffliga och ofta hade stora, ljudliga familjegräl bakom disken. Jag har hört att personalen en gång var helt ensamma en hel lördag utan en enda besökare. Det är anmärkningsvärt på en pub i Väsby! Efter det såldes puben till en yngre kille som fick den på fötter på bara några veckor med sitt trevliga sätt och glada leende. Efter ett par år var puben återigen en framgång och då sålde han den till de nuvarande ägarna. Nu börjar de köra stället i botten igen med dålig attityd och dålig service. Än har inte maten lidit trots allt, den är riktigt bra, vilket just nu är enda anledningen till att de har några kunder alls.
Skylten på bilden stod på vårt bord, vi tyckte att den var lite rolig.

Dubbelgångare ibland oss

8/3 Ännu en lördag på The Dubliner, mitt favoritställe. Anledningen till det är att det är opretentiöst  och det är också anledningen till att man lär känna de som går där och jag har fått många vänner inne på det stället! Sprang på en amerikan där inne denna kväll, en som var löjligt lik en annan amerikansk vän till mig. Fast när vi fotade såg de inte alls särskilt lika ut.
En kul kväll var det i alla fall.

Fantastiskt duktiga killar

14/2 Redan på fredagen dök killarna som skulle ta ned mina träd upp! De såg verkligen ut att veta vad de gjorde och klättrade upp i träden ett efter ett och kapade det uppifrån och ned eftersom de stod så nära mitt hus.
Trots att de tog en liten bit i taget så blev det riktigt stora hål i gräsmattan där bitarna föll. Jag gjorde kaffe till killarna och sen åkte jag till jobbet och när jag kom tillbaka var alla de fyra, stora tallarna nere. Konstigt nog kändes inte tomten tom alls... Troligtvis just för att de var så stora, man såg ju egentligen inte mer än stammen och den är ju relativt liten på en tall.
Ljusare blev det däremot och frågan är om saker och ting jämnar ut sig? Jag menar, de stora tallarna har ju tagit mycket vatten från gräsmattan, men nu när jag tagit bort dem så är ju gräsmattans skugga också borta. Resultatet är kanske +- noll?
I vilket fall är det bra för husfasaden och jag slipper ha en massa kottar och barr precis överallt hela tiden. Det känns nu som rätt beslut och dessutom får jag ju en jäkla massa ved av de här träden och med den veden jag fick av grannen så borde jag ha ved för 3-4 vintrar i alla fall. Men det är ju ett jättejobb att klyva alltihopa och det jag fick av grannen ska kapas också. Jag tror att jag har minst 10 kubikmeter okluven ved nu.
På kvällen mötte jag upp med kompisen A-C och hennes dotter J som var på besök i Stockholm. Vi hade som vanligt en trevlig kväll på Dubliner och det är alltid kul att träffa sina långväga vänner! Dessutom slapp jag ju vara ensam på Alla hjärtans dag...

Jag måste nog börja dricka så att jag har en ursäkt

25/1 Jag är alldeles säker på att jag var ute på lördagen, men jag kommer inte ihåg något från den kvällen och jag som inte ens dricker...

Bättre sent än aldrig

11/1 På lördagen tog jag mig in till Gamla Stan för att hänga med A och L. De hade varit ute ett bra tag innan jag slutligen tog mig för att åka in, jag gillar inte att gå ut så tidigt och har därför svårt att ta mig för att göra mig i ordning.
När jag kom in var de på Wirströms, men eftersom det var så attans trångt därinne så gick vi till The Liffey där vi blev sittande en stund. Sen blev det som vanligt så att vi hamnade på Dubliner, det känns som sagt väldigt hemma och tryggt och trevligt där. A och L såg rätt nöjda och glada ut och mina vänner A och A var där och jag har inte sett dem på länge så med ett halvt öga på tjejerna så blev jag sittande med A och A större delen av kvällen istället.

