Det är bra att ha jobbgäster

5/4 På söndag förmiddag tog vi ledigt från varandra, jag och amerikanerna, vi hade ju vid det här laget umgåtts varje dag i en vecka. De flyttade till hotellet i stan och gick en långpromenad i stan och jag tror att de gick på Vasamuseet också. Jag älskar att visa Stockholm för utländska besökare, men de verkade vilja upptäcka staden själva så jag tog ett steg tillbaka. Själv tog jag chansen att fika på kondis med min vän S som jag inte haft möjlighet att träffa på ett tag.
På kvällen däremot så möttes vi upp på Fem Små Hus i Gamla Stan, en annan av mina favoritrestauranger och det är också en av min mammas favoriter faktiskt. Maten var som vanligt lysande och även servicen. Jag hade däremot bokat bordet på nätet och till och med fått en bekräftelse på sms, men när vi kom dit fanns vi inte registrerade på deras lista. De löste det men verkade något ovilliga, som om de egentligen inte hade plats, men sen visade det sig att det inte var fullsatt... konstigt. Vi körde ännu en svensk meny och alla var nöjda med maten. Innan jag körde dem till hotellet som låg lite konstigt borta vid Vanadisparken ungefär, det vill säga inte särskilt centralt så åkte jag hemåt. Jag sa ju till S att jag skulle hjälpa till om de inte skulle bo på hotellet jag hade bokat, medan vi var i München alltså, men ändå hade hon bokat utan att veta var det är fint att bo... ja ja, det var ju deras problem! Det är toppen att ha jobbesök, man får anledning att klä upp sig lite och att gå på fina restauranger, de flesta middagarna betalade de, jag är ju mer eller mindre deras kund och dessutom är de ju två och jag en. Dessutom är det ju härligt att vi allt som oftast har både kunder och leverantörer som jag ser också som goda vänner för att de är så trevliga. S har någon grej att hon tar en bild där hon gör en yogapose på ställen hon besöker i världen, det var däremot extra svårt när man druckit ett par glas vin innan! Jag kan inte minnas att hon gjorde det i London däremot.

Hon ser inte en dag äldre ut

1/3 På lördagen hade jag ytterligare en anledning att fira, vännen A fyllde år. Jag fixade till mig och åkte in till Gamla Stan för att möta upp alla. Jag var sen, men det visade sig att jag trots det var först på plats... Inte bara A som är sån tydligen, utan alla hennes vänner också. Jag hade en bra dag och kände mig riktigt snygg faktiskt, men när jag tittar på bilderna så tycker jag att jag ser sämre ut än vanligt av någon anledning.
Efter middagen i Gamla Stan dök min kompis K upp och sen packade några av oss in i min bil och de andra tog tunnelbanan, sen mötte vi upp varandra igen på Dubliner. Där fanns också fler av våra vänner på plats och vi hade en jättekul kväll. Men jag blev trött rätt tidigt och smet hem. 

Bättre sent än aldrig

11/1 På lördagen tog jag mig in till Gamla Stan för att hänga med A och L. De hade varit ute ett bra tag innan jag slutligen tog mig för att åka in, jag gillar inte att gå ut så tidigt och har därför svårt att ta mig för att göra mig i ordning.
När jag kom in var de på Wirströms, men eftersom det var så attans trångt därinne så gick vi till The Liffey där vi blev sittande en stund. Sen blev det som vanligt så att vi hamnade på Dubliner, det känns som sagt väldigt hemma och tryggt och trevligt där. A och L såg rätt nöjda och glada ut och mina vänner A och A var där och jag har inte sett dem på länge så med ett halvt öga på tjejerna så blev jag sittande med A och A större delen av kvällen istället.

Hur kan man missa tolvslaget?

