Hur kan man missa tolvslaget?

31/12 Tisdag och nyårsafton och som vanligt hade jag blivit över så som jag brukar bli. Som tur var var jag inte heller den här gången ensam i min förtvivlan, jag hade ju min fru A.
Vi hade bestämt oss för att laga och äta middag hemma hos mig, göra i ordning oss och sen åka in till stan för att fira.
A ställde sig och gjorde en väldigt avancerad hummergratäng i varsin portion och den blev väldigt god och väldigt flottig, den simmade runt i fett trots att hon reducerat en del av fettet just för att hon misstänkte att det skulle bli så...
Gott var det i alla fall och jag är ju inte ens värst förtjust i sånt.
 Varmrätten var ingen höjdare alls, inte ens värd att minnas tydligen.
När vi ätit klart var klockan löjligt mycket och när vi båda duschat och snyggat till oss var den förstås ännu mer. Inte förrän runt 23.30 var vi på plats på Liffey's i Gamla Stan och min klocka gick tydligen ett par minuter efter så jag missade i stort sett tolvslaget eftersom jag envist hävdade att det var 3 minuter kvar av året när alla andra ropade, kramades och pussades.
När jag väl fattat var folk så gott som klara med sina nyårsönskningar och jag fick ett par kramar av några vänner och sen gick vi ut för att titta på resterna av fyrverkeriet vid Slussen.
Tyvärr så stängde Liffey's på sin vanliga tid klockan 1, de får inte ha öppet längre av hänsyn till grannarna. Då åkte vi vidare till Anchor eftersom vi fått meddelande av våra vänner att det var där de befann sig och att Dubliner av någon outgrundlig anledning var stängt på nyårsafton.
Sen hängde vi med dem en stund och sen började vi bli trötta och åkte hemåt. Ja, det blev en lite konstig nyårsafton, men det kändes väldigt bra att vara två i alltihopa.
 

Ännu en underbar tonåring

1/11 På torsdagen var det dags för styrelsemöte och där blev man sittande hela dagen. Det är intressant och viktigt men jag kände mig stressad både på grund av att jag förstås inte kommit ikapp riktigt efter resan och för att Turre var tvungen att sitta i bilen hela dagen. Han hade täcke på sig och jag värmde upp bilen en gång mitt på dagen, men ändå...
Vi fick i alla fall både frukost och lunch, jag tog lite ägg och frukt till frukost, det var väldigt fräscht.
När jag kom hem på eftermiddagen kände jag mig helt urblåst och vinglig av trötthet och ramlade i sägn för att sova middag. Jag slocknade totalt och vaknade någon timme senare och var tvungen att gå på toa men ögonen ville liksom inte öppna sig riktigt. Då slog det mig att jag nog lovat mina kollegor att möta upp på puben efter jobbet och precis när jag tänkt tanken fick jag ett sms av kollegan S som undrade om jag tänkte dyka upp. Lite senare sade jag och släpade mig in i duschen.
Någon timme senare kom jag till White Horse i Väsby där några kollegor satt och tog en öl. Vi skulle vara lediga på fredagen så vi tog chansen att umgås lite efter jobbet.
Vi hade kul och efter en stund dök fler upp. Men lagom tills det började bli riktig fart på gänget var jag tvungen att åka hem och möta systerdottern hemma hos mig eftersom jag och hon skulle till Anchor för att se Lizette & på kvällen.
Vid 21 möttes vi upp utanför mitt hus och sen åkte vi mot stan, på vägen hämtade vi upp hennes kompis som jag knappt har sett sedan han, jag och L gick vilse i skogen när de var runt 6-7 år gamla. Han är lika helskön som "våra" tonåringar och det var som om vi aldrig gjort annat än umgåtts vi tre tillsammans.
Vi fick vänta väldigt länge innan de började spela så vi var tacksamma över att ha hittat en hörna av ett bord och där satt vi i drygt 2 timmar och snackade skit och försökte spåna om vad jag skulle klä ut mig till på lördagens Halloweenfest på Tudor Arms.
Bandet började inte spela förrän efter midnatt och verkade inte vara på samma lysande humör som de brukar vilket smittade av sig på publiken som stod en bit bort från scenen och en kille började till och med mucka med en annan mitt framför scenen så att Lizette var tvungen att säga till honom.
De brukar ju ha så gott humör att det smittar av sig men något stämde inte riktigt denna dag.
Vid 1.30 ungefär ramlade vi in genom dörren hemma och efter en snabb nattmacka (jag hade inte hunnit äta middag) så ramlade L i säng och somnade omedelbart, strax senare gick även jag och lade mig och somnade rätt snabbt jag också faktiskt.

