Toppen Jakob!

Vi kom iordning och iväg rätt snabbt på tisdagsmorgonen trots att vi var 3 personer. Jag skjutsade G och S till Väsby station och de åkte tillsammans in till stan och Vasamuseet. Själv åkte jag och jobbade och kände att jag hade svårt att få undan grejer. På eftermiddagen fick jag låna syrran hemnyckel och åkte hem till henne och letade efter L's Gröna Kort. Hon hade förklarat för mig var hon trodde att det låg och jag gick in i hennes rum och möttes av en kör av pipande marsvin. De blev nog besvikna när de såg att det var jag. Jag hälsade på marsvinen och råttorna och de tuggade prövande på mina fingrar men gjorde inte illa mig.

Sen gick jag raka vägen till byrån och där låg kortet precis där hon trodde att hon lagt det. När jag ändå var ute och åkte körde jag ned till posten och hämtade fotoböckerna jag beställt, det var så spännande att ha dem i handen. Jag har ju mer eller mindre jobbat med dem sedan jag kom hem från resan i början av maj.
Jag har gjort 2 stycken, en till mig och en till H och M i Darwin. S ska ta med den ned till dem, nu ska jag bara komma fram till vad jag ska skriva för hälsning till dem i den.

När S kom hem från stan kvällen innan visade det sig att hon varit inne på Åhléns och köpt ett strykjärn till mig, det upprörde henne tydligen en hel del att jag inte hade något. Vi får väl se om jag någonsin använder det. Jag har ju klarat mig utan ett i drygt 6 år.
På eftermiddagen ringde G och sa att han just lämnat S med M och de skulle gå till Fotografiska museet och hon ksulle nog inte hinna tillbaka före konserten på kvällen. Alltså åkte jag hem direkt efter jobbet och tog min chans att vila en stund. Sen fräschade jag till mig lite, men inte för mycket för jag misstänkte att det kanske skulle bli regn och då är det ju ingen idé att ha lagt ned en massa jobb på smink och hår.
Under eftermiddagen och kvällen hade jag haft mycket kontakt med Ju och S och på nåt sätt lyckades vi ha sån tajming att ingen av oss behövde vänta nämnvärt på den andra och vi sammanstrålade utanför Grönan vid 18.50.
S hade ju Stockholmskortet och Ju hade kollat så att det gällde under kvällen och sonen A har ett säsongskort och Ju själv fick låna L's kort. Väl inne fixade A sitt "gratis" åkband och sen gick vi till andra sidan så han fick åka Fritt Fall. Han åkte den 2 gånger på raken eftersom det inte var någon kö och sen letade vi upp langosståndet medan han köade för nåt annat läskigt. Jag och S tog en varsin langos men jag valde dessvärre en med skagen och det blev så mycket och kladdigt att jag mår illa nu bara jag tänker på den. De hade däremot en massa färskpressad vitlök på dem och jag petade helt enkelt bort skagenröran och åt langosen med bara vitlöken och då var det riktigt gott och mycket fräschare. S tog en med gräddfil, lök och ost och var rätt nöjd och Ju åt upp hennes rester.
Sen gick vi mot dansbanan där lilla scenen är och plötsligt var den helt fylld med folk. En halvtimme tidigare var det inte en käft där. Vi ställde oss lite åt sidan men relativt långt fram och väntade där. Efter en stund ledsnade S och gick och satte sig utanför. Det verkar ju onödigt att stå upp när man kan sitta och hon förstår ju ändå inte texterna som ju är på svenska.

Titta här på bilden, A är bara 12 år gammal och redan längre än Ju, ändå är hon inte särskilt kort, närmare 1.80 tror jag hon är.

