De vet att jag inte gillar paprika

3/5 På söndagen åkte jag ned till kondis och satte mig och skrev i min blogg, som alltid ligger jag långt efter, men än har jag i alla fall inte gett upp att komma ikapp denna gång. Jag är fortfarande ledsen att jag inre lyckades göra det förra året och större delen av det året inklusive resor föll ju bort och det betyder till viss del att jag också glömmer bort det. För mig är det ett sätt att minnas att fota, skriva och sen se bilderna och mina blogginlägg, mycket faller annars ur mitt minne och om jag läser blogginlägg något år senare så kan jag inte ens minnas att jag skrivit det eller varit med om det som står...
Jag gillar att vara stammis på ställen och att bli igenkänd. Det känns bra att de gärna gör lite extra för att göra mig glad och att det ser ut som om de uppskattar när jag kommer dit och att de kommenterar om jag varit bortrest, det vill säga, de märker när jag är bortrest. På kondis har de lärt sig att jag inte gillar paprika, att jag vill ha den skvätten av mjölk som blir över när de gjort min latte. Jag brukar vilja spä ut den lite om det har blivit mycket skum i den så att den är stark.

Hur får man med sig så tunga saker hem?

Ja, om ni ni undrar vad som hänt och varför det varit så lång tid mellan mina inlägg på sistone så är det för att blogger strular. Jag lade ned 2 timmar på att göra två långa inlägg och raderade sedan mina anteckningar om de två dagarna och var nöjd. Men se, de inläggen försvann dagen efter och det lovades att det var tillfälligt, men nu är de borta fortfarande. Jag tappade sugen en del efter det, hur vet jag att inte andra inlägg försvinner efter att jag lagt ned en massa jobb på dem?
Jag tänker hoppa över de två dagarna jag redan skrivit om och hoppas att de inläggen kommer tillbaka, annars kanske jag försöker komma ihåg vad som hände de dagarna senare.