Hur orkar man egentligen?

13/1 På jobbet var det stressigt men det kändes i alla fall som om jag hade grepp om situationen och jag var klar med det som var prioriterat när jag åkte hem lite senare än tänkt.
Jag var helt slut och gick och lade mig när jag kom hem. Jag hade ställt alarmet på telefonen eftersom jag skulle ha ett telefonmöte på eftermiddagen, så jag vågade inte stänga av ljudet på telefonen. Jag hade precis börjat slumra till då ringde G, jag svarade inte utan skickade ett sms att jag skulle ringa senare,jag fick 3 svar... När jag blivit väckt precis när jag slumrar till så har jag svårt att somna om men slutligen började jag dock slumra till. Då smsar H ett tack för grattis-smset jag skickat tidigare på dagen... Först då kom jag på att jag kunde ställa telefonen på flygläge, den är på och alarmet fungerar med ingen kan ringa eller smsa. Efter det tog det längre tid ändå att somna till men lagom tills jag gjort det fick Turre för sig att han hört något farligt och gol till, han låter nästan som en tupp när han gör så och han gör det helt i onödan, plötsligt kom han på att det var ju inget farligt alls och sen sa han inget mer, men då var jag ju redan vaken. Ni kanske känner till att den del människor blir ilskna när de inte får mat? Jag blir ilsk när jag inte får sova och nu hade jag ångest, jag var jättetrött och visste att jag skulle sitta i möte, duscha och sen gå ut...
Slutligen slumrade jag i alla fal till och drömde en massa stressdrömmar om att jag vaknat försent och missat mötet men det hade jag inte och i god tid ringde jag in till mötet trots allt.
Det tog ungefär 1 timme och sen duschade jag och åkte till Ju, men först lämnade jag Turre till mamma och pappa. Jag tycker att det är obehagligt att komma hem till dem eftersom deras schäfer skäller en i ansiktet när man kommer dit och ingenting hjälper... Nu stod han plötsligt innanför dörren och glodde på oss med en mycket mer avslappnad och glad min än vanligt och fick en massa beröm när han inte skällde ens när vi kom in i hallen och fortsatte i samma glada, trevliga stil.
Sen åkte jag och kom till Ju vid 19.30 ungefär vid den tid jag sagt. När jag skulle in i porten visade det sig att någon slitit loss porttelefonen så jag kunde inte komma in. Men som tur var stod en av hennes grannar där nere och pratade i telefon och släppte in mig. Tydligen var det just det hon ringde om.
Medan Ju och M gjorde middag och A dukade satt jag mest och hade det bra och drack lite cider.
Sen serverades middag, grillad kyckling, jättegod sallad och stekt haloumi, allt smarrigt som sjutton fast det var så enkelt.
Sen ringde G och jag hade mer eller mindre sagt att vi skulle hänga på Tudor så nu var han där och undrade var vi var... Ajdå, vi satte igång att febrilt sminka, byta kläder, gå på toa och ringa taxi och vi var faktiskt på plats en halvtimme innan de stängde. Det var en lättnad att komma ur taxin eftersom taxichauffören satt och fjärtade hela tiden men när man väl kom ut höll man på att frysa ihjäl. Det var visserligen bara runt -2 eller kanske lite kallare, men det blåste nordanvind så in i bängen. G var finklädd dagen till ära, jag har aldrig sett honom i annat än jeans eller chinos och en sliten t-shirt eller liknande, nu hade han minsann kostym och slips!
M och Ju pratade med G och jag snackade med långa P som råkade vara där och ensam till råga på allt. När de stängde tog vi en taxi till Anchor och släppte av G på vägen, vid det laget hade jag fått riktigt ont i huvudet. Jag hade haft det tidigare men hoppats på att det skulle gå över.
På Anchor var det lite underligt folk och trångt till råga på det vi gick vid 1 ungefär, då hade vi tröttnat. Alla var hungriga så vi gick i iskalla blåsten till McDonalds på Sveavägen och tog en hamburgare och sen letade vi efter en polisbil så att jag skulle kunna blåsa en nykterhetskontroll. Jag hade under kvällen bara druckit 1½ cider från klockan 19.30 och tanken hade egentligen varit att dricka mer och sova hos Ju, men eftersom jag inte kände för det så drack jag inget mer istället. Vi hittade ingen polis och tog taxi hem, men vid det laget hade jag ju inte druckit något alls på ganska många timmar och knappt något då, så jag körde hem trots allt.
Jag hämtade Turre hos mamma på vägen och var hemma vid 3 ungefär, vid det laget hade jag migrän och hulkade lite i toaletten innan jag tog en spruta och efter en stund somnade jag.