Jakob kom in nästan exakt i tid och möttes av ett jubel från publiken. Sen började han med en ny låt och fortsatte i stor stil med gamla och nya låtar i en bra blandning, han spelade också Olle Adolphson och en låt i duett med Margnus Ekelund, samma låt som de spelade när jag såg Jakob på Kulturhustaket i somras. Jag gillar den skarpt, jag måste kolla om Magnus finns med på Spotify, känns som om det kan vara värt att lyssna in sig på honom. De sjunger väldigt bra tillsammans och det är en fröjd att lyssna på dem. Låten de körde var "Utan er" http://www.youtube.com/watch?v=0vFyPxxfOdk

Det var skönt att se Jakob så avslappnad på scenen, jag har aldrig sett honom så förr och det gjorde upplevelsen så mycket bättre. Dessutom körde han nu Vackert Väder själv och utan att någon flickvän förstörde upplevelsen för mig. Dessutom verkar jag knappast vara den enda som har den som en favorit för det var den första låten då publiken plötsligt var som en stor back up kör som sjöng i perfekt harmoni och det var så jäkla häftigt att det inte går att beskriva. Kanske just för att det inte gjordes någon grej av det, det bara blev så och det var ett lugn som kom krypande över folksamlingen på nåt sätt. Alla bara sjöng mjukt och fint utan att försöka överrösta någon, de sjöng liksom bara för sin egen skull. Det hände vid ett tillfälle till och jag tror att det var "Bara vara vänner". Vi hade tur jag och Ju, han körde bådas våra favoritlåtar, men jag saknade trots allt "Du är allt jag vill ha" som är en av de absolut bästa.

Efter ungefär halva konserten gick en tjej som stod framför några killar som stod framför oss. Vi hade pratat lite med killarna och eftersom de var rätt långa och en annan kille som stod framför mig var nästan 2 meter lång, så hade A låtit mig ta hans plats gullkillen. Han tyckte väl att han såg ändå eller så är det bara för att han är så snäll och gó. Men i alla fall så såg jag mycket bättre, men när tjejen framför gick så smörade jag lite för killarna och fick stå framför dem ända framme vid staketet och sen drog de fram Ju också.

Jag fick ett par helt okey bilder vilket förvånar mig med tanke på hur mörkt det var, men vad gillar ni "Smurfbilden"? Tycker att den var lite cool. Jag såg att de satte blått ljus på honom och skyndade mig att fota, jag tycker att det blev rätt lyckat. Minen vet jag inte riktigt vad den betyder...?
Efter att konserten var slut hittade vi S ganska snabbt och sen gick vi över till andra sidan igen så att A kunde få prova Fritt Fall i mörker. Sen promenerade vi ut tillsammans och sen skiljdes vi åt och gick till varsin bil. Jag hade hittat en parkering utanför Cirkus, det var nästan tomt på den parkeringen, men så fick jag betala 275:- också... Undrar vad böterna går på där, kanske hade varit värt att chansa?
Sen åkte jag och S hemåt och tog en tur förbi busshållplatsen för att se vilka bussar som går hem till mig om det var så att S ville hem tidigare på onsdagen. Just den dagen blir svår för mig att komma ifrån på eftersom det är sista dagen på vårt räkenskapsår och jag måste se till att leveranser och fakturor har gått ut.
När vi kom hem bytte vi om till morgonrock båda två och satte oss i soffan med edamamebönor och Mer Svartvinbär/Hallon. S gillade edamamebörnorna som hon varit mycket nyfiken på sedan jag nämnde dem första gången och var förvånad över hur annorlunda de var jämfört med andra bönor och ärtor. Sen tittade vi på Änglagård, jag tyckte att det var ett bra sätt för henne att lära känna Sverige och svenskarna. Änglagård visar på ett så bra sätt svenskarnas både goda och dåliga sidor och det krävs nog en invandrare (Colin Nutley) för att se saker så klart. Som jag hoppats och trott så fanns det engelsk text som tillval och S gillade filmen. men man glömmer lätt hur tränade vi svenskar är på att ha text till filmer. Hon behöver verkligen koncentrera sig för att hänga med i filmen och hinna läsa texten. Sen ser ju vi ofta på engelskspråkiga filmer och då har vi ju fördelen att de flesta av oss kan engelska mer eller mindre bra också och lyssnar samtidigt som vi läser.

