Stackars medpassagerare

19/10 På lördag förmiddag påbörjade jag min resa hemåt. Det känns alltid tungt när man vet att det närmaste dygnet till stor del kommer att gå åt till att sitta i flygplanssäten eller sitta och vänta på flygplatser, eller ännu värre springa runt i stress med väskor i korridorerna på en flygplats och sen stinka som en gammal yllefilt när man sätter sig bredvid någon stackars medpassagerare. Men som sagt, det blir också en typ av meditation, så det tar aldrig riktigt så lång tid som man befarat samtidigt som det känns som om det aldrig tar slut.
På tal om att stinka var det nog allra värst för två år sedan när jag var tvungen att checka ut från hotellet i San Francisco redan på förmiddagen, men hade resten av dagen på mig att göra saker. Jag bestämde mig för att hyra en cykel och cykla över Golden Gate Bridge, det var soligt och vackert och en fin tur, men man svettas förstås när man anstränger sig fysiskt och ungefär halva turen är uppför så det tar ju lite på krafterna. Just när man cyklat klart är man ju bara blöt, man stinker ju inte. Men lagom tills man kommit till flygplatsen och på vägen stressvettats lite också, ja då börjar man stinka! Det var då man önskade att man hade tillgång till dusch innan man reste hem...

En del behöver man inte vara rädd för

18/10 På fredagen kände jag mig övergiven och ensam så som man gör när man blir ensam kvar någonstans när man reser. Killarna hade lite ärenden och hade inte tid att träffa mig alls innan de åkte så jag tog en promenad runt Union Square och närliggande gator. Jag köpte en massa nagellack på en liten sminkbutik eftersom de hade en massa olika O.P.I-nagellack och jag hade ju ett par dagar tidigare fått reda på att Sephora slutat att föra det märket och det är mitt favoritmärke. De har många häftiga färger och effekter och det är bra och torkar fort. De menade att deras nya märke är bättre, men vad har det för betydelse när de inte har några fina färger att välja på och dessutom rätt få varianter?
Jag köpte 10 lack tror jag, de är hälften så dyra i USA än hemma och de har fler färger att välja på.
Sen gick jag till Starbucks på en bakgata och satte mig och jobbade i ett par timmar och sen gick jag för att äta en typisk San Francisco-lunch, soppa i surdegsskål. Egentligen är det en musselsoppa "chowder" man ska ha i den men eftersom jag inte tycker om musslor så tar jag hellre tomatsoppa och den är verkligen jättegod!
Nöjd och mätt började jag gå tillbaka mot hotellet igen och på vägen var jag inte på Uniqlo för att se vad de hade att erbjuda och jag köpte ett par till fleecetröjor, likadana som jag köpte förra året på samma ställe, för jag tycker så mycket om dem.
Jag gick tillbaka till hotellet och började packa och fixa inför hemresan, det var svårt att få plats med allt, men till mitt försvar så hade jag faktiskt en rätt liten väska med mig. Min var i alla fall nästan hälften så stor som både min kollegas och norrmännens.
Senare på kvällen gick jag iväg och köpte lite sashimi och sen gick jag tillbaka till hotellet för att äta, San Francisco är inte kul när man är ensam, folk är rätt hotfulla särskilt de hemlösa och så är det ingen annanstans i USA. I Los Angeles har jag till exempel tagit mig fram i mörkret med hjälp av hemlösa och gatubarn men i SF är jag nästan nervös till och med när det är ljust.
Fast kvällen innan hade jag faktiskt pratat med en trevlig hemlös man vid Union Square och jag som aldrig ger några pengar gav honom 10 dollar. Han sålde deras motsvarighet till Situation Stockholm och den skulle kosta 1 dollar, men jag hade inga kontanter och ingen växel. Efter att han pekat mig i riktningen av närmaste bankomat så gav jag honom pengarna efter att vi diskuterat det en stund. Jag frågade inte vad han skulle göra med dem men han garanterade att han skulle äta för dem och inte köpa droger eller alkohol och erbjöd mig att följa med och se det. Sen kramade han om mig och pussade mig på kinden och jag gick vidare till min middag med norrmännen, men det var som sagt på torsdagen.