På onsdagen blev jag väckt av grannens renoveringsarbeten på våningen ovanför, det lät inte måttligt, det var så att väggarna och trumhinnorna vibrerade. Jag försökte envist sova vidare men gav slutligen upp och gick upp vid 10. Jag tog bussen till stationen och tog tåget därifrån till stan. Jag gick av vid Bugis så som J sagt att jag skulle och tog sedan promenaden mot Sim Lim Tower som dagen innan. På vägen dit hittade jag en typisk Singaporisk (heter det så?) matmarknad och stor var den. Jag gick runt och föröskte bestämma mig för vad jag skulle äta till frukost och försökte att inte se så vilse ut, jag skiljer mig ju ändå rätt mycket från mängden rent uteseendemässigt menar jag, jag behöver ju inte nödvändigtvis se ut som en idiot också. Slutligen beställde jag en won ton nudelsoppa med en självsäker min och svarade på frågor om jag ville ha chili eller inte och så på ett så världsvant sätt som möjligt. Sen satte jag mig ned och åt lika tyst och koncentrerat som alla andra. Jag som inte gärna äter mat till frukost har börjat vänja mig vid nudelsoppa till frukost och tycker att det är det minst underliga man kan hitta till frukost i alla fall i Singapore. Jag betalade för övrigt 2.50 singapore dollar för soppan, det motsvarar 12.50:-. Ganska överkomligt eller hur?
Jag hade tittat efter ananas dagen innan och bara hittat svindyr ananas, dyrare än hemma i Sverige till och med. Men nu hittade jag ett stånd som sålde färskpressad juice och jag fick köpa uppskuren, skalad ananas från dem för ett riktigt bra pris, runt 5-10:- tror jag det blev.
Sen gick jag vidare mot Sim Lim Tower för att hämta elektronikprylarna jag beställt till svågern. Det visade sig att de inte kommit in ännu och efter lite förhandlande lovade han att den skulle vara på plats om en timme.
Jag gick tillbaka mot marknaden och just då ringde J och sa att hon var i stan för att möta upp mig så vi bestämde ett ställe att mötas på och bara 5 minuter senare dök hon upp där. Sen gick vi till Starbucks och tog en kaffe och balgisk våffla var och efter att vi fikat klart ringde J till butiken i Sim Lim och kollade om grejerna hade kommit och det hade de så vi gick tillbaka dit. När vi kom dit visade det sig vara både skrymmande och tunga grejer och svågern som sagt att han skulle försöka hitta något som inte var tungt eller stort... man kan ju undra hur stort det han valde bort var? Dessutom ville de inte ta kreditkort så jag var tvungen att gå ut till bankomaten och hämta ut runt 3500:- i kontanter vilket är rätt mycket i Singapore. Sen funderade vi på hur vi skulle göra. Planen var att spendera dagen i stan och inte kunde vi bära omkring på denna jättelåda hela tiden. Vi spånade på en ölkärra men kom fram till att den nog inte gick att ta med sig ombord på planet dagen efter och det skulle ju innebär att jag skulle få bära omkring den på flyget. Sen kom vi på att den kanske skulle gå ned i en kabinväska och dem får man ju ta med sig ombord. Sagt och gjort, vi gick till ett varuhus och hittade en kabinväska för c.a 250:-, det var ju överkomligt så vi köpte den, packade ned grejerna i den och gick vidare till Coffee Bean and Tea Leaf för nästa fika. Det var tur att J var med, jag hade nog haft svårt att ta ett beslut om väskan utan någon att "bolla" med.
J hade nästan garanterat att jag skulle gilla kaféts iceblended coffee, hon jobbade på den koncernen tidigare och ville visa mig denna fantastiska dryck.
Hon beställde en iceblended mocha till mig och det var alltså en mixad kaffe, is och chokladpulver och den var verkligen fantastisk! Men sen spillde jag ut halva över bordet så det jag fick inte njuta av den så länge som jag hoppats. Service är för övrigt inte en stark sida hos folk i Singapore, de gör det de ska men inte med något extra leende eller snabbhet eller annat du hoppas på när du köper en tjänst och J sa också att hon föredrog Europeer som kunder när hon jobbade där för de är artigare mot servicepersonalen också.
På alla borden satt det skyltar att man inte fick plugga på kafét och man kan ju undra varför, det var ju inte så att det var fullt där inne trots att folk faktiskt satt och pluggade där trots skyltarna. Det är så mycket förbud i Singapore att folk inte bryr sig om förbud de tycker är larviga och de skojar om alla förbud också och säger ofta: Singapore is a fine country!
Medan vi satt på fiket inne i det stora köpcentret satte regnet igång som väntat, men vilket regn sedan! Det var ett ösregn utan like och det blixtrade och dundrade och jag var glad att vi satt så pass långt inne i köpcentret att vi bara såg vädret och knappt hörde det alls.

Fördelen med ovädren i Singapore är att de ofta försvinner lika kvickt som de kom, så någon timme senare kunde vi lämna fiket och gick sedan mot fiskmarknaden och där köpte jag räkchips, 2 stora påsar (1 kg), fatta hur mycket chips det blir om man tillagar dem! Min familj är galna i dessa så jag tänkte det var lika bra att handla när det var billigt. Jag betalade 15 kronor för 1 kg... Jag älskar marknader och dessa stora säckar med grejer man inte vet vad det är eller vad det används till, man lär sig så mycket nytt om mat. J visade mig saker hon trodde kunde vara intressanta för mig och svarade så gott hon kunde på alla mina frågor. Jag köpte också lite glasnudlar och jasminblommor att blanda i te.
Sen gick vi tillbaka till där vi börjat dagen ungefär och gick in på ett köpcenter för att hitta något att äta. Jag hade begärt att vi skulle äta någonstans där de accepterade kreditkort, jag ville inte gärna ta ut mer kontanter när jag skulle åka hem dagen efter och jag ville stå för middagen.
Vi hittade ett ställe som serverade kinesisk mat och J beställde en del och jag fick säga vad jag gillar och ville prova. Det blev en het sallad med sesamolja och sjögräs, dim sum med räkor, stekt ris med vitlök, räkor friterade med en särskild sorts saltat ägg och någon sorts dumpling med ris i. Det var gott och intressant, J tyckte att salladen var lite väl het och jag tyckte att räkorna var lite väl oljiga, annars var vi nöjda.

