Hur många önskningar skulle du vilja ha?

6/1 Strandbilderna är inte från tisdagen utan söndagen. Det var mycket folk på stranden då och som ni ser så har alla kläderna på. Även frukostbilderna är från söndagen då jag fick frukostbesök av S och V. Jag bakade pannbröd och fixade kaffe och te och sen hade vi en god frukost. Min lägenhet har nog aldrig känts så hemtrevlig som när man har två vänner som äter frukost där. Självklart var hundarna också där och efter en frukost som gjorde att gästerna blev så mätta att de blev vimmelkantiga så blev det en liten vila på soffan innan de tog sig hem igen. Ja, jag gillar att ha besök och det här var verkligen finbesök.

På eftermiddagen på tisdagen ställde jag mig och lagade en pastasås av de grönsakerna jag hade köpt på söndagen, för de började se lite ledsna ut och om jag lämnat dem länge till hade de blivit helt förstörda. Jag hackade löken och skar auberginen i småbitar sen fräste jag dem i olivolja på rätt hög värme. Sen hade jag i de tärnade tomaterna, tomatpuré, buljongpulver, oregano, peppar och lite soya. Sen i slutet hade jag i en hel massa hackad vitlök och lite extra olivolja för smakens skull. Om man har i vitlöken i slutet istället så smakar det mer vitlök. Om man har i det i början så luktar det förvisso gott om maten, men det smakar inte så mycket vitlök och jag älskar ju vitlök. Jag är kvarts grek och kvarts bulgar och är uppväxt på vitlök. Det enda som kan få mig hungrig om jag är mätt är lukten av vitlök.
Senare på eftermiddagen åkte jag och Y på marknad i Klaeng, vi åkte lite väl sen insåg vi när vi kom fram och många hade börjat plocka ihop. Det var ändå väldigt hög kvalité på marknaden då den var för Thailändare och inte turister. Vi var ändå några västerlänningar där, mest svenskar, men majoriteten var utan tvekan Thailändare. Det var väldigt bra att jag hade Y med mig, det blev ju mycket enklare att fråga om priser och sånt med honom vid sidan, vi har också alltid väldigt trevligt tillsammans! Y´s sambo är svensk så ibland så chockar han mig med att säga något på svenska och då börjar jag alltid fnittra. Som när jag sa något när jag gick bakom honom, då ropar han över axeln: -Va sa´ru´, typ på Stockholmska! Normalt så pratar vi engelska med varandra, han pratar mycket bättre engelska än genomsnittet av Thailändare, utan tvekan och nu fick jag reda på att han lärt sig det själv! Imponerande!

På marknaden fanns det mesta man kan vilja ha eller behöva, en massa mat förstås, för Thailändare älskar att äta, både mat och godis. Det finns såna som säljer allt för ett kök, eller allt för en verktygslåda och såna som säljer rör och blandare till kökskranar och duschar, ja det finns allt, inklusive honung fortfarande på kaka, grillade grishuvuden, maskar och kackerlackor, småräkor och torkad bläckfisk också antikviteter. Jag hittade värsta fyndet tyckte jag, en Alladinlampa, en liten våg och ett gammalt strykjärn. De var dyra trots att jag fick lite rabatt för att jag köpte dem allihopa, jag minns inte riktigt hur mycket jag gav, men det motsvarade nog ett par hundra i svenska pengar i alla fall och det är mycket med Thailändska mått mätt. Redan när jag kom hem provade jag förstås att gnida lampan, jag måste ju bara testa. Men det hände förstås ingenting. Vad skulle du önska dig? Jag vet precis vad jag skulle önska mig, andra har väldigt många önskningar de skulle vilja ha och vissa är förstås av typen som skulle önska sig fler önskningar. Jag har en som gör alla andra önskningar överflödiga. Jag vill vara lycklig! Det är det enda jag behöver i världen. Det spelar ju ingen roll vad jag har, var jag är och hur jag lever, det enda som räknas är om jag är lycklig och är jag det så saknar jag ju inget. Lite djupa tankar sådär på kvällskvisten... Vi köpte lite goda saker att testa medan vi gick runt och vi smååt under tiden. Jag köpte allt jag ville testa och en del var gott och en del inte. Värt att prova sig fram när det är så pass billigt. Men man lär sig också vad saker kostar och blir ibland lite snål mot sig själv om något är "dyrt".
Vi kom i alla fall hem rätt tidigt och Y följde med mig upp för jag hade lovat att han skulle få pastasås. Hans sambo har varit sjuk och saknar helt matlust och har gått ner en massa i vikt, jag hoppades att han skulle bli frestad av lite västerländsk mat och bli sugen. Y sade senare att det funkade och att han ätit det jag lagat, det gjorde mig glad!