31/12 Tisdag och nyårsafton och som vanligt hade jag blivit över så som jag brukar bli. Som tur var var jag inte heller den här gången ensam i min förtvivlan, jag hade ju min fru A.
Vi hade bestämt oss för att laga och äta middag hemma hos mig, göra i ordning oss och sen åka in till stan för att fira.
A ställde sig och gjorde en väldigt avancerad hummergratäng i varsin portion och den blev väldigt god och väldigt flottig, den simmade runt i fett trots att hon reducerat en del av fettet just för att hon misstänkte att det skulle bli så...
Gott var det i alla fall och jag är ju inte ens värst förtjust i sånt.
 Varmrätten var ingen höjdare alls, inte ens värd att minnas tydligen.
När vi ätit klart var klockan löjligt mycket och när vi båda duschat och snyggat till oss var den förstås ännu mer. Inte förrän runt 23.30 var vi på plats på Liffey's i Gamla Stan och min klocka gick tydligen ett par minuter efter så jag missade i stort sett tolvslaget eftersom jag envist hävdade att det var 3 minuter kvar av året när alla andra ropade, kramades och pussades.
När jag väl fattat var folk så gott som klara med sina nyårsönskningar och jag fick ett par kramar av några vänner och sen gick vi ut för att titta på resterna av fyrverkeriet vid Slussen.
Tyvärr så stängde Liffey's på sin vanliga tid klockan 1, de får inte ha öppet längre av hänsyn till grannarna. Då åkte vi vidare till Anchor eftersom vi fått meddelande av våra vänner att det var där de befann sig och att Dubliner av någon outgrundlig anledning var stängt på nyårsafton.
Sen hängde vi med dem en stund och sen började vi bli trötta och åkte hemåt. Ja, det blev en lite konstig nyårsafton, men det kändes väldigt bra att vara två i alltihopa.
 

Ännu en man på nejlistan

7/9 På lördagen satt vi mest i solen på verandan och gjorde ingenting och bara njöt av det. Vädret var helt fantastiskt och trots att det var september så satt vi och solade i bara underkläderna. Sen bankade vi ut en bit oxfilé och gjorde carpaccio, M var väldigt skeptisk till det eftersom hon inte tycker om rått eller blodigt kött, men hon lovade att smaka i alla fall. Det visade sig att hon gillar det!
Sen tog vi en rätt så lång paus mellan rätterna och så åt vi trattkantarellrisotto med stekt ankbröst. Det blev väldigt lyckat men jag inser att jag egentligen inte tycker om anka... Det enda jag tycker om då det gäller anka är visst Crispy Duck så som de gör i China Town i London. M tyckte dock att det var gott och tycker att jag är väldigt bra på att laga mat.
När jag stekte ankan gick brandlarmet liksom sist jag stekte och ångade grejer, larmbolaget ringde och jag återkallade larmet. Det var ju smart att sätta brandlarmet precis mellan kaminen och köksspisen, men det gör att det blir en del falsklarm när man ångar grejer på spisen eller om det blir osigt av någon annan anledning.
Framåt kvällen åkte vi in till stan igen, den här gången till Dubliner. Men av någon anledning var det så gott som tomt inne på Dubliner så vi åkte än en gång till Gamla Stan och pratade lite med vakten, men han klarar verkligen inte av att jag har ett bra jobb, så honom får jag skriva av. Har man så lite självkänsla är man nog inget kap i slutänden i alla fall.
Gamla Stan är fint även på natten och jag fick ett par bra bilder därifrån.
Vi kom hem relativt tidigt men var supertrötta.

Och vi var nästan i tid faktiskt...