Reser man med 6 män så hamnar man på Hooters

17/10 På torsdagen mötte jag upp norrmännen för frukost på Starbucks och lite planering inför dagen. De hade bestämt sig för att få plats för mig och min väska i sin bil som skulle gå till San Francisco under dagen, detta trots att de var 6 stycken själva och hade en massa bagage. De är så gulliga!
Efter att vi sett till att packa, checka ut och spela bort det sista av pengarna vi vunnit (fast jag fick 10 $ i vinst faktiskt) så pressade vi in oss, våra väskor och alla kassar och sånt i bilen. M körde och K satt bredvid honom, jag satt i baksätet med J och S och bakom oss satt T och C, de som är yngst. C satt med min väska nästan i ansiktet, jag vill inte ens tänka på hur det gått med honom om något hade hänt på vägen!
Det tar runt 4 timmar att köra från Reno till San Francisco men vi stannade för att tanka en gång, för att shoppa en gång och sen för lunch, lite mer shopping och kaffe så det tog större delen av dagen att komma dit. I Sacramento stannade vi vid Hooters för att äta lunch, det är sånt man får acceptera när man reser med 6 män, fast det är så mycket mer oskyldigt på Hooters än vad folk tror. Jag bestämde mig för att investera i ett Hooterslinne för att jag tycker att de är kul, jag vet inte när jag skulle få tillfälle att ha det på mig däremot? Man kan ju inte gärna ha det på jobbet och är inte säker på att det är det intrycket jag vill ge på krogen heller...
Det roliga var att de har fritt wifi i restaurangen och de 3 yngre killarna var mer intresserade av sina telefoner än av tjejerna, trots att en av dem satt och pratade med oss vid vårt bord. Hon var visserligen gullig och trevlig, men jag har lite svårt för att känna mig bekväm med någon som pratar med mig för att det är hennes jobb snarare än av frivilligt val.
Killarna delade på några korgar kladdiga buffalo wings men jag hade inte haft tillfälle att äta någon grilled cheese sandwich och det måste jag bara ha en gång när jag åker till USA, så jag tog det. Dessutom älskar jag verkligen saltgurkan man får med dem, det är inte alls samma sak att köpa med sig en burk, men det gjorde jag i alla fall.
Sen var vi in  i ett shoppingcenter mitt emot och där delade vi upp oss för shopping i en timme, inte för att killarna verkade behöva shoppa något mer, de hade dubbelt så mycket bagage som jag allihopa! Jag hittade i alla fall två par finbyxor för $ 18/ st, det blir ju runt 120:- paret så det är ju överkomligt...
De borde vara lagom efter min nästa operation liksom de två par Levis jeansen jag köpte ett par dagar tidigare. Det är ju slöseri att inte köpa kläder när man är i USA för det är så mycket billigare, men det är ju svårt att köpa byxor när man inte kan ha dem än.
Precis när jag skulle gå till kassan för att betala höll jag på att krocka med M och blev jätterädd. När jag var i kassan ville de se legitimation för att jag betalade med kreditkort och tjejen tyckte att våra svenska körkort är så fina.
Jag tycker ju inte det och så gillar jag ju inte rosa heller, men efter att hon tittat om hon hade sitt körkort på sig och frågat tjejen bakom mig i kön så surfade hennes kollega till slut fram en bild på ett körkort från Kalifornien och jag tycker nog att de är finare, men det tyckte ingen av dem. Amerikaner är så trevliga, det blir liksom en stor grej av sånt där och alla i kön och butiken blir engagerade och pratar med varandra, jag tycker om den mentaliteten.
Till slut när det redan blivit mörkt så var vi framme i San Francisco och killarna lämnade mig på mitt hotell och åkte vidare för att hitta sitt, men inte innan M hade gett mig en liten lapp med adress och namn på en restaurang som vi skulle ses på på kvällen.
Efter att ha checkat in och tagit en dusch så började det bli dags att ta sig till restaurangen och det tog mig ett tag att få tag i en taxi, men till slut var jag på väg åt rätt håll. Det tog runt 10 minuter att ta sig dit och det verkade som om jag var på plats först så jag ställde mig utanför och väntade. Restaurangen såg enkel ut, nästan trist, men det var kö ända ut på vägen och de hade en köbok för de som ville komma in. När killarna dök upp så blev vi visade till vårt bord som M hade varit smart nog att boka i förväg. Någon hade tipsat honom om att det här var den bästa seafoodrestaurangen i San Francisco och efter ett par timmar där kunde vi bara hålla med!
Den må se lite trist och enkel ut, men jävlar vad god maten var!
Vår servitris var väl ingen solstråle precis men det var vi själva så det spelade ingen roll.
De här killarna är verkligen helt underbara och vi har så kul ihop och jag var så tacksam för att de gjort plats för mig i bilen, för vår roliga roadtrip och en härlig middag med världens bästa sällskap!
Jag hade valt vitlöksräkor med extra vitlök och de smakade verkligen vitlök vilket jag tycker det brukar vara dåligt med, jag orkade inte alla så det blev att alla fick en varsin och alla var lika förtjusta.
Sen luktade jag en massa vitlök resten av kvällen, tur att de också hade smakat.
Vi gick till en pub för killarna ville ha Irish Coffee, men på den hade de helt slut på kaffe(!?) så vi gick till en annan. Där hade de bara äckligt amerikanskt kaffe så M var så gullig att han gick till cafét bredvid och köpte en espresso åt mig så jag också fick något gott medan de tog sin drink.
När vi gick vidare sprang han tillbaka med koppen som han lovat dem.
 Sen tog vi en taxi till Fisherman's Warf för att ta en till Irish Coffee på ett ställe där som är känt i hela världen för det. Varför förstår jag knappast, det smakar ju inte ens kaffe om amerikanskt kaffe, så den var inte särskilt god och jag ställde min framför M när han inte tittade, det tog honom ett tag att fatta vad jag hade gjort, men han drack upp den i alla fall.
Vi hade en lugn och så bra kväll och det blev ganska sent för vi hade lite svårt att slita oss, de skulle åka hem nästa dag och jag ville dra ut på det så länge som möjligt när jag hade sällskap.
Vi tog en taxi tillbaka vid klockan 2 ungefär.

