Tur att man har kul medan man jobbar

15/10 Tisdagen såg i mångt och mycket ut precis som måndagen, men på eftermiddagen åkte jag med en kompis som hade hyrbil, till ett köpcentrum för att shoppa lite och ta en fika. Vi behövde se lite dagsljus och andas friskluft!
Vi åkte till ett annat "mall" än det vi brukar åka till eftersom han letade efter en särskild butik för kläder till sina barn. När vi kom fram delade vi på oss och jag hittade inte något att handla, det var inte min typ av butiker där. När vi mötte upp igen sa jag till honom att jag sökte nya löparskor eftersom de jag har är lite hårda i sulan. Vi gick in på Adidas och han var effektivare än någon av säljarna där inne och for runt som en virvelvind i hyllorna och tog fram skor i rätt storlek åt mig och förkastade dem alla som fel för mig. Istället gick vi till en annan butik som förde ett märke han ville att jag skulle prova. Redan det fösta paret han tog fram passade mig och mina fötter och först då förstod jag vad det var han hade letat efter.
Med amerikanska mått mätt var det väldigt dyra skor, men med svenska, eller faktiskt även Europeiska mått så var de jättebilliga! De kostade mellan 300-400:-
Nöjda åkte vi tillbaka till hotellet och jag och kollegan möttes upp på drinkaftonen och bestämde oss för att snåla in på middag den här kvällen, de serverade så mycket mat i alla fall på de där tillställningarna.
Resten av kvällen spenderade vi i baren med norrmännen och några engelsmän och hade som ni kan se, väldigt roligt!

De kanske borde hålla lite i pengarna

14/10 På måndagen mötte jag upp med min kollega för frukost på Starbucks i casinot, de håller på och flyttar och bygger om den restaurangen där vi helst äter frukost och/eller lunch på casinot, så den är stängd.
Så snart vi ätit och gått upp för att borsta tänderna gick vi till mässan och där jobbade vi hela dagen, vi var på både möten, informella möten och tittade på nya produkter och mötte nya människor.
De hade ett par reklampelare vid ingången där de gjorde reklam för nästa års möte, det ska tydligen hållas i "Flordia" vilket löjligt stavfel, det var dessutom inte många alls som ens upptäckte det och de blev väldigt förvånade när jag påpekade det. Det finns en anledning till att jag som enda svensk ändå är den som brukar korrläsa papprena som ska in i pärmen på våra möten. Jag kan inte skriva engelska utan grammatiska fel och sånt, men jag är den som är bäst på att korrläsa någon annans text.
På kvällen var det dags för ännu en drinkmottagning, men det var om möjligt ännu färre människor denna kväll än den innan. Kanske tyckte de inte att det var någon vits att gå dit när så få andra gjorde det?

När vi kände oss klara med det evenemanget gick vi till Charlie Palmer's Steak House som ligger inne på casinot, det är ett av de absolut bästa steak housen jag har varit på, så vi brukar gå dit minst en gång per år när vi är i Reno.
De har ofta hög kvalité på restaurangerna inne på casinona för de vill ju inte att man ska lämna casinot för att gå och äta, det förlorar de spelpengar på. Av samma anledning finns det varken fönster, dagsljus eller klockor på ett casino, det är för att du inte ska känna hur tiden går och fortsätta spela.
Helgerna i Reno är rent av skrämmande. Det finns familjer som har som helgnöje att åka till ett casino, de har med sig både barnen och hunden, de bor på parkeringen i husvagn och spelar bort alla sina pengar. Om man ska döma efter hur de ser ut så är de flesta antingen arbetslösa eller sjukskrivna och borde alltså hålla i sina pengar istället för att dricka, röka och spela bort dem... De är urtypen för "white trash" och vi var fascinerade.
Nåja, middagen var som vanligt jättegod, jag tog en bit oxfilé och alla andra var också jättenöjda med sin mat. Det var bara vi svenskar som gick och åt tillsammans, det kan vara rätt skönt att få prata svenska en stund utan att behöva tänka på att alla inte förstår och att man är oartig.

