Ibland är planer svåra att spika

4/6 På måndagen fick jag en lysande idé, jag skulle kombinera nytta med nöje och dessutom med infriade löften.
Jag hade lovat sedan länge att ta med kompisens dotter till London vid tillfälle och i sommar måste jag åka dit på jobb mitt i semestern och tänkte att jag kunde åka tidigare, ta med henne och systerdottern och sen sätta dem på planet hem när det var dags för mig att jobba. De är ju trots allt 18 år gamla nu och är de två så går det ju definitivt bra, de är rätt så världsvana båda två och smarta dessutom. Men slutligen var H's dotter tvungen att tacka nej, det blir för mycket helt enkelt för hon har en helt fullbokad sommar med resor hit och dit. Systerdottern vill fortfarande hänga på så vi ska fundera på vem annars som kan tänkas vilja och kunna hänga med istället.
När jag pratade med H i telefon så satt V bredvid och undrade om de inte kunde komma förbi senare och hänga en stund och kanske se nån film och det fick de förstås.
Eftersom de inte kunde säga säkert om de skulle komma och när så satte jag igång att storstäda kylskåpet. Jag diskade alla lådor och hyllor och torkade hela skåpet och kastade allt som gått ut i tid oavsett hur fräscht det såg ut, mycket skräp blev det... och också väldigt rent faktiskt.
Ibland undrar jag hur annat folk hinner med allt, det känns som om jag har något städprojekt nästan varje dag och ändå är det aldrig skinande rent. Hur gör de som har familj och annat att ta hand om i veckorna?
När V och H väl dök upp var jag så gott som färdig och ställde in det sista i kylskåpet och sen parkerade vi oss i soffan med cheeseballs och cola som de tagit med sig och så såg vi Bridesmaids. De gillade filmen och tyckte liksom jag att den var ganska oförutsägbar även om just slutet kanske inte är det, men man vill ju gärna ha ett lyckligt slut i en komedi.
När de åkte hem såg jag själv Horrible Bosses och den var bra men jag satt och väntade på att det skulle gå åt helvete för karaktärerna hela tiden och sånt gör mig nervös.
Kul att se en snygging som Colin Farrell se så jävlig ut som han gör i denna roll!

Äntligen ordentlig medvind!

Lördagskvällen med G och andra till trevligt sällskap hade fått mig mindre deppig och jag vaknade till en gråtrist söndag utan att det gjorde så mycket.

Jag åt frukost och tittade på "I Love You Man" och tog god tid på mig. Den är rätt söt den filmen tycker jag och jag gillar båda skådisarna. Sen packade jag gymväskan och så satte jag mig och tittade vilka pass som fanns att boka in sig på de närmaste 2 veckorna. Det visade sig finnas ett Body Balance pass redan på söndagen och jag ställde mig på väntelistan till det passet. Sen blev jag lite rastlös och satte mig i bilen och åkte till OKQ8 för att kolla om de verkligen inte hade någon ved alls. Det stod ingen ved utanför men den här gången gick jag in och tittade för säkerhets skull och kan ni tro, det stod två pallar med ved inne i butiken... Man kan ju undra hur de tänkte när de ställde den där inne, särskilt som den stått ute hela vintern. Jag köpte 6 säckar för en massa pengar (400:-) och var sen tvungen att bära ut dem en och en genom de automatiskta dörrarna som alltid öppnar lite för långsamt och sen runt alla cementfundament utanför som står där för att ingen ska kunna köra genom väggen och sen stapla det i bilen. Efter mycket om och men var jag i alla fall klar och åkte vidare mot gymmet. Det blev lite allmän förvirring när jag checkade in eftersom tjejen i receptionen trodde jag menade ett annat pass än vad jag menade och slutligen visade det sig att jag hade fått plats i passet, men hon gjorde en förvånad min när hon påpekade att passet inte var förrän om en timme... Jo, fast jag hade ju inget att göra och tänkte värma upp ordentligt före passet nu när jag hade tid. Jag bytte om och ställde mig på löpbandet och körde lite långsamt först, 5 km/h och ökade till 5,5 och sen 6, jag gick i 11 minuter. Sen tänkte jag springa nån minut och ökade till diskreta 8 km/h. När jag sprungit 1 minut insåg jag att jag lätt skulle klara 2 minuter, så jag fortsatte. När jag kommit till två tänkte jag att jag klarar nog 3 minuter, när jag kommit dit insåg jag att jag nog klarade så mycket som 5 minuter! Så det gav jag mig på och kan ni tro det, jag lyckades! Jag sprang 5 minuter i sträck! Det var inte ens ett lidande. Jag kan inte minnas när jag gjort det tidigare om jag ens gjort det. När jag fick behandling för mina sköldkörtelproblem visste jag ju att min trötthet och min frusenhet berodde på det, men att det var det som gjorde att jag kunnat träna i 2 år väldigt målmedvetet och noggrannt, 2-5 gånger i veckan utan att se några som helst framsteg, det visste jag inte. Jag har varit sjuk. Det är inte förrän nu, 6 år senare som jag inser hur sjuk jag var och det känns overkligt och häftigt att märka skillnad på både muskler och kondition efter bara 1 månads träning när man kämpat år ut och år in i motvind. Jag visste inte ens att det kunde vara såhär, jag visste inte att det var såhär andra hade det. Och om jag ska vara helt ärlig så förstår jag inte att inte fler tränar om det är såhär lätt. Dessutom skulle jag vilja ge utvalda personer en dask på kinden för att de trott att jag är lat och bekväm för att jag varit så överviktig. Nu med facit i hand kan jag med övertygelse säga att jag kämpat hårdare än någon annan jag känner till.

