När du får oväntat besök...

Jag gick upp vid 10.30 ungefär på lördagen, S hade gått upp vid 8 eller nåt sånt. Jag kan tycka att det blir lite jobbigt att ha någon som är morgonpigg i huset eftersom jag är nattmänniska snarare än morgonmänniska. Men S hade varit så knäpptyst att inte ens Turre hade märkt att hon var uppe, eller han brydde sig i alla fall inte om det och själv brukar jag vakna av minsta oväntat ljud. När jag kom satt hon på verandan, då har hon diskat upp det sista och gjort kaffe och flingor åt sig och gått ut och satt sig och jag hade som sagt inte märkt någonting,
Vi fick ännu en dag med fantastiskt väder och vi satt på verandan och åt frukost och bara hade det bra i nån timme ungefär. Turre somnade djupt i S knä, han älskar henne redan. Sen tog jag en dusch och så snyggade vi till oss lite hjälpligt bara och så åkte vi iväg för att se Väsbys nya Gymnasieskola som skulle invigas denna lördag.
Jag har svårt att acceptera att den här byggnaden ska stå där resten av mitt liv, jag tycker att de gjort ett stort misstag när de valde designen av den. Utanpå såg den först ut som plockad ur 60- eller 70-talet och sen satte de upp rostiga plåtgaller runt hela huset... Jag vet inte vad de tänkte?

Inuti sen... de har målat hela skolan limegrön och jag kan bara inte tycka att det är snyggt eller lugnande, själv blir jag nämligen stressad av att det är så fult.
Men klassrumme ser ut att vara funktionella och känns inte som opersonliga stora salar, de är mer som intima arbetsrum och det är gott om plats utan att vara för stort och ekande.
Det var en amssa folk där so, liksom vi varit nyfikna och ville ta sig en titt, det måste ha varit en rätt stor del av Väsbys befolkning där under dagen. När vi gick runt och tittade såg vi att Theodor Kallifatides var där och talade så vi stannande en stund och jag lyssnade på honom. S förstår ju ingenting, men hon lyssnade uppmärksamt i alla fall och verkade inte ens uttråkad, hon sa att hon gillade hans röst. Precis bredvid mig såg jag plötsligt att mannen bredvid mig hade något på armbågen och i smyg tog jag kort på den, titta vad äckligt, han har en massa äckliga flugor där som vägrar försvinna. När han gick därifrån var det mosade såna flugor i en sörja på trappräcket...

Jag har aldrig läst något av Kallifatides men han verkar vara en fantastisk berättare, i alla fall om man ska döma av hur han talar. Jag såg framför mig hans uppväxt i Grekland och jag såg miljön och människorna.
Sen forsatte vi vår promenade och vi hittade uppehållsrum med häftiga elektroniska spel som en familj testade och överallt på väggarna sitter kloka ord, det var det som S tyckte var bäst med hela stället. Vi sprang på brorsans ex och hade en kort men trevlig pratstund och sen tog vi oss ut igen och gick till bankomaten och så tog vi en fika på konditoriet.

