God Bless us Everyone

Tisdag 23/12 Jag antar att det jag skrev tidigare får gå under rubriken nyårslöften?
Jag bestämde mig i alla fall efter visst övervägande att inte börja på den 1/1, utan istället börja med dagen före julafton. Inte av någon särskilt anledning förutom att det leder rätt bra in till nutid och ändå inte är så mycket att det blir för svårt att börja.

De senaste 5 åren tror jag att det är, har jag gjort till tradition att gå och se A Christmas Carol på Maximteatern antingen den 22 eller 23 december.
Första gången jag gick så gick jag ensam. Jag hittade information om att den spelades den 22 och kollade om det fanns några biljetter och det fanns EN biljett till den 23. Det kändes som om det var meningen att jag skulle gå och som singel är man extra ensam såna dagar, men jag tänkte att det vore smart att liksom bli drottning över situationen och äga den så att säga.
Det var fruktansvärt kallt den dagen minns jag, runt -25 och jag visste inte riktigt var teatern låg och det fanns inte mycket parkeringsplatser heller. Det slutade med att jag hittade parkering och det var en bit bort, men jag hade klätt mig ordentligt och tog mig också till teatern i tid utan att förfrysa några delar av kroppen.
Det kändes inte jobbigt att vara där ensam, folk hade nog med sitt eget och ingen verkade lägga märke till att jag var ensam.
Historien känner ni förstås till, men framförandet är verkligen jättebra och alla skådespelarna är engelsmän. Sedan dess har jag ju gått och sett föreställningen varje jul och jag har upptäckt att de flesta skådespelarna är desamma år efter år och det känns tryggt och bra på något sätt. De är ju tvungna att byta ut Tiny Tim med några års mellanrum av förklarliga skäl (som typ målbrott), men annars är det få ändringar. Det måste däremot vara väldigt jobbigt att vara ifrån sin familj hela december även om de hinner hem till julafton och kan fira jul med familjen den 25 som man ju gör i England.
Jag tror inte att jag gått ensam fler gånger men kan inte minnas om jag bara har gått med M, min sommargranne, som jag gått med de senaste åren, eller om jag gått med fler.
I år var det i alla fall henne jag gick med. Hon har en typ av överkänslighet mot kemikalier och dofter som hon fått på senare år så jag handlade doftfri tvål, schampo och balsam som jag använde innan vi åkte. Jag var lite orolig att någon annan skulle göra henne dålig, det är ju inte ovanligt att folk badar i parfym och annat stinkande innan de går på teater. Eftersom det inte är en allergi så hjälper inte allergimediciner. Men kan ni tro! Inte en enda hade badat i parfym dagen till ära och M mådde så attans bra i salongen att hon somnade i första akten...
Fast det märkte inte jag, det berättade hon själv.

Efter showen körde jag M till hennes jobb där hon skulle hämta en datorskärm. Vi lastade in den i min bil och sen åkte jag hemåt medan hon hade en massa andra ärenden innan hon kunde åka hemåt. Ja, alltså, just nu är hon även min vintergranne eftersom hon haft en vattenläcka i lägenheten och inte kan bo hemma.

Vi är i alla fall ensamma tillsammans

25/12 På onsdagen tog jag det rätt lugnt på förmiddagen och framåt kvällen åkte jag ut utanför Knivsta för att fodra syrrans hästar. Familjen var ute hos syrrans svärföräldrar för att fira juldagen och eftersom gården ligger långt ut på landet är det svårt att få hjälp. Båda hästarna är snälla och trevliga, men den större som är skimmel är en riktig gentleman!
Han är så artig och försiktig med folk att man blir helt varm i hjärtat av honom och han tar mycket hänsyn. Jag klappade om dem, hängde in hönäten och kollade att de hade vatten. Vad jag hade gjort om vattnet tagit slut vet jag inte säkert, för jag fick ju inte bära sånt med mina nyopererade armar. Jag hade stått hemma och känt efter om jag ens kunde lyfta armarna högt nog för att hänga upp hönäten och kommit fram till att det troligtvis skulle gå bra och hade det blivit problem så har syrran en pall/trappa i stallet som jag hade kunnat använda eftersom hästarna som sagt är snälla och lugna.
Turre gick omkring och kollade att jag och hästarna skötte oss och ville följa med in i boxarna, men där går min gräns, han fick stå utanför och vänta. Jag hade hämtat syrrans hund också uppe i huset innan jag gick ned till stallet och han fick följa med i koppel för att få sällskap en stund. Det var mysigt att fodra och klappa hästarna, jag önskar bara att inte resan i sig tog 1 timme tur och retur...
Vi tog ett varv runt stallet efter fodringen för att rasta Sudden och sen lämnade jag in honom i huset, snodde lite hemlagat godis och åkte hemåt.
Kvällen blev mer glamorös senare när jag duschade och fixade i ordning mig för att gå ut med A så som traditionen bjuder på juldagen. Tydligen var det inte så många som visste om den traditionen för det blev ett jäkla bråk på Facebook när jag skrev det och några tog väldigt illa vid sig när andra påpekade att det bara var ensamma människor utan familj och vänner som har den traditionen... Taskigt att sparka på dem som redan ligger ner i sånt fall om det är sant.
Jag kände inte heller till den traditionen innan jag blev singel, men nog har den funnits långt innan dess.
Vi ensamma människor utan familj hade i alla fall väldigt trevligt tillsammans och det var tämligen många som verkade ha koll på att man går ut på juldagen även om stan i stort var ganska tom eftersom julhelgen är rätt lång i år.