Jag var i alla fall bäst

13/10 På söndagen var det dags för det årliga motionsloppet 5k, det vill säga 5 km. Det är första gången jag faktiskt kommit till start, förra året var vi ju försenade från San Francisco och hann inte i tid, dessutom har det varit jobbigt med jelteg och sånt. Men nu hade vi tydligen gjort allt rätt för vi var inte alls lika slitna som vanligt. Det var inte heller lika jävla kallt som det var förra året, det var ju då det till och med var snöstorm i bergen under natten så de som åkte från San Francisco dagen efter oss inte kom igen bergspasset till Reno.
Både D och jag hade bestämt oss för att göra loppet och jag hade ju tänkt att gå större delen av vägen och springa några meter här och där när jag kunde. Vi var inte många som verkligen kom till start och det var troligtvis runt 80% europeer, amerikanerna rör inte på sig i onödan de flesta och då är det ändå mycket militärer och sånt i vår bransch.
Det kom en buss för att hämta upp oss på casinot och jag hann precis i tid eftersom jag tagit chansen att springa på toa precis innan vi skulle åka för säkerhets skull. En Japan missade bussen och fick springa ikapp den, som tur var såg vi honom och ropade till chauffören så att han stannade och väntade, men det kan man kalla stenhård uppvärmning.
Som vanligt var stämningen hög och av någon anledning kände jag mig lite nervös.
När vi kom upp till berget sken solen men det blåste väldigt kallt. Vi hade fantastisk utsikt över hela Reno men luften var väldigt tunn.
När vi var säkra på att alla var på plats så startade de oss och jag hade bestämt mig för att springa över startlinjen och lite till för att det är roligare om alla startar i grupp. Jag hade inga problem att hänga med de som sprang i mellantempo men visste ju att jag inte kunde hålla det länge. När det började gå lite för mycket uppför så saktade jag ned och gick och lät de andra passera.
Jag har aldrig varit med om en sån syreskuld i hela mitt liv, jäklar vad jag var andfådd, jag insåg verkligen inte att den tunna luften skulle göra sån enorm skillnad!
Det tog tid att få ner andningen till normal andfåddhet och jag höll så högt tempo jag kunde utan att springa.
jag gick ikapp några och några sprang ikapp mig. Lagom tills man började bli törstig fanns det en vätskestation där det stod en funktionär och delade ut glas med vatten och glada tillrop.
Jag gick ikapp två lite äldre amerikaner varav jag känner en av dem. Efter en stund sprang jag lite och då hängde de på en bit. Senare sprang de om mig och sen sprang jag om dem, sen höll vi på så ett tag och när vi gick så kom jag alltid långt före dem. Efter ett tag hörde jag någon komma springande bakom mig och jag höll mig så långt till kanten på stigen som möjligt eftersom jag trodde att det var de snabba killarna som var på sitt andra varv. Det visade sig vara min kompis amerikanen och han kom liksom inte ifatt hur han än gjorde och till slut hörde jag en svordom och sen: Fan, du går ju fortare än vad jag springer, jag kommer inte ikapp!
Jag var inte medveten om att jag gick så pass fort men det var fler som kommenterade det under loppet, även en av de riktiga löparna som var med för att hjälpa till att peppa oss. På mitt sista varv fick jag sällskap av en av löpartjejerna sista biten och hon joggade bredvid mig när jag gick. Hon var precis rätt peppning för mig, hon var glad, motiverande och precis lagom pushig för mig. När vi hamnade bakom ett par äldre amerikaner som inte tagit det andra varvet som de skulle så viskade hon till mig att vi skulle springa om dem, så det gjorde vi. Sen ville jag gå en bit till, jag ville vara säker på att kunna springa över mållinjen i snygg stil.
Tjejen frågade mig om jag sprang mycket och jag undrade om det såg ut så, jag hade ju gått nästan hela sträckan?
Hon tyckte tydligen att jag såg ut att vara en löpare, hon hade sett mig på håll redan i början och trott det, något i min kroppsbyggnad gjorde att det såg så ut tyckte hon och även om jag inte sprang så mycket eller snabbt så hade jag tydligen precis rätt teknik. Det var uppenbart att hon inte sa det för att vara snäll så det tog skruv och jag kände mig lite mer motiverad att träna vidare.
Jag sprang som tänkt över mållinjen i god stil medan mina vänner hejade på mig!
I efterhand ångrade jag att jag inte tagit tjejens råd och sprungit lite till, jag hade energi kvar trots allt...
Vi var bara tre tjejer i loppet och de andra var en bra bit äldre än jag, men jag blev i alla fall bäst av tjejerna och fick ett presentkort på en löparjacka i GoreTex som pris. Det roliga var att alla i toppen var svenskar!
Två Saabkillar kom 1:a och 2:a och D kom eventuellt 3:a eller 4:a och jag var bäst av tjejerna. Så båda förstapriserna gick till Sverige i alla fall. De hade gott om sponsorer så jag tror att det slutade med att alla, eller i alla fall de flesta fick något typ av pris så alla var glada och nöjda.
Dessutom får alla en t-shirt av god kvalité med året och tillfället tryckt på och sponsorernas logos.
Ett av de deltagande företagen hade med sig en låda med fula, orange t-shirt och hoppades att kunna ge bort dem, de tog slut på mindre än 5 minuter. Själv var jag vid det här laget helt genomfrusen så jag hade mitt löparlinne, de två t-shirtarna och fleecetröja på mig och hackade ändå tänder.
Efter prisutdelning och lite vatten och frukt så tog vi bussen tillbaka till hotellet igen.
När jag kom till mitt rum så gick jag för att duscha och den äckliga påsen (som  jag inte ens vill veta vad den innehåller) och en tom schampoflaska låg kvar i duschen sedan dagen innan då jag checkat in. Jag hade låtit det vara och tänkte att jag inte hade energi att ta tag i det och att de nog skulle städa bort det nästa dag, men icke då...
På kvällen gick jag till receptionen och påpekade det och de sa att de genast skulle skicka upp någon att ta hand om det. Det tog ytterligare 2 dagar och flera påminnelser innan det blev gjort...
På kvällen var det dags att gå på en drinkmottagning och lära känna de andra deltagarna, det var väldigt tunt med folk och vi hoppades att det var för att det ännu var söndag.
Vi hängde där en stund, främst med svenskarna just denna kväll, men sen i baren senare så träffade jag flera av mina engelska och norska vänner bland annat. Jag lyckades ta en rätt tidig kväll efter omständigheterna. Vid det här laget började mina muskler bli rätt stela och jag började bäva inför morgondagen.