I dagarna tre

På torsdagen var jag tvungen att gå tidigare från jobbet för att hinna möta upp Ju och gänget för en födelsedagsmiddag, den här gången var det ju faktiskt hennes riktiga födelsedag även om detta skulle bli hennes och min "i-dagarna-tre" final.

Allt bara strulade till sig, först kom jag inte iväg från jobbet när jag skulle och sen kom jag på att jag behövde lämna Turre till mamma och tanka bilen... Slutligen dök jag i alla fall upp och hämtade B och L lite senare än tänkt men sen kom vi i alla fall iväg mot stan. På nåt underligt vänster så lyckades vi ta oss in till Gamla Stan, parkera och komma exakt i tid till restaurangen trots att det var köer och vi hade runt 40 minuter på oss totalt. Jag kan inte annat än kalla det team work, jag valde väg in till stan, B och L valde väg i stan och allt klickade.
Vi gick in på Le Rouge och väntade på de andra och sen blev vi placerade vid ett stort runt bord vilket ju alltid är väldigt bra socialt särskilt om man inte bara är par och inte alla redan känner varandra väl. Jag känner eller har träffat alla men B och L kände inte N och C. Det visade sig vara ett helt underbart gäng att samla på ett ställe, vi skulle ha bordet från 17 till 20, det slutade med att vi satt kvar till 23... Vid ett tillfälle kom personalen och frågade på ett väldigt trevlig sätt om vi kunde flytta till baren om 10 minuter och vi svarade att absolut kunde vi det. Strax senare kom de tillbaka och sa att vi kunde sitta kvar. De hade uppenbarligen flyttat runt folk så att vi skulle slippa flytta! Servicen var utmärkt, personalen trevlig, maten bra och lokalen vacker. Det var första gången jag var där men absolut inte sista!
Under de timmar vi satt runt detta bord hade vi en massa skratt och diskussioner alla tillsammans och mer intima pratstunder på 2-3 personer och vi flyttade runt lite beroende på vem vi pratade med för tillfället.

N bröt sig in i en burk som stod på bordet, vi var helt enkelt tvungna att kolla vad det var inuti, vi skojade med varandra och personalen och hade mer djupa snack också.
Jag åt dovhjort med senapsstuvad potatis till varmrätt och den var jättebra, sen fick jag dela N's efterrätt, jag tror att det var chokladpudding med kaffeskum på, attans god var den i alla fall!
De andra tog en efterrättsbricka med lite allt möjligt på.
Strax efter 23 gick vi till bilen och vi var 5 i min bil och 2 tog taxi och så åkte vi till Anchor för där skulle Ju's kompis Lizette spela. Jag är ju ingen direkt hårdrockstjej men de var riktigt, riktigt bra! Vi stod längst fram och beundrade den söta Lizette och de duktiga musikerna.
Vid 1 hade B och L tröttnat ordentligt och vi åkte hemåt, jag körde hem dem och sen hämtade jag Turre och åkte hem.
I bilen hem ojade vi oss om och om igen över vilken fantastisk kväll vi haft och hur fina människor hela gruppen var. Jag har verkligen, helt ärligt inte haft så trevligt på flera år!

Det här kanske jag kan leva på ett tag.
Vilken fantastisk kväll!