Det var sista gången jag åkte på valsafari!

23/4 Torsdagen var en lång dag. Efter frukost gav vi oss ut i Reykjavik och det första stoppet var en kyrka, jag är ju rätt dålig på att läsa på inför mina resor, så jag vet inte vad den heter, men den ligger rätt centralt. Den är väldigt modern i stilen och jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om den, men en sak är säker, det var rätt intressant att fotografera den med alla vinklar och skuggor. Jag hade en massa lager kläder men överst hade jag mina arbetsbyxor och det visade sig vara en rätt dålig idé, de blev för tajta med alla långkalsonger och grejer under, för att jag skulle kunna röra mig obehindrat, det var svårt att böja benen och det blev väldigt jobbigt att till exempel gå uppför eftersom jag fick kämpa mot byxorna och jag fick mjölksyra och kände att minsta ansträngning var nästan oöverkomlig, dessutom så frös jag i alla fall. Efter det åkte vi till operahuset, det är ganska fult om jag ska vara ärlig, men det var också rätt kul att fota. Det är helt byggt i glas och på ett sätt som ska reflektera ljuset, det gör att det alltid är några som är blå eller lila eller någon annan blåaktig färg och det är olika partier beroende på varifrån ljuset kommer.
När det var dags för valsafari blev jag direkt tveksam och jag trodde inte riktigt att den blåsiga, gungiga turen skulle ge särskilt mycket även om vi fick se valar. En av reseledarna delade ut sjösjuketabletter till de som ville ha och jag tänkte att det kanske skulle hjälpa. Men trots att jag tog dem i god tid före utfarten så blev jag enormt sjösjuk direkt! Jag och min kompis J gick och snodde oss ett par platser längst fram, uppe i båten. Visserligen så gungar det ju mer där, men det gungar på ett mer förutsägbart sätt och dessutom hjälper det att se horisonten ordentligt. Fast på riktigt inte alls egentligen... Jag såg visserligen alla valar som de pekade ut och jag fick med dem på alla bilder jag tog, men som jag trott innan, inte sjutton är det värt dryga timmen med enorm sjösjuka för att ta kort på några valryggar.
När jag mår så dåligt blir jag helt förlamande trött och till slut stod jag och sov medan jag fortfarande parerade gungningarna riktigt bra. Jag kan ju inte spy egentligen, men det är ju ändå pinsamt att stå och hulka som om man spyr när man står bland annat folk. Jag försökte maska mina "kräkningar" men de som stod i närheten tittade misstänksamt på mig och trodde nog att de skulle bli täckta av något vidrigt...
J kände precis likadant men eftersom hon kan spy så sökte hon sig bakåt i båten för att få vara lite ifred. Senare när vi lämnade båten var hon inte alls glad, när hon väl inte kunde hålla inne längre så hade det dessvärre varit motvind...
Vi var enormt lättade när vi äntligen kom tillbaka iland, det var sista gången jag åkte på valsafari det kan jag lova.
Sen åkte vi vidare hela dagen och stannade lite överallt för att fota och stannade och hälsade på några hästar i en hage också. De var snälla och sociala och tyckte att det var väldigt spännande med besök. Visserligen var det en massa fina vyer och goda chanser till att fota det fina landskapet och vattenfall och geisrar, men jag var så kall och trött och mina "lager-på-lager kläder gjorde det svårt att röra sig och när vi slutligen kom till hotellet vi skulle bo på den natten så var jag väldigt lättad. Jag hann duscha och byta om innan det var dags för middag och sen kom vi. i säng rätt tidigt

Då blev det London runt i letandet efter en restaurang

11/9 På onsdagen blev jag erbjuden en tur i en RIB, alltså en snabb gummibåt med fast köl. Det tackade jag förstås ja till, men det blev lite stressigt att hinna i tid till den utsatta tiden eftersom vi hade ett möte med en kund precis före. Tanken var att kollegan D skulle åka med också, men han var tvungen att stanna i mötet när jag gick iväg. Det var därför lite surt att de gjort något fel i planeringen och jag fick vänta medan de hade en allmän uppvisning och sen tog en tur med några VIP-gäster, det blev till att vänta i 1 timme innan jag fick åka slutligen. Jag hade i alla fall gott sällskap av Norrmannen S som jag känner sedan länge och före detta kollegan C.
På eftermiddagen hade jag två till möten och det ena höll jag på att bli sen till för att mässan är så stor att jag hade svårt att hitta montern där vi skulle träffas. Många varv blev det innan jag slutligen hittade rätt.
När jag och kollegan checkade in med varandra över en kaffe på eftermiddagen var båda rätt uppjagade av stress och fick ägna större delen av fikat åt att boka nästa resa, hotell och flyg.