Älska spotify!

28/10 Mitt på dagen på söndagen kom jag väl ut från mitt rum, fortfarande lite groggy och nere, men nu skulle jag ju få åka hem på kvällen.

Jag gick till en Starbucks som jag varit på helgen innan och satte mig i solen där för att äta en frukost i lugn och ro.
Den hemlösa mannen som satt sig hos mig helgen innan var tillbaka och bad om eld till sin cigarett. När jag förklarade att jag inte röker på förmiddagarna och därför inte hade tändaren med mig började han bli sur på mig. Ungefär i den vevan inser jag att jag nog hade cigaretter och tändare i handväskan, men med tanke på hur aggressiv han var vid det laget vågade jag inte erkänna att jag kommit på det.
Han satt och svor över hur dum jag var och använde till och med N ordet för att förklara varför jag var det. Att jag inte ville tala med en N. Nu började jag bli sur och sa att det hade att göra med att jag inte ville prata med någon alls och att han var rätt otrevlig. Slutligen gav han sig av när jag tröttnade och började packa ihop mina saker, så jag stannade kvar. Strax senare kommer en av de anställda från Starbucks ut och undrade om han ställt till problem och jag sa att ja, det hade han.
Killen vad om ursäkt att de inte kommit ut tidigare och så fick jag ett presentkort på en valfri dryck som plåster på såren. Amerikaner vet vad service är!
Sen gick jag tillbaka till Union Square när solen flyttade sig så att jag satt i skuggan och så satte jag mig i solen där istället. På vägen till min sittplats köpte jag en iste och en flaska vatten och det smakade sådär, men kändes så häftigt ändå att sitta där och sippa iste mitt på Union Square.
Sen kom jag på att butiken som en av amerikanerna nämnt när vi var i Reno nog var den som hette Uniqlo, han kallade den japanska GAP. Jag gick dit eftersom den inte ligger långt alls från Union Square och kom ut med en jacka, en dunväst, en top och två tjocka fleecetröjor!
Hoppsan, jo det var enkla kläder men de var snygga och det fanns mycket i blått och turkost och även om det inte var jättelåga priser så var det billigare än hemma i alla fall och så är det inte jättestor risk att man har samma kläder som alla andra.
Innan jag gick tillbaka till Union Square gick jag till Starbucks och fick min gratis dricka, jag valde en Frappuccino med sojamjölk. Det är väldigt gott, men lite för sött för min smak. Men jag satte mig i solen igen på torget och så satt jag återigen där tills solen gått ned bakom husen. Då gick jag tillbaka till hotellet för att packa.
Jag som sällan lyssnar på musik insåg ju att när man packar och fixar, då behöver man musik om något och så kom jag på att jag köpt internetaccess för att kunna jobba kvällen innan och att det fortfarande gällde, så jag ställde upp datorn på sängbordet och lyssnade på spotify från datorn!

Härligt att få lyssna på sin egen musik istället för att utan lycka leta efter musik på hotell-TVn och slutligen vara hänvisad till att lyssna på nån halvdan TV-serie istället med reklamavbrott med 2-4 minuters mellanrum. Ja, alltså, jag överdriver inte, det är faktiskt så i USA.
Efter att ha packat omsorgsfullt och faktiskt fått ned allt så duschade jag och bytte kläder och flätade håret och sen lämnade jag lite dricks till städerskorna för det ska man i USA och jag glömmer det allt som oftast...
Sen gick jag ned med mina väskor och tog en taxi till flygplatsen.
Och strax senare var jag på plats och sen finns inte mycket mer att tillägga, det var en händelselös resa förutom att jag fick upprepade komplimanger från säkerhetspersonalen för min tröja som hade exakt samma färg som deras uniformsskjortor. Men den ena killen menade nog verkligen allvar när han såg mi i ögonen och deklarerade att färgen kläde mig väldigt bra. Det var toppen jag köpt på Uniqlo samma eftermiddag så det var ju bra!

