Jag blev så sned

På onsdagen gick jag tidigare från jobbet eftersom jag skulle till Huddinge Sjukhus för att träffa en näskirurg. Jag har väldigt svårt att andas genom min näsa eftersom den är så enormt sned. Jag är medveten om att ingen märker det bara sådär, men det gör att jag ofta sitter och håller ut kinden och därmed näsvingen när jag till exempel läser. Jag redan kollat näsan en gång för runt 5 år sedan och ställdes i kö till en viss kirurg eftersom han sades vara en av två kirurger i Sverige som kunde göra just den operation som jag behöver. Det som var så avancerat sades vara att lyfta ut näsvingen längst upp vid näsroten. Denna kirurg påstod däremot att det var mycket enklare operation än vad de andra kirurgerna påstått och med tanke på att den kirurgen som kan göra den typen av operation har slutat på sjukhsuet och börjat jobba privat, så är jag nog tvungen att tro den här kirurgen. Om jag fortfarande inte kan andas efter operationen så får jag väl ta itu med det då. Det han pratade om är tydligen en enkel operation som dessutom inte gör mig helt blå i ansiktet och bara sjukskriven i en vecka. Det är ju överkomligt. Dessutom var han mer villig än den tidigare läkaren att operera bort mina halsmandlar som besvärar mig en hel del. Även de hindrar min andning till viss del, dessutom luktar de illa och blir infekterade, svullna och ömma även ibland då jag inte ens är sjuk. Självklart gör de inte båda operationerna samtidigt och jag valde att prioritera näsan. Den kommer troligtvis inte att se särskilt annorlunda ut efteråt, bara lite rakare. Jag är varken nöjd eller missnöjd med hur den ser ut, den är helt enkelt jag och huvudsaken är att den fungerar och det är det vi ska fixa.

Tanken var att jag skulle till gymmet efter att jag varit på sjukhuset men jag hade glömt gymbagen packad och klar hemma i hallen och när jag väl var hemma hade jag inte energi att åka iväg igen. Dessutom hade ju Turre suttit i bilen ett bra tag redan.
På kvällen ringde mamma och pappa och ville att jag skulle komma över en stund och det gjorde jag men inte så länge, nu började visst resetröttheten att komma ikapp mig.
Väl hemma gick jag förstås ändå inte och lade mig utan satte igång att tvätta och titta på film.