Hur gjorde vi förr?

6/3 På tisdagen var jag fortfarande supertrött och trots att jag bestämt mig för att handla efter jobbet så blev det inte så, jag hade helt enkelt ingen energi för det. Internetuppkopplingen hade förresten helt pajat mitt på dagen, under lunchen och jag har insett att jag är helt handikappad utan... Man kan inte räkna på offerter för var ska jag hitta aktuella valutakurser? Hur ska jag skicka iväg eventuella offerter eller förfrågningar utan e-mail och hur ska jag överhuvudtaget interagera med folk som liksom jag har svårt att få saker gjorda över telefon? Inte ens uppkopplingen på telefonen fungerade så jag gissar att det egentligen inte hade nåt med vår uppkoppling att göra, men hur tar man reda på det utan internet?

När jag kom hem  eldade jag istället i kaminen och sov en stund på soffan.Sen diskade jag upp och städade i köket och så fixade jag lite med naglar och ögonbryn och sånt. Framåt kvällen tittade jag på Vänner och åt en middag av fryst pasta med sås från låda. Eftersom jag var så förbaskat sliten hade jag avbokat passet på gymmet och ägnade kvällen åt att försöka suga energi.
Månen var förresten så stark att det var riktigt ljust även sent på kvällen och träden gjorde skuggor på gräsmattan.

Kyss Karlsson

28/2 När jag vaknade på tisdagen hade det snöat igen, men det var i alla fall plusgrader så hoppet var stort att det skulle smälta bort snabbt, särskilt som Turres tassar nästan smälte ned snön för varje steg, det betyder att det  är rätt varmt och dessutom inte särskilt djupt. Jag kom inte från jobbet förrän rätt sent och fick skynda hem för att byta om och hämta gymbagen, jag hade äntligen fått energi nog att anmäla mig till ett pass. Jag hade valt Sh'Bam som tidigare alltid varit fullbokat när jag velat testa, men nu fanns det plats. Jag kom i tid den här gången och efter att ha hängt in jackan i skåpet gick jag för att värma upp lite på ett band. Jag gick 1 km (c:a 10 min) och sen gick jag till passet. Alla andra hade precis gått in och jag hamnade längst bak vilket passade mig väl.... just då...
När passet väl startade var det inte lika bra att stå långt bak, trots att instruktören står på ett podium är det svårt att se henne när man står längst bak och jag med mina koncentrationssvårigheter tappade takten hela tiden när jag först försökte lägga till armrörelserna på benrörelserna och också när tjejen framför mig gjorde fel hela tiden. På det stora hela var det dock ett jättekul pass och mer som Zumban på Medley, det vill säga någon blandning av Friskis och Svettis med enkla danssteg. När jag lärt mig koreografin kommer jag kunna ta ut svängarna mer, lägga på lite mer höftvift och bli tröttare. Kul var det i alla fall och man glömde helt bort att man tränade.
Efteråt gick jag till bandet igen och gick och sprang i c:a 15 minuter varav jag sprang 1x2 min och 1x1½ minut, jäklar vad jag tappat kondis... Fast jag hade ju visserligen gjort ett pass före också och var nog tröttare än jag trodde.
När jag kom hem for jag runt som en virvelvind och matade djuren, diskade, skalade potatis till mos, duschade, kryddade lax och stekte den, allt för att vara klar till 21 och Veckans Mord på Ettan. Jag hade blivit tipsad på Facebook om att de skulle besöka Hammarby Apotek i Upplands Väsby och berätta om mordet som hände där för 99 år sedan. Det visade sig tyvärr att det inte var särskilt utförligt och själva apoteket fick man se väldigt lite av, istället satt jag och tittade på annat i nästan 1 timme i väntan på inslaget...
Han berättade bakgrunden till uttrycket "Kyss Karlsson" som jag ju känt till hela livet mer eller mindre men insett de senaste månaderna att ingen som är född utanför Väsby känner till. Men Leif GW Persson menade att det var ett välkänt svenskt uttryck, inte något lokalt fenomen.
Jag kom i säng i rimlig tid, i alla fall med mina mått mätt.

Jag läste en bok

På tisdagseftermiddagen hade jag bokat in mig på Spinning Puls men senare stod det klart för mig att det inte fanns någon energi till det, nu var det flera veckor sedan jag tränade. Det är helt enkelt för mycket på gång och så fort jag inte har något som ska göras så kollapsar jag i soffan eller sängen. Jag bestämde mig för att det var helt okey och tillåtet och åkte istället hem och diskade upp och städade det sista i köket, åt en av lunchlådorna till middag och ägnade resten av kvällen åt att ta det lugnt i soffan och titta på The West Wing som jag nu har börjat om på. Jag rotade fram Turres "blöja", nu är jag trött på att torka piss överallt och att han förstör golvet och kylskåpet. Han hade inget emot att ha den på sig, men så fort jag har råd ryker nog kulorna i alla fall, det är ju pinsamt att ha en hund som måste gå i blöja...
Innan jag skulle sova läste jag vidare på Mammutjägarna som jag har på min Amazon Kindle och bestämde mig för att läsa ut den, inte var det så mycket kvar inte? Hoppsan, jag släckte lampan vid 2.30 eller nåt sånt, men då hade jag i alla fall läst ut boken.
Jag hade förresten plötsligt mitt på dagen fått klart för mig att Jakob Hellman återigen skulle spela i Stockholm nu på torsdag och när jag inte fick tag i Ju köpte jag trots allt 2 biljetter och tänke att jag kanske kunde få med någon annan om inte hon kunde. Men när hon ringde upp senare så visade det sig att hon kunde hänga på och vi bestämde oss för att äta middag också och att detta skulle bli hennes födelsedagspresent, hon fyller 40 nu i december och jag hade inga idéer för present och det här är ju nåt som vi båda uppskattar. Det ska bli kul på torsdag!

Vad är det för speciellt med en lergryta?

På tisdagen vaknade jag med migrän för första gången på många månader. Jag blev väldigt förvånad för när naprapat M jobbat med min nacke brukar det snarare ta bort hotet från migränen men nu tycktes den ha triggats, vad hade gått snett? Nacken tycktes ha gått snett... den kotan han knäckt tillbaka dit den ska, verkad ha hoppat tillbaka direkt. Normalt tar det flera veckor innan den hamnar fel igen. Jag tog mig slutligen upp ur sängen men var tvungen att äta en frukost i lugn och ro innan jag åkte till jobbet. Inget bröd fanns det hemma så jag rörde ihop ett par scones och drack ett stort glas te till det, sen kom jag äntligen iväg till jobbet. Det blev en kort arbetsdag för mig alltså och under tiden hade jag svårt att avgära om jag skulle kunna gå på spinningpasset på kvällen, migränen kom och gick så att jag ena minuten trodde att det går nog, nästa minut var jag övertygad om att det aldrig skulle gå. Slutligen var det dags att åka hem i alla fall så jag åkte hem och i en flygande fläng diskade jag lergrytan som stått i blöt och sen slängde jag i bulgur, squash, morötter, vitlöksklyftor, lök, vin, salt, peppar, juice från citron och lime, färsk timjan och lite margarin. Sen slängde jag in lergrytan i kall ugn och hystade iväg till gymmet och spinningen. Ännu en gång kom jag så sent att jag var tvungen att gå till receptionen för att få min biljett och jag var tvungen att lägga mina grejer i salen. Med facit i hand var det kanske inte så smart att köra spining med en paj nacke, man sitter ju framåtlutad över cykeln och sen tittar man upp på instruktören, det vill säga, det anstränger nacken och stopper blodflödet genom den rätt effektivt också. Det svartnade för ögonen ibland men då satte jag mig upprätt en stund och sen körde jag på igen, på det stora hela jobbade jag på bra. Instruktören gillar nog mig tror jag, jag tror att hon tycker att hon får ett gensvar från mig och tar gärna sikte på mig. Efter passet gcik jag inte på bandet den här gången, nu var det ju bråttom hem. Grytan som stått i ugnen runt 2 timmar nu, skulle egentligen stått i runt 1½, men jag tänkte att det ju knappast var någon större risk att det skulle bli bränt.
Mamma och pappa skulle komma och äta med mig och de blev lite sena eftersom de väntade på en hantverkare som inte kom, men sen dök de upp och vi högg in. Jag kan väl inte med gott samvete säga att det var jättegott, men det var ätbart. Jag tyckte inte att det var något speciellt alls och ingen av oss är spceiellt förtjust i bulgur heller men jag hade tänk att jag skulle prova. Vinet, citronen och timjan hade inte satt någon som helst smak på kycklingen eller resten heller, lite av en besvikelse tycker jag nog. Mamma och pappa tyckte att det var okey däremot och vi hade trevligt. Sen när vi drack kaffe rensade jag det sista av kycklingen till matlåda och Judas friade till förs mamma och sen hängde både han och Turre hos pappa.
När de åkte hem till sin hund satte jag återigen igång med svamprensingen och satte ny svamp på torkning. Jag tvättade två maskiner tvätt också och hängde upp den, sen tittade jag på House säsong 6 som jag just fått med posten medan jag rensade och rensade....