Man kan inte hjälpa att älska amerikaner

27/10 På lördagen hängde vi bara och pratade en massa, vi hade ju inte setts på flera år nu när vi träffades och vem vet hur lång tid det tar tills vi ses igen?
Vid 13 tog S en shuttlebuss till flygplatsen och jag var lämnad åt mitt öde, ensam i San Francisco, deppig och dan.
Jag gick till Starbucks och tog en croissant och latte, jag mådde inte bra och var lite deppig över att lämnas ensam i en främmande stad och man måste ju bara älska amerikanerna! En kille i övre 20-års åldern satt en bit ifrån mig och tyckte nog att jag inte såg riktgit okey ut, så han lutade sig åt mitt håll och frågade om jag var okey och om det fanns något han kunde göra?
Ja, de kanske pratar mycket och högt, men det betyder också att de inte är rädda för att ta kontakt med främmande människor!
Efter att slutligen fått i mig min sena frukost drev jag omkring och handlade lite grejer är och där. Jag handlade lite Halloweensaker i en butik särskilt för det och sen handlade jag lite mer smink till syrran. Sen satte jag mig i solen på Union Square och baar tittade på folk en lång stund.
Under tiden jag haft sällskap av min kollega eller S hade jag varit skonad från de hemlösa som besvärar en i San Francisco. Det kan låta hårt, men det är faktiskt så att de besvärar en. I andra städer i hela världen så tigger de, pratar med en och så, men i San Francisco blir de arga och fräser åt en om man inte ger dem något och de är läskiga faktiskt.
Nu när jag satt i parken kom en man fam till mig som jag faktiskt råkade ut för förra året också och han sjunger för en och ler, ända tills man säger att man inte har småpengar, då blir han hotfull och tjurig.
Men nu hade jag tur eftersom en elak fan satt en bit ifrån mig och svor och hotade mannen tills han lommade iväg. Jag skulle troligtvis inte vilja ha något att göra med den mannen heller eftersom hans människosyn tycks lämna mycket att önska, men just nu var jag rätt tacksam att sitta i närheten av honom.
När solen gick ned bakom husen så att parken var i skugga så gick jag tillbaka till hotellet och sov middag en stund. Jag sov inte bra och bara 1,5 timme, men det kändes lite bättre sen.
Sen tvingade jag mig ut för att äta middag eftersom croissanten och latten var det enda jag fått i mig under dagen och jag ville inte hamna i min yrsel igen. Alltså gick jag till restaurang Bangkok där de serverar nudel- och risrätter och valde en nudelsoppa med barbeque pork och den var inte så lysande, jag borde ha gått med min instinkt och insett att jag nog inte gillar sånt kött.
Men jag åt lite av nudlarna i alla fall men sen fick jag inte ned mer, det kändes som om jag hade haft sjösjuka i ett par dagar eller var bakfull eller nåt. Jag packade ned soppan i en burk jag fick och tog med den, tanken var att försöka äta lite mer senare, men det blev förstås inte av för jag mådde inte särskilt bra.
Resten av kvällen satt jag i sängen och surfade på Facebook och lyssnade på Spotify.