På vägen hem lämnade vi Turre till mamma och pappa och så åkte vi hem och jag satte direkt igång att locka håret. Det brukar ta åtminstone en timme men nu var jag klar på drygt en halv. S gick till grannen och lånade ett strykjärn, hon kunder verkligen inte fatta att jag inte har ett. Sen strök hon alla sina blusar och sånt och sen fortsatte hon på min skjorta och så till och med jeasnen...? Sen sminkade vi oss i omgångar och turades om vid spegeln och jag åt några kräftor innan vi åkte hemifrån vid 18.20 eller nåt sånt. Vi hade lekt med tanken att vi skulle ta tåget in till stan och en taxi hem, men i slutänden var vi så sena att vi aldrig hunnit i tid om jag inte hade tagit bilen.
Vi var vid Globen i relativt god tid men det var enorma köer vid alla ingångar. De rörde sig visserligen relativt snabbt framåt men sen får man ju bara ställa sig i nästa kö, den vid toaletterna. Jag blir alltid lika fascinerad av att det alltid finns några som tycker att är okey att inte just de står i kön och att ingen kommer märka när de glider förbi hela kön och ställer sig nästan ända längst fram och tränger sig in. Nu var det en dam i 60-års åldern som gjorde just det. Jag skakar bara på huvudet åt det, men att hon verkligen tror att hon är osynlig... Hon låtsades verkligen inte se oss andra som står i en 100 meter lång kö och man kan nästan se hur hon visslar i huvudet när hon låtsas som om ingen har hänt och sen när hon stulit sig en plats i kön dessutom febrilt och med en indigerad min håller sin plats om någon råkar komma ett steg före henne, folk som stått i kön långt före henne.
Till slut kom vi i alla fall in och hittade strax våra platser. Nu började vi bli väldigt förväntansfulla och Dolly kom in bara 10-15 minuter sent, vilket nog kan vara rätt artigt eftersom hon säkert vill ge publiken ett par minuter extra på sig att komma till sina platser.
Sen kom hon i alla fall in... och vilken underbar konsert! Hon är så proffsig och ändå så folklig och hon satte sig ned och berättade om sin uppväxt och sina föräldrar och så har hon förstås sin lilla "stand up" grej som hon gör och det spelar inte så stor roll att man hört en del av skämten förut, hon berättar dem nämligen som om hon aldrig har berättat det förut och fnissar lite åt sig själv.
Sen sjöng hon 2-3 sånger akapella och det brukar jag bli lite generad av, det låter aldrig riktigt rätt och det låter krystat. Men hon har en sån fantastisk röst med en så fin melodi i att håret i nacken ställde sig upp istället för att det var så häftigt. Hon har sån energi och är så gullig och glad, det var en fröjd atts e henne. Jag har så svårt att fatta att jag är i samma rum som en så "stor" människa ibland, att hon faktiskt finns på riktigt och att hon faktiskt står där framme på riktigt!

Det enda som kanske inte var jättekul är att vara så pass långt upp på läktaren, öset på publiken når liksom inte riktigt ända upp och det är svårt att skrika, vissla, klappa och dansa när du är helt ensam om att göra det.
Vi kom ut frå Globen ungefär vid 22.30, det var liksom inte riktigt läge att åka till Tudor då, de stänger ju 23. Så istället åkte vi till The Dubliner och satte oss ute en stund först. Trots att klockan hade hunnit bli 23.30 kunde man sitta ute i bara skjorta fast slutligen gick vi i alla fall in. Det kom en jobbig kille och snackade med oss och ville nite låta S vara eftersom han var från Australien och ville snacka med henne eftersom han bott i Sverige i så många år. Efter en stund fick även jag en kille efter mig och tittade skeptiskt på honom, hur gammal var han egentligen? Jag fick sen reda på att han var 21...

Hmmm, jag försöker verkligen att inte döma folk efter saker de inte kan rå för, som kön, ålder, sexuell läggning, ursprung och allt sånt. Men vad skulle jag ha en 21 åring till? Okey, jag vet vad ni tänker, en sak skulle jag kunna ha honom till, men det spelar ingen roll att han verkar vara en trevlig och snäll kille, jag kan liksom inte se honom som en man. Han är ju bara en pojke.

Han vägrade ge sig och tjatade om att få bjuda ut mig på middag och när vi suttit och dividerat i åtminstone en halvtimme sa jag att han kunde få mitt telefonnummer om han lovade att gå därifrån. Sagt och gjort, han fick det, jag sa att jag inte lovade nåt och sen gick han.

Först då börjar killarna som står bredvid oss att prata med mig och undrar på engelska om de borde ha räddat mig... Ja, det borde ni ha gjort sa jag, men sen umgicks vi med dem resten av kvällen, det var riktigt trevliga. De var och besökte en kompis som flyttat till Sverige för ett jobb och skulle stanna över helgen. Problemet var bara att han lämnat dem på puben och gått hem och de visste inte var han bodde. De trodde nåt med Mörby Centrum.

När kvällen var slut hade jag erbjudit mig att skjutsa dem till Mörby och så blev det, när vi kom dit visste de däremot inte alls vart de skulle. De hade ringt sin kompis och fått en halvdan vägbeskrivning men när de ringde igen när vi inte hittade så svarade han inte igen.

Slutligen lämnade vi av dem vid en rondell och åkte hem, jag hade dåligt samvete och plötsligt började det att regna.