Hål ända in i huvudet?

På tisdagen vaknade jag med huvudvärk som kom från nacken, dags att fixa till den igen innan det utvecklas till migrän. Under natten hade jag haft konstiga drömmar om inbrott igen och jag blev jagad också. Undrar vad det beror på? På förmiddagen ringde C som jag inte sett sedan vi var i Gambia och hon undrade om jag kunde hänga på en Ålandskryssning på onsdagen? Det skulle vara gratis och middag, frukost och lunch var också inkluderat. Gratis är gott och eftersom detta dessutom var en visningsresa för att man skulle få se Cinderellas evenemangsdäck så hade jag också visst intresse för jobbföreningens skull.
Jag lyckades fixa så att jag kunde vara borta från jobbet på torsdagen och pappa lovade att passa hunden. Till lunch åt jag den där varma salladen jag berättat om förr, den som man kan beställa på Drop-In i Upplands Väsby, den kan jag definitivt rekommendera!
På eftermiddagen lämnade jag några paket på posten och åkte och köpte lite pärmar till jobbet också. Sen åkte jag hem och vilade lite och fixk plötsligt väldigt bråttom till spinningen, jag vet inte riktigt vad som hände... ena sekunden hade jag gott om tid och nästa var jag sen. När jag var på plats gick det inte att dra kortet men eftersom spinningen sällan är full så fick jag hjälp att checka in och sen fick jag springa rätt in i salen där de andra hade börjat ställa in sina cyklar och andra börjat värma upp lite smått. Jag lade väska och grejer innanför dörren och knölade in mig mellan cyklarna in längre bak i salen, sen kom jag på att jag inte tagit på mig skorna och det var bara att gå tillbaka. Som tur var hade jag haft sinnesnärvaro nog att fylla vattenflaskan innan jag gick in i salen, tyvärr glömde jag svetthandduken i väskan även andra gången så den fick jag klara mig utan. Jag blev glatt överraskad när jag kände att jag orkade så pass mycket som jag gjorde, det känns ju som om jag inte gjort många knop under sommaren. Dessutom kunde jag inte låta bli att tycka att det var lite kul att den unga killen som såg ut som en broiler var den som hade absolut svårast att hänga med! Gubbar och tanter och tjockisar, nördar och allt möjligt hade mycket mer ork än han. Ändå skulle det nog vara honom man plockade ut om man skulle välja vem av oss som var den mest vältränade i salen...
Lite ont i sittbenen och så får man ju räkna på när man inte kört spinning på ett tag men annars gick det klart över förväntan.
Efteråt gick jag 20 minuter på bandet varav jag sprang 3 minuter, det fanns inte så mycket kvar att ge efter spinningen. Men på mina 20 minuter kom jag i alla fall 2 kilometer så det var ett oket snitt med tanke på att jag inte ville köra stenhårt utan "skritta av" snarare. När jag kom hem rensade jag det sista av svampen och plockade bort de som hade ruttnat från torkbordet. Under tiden tittade jag på "What Happens in Vegas" och "Management", båda lite söta, romantiska komedier. Jag tog äntligen itu med Turres tänder som ju varit tandstensfria till det senaste året. Det tog emot att ta itu med det eftersom jag förväntade mig ett krig i samband med det...
Detta visade sig helt ogrundat, han skötte sig alldeles utmärkt och låg stilla och led trots att han tyckte att det var superläskigt och äckligt. Han fick mycket beröm och klappar och många andningspauser. Det svåra med att at tandsten är ju att krångla sig in i den lilla taxmunnen och sen ta i så pass att tandstenen släpper men med sån precision att man inte gör illa hunden. På vänster sida upptäckte jag något som såg ut som en halv månkrater under tandstenen och jag misstänker att det är ett svårt fall av karies och det är ett annat hål ända uppe vid tandköttet. Plötsligt undrar jag om en sån infektion kan vandra upp i näshålan och orsaka hans förkylningssymptom som han haft i snart 3 år? Syrran tyckte inte att det lät helt orimligt. I vilket fall som helst måste ju tanden kollas upp och antagligen dras ut, jag får ta tag i det så fort jag kommer hem från USA.
Jag städade undan, packade för kryssningen och vek den rena tvätten innan jag gick och lade mig.

Fast jag kan inte sjunga

På lördagen fortsatte jag med träden och efter en stund kom pappa och hjälpte till nån timme eller två, själv jobbade jag stenhårt i 5 timmar innan jag gav upp och med värkande armar och magmuskler åkte hemåt. Jag hade förstås min vana trogen en massa blåmärken och rivsår överallt också. De små kvistarna kapade vi förresten med "tång" och de lite större sågade vi med handsåg. Motorsågskedjan var nu så slö att den inte gick att använda. Den var helt ny när vi fällde trädet på fredagen...
Det kändes bra att ha kommit en bit på väg. Nu fanns inga stammar kvar på huvudstammen längre och allt var avkvistat. Även denna dag var Turre riktigt duktig och låg snällt och väntade på mig vid mina saker utan koppel eller halsband. Även denna dag hade jag ställt in ett pass på gymmet, men det kändes som om Bodypump var overkill när man har ett helt träd att lyfta...
Hjälpen av pappa var både oväntad och välkommen, jag brukar ju få göra allt själv och det kändes bra att ha både hjälp och sällskap. När jag kom hem var jag både trött och hungrig men eftersom klockan var så pass mycket ville jag inte sova, risken var ju att jag inte skulle vakna i tid att träffa G i stan som jag lovat. Istället hamnade jag i halvkoma i soffan och tittade på Bones, jag satt alldeles för länge och lyckades inte ta mig in till stan förrän till 23. Jag mötte upp G på Tudor men de stänger ju 23 så vi åkte direkt till Dubliner. Där träffade jag flera jag kände A och A och J. Dessutom en man jag pratat med för nåt år sedan som visserligen var trevlig och artig men alldeles för gammal för mig och alldeles för förtjust i mig för att det ska vara bekvämt. Till slut var jag också tvungen att tacka nej när han undrade om han fick ta ut mig på middag någon dag, jag gillar inte att behöva säga nej och föredrar att visa på andra sätt att jag inte är intresserad, så att frågan aldrig kommer alltså.
Sen fick jag en "komplimang" av en kille som sa att jag hade en jättesnygg häck eftersom han gillar breda häckar... Han borde ju vara mer medveten om gällande ideal och kanske gissa att få tjejer vill höra att de har breda häckar oavsett hur snyggt han tycker det är och hur breda de faktiskt är. De flesta av oss försöker ju glömma att den är där och dessutom alldeles för stor. Han var dock inte oartig och jag pratade med honom en stund men sen började det bli besvärligt att värja sig återigen och jag gick tillbaka till G där jag kunde vara trygg.

När jag dumpade honom plockade han istället upp en annan tjej vilket i sig är helt okey, men jag hoppas ju att vi inte är samma typ eftersom hon var en riktig padda... Det är något av det värsta jag vet att se vad killar som gillar en har för typ, jag vill gärna tro att jag är lite bättre än vissa av de andra de gillar... jag mår bättre av det liksom.