Jag hade glömt min telefonladdare hemma så jag och D var tvungen att dela på hans hela veckan och det blev rätt stressigt det också, att aldrig ha tillräckligt med batteri och inte tillräckligt med tid att ladda det heller.
På kvällen var det en drinkmottagning på ett närliggande hotell för vår jobbförening och eftersom jag är en av de som sitter i styrelsen så gick jag, vår ordförande och ett par andra dit i förtid för att se till att allt fungerade som det skulle. Min kollega var fortfarande inte klar med sina möten och skulle på en middag på kvällen så han dök inte upp som tänkt. Vi har inte hunnit ses mycket under veckan.
Många mötte upp till drinkaftonen och jag kom senare därifrån än vad jag tänkt. Jag fick sällskap av min vän P's kollegor till tåget och in till centrala London, killen kallar vi för Lurch för han ser ut som han i Addam's Family, fast han är sötare.
Det regnade och var rätt kallt men jag tvingade mig att skynda iväg till middagen med min kollega och våra leverantörer, men jag var så pass sen att det hade varit oartigt att dyka upp, så när jag väl hittade restaurangen så bestämde jag och min kollega att det var bättre att jag gjorde något annat. Nu när jag inte längre hade bråttom så bestämde jag mig för att gå tillbaka till hotellet trots att det var rätt långt dit och det fortfarande regnade.
De jag åkte med på tåget skulle ut i London på kvällen, men nu kände jag mig så ofräsch efter allt stressande att jag inte hade energi att kontakta dem för att möta upp, för det var så sent redan och jag hade velat ta en dusch och byta kläder om jag skulle gå vidare.
Jag köpte lite sashimi på vägen till hotellet och blev sittande på rummet istället och tyckte lite synd om mig själv eftersom jag visste att alla andra var på middagar och pubar runt stan. Men det var ju jag som valt att gå tillbaka till hotellet istället för att kontakta någon av dem.
Det blev alltså en tidig kväll och det var ju bra i sig.

Bristolfotografering och världens sämsta film

8/8 Tidigt på torsdag morgon tog jag tåget till Bristol för att träffa vår ordförande i jobbföreningen och för att sitta i möten större delen av dagen inför nästa års seminarium som ska hållas där.
Jag var framme vid 10 och tog en taxi till centrala Bristol, det visade sig vara rätt långt att åka, det tog runt 20 minuter.
Det visade sig att C hade tagit med sin fru L så det var jättekul, för jag har inte sett henne på 8 år!
Hon har svårt att hänga med på våra möten och seminarier eftersom hon är lärare, det är alltså svårt för henne att ta ledigt, men nu var det ju sommarlov i Wales där de bor, så hon kunde komma med.
Vårt första möte ar med hotellet och det första vi gjorde var att titta på deras konferenslokaler och några av rummen. Sen satte vi oss ned och hade ett möte om lite olika saker och vilka förutsättningar vi har och vilka krav vi behöver få uppfyllda.
När vi var klara på hotellet tog vi en promenad ned till floden och på vägen fotade jag en del för prospekten vi ska skicka ut och till almanackan som ska trycks inför nästa år.
Det var fint nere vid vattnet och vi hittade en restaurang som såg trevlig ut och där bestämde vi oss för att äta en snabb lunch.
Vi pratade om britters summa matvanor efetrsom C beställde en sandwich med friterade fiskpinnar i. Det är skumt det där, de äter till och med sandwichar med pommes i! Den här såg väldigt trist, torr och tråkigt ut och "pinnarna" såg lite brända ut. Själv valde jag en ceasarsallad och den smakade bra och kände som ett både sundare och godare alternativ.

