Hur många önskningar skulle du vilja ha?

6/1 Strandbilderna är inte från tisdagen utan söndagen. Det var mycket folk på stranden då och som ni ser så har alla kläderna på. Även frukostbilderna är från söndagen då jag fick frukostbesök av S och V. Jag bakade pannbröd och fixade kaffe och te och sen hade vi en god frukost. Min lägenhet har nog aldrig känts så hemtrevlig som när man har två vänner som äter frukost där. Självklart var hundarna också där och efter en frukost som gjorde att gästerna blev så mätta att de blev vimmelkantiga så blev det en liten vila på soffan innan de tog sig hem igen. Ja, jag gillar att ha besök och det här var verkligen finbesök.

På eftermiddagen på tisdagen ställde jag mig och lagade en pastasås av de grönsakerna jag hade köpt på söndagen, för de började se lite ledsna ut och om jag lämnat dem länge till hade de blivit helt förstörda. Jag hackade löken och skar auberginen i småbitar sen fräste jag dem i olivolja på rätt hög värme. Sen hade jag i de tärnade tomaterna, tomatpuré, buljongpulver, oregano, peppar och lite soya. Sen i slutet hade jag i en hel massa hackad vitlök och lite extra olivolja för smakens skull. Om man har i vitlöken i slutet istället så smakar det mer vitlök. Om man har i det i början så luktar det förvisso gott om maten, men det smakar inte så mycket vitlök och jag älskar ju vitlök. Jag är kvarts grek och kvarts bulgar och är uppväxt på vitlök. Det enda som kan få mig hungrig om jag är mätt är lukten av vitlök.
Senare på eftermiddagen åkte jag och Y på marknad i Klaeng, vi åkte lite väl sen insåg vi när vi kom fram och många hade börjat plocka ihop. Det var ändå väldigt hög kvalité på marknaden då den var för Thailändare och inte turister. Vi var ändå några västerlänningar där, mest svenskar, men majoriteten var utan tvekan Thailändare. Det var väldigt bra att jag hade Y med mig, det blev ju mycket enklare att fråga om priser och sånt med honom vid sidan, vi har också alltid väldigt trevligt tillsammans! Y´s sambo är svensk så ibland så chockar han mig med att säga något på svenska och då börjar jag alltid fnittra. Som när jag sa något när jag gick bakom honom, då ropar han över axeln: -Va sa´ru´, typ på Stockholmska! Normalt så pratar vi engelska med varandra, han pratar mycket bättre engelska än genomsnittet av Thailändare, utan tvekan och nu fick jag reda på att han lärt sig det själv! Imponerande!

På marknaden fanns det mesta man kan vilja ha eller behöva, en massa mat förstås, för Thailändare älskar att äta, både mat och godis. Det finns såna som säljer allt för ett kök, eller allt för en verktygslåda och såna som säljer rör och blandare till kökskranar och duschar, ja det finns allt, inklusive honung fortfarande på kaka, grillade grishuvuden, maskar och kackerlackor, småräkor och torkad bläckfisk också antikviteter. Jag hittade värsta fyndet tyckte jag, en Alladinlampa, en liten våg och ett gammalt strykjärn. De var dyra trots att jag fick lite rabatt för att jag köpte dem allihopa, jag minns inte riktigt hur mycket jag gav, men det motsvarade nog ett par hundra i svenska pengar i alla fall och det är mycket med Thailändska mått mätt. Redan när jag kom hem provade jag förstås att gnida lampan, jag måste ju bara testa. Men det hände förstås ingenting. Vad skulle du önska dig? Jag vet precis vad jag skulle önska mig, andra har väldigt många önskningar de skulle vilja ha och vissa är förstås av typen som skulle önska sig fler önskningar. Jag har en som gör alla andra önskningar överflödiga. Jag vill vara lycklig! Det är det enda jag behöver i världen. Det spelar ju ingen roll vad jag har, var jag är och hur jag lever, det enda som räknas är om jag är lycklig och är jag det så saknar jag ju inget. Lite djupa tankar sådär på kvällskvisten... Vi köpte lite goda saker att testa medan vi gick runt och vi smååt under tiden. Jag köpte allt jag ville testa och en del var gott och en del inte. Värt att prova sig fram när det är så pass billigt. Men man lär sig också vad saker kostar och blir ibland lite snål mot sig själv om något är "dyrt".
Vi kom i alla fall hem rätt tidigt och Y följde med mig upp för jag hade lovat att han skulle få pastasås. Hans sambo har varit sjuk och saknar helt matlust och har gått ner en massa i vikt, jag hoppades att han skulle bli frestad av lite västerländsk mat och bli sugen. Y sade senare att det funkade och att han ätit det jag lagat, det gjorde mig glad!