Jag trivs rätt bra som ensam tjej

24/10 På onsdagen hade jag och min kollega ett frukostmöte eftersom han skulle åka vid lunchtid och jag skulle stanna. Vi gick igenom vad som gjorts och vad som återstod att göras och sen åkte han till flygplatsen för att börja sin resa hemåt.
Själv hade jag ett par möten och när mässan stängde vid 15 för detta året hade jag migrän och ont i nacken. Efter att ha bytt ett par ord med S om middag på kvällen och planer för hur vi skulle ta oss till San Francisco på torsdagsmorgonen så vilade jag ett tag och tog lite medicin och kan ni tro det, när jag flera timmar senare gick ned för att möta S för iddag så mådde jag alldeles prima! Under dagen hade molnen hängt tungt över bergen och det såg helt klart ut att vara snömoln. Många hade haft problem att ta sig från San Francisco till Reno och jag och D hade haft tur som valt att åka mitt på dagen på söndagen. Ett halvt dygn senare och vi hade fastnat i bergens snöoväder så som många andra gjort.
Jag, S och min/vår kompis P skulle ha ätit middag tillsammans men P fick vi inte tag i och vi insåg att han nog glömt bort oss, så när vi möttes upp i baren gick vi direkt till steak houset i cansinot för klockan var runt 21 och vi var hungriga.
Det visade sig att norrmännen och en leverantör till oss satt vid bordet bredvid oss och P med kollegor satt vid ett annat bord lite längre bort.
Vi hade en trevlig middag trots att vi förlorat en del av sällskapet och vi skrattade en del och snackade om allt som hänt sedan vi sågs senast.
 Efter middagen gick jag till baren och S gick och lade sig, han var nog fortfarande jetlagged. Av någon anledning var jag nu pigg och klarvaken och satt en stund med norrmännen och hade kul.
Sen kom P och kidnappade mig och presenterade mig för en kollega till honom och en annan kille som de lärt känna under veckan. De var väldigt trevliga och vi hängde alla fyra större delen av kvällen.
Sen gav P upp först och gick och lade sig, sen K som skulle med P till San Francisco nästa morgon. Till sist blev jag och R kvar, hans flight skulle gå klockan 6 på morgonen så han var tvungen att åka från hotellet vid 4 och alla hade rått honom att inte gå och lägga sig. Så nu bönade och bad han mig att hålla honom sällskap. Eftersom vi hade väldigt trevligt och för att jag inte var alls trött just då och dessutom hade två stora drinkar framför mig som killarna råkat köpa dubbelt, så satt jag kvar.
Innan klockan blev 3 hade vi lärt känna varandra lite grann och hade kul och han sa att han ville hänga med till San Francisco nästa dag. Men jag skulle ju dit med S så det kändes ju taskigt mot båda så jag påpekade att jag skulle dit med en kompis och vid 3 gick han upp för att packa och jag gick och lade mig.