En perfekt dag i San Francisco

26/10 På fredagen tog vi lite sovmorgon och möttes för frukost på Starbucks vid 10-tiden tror jag det var. Efter frukost började vi planlöst att gå lite och jag berättade att China Towns port låg runt hörnet av Union Square och undrade om S ville gå ditåt. Han tyckte att det var en bra idé och vi gick dit, fortsatte igenom China Town, ut på andra sidan och bara fortsatte och fortsatte. Slutligen var vi nere vid vattnet och det är en bra bit från Union Square och vi hade gått efter vart vi trodde att det låg. Däremot hade vi gått lite för långt åt ena hållet så det var en bit att gå utefter kajkanten innan vi kom avgångsterminalen för Alcatrazbåtarna så lånade vi toaletten där och sen vidare till Pier 39 och sjölejonen som vi tog en titt på. Vi var framme vid restaurangen som serverar brödskålssoppa framåt 14 eller nåt, då hade vi gått i alla fall i 3 timmar och bara njutit av solen och värmen. Vi hade inte gått fort men inte heller långsamt.
Jag tog kort på en byggnad som jag gillas är San Franciscos högsta, för man ser den från alla håll var man än är nästan och så tog jag kort på en reklamskylt eftersom jag frågade S (som är engelsman) om det inte heter Than och inte Then så som det stod på skylten och han sa att jag hade rätt och att jag borde ta en bild.
Vi satte oss i solen och åt vår soppa och kände oss rätt nöjda med vår lugna, soliga dag och sen började vi engagera oss i att ta oss tillbaka till Union Square. Vi gick upp för den första kullen men sen började det bli väldigt brant och jag vet att det är många uppförsbackar just där i början.
Så vi väntade på spårvagnen och tog den resten av vägen och fast vi försökte betala så verkade killen missa det eller låtsades inte se det, antagligen för att han inte orkade hantera kontanterna.
Resten av eftermiddagen tog vi det lugnt och framåt kvällen snyggade jag till mig och så möttes vi för att boka bord med hjälp av conciergen i hotellet. Jag ville gå på ett Japaneese Steak House och S hade lovat redan innan vi lämnade Reno att vi skulle göra det och nu var sista chansen.
De lyckades fixa ett bord åt oss 20 minuter senare och vi gick ut för att ordna med en taxi.
Tyvärr så gick allt det lite för fort och jag blev tveksam när S gick fram till en bil som såg lite för lyxig ut för att vara en vanlig taxi och dessutom saknade taxiskylt... När vi kom fram fick vi betala 30 dollar för resan som borde kostat knappt 10... Dessutom fick jag inget kvitto och killen lovade att maila det.
S har inte varit på ett japanskt stekhus tidigare och det är ju typiskt att vi då får en kock som var en riktig klant och inte alls hade nån bra uppvisning. Vi hade ett par bredvid oss som firade sitt 27-års jubileum tillsammans och de såg inte ut att vara gamla nog för att göra det.
Maten var väldigt god i alla fall och det jag inte kunde äta åt S upp och sen åt han upp allt sitt också.
Jag beställde hummer och oxfilé, han valde pilgrimsmusslor och oxfilé. Sen får man stekta grönsaker, räkor, sås och om man betalar lite extra, stekt ris.
Det stekta riset är verkligen jättegott och det är stekt med vitlökssmör, men jag visste att jag inte skulle orka allt så det var ju bara dumt att betala extra för att få ris också. Men jag smakade av S ris så det blev ju bra i alla fall.
När vi ätit klart tog det ett tag för oss att hitta en taxi men sen gick det fort att komma tillbaka till Union Square och kostade bara knappt 10 dollar.
Vi gick in på en bar i närheten där S tog en öl och jag tog en bacardi/cola, den var jättestark och knappt brun alls, men jag tvingade ned den och blev lite lullig, fast som vanligt gick det över nästan lika fort.
Sen gick vi tillbaka till hotellet och kom i säng vid midnatt.
Båda tyckte att vi haft en helt perfekt dag!

Mitt blodsocker brukar hålla sig rätt stabilt

25/10 På torsdagen möttes jag och S i receptionen för att gå och äta frukost, checka ut och komma fram till en plan.
S hade kollat på internet och vägarna genom bergen skulle vara snöfria och farbara så vi bestämde oss för att hyra en bil och att S fick köra eftersom han ju hade ett körkort med sig.
På vägen mot bergen såg vi tunga snömoln över bergen igen men vi passerade vid sidan av dem och hade snöfritt på vägarna hela vägen genom Sierra Nevada. På sidan om vägen var det gott om snö sedan ett par dagar tidigare. Vi tog "The Scenic Route" eftersom vi inte hade bråttom och för att vi kände för att se oss omkring. Problemet var bara att man inte kunder hyra en navigator om man skulle hyra bilen på ett ställe och återlämna den på ett annat... Jag känner till ungefär åt vilket håll vi skulle, men det är en annan sak att komma ihåg vägnumret, särskilt som jag hittills åkt sträckan San Francisco-Reno totalt tre gånger, detta var den fjärde och vi har tagit olika vägar varje gång...
Vi kom lite fel och missade nog den vackraste biten av vägen som gick vid sidan av Lake Tahoe men vi hade rätt kul medan vi letade efter rätt väg och vi fick en avstickare till Carson City som är State Capitol i Nevada och välkänd genom Westernfilmer. Sen att det inte är mycket att se är en annan sak och dessutom har jag åkt igenom där förr, men ändå!
Kartan vi fått av biluthyraren var en kopierad svartvit en och det gick inte att tyda vägnumren och inga av de mackar vi stannade på hade kartor att sälja.
Nåja, med gemensamma krafter tog vi oss till rätt route slutligen och sen visste ju jag att vi skulle mot Sacramento så då var det raka vägen sen.
Vi stannade på vägen och tänkte äta något litet och beslutet landade på Taco Bell, mest för att vi var nyfikna. Gör inte om det misstaget!
Det var knappt ätbart alls faktiskt och jag förstår nu vad min ex-roommate K menade med att snabbmatsrestauranger är så mycket fräschare i Sverige än i USA. De är verkligen slitna och fula och ganska äckliga också för den delen.
S tog en sallad och den var visst rätt äcklig, jag tog två små mjuka tacos och åt bara upp nästan en av dem trots att de inte var större än en vanlig hård taco. Den andra tog jag med mig för säkerhets skull och glömde att slänga den till två dagar senare.
Vi körde till flygplatsen och lämnade bilen och så tog vi en kaffe innan vi åkte taxi därifrån för att slippa sitta i köer. Vi kom fram till Union Square vid runt 19.30-20 och checkade in och tog upp väskorna. Sen vilade vi en stund och möttes inte upp förrän ganska sent på kvällen för en sen middag.
Vid det laget var jag yr, darrig och illamående och höll faktiskt på att svimma.
Jag åt min nudelsoppa försiktigt, försiktigt och för varje tugga mådde jag illa och allt snurrade och så fick jag vänta ett bra tag innan jag kunde ta en till.
Jag fick inte i mig så mycket men med den lilla mängden soppa och en cola så började blodsockret att ordna upp sig slutligen och jag mådde bättre när jag lade mig. Ändå hade jag svårt att sova och sov dåligt hela natten.