Du vet att jag inte strukit nåt på 8 år va?

14/6 På fredagen hade jag massor att göra på jobbet och kom inte därifrån förrän vid 15.15 fast vi egentligen slutar 13. Men det händer inte så ofta att jag behöver jobba över så det är ok, synd bara att det var just på en fredag.
Jag hade ett telefonmöte med ett par killar i Texas som drog ut på tiden och i praktiken satt jag och lyssnade på dem när de informerade mig om en produkt, man blir nästan lite yr när man pratat i telefon så länge tycker jag.
När jag kom hem lade jag mig på soffan en stund och somnade, jag vaknade av åska och ösregn och blixtarna syntes väldigt tydligt.
Judas hade kommit in, han gillar förstås inte att vara ute i sånt väder.
Efter en dusch var det dags för nästa telefonmöte, den här gången med styrelsen i Storbritannien, även detta möte tog runt en timme och sen började det bli lite bråttom för att hinna till födelsedagskalas hos S.
Kan ni tro, jag strök faktiskt det första plagget på ganska exakt 8 år för hennes skull, en vit skjorta.
Jag plockade lite blommor till henne och sen fick hon en av mina favoritbilder som jag själv tagit, inramad och klar och så går den bra ihop med en annan tavla hon fick för 2 år sedan.
När jag väl kom hem till S så fanns det inga parkeringsplatser, det finns inte särskilt många besöksplatser där, så jag fick åka till grannområdet och parkera där och det var inte så farligt långt att gå, men jag hittar ju inte där...
Efter att ha gått lite kors och tvärs och försökt komma på var S bodde så sprang jag på två småkillar som just försökt att avstyra ett kattslagsmål och råkat komma i vägen för ett kattbett. Jag tog en snabb titt och sa att han skulle skynda sig hem och be en förälder tvätta det mycket ordentligt och att de skulle hålla koll på det i några dagar, för jag har hört att kattbett är väldigt farliga.
Till slut hittade jag fram till S hus och jag var sist på plats, jag fick en god, hemmagjord pastasallad som jag åt rätt mycket av faktiskt och sen fick jag tårta också.
Förutom tavlan fick hon middag, bio eller utgång som jag står för. Av någon annan fick hon ett hopprep, tror det var brorsan med familj och hon var modig nog att testa det i vardagsrummet!
Det började plötsligt ösregna och åska igen, det hade varit sol innan så rutorna på bilen var öppna för att Turre skulle må bra och nu blev det plötsligt bråttom, jag fick låna skor, paraply och jacka och gick/halvsprang och hämtade bilen. Den var dyngsur inuti och jag blev blöt i ändan när jag flyttade den till en tom plats närmare S hus.
Vi hade en väldigt trevlig kväll och senare på kvällen åt jag pannkakor med jordgubbar och lönnsirap som nattamat, det var gott.

Toppen Jakob!

Vi kom iordning och iväg rätt snabbt på tisdagsmorgonen trots att vi var 3 personer. Jag skjutsade G och S till Väsby station och de åkte tillsammans in till stan och Vasamuseet. Själv åkte jag och jobbade och kände att jag hade svårt att få undan grejer. På eftermiddagen fick jag låna syrran hemnyckel och åkte hem till henne och letade efter L's Gröna Kort. Hon hade förklarat för mig var hon trodde att det låg och jag gick in i hennes rum och möttes av en kör av pipande marsvin. De blev nog besvikna när de såg att det var jag. Jag hälsade på marsvinen och råttorna och de tuggade prövande på mina fingrar men gjorde inte illa mig.