Sen var klockan rätt mycket så vi gick till tåget och åkte hemåt. Hon kliver ju av tåget före mig och det gör de flesta andra också. Alltså var det väldigt trångt när vi gick på men innan jag var framme hade jag fått sittplats. Jag fick stå även på bussen från stationen men lyckades mot alla odds att kliva av på rätt busshållplats i mörkret trots att det ser likadant ut överallt.

När jag kom hem visade det sig att H inte hade ätit middag hemma hos M's mamma som jag trott att han skulle göra, så han var hungrig. Alltså höll jag honom sällskap ned till mr Prata eftersom det var sista chansen att umgås för den här gången. Jag blir förvånad varje gång jag ser någon äta ris och sås med händerna så som indierna som jobbar där gör. Det ser faktiskt rätt så ofräsch ut... Jag tog en bit stekt bröd med currysås och H åt en läskig bulle med en hel räka med skal på... och sen åt han upp mina rester. Till detta drack vi förstås tänjt te...
Efter en dusch avslutade jag ännu en lång dag.

Uttänjt te...

På torsdagskvällen hade jag förresten på inrådan av S dragit bort skavsårsplåstret jag satt över den nya tatueringen när jag skulle snorkla. Hon trodde inte att det var bra, själv tror jag att det är aldeles ypperligt, det ska ju sitta på skavsår tills de läker, varför inte en tatuering? Men i vilket fall så verkade tatueringen ha läkt på rekordtid, den verkade liksom vara helt färdig... Skavsårsplåster är nog bättre än saltvatten i alla fall.
När jag vaknade på fredagen av att M, H och nya gästen N satt och pratade en massa precis utanför där jag sov så sa M att S hade ringt om Dollybiljetten och ville att jag skulle ringa upp så det gjorde jag. Hon hade inte hittat knappen för engelska på ticnets hemsida men det gjorde jag... Det slutade ändå med att jag loggade in på mitt konto på ticnet och köpte biljetten på mitt kontokort annars hade hon varit tungen att regga en profil där och så och jag kunde uppenbarligen inte köpa biljetten på mitt konto med hennes kreditkort... Men det ordnade sig i alla fall och hon sa att hon skulle möta upp på flygplatsen senare och ha med sig mina pengar i Singapore dollar.
Sen åt jag frukost, M hade rostat en macka åt mig och skurit upp en massa tomat och gurka eftersom hon visste att jag saknat grönsaker och jag åt upp allt hon lagt upp på min tallrik.
I M och H's bokhylla står en gammal Dalahäst, den fick de en gång på 70-talet av mina föräldrar och den är det enda som överlevde den tornade som kostade dem allt de ägde en gång i tiden då dottern K var liten. Kanske var det redan då förbestämt att våra familjer skulle hålla kontakten resten av livet?

Efter att ha pysslat med bloggen och foton hela dagen packade jag det sista och tog en dusch, nu var det dags att åka vidare till Singapore. Som vanligt var jag nervös för vikten på min väska men det visade sig vara okey i slutänden. Sen slängde vi upp våra väskor på bilflaket och åkte mot flygplatsen. Jag och H skulle till Singapore och gästen N skulle någon annanstans, hem tror jag. Väl framme hade vi väldigt gott om tid, runt 2½ timme i alla fall men killarna var stressade och ville gärna gå in och checka in. Själv stannade jag ute med M och väntade på S som dök upp strax senare med mina pengar. Sen när de åkt vidare tog jag det lugnt en stund till och sen gick jag in och checkade in och gick genom säkerhetskontrollen. Jag hittade H och vi tog en kaffe och dricka och sen dök även N upp och satte sig hos oss. Jag gick och köpte lite matsäck ifall jag inte skulle få mat på planet vilket jag trodde att jag inte skulle få och köpte därmed också en flaska vatten. Men sen visade det sig att det var ännu en säkerhetskontroll innan man gick in i gaten... men jag lyckades få tillbaka pengarna för vattnet och klämnade tillbaka det i kiosken.
Jag hade lyckats få en av de sämsta platserna i planet och dessutom ett mittensäte men det verkade som om fönsterplatsen var ledig, hur kom det sig? Jag blev ombedd att ta den där fönsterplatsen som jag inte ens blivit tilldelad trots att jag bett om fönsterplats, anledningen visade sig vara att någon absolut måste ha ett säte i mittgången på grund av klaustrofobi och visserligen blev vi då 3 personer istället för 2, men jag fick i alla fall sitta vid fönstret.
Dessutom visade sig turen vara med mig när det gällde mat också, det var inte många som hade mat inkluderat i biljetten men jag var en av dem!

