Sånt ser man inte i svenska skyltfönster

27/2 På fredagen vaknade S tidigt och jag som är väldigt lättväckt vaknade så snart hon gick upp och smet in i duschen. Hon försökte vara tyst och det funkade för K, men jag som inte är van att ha andra människor i sovrummet är det nog en annans sak för. Jag somnade dock om lite grann och slumrade medan hon stod i duschen.
Vid 9 knackade det på dörren, det var vår frukost som kom. De hade ingen matsal så frukosten serverades till rummet. Nu var det förvisso inte en särskilt imponerande frukost, det var en croissant och kaffe... Men den smakade i all fall bra och det räcker ju för mig som frukost, det var värre för S som var vrålhungrig även efter frukosten.
K hade fixat en karta och sa vartåt vi skulle, det blev fel, sen var det jag som gav mig på navigeringen och det blev fel... Jag har aldrig misslyckats att följa en karta och inte ens då vi bestämde oss för att följa solen snarare än gatornas riktning så blev det i alla fall fel... Vi vet fortfarande inte hur vi misslyckades gång på gång, vi är rätt intelligenta allihopa och jag och K är rätt tekniska också.
Vi bestämde oss tidigt för att gå in i alla affärer som någon av oss var intresserad av och det gjorde vi.
Vi var bland annat in på Sephora för min skull och där försökte de sälja parfym till mig och slutligen var jag tung i huvudet efter alla luktprover, S och K mådde så dåligt av alla dofter att de till och med gick ut efter ett tag. Själv köpte jag en brynpenna med borste och lite andra saker.
Sen var vi inne på Nespresso-butiken och jag har inte riktigt förstått vad det går ut på så jag ville se om det var något för mig eller inte. S förklarade en massa för mig eftersom hon har en Nespressomaskin. Vi fick också provsmaka kaffe. De förklarade för oss att de inte fick servera mjölk däremot, jag antar att det räknas som livsmedel men att inte kaffe gör det.
Eftersom vi bara precis börjat v¨r dagsutflykt så bestämde vi oss för att köpa maskinen dagen efter istället så att jag inte skulle behöva bära den hela dagen.
Det var soligt och vackert väder, men så fort man var i skuggan så var det riktigt kallt! Jag hade bara en huvtröja på mig och det var jättebra i solen, men när vi satt ned för att äta lunch så frös jag jättemycket. Som tur var hade de gasolvärmare på sin uteplats så den fick jag precis bakom mig och det hjälpte lite.
När vi kom till Fontana di trevi visade det sig att den var helt inbyggd i byggnadsställningar och torrlagd för renovering. De hade preparerat en liten gångbro som man fick gå förbi fontänen på, de släppte på ett gäng lite då och då och man fick inte stanna någonstans för att det inte skulle bli kö.
Nedanför spången satt det folk och jobbade med små, små putsmaskiner och tog bort kalkavlagringar antar jag. Tufft jobb, men jag gissar att det också kan vara väldigt meditativt.

Det var vakter och poliser precis överallt i stan, till och med kravallpoliser med full mundering. Vi undrade varför det var så men fick inget svar förrän dagen efter. Vissa av vakterna vid byggnader såg rätt roliga ut i sina uniformer, medan andra var riktigt stiliga och jag märkte att jag inte var ensam om att spana in poliserna som stod i grupper överallt. De var mycket avslappnade och skrattade sinsemellan, det gjorde ju att vi inte var så oroliga vi heller.
Någonting man inte ser i Sverige är till exempel butiker helt dedikerade till att sälja religiösa kläder och verktyg... Det finns flera stycken såna i området vi gick igenom, det ser så sjukt ut att se de där frockarna i ett skyltfönster!
Det finns också många hästdragna droskor överallt och det var uppfriskande att se att de flesta var omskolade travhästar som såg väldigt välskötta, friska och glada ut. De verkade gilla sitt jobb och tog chansen att sova en stund när de inte behövde jobba. Jag såg flera kuskar pyssla om hästarna och lägga på dem täcken framåt eftermiddagen när det kallnade på och det syntes att de litade på och tyckte om varandra, kuskarna och hästarna.
Synd egentligen att det inte finns en sån marknad i Sverige, så kanske många travhästar kunde få en andra chans efter att de gjort sitt på travbanan. Dessa hästar var i perfekt hull och välmusklade och blanka, som sagt, uppfriskande!