Vet du om "Late Check Out"?

21/10 På söndagen möttes jag och D i receptionen som bestämt men han var likblek och såg inte ut att må bra alls. Troligtvis hade han fått ett svårt fall av jetlagg och han mådde verkligen pyton.
Vi bestämde att han skulle gå och lägga sig igen och att jag skulle gå och äta frukost ensam.
När jag kom till Starbucks hade de inte den smörgåsen jag ville ha så jag gick vidare, det är ju inte direkt så att det är långt mellan Starbucksbutikerna i USA.
Jag gick en stund på gatorna runt Union Square och hittade en Starbucks och porten till China Town på samma gång. Jag köpte en macka och en latte och satte mig i solen och läste och åt i godan ro.
Det kom fram en hemlös och snackade med mig när killen som satt vid mitt bord gick tillbaka till sitt jobb och han var jobbig men inte otrevlig men till slut gav han sig och gick vidare.
Jag gick vidare en stund senare och köpte en väska på en butik i China Town och tog en promenad uppför en massa backar och sen tillbaka ned mot Union Square. På vägen gick jag in på Victoria's Secret som jag tänkt från början och köpte en jävla massa!
Tre BH:ar och säkert runt 15 par trosor + lite lotion och parfym till en kompis. Allt som allt gick det på ganska exakt 3000:-, det ni!
Men jag köper bara underkläder i USA nu för tiden och de ska ju räcka till nästa år.
Kvällen innan hade jag köpt en massa nagellack och grejer på Sephora, bland annat ett "to coat" med äkta guldflakes i!
Det kändes bara så coolt lyxigt.
Dessutom kostar detta märke 190:- i Sverige per flaska och i USA kostar de runt 70:- och eftersom det är mitt favoritmärke och de har roligare färger i USA så köpte jag en massa.
På morgonen hade jag bett om sen checkout för våra rum och de hade gått med på tt vi checkade ut klockan 14 utan att betala extra. Det är värt att veta för er som inte reser så mycket, att fråga kan man alltid göra och ofta får man "late check out" utan att betala extra, åtminstone 1-2 timmar.

Vid 14 möttes jag och D återigen i receptionen och nu mådde han betydligt bättre. Han tog en snabb frukost på hotellets Starbucks och jag tog en frappuchino och sen åkte vi ifrån San Francisco och mot Reno.
Vi gillar verkligen inte Reno och D sa att han mest kände för att lägga sig i fosterställning på heltäckningsmattan i sitt rum och gråta när han tänkte på att han strax skulle anlända till Reno för 8:e gången i sitt liv.
Tanken hade varit att vi skulle stanna och äta på vägen men vi var båda överrens om att det var bättre att köra medan det var ljust så vi körde på och nådde Reno på 3½ timme. Det är ganska storslaget när man åker genom bergen (Sierra Nevada) och den här gången var det ju inte jag som körde så det var enklare att fota.
När vi klev ur bilen utanför hotellet höll vi på att frysa fast, det var bara några plusgrader och det blåste riktigt ordentligt. Så kallt har det aldrig varit när jag varit där och det brukar vara samma tid varje år...

