Hur får man med sig så tunga saker hem?

Ja, om ni ni undrar vad som hänt och varför det varit så lång tid mellan mina inlägg på sistone så är det för att blogger strular. Jag lade ned 2 timmar på att göra två långa inlägg och raderade sedan mina anteckningar om de två dagarna och var nöjd. Men se, de inläggen försvann dagen efter och det lovades att det var tillfälligt, men nu är de borta fortfarande. Jag tappade sugen en del efter det, hur vet jag att inte andra inlägg försvinner efter att jag lagt ned en massa jobb på dem?
Jag tänker hoppa över de två dagarna jag redan skrivit om och hoppas att de inläggen kommer tillbaka, annars kanske jag försöker komma ihåg vad som hände de dagarna senare.

På onsdagen blev jag väckt av grannens renoveringsarbeten på våningen ovanför, det lät inte måttligt, det var så att väggarna och trumhinnorna vibrerade. Jag försökte envist sova vidare men gav slutligen upp och gick upp vid 10. Jag tog bussen till stationen och tog tåget därifrån till stan. Jag gick av vid Bugis så som J sagt att jag skulle och tog sedan promenaden mot Sim Lim Tower som dagen innan. På vägen dit hittade jag en typisk Singaporisk (heter det så?) matmarknad och stor var den. Jag gick runt och föröskte bestämma mig för vad jag skulle äta till frukost och försökte att inte se så vilse ut, jag skiljer mig ju ändå rätt mycket från mängden rent uteseendemässigt menar jag, jag behöver ju inte nödvändigtvis se ut som en idiot också. Slutligen beställde jag en won ton nudelsoppa med en självsäker min och svarade på frågor om jag ville ha chili eller inte och så på ett så världsvant sätt som möjligt. Sen satte jag mig ned och åt lika tyst och koncentrerat som alla andra. Jag som inte gärna äter mat till frukost har börjat vänja mig vid nudelsoppa till frukost och tycker att det är det minst underliga man kan hitta till frukost i alla fall i Singapore. Jag betalade för övrigt 2.50 singapore dollar för soppan, det motsvarar 12.50:-. Ganska överkomligt eller hur?
Jag hade tittat efter ananas dagen innan och bara hittat svindyr ananas, dyrare än hemma i Sverige till och med. Men nu hittade jag ett stånd som sålde färskpressad juice och jag fick köpa uppskuren, skalad ananas från dem för ett riktigt bra pris, runt 5-10:- tror jag det blev.
Sen gick jag vidare mot Sim Lim Tower för att hämta elektronikprylarna jag beställt till svågern. Det visade sig att de inte kommit in ännu och efter lite förhandlande lovade han att den skulle vara på plats om en timme.
Jag gick tillbaka mot marknaden och just då ringde J och sa att hon var i stan för att möta upp mig så vi bestämde ett ställe att mötas på och bara 5 minuter senare dök hon upp där. Sen gick vi till Starbucks och tog en kaffe och balgisk våffla var och efter att vi fikat klart ringde J till butiken i Sim Lim och kollade om grejerna hade kommit och det hade de så vi gick tillbaka dit. När vi kom dit visade det sig vara både skrymmande och tunga grejer och svågern som sagt att han skulle försöka hitta något som inte var tungt eller stort... man kan ju undra hur stort det han valde bort var? Dessutom ville de inte ta kreditkort så jag var tvungen att gå ut till bankomaten och hämta ut runt 3500:- i kontanter vilket är rätt mycket i Singapore. Sen funderade vi på hur vi skulle göra. Planen var att spendera dagen i stan och inte kunde vi bära omkring på denna jättelåda hela tiden. Vi spånade på en ölkärra men kom fram till att den nog inte gick att ta med sig ombord på planet dagen efter och det skulle ju innebär att jag skulle få bära omkring den på flyget. Sen kom vi på att den kanske skulle gå ned i en kabinväska och dem får man ju ta med sig ombord. Sagt och gjort, vi gick till ett varuhus och hittade en kabinväska för c.a 250:-, det var ju överkomligt så vi köpte den, packade ned grejerna i den och gick vidare till Coffee Bean and Tea Leaf för nästa fika. Det var tur att J var med, jag hade nog haft svårt att ta ett beslut om väskan utan någon att "bolla" med.
J hade nästan garanterat att jag skulle gilla kaféts iceblended coffee, hon jobbade på den koncernen tidigare och ville visa mig denna fantastiska dryck.
Hon beställde en iceblended mocha till mig och det var alltså en mixad kaffe, is och chokladpulver och den var verkligen fantastisk! Men sen spillde jag ut halva över bordet så det jag fick inte njuta av den så länge som jag hoppats. Service är för övrigt inte en stark sida hos folk i Singapore, de gör det de ska men inte med något extra leende eller snabbhet eller annat du hoppas på när du köper en tjänst och J sa också att hon föredrog Europeer som kunder när hon jobbade där för de är artigare mot servicepersonalen också.
På alla borden satt det skyltar att man inte fick plugga på kafét och man kan ju undra varför, det var ju inte så att det var fullt där inne trots att folk faktiskt satt och pluggade där trots skyltarna. Det är så mycket förbud i Singapore att folk inte bryr sig om förbud de tycker är larviga och de skojar om alla förbud också och säger ofta: Singapore is a fine country!
Medan vi satt på fiket inne i det stora köpcentret satte regnet igång som väntat, men vilket regn sedan! Det var ett ösregn utan like och det blixtrade och dundrade och jag var glad att vi satt så pass långt inne i köpcentret att vi bara såg vädret och knappt hörde det alls.