Sen gick jag raka vägen till byrån och där låg kortet precis där hon trodde att hon lagt det. När jag ändå var ute och åkte körde jag ned till posten och hämtade fotoböckerna jag beställt, det var så spännande att ha dem i handen. Jag har ju mer eller mindre jobbat med dem sedan jag kom hem från resan i början av maj.
Jag har gjort 2 stycken, en till mig och en till H och M i Darwin. S ska ta med den ned till dem, nu ska jag bara komma fram till vad jag ska skriva för hälsning till dem i den.

När S kom hem från stan kvällen innan visade det sig att hon varit inne på Åhléns och köpt ett strykjärn till mig, det upprörde henne tydligen en hel del att jag inte hade något. Vi får väl se om jag någonsin använder det. Jag har ju klarat mig utan ett i drygt 6 år.
På eftermiddagen ringde G och sa att han just lämnat S med M och de skulle gå till Fotografiska museet och hon ksulle nog inte hinna tillbaka före konserten på kvällen. Alltså åkte jag hem direkt efter jobbet och tog min chans att vila en stund. Sen fräschade jag till mig lite, men inte för mycket för jag misstänkte att det kanske skulle bli regn och då är det ju ingen idé att ha lagt ned en massa jobb på smink och hår.
Under eftermiddagen och kvällen hade jag haft mycket kontakt med Ju och S och på nåt sätt lyckades vi ha sån tajming att ingen av oss behövde vänta nämnvärt på den andra och vi sammanstrålade utanför Grönan vid 18.50.
S hade ju Stockholmskortet och Ju hade kollat så att det gällde under kvällen och sonen A har ett säsongskort och Ju själv fick låna L's kort. Väl inne fixade A sitt "gratis" åkband och sen gick vi till andra sidan så han fick åka Fritt Fall. Han åkte den 2 gånger på raken eftersom det inte var någon kö och sen letade vi upp langosståndet medan han köade för nåt annat läskigt. Jag och S tog en varsin langos men jag valde dessvärre en med skagen och det blev så mycket och kladdigt att jag mår illa nu bara jag tänker på den. De hade däremot en massa färskpressad vitlök på dem och jag petade helt enkelt bort skagenröran och åt langosen med bara vitlöken och då var det riktigt gott och mycket fräschare. S tog en med gräddfil, lök och ost och var rätt nöjd och Ju åt upp hennes rester.
Sen gick vi mot dansbanan där lilla scenen är och plötsligt var den helt fylld med folk. En halvtimme tidigare var det inte en käft där. Vi ställde oss lite åt sidan men relativt långt fram och väntade där. Efter en stund ledsnade S och gick och satte sig utanför. Det verkar ju onödigt att stå upp när man kan sitta och hon förstår ju ändå inte texterna som ju är på svenska.

Titta här på bilden, A är bara 12 år gammal och redan längre än Ju, ändå är hon inte särskilt kort, närmare 1.80 tror jag hon är.

Jakob kom in nästan exakt i tid och möttes av ett jubel från publiken. Sen började han med en ny låt och fortsatte i stor stil med gamla och nya låtar i en bra blandning, han spelade också Olle Adolphson och en låt i duett med Margnus Ekelund, samma låt som de spelade när jag såg Jakob på Kulturhustaket i somras. Jag gillar den skarpt, jag måste kolla om Magnus finns med på Spotify, känns som om det kan vara värt att lyssna in sig på honom. De sjunger väldigt bra tillsammans och det är en fröjd att lyssna på dem. Låten de körde var "Utan er" http://www.youtube.com/watch?v=0vFyPxxfOdk

Det var skönt att se Jakob så avslappnad på scenen, jag har aldrig sett honom så förr och det gjorde upplevelsen så mycket bättre. Dessutom körde han nu Vackert Väder själv och utan att någon flickvän förstörde upplevelsen för mig. Dessutom verkar jag knappast vara den enda som har den som en favorit för det var den första låten då publiken plötsligt var som en stor back up kör som sjöng i perfekt harmoni och det var så jäkla häftigt att det inte går att beskriva. Kanske just för att det inte gjordes någon grej av det, det bara blev så och det var ett lugn som kom krypande över folksamlingen på nåt sätt. Alla bara sjöng mjukt och fint utan att försöka överrösta någon, de sjöng liksom bara för sin egen skull. Det hände vid ett tillfälle till och jag tror att det var "Bara vara vänner". Vi hade tur jag och Ju, han körde bådas våra favoritlåtar, men jag saknade trots allt "Du är allt jag vill ha" som är en av de absolut bästa.