9/2 På lördagen vaknade jag tidigare än jag egentligen ville och jag tvättade lite till och sen städade jag korgarna jag har i badrummet. Det är svårt att få dem prydliga, det är helt enkelt för mycket i dem. Jag är en riktig hamster, jag gillar verkligen inte att få slut på tvål, schampo, tandkräm och sånt, så jag handlar en massa åt gången, ofta i London eftersom det är billigare där. Men sen måste man ju förvara allt detta någonstans och det är svårt i ett så litet badrum som jag har. Sen om man dessutom har svårt att sluta köpa smink och sen sparar allt det man köper, då glömmer man till och med vad man har och det blir liggande.
Lite bättre blev det i alla fall och vissa saker lyckades jag kasta, men mycket var det inte.
Jag borstade katten och hunden och klippte klorna på mig själv och hunden, sen var vi renoverade hela bunten.
Framåt eftermiddagen blev jag lite hungrig och gjorde ännu en skafferitömning då jag gjorde äggröra med lite skinka, ost, champinjoner och lök som jag hade i gömmorna. Det verkar som om jag börjar lära mig hur man gör äggröra, även denna gång så blev det helt okey faktiskt!
I min senaste filmorder hade jag beställt Narnia 3 så den tittade jag på och sen gjorde jag mig i ordning för att möta upp A i stan vid 22.
Vi var båda nästan i tid vilket är värt ett kors i taket och jag hade precis hittat parkering och gått till tunnelbaneuppgången då A kom med tåget. Sen tog vi en promenad till Wirströms, en Irländsk pub i Gamla Stan. Varför en Irländsk pub heter Wirströms det har jag ingen aning om.
Det var packat med folk och vi tog oss med stor svårighet in, sen gav vi upp direkt och pressade oss tillbaka ut. Det var en massa turister och stammisar men inte plats att ens stå bekvämt.
Vi fortsatte gatan ned och gick in på O'Connells istället och där fanns det plats att stå vid baren utan att behöva trängas och de hade bra livemusik också. Vi stannade kvar där ett tag och jag tog en cola, sen fortsatte vi nedåt gatan igen och gick in på The Liffey. Där träffade vi lite folk vi kände och även där var det bra livemusik, men slutligen bestämde vi oss för att åka vidare till The Dubliner.
Även där hittade vi folk vi kände och jag vet inte, jag känner mig mer hemma och avslappnad där, men just denna dag var det lite skumt folk där faktiskt.
Vi hade i alla fall trevligt men sen började jag bli riktigt sliten så vid strax före 2 åkte jag hemåt.
Jag hade ju inte ätit middag eftersom jag inte var hungrig på kvällen för att jag blev så bekvämt mätt på äggröran vid 14.30. Men nu när jag kom hem var jag hungrig så jag tog en macka och te och kom i säng vid 4 ungefär.
Bara nån timme efter att jag somnat vaknade jag av att jag hade oerhört ont i magen och så hjöll det på en stor del av natten/morgonen, jag vaknade emellanåt och kved av smärta men sen gick det över och jag somnade om, sen samma sak igen.

I dagarna tre

På torsdagen var jag tvungen att gå tidigare från jobbet för att hinna möta upp Ju och gänget för en födelsedagsmiddag, den här gången var det ju faktiskt hennes riktiga födelsedag även om detta skulle bli hennes och min "i-dagarna-tre" final.

Allt bara strulade till sig, först kom jag inte iväg från jobbet när jag skulle och sen kom jag på att jag behövde lämna Turre till mamma och tanka bilen... Slutligen dök jag i alla fall upp och hämtade B och L lite senare än tänkt men sen kom vi i alla fall iväg mot stan. På nåt underligt vänster så lyckades vi ta oss in till Gamla Stan, parkera och komma exakt i tid till restaurangen trots att det var köer och vi hade runt 40 minuter på oss totalt. Jag kan inte annat än kalla det team work, jag valde väg in till stan, B och L valde väg i stan och allt klickade.
Vi gick in på Le Rouge och väntade på de andra och sen blev vi placerade vid ett stort runt bord vilket ju alltid är väldigt bra socialt särskilt om man inte bara är par och inte alla redan känner varandra väl. Jag känner eller har träffat alla men B och L kände inte N och C. Det visade sig vara ett helt underbart gäng att samla på ett ställe, vi skulle ha bordet från 17 till 20, det slutade med att vi satt kvar till 23... Vid ett tillfälle kom personalen och frågade på ett väldigt trevlig sätt om vi kunde flytta till baren om 10 minuter och vi svarade att absolut kunde vi det. Strax senare kom de tillbaka och sa att vi kunde sitta kvar. De hade uppenbarligen flyttat runt folk så att vi skulle slippa flytta! Servicen var utmärkt, personalen trevlig, maten bra och lokalen vacker. Det var första gången jag var där men absolut inte sista!
Under de timmar vi satt runt detta bord hade vi en massa skratt och diskussioner alla tillsammans och mer intima pratstunder på 2-3 personer och vi flyttade runt lite beroende på vem vi pratade med för tillfället.