När vi var hos mamma för att hämta Turre fick jag först ett sms av J och sen när jag precis hade smsat tillbaka ringde D och beklagade sig att de nu letat efter lägenheten i en timme och fortfarande var vilse. Jag erbjöd mig att hämta dem och så fick det bli. Mamma blir förstås nojig av såna saker men de verkade vara trevliga, normala killar och jag tyckte nog att jag, S och Turre skulle kunna rå på dem om det behövdes. Dessutom hade vi fått reda på långt tidigare innan vi visste att vi ens skulle skjutsa dem att D var polis. Sen att de sa att han dessutom skulle vara "detective" verkade osannolikt, han hade ju inte ens lagt märke till var de bodde. Fast S lyckades ju skrämma killarna halvt från vettet när hon sa att det ju lika gärna kunde vara vi som var psykopater och att vi tänkte kedja fast dem i källaren eller vid ett äppelträd när vi kom fram. Sen när vi åkte in i mitt område som ser ut att ligga ute i ingenstans, då blev de nog lite nervösa.

När vi kom hem satt/halvlåg de i soffan och så fick det bli, de var envisa nog för att vägra ta ur kuddarna och ligga skavfötters i den ganska breda soffan.

Innan vi gick och lade mig informerade jag dem om förutsättningarna, min syster skulle tävla sin häst i körning nästa dag och de skulle åka med dit, för jag tänkte då inte skjutsa dem någonstans innan jag sett syrran tävla. De protesterade inte, de bara accepterade det och så gick vi alla och lade oss.

Uttänjt te...

På torsdagskvällen hade jag förresten på inrådan av S dragit bort skavsårsplåstret jag satt över den nya tatueringen när jag skulle snorkla. Hon trodde inte att det var bra, själv tror jag att det är aldeles ypperligt, det ska ju sitta på skavsår tills de läker, varför inte en tatuering? Men i vilket fall så verkade tatueringen ha läkt på rekordtid, den verkade liksom vara helt färdig... Skavsårsplåster är nog bättre än saltvatten i alla fall.
När jag vaknade på fredagen av att M, H och nya gästen N satt och pratade en massa precis utanför där jag sov så sa M att S hade ringt om Dollybiljetten och ville att jag skulle ringa upp så det gjorde jag. Hon hade inte hittat knappen för engelska på ticnets hemsida men det gjorde jag... Det slutade ändå med att jag loggade in på mitt konto på ticnet och köpte biljetten på mitt kontokort annars hade hon varit tungen att regga en profil där och så och jag kunde uppenbarligen inte köpa biljetten på mitt konto med hennes kreditkort... Men det ordnade sig i alla fall och hon sa att hon skulle möta upp på flygplatsen senare och ha med sig mina pengar i Singapore dollar.
Sen åt jag frukost, M hade rostat en macka åt mig och skurit upp en massa tomat och gurka eftersom hon visste att jag saknat grönsaker och jag åt upp allt hon lagt upp på min tallrik.
I M och H's bokhylla står en gammal Dalahäst, den fick de en gång på 70-talet av mina föräldrar och den är det enda som överlevde den tornade som kostade dem allt de ägde en gång i tiden då dottern K var liten. Kanske var det redan då förbestämt att våra familjer skulle hålla kontakten resten av livet?

Efter att ha pysslat med bloggen och foton hela dagen packade jag det sista och tog en dusch, nu var det dags att åka vidare till Singapore. Som vanligt var jag nervös för vikten på min väska men det visade sig vara okey i slutänden. Sen slängde vi upp våra väskor på bilflaket och åkte mot flygplatsen. Jag och H skulle till Singapore och gästen N skulle någon annanstans, hem tror jag. Väl framme hade vi väldigt gott om tid, runt 2½ timme i alla fall men killarna var stressade och ville gärna gå in och checka in. Själv stannade jag ute med M och väntade på S som dök upp strax senare med mina pengar. Sen när de åkt vidare tog jag det lugnt en stund till och sen gick jag in och checkade in och gick genom säkerhetskontrollen. Jag hittade H och vi tog en kaffe och dricka och sen dök även N upp och satte sig hos oss. Jag gick och köpte lite matsäck ifall jag inte skulle få mat på planet vilket jag trodde att jag inte skulle få och köpte därmed också en flaska vatten. Men sen visade det sig att det var ännu en säkerhetskontroll innan man gick in i gaten... men jag lyckades få tillbaka pengarna för vattnet och klämnade tillbaka det i kiosken.
Jag hade lyckats få en av de sämsta platserna i planet och dessutom ett mittensäte men det verkade som om fönsterplatsen var ledig, hur kom det sig? Jag blev ombedd att ta den där fönsterplatsen som jag inte ens blivit tilldelad trots att jag bett om fönsterplats, anledningen visade sig vara att någon absolut måste ha ett säte i mittgången på grund av klaustrofobi och visserligen blev vi då 3 personer istället för 2, men jag fick i alla fall sitta vid fönstret.
Dessutom visade sig turen vara med mig när det gällde mat också, det var inte många som hade mat inkluderat i biljetten men jag var en av dem!