Det var minst lika gott som det låter

23/10 På tisdagen körde vi samma jobbrutin som på måndagen med några möten instuckna här och där under dagen. Vi tog en sen lunch med en av våra leverantörer som jag lärde känna i London i somras och hängde med en del där. Tanken var att vi skulle äta ushi men sushirestaurangen i casinot var stängd så vi var tvungna att ta bilen in till centrala Reno för att hitta sushi på ett annat casino. D hade varit på ett ställe där han tyckt det var jättebra några år tidigare och förra året försökte vi äta lunch där men kom försent. Nu kom vi 10 minuter innan de slutade släppa in folk och sen betalar man ett pris och så får man vad man vill och hur mycket man vill och de lagar till det medan man väntar.
Jag älskar yellow tail tuna och det finns inte i Sverige så det åt jag en del av. Lite lax blev det förstås också och några olika rullar. Vi beställde det vi ville ha och så delade vi på det.
Det var bra sushi och vi var alla besvikna att vi inte kunde få i oss mer än vi gjorde.
Men det kostar inte ens 150:- per man, kan ni fatta det!
Arbetsdagen fortsatte med mässa och när den stängde åkte vi en snabbis till ett köpcentrum där jag jag köpte två par byxor och två blusar på rekordtid eftersom S följt med och såg ut att ha så tråkigt. Fast det var ju förstås hans val att följa med så jag borde inte bry mig. Jg gick in på Sephora för att se om de hade en sak syrran ville ha som var slut på Sephora i San Francisco och under tiden jag letade efter den testade S parfymer och råkade mer eller mindre duscha sig i en och sen retade vi honom när vi kom tillbaka till bilen och det stank så vi knappt kunde andas.
Jag och D bestämde oss för att ta en tur till en sponsrad cocktailbjudning och sen bestämma om vi skulle äta och var, S skulle eventuellt med och äta men ville inte gå på bjudningen.
Det visade sig vara mer folk på denna och det var bra mat också så vi blev kvar där med gott sällskap att prata med och god mat och dricka.
Till slut var jag tvungen att sätta mig ned en stund för mina fötter värkte och då fick jag plötsligt helt andra människor att prata med men precis lika trevliga och det kändes som om jag gjorde några nya vänner.
Sen hamnar man ju alltid i baren och jag satt och pratade med en konkurrent större delen av kvällen men vi hade trevligt och jag fick en väldigt god drink, Strawberry Daiquiri. Jag har alltid velat testa en sån och kan inte minnas att jag gjort det, men oj vad god den var!
Till slut försökte jag ursäkta mig och gå och lägga mig, men det var svårt att bli ivägsläppt, det är alltid någon som stoppar en. Jag gick iväg genom casinot för att säga till min kompis P som spelade Balck Jack att jag inte kände för att vänta på honom i baren något mer för att jag var trött och det tog nästan en timme att gå dit och tillbaka eftersom jag blev stoppad av folk jag kände hela vägen och sedan av P när jag kom till spelbordet. Men till slut gav han med sig och efter att jag spelat med hans chips med hjälp av killarna bredvid (och dubblat chipset) så tog han mig i handen och ledde mig tillbaka till baren där ni kan gissa, vi blev fast ett tag till.
P är en mycket god vän men av just den anledningen att han gärna håller mig i handen och leder runt mig och ser till att jag inte är uppe för länge som den goda storebror han verkar tagit rollen som, så tittar folk lite undrande på oss ibland, särskilt amerikaner. Européer  och deras sätt förstår de sig inte på riktigt och eftersom jag är en av de få tjejerna så kan jag tycka att det är lite jobbigt att folk tror nåt annat än att vi är bra vänner.
Men han lyckades i alla fall rädda mig från baren och såg till att jag kom till hissen och strax senare var jag avsminkad och i sängen, tacksam för flykthjälpen.