Tillsammans är man mindre ensam

10/8 På lördag förmiddag möttte jag upp J klockan 10 vid tunnelbanan vid Holland park. Tanken var att vi skulle äta frukost och sen gå en guidad tur med en kompis till honom. Han var dock sen så det blev en snabb macka på Starbucks och några smuttar på en sojalatte, sen fick jag ta med mig resten av latten och J åt upp det sista av min macka. Hans kompis S jobbar för "London Walks" som gör en massa olika guidade promenade i olika delar av London, de gör också en kvällspromenad till Jack The Ripper's mordplatser.
Den här skulle vara runt och i Notting Hill.
S visade sig vara en mycket bra guide och han får allt att bli väldigt intressant. Vi fick en dos av både historia och även lite filmplatser och information om filmen Notting Hill. När vi kom till Portobello Market blev det löjligt trångt och det var svårt att hålla ihop gruppen bland alla andra turister. Jag förstår verkligen inte vitsen med den marknaden, det säljs verkligen bara skräp där. Jag skulle inte vilja ha de grejerna ens om jag fick dem gratis. Däremot blir jag alltid avundsjuk på de som har tillgång till såna matmarknader som man hittar utomlands, grönsakerna, frukterna och även en del av den andra maten är så fina jämfört med vad vi kan köpa hemma i Sverige.
När vi gått en tur på runt 2 timmar gick jag, J och S och två andra vänner till honom till en pub i närheten. Vi satt där i runt 2 timmar och hade några rätt intressanta diskussioner eftersom tjejen i paret som var med är en polsk journalist, hon hade rätt intressanta historier att berätta och hade en hel massa intressanta åsikter också.
När vi skulle därifrån litade jag på att killarna som ju är infödda Londonbor skulle hitta till närmaste tunnelbana. Jag har aldrig varit i den delen av London så jag hade ingen koll alls. Slutligen efter en väldigt lång promenad på måfå så kom vi till Paddington Station och även inne där var det en bra bit innan man tog sig in i tunnelbanan. Killarna fortsatte till nästa pub och jag tog tunnelbanan tillbaka mot hotellet. Men på vägen dit gick jag förbi andra butiken jag varit på dagen innan för att slutligen köpa den där kjolen jag ville ha, det tog ett tag att hitta den men slutligen kom jag därifrån med den i handen i alla fall.
När jag kom tillbaka till hotellet lade jag mig på sängen en stund och hade precis somnat till när det återigen knackade på dörren! Vad fa håller de på med på det där hotellet egentligen?
Jag pratade med Ju i telefon och chattade med A, för jag var rätt deppig eftersom det var några kompisar som sagt att de skulle möta upp i London kvällen innan men som inte ens svarat på sms...
J hörde i alla fall av sig igen senare och vi bestämde att ses för en drink senare på kvällen. Jag släpade mig alltså in i duschen trots att jag jst då var mer eller mindre paralyserad av kraftlöshet. Sen tog jag tunnelbanan till Cutty Sark som ligger vid Greenwich, det tar ett bra tag att ta sig dit från Leicester Square, ungefär en timme, men vad gör man inte för att träffa en gammal vän?
Den långa resan höll på att bli ännu längre eftersom jag måste ha nickat till, när tåget stått stilla ett par sekunder fick jag för mig att jag missat stationsnamnet och att jag var framme, så efter några hundradels sekunders tvekan kastade jag mig av strax innan det lämnade stationen, halvt övertygad om att jag gått av en för tidigt, men det var faktiskt rätt station, jag hade missat en när jag nickat till.
Eftersom jag var både sen och lite chockad så skyndade jag mig ut och mötte J utanför stationen och när vi gått ett par kvarter för att se den vackra solnedgången så insåg jag att jag inte stämplat ut mitt Oyster Card när jag gått av tåget, jag hade inte sett var man skulle göra det. Vi fick gå tillbaka och jag skyndade mig ned och stämplade ut och sen gick vi snabbt tillbaka till skeppet Cutty Sark (so är ett gammalt teskepp) och där såg vi det sista av den fina solnedgången och sen gick vi en bit utefter strandpromenaden och satte oss på Charles Dickens favoritpub och tog en öl och pratade om hur dassigt livet är ibland och av någon underlig anledning känns det lite bättre att man inte är ensam, även om man inte vill att andra ska ha det jobbigt.
Sen tog vi tåget tillbaka mot de centrala delarna av London och sa hejdå på tåget eftersom J skulle åka några stationer till. Sen gick jag och lade mig direkt när jag kom tillbaka. Trots att vi deppat ihop lite under kvällen så hade jag i alla fall haft sällskap till det istället för att göra det ensam!