Innan vi gick och lade oss tittade vi lite i den nya fotoboken och S gillade bilderna.

Underbar vinterdag

Av en tillfällighet hade Gambia-L kommit på idén att ringa mig på söndag förmiddag. Hon hade ingen aning om att jag försökt få tag i henne på telefon eller att vi letat efter henne på pubarna. Hon hade bytt mobilnummer och har just nu ingen hemtelefon heller så det var ju tur att hon ringde mig. Vi bestämde oss för att ses för frukost på konditoriet en halvtimme senare. Det faktum att jag fortfarande var enormt trött eftersom jag inte sovit mer än ungefär 5 ½ timme eller nåt försvann i upprymdheten av att få träffas.

Vi hade en hel del att prata om och hon berättade om Gambia och sa att jag var välkommen att hälsa på och att hon skulle ta hand om mig. Så nu har jag nästan bestämt mig för att åka ned i Mars. Solen sken från en klarblå himmel och vi kände att vi borde utnyttja dagsljuset och det vackra vädret och ta en promenad. Då bestämde vi att jag skulle hem och sätta på mig långkalsonger efter som det trots allt var ganska kallt och så ville jag hämta kameran också. L skulle ta med sig dotterns hund Wilma och jag skulle förstås ta med Turre.
En halvtimme senare hoppade vi alla fyra in i L's bil och åkte till Runsa för att få lite öppna landskap där vi kunde njuta av solen. Hundarna som aldrig träffats förr nosade på varandra någon sekund bara och sen var det inget mer med det, de gick åt varsitt håll mesta tiden men kom väldigt bra överrens. L fick vänta på mig en massa förstås för jag måste ju stanna och ta bilder hela tiden och däremellan gick vi båda som Bambi på hal is för det var verkligen is hela vägen. Till och med hundarna stöp i backen ett par gånger när de for omkring.
Vi gick över en stor åker eftersom det fanns traktorspår rätt över den och de var inte lika isiga som vägen, men sen gick vi på vägen en bit till och slutligen vände vi ungefär då vi kommit till Väsbyån vid Ruinstaden som vi kallar den, det är ett övningsområde för bland andra räddningspersonal.

Sen gick vi tillbaka och tog en avstickare upp på Runsa Fornborg. Jag minns att jag blev väldigt besviken när jag gick upp där som barn med lekis eller skolan, jag trodde jag skulle få se en borg men det enda som fanns där var en stor klippa... borgen är ju för länge sedan borta. Men utsikten är fortfarande helt fantastisk! Efter en 2 timmars promenad med en klättring uppför borgklippan var vi återigen tillbaka till bilen, nöjda med att vi tagit vara på den vackra dagen och jag dessutom för att jag fått fotografera. När jag kom hem hade jag hunnit handla lite på vägen och så gjorde jag en rågmacka med rökt kalkon och stekt ägg och drack en kopp te medan kaminen gjorde sitt bästa för att värma upp det kalla huset.

Senare på kvällen åkte jag till M i Huddinge och vi tittade på Änglagård, jag kan inte fatta att han missat den helt...

Bravo Nutley!