Det var ju inte ens särskilt kul

22/10 På måndagen var det dags för regelrätt jobb och vi var inne på en föreläsning och insåg att det var rätt ointressant för oss så sen spenderade vi resten av dagen inne på mässan. Vi gjorde paus för lunch och tog en grilled cheese sandwich på Johnny Rockets och den var flottig och jäklig som den skulle men ingen av oss kunde äta upp allt. Vi har lite svårt att äta faktiskt.
Senare på kvällen möttes vi i baren för att ta en drink och fundera på om vi skulle gå på cocktailmottagningen eller inte och bestämde oss för att göra ett snabbt gästspel. Det var väldigt lite folk på just denna så vi stannade inte länge alls och så gick vi tillbaka till baren för överläggning. Där träffade vi ett gäng norrmän som vi känner och en av dem M är en härlig kille. Så fort jag ser honom så börjar jag skratta och det beror inte på att han ser kul ut, nej, han är bara så full av liv, skratt och ögon som glittrar av bus.
Jag försökte förklara för honom var min lägenhet ligger i Thailand men vi kunde inte sluta skratta och det var ju egentligen inte roligt alls! Det är så få som får mig att skratta på det sättet att jag gärna söker mig till de få som gör det och eftersom de är lika trevliga allihopa så slutade med att vi gick på middag tillsammans allihopa. Vi gick inte längre än till Casinots Steak House, men det är ett riktigt bra å andra sidan.
Jag tog ännu en löksoppa till förrätt men åt inte upp allt, jag vågade inte när jag troligtvis skulle få en alldeles lysande god steak strax.
S valde att äta hamburgare vilket alla blev lite förvånade över, men han sa att den var jättebra den med. Ingen lyckades äta upp all sin mat, inte ens de yngre killarna och det var med sorg vi lämnade kvar till och med kött på tallrikarna.
Vi hade i alla fall en väldigt trevlig middag med väldigt många skratt, bland annat när norrmännen berättade vad "bärs" betyder på norska...

Sen satt de och berättade för varandra vad vi svenskar tror att ekorre, banan och toalett heter på norska och sen skrattade vi ännu mer.
Efter middagen satte vi oss i baren igen och en stund senare hade jag och D ett väldigt bra och spontant jobbmöte med en kompis till mig och vi hoppas att det kan ge något. Det är som jag ofta säger, de bästa kontakterna gör man i baren efter den officiella arbetsdagens slut.
Jag var riktigt trött och skulle försöka smita iväg och ta en tidig kväll när jag fick ett sms av min kompis S som sagt att han skulle sitta på sitt rum och jobba under eftermiddagen och kvällen och bara skulle ta det lugnt. Men nu visade det sig att han somnat vid datorn och var pigg och ville ta en öl. Så jag sa att han skulle skynda sig om han inte ville missa mig och sen blev det ju så att jag, han och två andra kompisar till mig blev sittande rätt länge. Vi satt kvar en stund efter att de gått också eftersom vi inte setts på 3-4 år och hade en massa att prata om. Men vid 1 så insåg vi att vi borde gå och sova och jag var i säng strax senare.

Vet du om "Late Check Out"?