Jag kan också gå ut i jeans

4/1 På lördagen hade jag i alla fall lite planer, jag skulle gå ut.
Framåt kvällen åkte jag in till Dubliner och jag tycker ju om att klä upp mig och fixa, men nu har jag gjort det så mycket över jul och nyår så jag bestämde mig för att gå ut i jeans. Jag smälter ju in mycket bättre i jeans, men jag trivs som sagt i klänning. Jeans är mer vardagskläder för mig.
Det blev en lugn kväll de som dricker alkohol hade nog inte riktigt hämtat sig sedan nyår, eller så var folk fortfarande bortresta eftersom julhelgen var väldigt bra för långledigt det här året.

Hur kan man missa tolvslaget?

31/12 Tisdag och nyårsafton och som vanligt hade jag blivit över så som jag brukar bli. Som tur var var jag inte heller den här gången ensam i min förtvivlan, jag hade ju min fru A.
Vi hade bestämt oss för att laga och äta middag hemma hos mig, göra i ordning oss och sen åka in till stan för att fira.
A ställde sig och gjorde en väldigt avancerad hummergratäng i varsin portion och den blev väldigt god och väldigt flottig, den simmade runt i fett trots att hon reducerat en del av fettet just för att hon misstänkte att det skulle bli så...
Gott var det i alla fall och jag är ju inte ens värst förtjust i sånt.
 Varmrätten var ingen höjdare alls, inte ens värd att minnas tydligen.
När vi ätit klart var klockan löjligt mycket och när vi båda duschat och snyggat till oss var den förstås ännu mer. Inte förrän runt 23.30 var vi på plats på Liffey's i Gamla Stan och min klocka gick tydligen ett par minuter efter så jag missade i stort sett tolvslaget eftersom jag envist hävdade att det var 3 minuter kvar av året när alla andra ropade, kramades och pussades.
När jag väl fattat var folk så gott som klara med sina nyårsönskningar och jag fick ett par kramar av några vänner och sen gick vi ut för att titta på resterna av fyrverkeriet vid Slussen.
Tyvärr så stängde Liffey's på sin vanliga tid klockan 1, de får inte ha öppet längre av hänsyn till grannarna. Då åkte vi vidare till Anchor eftersom vi fått meddelande av våra vänner att det var där de befann sig och att Dubliner av någon outgrundlig anledning var stängt på nyårsafton.
Sen hängde vi med dem en stund och sen började vi bli trötta och åkte hemåt. Ja, det blev en lite konstig nyårsafton, men det kändes väldigt bra att vara två i alltihopa.
 

Här känner jag mig hemma!

28/12 På lördagen gick jag återigen ut med mina vänner. Eller till viss del i alla fall, jag vet ju att flera av dem finns på plats och vi bestämmer inte riktigt att vi ska ses, vi vet bara att vi ska det och behöver inte bestämma något. Vi har blivit ett väldigt bra och starkt gäng med väldigt många olika personligheter och en väldig acceptans och kärlek för varandra. En del tycks inte tycka att jag passar in på Dubliner, jag vet inte riktigt varför eller hur man ska vara eller se ut för att passa in där. Jag hoppas i alla fall inte att de tycker att jag är för snobbig för det stället eller något sånt, för det kan jag inte identifiera mig i. Mina vänner och alla stammisar och de som jobbar där ser mig i alla fall inte som någon outsider utan tycker nog att jag passar in precis lika bra som de gör!
Det känns i alla fall väldigt bra att vara där och det känns så bra att vara så älskad och accepterad! Love you guys!