Jag satt mest och läste och upptäckte plötsligt utanför fönstret hur det blinkade och blixtrade i och mellan molnen i horisonten och tipsade en pojke bakom mig om det och han blev jätteglad för tipset och satt och tittade han med.
Jag vet inte riktigt vad problemet med sätena var, men när vi landade var mina ryggmuskler helt slut och jag hade svårt att stå upprätt och slutligen påverkade det magen också som började värka. Vi tog en taxi hem till M's brorsas familj i Tampines och där väntade hans son på oss. Han gav mig ett glas kallt vatten och satte igång massagestolen åt mig. Där satt jag nog i nästan en timme och sen gick vi ut för att hitta nåt att äta, klockan var nu runt 23.30. H visade mig en liten kvartersrestaurang som hette Mr Prata och där åt vi en typ av bröd som heter Chapati och med det serveras en typ av curry som man doppar brödbitarna i. Till det drack vi Teh Tarik som är typisk dryck i Singapore och betyder "Pulled tea" och så heter det för att det hälls upp på ett väldigt speciellt sätt för att få ett toppskum. Det var väldigt sött men också rätt gott faktiskt.

När vi ätit klart gick vi tillbaka och tog en dusch och gick och lade oss.

Pho, banana bread och fest

Pa torsdagen behovde bade jag och K sovmorgon och vi gick inte upp forran vid 11.30, vi at lite frukost och sen fixade jag med bloggen medan K kampade for att vakna till liv ordentligt. Sen akte vi in till Parramatta for att shoppa lite och jag kopte en varmare topp for kvallens fest och K kopte tva mossor, hon gillar mossor och passar ratt bra i dem faktiskt. Sen gick vi till en av hennes favoritrestauranger och at Vietnamesiskt Pho, det vill saga nudelsoppa. Jag valde ra biff nudelsoppa enligt K's rad och det visade sig faktiskt vara ra biff i den... men det var helt okey. Jag hade dock hoppats pa samma nudlar som K fick men mina gick ned de ocksa.
Pa vagen tillbaka till bilen kopte jag en latte och ett "banana bread" tydligen ska det atas rostat med smor pa, sa nar vi kom hem provade jag det, men na, inte sarskilt gott alls. Det ar alltsa en banankaka, sa rostad med smor verkar konstigt och den var inte sarskilt god innan heller om jag ska vara arlig.

Sen akte vi hem och snyggade till oss lite och akte ivag pa en fest. Jag hade ratt trakigt eftersom inte en enda manniska var intresserad av att prata med mig men a andra sidan verkade de inte prata varst mycket med K och C heller... Jag och K pratade med varandra istallet och hundarna gillade i alla fall mig. Varden var visserligen vanlig men hade ju fler gaster att ta hand om.

Vi akte hem ganska tidigt och det tyckte jag var skont, fro fastan jag gatt upp sa sent sa var jag valdigt trott.