Efter ungefär halva konserten gick en tjej som stod framför några killar som stod framför oss. Vi hade pratat lite med killarna och eftersom de var rätt långa och en annan kille som stod framför mig var nästan 2 meter lång, så hade A låtit mig ta hans plats gullkillen. Han tyckte väl att han såg ändå eller så är det bara för att han är så snäll och gó. Men i alla fall så såg jag mycket bättre, men när tjejen framför gick så smörade jag lite för killarna och fick stå framför dem ända framme vid staketet och sen drog de fram Ju också.

Jag fick ett par helt okey bilder vilket förvånar mig med tanke på hur mörkt det var, men vad gillar ni "Smurfbilden"? Tycker att den var lite cool. Jag såg att de satte blått ljus på honom och skyndade mig att fota, jag tycker att det blev rätt lyckat. Minen vet jag inte riktigt vad den betyder...?
Efter att konserten var slut hittade vi S ganska snabbt och sen gick vi över till andra sidan igen så att A kunde få prova Fritt Fall i mörker. Sen promenerade vi ut tillsammans och sen skiljdes vi åt och gick till varsin bil. Jag hade hittat en parkering utanför Cirkus, det var nästan tomt på den parkeringen, men så fick jag betala 275:- också... Undrar vad böterna går på där, kanske hade varit värt att chansa?
Sen åkte jag och S hemåt och tog en tur förbi busshållplatsen för att se vilka bussar som går hem till mig om det var så att S ville hem tidigare på onsdagen. Just den dagen blir svår för mig att komma ifrån på eftersom det är sista dagen på vårt räkenskapsår och jag måste se till att leveranser och fakturor har gått ut.
När vi kom hem bytte vi om till morgonrock båda två och satte oss i soffan med edamamebönor och Mer Svartvinbär/Hallon. S gillade edamamebörnorna som hon varit mycket nyfiken på sedan jag nämnde dem första gången och var förvånad över hur annorlunda de var jämfört med andra bönor och ärtor. Sen tittade vi på Änglagård, jag tyckte att det var ett bra sätt för henne att lära känna Sverige och svenskarna. Änglagård visar på ett så bra sätt svenskarnas både goda och dåliga sidor och det krävs nog en invandrare (Colin Nutley) för att se saker så klart. Som jag hoppats och trott så fanns det engelsk text som tillval och S gillade filmen. men man glömmer lätt hur tränade vi svenskar är på att ha text till filmer. Hon behöver verkligen koncentrera sig för att hänga med i filmen och hinna läsa texten. Sen ser ju vi ofta på engelskspråkiga filmer och då har vi ju fördelen att de flesta av oss kan engelska mer eller mindre bra också och lyssnar samtidigt som vi läser.

Innan vi gick och lade oss tittade vi lite i den nya fotoboken och S gillade bilderna.

När du får oväntat besök...

Jag gick upp vid 10.30 ungefär på lördagen, S hade gått upp vid 8 eller nåt sånt. Jag kan tycka att det blir lite jobbigt att ha någon som är morgonpigg i huset eftersom jag är nattmänniska snarare än morgonmänniska. Men S hade varit så knäpptyst att inte ens Turre hade märkt att hon var uppe, eller han brydde sig i alla fall inte om det och själv brukar jag vakna av minsta oväntat ljud. När jag kom satt hon på verandan, då har hon diskat upp det sista och gjort kaffe och flingor åt sig och gått ut och satt sig och jag hade som sagt inte märkt någonting,
Vi fick ännu en dag med fantastiskt väder och vi satt på verandan och åt frukost och bara hade det bra i nån timme ungefär. Turre somnade djupt i S knä, han älskar henne redan. Sen tog jag en dusch och så snyggade vi till oss lite hjälpligt bara och så åkte vi iväg för att se Väsbys nya Gymnasieskola som skulle invigas denna lördag.
Jag har svårt att acceptera att den här byggnaden ska stå där resten av mitt liv, jag tycker att de gjort ett stort misstag när de valde designen av den. Utanpå såg den först ut som plockad ur 60- eller 70-talet och sen satte de upp rostiga plåtgaller runt hela huset... Jag vet inte vad de tänkte?

