De kanske borde hålla lite i pengarna

14/10 På måndagen mötte jag upp med min kollega för frukost på Starbucks i casinot, de håller på och flyttar och bygger om den restaurangen där vi helst äter frukost och/eller lunch på casinot, så den är stängd.
Så snart vi ätit och gått upp för att borsta tänderna gick vi till mässan och där jobbade vi hela dagen, vi var på både möten, informella möten och tittade på nya produkter och mötte nya människor.
De hade ett par reklampelare vid ingången där de gjorde reklam för nästa års möte, det ska tydligen hållas i "Flordia" vilket löjligt stavfel, det var dessutom inte många alls som ens upptäckte det och de blev väldigt förvånade när jag påpekade det. Det finns en anledning till att jag som enda svensk ändå är den som brukar korrläsa papprena som ska in i pärmen på våra möten. Jag kan inte skriva engelska utan grammatiska fel och sånt, men jag är den som är bäst på att korrläsa någon annans text.
På kvällen var det dags för ännu en drinkmottagning, men det var om möjligt ännu färre människor denna kväll än den innan. Kanske tyckte de inte att det var någon vits att gå dit när så få andra gjorde det?

När vi kände oss klara med det evenemanget gick vi till Charlie Palmer's Steak House som ligger inne på casinot, det är ett av de absolut bästa steak housen jag har varit på, så vi brukar gå dit minst en gång per år när vi är i Reno.
De har ofta hög kvalité på restaurangerna inne på casinona för de vill ju inte att man ska lämna casinot för att gå och äta, det förlorar de spelpengar på. Av samma anledning finns det varken fönster, dagsljus eller klockor på ett casino, det är för att du inte ska känna hur tiden går och fortsätta spela.
Helgerna i Reno är rent av skrämmande. Det finns familjer som har som helgnöje att åka till ett casino, de har med sig både barnen och hunden, de bor på parkeringen i husvagn och spelar bort alla sina pengar. Om man ska döma efter hur de ser ut så är de flesta antingen arbetslösa eller sjukskrivna och borde alltså hålla i sina pengar istället för att dricka, röka och spela bort dem... De är urtypen för "white trash" och vi var fascinerade.
Nåja, middagen var som vanligt jättegod, jag tog en bit oxfilé och alla andra var också jättenöjda med sin mat. Det var bara vi svenskar som gick och åt tillsammans, det kan vara rätt skönt att få prata svenska en stund utan att behöva tänka på att alla inte förstår och att man är oartig.

Jag trivs rätt bra som ensam tjej

24/10 På onsdagen hade jag och min kollega ett frukostmöte eftersom han skulle åka vid lunchtid och jag skulle stanna. Vi gick igenom vad som gjorts och vad som återstod att göras och sen åkte han till flygplatsen för att börja sin resa hemåt.
Själv hade jag ett par möten och när mässan stängde vid 15 för detta året hade jag migrän och ont i nacken. Efter att ha bytt ett par ord med S om middag på kvällen och planer för hur vi skulle ta oss till San Francisco på torsdagsmorgonen så vilade jag ett tag och tog lite medicin och kan ni tro det, när jag flera timmar senare gick ned för att möta S för iddag så mådde jag alldeles prima! Under dagen hade molnen hängt tungt över bergen och det såg helt klart ut att vara snömoln. Många hade haft problem att ta sig från San Francisco till Reno och jag och D hade haft tur som valt att åka mitt på dagen på söndagen. Ett halvt dygn senare och vi hade fastnat i bergens snöoväder så som många andra gjort.
Jag, S och min/vår kompis P skulle ha ätit middag tillsammans men P fick vi inte tag i och vi insåg att han nog glömt bort oss, så när vi möttes upp i baren gick vi direkt till steak houset i cansinot för klockan var runt 21 och vi var hungriga.
Det visade sig att norrmännen och en leverantör till oss satt vid bordet bredvid oss och P med kollegor satt vid ett annat bord lite längre bort.
Vi hade en trevlig middag trots att vi förlorat en del av sällskapet och vi skrattade en del och snackade om allt som hänt sedan vi sågs senast.
 Efter middagen gick jag till baren och S gick och lade sig, han var nog fortfarande jetlagged. Av någon anledning var jag nu pigg och klarvaken och satt en stund med norrmännen och hade kul.
Sen kom P och kidnappade mig och presenterade mig för en kollega till honom och en annan kille som de lärt känna under veckan. De var väldigt trevliga och vi hängde alla fyra större delen av kvällen.
Sen gav P upp först och gick och lade sig, sen K som skulle med P till San Francisco nästa morgon. Till sist blev jag och R kvar, hans flight skulle gå klockan 6 på morgonen så han var tvungen att åka från hotellet vid 4 och alla hade rått honom att inte gå och lägga sig. Så nu bönade och bad han mig att hålla honom sällskap. Eftersom vi hade väldigt trevligt och för att jag inte var alls trött just då och dessutom hade två stora drinkar framför mig som killarna råkat köpa dubbelt, så satt jag kvar.
Innan klockan blev 3 hade vi lärt känna varandra lite grann och hade kul och han sa att han ville hänga med till San Francisco nästa dag. Men jag skulle ju dit med S så det kändes ju taskigt mot båda så jag påpekade att jag skulle dit med en kompis och vid 3 gick han upp för att packa och jag gick och lade mig.

