Det brukade vara höfterna och ändan som inte fick plats

8/10 På tisdagen släpade jag mig själv och min väskor till tåget och tog det till Ringsted för mitt möte med ambulanshelikoptern. Väl på plats frågade jag en taxichaufför om det var gångavstånd till kunden eller inte och det sa han att det inte var. Mycket riktigt tog det runt 10-15 minuter att åka taxi dit, det låg liksom de flesta helikopterplattor inte särskilt centralt.
Killarna på basen var jättetrevliga och det var ett nöje att prova ut hjälmstorlekar på dem! Men som jag säger, våra kunder är helt fantastiska!
Det tog bara runt en timme att prova ut hjälmarna och sen ringde de en taxi åt mig. Det visade sig vara samma taxi som jag tagit dit! Jag frågade honom om han var den enda chauffören i Ringsted, men han hade lika svårt för svenska som jag har för danska så han förstod inte riktigt vad jag menade.
Eftersom dagen blivit kortare än väntat så hade jag tid att gå till en butik jag gått förbi dagen innan. De hade fest- och brudklänningar och jag hade sett en i fönstret som jag bara älskade, men butiken var stängd så sent på kvällen och jag hade nu chansen att gå och prova den. Det var rätt lång att gå och det var besvärligt att dra mina båda väskor hela vägen, men jag ville verkligen prova den där klänningen.
När jag kom dit så visade det sig att den bara fanns kvar i storlek 38, men jag chansade och bad att få prova den. Den satt bra förutom att jag inte kunde knäppa den i bak, det var faktiskt brösten som var för stora för att den skulle passa... Jag såg jättesmal ut i den, men det syns inte riktigt på fotot inser jag, där ser det mer ut som om jag är kort och bred tycker jag. Den hade en jättestor och pösig underkjol som man rekommenderas att använda till, den kostar ytterligare 1500:- eller nåt sånt och klänningen var rätt dyr den med, jag minns inte riktigt hur mycket den kostade. Tjejen i butiken sa att hon kunde ta hem en i en större storlek åt mig om jag ville, men jag sa att jag skulle hem till Stockholm samma dag så att det inte funkade. Då visade det sig att det finns en butik ur samma kedja i Stockholm också, så hon tog fram deras uppgifter och artikelnummer på rätt storlek, vi får se om det blir av att jag tar tag i det.
Efter det var det dags att släpa väskorna hela vägen tillbaka till tågstationen och ta tåget till flygplatsen. På tåget såg jag en tjej med vad som såg ut som väldigt lurviga armar, sen insåg jag att det var en mohairtröja och jag höll på att fnissa högt när jag såg det, det såg så lustigt ut i den vinkeln.
Ett par timmar senare var jag på väg hem från Arlanda i min bil.