21/10 På söndagen möttes jag och D i receptionen som bestämt men han var likblek och såg inte ut att må bra alls. Troligtvis hade han fått ett svårt fall av jetlagg och han mådde verkligen pyton.
Vi bestämde att han skulle gå och lägga sig igen och att jag skulle gå och äta frukost ensam.
När jag kom till Starbucks hade de inte den smörgåsen jag ville ha så jag gick vidare, det är ju inte direkt så att det är långt mellan Starbucksbutikerna i USA.
Jag gick en stund på gatorna runt Union Square och hittade en Starbucks och porten till China Town på samma gång. Jag köpte en macka och en latte och satte mig i solen och läste och åt i godan ro.
Det kom fram en hemlös och snackade med mig när killen som satt vid mitt bord gick tillbaka till sitt jobb och han var jobbig men inte otrevlig men till slut gav han sig och gick vidare.
Jag gick vidare en stund senare och köpte en väska på en butik i China Town och tog en promenad uppför en massa backar och sen tillbaka ned mot Union Square. På vägen gick jag in på Victoria's Secret som jag tänkt från början och köpte en jävla massa!
Tre BH:ar och säkert runt 15 par trosor + lite lotion och parfym till en kompis. Allt som allt gick det på ganska exakt 3000:-, det ni!
Men jag köper bara underkläder i USA nu för tiden och de ska ju räcka till nästa år.
Kvällen innan hade jag köpt en massa nagellack och grejer på Sephora, bland annat ett "to coat" med äkta guldflakes i!
Det kändes bara så coolt lyxigt.
Dessutom kostar detta märke 190:- i Sverige per flaska och i USA kostar de runt 70:- och eftersom det är mitt favoritmärke och de har roligare färger i USA så köpte jag en massa.
På morgonen hade jag bett om sen checkout för våra rum och de hade gått med på tt vi checkade ut klockan 14 utan att betala extra. Det är värt att veta för er som inte reser så mycket, att fråga kan man alltid göra och ofta får man "late check out" utan att betala extra, åtminstone 1-2 timmar.

Vid 14 möttes jag och D återigen i receptionen och nu mådde han betydligt bättre. Han tog en snabb frukost på hotellets Starbucks och jag tog en frappuchino och sen åkte vi ifrån San Francisco och mot Reno.
Vi gillar verkligen inte Reno och D sa att han mest kände för att lägga sig i fosterställning på heltäckningsmattan i sitt rum och gråta när han tänkte på att han strax skulle anlända till Reno för 8:e gången i sitt liv.
Tanken hade varit att vi skulle stanna och äta på vägen men vi var båda överrens om att det var bättre att köra medan det var ljust så vi körde på och nådde Reno på 3½ timme. Det är ganska storslaget när man åker genom bergen (Sierra Nevada) och den här gången var det ju inte jag som körde så det var enklare att fota.
När vi klev ur bilen utanför hotellet höll vi på att frysa fast, det var bara några plusgrader och det blåste riktigt ordentligt. Så kallt har det aldrig varit när jag varit där och det brukar vara samma tid varje år...

D var snäll och erbjöd mig att vakta väskorna i lobbyn medan han parkerade bilen och det tog jag tacksamt emot, jag frös så jag nästan fick kramp.
Vi hade smsat med min kompis P medan vi var på väg och visste att det skulle vara en drinkmottagning under kvällen. Efter att jag tagit en cigg i baren visste jag att den var klockan 9, vi var incheckade och klara 18.50.
19.15 var vi dock tillsnyggade och möttes upp i baren igen och gick för att prata lite med "rätt" människor.
Många bekanta ansikten var det där och rätt så många Européer faktiskt och vi stannade där någon timme och åt lite tilltugg till middag, maten håller rätt bra kvalité på de där samlingarna.
Jag var trött men hamnade förstås i baren med en massa folk, det är svårt att slita sig när man blir behandlad som nån sorts prinsessa. Vi är väldigt få tjejer i branschen och jag är definitivt en av de yngre och dessutom svenska. Jag behöver aldrig köpa en drink själv kan jag säga. Men denna kväll nöjde jag mig med cola när jag väl kommit till baren.
Jag kom i säng strax före midnatt i alla fall så jag misslyckades inte helt.

