En stark person känner inget behov av att hävda sig

Arizona Gov. Jan Brewer puts her finger in the President’s face (January 2012). The photo speaks for itself.  Of course there are strong political disagreements between President Obama and Gov. Brewer.  But is it just possible there was a better time and place for this conversation?  Brewer said she felt “a little threatened” by President Obama. Please.

Den här bilden med tillhörande text hittade jag idag av en tillfällighet då jag följde ett spår av reportage och blogginlägg angående den respektlösa behandling President Obama får av sitt folk. Jag skulle väldigt gärna ha honom som min politiska ledare även om vi säkert inte alltid tycker lika, han verkar vara intelligent, ödmjuk och en stark, bra ledare. Jag kan dock inte hävda någon direkt kunskap i detta, det måste jag erkänna. De flesta av mina amerikanska vänner känner jag genom jobbet och då många av dem är militärer och liknande så är det kanske inte så förvånande att de inte alls håller med mig. Eftersom jag egentligen inte tycker att jag har med att göra vem de väljer som ledare, hur USA ska ledas och vad de tycker om sin president, så brukar jag välja att inte kommentera när de säger fula saker om honom.
Om de frågar vad jag tycker så säger jag som det är: Jag vet inte tillräckligt för att förtjäna att ha en åsikt, men jag tycker om honom.
Det som man inte behöver ha kunskap för att se är att de inte alls behandlar honom med den respekt han förtjänar som president. Majoriteten har trots allt velat se honom som president i två perioder och de väljarna och personen de valt respekteras inte alls och så brukar det inte vara. Jag har aldrig sett den typen av inställning inför andra presidenter.
Jag uppfattar honom som den starkaste ledare de haft i min livstid och de ser det inte ens.

Sen om jag ska använda de små kunskaper som jag faktiskt har, så kan jag säga att bilden jag lagt in här lika väl kunde vara på två hundar. Om vi nu tolkar den här bilden som två hundar som möts, vad ser du då?
Jag ser en tik som är förbannad och skäller i ansiktet på hanhunden (huruvida hon förtjänar att vara så arg eller inte förtäljer inte bilden). Hanhunden gör som han bör göra då, han ger ett kroppsspråk som betyder något av en underkastelse för hennes ilska. Han gör lugnande signaler. Han böjer ner huvudet, vänder sig lite bortåt och sänker blicken, blundar nästan till och med. Det är alltså i stort sett hur man ser hanhundar göra mot ilskna tikar, de vänder ändan till och ger inte tillbaka. 
Han är något nära henne, kanske är det det hon uppfattat som hotfullt?
Men i vilket fall som helst, i ögonblicket när bilden är tagen är det helt och fullt tiken som är den hotfulla!
Det är också här som han väldigt tydligt visar sin styrka och trygghet. Han är inte rädd och ger henne precis det hon behöver just då. Han kunde ha förstört henne politiskt, han kunde ha skrämt henne, han kunde till och med ha skadat henne fysiskt, men som den starkare av dem så låter han henne hållas, han är en riktig man och hon kan inte skada honom.

Ibland behövs så lite för att folk ska skämmas

5/9 På torsdagen hade vi ett bra möte i Linköping, med trevliga människor och intressanta saker. Jag fick dessutom chansen att knäppa en sexistisk gubbe på näsan och bara så ni vet, det är ingen av killarna på bilderna. Vi har ett väldigt kul, spännande och macho jobb och det är rätt sällan jag får kommentarer eller bristande respekt för att jag är kvinna, men denna dag hände det. Den här mannen i fråga kommenterade med en överlägsen ton när jag gav feedback: Vadå är du ingenjör eller? Det var en pik om att jag borde hålla käften och det var tydligt att han trodde att jag var en vanlig säljare utan direkta kunskaper. Jag bara såg honom i ögonen och sa lugn: Ja
Han tittade på mig förvånat en stund och låtsades sen som ingenting och alla gjorde detsamma, den lilla comebacken räckte för att han skulle skämmas för sin attityd och han tänker sig nog för nästa gång.
Ja, det är inte många som har så spännande kunder som vi och får se så häftiga saker. Denna dag fick vi titta på och vara ombord på 3 olika helikoptrar, visserligen på marken, men ändå. Och eftersom vi var i Linköping fick vi också chansen att äta på Försvarsmaktens Restaurang, det är vanlig enkel mat, men det känns lite speciellt att äta med knivar som är märkta med tre kronor tycker jag.
När vi skulle åka hem chansade vi återigen på att trafiken skulle ha lugnat ned sig, den här gången efter Obamas hemfärd och samma sak hände, raka vägen hem mitt i rusningstrafik, helt utan köer och rusning!
Jag lyckades vara hemma runt 18 i alla fall och det är ju rätt bra om man har haft ett nästan dagslångt möte i Linköping.
När jag kom hem städade jag lite, jag får besök i helgen och vill att det är någorlunda rent och snyggt hemma.