Vi är i alla fall ensamma tillsammans

25/12 På onsdagen tog jag det rätt lugnt på förmiddagen och framåt kvällen åkte jag ut utanför Knivsta för att fodra syrrans hästar. Familjen var ute hos syrrans svärföräldrar för att fira juldagen och eftersom gården ligger långt ut på landet är det svårt att få hjälp. Båda hästarna är snälla och trevliga, men den större som är skimmel är en riktig gentleman!
Han är så artig och försiktig med folk att man blir helt varm i hjärtat av honom och han tar mycket hänsyn. Jag klappade om dem, hängde in hönäten och kollade att de hade vatten. Vad jag hade gjort om vattnet tagit slut vet jag inte säkert, för jag fick ju inte bära sånt med mina nyopererade armar. Jag hade stått hemma och känt efter om jag ens kunde lyfta armarna högt nog för att hänga upp hönäten och kommit fram till att det troligtvis skulle gå bra och hade det blivit problem så har syrran en pall/trappa i stallet som jag hade kunnat använda eftersom hästarna som sagt är snälla och lugna.
Turre gick omkring och kollade att jag och hästarna skötte oss och ville följa med in i boxarna, men där går min gräns, han fick stå utanför och vänta. Jag hade hämtat syrrans hund också uppe i huset innan jag gick ned till stallet och han fick följa med i koppel för att få sällskap en stund. Det var mysigt att fodra och klappa hästarna, jag önskar bara att inte resan i sig tog 1 timme tur och retur...
Vi tog ett varv runt stallet efter fodringen för att rasta Sudden och sen lämnade jag in honom i huset, snodde lite hemlagat godis och åkte hemåt.
Kvällen blev mer glamorös senare när jag duschade och fixade i ordning mig för att gå ut med A så som traditionen bjuder på juldagen. Tydligen var det inte så många som visste om den traditionen för det blev ett jäkla bråk på Facebook när jag skrev det och några tog väldigt illa vid sig när andra påpekade att det bara var ensamma människor utan familj och vänner som har den traditionen... Taskigt att sparka på dem som redan ligger ner i sånt fall om det är sant.
Jag kände inte heller till den traditionen innan jag blev singel, men nog har den funnits långt innan dess.
Vi ensamma människor utan familj hade i alla fall väldigt trevligt tillsammans och det var tämligen många som verkade ha koll på att man går ut på juldagen även om stan i stort var ganska tom eftersom julhelgen är rätt lång i år.

Visst, bra mat, men inte rätt!

19/11 På tisdag eftermiddag hämtade jag upp min leverantör P på Arlanda. Det var riktigt kall och blåste och jag frös ända inifrån.
Det tog lite tid för honom att få sitt bagage och komma ut så när han väl kom ut var jag ännu kallare.
Jag körde honom till hotellet i Infra City där jag bokat in honom och jag väntade i bilen medan han checkade in och lämnade sina väskor på jobbet, sen åkte vi ned till White Horse för att äta en enkel middag.
Jag kände för en plankstek och i mina ögon är en plankstek en plankstek. Den ska vara placerad på en planka så att den smakar lite bränt trä, den ska ha en halv grillad tomat bredvid sig och ett knippe bönor omlindade med bacon. Sen ska den ha en rejäl klick bearnaisesås ovanpå. Något mer varken behövs eller ska finnas, då får man kalla den husets special på planka eller något som visar att det inte är en traditionell plankstek. Nu fick jag en fin bit kött på en hög med fint stekt grönsaker och en massa annat fint. Men det är inte en plankstek!!!
Jag begärde en tallrik så att jag kunde ta bort alla grönsaker och sånt, men planksmaken var ju inte på plats eftersom det smakade stekt lök och stekt paprika om alltihopa istället.
Det funkar inte för mig och jag var fruktansvärt besviken.
Men som sagt, inte dålig mat, bara dåligt hållda traditioner.
Vi hade några allvarliga jobbsnack och även en del personliga djupare snack och sen körde jag honom till hotellet och kom hem i rimlig tid själv.