På jobbet fortsatte arbetet med att komma ikapp efter julledigheten, men än så länge är det medvind i alla fall. På eftermiddagen precis när jag kom hem ringde det en tjej från SATS och det verkar på allas inställning så att det är en väldigt hård konkurrens mellan gymmen i Väsby. Hon ville absolut att jag skulle komma ned och provträna trots att jag sa att Medley var mycket billigare. Medley tar 390:-/ månad och de har som sagt gym, simning och gruppträning. SATS tar 470:- / månad + en registreringsavgift på 850:- som du egentligen inte får någonting alls för.
I vilket fall vill jag ge dem en chans, så jag lät henne boka in mig på ett blandpass på fredag klockan 17. Det blir 30 minuter cykel och 30 minuter core, kanske tar jag en titt på gymmet också.
Jag lade mig att vila en stund eftersom tröttheten sedan natten till måndagen nu började komma ikapp mig, men jag hann bara ligga i 20 minuter när jag fick ett sms av L att hon skulle vara hemma om 5 minuter. Jag snyggade till mig kvickt som attan och åkte och hämtade henne och sen åkte vi mot stan där vi skulle möta upp goda vännen S som flyttat till Dalarna men var på kurs i Stockholm. Konstigt nog var trafiken helt okey och det är knappt man kan tala om köer med tanke på att det hela tiden rullade framåt i alla fall, detta trots att vi kom till Järva vid 18 eller nåt sånt. Vi parkerade i Hötorgsgaraget så att Turre skulle hålla sig varm, sen gick vi till Filmstaden och hämtade ut våra förbetalda biljetter. Då visade det sig att S satt på en pub och tog ett glas vin med kollegorna och middagen vi skulle äta tillsammans hade hon ätit med dem... men jag och L gick in på Pizza Hut runt hörnet och 30-40 minuter senare dök S upp och var ett gott och efterlängtat sällskap till oss. Jag har inte sett henne sedan L's födelsedag i September! Vi hade gott om tid att sitta och komma ikapp lite i snacket och dessutom fick vi världens gulligaste servitris som var både glad, vänlig och dessutom gav L och S en nästan full vinflaska för priset av en halv karaff. Sen när hon skulle sluta för dagen kom hon förbi och sa hejdå innan hon gick. Kul med unga människor som vet hur man sköter ett jobb, hon var verkligen rätt tjej på rätt plats.
Efter middag och skitsnack var det äntligen dags för "Änglagård - tredje gången gillt". När vi väl kom in i biosalongen så var vi näst intill ensamma, bara tre personer satt därinne och kallt var det också. Det dök upp lite fler människor men många blev vi inte direkt och så satt vi allihopa ganska koncentrerat i mitten. Jag hade gissat att jag skulle gilla filmen, men att den skulle vara så bra som den var, det hade jag inte vågat hoppas på!
Det var så kul att få komma tillbaka till Änglagård, det var som att åka tillbaka till ett ställe man har spenderat en massa tid på, men varit ifrån länge och det var som att träffa gamla vänner att se alla karaktärerna igen. Dessutom har ju många av skådisarna både mognat och blivit duktigare skådisar under dessa år. Tyvärr är det ju flera som också dött under tiden, vissa äldre, men även några yngre som till exempel Viveka Sehldal som bara blev 57 år gammal. I eftertexten stod dessa skådisar listade, men Per Oscarsson har ju gått åt senare än vad filmen kommit ut så han fanns inte med i denna lista.
Jag är i alla fall mycket glatt överraskad, hur kommer det sig att Colin Nutley efter 16 år inte bara lyckas hålla samma standard utan dessutom lyckas höja den flera snäpp!?
Att se dessa gamla gubbar, Sven Wollter och Tord Peterson är en fröjd dessutom!
Vad är då det geniala med Colin Nutley eller åtminstone hans Änglagård-filmer?
Kanske är det så att det behövs en engelsman för att skildra det svenska så sant och rent som han gör? Kombinationen brittisk humor, en invandrares syn på sitt nya hemland och det tragikomiska i det svenska livet och landet, det är det som gör det så bra.
Han ser det positiva och det negativa i Sverige och svenskarna så mycket klarare än vad vi själv gör, själva fokuserar vi oftast på antingen det ena eller det andra beroende på om vi är optimister eller pessimister, han ser helheten.
Dessutom finns det ingen som så tydligt visar oss varför vi längtar till just den svenska sommaren. De spegelblanka, mörka, mjuka sjöarna, de böljande gröna fälten, de dammiga grusvägarna, de brännässlekantade dikena, de ettriga myggen, ja, Sverige är vackert och det ser och skildrar Nutley bättre än någon annan jag känner till!
Bravo Nutley!!!