Fördelen med ovädren i Singapore är att de ofta försvinner lika kvickt som de kom, så någon timme senare kunde vi lämna fiket och gick sedan mot fiskmarknaden och där köpte jag räkchips, 2 stora påsar (1 kg), fatta hur mycket chips det blir om man tillagar dem! Min familj är galna i dessa så jag tänkte det var lika bra att handla när det var billigt. Jag betalade 15 kronor för 1 kg... Jag älskar marknader och dessa stora säckar med grejer man inte vet vad det är eller vad det används till, man lär sig så mycket nytt om mat. J visade mig saker hon trodde kunde vara intressanta för mig och svarade så gott hon kunde på alla mina frågor. Jag köpte också lite glasnudlar och jasminblommor att blanda i te.
Sen gick vi tillbaka till där vi börjat dagen ungefär och gick in på ett köpcenter för att hitta något att äta. Jag hade begärt att vi skulle äta någonstans där de accepterade kreditkort, jag ville inte gärna ta ut mer kontanter när jag skulle åka hem dagen efter och jag ville stå för middagen.
Vi hittade ett ställe som serverade kinesisk mat och J beställde en del och jag fick säga vad jag gillar och ville prova. Det blev en het sallad med sesamolja och sjögräs, dim sum med räkor, stekt ris med vitlök, räkor friterade med en särskild sorts saltat ägg och någon sorts dumpling med ris i. Det var gott och intressant, J tyckte att salladen var lite väl het och jag tyckte att räkorna var lite väl oljiga, annars var vi nöjda.

Sen var klockan rätt mycket så vi gick till tåget och åkte hemåt. Hon kliver ju av tåget före mig och det gör de flesta andra också. Alltså var det väldigt trångt när vi gick på men innan jag var framme hade jag fått sittplats. Jag fick stå även på bussen från stationen men lyckades mot alla odds att kliva av på rätt busshållplats i mörkret trots att det ser likadant ut överallt.

När jag kom hem visade det sig att H inte hade ätit middag hemma hos M's mamma som jag trott att han skulle göra, så han var hungrig. Alltså höll jag honom sällskap ned till mr Prata eftersom det var sista chansen att umgås för den här gången. Jag blir förvånad varje gång jag ser någon äta ris och sås med händerna så som indierna som jobbar där gör. Det ser faktiskt rätt så ofräsch ut... Jag tog en bit stekt bröd med currysås och H åt en läskig bulle med en hel räka med skal på... och sen åt han upp mina rester. Till detta drack vi förstås tänjt te...
Efter en dusch avslutade jag ännu en lång dag.