Jag satt mest och läste och upptäckte plötsligt utanför fönstret hur det blinkade och blixtrade i och mellan molnen i horisonten och tipsade en pojke bakom mig om det och han blev jätteglad för tipset och satt och tittade han med.
Jag vet inte riktigt vad problemet med sätena var, men när vi landade var mina ryggmuskler helt slut och jag hade svårt att stå upprätt och slutligen påverkade det magen också som började värka. Vi tog en taxi hem till M's brorsas familj i Tampines och där väntade hans son på oss. Han gav mig ett glas kallt vatten och satte igång massagestolen åt mig. Där satt jag nog i nästan en timme och sen gick vi ut för att hitta nåt att äta, klockan var nu runt 23.30. H visade mig en liten kvartersrestaurang som hette Mr Prata och där åt vi en typ av bröd som heter Chapati och med det serveras en typ av curry som man doppar brödbitarna i. Till det drack vi Teh Tarik som är typisk dryck i Singapore och betyder "Pulled tea" och så heter det för att det hälls upp på ett väldigt speciellt sätt för att få ett toppskum. Det var väldigt sött men också rätt gott faktiskt.

När vi ätit klart gick vi tillbaka och tog en dusch och gick och lade oss.

Vägarna är öde i Australien

På torsdagen väckte M mig vid 6.30och tanken var att vi skulle åka genast men jag var väldigt bestämd när jag hävdade att jag behövde frukost före avfärd. Alltså bredde jag mig en macka med avokado och tog en kaffe och då gjorde de andra det också. K var trött och tog med sig både täcke och kudde när vi väl kom iväg och M tog första skiftet vid ratten. Nån timme senare stannade vi för att rasta och titta på Charlie, buffeln som var med i Crocodile Dundee, när han blev gammal och dog stoppade de upp honom och ställde honom på den här vägkrogen.
Nästa stopp vi gjorde var vid en lång raksträcka och i Australien är det så lite trafik att vi kunde ligga mitt på vägen och ta bilder utan att vara i vägen för någon.

När vi bytte förare i vår bil tyckte jag att det blev lite obehagligt, det gick lite för fort. Men vi kom hela fram till Daly River där vi skulle hälsa på några vänner till M och titta på deras gamla hus och M's gamla arbetsplats ett galleri. Utefter vägen dit såg vi en massa mark som låg under vatten och bara två veckor tidigare var vägarna ut dit stängda.

Vi kom till Daly Rivers Aboriginsamhälle och åkte först till galleriet. Vi var där längre än vad de flesta av oss kände för så vi väntade utanför på att M skulle tröttna. När vi skulle åka vidare ett par hundra meter hoppade K och M upp på flaket och satte sig och det visade sig vara ett stort misstag! När vi kom fram till postkontoret för att prata med M's kompis kom polisen ikapp och det slutade med $ 100 böter för M och K vardera och $ 80 för H som kört bilen. Ta det gånger 6,70 så får ni svenska kronor och inser att det var rätt mycket pengar... Sen satte vi oss i skuggan och åt lunch och både hundar och en örn kretsade runt oss för att se om vi skulle dela med oss. Sen gick jag och m till kyrkan för att ta oss en titt och sen pratade vi lite med folk hon kände och jag fick en chans att ta några kvicka porträtt på dem, men jag kunde inte ta tid på mig så de blev sådär...
Sen delade vi på oss och jag K och H åkte ned till själva Daly River och tittade och de andra åkte hemåt. Floden var hög men det syntes att det varit mycket högre tidigare. Det är till och med så att campingen vid Daly River flyter bort mest varje år och sen bygger de om den. Vi var inne på puben där och tog en dricka och de hade precis öppnat efter årets översvämning. På vägen hem höll jag återigen utkik efter wallabies men det gick väldigt fort på den lilla vägen och jag såg inte skymten av en enda och trots att jag var fruktansvärt rädd så somnade jag i några sekunder här och där och vaknade till när det krängde till som värst.