Förresten har jag nu hört från 3 olika personer, på bara 2 veckor att jag är lik Marlena Ernman! Själv tycker jag ju inte det, men hellre hon än de där paddorna. Fast i ärlighetens namn tror jag mest att det är det långa, ljusa håret...
När Dubliner stängde hamnade vi utanför och strax senare träffade vi 3 norskor från Trondheim som hade en Stockholmsweekend. De var jättekul och väldigt snygga och vi hade svårt att slita oss allihop tror jag. Men till slut åkte jag hemåt och var hemma vid 4, men då var jag hungrig och åt edamamebönor, så jag kom inte i säng förrän vid 5.40.

Vissa borde vara arbetslösa

På torsdagen var det sol och äntligen vindstilla. Det hade varit näst intill storm i flera dagar och min nya hängmatta som ju är ganska bred hade fungerat som ett segel och åkt omkring på verandan kors och tvärs. Vi satt ute och fikade på jobbet och det känns som sommar direkt.
En av de få saker som kan få mig på dåligt humör snarare än en snabb irritation är dålig service, jag har nog berättat det tidigare. På torsdagen fortsatte jag min jakt på grejer till de nödpackar vi jobbar med just nu. Först skjutsade jag en kollega till Märsta och sen var jag till flera järnhandlare och den första var helt ointresserad av att försöka hjälpa mig. När jag frågade efter ett pris på en vara så konstaterade han bara att han inte visste vad den kostade... inte : -Jag vet inte, jag kan ta reda på det. Nej, han bara ruskade på huvudet och sa att han inte visste vad den kostade... Men herrejävlar! Sådana företag förtjänar ingen annat än att gå i konkurs och såna människor förtjänar inte att ha ett jobb. Det enda roliga på det stället var att jag hittade ett låst skåp fullt med hänglås. Är inte det ganska kul, att det enda de låser in i hela butiken är lås... Nästa järnhandel fick jag visserligen ett trevligt bemötande på, men de tog en kund som kommit efter mig och tog hand om honom först och han hade frågor som räckte i 20 minuter, så jag gick därifrån. Men senare när jag var och letade i en annan avdelning letade de upp mig för att se vad jag ville ha hjälp med, mycket trevligare än vad det kunde ha varit. Men med tanke på att inte ens järnhandlare har ståltråd i större kvantiteter än 7 meters rullar så undrar man ju var det är tänkt att man ska handla sånt?
Plastslang och försvarets hudsalva fanns inte heller och det tar mycket längre tid att göra såna här ärenden än man någonsin skulle kunna gissa och jag kom hem senare än planerat och var fortfarande tomhänt.
Till slut åkte jag hem, tog det lugnt ett tag och åkte sen till gymmet för ett pass pilatesboll. Det är inte ett av mina favoritpass, det är svårt att bli riktigt trött eftersom det har så många aspekter och tekniker. Om man inte gör helt rätt känner man ingenting i stort sett och jag har svårt att andas på det sättet man ska till exempel. Det ska bli svårare och tyngre ju bättre man blir, men vi får väl se om jag har tålamod och tid att lägga ned på något som ger så pass lite. Eftersom jag inte kände av passet något alls gick jag ut i gymmet efteråt och tänkte jag skulle testa trappmaskinen eftersom J alltid snackar om att den är så bra träning. Jag var osäker på hur mycket jag skulle orka så jag valde ett fettförbränningsprogram och bara 5 minuter. Det var tungt men fungerade bra, efteråt var jag lite trött i låren. Sen gick jag till bandet där jag gick i 6 minuter och sen testade hur konditionen mådde och kan ni tro, det går så fort framåt! Jag kunde springa 7 minuter i sträck! Detta trots att jag tagit ut mig totalt på spinningen bara 2 dagar tidigare och nu kört ett pass + 5 minuter trappmaskin. Jag var så nöjd med mig själv. Snart börjar det bli dags att köra utomhusrundor också men det är svårare att komma iväg på tycker jag.
Bananen jag hade tänkt ta med mig som ett snabbt mellanmål efter träningen låg visst kvar i hallen så jag var väldigt hungrig när jag kom hem och åt resterna från lunchen så snart jag hade duschat.
Sen tog jag det lugnt med gott samvete resten av kvällen.

Skrik och studs

På tisdagen fick jag besök på jobbet av två av de killarna som jag var ute med på fredagen. Vi skulle diskutera nya projekt som vi kanske kan samarbeta i. De är urtrevliga så trots att det var jobb så hade vi rätt kul. Strax efter att de åkt hem på eftermiddagen fick jag ett samtal från A som bor i Tumba, hon och systerdottern var i Väsby. De kom förbi jobbet och vi tog en fika och snackade lite om allt möjligt, de är så himla gulliga och roliga båda två. Tyvärr var jag tvungen att sticka till gymmet och min spinning, jag hade velat stanna en stund till. Spinningen var kul men tuff och jag kände mig nöjd med mig själv efteråt. Dessutom fick jag sällskap av J som av en tillfällighet hade bokat in sig på samma pass. Efter passet gick jag 12 minuter på bandet och kände hur de spända lårmusklerna slutligen slappnade av och slutade darra. Sen sprang jag på kollegan M också men sa bara hej och skyndade till omklädningsrummet. Jag tog mina grejer och körde hemåt medan jag åt en banan. Sen när jag kom hem åt jag salladen från matlådan jag tagit med mig av resterna från lunchen, resten lämnade jag till senare. Sen duschade jag och gjorde iordning mig och åkte till stan för att möta upp med Quiz-L&L och den enes kompis som jag aldrig träffat tidigare. Vi hade kommit överrens om att se Scream 4 och jag var väl inte särskilt exalterad, jag gick mest för att jag gillar sällskapet. Men filmen visade sig vara riktigt bra, vi skrattade en hel del. De är ju smarta nog att skoja med genren samtidigt som de försöker skrämma folk. Jag är inte den som hoppar i stolen men oj vad många gånger jag kände hela raden gunga av de andras hopp. Jag tror dock de flesta gungningarna var från andra än vårt sällskap. L's kompis som satt bredvid mig hade ringningar i öronen efteråt eftersom tjejen bredvid honom hade skrikit så högt vid nåt tillfälle. Jag tyckte i alla fall att det var värt det, den var mycket bättre än jag trodde att den skulle vara.

Sen behövde två av oss gå på toa men bion var stängd och vi blev lotsade ut på nån bakgata... Jag skulle möta upp med G och m på Dubliner efter bion och Dubliner är ju det som är närmast så vi gick dit alla fyra och jag och L gick på toa, sen åkte de andra hem men då hade G och M redan hunnit komma.
Vi satt och snackade nån timme och sen stängde Dubliner och jag hade ändå tänkt att åka hem. G höll på att somna sittande eftersom han just kommit hem med buss från Italien så jag åkte hemåt och de åkte hem till M där G skulle bo över natten.
Jag åkte hem och åt edamamebönor, den enda middag jag ätit var lite popcorn.

Den här krönikan hittade jag förresten, jag tyckte att den var kul:
http://fredrik.cafe.se/min-van-n-tar-den-arga-lappen-till-en-helt-ny-niva/

Är flaggan upp och ned?

På tisdagen hade vi en gäst från England på jobbet och den stora diskussionen var om man kan hänga Union jack upp och ned (det kan man) och när den i sånt fall är det och vad det betyder... Det ska tydligen vara detsamma som att flagga på halv stång, det är bara det att de flesta inte ens märker om den är upp och ned. Det är det första alternativet på bilderna som är rätt, det andra är fel, allt enligt Wikipedia http://en.wikipedia.org/wiki/Union_Flag#Flying men sanningen att säga är det ju rätt svårt att både se och minnas... Engelsmannen i fråga kände inte till problemet ens.
Efter jobbet åkte jag ned till gymmet och innan jag gick in köpte jag hundmat på djuraffären bredvid. Sen gick jag och körde mitt gymprogram och träffade både kompisen J och kollegan M. Sen var det dags för 55 minuter spinning. Instruktören var precis lagom hurtig och motiverande och fick mig att ta ut mig så totalt att jag var tvungen att vara väldigt försiktig när jag klev av cykeln, jag kunde knappt stå. Cyklarna står i olika nivåer för att man ska se instruktören ordentligt så det är liksom trappsteg att gå ned för när man ska ut igen. Jag kunde knappt komma ned eftersom jag inte kunde hålla emot mig med lårmusklerna, de var som jello. Jag trodde att jag skulle ha så mycket träningsvärk att jag inte skulle kunna gå nästa dag och tog det säkrare alternativet, att gå på bandet innan man går hem. Jag gick 1 km och tog ungefär 13 minuter på mig och när jag gick därifrån kändes lårmusklerna mycket bättre och mindre ihopknutna. Jag tror jag kommit på något, det här med "avskrittning" vet jag ingen annan som kör. Jag kände mig i alla fall väldigt nöjd med mig själv efteråt.