Strax innan det mörknade var vi framme vid Colloseum, vid det laget hade vi gått ungefär en mil enligt S stegräknare på mobilen och en hel del av det var för att vi gått vilse så mycket. Men jag hävdar att det är genom att gå vilse, man lär sig att hitta i en ny stad. Det var vad jag gjorde första gången i London och där hittar jag nu nästan bättre än i Stockholm.
Vi bestämde oss för att ta en taxi tillbaka till hotellet eftersom vi var trötta och det snabbt blev mörkt.
När vi kom tillbaka snyggade vi till oss och tog en promenad och letade efter någon trevlig restaurang. Vi hittade en som hette da Cesare och det såg väldigt dyrt och fint ut, vi hade kommit överens om att vi skulle äta fint och gott åtminstone en kväll i Rom och det visade sig vara ett mycket bra val av restaurang, alla var väldigt nöjda när vi gick därifrån.
Klockan var inte jättemycket när vi gick tillbaka, men alla var helt slut och ville bara sova.

Jag trodde att jag var relativt allmänbildad men det är jag inte

8/5 Ok så det var först denna torsdag som jag lärde mig vad Washington DC betyder...
Washington ligger inte i någon stat alls utan ligger i ett område som heter District of Columbia, anledningen ska vara att ingen stat skulle få hävda att de var förmer än de andra för att huvudstaden låg där. District of Columbias mark uppläts till viss del av Maryland och viss del av Virginia.
Tydligen är detta något man ska veta om man gått i svensk skola, men jag har totalt missat det och har aldrig haft någon anledning att undra över det förrän nu, för jag ska dit i juni. Normalt sett brukar jag se mig själv som ganska allmänbildad, men jag har tydligen missat något rätt grundläggande här.
Jag började titta på resor dit denna dag alltså. Tanken är att spendera några dagar i Washington innan jag hyr en bil och kör till Maryland för min vän K's bröllop.

Mitt blodsocker brukar hålla sig rätt stabilt

25/10 På torsdagen möttes jag och S i receptionen för att gå och äta frukost, checka ut och komma fram till en plan.
S hade kollat på internet och vägarna genom bergen skulle vara snöfria och farbara så vi bestämde oss för att hyra en bil och att S fick köra eftersom han ju hade ett körkort med sig.
På vägen mot bergen såg vi tunga snömoln över bergen igen men vi passerade vid sidan av dem och hade snöfritt på vägarna hela vägen genom Sierra Nevada. På sidan om vägen var det gott om snö sedan ett par dagar tidigare. Vi tog "The Scenic Route" eftersom vi inte hade bråttom och för att vi kände för att se oss omkring. Problemet var bara att man inte kunder hyra en navigator om man skulle hyra bilen på ett ställe och återlämna den på ett annat... Jag känner till ungefär åt vilket håll vi skulle, men det är en annan sak att komma ihåg vägnumret, särskilt som jag hittills åkt sträckan San Francisco-Reno totalt tre gånger, detta var den fjärde och vi har tagit olika vägar varje gång...
Vi kom lite fel och missade nog den vackraste biten av vägen som gick vid sidan av Lake Tahoe men vi hade rätt kul medan vi letade efter rätt väg och vi fick en avstickare till Carson City som är State Capitol i Nevada och välkänd genom Westernfilmer. Sen att det inte är mycket att se är en annan sak och dessutom har jag åkt igenom där förr, men ändå!
Kartan vi fått av biluthyraren var en kopierad svartvit en och det gick inte att tyda vägnumren och inga av de mackar vi stannade på hade kartor att sälja.
Nåja, med gemensamma krafter tog vi oss till rätt route slutligen och sen visste ju jag att vi skulle mot Sacramento så då var det raka vägen sen.
Vi stannade på vägen och tänkte äta något litet och beslutet landade på Taco Bell, mest för att vi var nyfikna. Gör inte om det misstaget!
Det var knappt ätbart alls faktiskt och jag förstår nu vad min ex-roommate K menade med att snabbmatsrestauranger är så mycket fräschare i Sverige än i USA. De är verkligen slitna och fula och ganska äckliga också för den delen.
S tog en sallad och den var visst rätt äcklig, jag tog två små mjuka tacos och åt bara upp nästan en av dem trots att de inte var större än en vanlig hård taco. Den andra tog jag med mig för säkerhets skull och glömde att slänga den till två dagar senare.
Vi körde till flygplatsen och lämnade bilen och så tog vi en kaffe innan vi åkte taxi därifrån för att slippa sitta i köer. Vi kom fram till Union Square vid runt 19.30-20 och checkade in och tog upp väskorna. Sen vilade vi en stund och möttes inte upp förrän ganska sent på kvällen för en sen middag.
Vid det laget var jag yr, darrig och illamående och höll faktiskt på att svimma.
Jag åt min nudelsoppa försiktigt, försiktigt och för varje tugga mådde jag illa och allt snurrade och så fick jag vänta ett bra tag innan jag kunde ta en till.
Jag fick inte i mig så mycket men med den lilla mängden soppa och en cola så började blodsockret att ordna upp sig slutligen och jag mådde bättre när jag lade mig. Ändå hade jag svårt att sova och sov dåligt hela natten.