Äta myror (syrsor)?

4/3 På måndagen gick vi upp vid 10 och mötte upp med K och C, sen åkte vi ned till byn för att äta frukost.
K beställde nån sallad som tydligen var häftigt het men god och trots att det var rätt mulet och svalt så svettades hon ymnigt.
Nedanför oss på stranden lekte några munkar, det var en kul syn och vi roade oss med att iaktta dem och smygfota.

Eftersom det inte direkt kändes som något strandväder så bestämde vi oss för att åka till Klaeng istället, så efter att ha tankat moppen lite så åkte vi de 15 kilometrarna dit.
Vi drev omkring och bara tittade fortfarande helt omedvetna om att vi bara skummade staden i utkanten.
Vi hittade en hel del intressanta saker, som till exempel en tvättomat, ett tempel och intressanta ellösningar.

Vi hittade en matmarknad och K är lika intresserad av mat och marknader som jag så vi gick och tittade på allt och önskade att vi hade lika fina råvaror hemma i våra länder.
Fisken var så färsk att den fortfarande levde och skuttade runt på borden.
De flådda grodorna var en lite läskig syn för på bnåt underligt sätt så påminde de om bebisar och såna vill man ju inte gärna se flådda...
Vi hittade också skruvade bönor och två konstiga typer av musslor, en typ som hade nåt som såg ut som maskar som petade ut ur dem och en typ som lipade åt oss.
När vi gick förbi ett gatustånd där de sålde syrsor, gräshoppor och maggots så röd vi, fnissade lite och frågade om vi fick fotografera och sen gick vi vidare.
När vi gått runt hörnet så sa jag till K att om hon provade att äta dem så skulle jag betala, till min förvåning så sa hon ja!
Vi gick tillbaka men J stannade kvar, det där var nåt hon inte ville se sa hon...
Vi beställde syrsor och de tog en skopa, friterade och kryddade dem och lade dem i ett bananblad och gav dem till oss. De kostade 5 baht tror jag, det motsvarar 1:-.
K satte snabbt i sig en utan att tveka och vi hann inte ens med att fota eller filma, så hon satte i sig två till utan knussel. Det är nåt med K, hon påverkar mig utan att anstränga sig eller pressa, hon gör det genom att bara vara sig själv. Så av någpn anledning hade jag plötsligt bestämt mig för att prova jag med...
Jag brukar tänka såhär när jag ska göra nåt obehagligt eller läskigt: Om 5 minuter är det bara ett kul minne, hur farligt kan det vara?
Så med hjärtklappning och en viss rädsla för att spy rätt ut så stoppade jag en i munnen och tuggade!
Den var varken krispig eller mjuk som folk brukar säga att de är, det var mer en konsistens av en stekt svamp eller nåt sånt, mjuk men med tuggmotstånd.
Dessvärre smakade det som en halvrutten svamp också så när vi testat drack vi en hel del vatten för att skölja ur munnen. Men nu har jag gjort det och det är jag glad för!

När vi åkte tillbaka mot Mae Phim stannade vi på en annan marknad utefter vägen och där handlade vi lte frukt och jag köpte miniägg.
De lagade mat överallt och vi bemöttes med nyfikenhet och värme och ingen blev upprörd över att vi fotade allt spännande vi såg och J blev bjuden på en helt nyfriterad, färsk munk av en man som stod och bakade dem.
Senare på kvällen möttes vi upp på Buffalo Bill's för att ta en drink.
K och C bestämde sig för att testa alla shots på menyn, 9 stycken och efter en del grimaserande var de ganska nöjda och vimsiga och gick upp för att dansa när de blev bra musik.
Killen som underhåller på scenen där är verkligen väldigt bra, han spelar all möjlig bra musik, både ny och gammal och kan låta som nästan vilken artist som helst, till och med kvinnliga.