Visst, bra mat, men inte rätt!

19/11 På tisdag eftermiddag hämtade jag upp min leverantör P på Arlanda. Det var riktigt kall och blåste och jag frös ända inifrån.
Det tog lite tid för honom att få sitt bagage och komma ut så när han väl kom ut var jag ännu kallare.
Jag körde honom till hotellet i Infra City där jag bokat in honom och jag väntade i bilen medan han checkade in och lämnade sina väskor på jobbet, sen åkte vi ned till White Horse för att äta en enkel middag.
Jag kände för en plankstek och i mina ögon är en plankstek en plankstek. Den ska vara placerad på en planka så att den smakar lite bränt trä, den ska ha en halv grillad tomat bredvid sig och ett knippe bönor omlindade med bacon. Sen ska den ha en rejäl klick bearnaisesås ovanpå. Något mer varken behövs eller ska finnas, då får man kalla den husets special på planka eller något som visar att det inte är en traditionell plankstek. Nu fick jag en fin bit kött på en hög med fint stekt grönsaker och en massa annat fint. Men det är inte en plankstek!!!
Jag begärde en tallrik så att jag kunde ta bort alla grönsaker och sånt, men planksmaken var ju inte på plats eftersom det smakade stekt lök och stekt paprika om alltihopa istället.
Det funkar inte för mig och jag var fruktansvärt besviken.
Men som sagt, inte dålig mat, bara dåligt hållda traditioner.
Vi hade några allvarliga jobbsnack och även en del personliga djupare snack och sen körde jag honom till hotellet och kom hem i rimlig tid själv.

Sådan är den grekiska traditionen

4/5 På lördagen åkte Turre med mamma och pappa till Jämtland och den här gången rusade han till bilen när de kom för att hämta honom, ingen tvekan denna gång. Jag "bakade" croissanter till frukost, såna som ligger i ett papprör. Man vrider röret, drar itu degen på perforeringen och rullar ihop de 6 croissanterna och så rätt in i ugnen.
Efter frukost fixade jag naglarna med nagelfolie, det var svårt att passa till det på mina små, smala naglar, det var ett jäkla passande och klippande och det fäste lite halvtaskigt, men häftigt blev det tycker jag.
Jag tog det lugnt och fixade lite hemma och sen gjorde jag mig i ordning coh åkte in till stan vid 23 ungefär, det var dags att fira grekisk påsk med "brorsan" och hans döttrar.
Jag hittade slutligen en parkering som var inom rimligt avstånd till kyrkan, men när jag gick ned för en trapp för att komma till gatunivå så insåg jag att jag var lite osäker på exakt åt vilket håll jag skulle gå.
Då kommer en man i 50-års åldern gående på trottoaren, han ser lite grekisk ut och bär på flera ljus.
Jag utbrister så som bara jag kan göra: -Är du på väg till kyrkan?
Ja sa han, och då dubbelkollade jag att det var den grekiska han var på väg mot och sen slog vi följe.
Som vanligt fick jag vänta på brorsan, är man grek så är man liksom...
För en gångs skull så frös jag faktiskt inte, men man blir lite trött i fötterna efter en stund av att bara stå helt stilla och vänta.
Vi hade glömt både ljus och ägg och brorsans bästa kompis var sur på mig och dök inte upp, så vi stod mest där och var glada för att se varandra och tittade på folk och försökte hålla vårt hår från galna tanter med ljust i näven.
På grekiska påsken samlas man alltså i/utanför kyrkan vid midnatt och vakar in påsken och när klockan slår midnatt så tänder prästerna ett ljus inne i kyrkan och sen vandrar lågan från ljus till ljus och person till person, tills alla har tänt sitt ljus från samma låga.
Sen knackar man ägg och pratar med vänner och så börjar folk att bryta upp och gå hem.
Brorsan, P och en kompis köade in i kyrkan för att tända lite ljus därinne för döda släktingar och vänner, jag och J väntade utanför.
Sen hoppade vi alla in i L's bil och så körde han mig upp till min bil, han kör ju taxi och med hjälp av mitt lokalsinne och hans kunskaper om gatorna i Stockholm så var det inga problem att hitta dit trots att det var en totalt annan väg än om man gick.
Sen åkte vi hemåt åt varsitt håll.