Att vila sig i form

På torsdagsmorgonen blev jag väckt av något jag uppfattade som ett brak, men med tanke på att det verkade ha kommit från en talgoxe som på något sätt tagit sig in i huset, så kan det inte ha varit så högt. Jag vet inte om Judas släpat honom genom kattluckan, kanske medvetslös? Eller tröttnade Judas på att försöka få tag i honom när han tappade honom innanför dörren? Eller tog han sig in själv? Enda vägen är i sånt fall kattluckan och man kan undra vad som skulle få honom att göra det. I vilket fall måste han ha varit inne rätt länge, jag fick städa skitfläckar lite här och där senare på kvällen. Att få ut honom var inga problem, jag öppnade bara altandörren och så flög han rakt ut. Sen var det bara att göra sig i ordning och åka till jobbet. Efter det var det åter dags för grekiskalektion, den sista för terminen faktiskt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att gå på grekiska. Jag vill lära mig grekiska och det går verkligen framåt, men att plugga har alltid varit något jag avskyr och så är det fortfarande. Dessutom tar det tid från roligare saker och så är det detta med köerna in till stan på eftermiddagarna, det har jag väldigt svårt att förlika mig med. Det ska i alla fall bli skönt med hela sommaren fri från plugg. Fast det var sista gången var vi bara 4 personer där, lite synd att man inte fick chansen att önska de andra trevlig sommar.

Efter lektionen åkte jag raka vägen till gymmet. Turre fick gå ut och kissa en snabbis på gräsmattan vid motorvägen och sen gick jag in och körde mitt gymprogram. Det går rätt fort, det tar inte mer än 20 minuter ungefär, sen gick jag på bandet. Kan ni tänka er att efter 5 veckors "vila" kunde jag nu springa 6 minuter i sträck. Innan jag åkte kunde jag 5 minuter... Totalt var jag på bandet i 30 minuter.

När jag kom hem tittade jag på The Mentalist resten av kvällen. Jag gillar den serien.

Ännu en stressig dag

Stressen fortsatte på jobbet på torsdagen, det var mycket som behövde bli klart inför mötet nästa vecka och inför semestern. Jag åkte sen direkt från jobbet in till stan för att plugga grekiska och tog vägen om E18 från Järva Krog och kom i god tid. I slutet av lektionen fick vi önska vad vi ville öva på och vi valde att läraren skulle fråga oss saker och vi skulle försöka svara. Mig frågade hon om min kommande semester och jag kunde knappt svara på något på grekiska, men det gav mig en hel del tillfredställelse att jag förstod precis allt hon frågade både mig och de andra, det är ett stort steg framåt!

Efter grekiskan körde jag mot Väsby och gjorde en avstickare in på gymmet där de hjälpte mig att frysa mitt medlemsskap under semestern. Sen handlade jag lite tulpaner och en chokladkaka och åkte till kompisen som kommit hem från sjukhuset. Med mig hade jag resterna från dagens lunch, sushi igen. Sen åt jag min sushi medan jag, hon och hennes mamma satt och snackade och fikade. Det var skönt att se henne och hon var vid gott mod.

Jag kom inte hem förrän vid 21.30 och jag hade sagt att jag kanske, kanske skulle möta upp G på Tudor Arms eftersom han skulle åka till Italien på morgonen efter, men jag var för trött och för stressad så jag åkte hem och röjde lite hemma och såg klart på Indiana Jones serien istället och somnade så fort jag gått och lagt mig.

En helt vanlig torsdag

På torsdagen vaknade Turre lurvigare än vanligt, det såg mest ut som om jag kört honom i torktumlaren. På jobbet fortsatte stressen med förberedelser och leveranser och sen var det bara att bege sig till grekiskalektionen direkt efter jobbet. Den här gången åkte jag av vid Järva Krog och kom in till grekiskan med en kvart i reserv.

Som vanligt hade vi trevligt men jag har lite svårt att få vissa saker att sitta och jag vill verkligen att det ska sitta men har ändå svårt att sätta mig ned och plugga ordentligt.

Tanken hade ju varit att jag skulle till gymmet efter grekiskan men jag kände mig lite underlig, nästan som en lätt släng av influsensa, det är som om jag har värk överallt och ingenstans, en olustkänsla i kroppen på nåt sätt. Jag tog två ipren när jag kom hem istället och mådde lite bättre och frös lite mindre. Sen planerade jag städning och grejer inför mitt möte och min resa och skrev ned allt jag behöver göra innan jag åker, städa, vattna blommor, handla ett lager av kattmat, byta däck och så vidare. Det blev en lång lista och det gjorde mig mer stressad...

Sen satte jag mig och gjorde en fotobok på printlife.se, den här gången blir det en Höstbok. Den är klar att beställa nu, men jag kan ju inte göra det förrän jag kommer hem, då åker den väl bara tillbaka till leverantören. Dessutom har jag ju fått en massa påminnelser på sistone så jag vet inte vart min post tar vägen, jag fick en påminnelse till på torsdagen. Jag är livrädd för att få betalninsanmärkningar och får man påminnelser utan att veta att man inte har betalat då vet man ju inte var det kan sluta. Dessutom får jag ju betala en massa påminnelseavgifter så den här månaden har kostat mig 300:- extra för att någon tappar bort min post...

Jag gjorde äntligen iordning matlådor av lasagnen och på något sätt lyckades jag också klämma in dem i frysen.

Jag måste också ta tag i det här med mina försvunna Gambiabilder, jag vill ju helst ha det klart innan jag åker iväg och dessutom måste jag annars köpa ett nytt minne.

En måndag är en måndag

På måndagen smet jag iväg till Väsby Centrum på lunchen för att köpa en blomma och ett ljus till min gamla vän S som skulle ha fyllt 75 år denna dag om hon inte gått bort då hon var 70. Jag adopterade henne som farmor eftersom jag inte hade någon och hon inte hade varken barn eller barnbarn. Hon betedde sig verkligen som en farmor men sen blev hon sjuk och då var det min tur att bete mig som en kärleksfull dotter eller dotterdotter och jag tog hand om allt och gjorde livet så enkelt som jag kunde för henne. Efter att fått råd av tjejen i blomsteraffären valde jag en ros, den skulle se fin ut länge sa hon, även om det blev minusgrader igen. Jag var in på Intersport också och frågade om deras pilatesbollar var "Antiburst" eller inte eftersom det inte står något på dem, jag väntade på hjälp och svar i 10 minuter och gav slutligen upp när han sa att han inte kunde hjälpa mig. Intersport har så fruktansvärt dåligt service att jag inte vill handla där, det är bara det att de är billigare än Stadium och ligger närmare parkeringen. Men som vanligt slutade det förstås med att jag gick till Stadium där en kille direkt snappade upp min förvirrade min och undrade om jag behövde hjälp... Jag ska nog börja bojkotta Intersport helt, i alla fall den i Väsby Centrum för det är tydligen den som är så värdelös. Jag köpte i alla fall en pilatesboll, två små hantlar och en vattenflaska på Stadium. Jag handlade några liter mjölk och lite grönsaker också och sen köpte jag en låda sushi på sushibaren och åkte tillbaka till jobbet. På eftermiddagen bytte jag först om och åkte sen till kyrkogården för att tända ljuset och lämna blomman, jag kände mig lite dum men pratade ändå högt med S och hälsade dessutom från vår kollega som jag lovat. Jag stannade bara ett par minuter och åkte sen mot gymmet och tankade på vägen.