Det är verkligen en väldigt speciell fiol, från Titanic

2/10 På onsdagen var det dags för vårt riktiga möte och alla var nöjda och glada med den nya flotten så stämningen var hög. Vi tog också en rundtur i fabriken och tittade på andra produkter och produktionen.
Den bilden som visar ett orange rum är taget i en livflotte för 109 personer, det är nästan så att man skulle kunna köpa en för att använda som stuga eller hur? Svårt att hålla värmen uppe däremot, kan ju vara svårt att använda kamin i en uppblåsbar flotte.
Symbolen på svart botten sitter på en flotte och jag tycker först och främst att den ser lite snuskig ut och sen undrar jag vad den egentligen betyder?
Ute i entrén har vår leverantör en inglasad gästbok där Prinsessan Anne har signerat en sida, hon var och besökte dem för ett par år sedan. Det är lite häftigt tycker jag!
Eftersom vi var klara i god tid så bestämde C att vi alla skulle ta en utflykt till nya Titanic-museet som öppnade för ungefär ett år sedan. Det var ett bra museum och eftersom alla är intresserade av olika saker olika mycket så tog det förstås inte så lång tid innan vi kom ifrån varandra. Ibland såg jag en eller ett par av de andra i gruppen så jag antog att jag höll ungefär samma tempo genom utställningen. När jag precis satt mig för att se den avslutande filmen om olyckan och hur man återfann skeppet så ringde C och undrade var jag höll hus. De andra hade kommit ut så mycket tidigare att de till och med hunnit fika tillsammans och det var bara jag som fattades. Jag skyndade mig ut trots att han sa att det inte var någon panik utan att de undrat om de tappat bort mig. Innan vi åkte därifrån köpte jag ett mjukisdjur åt mamma, en björn med Titanic-flytväst på sig.
En sak som fanns med på utställningen var förresten fiolen som spelades ombord ända tills skeppet försvann i djupet. Den är privatägd och hittades i vattnet efter att skeppet sjunkit. Den var utlånad anonymt i några månader på museet och kommer att återlämnas snart, så det var tur att vi hann se den.
C tog med sig J och J för en rundtur på stan, för att visa det gamla Belfast och dess våldsamma historia, jag och K fick skjuts av W tillbaka till hotellet, vi var helt slut båda två och ville ladda inför kvällen.
När jag kom tillbaka till hotellet tog jag ett bad och lyssnade på musik och sen gjort jag i ordning mig för att gå ut med de andra på middag. Denna kväll var det bara vi svenskar som mötte upp för middag och vi gick fel någon gång på väg till restaurangen men hann i tid i alla fall. Maten var jättegod och miljön på restaurangen riktigt trevlig. Jag fick ett musiktips av K, det visade sig att hennes syrra är en framgångsrik musiker och sångare hemma i Sverige och hon spelade en liten bit av en låt för mig och det är precis min typ av musik, så det ska jag kolla upp på Spotify. K skriver också en del av hennes texter till låtarna också rätt häftigt!
Efter middagen gick vi tillbaka mot hotellet, J var trött men det var inte vi andra så vi gick till den gamla anrika puben som ligger runt hörnet från hotellet, där hade de levande musik som var riktigt bra så när J ville gå tillbaka till hotellet så stannade jag och K kvar. J hade knappt kommit ut genom dörren innan några killar kom fram och började prata med oss och de visade sig vara väldigt trevliga så det hade vi inget emot alls.
Bartendern hade en väldigt speciell teknik för att fylla Guiness i glasen, eller vad säger ni om den balansakten?
När vi började att bli trötta så eskorterade killarna oss till hotelldörren och sen sa vi godnatt. När vi var säkra på att de gått iväg gick vi utanför dörren igen och tog en cigg och snackade lite innan vi gick och lade oss.