Lugn och ro men mycket gjort

Pa onsdagen gick jag upp vid 9.30 gjorde mig en macka och lite kaffe och satte mig vid datorn for att fixa med bloggen medan tvattmaskinen gick varm med allt jag behovde tvatta.
Det tog en hel del tid att fixa med alla bilder och bloggen och pa eftermiddagen tvingade jag mig sjalv att lamna lagenheten och ga mot affaren. Dessvarre trodde jag att jag var pa andra sidan gatan nar jag borjade, sa jag gick helt enkelt at helt motsatt hall. Jag hade alltsa gatt ratt om jag bara gatt at andra hallet. Efter mycket om och men och en stor cirkel var jag tillbaka vid gatan jag borjade pa och gick helt enkelt at andra hallet och 5-10 minuter senare hade jag hittat Woolworths eller vad det heter. Jag handlade lite brod, vatten, cola, majskolvar, laktosfri mjolk, gurka och avokado, det vill saga mer eller mindre flera kilo vatska... Ryggsacken blev tung att bara hem och dessutom var det uppfor. Innan jag lamnade kopcentret handlade jag middag pa KFC, jag valde nan All Star Box eftersom jag inte vet vad som ar gott dar. Nar jag gick hemat hade det blivit morkt men det kandes tryggt dar sa det gjorde inte sa mycket.
Nar jag kom tillbaka satte jag mig och tittade pa He's not that into you medan jag at min middag i omgangar och sen gick jag tillbaka till datorn och tvatten en stund och satte mig sedan att se Julie & Julia som var ratt sot faktiskt. Sen vid 23.30 kom K och C hem, de har jobb och traning pa onsdagar och det gjorde inte mig sa mycket, det kan vara skont att vara ensam en stund nar man ar sa pass van vid det som jag ar och bott hos andra sa pass lange.
K opch jag satt uppe och snackade skit till 1.30 eftersom hon fatt reda pa att hon faktiskt var ledig resten av veckan tack vare pasken, hon som normalt bara ar ledig mandag och tisdag kunde nu alltsa umgas med mig hela veckan.

Lugn dag

Pa tisdagen gick jag upp vid 9 och tog det sedan valdigt lugnt resten av dagen. Jag pysslade med bloggen och snackade en hel del med M och jag, M och H forsokte komma fram till hur jag skulle lagga upp resten av min resa. Vi surfade parallellt pa 2-3 datorer och tittade efter turpaket, flygbiljetter och tagbiljetter och diskuterade fram och tillbaka. Jag blir latt lat nar jag har det sa pass bra och bekvamt som hos M och H och vill egentligen inte aka darifran, dessutom tycker jag att det ar ratt besvarligt att komma fram till ett helt resprogram och det kravs alltid en stor kraftanstrangning for mig att komma igang. Vi bestamde nastan hur jag skulle gora men jag kom inte till beslut och bokade inget.
M gjorde laksa till middag och det var jattegott sa jag at lite for fort och fick dela upp maltiden pa kortare maltider och det tog mig en timme att ata klart. Jag maste prova att gora det hemma nagon gang.
Mina ben och fotter sag fortfarande ut som benen pa en kaldocka och jag kunde knappt boja vristerna for att jag var sa svullen efter flygresan och kanske vaderomslaget. Jag och M slog vara kloka huvuden ihop och kom fram till att hoglage och antihistamin kanske var en losning tillsammans med ett stort intag av vatska. Sen googlade M ocksa for sakerhets skull, men det tycktes sta ungefar vad vi kommit fram till. Alltsa tog jag en antihistamintablett och lade mig i soffan med benen over armstodet sa att de kom upp ordentligt. Sen lag jag dar och laste och blev slutligen sa trott att jag inte kunde halla mig vaken och somnade en stund.
Nar jag vaknade laste jag vidare och somnade inte forran vid 1.30.

1-års dag!

Igår var det exakt ett år sedan jag började skriva min blogg. Jag förundras över att folk faktiskt läser den... Det gläder mig enormt att det finns människor som faktiskt uppskattar att jag skriver bloggen och det är faktiskt en hel del jobb. Det kräver dessutom att man blir mer medveten om omvärlden så att man kan fotografera och skriva om den och jag kommer fortfarande på mig själv med att missa att göra det. Men det är kanske inte enbart negativt, det är nog bra att leva i nuet. En del tycker att jag mest bara listar vad jag gjort och att det är trist att läsa, det är okey. De som inte är intresserade behöver inte läsa min blogg, det gläder mig som sagt att det finns folk som uppskattar den, men den är faktiskt till stor del en dagbok för mig själv. Jag har svårt att minnas vad jag gjort från dag till dag och när jag läser inläggen jag gjorde i början av mitt bloggande har jag ibland svårt att minnas det som står där. Jag kan heller inte minnas att jag skrivit det.

Ibland är jag rädd att upprepa mig också, det är lätt hänt när man har minne som en guldfisk, ni får ha tålamod med mig.

Tack för att ni läser min blogg och ett extra tack till er som dessutom gör er besvär med att kommentera den!