Jag kom i god tid till gymmet och jag gick in i lilla salen till de andra och valde ut en pilatesboll så som jag blev tillsagd. Sen kontrollerade instruktören bollarna åt oss och fyllde luft i de som behövde det. Sen körde vi ett 55 minuters pass. Hon sa redan i början att det är många pusselbitar som ska passa ihop för att pilatesboll ska ge ordentlig effekt och det märkte jag ganska kvickt. Vissa övningar lyckades jag slutligen få till så att de kändes ordentligt men vissa var alldeles för lätta för att jag ska ha kunnat göra dem rätt... Jag provade med att spänna där, luta där och så vidare, men vissa fick jag inte till. Instruktören sa också att pilatesboll blir tyngre ju bättre man blir på det.

Efter att passet var slut 18.10 skyndade jag hemåt, matade katten och hunden, tog in färskvarorna jag handlat, duschade och snyggade till mig och sen 19.20 satt jag återigen i bilen, denna gång på väg mot Tudor Arms och måndagsquizzet.

Det var folk som hade avbokat i sista stund så quiz-master ville att vi skulle flytta in i pubdelen, vi sitter ju alltid ute i kapprummet annars. Eftersom han bad oss att flytta så gjorde vi det men ingen av oss trivdes därinne och vi satt och gnällde på att vi inte hade rätt person bredvid oss och att ljudet var för högt och att vi inte kunde diskutera ordentligt utan att de andra lagen hör. Vi hade också svårt att koncentrera oss med TV:n på och en massa folk överallt. I pausen flyttade vi tillbaka till vår plats och hade en mycket mer avslappnad andra omgång och fortsatte vår tradition med att rita på varandra och kittlas.

Vi tyckte att quizzet var väldigt svårt just denna måndag och trodde att vi skulle få rekordlåga poäng, men vi lyckades ta oss in som 2:a på 42 poäng och om vi hade lyssnat lite mer på varandra hade vi nog kunnat ta så mycket som 3 poäng till...

Jag stannade och pratade lite med B och Lu och fick lite choklad av quizmaster också och sen åkte jag hemåt. Väl hemma ringde B upp och vi snackade en liten stund men sen var jag tvungen att gå på toa, sminka av mig, äta lite edamame och under tiden jag gjorde det tittade jag klart på Bourne Identity. E som spelade quiz med oss förr, hon som tipsat mig om In Bruges, det var också hon som tipsade om Bourne trilogin, så hon har uppenbarligen riktigt bra smak, eller i alla fall samma smak som jag...
Innan jag gick och lade mig körde jag mina 3x25 och den här gången tog det emot kan jag lova. Jag pustade och flåsade så att Judas låg och stirrade spänt på mig från soffan, som beredd att springa ut om det krävdes. Jag blev så full i skratt av hans min att jag hade ändå jobbigare med träningen.

Ibland går det i ett

På jobbet blev det lite hattigt på torsdagen, det skulle göras lite här och lite där och allt samtidigt och inte särsklt mycket åt gången men svårt att hålla tungan rätt i munnen.

Strax efter 15 åkte jag mot Märsta för att försöka få tag i ett visst märke av silvertejp till en produkt vi jobbar med just nu och fick i uppdrag att fixa nya lampor till våran trappa till loftet, vore bra om jag kunde köpa lite eltejp också till ett annat jobb?

Jag åkte till Byggmarknaden i Märsta och det första jag ser är faktiskt de där udda lamporna som vi behöver, jag har aldrig sett såna tidigare, där ser man vad för typ av selektiv syn man har. Eltejp fanns bara styckevis i små rullar så det struntade jag i efter att ha konfererat med min kollega per telefon. Min silvertjep fanns däremot och jag köpte en stor rulle som ska räcka i 2-3 år framåt.

Sen åkte jag mot stan och grekiskakursen och missade tydligen precis alla köer eftersom jag var runt 15 minuter tidigare än vanligt och jag befann mig utanför Medborgarskolan redan vid 16.15 eller nåt sånt och hade massor med tid att göra min läxa... och snacka med Ju i telefon.

Grekiskalektionen var rolig och två tjejer som jag saknat för att de varit borta ett tag var där igen och det var kul att se dem. Vi har en så oerhört bra grupp nu och vi har riktigt roligt och alla är så duktiga! Vi fick en massa beröm från vår lärare som hävdar att vi läser mycket bättre än hennes elever som är 2-4 terminer före oss. Jättekul att vi gör framsteg. Men för varje framsteg vi gör inser vi också hur långt vi har kvar. Mitt stora problem är att min hjärna har väldigt svårt för grammatikord, när det står att jag ska göra en uppgift och skriva "bla bla i genitiv form", då hade det lika gärna kunnat stå "kldfgjsdiorgjediorgj", ungefär så mycket fattar jag av sånt.

Men vi har lärt oss läsa och skriva riktigt bra och vi lär oss bit för bit att böja alla dessa ord som ska böjas i evinnerliga steg och kombinationer. Det jag behöver nu är att träna på ord så att de fastnar i min teflonhjärna.

Efter grekiskan bar det direkt iväg till gymmet, jag vet ju att det inte blir någon träning alls förrän på måndag igen så det var lika bra att ta tag i saken före helgen. Jag började med att byta om och sedan gå på bandet. Träningsvärken gjorde sig påmind lite här och där och jag fick ta det lite lugnt och körde på 5,5 km/h mot de vanliga 6. Jag gick i 10 minuter och tänkte sen springa en stund. Jag hade på känn att det inte skulle blir några 5 minuterspass den här dagen men jag tänkte i alla fall göra mitt bästa. Jag lyckades med nöd och näppe klara 2,5 minut i sträck och gick sen några minuter och körde 2,5 minut igen. Innan jag avslutade passet sprang jag 2 minuter igen och därmed hade jag i alla fall sprungit 7 inuter av 35, vilket var lika många spring-minuter som i söndags. Sen tränade jag efter schemat jag fått av instruktören och det är väldigt få övningar och går rätt fort. Jag avslutade med några övningar på pilatesbollen och jag gillar verkligen den och testade några nya övningar som jag hittat på internet. Jag måste verkligen köpa hem en sån där boll! Nu på måndag ska jag köra mitt förta pilatesboll pass på sats, det ska bli spännande.

Jag handlade sallad och bröd på vägen hem, ruccola, ICAs ceasarsallad mix och en baguetteliknande brödbit.

Jag hann bara precis in på min väg så blev jag stoppad av en kille som stod med en stillastående bil och med ett par startkablar i högsta hugg.

Med en flyktig tanke på hur smart det är att stanna vid en främmande karl i mörkret så bestämde jag mig för att hjälpa min nästa och hellre vara lite naiv än att vara en bitch.

Killen visade sig vara en ung man i 25-30 års åldern och vi lyckades starta hans bil med lite fix och don och sen körde jag hemåt.

Väl hemma tinade jag lite grillad kycklingfilé och rörde ihop en ceasarsallad på ett par ninuter och gott blev det också. Jag åt min middag medan jag tittade på Billy Madison en urtöntig film med Adam Sandler där han kör hela sitt register av töntiga babyspråk och hela rasket och sen tog jag motvilligt itu med att packa för helgresan till Malmö. Tanken vara att jag skulle fixa naglarna, vika tvätten, steka ägg till äggmackor, diska, packa och städa undan. Det slutade med att jag nästan packat klart men inte gjort något av det andra. Det är helt klart något psykiskt, när jag ska packa och fixa så tar energin slut pang bom och det enda jag vill är att sova. Till slut bestämde jag mig för att göra det och ta itu med det mest nödvändiga på fredagmorgonen istället. Jag kom i säng före midnatt och somnade på stört mer eller mindre.

Före och efter

Jag vaknade till vackert väder på onsdagen och på jobbet fick jag iväg en bunt med sändningar som behövde gå iväg.

Jag slits mellan min snålhet och min ovilja att äta onyttiga saker om de inte smakar väldigt gott, alltså åt jag rester från gårdagens pizza till frukost trots att det tog emot, jag åt den dessutom kall. Inga svar hade jag fått på mitt långa mail till resten av styrelsen i vår "jobbförening" men det dök upp ett kuvert i posten från dem. Det visade sig vara cd-skivan med information och bilder från förra mötet, den skulle visserligen ha dykt upp i Juni, men det tar längre och längre tid innan saker görs har jag märkt. Det var lite kul bilder från förra årets galamiddag, själv var jag bara med på ett och det var inte värst smickrande måste jag erkänna.