Ibland hinner man ha kul också

På onsdagen jobbade vi inte lika länge som de andra dagarna, mässan stängde redan vid 15 så att utställarna skulle ha tid att plocka ned sina montrar. Jag åt lunch med några svenska tjejer som faktiskt var de enda svenskarna på plats förutom oss och en konkurrent. Påm morgonen hade jag tagit itu med att ringa pappa och säga att presenten var borta och nog inte skulle komma till rätta. Man kan ju undra vad en amerikansk tjuv ska med en kristallskål att göra? Sen gick jag till hans vän och förklarade vad som hänt och bad om ursäkt och precis så som jag trott var de båda väldigt förstående...
Jag lärde känna pappas kompis kollega rätt bra och hon och jag har halvt som halvt bestämt att hitta på nåt framöver, kanske en road trip i Europa eller så ska jag komma och hälsa på henne i Kanada, kanske vid nästa möte eller så. Eller i bästa fall får vi ihop båda scenarierna.
På kvällen var det tänkt att jag skulle med killarna på konsert och se Thin Lizzy men jag fick inte tag i D så i sista stund lyckades jag hitta dem och så köpte jag en biljett och försökte få tag i S som också ville med. Henne fick jag inte tag i trots att hon mailat mig och jag mailat tillbaka och till slut gick jag och killarna och åt en enkel middag på Johnny Rockets. Jag målade glitter eyeliner på M men de andra som minsann skulle ha det när vi pratade dagen innan, de bangade. Sen när C kom visade det sig att han sett S i baren med P så jag skyndade ditåt för att hämta henne. Han måste ha blandat ihop henne med någon annan för hon hade inte varit i baren med P, men av en tillfällighet sprang jag på henne på vägen dit. Sen skyndade vi tillbaka, köpte en biljett till henne och sen följde vi D in i salongen. Samtidigt fick jag ett sms från C som undrade vart jag tagit vägen och förklarade var de var.

Konserten var riktigt bra, jag kan inte särskilt många låtar med Thin Lizzy men de jag kan var kul att höra live och jag måste nog lyssna in mig lite på resten tror jag, det är bra rock liksom.

Vi hade i alla fall kul och fotade och grejade före konserten och snackade och skrattade och sen var det bra musik och efteråt samlades vi i casinot och bestämde att det skulle bli efterfest i D's svit eftersom han behövde göra slut på ölen i kylen innan han skulle åka klockan 4 på morgonen. Jag och S sprang på P i casinot och väntade på honom tills han spelat klart och sen sprang vi på D, han med så mycket energi och sen följdes jag, S och P upp till D's svit. Jag och S höll på att frysa ihjäl och det slutade med att jag återigen fick sno D's kavaj. Den ena sjuka historien efter den andra berättades, saker som hänt på möten genom åren och historier om folk som inte kan bete sig på ett normalt sätt. S trodde knappt på en enda, men jag har sett tillräckligt genom åren för att tro på det mesta som berättades.

Till slut var vi så trötta att vi alla droppade av och jag sa hejdå till D för den här gången, han skulle till flygplatsen bara ett par timmar senare.

Märgben, vinbarer och legender

Så här såg min utsikt ut från hotellrummet, bra utsikt, men inte mycket att titta på... Reno kallas Den största lilla stan i världen... jag vet inte om jag skulle kalla den det, det finns inte mycket i Reno alls enligt mig och alla dessa casinos som det är känt för, de ligger så glest att det inte ens finns en riktig stadskärna.
På måndagen öppnade inte seminariet förrrän strax efter lunch så vi tog oss iväg för att handla lite på förmiddagen. Det ligger ett stort "mall" ett par mil från hotellet, utefter motorvägen och det är enkelt att ta sig till, inte för att det någonsin är särskilt besvärligt att ta sig med bil någonstans i USA, när man kommer fram finns det också gott om parkeringsplatser överallt och det kostar inget att parkera.
Jag och killarna gick åt varsitt håll för att spara tid och jag gick först till M.A.C för att handla åt syrran, sen gick jag till Lane Bryant där jag snabbt och enkelt köpte ett par snygga, svarta, "kostymbyxor". Sen gick jag in till Victorias Secret för att handla lite underkläder, men alla dessa butiker är väldigt små och de hade inte trosor i andra storlekar än medium...? Jag fick skjuta upp det tills jag var tillbaka i San Francisco.
När vi var klara med den akuta shoppingen av kläder till mötet åkte vi tillbaka till hotellet och åt lunch på Johnny Rockets som är ett retro hamburgerställe. Jag valde Grilled Cheese Sandwich, det måste jag alltid äta vid nåt tillfälle när jag är i USA.
Såhär gör de med ketchup på Johnny Rockets, J såg inte ens vad det var först, men jag antar att ni ser att det är smiley's?
Resten av dagen gick åt att prata med rätt folk om rätt saker och sen var det åter bråttom med att göra sig iordning för kvällens cocktailparty. Vi hade bestämt att vi skulle dit och synas och prata lite, men så snart det tunnades ut lite skulle vi gå och äta middag på Charlie Palmer's Steak House som fanns i casinot. Andra hade varit där tidigare och de rekommenderade det allihopa.
Jag valde grillade pilgrimsmusslor med knaperstekt fläsk till förrätt och en bit oxfilé med märgben till varmrätt. Det låter ju lite äckligt med märgben, men jag har ätit det en gång på Stallmästaregården i Stockholm och det är faktiskt rätt häftig smak på dessa. Jag är ju rätt äckelmagad och kinkig men jag gillar smaken, detta trots att det är fasansfullt fettdrypande. Men för mig är det ju läskigt tuggmotstånd som är det äcklande, inte fettet i sig och märg är inte det minsta segt, snarare geléigt...
Maten kunde ha varit bra, men jag sa inte till att min filé var för genomstekt för mig eftersom jag uppcäkte det för sent, jag trodde ju att det skulle bli bättre längre in. Det var ju orutinerat, jag brukar ju faktiskt skära i mitten för att kolla läget och nu fick jag stå mitt kast, köttet var inte alls tillagat så som jag vill ha det och lagom tills jag upptäckte det började jag redan bli mätt. Ingen idé att gnälla och sen inte kunna äta upp den nya biffen...
Jag nämnde det däremot när de hämtade tallrikarna och de insisterade på att bjuda på efterrätt, men vi var ju sprängfärdiga alla tre. Slutligen enades vi om att vi nog skulle kunna få i oss en portion sorbet på 3 personer och så blev det.