Inuti sen... de har målat hela skolan limegrön och jag kan bara inte tycka att det är snyggt eller lugnande, själv blir jag nämligen stressad av att det är så fult.
Men klassrumme ser ut att vara funktionella och känns inte som opersonliga stora salar, de är mer som intima arbetsrum och det är gott om plats utan att vara för stort och ekande.
Det var en amssa folk där so, liksom vi varit nyfikna och ville ta sig en titt, det måste ha varit en rätt stor del av Väsbys befolkning där under dagen. När vi gick runt och tittade såg vi att Theodor Kallifatides var där och talade så vi stannande en stund och jag lyssnade på honom. S förstår ju ingenting, men hon lyssnade uppmärksamt i alla fall och verkade inte ens uttråkad, hon sa att hon gillade hans röst. Precis bredvid mig såg jag plötsligt att mannen bredvid mig hade något på armbågen och i smyg tog jag kort på den, titta vad äckligt, han har en massa äckliga flugor där som vägrar försvinna. När han gick därifrån var det mosade såna flugor i en sörja på trappräcket...

Jag har aldrig läst något av Kallifatides men han verkar vara en fantastisk berättare, i alla fall om man ska döma av hur han talar. Jag såg framför mig hans uppväxt i Grekland och jag såg miljön och människorna.
Sen forsatte vi vår promenade och vi hittade uppehållsrum med häftiga elektroniska spel som en familj testade och överallt på väggarna sitter kloka ord, det var det som S tyckte var bäst med hela stället. Vi sprang på brorsans ex och hade en kort men trevlig pratstund och sen tog vi oss ut igen och gick till bankomaten och så tog vi en fika på konditoriet.

På vägen hem lämnade vi Turre till mamma och pappa och så åkte vi hem och jag satte direkt igång att locka håret. Det brukar ta åtminstone en timme men nu var jag klar på drygt en halv. S gick till grannen och lånade ett strykjärn, hon kunder verkligen inte fatta att jag inte har ett. Sen strök hon alla sina blusar och sånt och sen fortsatte hon på min skjorta och så till och med jeasnen...? Sen sminkade vi oss i omgångar och turades om vid spegeln och jag åt några kräftor innan vi åkte hemifrån vid 18.20 eller nåt sånt. Vi hade lekt med tanken att vi skulle ta tåget in till stan och en taxi hem, men i slutänden var vi så sena att vi aldrig hunnit i tid om jag inte hade tagit bilen.
Vi var vid Globen i relativt god tid men det var enorma köer vid alla ingångar. De rörde sig visserligen relativt snabbt framåt men sen får man ju bara ställa sig i nästa kö, den vid toaletterna. Jag blir alltid lika fascinerad av att det alltid finns några som tycker att är okey att inte just de står i kön och att ingen kommer märka när de glider förbi hela kön och ställer sig nästan ända längst fram och tränger sig in. Nu var det en dam i 60-års åldern som gjorde just det. Jag skakar bara på huvudet åt det, men att hon verkligen tror att hon är osynlig... Hon låtsades verkligen inte se oss andra som står i en 100 meter lång kö och man kan nästan se hur hon visslar i huvudet när hon låtsas som om ingen har hänt och sen när hon stulit sig en plats i kön dessutom febrilt och med en indigerad min håller sin plats om någon råkar komma ett steg före henne, folk som stått i kön långt före henne.
Till slut kom vi i alla fall in och hittade strax våra platser. Nu började vi bli väldigt förväntansfulla och Dolly kom in bara 10-15 minuter sent, vilket nog kan vara rätt artigt eftersom hon säkert vill ge publiken ett par minuter extra på sig att komma till sina platser.
Sen kom hon i alla fall in... och vilken underbar konsert! Hon är så proffsig och ändå så folklig och hon satte sig ned och berättade om sin uppväxt och sina föräldrar och så har hon förstås sin lilla "stand up" grej som hon gör och det spelar inte så stor roll att man hört en del av skämten förut, hon berättar dem nämligen som om hon aldrig har berättat det förut och fnissar lite åt sig själv.
Sen sjöng hon 2-3 sånger akapella och det brukar jag bli lite generad av, det låter aldrig riktigt rätt och det låter krystat. Men hon har en sån fantastisk röst med en så fin melodi i att håret i nacken ställde sig upp istället för att det var så häftigt. Hon har sån energi och är så gullig och glad, det var en fröjd atts e henne. Jag har så svårt att fatta att jag är i samma rum som en så "stor" människa ibland, att hon faktiskt finns på riktigt och att hon faktiskt står där framme på riktigt!