D var snäll och erbjöd mig att vakta väskorna i lobbyn medan han parkerade bilen och det tog jag tacksamt emot, jag frös så jag nästan fick kramp.
Vi hade smsat med min kompis P medan vi var på väg och visste att det skulle vara en drinkmottagning under kvällen. Efter att jag tagit en cigg i baren visste jag att den var klockan 9, vi var incheckade och klara 18.50.
19.15 var vi dock tillsnyggade och möttes upp i baren igen och gick för att prata lite med "rätt" människor.
Många bekanta ansikten var det där och rätt så många Européer faktiskt och vi stannade där någon timme och åt lite tilltugg till middag, maten håller rätt bra kvalité på de där samlingarna.
Jag var trött men hamnade förstås i baren med en massa folk, det är svårt att slita sig när man blir behandlad som nån sorts prinsessa. Vi är väldigt få tjejer i branschen och jag är definitivt en av de yngre och dessutom svenska. Jag behöver aldrig köpa en drink själv kan jag säga. Men denna kväll nöjde jag mig med cola när jag väl kommit till baren.
Jag kom i säng strax före midnatt i alla fall så jag misslyckades inte helt.

Vampyrlejon i San Francisco

20/10 På lördagen smsade jag och D till varandra och han hade redan varit uppe som vanligt, han är mer morgonpigg än jag när vi reser. Fast sanningen att säg brukar jag vara piggare senare under resans gång.

Vi tog en promenad till Starbucks för att äta frukost, jag tog bara en croissant och en mellanlatte, jag har ofta svårt för att äta ordentligt när jag reser.

Läskigt vampyrlejon

Sen hade vi bestämt oss för att ha en lugn, ledig dag utan en massa måsten så efter att vi ätit och tagit det lugnt ett tag så gick vi ett par kvarter för att ställa oss i den låååånga kön till spårvagnarna. De går från ett turisttätt område, Union Square till ett annat, Fisherman's Warf så det är alltid långa köer på ändhållplatserna. D vaktade våra platser i kön och jag gick för att köpa "Day Pass" åt oss. Vi trodde inte riktigt att vi skulle åka mer under dagen, men ett dagpass kostade bara 2 dollar mer per person än två enkla per person så det var ju lika bra ifall att.
Sen tog det inte så lång stund som vi befarat innan vi fick plats på en spårvagn och åkte mot Fisherman's Warf.
D fick en chans att stå på sidan av vagnen och det måste man prova, det blir en helt annan upplevelse och inte alls så tung och svårt som det kanske låter. Man står rätt bekvämt och stadigt på ett bra trappsteg och man har en stång att hålla sig i. Dessutom rör sig spårvagnen mjukt och det kränger väldigt lite.
Det luktar bränt trä när man åker spårvagn och det var inte förrän nu som jag insåg att det är när de bromsar som det luktar. Det luktar inte alls illa och jag undrar om bromsarna faktiskt kanske är av trä?

Halvvägs ned till Warfen så klev vi av vid China Town eftersom M som jag spenderat ett par dagar i San Francisco med året innan sagt att jag bara måste se det. Det var inte så speciellt visade det sig. Kanske har han inte varit i Singapore, Bangkok, Sydney och London. Dessa städer har också mer eller mindre omfattande delar som kallas China Town och har man sett ett har man nog sett alla på nåt sätt. Om man vill äta gott är det nog en god idé däremot.
Vi hittade däremot en butik som sålde rötter av olika slag och torkade bläckfiskar och sånt, vi tror att det mesta var mat och det var väldigt snyggt upplagt. Jag hann ta en bild innan D upplyste mig om att det stod att fotning var förbjuden, men se på hur snyggt burkarna är packade!
När vi gått några kvarter i China Town gick vi tillbaka och tog spårvagnen vidare ned mot warfen.
Vi hade bestämt oss för att äta lunch i Fisherman's Warf på Boudin. De bakar surdegsbröd och serverar soppa i en brödskål och det åt jag förra året och ville gärna ha det igen, jag ville också att D skulle få prova Clam Chowder i brödskål, det är visst speciellt för San Francisco. Själv gillar jag ju inte musslor så jag vågade inte prova det året innan. Clam Chowder är alltså en särskild typ av musselsoppa.
När vi kom fram var vi däremot inte alls hungriga ännu efter frukosten så vi bestämd oss för att ta en promenad utefter strandpromenaden och gick till Pier 39 där alla sjölejonen ligger och trängs.
Efter att ha stått och stirrat på dem ett bra tag kom vi fram till att de är ungefär som vilka San Franciscobor som helst. De trängs helt frivilligt på en liten plats, sen skäller de på varandra och visar tänderna (tutar och ropar) och sen blir det inte så mycket mer, de är nog i grunden ganska fredliga.
När vi gått till sjölejonen och tittat började vi sakta gå tillbaka och förundrades över deras gatuunderhållare som aldrig tycks komma på nåt bättre än att täcka sig själva i antingen guld- eller silverfärg och sen stå och leka robot. Men turisterna tycks gilla det och ser ut att tycka att det är jättehäftigt och betalar gärna lite dricks för att posera med dem för ett foto.