N bröt sig in i en burk som stod på bordet, vi var helt enkelt tvungna att kolla vad det var inuti, vi skojade med varandra och personalen och hade mer djupa snack också.
Jag åt dovhjort med senapsstuvad potatis till varmrätt och den var jättebra, sen fick jag dela N's efterrätt, jag tror att det var chokladpudding med kaffeskum på, attans god var den i alla fall!
De andra tog en efterrättsbricka med lite allt möjligt på.
Strax efter 23 gick vi till bilen och vi var 5 i min bil och 2 tog taxi och så åkte vi till Anchor för där skulle Ju's kompis Lizette spela. Jag är ju ingen direkt hårdrockstjej men de var riktigt, riktigt bra! Vi stod längst fram och beundrade den söta Lizette och de duktiga musikerna.
Vid 1 hade B och L tröttnat ordentligt och vi åkte hemåt, jag körde hem dem och sen hämtade jag Turre och åkte hem.
I bilen hem ojade vi oss om och om igen över vilken fantastisk kväll vi haft och hur fina människor hela gruppen var. Jag har verkligen, helt ärligt inte haft så trevligt på flera år!

Det här kanske jag kan leva på ett tag.
Vilken fantastisk kväll!

Slutspruten

Pa onsdagen kandes allt ganska enkelt, mina stora orosmoln var borta och jag behovde inte vara pa plats forran 9. Jag gick ned till frukost vid 8 och hade trevligt sallskap av en leverantor och en kund. En av de haftigaste grejerna med dessa moten ar hur alla bara mixar med varandra, det spelar liksom ingen storre roll vem man umgas med, alla kontakter ar lika viktiga och lika trevliga. Det samlas helt enkelt helt underbara manniskor i den har branschen. Innan jag gick fran frukosten pratade jag en stund med vara keynote speakers och de var helt eld och lagor over hela upplagget och vill forsoka komma till nasta ars mote i Liverpool.

Nu nar den varsta stressen lagt sig blev jag fruktansvart trott och slapade mig fram i nan sorts dimma. Hela motet avslutades med ett litet tal av var nygamla ordforande som jag verkligen ar glad att han ar tillbaka och det han sa var otroligt inspirerande. Dessutom blev jag an en gang uppmarksammad for det arbete jag gjort i samband med motet och infor motet. Mina kollegor packade ihop montern och akte hemat och innan de packade in var docka lag han pa marken utanfor hotellet och sag halvdod ut sa P korde hjart/lungraddning pa honom for sakerhets skull.

Dagen slutade relativt tidigt och jag hann lagga mig en stund innan det var dags for sista slutspurten. Pa uppdrag av D hade jag ringt Fem Sma Hus och bestallt bord for 14 personer och konstigt nog var det inga problem for dem. Sen nar jag meddelade honom det sa sa han att det tillkommit 5 sa nu var vi 19. Det var bara att ringa igen och joda, de kunde nog fa in dem ocksa. Sen nar det val var dags att aka visade det sig at vi var 24 personer... Nar vi kom fram puttade de in mig genom dorren och sa at mig att anvanda min charm. Det kravdes dock inte sa mycket charm, de hade mer plats att erbjuda, men de extra personerna fick sitta i ett annat rum. Jag hamnade med D som jag knappt sett under veckan sa vi fick umgas lite. Hon hade ocksa sett till att det satt 3 engelska kunder till henne vid bordet och de visade sig vara jatteroliga! Vi hade en jattetrevlig middag och den har gangen valde jag en annan meny bara for att prova nat nytt. Jag tror den hette Meny Gamla Stan. Det var lojromstoast till forratt, renfile` till varmratt och en marangbakelse med hjortron till efterratt. Sjalv gillar jag inte hjortron sa jag petade bort dem sa engelsmannen provade ocksa, men de gillade dem inte heller. Sen blev det lite kaffe och te och kolla vad fina tepasar de hade.
Vartefter vi var klara vid borden borjade vi troppa av mot The Liffey och den har gangen fick vi faktiskt med oss alla, aven om jag fick mota upp C och ganget eftersom de gick vilse pa vagen.
Vi hade en valdigt trevlig kvall och jag gjorde nagra nya kontakter pa kopet.
Sen nar de stangde fragade jag personalen pa Liffey om det fanns nan pub som var oppen langre och det fanns det, men sen lat de som om de flesta ville tillbaka till hotellet och vis av tisdagens utekvall satte jag alla i taxis och vi akte tillbaka till hotellet. Val dar var alla besvikna pa att vi akt tillbaka och undrade varfor vi inte gatt till puben som var oppen... Det snackades om att aka tillbaka till stan men det rann forstas ut i sanden och vi blev staende i lobbyn en stund och folk borjade ga tillbaka upp pa rummen. Sen var det bara jag och MB-folket kvar sa vi gick upp pa mitt rum och P hamtade lite vin och drinkar han hade pa sitt rum och kom ned med. Sen satt vi och larde varandra fula ord och uttryck pa sa manga sprak som mojligt och hade valdigt roligt. Fast jag var jattetrott och fros som en gris och till slut sa insag de val det for de gick vidare. Till sina rum trodde jag, men det visade sig natsa morgon att de samlats pa nasta rum och tomt minibaren...