Precis innan jag gick från jobbet klistrade jag ihop två ansiktsbilder på mig själv. Den ena vet jag inte när den är tagen, den andra är tagen förra lördagen, den har ni ju sett.

Det underliga är att jag inte kan känna igen mig själv på den första bilden, den andra är inga problem, det är så jag ser mig själv ungefär. Jag ser inte min viktresa i spegeln, men oj vad jag ser den när jag ser bilder! Jag var ju klotrund i ansiktet, ändå är det svårt att se exakt var förändringarna sitter om man jämför punkt efter punkt i bilderna...

När jag kom hem gick jag och lade mig en stund och somnade efter ett tag. Sen sov jag gott i ungefär en timme och sen kämpade jag i en timme till för att vakna trots att det inte var så viktigt än. Det är en typ av stressdröm som jag har ibland där jag medvetet försöker vakna men jag är för trött för att lyckas.

Sen gick jag upp, bytte om och kastade i mig en Wasa Sandwich och åkte till gymmet.

Väl där cyklade jag 15 minuter i relativt lugnt tempo för att värma upp och sen var det dags för Shape-pass. Utanför shapehallen träffade jag två hästbekanta och vi bytte ett par ord. Ibland känns det som om halva Väsby går på SATS.

Shape är en typ av funktionell styrketräning och vissa av övningarna är jättetunga och andra är helt okey. Vissa kan jag inte ens genomföra, jag har inte riktigt styrka för det ännu. Men eftersom jag vet att till exempel mina armmuskler inte är så starka så tar jag inte för stora tyngder, vilket ledde till att det blev lite för lätta tyngder det här passet faktiskt. Så vissa övningar var nästan lite meningslösa med för lätta tyngder och andra var för tunga trots avsaknad av extra tyngder, men så kan det vara när kroppens tyng är större än förväntad. Till nästa gång vet jag i alla fall att jag ska ta lite större tyngder. Jag fick kramp i fötterna vid balansövningarna och frågade instruktören efteråt vad det beror på, enligt henne är det helt enkelt otränad balans och styrka, det blir bättre med tiden. Inget att bekymra sig för med andra ord. Efter passet tog jag bara 5 minuter gång på bandet för att slappna av benmusklerna lite och sen åkte jag hemåt.

Jag åt lite pastarester till middag och slötittade på Släkten är bäst, en rätt töntig film som ändå har sina poänger och är rätt skön att slötitta på.

Jag kom i säng i rimlig tid vid midnatt ungefär men somnade ordentligt gjorde jag inte förrän vid 2 trots att jag var jättetrött.

Äntligen ordentlig medvind!

Lördagskvällen med G och andra till trevligt sällskap hade fått mig mindre deppig och jag vaknade till en gråtrist söndag utan att det gjorde så mycket.

Jag åt frukost och tittade på "I Love You Man" och tog god tid på mig. Den är rätt söt den filmen tycker jag och jag gillar båda skådisarna. Sen packade jag gymväskan och så satte jag mig och tittade vilka pass som fanns att boka in sig på de närmaste 2 veckorna. Det visade sig finnas ett Body Balance pass redan på söndagen och jag ställde mig på väntelistan till det passet. Sen blev jag lite rastlös och satte mig i bilen och åkte till OKQ8 för att kolla om de verkligen inte hade någon ved alls. Det stod ingen ved utanför men den här gången gick jag in och tittade för säkerhets skull och kan ni tro, det stod två pallar med ved inne i butiken... Man kan ju undra hur de tänkte när de ställde den där inne, särskilt som den stått ute hela vintern. Jag köpte 6 säckar för en massa pengar (400:-) och var sen tvungen att bära ut dem en och en genom de automatiskta dörrarna som alltid öppnar lite för långsamt och sen runt alla cementfundament utanför som står där för att ingen ska kunna köra genom väggen och sen stapla det i bilen. Efter mycket om och men var jag i alla fall klar och åkte vidare mot gymmet. Det blev lite allmän förvirring när jag checkade in eftersom tjejen i receptionen trodde jag menade ett annat pass än vad jag menade och slutligen visade det sig att jag hade fått plats i passet, men hon gjorde en förvånad min när hon påpekade att passet inte var förrän om en timme... Jo, fast jag hade ju inget att göra och tänkte värma upp ordentligt före passet nu när jag hade tid. Jag bytte om och ställde mig på löpbandet och körde lite långsamt först, 5 km/h och ökade till 5,5 och sen 6, jag gick i 11 minuter. Sen tänkte jag springa nån minut och ökade till diskreta 8 km/h. När jag sprungit 1 minut insåg jag att jag lätt skulle klara 2 minuter, så jag fortsatte. När jag kommit till två tänkte jag att jag klarar nog 3 minuter, när jag kommit dit insåg jag att jag nog klarade så mycket som 5 minuter! Så det gav jag mig på och kan ni tro det, jag lyckades! Jag sprang 5 minuter i sträck! Det var inte ens ett lidande. Jag kan inte minnas när jag gjort det tidigare om jag ens gjort det. När jag fick behandling för mina sköldkörtelproblem visste jag ju att min trötthet och min frusenhet berodde på det, men att det var det som gjorde att jag kunnat träna i 2 år väldigt målmedvetet och noggrannt, 2-5 gånger i veckan utan att se några som helst framsteg, det visste jag inte. Jag har varit sjuk. Det är inte förrän nu, 6 år senare som jag inser hur sjuk jag var och det känns overkligt och häftigt att märka skillnad på både muskler och kondition efter bara 1 månads träning när man kämpat år ut och år in i motvind. Jag visste inte ens att det kunde vara såhär, jag visste inte att det var såhär andra hade det. Och om jag ska vara helt ärlig så förstår jag inte att inte fler tränar om det är såhär lätt. Dessutom skulle jag vilja ge utvalda personer en dask på kinden för att de trott att jag är lat och bekväm för att jag varit så överviktig. Nu med facit i hand kan jag med övertygelse säga att jag kämpat hårdare än någon annan jag känner till.

Jag gick en stund till för att få ned flåset och pulsen och konstaterade nöjt att återhämtningen var riktigt bra enligt vad jag känner till i alla fall. Efter att ha gått i måttligt tempo i 1 minut hade pulsen gått ned med 20 slag/min, 2 minuter totalt 35 slag. I mina öron låter det rätt bra. Någon som vet bättre?

När jag gått några minuter och druckit lite sprang jag ytterligare 2 minuter men då fick jag håll, kanske av vattnet? Men jag sprang klart de 2 minuterna i alla fall. Totalt gick/sprang jag på bandet i 30 minuter. Sen pratade jag lite med svägerskan E som precis kommit dit för att värma upp före sin PT-timme.

Sen satte jag mig för att vila en stund utanför salen där passet skulle gå, eller det trodde jag i alla fall... När vi gått över starttiden med över 5 minuter och de där inne inte ens hade börjat dra ned på temot frågade jag tjejen bredvid mig och det visade sig att jag satt och väntade utanför fel sal det vill säga fel pass.

Jag kände inte ens till att det fanns mer än en sal... oj, nu satte jag iväg mot den andra salen och kom ju förstås mitt i alltihopa. När jag tveksamt stod i meterielrummets dörr och tittade förvirrat omkring mig efter en matta var det ett par av tjejerna som pekade hjälpsamt runt hörnet av väggen, så jag grabbade tag i en matta och hängde på passet inklämd mellan en tjej och en kille längst bak i salen. Passet var Body Balance och jag hade fått för mig att jag testat det tidigare när jag fått en massa provpass, men det hade jag uppenbarligen inte. Det visade sig vara nån blandning av yoga (tror jag) och core. Det handlade mycket om balans och smidighet och man satte en del press på vissa muskler också. Det var lågintensivt men det kändes ordentligt ändå, det var rätt skönt faktiskt.