Jag önskar att Dubliner i Stockholm fanns kvar

7/10 På måndag förmiddag åkte jag till tandläkaren för att laga mitt hål i tanden. På hennes inrådan tog jag bedövning, jag brukar låta bli det om de inte säger att jag bör ta det. Det är så obehagligt att gå runt med okänslig mun och kind i flera timmar. Jag är så rädd att jag ska dregla eller nåt utan att märka det. Det har visserligen aldrig hänt och jag går och känner i ansiktet hela tiden för att se till att det inte händer, men ändå.
Det gick i alla fall snabbt och smärtfritt och som vanligt hade vi några trevliga snack jag, tandläkaren och sköterskan. Det var ju bra också att jag lyckades klämma in ett besök där trots att jag har så fullspäckat schema.
På eftermiddagen var det åter dags att åka till Köpenhamn, den här gången med en jättestor, otymplig väska på släp. Jag hade åkt till Clas Ohlsson för att köpa en lätt ölkärra att transportera den på, men den är rätt svår att få med i alla fall. Den innehåller fyra stycken flyghjälmar i varsin kartong och är formsydd så att den passar perfekt. Hjälmarna är väldigt lätta, de väger under 1 kilo vardera, men som sagt, de tar mycket plats.
På toalettdörren på Arlanda satt det en reklamaffisch, någon hade skrivit på den, lite småkul.
När jag kom till Köpenhamn tog jag tåget in till stan från flygplatsen och sen gick jag till hotellet. Jag hade valt samma hotell som sist eftersom det var trevlig och låg bra, precis mitt emot stationen.
Jag checkade in och sen tog jag en liten promenad och försökte komma fram till var jag ville äta. Jag tycker att det är fruktansvärt trist att ät på restaurang ensam så jag har alltid svårt att bestämma mig. Sen blir jag jättehungrig, väljer en på måfå och sen kan jag äta några tuggor innan jag är fruktansvärt mätt och så tar jag en tidig kväll för att jag inte vill gå runt i en främmande stad i mörkret såvida jag inte har något mål i sikte.
Jag landade slutligen på The Dubliner på ströget, jag menar, jag måste ju nästan ta en titt på det stället. De har till och med samma logo som den i Stockholm så jag kände mig hemma direkt.
Däremot så var det helt annorlunda inne i puben, det var stort, slitet och mörkt, det vill säga som gamla Dubliner och mycket bättre än vad det nya är!
Tyvärr så var löftet om levande musik varje kväll tydligen helt tomt och det var dessvärre puben också... Det var jag och några till människor i hela den stora puben.
Jag bestämde mig för att beställa en Ceasarsallad eftersom sallad ofta är lättare för mig att äta än annat, särskilt när jag reser. Salladen var superfräsch och god, men som vanligt syntes det inte ens att jag hade ätit något av den. När jag satt där i min ensamhet så tröstade jag mig med att chatta med A i Rimbo, men just för dagen så hade hon en del problem så istället för att bli glad så blev jag orolig och ledsen för hennes skull.
Jag var tillbaka till hotellet redan strax efter 20 och gick och lade mig runt 21, varför inte när man ändå inte har något att göra? Jag har i alla fall en del sömn att ta igen.

Jag vill också flyga med gott om plats

24/9 På tisdagen tog vi en promenad till flygplatsen efter frukost och sen hade vi ett möte och sen var vi och tittade på olika flygplan för att se om det finns möjligheter att med moderna produkter minska vikten, volymen och funktionen på säkerhetsutrustningen. Det är rätt häftigt att vara ombord på ett helt tomt flygplan, särskilt de riktigt stora. Vi var förvisso bara ensamma en stund för sen kom städarna för att förbereda planet för nästa flight. När jag flyger långresor så önskar jag verkligen att jag hade råd med de bättre platserna. Tänk att kunna ligga ned och sova istället för att sitta och få ont i nacken. Dessutom är det bättre med plats så man slipper trängas med de som sitter bredvid.
På eftermiddagen var vi klara och checkade in och gick och satte oss på Starbucks för att äta lunch och ta det lugnt ett tag. Sen letade vi upp loungen och satte oss där en stund, sen var det dags för mig att åka hem. G skulle få vänta ett tag till för han skulle till Sydamerika, inte hem.
Jag hade fått ett samtal av de jag haft möte med under gårdagen och de undrade om jag hade möjlighet att komma tillbaka för ett möte till, men det skulle jag inte ha hunnit innan jag åkte tillbaka.