Kvällen innan hade jag berättat för D om en hemlös man som är väldigt känd, han står till och med omnämnd i guideböcker om San Francisco. Han gömmer sig i ett hemgjort buskage nere på hamnpromenaden och så sticker han ut huvudet och skrämmer dem som går förbi, jag vet till och med var han sitter. Ändå lyckades jag, som nästan alltid är på min vakt, att missa ett buskage på en betongtrottoar och missade också de +20 personer som stå vända mot oss med en spänd förväntan när vi kommer gående. Jag vet inte vad vi pratade om, men det måste ha tagit all min uppmärksamhet för när han poppade ut huvudet och morrade åt mig hoppade jag till och sa: -Åhh gud....
Det förvånade mig mycket mer än någon annan. Publiken var överlycklig och försto troligtvis inte ett enda ord svenska. Själv var jag förvånad över att jag varit så ouppmärksam och dessutom blivit skrämd, det är nästan omöjligt att skrämma mig sådör, kanske just för att jag brukar vara uppmärksam och se vad som händer omkring mig. Sen mitt utrop... ehhh va? D hävdar bestämt att jag hade kunnat lura i honom vad som helst om min egen reaktion istället för att berätta sanningen, han var så förvånad själv. Men sån är ju inte jag och jag kan liksom inte riktigt smälta att mitt första ord i en sån situation skulle vara Gud!
Vi gick i alla fall för att äta vår lunch och D tyckte att det var rätt så gott, brödet är ju i alla fall väldigt gott. Själv tog jag chili con carne i min brödskål denna gång, men den var sådär. Tomatsoppan jag åt förra året var bättre.
D gillade sin Chowder och tyckte inte att den var så tug som han trott att den skulle vara.

Sen var det bara att återigen ställa sig i en lång kö för att ta spårvagnen tillbaka. Det tog nog nästan en timme innan vi var på väg igen.
Vi gick och lämnade lite grejer på rummen och sen gick vi ut igen. Jag gick till Sephora för att handla lite smink och D gick till köpcentret lite längre ned.
Efter att vi vilat lite och fräschat till oss gick vi bara ned till hotellets restaurang för att äta. Vi hade tagit en titt på deras meny och den såg bra ut, var inte svindyr och de var med i Guide Michelin och D gillar ju sin mat och ville prova och jag hade inget emot det.
Servicen var trevlig och maten god. Jag tog en löksoppa till förrätt och den ar väldigt bra och sen valde vi båda råbiff av viltkött på kastanjekräm med bananchips. Det såg visserligen ut som en stor bajskorv och vi undvek det ämnet en stund tills vi inte kunde hålla igen längre och sen skrattade vi gott. Men det smakade bra! Jag lämnade det mesta av chipsen och krämen för det var såär. Men det var häftigt att ha testat. Man får sällan så glada bilder på D som när han har god mat framför sig, det tycks vara då han är som lyckligast, så jag var tvungen att ta en bild på honom när han åt sin förrätt, grillade räkor.
Till efterrätt tog D en chokladtårta som även jag smakade på och som vi ändå lämnade det mesta av, den var så maffig. Sen tog vi varsin drink och nu vet i alla fall en bartender i San Francisco hur man gör en Kaffe Karlsson...
Tanken hade varit att vi skulle gå iväg till pianobaren där jag och M varit förra året men vi insåg att vi inte orkade och att ingen av oss egentligen kände för det, så vi gick till en butik och köpte ett par öl och körde lite häng på min balkong istället.
Jag drack Black Malibu och cola och D drack sin favoritöl som han blivit så lycklig över att hitta i butikskylen att han utbrast: Shit pommes frites och killen som jobbade där tittade konstigt på oss.
Det var riktigt kyligt att sitta ute, men det var liksom för vackert och häftigt att sitta på en balkong i San Francisco för att strunta i det.
Vi hade båda varit så trötta att vi nästan somnade vid middagen och plötsligt satt vi och snackade och hade trevligt och sen var klockan 2.30!
Vi bestämde återigen att inte ta en tidig morgon och så fort D gått gick jag och lade mig.