Det var ju inte ens särskilt kul

22/10 På måndagen var det dags för regelrätt jobb och vi var inne på en föreläsning och insåg att det var rätt ointressant för oss så sen spenderade vi resten av dagen inne på mässan. Vi gjorde paus för lunch och tog en grilled cheese sandwich på Johnny Rockets och den var flottig och jäklig som den skulle men ingen av oss kunde äta upp allt. Vi har lite svårt att äta faktiskt.
Senare på kvällen möttes vi i baren för att ta en drink och fundera på om vi skulle gå på cocktailmottagningen eller inte och bestämde oss för att göra ett snabbt gästspel. Det var väldigt lite folk på just denna så vi stannade inte länge alls och så gick vi tillbaka till baren för överläggning. Där träffade vi ett gäng norrmän som vi känner och en av dem M är en härlig kille. Så fort jag ser honom så börjar jag skratta och det beror inte på att han ser kul ut, nej, han är bara så full av liv, skratt och ögon som glittrar av bus.
Jag försökte förklara för honom var min lägenhet ligger i Thailand men vi kunde inte sluta skratta och det var ju egentligen inte roligt alls! Det är så få som får mig att skratta på det sättet att jag gärna söker mig till de få som gör det och eftersom de är lika trevliga allihopa så slutade med att vi gick på middag tillsammans allihopa. Vi gick inte längre än till Casinots Steak House, men det är ett riktigt bra å andra sidan.
Jag tog ännu en löksoppa till förrätt men åt inte upp allt, jag vågade inte när jag troligtvis skulle få en alldeles lysande god steak strax.
S valde att äta hamburgare vilket alla blev lite förvånade över, men han sa att den var jättebra den med. Ingen lyckades äta upp all sin mat, inte ens de yngre killarna och det var med sorg vi lämnade kvar till och med kött på tallrikarna.
Vi hade i alla fall en väldigt trevlig middag med väldigt många skratt, bland annat när norrmännen berättade vad "bärs" betyder på norska...

Sen satt de och berättade för varandra vad vi svenskar tror att ekorre, banan och toalett heter på norska och sen skrattade vi ännu mer.
Efter middagen satte vi oss i baren igen och en stund senare hade jag och D ett väldigt bra och spontant jobbmöte med en kompis till mig och vi hoppas att det kan ge något. Det är som jag ofta säger, de bästa kontakterna gör man i baren efter den officiella arbetsdagens slut.
Jag var riktigt trött och skulle försöka smita iväg och ta en tidig kväll när jag fick ett sms av min kompis S som sagt att han skulle sitta på sitt rum och jobba under eftermiddagen och kvällen och bara skulle ta det lugnt. Men nu visade det sig att han somnat vid datorn och var pigg och ville ta en öl. Så jag sa att han skulle skynda sig om han inte ville missa mig och sen blev det ju så att jag, han och två andra kompisar till mig blev sittande rätt länge. Vi satt kvar en stund efter att de gått också eftersom vi inte setts på 3-4 år och hade en massa att prata om. Men vid 1 så insåg vi att vi borde gå och sova och jag var i säng strax senare.