Vad kul när alla går ihop

4/9 På onsdagen åkte jag och kollegan J till Linköping, vi skulle ha ett möte där på torsdag morgon. Vi åkte från jobbet på eftermiddagen och funderade på att ta vägen över Enköping, det är en mycket lång omväg för att ta sig söder om Stockholm, men Barack Obama var på besök och de hade rått alla att lämna bilen hemma. Trafiken hade förutspåtts vara galen på grund av stora avstängningar och man rådde de som hade möjlighet att stanna hemma eller åka kollektivt, men även tågen skulle stå stilla under någon timme eller så. Vi såg en del av de svenska helikoptrarna som var med i bevakningsdetaljen när de cirklade Arlanda tidigare på dagen, men vi missade Air Force One.
Precis när vi skulle åka från jobbet så såg jag en notis på Facebook av en gammal klasskompis att hon aldrig tagit sig från norr om stan till söder om stan på så kort tid i hela sitt liv, så jag och J bestämde oss för att chansa och åka vanliga vägen till Linköping.
Tydligen var det så att polisen hade skrämt upp alla så pass att det knappt var en enda bil ute på vägarna och jag har aldrig sett så få bilar en en natt i Stockholm och det här var tidig eftermiddag, det är då köerna alltid är som värst!
Det var inte en enda bil i vägen och vi körde till Linköping på rekordtid, tänkt om Obama kunde vara i Stockholm varje gång vi behöver ta oss söderöver. Eller ännu bättre, bygg en förbifart så att man inte behöver åka genom Stokholm om man ska från norra Sverige till södra.
Vi checkade in på vårt hotell (First Hotel) i centrala Linköping, åt en gratis middag som de bjuder på där, den var riktigt, riktigt bra och vi berömde kocken.
Sen åkte vi ut till Nykil och mina vänner S och H med familj. Jag, H och J tig en promenad ut till stora häthagen där J blev väldigt populär och fick klia hästar åt båda håll samtidigt. J är nog den enda kollegan som jag visste skulle vilja följa med och hälsa på min vänner sådär och som jag visste skulle komma väl överens med dem också. S jobbar med flyg liksom vi och är hästkille liksom J, kan de passa bättre ihop? Nej, det kan de inte och de tjattrade glatt hela kvällen i köket medan vi blev bjudna på macka och te.
C var där också och S och H's döttrar dök upp båda två lite senare och köket var fullt och stämningen glad som den alltid är hemma hos dem. En riktigt bra kväll!

Är folk helt riktiga eller?

25/6 På måndagen var det stressigt på jobbet, det är ju dessutom extra mycket att göra såhär veckorna före semestern.
Det var värsta slagregnet på eftermiddagen och när jag kom hem hade busken på framsidan fallit åt sidan, det har ju aldrig hänt tidigare så det måste ha varit nåt i hästväg.
Jag lade ut bilen på blocket och tog foton förstås före det, nu får vi se om jag få den såld så jag kan köpa ett nytt förråd.

Citatet med bilden på Barack Obama känns kanske helt självklart här i Sverige, det är väldigt få som tycker annorlunda här, det känns så självklart att man undrar varför han ens sagt det. Men ni skulle se reaktionerna på detta på Facebook!
Amerikaner som menar att USA är frihetens överkurs, vill helst styra alla andra att följa deras egen religion och åsikter. För mig är det så konstigt att jag undrar om de finns på riktigt eller om det är en läskig historia bara.
Det blev i alla fall en stor diskussion hurvida Obama ens har rätt att uttala sig i frågan och det var en riktig hatkampanj. I Sverige hade det uppfattats som billiga poäng i opinionsmätningarna, i USA är det en jätterisk att uttala sig om sånt och det ger negativa utslag på populariteten inom några timmar.