Skulle jag välja att handla droger så skulle det nog inte vara av dem

30/9 På måndagsmorgonen åkte jag och kollegan J till Dublin. Vi skulle på ett möte i Belfast på tisdagen och onsdagen men valde att åka via Dublin den här gången. Om man vill ta sig direkt till Belfast måste man ta en ny flight från London och dit och får vänta några timmar så det tar så gott som en hel dag att komma dit. Vi har inte sett så mycket av Dublin så vi tänkte att det var roligare att ta ett direktflyg dit och ha några timmar där och sen ta tåget till Belfast nästa morgon.
Vi checkade in på hotellet som visade sig vara ett riktigt trevlig och centralt hotell. Sen gick vi ut på stan i jakt på en gammal pub som en irländsk vän till mig rekommenderat och så letade vi efter någon restaurang att äta på också.
Vi snurrade runt en hel del innan vi hittade till puben och hittade den slutligen med hjälp av att fråga folk runt oss och J tittade på Google Maps också. Puben var lite skum... Det vimlade av flugor som tydligt gillade den sura doften av gammal öl, det var gamla träpaneler på väggarna och det enda trevliga man kan säga om stället var att det var fullt av originella och trevliga stammisar.
J tog en Guiness så som man ska i Dublin, själv gillar jag ju inte öl så det fick bli en coca cola. Jag önskar verkligen att jag tyckte om Guiness, det ser väldigt gott ut.
Vi letade runt efter en restaurang som vi båda ville äta på och det tog ett tag, men slutligen hittade vi en som båda tyckte såg ok ut. Det gick att sitta ute och det var en trevlig och relativt varm kväll och de hade gasolvärmare så vi valde att göra det. Maten gick att äta men mer var det inte.
Vi ville ta en tidig kväll så efter middagen gick vi tillbaka mot hotellet och jag kan helt klart skryta om mitt lokalsinne, jag vet liksom åt vilket håll jag ska gå och även om det blev en del zick zackande så kom vi rätt. Under några få timmar i Dublin hade vi blivit erbjudna att köpa Kokain 3-4 gånger! Jag har aldrig tidigare blivit erbjuden att köpa droger, i hela mitt liv och nu hände det flera gånger. Det var förvisso J de frågade och han ser ju nästan snällare och lugnare ut än jag, men vi var båda rätt förvånade och chockade över detta kan jag erkänna. Det faktum att det var hemlösa män som själva såg ut som missbrukare som sålde det så kan jag nog gissa att jag tackat nej även om jag var en sån som var intresserad av att köpa, för att handla av dem verkar vara en onödig risk...

Gamla vänner är de bästa

27/9 Några gamla vänner hade hört av sig och frågat om jag skulle hänga med ner till White Horse för att äta middag på fredagen, så efter jobbet och lite fredagsstädning och vila så åkte jag ned dit för att träffa dem och några av deras vänner som jag känner sedan tidigare.
Det var några av de vännerna som jag inte träffat på jättelänge och J är fortfarande kvar i Sverige och ska åka hem till Thailand vilken dag som helst så det var kul att få ännu en chans att hänga med honom innan han åker. Vi hade jättetrevligt och maten var bra. Däremot så vill de ofta åka hem rätt tidigt så jag kom hem runt midnatt, men som sagt, jag hade haft en väldigt trevlig kväll. Är det inte underbart med vänner som man får behålla i över 20 år?!

Visst får man göra som man vill, men varför vill man göra just så?

21/9 På lördagen åkte jag ut till Arlandaskogarna för att titta efter svamp. Det gick inte så bra som hoppats. Det verkar inte ha varit ett bra år för svampen och de har ju avverkat skogen helt och hållet där jag har mina bästa svampställen. De har verkligen helt och hållet kört sönder skogen. Det är djupa sår i jorden och det ligger en massa ris överallt, det går inte ens att gå igenom det, så mycket är det.
I allemansrätten står det bland annat att man får rida på någon annans mark och skog så länge man inte skadar den. Det är också olagligt att bryta kvistar och grenar av ett träd som någon annan äger. Vad är denna omtanke om skogen när  skogsägaren själv ska avverka? Det tar 10-20 år för skogen att återhämta sig från en sån skövling. Även om det är deras lagliga rätt att misshandla sin egen skog bäst de vill, så kan man ju undra VARFÖR de vill det? Det måste finnas bättre sätt att göra det på och det måste ju kosta en hel del att förstöra en hel skog för framtiden också?
På kvällen efter en dusch och lite smink så åkte jag och S till Dubliner och hängde där på uteserveringen en stund. Vi såg en kille som hade ett par högklackade damskor i jeansfickan, det såg lite roligt ut och vi såg aldrig någon tjej som saknade skor på fötterna, varifrån kom de egentligen?