Casinot är ju pyntat för Halloween nu men så jättemycket märks det inte trots allt., men det står en pumpa utanför restaurangerna.

När vi gick igenom casinot från restaurangen hittade vi en automatiserad vinbar! Det var som en dryckesautomat alltså. Tydligen köper man ett kort med ett visst antal dollar på och sen kan man rpova en massa olika och rätt så exklusiva viner per centiliter! Själv är jag ju inte mycket för vin men D fick nåt glasartat i blicken när han kollade sortimentet.
Vi gick istället tillbaka till hörbaren där alla brukar samlas på kvällen och där träffade vi D och J, två amerikaner jag lärde känna i Reno för 3 år sedan tror jag det var. De är jättetrevliga och jag älskar att hänga med dem för de är så avslappnade och opretentiösa, J och D blev också förtjusta i dem. Efter en del luskande lyckades D till och med komma på en drink som jag gillade, han har visst jobbat som bartender någon gång under sitt liv, till det kan ni också lägga att han jobbat som påklädare av Astronauter på NASA... Ja, han kan lite av varje D och hans livglädje och humor gör mig alltid på gott humör och allt går i 190 runt honom.
Vid midnatt var alla helt slut och de droppade av mot sängarna. Jag skulle bara ta en cigg och sedan gå och lägga mig jag med och jag satt ensam i baren ett par minuter. Precis då går någon förbi på andra sidan korridoren 5-10 meter bort och jag tittar föbryllat på honom och inser att det är P, en kille jag inte sett på 5 år. Han stirrade på mig också och kom rakt fram och satte sig. Jag trodde inte att jag skulle se honom igen och var helt förbluffad, dessutom trodde jag inte att jag gjort något större intryck på honom de gånger vi träffats dittills och blev förvånad över att han kände igen mig och tll och med kom ihåg mitt namn! Han hade tydligen till och med funderat på om jag skulle vara där. Vi satt och snackade bubblande om vad som hänt sedan sist och skrattade en hel del och pratade också om den utekvällen vi hade för 5 år sedan i Reno, då vi inte lyckades hitta en öppen pub i hela stan.
Jag kände mig lite som en Groupie också när jag ville veta mera om hans"utskjutningar" han är en av bara 5 personer i världen som skjutit ut sig ur stridsflygplan 3 gånger och är lite av en legend i branschen. Men han tycks vara rätt trött på att prata om det och sist fick jag och M i alla fall se hans ärr på benen efter den sista utskjutningen, ja, som sagt, lite groupievarning...

Jag som höll på att somna sittande strax innan han kom förbi blev sittande i ytterligare 2 timmar och var plötsligt hur pigg som helst.

Men vi 2 kom jag i säng i alla fall.