Slutligen var vi nästan hemma och då ringde H's telefon och eftersom det är olagligt att prata i telefon när man kör i Australien så svarade jag men bilen lät för mycket så jag hörde inte vad människan i andra änden sa så slutligen stannade H vid vägkanten och det visade sig att en kompis till honom skulle stanna över natten och var på väg till deras hus. Alltså åkte vi hem en stund och såg till att han kom till rätta men sen var det bara att sätta sig i bilen igen och åka in till Darwin och premiären för den stora strandmarknaden där. Tanken var att jag skulle köra så att H kunde stanna hemma med sin kompis men K insåg att hon inte skulle hitta dit, så han skjutsade in oss och släppte av oss vid marknaden där vi sneare mötte upp med M och hennes kompisar som varit med tidigare på dagen också. Vi hann se solnedgången över stranden och det var en massa folk där tillsammans med oss och tittade. Sen delade vi återigen upp oss och jag och K gick tillsammans runt marknaden och m gick med sina kompisar. Vi köpte en varsin majkolv penslad med vitlökssmör och sen köpte jag ett varsitt armband åt oss för 1 dollar styck, sen precis innan vi gick hemåt köpte vi en varsin dricka och jag köpte en godisrem som vi delade på. Någon mat vi kände för hittade vi inte trots att vi var hungriga och det fanns en massa matstånd, en del av marknaden var liksom avdelad just för mat...
Sen promenerade vi upp till killarnas lägenhet eftersom vi inte orkade stanna och vänta på fyrverkeriet och lagom tills vi kommit dit satte det förstås igång och deras balkong låg åt fel håll. Efter en stund kom S, M's kompis för att hämta oss och köra oss hem men satte sig och snackade en stund först. Vi hade en diskussion om musik och konserter och jag nämnde att jag skulle se Dolly Parton i augusti. S blev eld och lågor och undrade; var? I Stockholm svarade jag och hon undrade om hon fick komma över för det! Av tonen kunde jag dra slutsatsen att hon förmpdligen menade allvar också... Visst, vi skulle nog kunna fixa biljett, jag berättade hur hon skulle gå in på ticnet och köpa en. Strax senare körde hon oss hem och jag och k delade på en kopp med snabbnudlar och sen gick vi och lade oss, det hade varit en lång dag! Klockan var redan midnatt när jag kom i säng efter en välbehövlig dusch, jag var så trött att jag var illamående.

Middag och Dolly

Det var en väldigt vanligt dag på jobbet, inget särskilt hände, bara en massa rutinarbete. När jag kom hem var jag ändå helt utsliten och var tvungen att lägga mig ned i en halvtimme och bara vila. Sen plockade jag undan lite och diskade, men det var inte särskilt rörigt egentligen. Jag hoppade sen in i duschen och påbörjade middagen, jag skulle ha en kompis över på middag nämligen. P dök upp lite tidigare än väntat men hade inga problem med att vänta på maten och hjälpte dessutom till att riva parmesanen till risotton han hade önskat till middag.
Sen gjorde jag en risotto med trattkantareller, de sista jag hade i frysen och färsk grön sparris. Till det åt vi några stekta tigerräkor. Sen flöt vi ut i soffan med alla värmeljusen tända och eftersom det äntligen började bli lite varmare i huset så hamnade vi i risottokoma och bara stirrade ut i luften medan vi klappade katten och hunden som lagt sig på varsin mage. Sen ringde L från Gambia och B var också på tråden, de undrade om jag skulle komma ned och då kändes det verkligen som om jag ville det. Jag känner mig lätt lite oönskad och när någon då visar att det inte är så, då blir jag så himla glad. Kanske är det lätt hänt att det blir så om man varit utfryst och mobbad i skolan? Alltså bestämde jag med dem att jag kommer ned om jag hittar en biljett. Om jag bara fick en flygstol var jag välkommen att bo i deras extrarum.
Sen åkte P hem och jag satte mig och tittade på film, det blev Värsta Familjen och den var väl sådär då... Lite töntig och menlös men ändå lite söt. Jag köpte också biljetter till Dolly Partons konsert i Globen den 27 augusti åt mig och brudarna. Jag hade försökt få ihop alla svar redan på morgonen men av olika anledningar fick jag svar först på eftermiddagen av en av dem, så det blev inte alls så bra biljetter som jag hittade på morgonen när de släpptes. Men hellre gott sällskap än riktigt bra platser! Dessutom var jag ju själv upptagen en stund då jag fått svar, så det var till viss del mitt eget fel också.