Helsingör är nästan i klass med Visby, det var oväntat

23/9  På måndagen bar det av till Danmark. Jag har egentligen aldrig varit i Danmark, visst har jag mellanlandat och faktiskt varit på två möten där, men jag har aldrig sett något av landet eller träffat några av människorna, bara flugit in för ett möte och sen ut igen. Jag flög in till Köpenhamn och tog tåget till Helsingör direkt från flygplatsen. Det tog någon timme att komma dit och sen tittade jag på en karta och gissade att mötet jag skulle på skulle vara inom gångavstånd från stationen även fast jag hade bagage med mig. Jag började gå efter vägen och blev riktigt förtjust faktiskt! Helsingör är verkligen vackert, nästan i klass med Visby. Det finns en massa gamla, fina hus, det finns ett stort slott och det finns vatten. Man kan ju inte önska sig mycket mer än det.
Det visade sig att mötet skulle hållas närmare stationen än jag gissat från början och jag fick leta mig tillbaka genom gränderna när jag insåg att jag gått för långt.
Vi hade ett trevligt och bra möte jag och den potentiella kunden och det trots att jag sagt att han skulle försöka att prata med mig på danska istället för engelska, någon gång måste man ju få öva också. Det var bara en sak jag inte förtsod på hela det timslånga mötet och jag bad honom att upprepa det på engelska Jag gissar att han pratade lite tydligare och långsammare än vad han normalt skulle göra, men ändå! Jag har också upptäckt att inte alla danskar är bättre på svenska än vi är på danska, de blir också nervösa ibland och förstår inte oss.
Det var trots mina framgångar i danska språkförståelsen rätt så skönt att kunden jag skulle möta upp med i Köpenhamn är svensk, dessutom känner vi varandra rätt väl vid det här laget så vi har rätt trevligt ihop.
När jag kom till hotellet för att checka in var han redan på plats, så jag lämnade bra väskan på rummet och så möttes vi i receptionen för att ta en tur på stan.
Vi tog en ganska lång promenad och gick längs ströget och tittade lite i affärer och jag hittade en massa saker med stjärnor på och G var ingen som helst hjälp för min plånbok då han hejade på mig när jag tvekade inför ett köp och sa att jag skulle ångra mig om jag inte köpte grejerna!
Vi gick en ganska lång omväg innan vi hittade till den lilla havsfruen, den har jag ju aldrig sett i verkligheten och jag gillar ju såna där kända landmärken. Lite som att jag behöver se och röra dem för att tro på dem... konstigt, jag vet.
När vi gick förbi en fästning antar jag att man kan kalla det så berättade G att den byggts för att hålla svenskarna ute en gång i tiden, vi visste inte om vi skulle skämmas eller vara stolta över det, men nu har de i alla fall en häftig fästning att visa upp tack vare oss, eller på grund av oss hur man nu vill se det...
Vi tog en cola respektive en öl nere vid kanalen och satt i solen och hade det bra en stund, när det blev skugga och kallt gick vi vidare.
Vi gick över slottsgården också och tog en titt på vakterna där, det är alltid lika spännande att jämföra uniformer tycker jag.
Jag kan nog konstatera att Köpenhamn är rätt trevligt, men det känns som om jag sett det mesta nu och jag känner inte att det lockar som resmål över en helg eller så. Vi gick in i domkyrkan tror jag det var och taket var väldigt högt och vackert, sen gick vi förbi Tivoli också och där höll de på att pynta inför Halloween.
På vägen tillbaka mot hotellet hittade vi ett steak house där vi bestämde oss för att äta middag och det smakade bra och var trevligt. Som avslutning tog vi en varsin Irish Coffee, min hälften så stark som G's eftersom jag tycker att whisky smakar så illa. Men av någon anledning fick jag ett svårt yrselanfall efter bara två små sippar och vågade inte fortsätta på den. Det kan inte ha vait fyll, för det syntes inte ens att jag tagit något av den. Jag tyckte att den smakade mycket alkohol men G ville inte ha min för han tyckte att den bara smakade kaffe!

Efter middagen gick vi tillbaka till hotellet och sa godnatt för dagen. Det kändes som om det varit en lång dag med tanke på att jag rest till Danmrk, Helsingör, haft ett möte och ändå hunnit se Köpenhamn och dessutom ätit en trevlig middag. Vi måste ha gått runt 1 mil i alla fall och vi har ungefär samma tempo i benen så G var behagligt sällskap att promenera med.