Sen åkte jag hemåt men boostat självförtroende, rätt så gott humör och dessutom ett lass ved att värma mig med.

När jag kom hem gjorde jag sån där scampipasta med gräddsås men trots att jag var väldigt hungrig fick jag bara i mig några tuggor och sen blev det till att ordna en massa matlådor av det istället. Sen körde jag en maskin tvätt medan jag tittade på "In Bruges" en riktigt bra film som jag knappt har träffat en enda människa som sett. E som spelade quiz med oss förr tipsade mig om den och sa att jag var tvungen att se den och oj vad jag är tacksam för det! Den är både rolig och fyndig men har definitivt tyngre ämnen i sig också. Jag gillar dessutom både Ralph Fiennes och Colin Farrell. Se den!

När jag skulle ställa mig i duschen insåg jag än en gång att jag hade blåmärken och rivsår på benen som jag inte har en aning om varifrån de kommer... River jag mig själv eller?

Liksom resten av veckan var jag väldigt trött och kom i säng vid 22.3o, duktig kicka.

Hjärngympa och kroppsgympa

Ännu en lyckad dag på jobbet där jag fick mycket gjort, jag fick bland annat tag i underhållning för vår galamiddag på Vasamuseet i början av april. Det blir attans dyrt, men vi får väl se med kassören om det finns utrymme för detta eller inte. Vilken underhållning vi skulle ha var hans val trots allt. Jag bokade också möten på måndag med både Vasamuseet och hotellet där vårt möte kommer att vara. Det känns skönt att ha gjort allt som kommittén ville att jag skulle göra och det känns som om jag har grepp om situationen. På eftermiddagen var det åter dags för grekiskakurs. Det är trevligt sällskap och en bra lärare och det känns som vi lärt oss massor, men jag avskyr verkligen att sitta i köerna till stan på eftermiddagen... Den här gången stod jag i kö en bra bit före Järva Krog och alla passerade mig i bussfilen hela tiden, jag vägrar köra där medan de verkar tycka att det är helt legalt eftersom de ska av där, men det ska ju jag också... Slutligen kunde jag åka av i alla fal, och tog istället E18 in medan jag pratade i telefon med Ah. Till slut var jag så kissnödig att jag inte kunde koncentrera mig på att köra och prata i telefon så vi lade på. Vid det här laget hade jag suttit i bilkö i en timme och var nästan framme, men rödljuset jag stod i kö till släppte bara över 1-3 bilar åt gången. Aj ,vad jag irriterar mig på folk som tar ut avståndet till bilen framför innan de tagit sig över rödljuset...

Slutligen var jag framme vid Medborgarskolan men inga parkeringsplatser inom synhåll. Efter en stund hittade jag i alla fall en men det blev en bit att gå, men så länge man går är det inte lika svårt att hålla sig, så jag han till toaletten.

Jag hade ju missat en grekiskalektion medan jag var i Gambia men jag kom strax ikapp och det kapitel hon sagt var det svåraste i boken kändes snarare som det lättaste.

Jag var halvt i koma efter lektionen men hade lovat mig själv att gå till gymmet efteråt och jag håller alltid löften. Alltså gick jag till gymmet och följde mitt program som jag fått av instruktören och cyklade 20 minuter i lugnt tempo också. Sen skyndade jag mig hem för att se Kalla Fakta om gastric bypass operationer. Men nej serru, TV:n ville inte vara med alls. Jag tittar ju aldrig på den och den verkar ringrostig de få gånger jag försöker. Det blev inget av och jag tittade istället på Pirates of the Caribbean, jag ville bara ha lite slötittande. Jag chattade lite också och lade mig tidigt, redan 22.30 eftersom jag var så attans sliten efter kvällen innan.

Men jag somnade illa och sov dåligt.

God mat, gott sällskap och världens sjukaste film

På tisdagsmorgonen blev det att gå upp väldigt tidigt för mina gäster eftersom J skulle skrivas in på sjukhuset på morgonen, själv sov jag en liten stund till och vaknade bara till så pass att jag hörde att de var upp och somnade om sen. Jag hade precis vaknat när A-C ringde och undrade om jag kommit iväg till jobbet eller var kvar hemma, så jag gjorde iordning frukost och grejer medan jag väntade in henne. När hon klev innanför dörren blev Turre glad och så sa hon något till Judas och då hoppade han ned från bordet och sprang mot henne, jag tror att hon är hans nya kärlek. Sen åkte jag till jobbet medan A-C som det visade städade upp i huset, hon hade diskat, dammsugit och fixat och dessutom lagat min klänning så som hon lovat att göra.

Vid 12 ungefär mötte vi upp för lunch på golfrestaurangen i Väsby och på vägen dit hade jag hämtat upp syrran, pappa och brorsan var också med. Vi åt gott, som vanligt på den restaurangen och sen var vi arbetande människor tvungna att åka tillbaka till jobbet medan ledighetskommittén A-C och syrran satt kvar i drygt en timme till.

Efter jobbet åkte jag ned till SATS för en halvtimmes gyminstruktion med en av deras PT och eftersom jag var lite tidigt så värmde jag upp 10 minuter på träningscykeln först. Tjejen var trevlig och saklig och visade mig den typen av övningar som jag, hon och min naprapat kommit överrens var de bästa för mig. Vi hann inte med så himla många övningar men det känns som det är ett bra ställe att börja på. Jag gillar verkligen övningarna med pilatesbollen, de är kul och krävande på samma gång och frågan är om inte den lilla träningsvärk jag har i nederdelen av magen är från bollövningarna som J visade mig i fredags. Det verkar alltså ta på ett bra sätt och på ställen som är svåra att nå. J var där även nu och dessutom sprang jag på kollegan M och snackade en stund med honom innan jag åkte hem.

När jag kom hem satt syrran, A-C och syrrans hund i mitt vardagsrum, jag skulle kunna vänja mig vid att ha fullt hus så här... Vi snackade en stund och sen var syrran tvungen att åka hem.

Jag och A-C hade pratat lite löst om att åka till Kista Centrum för att handla ett brett skärp till mig att ha till den grå klänningen och min jeansskjorta och kanske ett par stövlar eller nåt också. Dessutom behöver jag en ny vattenflaska till gymmet, nu har jag glömt 2 stycken på totalt 3 tillfällen tror jag... Vi hittade slutligen två skärp på Kappahl tror jag det var och jag köpte dem och vi tittade en hel del på skor men jag hittade inget som jag tyckte passade till klänningen förutom de stävlar som jag fortfarande har för tjocka ben för att ens kunna få på mig...
Vattenflaskan glömde vi helt bort och efter att ha handlat lite schampo och balsam gick vi till Food Courten och jag köpte en portion väldigt god pasta på det där pasta/pizzastället precis till vänster där man går in i food courten. Det var torkad skinka och hemgjord pesto, väldigt fräscht faktiskt. Dessutom är de alltid väldigt trevliga på det stället och jag brukar skoja lite med dem. A-C valde tacos på Spanjoren eller vad stället hette och var väldigt nöjd hon också.

Jag fick med mig en stor matlåda hem och den lär väl bli middag på onsdagen kanske. Hittills har A-C inte tillåtit mig att laga mat åt henne, jag vet inte om hon är rädd att vara till besvär eller om hon inte litar på att jag kan laga ätlig mat...

Vi kom hem strax före 22 och bestämde oss för att se en film, A-C sa att jag skulle välja ut en bra, rolig film så då valde jag "Death at a Funeral", den kallas "Trångt i Kistan" på svenska men det låter så enormt töntigt. Jag trodde A-C skulle dö nästan, hon kunde inte sluta skratta, den filmen är så underbart sjuk! Jag gillar brittiska filmer och tycker att brittiska skådespelare är så lagom ekonomiska i sina insatser, de spelar väldigt sällan över. En stor favorit som var med i den här filmen är Alan Tudyk, han har spelat väldigt olika roller i filmer jag har sett och han gör alla väldigt bra och diskret. Jag undrar när kreti och pleti ska upptäcka honom.... Han har ett sätt att bara se så sjukt chockad, ledsen, glad och så på, att jag bara känner precis den känslan jag förväntas att känna bara genom att se hans ansikte, eller i vissa fall, inte kunna sluta skratta. Den filmen måste ni se om ni inte har gjort det!