Det enda som kanske inte var jättekul är att vara så pass långt upp på läktaren, öset på publiken når liksom inte riktigt ända upp och det är svårt att skrika, vissla, klappa och dansa när du är helt ensam om att göra det.
Vi kom ut frå Globen ungefär vid 22.30, det var liksom inte riktigt läge att åka till Tudor då, de stänger ju 23. Så istället åkte vi till The Dubliner och satte oss ute en stund först. Trots att klockan hade hunnit bli 23.30 kunde man sitta ute i bara skjorta fast slutligen gick vi i alla fall in. Det kom en jobbig kille och snackade med oss och ville nite låta S vara eftersom han var från Australien och ville snacka med henne eftersom han bott i Sverige i så många år. Efter en stund fick även jag en kille efter mig och tittade skeptiskt på honom, hur gammal var han egentligen? Jag fick sen reda på att han var 21...

Hmmm, jag försöker verkligen att inte döma folk efter saker de inte kan rå för, som kön, ålder, sexuell läggning, ursprung och allt sånt. Men vad skulle jag ha en 21 åring till? Okey, jag vet vad ni tänker, en sak skulle jag kunna ha honom till, men det spelar ingen roll att han verkar vara en trevlig och snäll kille, jag kan liksom inte se honom som en man. Han är ju bara en pojke.

Han vägrade ge sig och tjatade om att få bjuda ut mig på middag och när vi suttit och dividerat i åtminstone en halvtimme sa jag att han kunde få mitt telefonnummer om han lovade att gå därifrån. Sagt och gjort, han fick det, jag sa att jag inte lovade nåt och sen gick han.

Först då börjar killarna som står bredvid oss att prata med mig och undrar på engelska om de borde ha räddat mig... Ja, det borde ni ha gjort sa jag, men sen umgicks vi med dem resten av kvällen, det var riktigt trevliga. De var och besökte en kompis som flyttat till Sverige för ett jobb och skulle stanna över helgen. Problemet var bara att han lämnat dem på puben och gått hem och de visste inte var han bodde. De trodde nåt med Mörby Centrum.

När kvällen var slut hade jag erbjudit mig att skjutsa dem till Mörby och så blev det, när vi kom dit visste de däremot inte alls vart de skulle. De hade ringt sin kompis och fått en halvdan vägbeskrivning men när de ringde igen när vi inte hittade så svarade han inte igen.

Slutligen lämnade vi av dem vid en rondell och åkte hem, jag hade dåligt samvete och plötsligt började det att regna.

När vi var hos mamma för att hämta Turre fick jag först ett sms av J och sen när jag precis hade smsat tillbaka ringde D och beklagade sig att de nu letat efter lägenheten i en timme och fortfarande var vilse. Jag erbjöd mig att hämta dem och så fick det bli. Mamma blir förstås nojig av såna saker men de verkade vara trevliga, normala killar och jag tyckte nog att jag, S och Turre skulle kunna rå på dem om det behövdes. Dessutom hade vi fått reda på långt tidigare innan vi visste att vi ens skulle skjutsa dem att D var polis. Sen att de sa att han dessutom skulle vara "detective" verkade osannolikt, han hade ju inte ens lagt märke till var de bodde. Fast S lyckades ju skrämma killarna halvt från vettet när hon sa att det ju lika gärna kunde vara vi som var psykopater och att vi tänkte kedja fast dem i källaren eller vid ett äppelträd när vi kom fram. Sen när vi åkte in i mitt område som ser ut att ligga ute i ingenstans, då blev de nog lite nervösa.

När vi kom hem satt/halvlåg de i soffan och så fick det bli, de var envisa nog för att vägra ta ur kuddarna och ligga skavfötters i den ganska breda soffan.

Innan vi gick och lade mig informerade jag dem om förutsättningarna, min syster skulle tävla sin häst i körning nästa dag och de skulle åka med dit, för jag tänkte då inte skjutsa dem någonstans innan jag sett syrran tävla. De protesterade inte, de bara accepterade det och så gick vi alla och lade oss.