Lika förbryllad blir jag av det här med sommarkatter. Vi har hört det sedan vi var små, folk skaffar sommarkatter och överger dem till hösten. Finns dessa människor på riktigt?
Är jag naiv som tror att en barnfamilj inte skulle komma på en sån idé? Jag kan då inte tro att jag känner såna människor. Hur kan de vara funtade och är vi säkra på att detta inte bara är en modern myt? Själv har jag visserligen en hittekatt men jag gissar på att han var runt 2 år när jag hittade honom och det är helt uppenbart att någon har älskat den där katten. Han är trygg och helt genomsnäll, älskar alla människor och är uppfostrad.

Sparka igång hjärnan

På torsdagsförmiddagen åkte jag och hämtade mamma till jobbet, det löste ju alla problem med att få hem hennes bil. Sen på lunchen var jag tvungen att göra några ärenden för jobbet och passade på att handla hundmat när jag ändå var nere vid Infra, jag sprang också in på Apoteket och köpte solskyddsspray och solstick. Det jag skulle ha till jobbet fanns inte och det blir till att leta vidare en annan dag. På eftermiddagen var det dags för första grekiskalektionen för terminen och köerna in till stan var inte nådiga. Det tog 1 timme och 15 minuter från dörr till dörr och problemet var att det rullade på rätt bra tills man kom förbi Järva Krog, då stod det plötsligt helt stilla. Hade jag vetat det hade jag ju kunnat köra av där och ta E18 in istället, det brukar gå fortare. Nu stod ju alla i kö i alla 3 filerna trots att de flesta skulle in i Eugeniatunneln, vilket ledde till att vi som skulle in till stan fick stå i den kön helt i onödan. Så fort vi kunde komma förbi den kön så var det bara att köra rätt in till stan. Jag hann precis i tid till lektionen och det var kul att se alla igen. Det tog ett tag innan hjärnan började fatta att det var grekiska som gällde nu, den har ju haft nästintill ledigt sedan i slutet av 2010. Efter en stund började den fungera i alla fall och vår lärare var nöjd med oss. Det jag känner att jag behöver göra är att träna på ord. Mitt ordförråd är inte så bra och jag har svårt att komma ihåg vad som är vad, framförallt med veckodagar och ord som idag, igår, i förrgår och i övermorgon.

Tanken var att eventuellt åka till gymmet efter grekiskan men jag insåg att turre redan sutti och väntat i bilen i nästan 4 timmar och själv höll jag på att svälta ihjäl. Det är ju inte så lyckat att gå och träna med lågt blodsocker. Som vanligt efter grekiskan hade jag lite ont i huvudet, det är som om hjärnan protesterar mot att plugga.

Väl hemma värmde jag lite risottorester från tisdagen och satte mig och tittade på den nya Karate Kid. Jag såg ju den på bio med systersonen i London, men eftersom jag tyckte att den var bra så köpte jag den på dvd. Den är fortfarande bra och attans vad söt han är Jaden Smith, han är väldigt lik sin pappa i sättet han pratar och minspel, han kommer bli en hjärtekrossare.
Min vana trogen kollade jag upp honom och Will på imdb medan jag tittade på filmen och fick veta flera saker jag inte vetat tidigare. Will är inte bara svart amerikan, han har också indianblod i sig, kanske är det den blandningen som gör att han är så snygg?
Han sa redan för 10-15 år sedan att han ville bli den första svarta presidenten i USA men Barack Obama har ju hunnit före. Han har dock inte lagt planerna på is utan säger att han fortfarande vill bli president. Ja, om Ronald Reagan kunde så varför inte Will Smith? Förresten heter han inte William i förnamn som man kan tro, han heter Willard.
Han sägs också ha ett hus någonstans i Stockholm, som sägs vara en av hans favoritstäder i världen.