Vem var Anna Lindberg?

Vi tog lite sovmorgon pa sondagen eftersom vi bada var sa trotta efter arbetsveckan och all stress, men sen var vi relativt snabba ut genom dorren trots att vi duschade bada tva, jag sminkade mig inte utan tog med mig sminket istallet. Vi fick ett meddelande fran de andra strax innan vi gick ut genom dorren, kunde vi handla lask och skrivarpapper? Papperet hade alltsa inte dykt upp mirakulost under natten och morgonen. Vi akte till Ica och handlade lask och sen akte vi till siba och kopte papper, under tiden slorpade vi pa vara medtagna Frappe`. Strax senare var vi pa plats med de andra inne pa kontoret. Det tog inte sa lang tid innan det blev tal om lunch och jag och C fick i uppdrag att hitta pizza eller nat liknande. Vi fick hjalp av receptionen och det visade sig ligga en pizzeria inom gangavstand. Vi bestallde 2 XL pizza som egentligen var for 3-4 personer vardera och vi var val runt 6-7 personer varav en inte ville ha nat, han ater for ovrigt inte ost i alla fall... Det slutade med att vi nar vi atit klart hade motsvarande en hel pizza kvar. Vi hade inbillat oss att vissa av de tranande killarna skulle ata en hel del, de at 1-2 bitar var... For ovrigt sprang jag aterigen pa min Thailandsgranne nar vi var ute pa pizzajakt. Resten av dagen satt jag och oversatte ett youtubeklipp at var keynotespeaker sa som vi kommit overrens om och det tog ratt lang tid for det visade sig att folk inte talar sa bra svenska i ett skarpt lage om de far en mikrofon i ansiktet. Ska man da oversatta vad de sager eller vad de borde saga? Det ar ju svart att oversatta till bra engelska nar intervjun ar pa dalig svenska, inte far man val ratta i ett citat? Dessutom tog det tid eftersom jag var tvungen att spela upp vissa delar en massa ganger for att hora vad de sa. Sen var brorsan snall nog att lagga ned en massa tid pa att hjalpa oss med att ladda ned klippet sa att vi kunde spela det.

C satt och laddade upp bilder pa foreningens facebook sida, eller rattare sagt tagga bilderna fran sin sida eftersom jag ar den som har hand om var facebooksida. Sen gav han mig en cd att ta bilder ifran och sa laddade jag upp dem istallet for att han gjorde det och sen han dem taggade dem under tiden jag laddade upp flera.

Pa eftermiddagen gick jag iväg och sminkade mig och de andra gick till sina rum och fraschade till sig, sen tog vi min bil och en taxi och akte till Fem Sma Hus i Gamla Stan. De gillade stallet redan nar vi kom in och sen fick vi en trevlig kypare som pratade lite mer an vad han behovde for att vara artig och svarade snallt pa alla vara fragor. Vad sager ni forresten om deras kitschiga toaletter? Vi hade valdigt trevligt pa middagen och skrattade mycket och alla var valdirg nojda med sin mat. Jag valde meny Anna Lindberg och kyparen kunde beratta att hon oppnade den forsta illegala restaurangen i just denna byggnad. Menyn har fatt hennes namn for att hedra henne.

Gott var det i alla fall, gravad lax till forratt och den var mycket len och god och sen var det kalv till varmratt med murkelsas och potatisgratang. Jag koncentrerade mig pa kottet eftersom jag anda ar kinkig med potatisgratang, jag vill ha massor med vitlok i sana och det finns ingen mer an jag och min mamma som vet hur mycket det faktiskt kan och ska vara.

Till efterratt var det lime cheesecake och den delade jag med R som inte hade valt en meny och darmed inte fick nagon efterratt. Sjalv var jag sa matt att jag bara smakade lite och som den skotte han var kunde han ju inte sen den forgas. Visst hade det varit meningen att vi skulle dela, men han trodde att jag skulle ata mer av den an vad jag gjorde.