Efter en snabb lunch tog vi oss tillbaka till hotellet, plockade upp bilen och åkte till nästa möte på skeppet Great Britain. Det är ett riktigt skepp men jag vet inte riktigt vad det användes till eller när.
Det kan nog bli rätt fint med galamiddag i deras salong, men jag som har anlag för sjösjuka och kan bli sjuk även på land ibland är lite nervös för hur jag ska må.
 Brittiska museer kan ibland vara lite underliga och lite för konstgjorda, det här var inget undantag, de hade till och med en skådespelare som låtsas vara kaptenen eller nåt sånt som gick omkring och pratade med folk, Däremot så var han väldigt trevlig så vi funderar i alla fall på att hyra in honom till vårt evenemang.
Tjejen vi hade möte med på skeppet gick inte att få stopp på, hon bara pratade och pratade och C hade sagt till mig när vi var tvungna att åka mot stationen för att jag skulle hinna med tåget, men jag fick inte en syl i vädret och vi kom iväg nästan en halvtimme sent. Sen fastnade vi i trafik också så det slutade med att jag missade tåget som jag redan köpt biljett till för att komma tillbaka till London med, så jag fick köpa en ny och vänta på nästa tåg.
Jag köpte en kaffe och en muffin att ha på tåget och jag kom tillbaka i rimlig tid i alla fall, runt 16.30.
Det fanns ingen lapp att sätta på dörren för att inte bli störd och strax efter att jag lagt mig på sängen för att vila en stund så gick brandlarmet, det gick så pass länge att jag hann sätta på mig skorna, ta hadväskan och öppna dörren, sen slutade det ringa. Jag gick och lade mig igen och strax senare knackade det på dörren...
Jag har aldrig förstått vitsen med att bädda ner sängen åt en, de bara stör. Jag har alltid "Do not disturb"lappen uppe på dörren på hotellet när jag reser, i alla fall om det är städat och klart. Men jag hittade som sagt ingen sån.
Framåt kvällen bestämde jag mig för att gå på bio, det är enkelt gjort om man bor på Leicester Square för de flesta biografer ligger däromkring.
Jag gillar "Superhero"filmer så jag bestämde mig för att se Man of Steel i 3D.
Filen började i stort sett samma minut som jag köpte biljetten så det var bråttom in i salongen och jag lyckades inte hitta den först... Man skulle gå igenom en Costa Coffee shop och uppför en trång trappa på andra sidan, det var 4 våningar upp och när jag väl kom upp så fanns det inga 3D-glasögon där...
Jag och en skitsnygg karl som såg ut som Daniel Craig gjorde sällskap i vårt letande efter glasögon och innan vi gick in i biosalongen efter vår utflykt så frågade jag om han kanske hade hört det en massa gånger, men att han var väldigt lik Daniel Craig?
Han blev väldigt förvånad och sa att han aldrig hört det tidigare!
Sen gick vi åt varsitt håll och satte oss på våra platser i salongen.
Jag är inte särskilt kinkig med filmer och gillar larviga Hollywood-filmer, men det här var en av de sämsta filmer jag någonsin sett!!
Allvarligt, det var som en blandning av alla dåliga filmer jag har sett, Day after tomorrow, Thor, Pearl Harbor och en massa annat skit. Lång var den också och om det inte varit så att jag naivt nog hoppades på att det skulle komma någon bra avslutning på den som skulle göra tiden värt det, eller att jag har en princip att alltid se klart filmer så hade jag nog inte sett klart den och sparat de timmarna av mitt liv...

Det är ingen bra idé att gå vilse när man har skoskav

25/7 På torsdagen tog jag båten över till Valetta för att ta en titt. Det tar inte mer än 10-15 minuter från Sliema där B bor, dessutom går ju båten precis från kajen vid lägenheten så det är ju enkelt.
Det är i höghuset på första bilden som B bor, så som ni ser är läget helt perfekt!
Jag promenerade omkring i Valetta och gick rätt ordentligt vilse vid ett tillfälle och med tanke på att jag hade rätt ordentliga skoskav så var det en dum idé.
Jag gick helt enkelt till helt fel sida av staden för att leta efter båtarna. Jag insåg att något var fel och började leta mig åt andra hållet, men jag ville förstås inte ta hela omvägen tillbaka så jag försökte ta mig över kullarna och tillbaka och gick vilse lite till innan jag kom rätt.
Någon taxi hittade jag inte heller så jag kunde inte lösa problemet så.
Jag såg förvisso ett par hästtaxi, men en av de hästarna haltade så pass att hela vagnen ryckte fram och tillbaka! Jag hade sagt till ksuken om jag hade haft möjlighet, men han var alldeles för lång bort. Hur passagerarna INTE kunde märka det är ju nästan lika fascinerande som att man fortsätter att köra en uppenbart skadad häst.
Det kändes jobbigt att gå därifrån utan att ens kunna skälla ut kusken, men jag hade ju inget val när de snabbt försvann runt knuten.
Jag kan tro att Malta ser rätt trevligt ut på bilderna, men ska jag vara ärlig så beror det mer på att jag är en bra fotograf än att Malta är särskilt vackert. Alla byggnader ser likadana ut och det är svårt att se skillnad på gamla och nya. Därför är öns imponerande historia lite dold på något sätt...
Jag tog en dricka på en uteservering bara för att titta lite på folk och var inne i ett par butiker men shoppingen var inte så spännande och så fort jag kom av turiststråken så försökte en massa män att ragga upp mig, så jag åkte tillbaka efter att jag hittat tillbaka till båtarna.
Jag vilade en stund och duschade och B hade jobbat hela dagen och varit på ett möte, så när han hade duschat han också så tog vi en promenad utefter strandpromenaden och gick till ett steakhouse längst bort i viken.
Jag valde ett kött som skulle vara det bästa man kan få tag i i Europa och det smakade helt härsket så jag kunde bara inte äta det. B smakade också och tyckte liksom jag att det smakade gammalt, jag bad om att få en vanlig stek istället och det smakade normalt och färskt. Det verkar som om jag verkligen inte gillar kött av högsta kvalité för liknande saker har hänt förr. Välhängt kött verkar helt enkelt smaka gammalt i min mun. Kanske för att jag har ett så pass utvecklat luktsinne?
Efter en drink på puben gick vi hem och jag tog en relativt tidig kväll.