Märgben, vinbarer och legender

Så här såg min utsikt ut från hotellrummet, bra utsikt, men inte mycket att titta på... Reno kallas Den största lilla stan i världen... jag vet inte om jag skulle kalla den det, det finns inte mycket i Reno alls enligt mig och alla dessa casinos som det är känt för, de ligger så glest att det inte ens finns en riktig stadskärna.
På måndagen öppnade inte seminariet förrrän strax efter lunch så vi tog oss iväg för att handla lite på förmiddagen. Det ligger ett stort "mall" ett par mil från hotellet, utefter motorvägen och det är enkelt att ta sig till, inte för att det någonsin är särskilt besvärligt att ta sig med bil någonstans i USA, när man kommer fram finns det också gott om parkeringsplatser överallt och det kostar inget att parkera.
Jag och killarna gick åt varsitt håll för att spara tid och jag gick först till M.A.C för att handla åt syrran, sen gick jag till Lane Bryant där jag snabbt och enkelt köpte ett par snygga, svarta, "kostymbyxor". Sen gick jag in till Victorias Secret för att handla lite underkläder, men alla dessa butiker är väldigt små och de hade inte trosor i andra storlekar än medium...? Jag fick skjuta upp det tills jag var tillbaka i San Francisco.
När vi var klara med den akuta shoppingen av kläder till mötet åkte vi tillbaka till hotellet och åt lunch på Johnny Rockets som är ett retro hamburgerställe. Jag valde Grilled Cheese Sandwich, det måste jag alltid äta vid nåt tillfälle när jag är i USA.
Såhär gör de med ketchup på Johnny Rockets, J såg inte ens vad det var först, men jag antar att ni ser att det är smiley's?
Resten av dagen gick åt att prata med rätt folk om rätt saker och sen var det åter bråttom med att göra sig iordning för kvällens cocktailparty. Vi hade bestämt att vi skulle dit och synas och prata lite, men så snart det tunnades ut lite skulle vi gå och äta middag på Charlie Palmer's Steak House som fanns i casinot. Andra hade varit där tidigare och de rekommenderade det allihopa.
Jag valde grillade pilgrimsmusslor med knaperstekt fläsk till förrätt och en bit oxfilé med märgben till varmrätt. Det låter ju lite äckligt med märgben, men jag har ätit det en gång på Stallmästaregården i Stockholm och det är faktiskt rätt häftig smak på dessa. Jag är ju rätt äckelmagad och kinkig men jag gillar smaken, detta trots att det är fasansfullt fettdrypande. Men för mig är det ju läskigt tuggmotstånd som är det äcklande, inte fettet i sig och märg är inte det minsta segt, snarare geléigt...
Maten kunde ha varit bra, men jag sa inte till att min filé var för genomstekt för mig eftersom jag uppcäkte det för sent, jag trodde ju att det skulle bli bättre längre in. Det var ju orutinerat, jag brukar ju faktiskt skära i mitten för att kolla läget och nu fick jag stå mitt kast, köttet var inte alls tillagat så som jag vill ha det och lagom tills jag upptäckte det började jag redan bli mätt. Ingen idé att gnälla och sen inte kunna äta upp den nya biffen...
Jag nämnde det däremot när de hämtade tallrikarna och de insisterade på att bjuda på efterrätt, men vi var ju sprängfärdiga alla tre. Slutligen enades vi om att vi nog skulle kunna få i oss en portion sorbet på 3 personer och så blev det.

Casinot är ju pyntat för Halloween nu men så jättemycket märks det inte trots allt., men det står en pumpa utanför restaurangerna.

När vi gick igenom casinot från restaurangen hittade vi en automatiserad vinbar! Det var som en dryckesautomat alltså. Tydligen köper man ett kort med ett visst antal dollar på och sen kan man rpova en massa olika och rätt så exklusiva viner per centiliter! Själv är jag ju inte mycket för vin men D fick nåt glasartat i blicken när han kollade sortimentet.
Vi gick istället tillbaka till hörbaren där alla brukar samlas på kvällen och där träffade vi D och J, två amerikaner jag lärde känna i Reno för 3 år sedan tror jag det var. De är jättetrevliga och jag älskar att hänga med dem för de är så avslappnade och opretentiösa, J och D blev också förtjusta i dem. Efter en del luskande lyckades D till och med komma på en drink som jag gillade, han har visst jobbat som bartender någon gång under sitt liv, till det kan ni också lägga att han jobbat som påklädare av Astronauter på NASA... Ja, han kan lite av varje D och hans livglädje och humor gör mig alltid på gott humör och allt går i 190 runt honom.
Vid midnatt var alla helt slut och de droppade av mot sängarna. Jag skulle bara ta en cigg och sedan gå och lägga mig jag med och jag satt ensam i baren ett par minuter. Precis då går någon förbi på andra sidan korridoren 5-10 meter bort och jag tittar föbryllat på honom och inser att det är P, en kille jag inte sett på 5 år. Han stirrade på mig också och kom rakt fram och satte sig. Jag trodde inte att jag skulle se honom igen och var helt förbluffad, dessutom trodde jag inte att jag gjort något större intryck på honom de gånger vi träffats dittills och blev förvånad över att han kände igen mig och tll och med kom ihåg mitt namn! Han hade tydligen till och med funderat på om jag skulle vara där. Vi satt och snackade bubblande om vad som hänt sedan sist och skrattade en hel del och pratade också om den utekvällen vi hade för 5 år sedan i Reno, då vi inte lyckades hitta en öppen pub i hela stan.
Jag kände mig lite som en Groupie också när jag ville veta mera om hans"utskjutningar" han är en av bara 5 personer i världen som skjutit ut sig ur stridsflygplan 3 gånger och är lite av en legend i branschen. Men han tycks vara rätt trött på att prata om det och sist fick jag och M i alla fall se hans ärr på benen efter den sista utskjutningen, ja, som sagt, lite groupievarning...

Jag som höll på att somna sittande strax innan han kom förbi blev sittande i ytterligare 2 timmar och var plötsligt hur pigg som helst.

Men vi 2 kom jag i säng i alla fall.