Av någon underlig anledning har ju Hollywood gjort en nyinspelning av den här filmen och jag vet att amerikaner inte gillar textade filmer så jag kan förstå att de gör nyinspelningar av franska, svenska och italienska filmer till exempel, men brittisk engelska? Så synd att göra en ny variant av ett sånt här mästerverk.

För övrigt frågar folk ofta mig som singel vad jag har för smak då det gäller män och jag har sagt att jag inte tror att jag har en viss smak förutom möjligtvis mörkhåriga killar med blå ögon, men jag har kommit på det nu! Det är rödhåriga killar med blå ögon som är min grej, jag menar ingen kan med objektivitet säga att Alan Tudyk är läcker, men jag tycker att han är det på nåt sätt och jag har ju tidigare erkänt att Paul Bettany är en av mina drömmän...

Stressig fredag

På fredagen fick jag en massa gjort på jobbet så det kändes bra. Det var fruktansvärt kallt och blev bara värre ju längre dagen led. Efter jobbet åkte jag hem och vilade en stund eftersom jag visste att eftermiddagen och kvällen skulle bli ganska intensiva och eftersom jag är så fruktansvärt trött på fredagar. Jag gick upp efter ungefär en timme och åt lite och ringde sedan in till vårt telefonmöte klockan 17. Den här gången var jag i tid och dessutom en av de första som ringde in eftersom värdinnan var försenad. Det var ett lyckat och ganska hoppfullt möte, det ser rätt bra ut så här långt. Det blir inget "rekmöte" i Stockholm utan jag får ta mig runt till hotell och Vasamuseum och kolla så att vi är överrens om allt så här långt.
Direkt efter mötet bytte jag snabbt om och hoppade in i bilen för att åka till gymmet, Turre skulle bo hos mina föräldrar över helgen eftersom jag skulle vara upptagen och eftersom det var så fruktansvärt kallt fick han åka hem till dem redan nu. Jag lämnade av honom och skyndade ned till gymmet där svägerskan E väntade, fast hon häll sig upptagen på promenadbandet under tiden. Vi gick 25 minuter tillsammans och körde sedan lite magträning på mattan, men då fick E sån kramp att hon till slut fick ge upp. Men hon coachade mig och sen dök J upp och han visade mig hur man gör med de där stora bollarna och de hjälptes åt att ge mig tips och råd. Jag gillade de där bollarna, jag funderar på att köpa en att ha hemma.
Sen åkte E hem och jag rodde i 5 minuter, gick i nån konstig maskin i 10 minuter och cyklade i 20 minuter. Sen körde jag bara ett par av mag- och ryggmaskinerna och så var klockan plötsligt 20.30, så jag packade ihop mina grejer och åkte hemåt. På vägen stannade jag på Ica och handlade lite mjölk, frukt och grönsaker och efter att ha pratat lite med en tjej i delidisken kommit fram till att jag skulle prova att göra quesadillas, så jag köpte tortillas och mozarellaost.
Väl hemma gjorde jag quesadillas med hård mozarellaost, lufttorkad skinka, ruccola och soltorkade tomater, sen ska man steka den på båda sidor i smör tills osten smälter. Det var rätt svårt att få den så varm att den smälte utan att bränna brödet, så jag lade den på en tallrik till slut och körde den 2 minuter i micron. Det blev gott men ganska salt och flottigt och även fast jag jobbade hela kvällen på den där så klarade jag inte av att äta upp hela.
Under kvällen pratade jag i telefon med B i Gambia och sa att jag skulle komma och när, han bad mig smsa flightnummer och landningstid. Jag blev också uppringd av A-C som skulle dyka upp från Småland tillsammans med dottern på söndagskvällen. Resten av kvällen ägnades åt att vara nervös för om bilen skulle starta eller inte på lördagsmorgonen och vad sjutton jag skulle göra om den inte startade. Jag såg med fasa hur temperaturen bara blev lägre och lägre och till slut var under -20 grader. Bilen har i stort sett inte startat när det varit kallare än -12-15 ungefär...
Jag försökte skingra tankarna med att se "The Road" med Viggo Mortensen och den var ju inte särskilt uppmuntrande direkt...
Men den var helt okey i alla fall och med tanke på att det är samma författare som till "No country for old men", så är den helt lysande för jag gillade inte alls "No country". Nåt som för övrigt är rätt häftigt och samtidigt läskigt är att alla miljöerna i The Road, är filmade "on location", det vill säga det är filmat på plats, på riktiga ställen. När man ser det deprimerande lanskapet och städerna i filmen är det svårt att tro att det faktiskt är riktiga platser, men de har använt riktiga platser som drabbats av översvämingar, orkaner, eldsvådor och andra naturkatastrofer eller olyckor. En annan sak som är intressant är att Viggo ofta ger sig in i sina roller med väldig kraft och så också i denna. Han bar samma skitiga kläder hela tiden och sov utomhus i kylan. Han blev till och med portad på en restaurang eller butik eller vad det var eftersom de trodde att han var hemlös.

Sparka igång hjärnan

På torsdagsförmiddagen åkte jag och hämtade mamma till jobbet, det löste ju alla problem med att få hem hennes bil. Sen på lunchen var jag tvungen att göra några ärenden för jobbet och passade på att handla hundmat när jag ändå var nere vid Infra, jag sprang också in på Apoteket och köpte solskyddsspray och solstick. Det jag skulle ha till jobbet fanns inte och det blir till att leta vidare en annan dag. På eftermiddagen var det dags för första grekiskalektionen för terminen och köerna in till stan var inte nådiga. Det tog 1 timme och 15 minuter från dörr till dörr och problemet var att det rullade på rätt bra tills man kom förbi Järva Krog, då stod det plötsligt helt stilla. Hade jag vetat det hade jag ju kunnat köra av där och ta E18 in istället, det brukar gå fortare. Nu stod ju alla i kö i alla 3 filerna trots att de flesta skulle in i Eugeniatunneln, vilket ledde till att vi som skulle in till stan fick stå i den kön helt i onödan. Så fort vi kunde komma förbi den kön så var det bara att köra rätt in till stan. Jag hann precis i tid till lektionen och det var kul att se alla igen. Det tog ett tag innan hjärnan började fatta att det var grekiska som gällde nu, den har ju haft nästintill ledigt sedan i slutet av 2010. Efter en stund började den fungera i alla fall och vår lärare var nöjd med oss. Det jag känner att jag behöver göra är att träna på ord. Mitt ordförråd är inte så bra och jag har svårt att komma ihåg vad som är vad, framförallt med veckodagar och ord som idag, igår, i förrgår och i övermorgon.

Tanken var att eventuellt åka till gymmet efter grekiskan men jag insåg att turre redan sutti och väntat i bilen i nästan 4 timmar och själv höll jag på att svälta ihjäl. Det är ju inte så lyckat att gå och träna med lågt blodsocker. Som vanligt efter grekiskan hade jag lite ont i huvudet, det är som om hjärnan protesterar mot att plugga.

Väl hemma värmde jag lite risottorester från tisdagen och satte mig och tittade på den nya Karate Kid. Jag såg ju den på bio med systersonen i London, men eftersom jag tyckte att den var bra så köpte jag den på dvd. Den är fortfarande bra och attans vad söt han är Jaden Smith, han är väldigt lik sin pappa i sättet han pratar och minspel, han kommer bli en hjärtekrossare.
Min vana trogen kollade jag upp honom och Will på imdb medan jag tittade på filmen och fick veta flera saker jag inte vetat tidigare. Will är inte bara svart amerikan, han har också indianblod i sig, kanske är det den blandningen som gör att han är så snygg?
Han sa redan för 10-15 år sedan att han ville bli den första svarta presidenten i USA men Barack Obama har ju hunnit före. Han har dock inte lagt planerna på is utan säger att han fortfarande vill bli president. Ja, om Ronald Reagan kunde så varför inte Will Smith? Förresten heter han inte William i förnamn som man kan tro, han heter Willard.
Han sägs också ha ett hus någonstans i Stockholm, som sägs vara en av hans favoritstäder i världen.