Jag gick en stund till för att få ned flåset och pulsen och konstaterade nöjt att återhämtningen var riktigt bra enligt vad jag känner till i alla fall. Efter att ha gått i måttligt tempo i 1 minut hade pulsen gått ned med 20 slag/min, 2 minuter totalt 35 slag. I mina öron låter det rätt bra. Någon som vet bättre?

När jag gått några minuter och druckit lite sprang jag ytterligare 2 minuter men då fick jag håll, kanske av vattnet? Men jag sprang klart de 2 minuterna i alla fall. Totalt gick/sprang jag på bandet i 30 minuter. Sen pratade jag lite med svägerskan E som precis kommit dit för att värma upp före sin PT-timme.

Sen satte jag mig för att vila en stund utanför salen där passet skulle gå, eller det trodde jag i alla fall... När vi gått över starttiden med över 5 minuter och de där inne inte ens hade börjat dra ned på temot frågade jag tjejen bredvid mig och det visade sig att jag satt och väntade utanför fel sal det vill säga fel pass.

Jag kände inte ens till att det fanns mer än en sal... oj, nu satte jag iväg mot den andra salen och kom ju förstås mitt i alltihopa. När jag tveksamt stod i meterielrummets dörr och tittade förvirrat omkring mig efter en matta var det ett par av tjejerna som pekade hjälpsamt runt hörnet av väggen, så jag grabbade tag i en matta och hängde på passet inklämd mellan en tjej och en kille längst bak i salen. Passet var Body Balance och jag hade fått för mig att jag testat det tidigare när jag fått en massa provpass, men det hade jag uppenbarligen inte. Det visade sig vara nån blandning av yoga (tror jag) och core. Det handlade mycket om balans och smidighet och man satte en del press på vissa muskler också. Det var lågintensivt men det kändes ordentligt ändå, det var rätt skönt faktiskt.

Sen åkte jag hemåt men boostat självförtroende, rätt så gott humör och dessutom ett lass ved att värma mig med.

När jag kom hem gjorde jag sån där scampipasta med gräddsås men trots att jag var väldigt hungrig fick jag bara i mig några tuggor och sen blev det till att ordna en massa matlådor av det istället. Sen körde jag en maskin tvätt medan jag tittade på "In Bruges" en riktigt bra film som jag knappt har träffat en enda människa som sett. E som spelade quiz med oss förr tipsade mig om den och sa att jag var tvungen att se den och oj vad jag är tacksam för det! Den är både rolig och fyndig men har definitivt tyngre ämnen i sig också. Jag gillar dessutom både Ralph Fiennes och Colin Farrell. Se den!

När jag skulle ställa mig i duschen insåg jag än en gång att jag hade blåmärken och rivsår på benen som jag inte har en aning om varifrån de kommer... River jag mig själv eller?

Liksom resten av veckan var jag väldigt trött och kom i säng vid 22.3o, duktig kicka.

Världens snackigaste dag och kära återseenden

Det är underligt hur världen fungerar ibland, på lördagskvällen undrade B om jag och exet hörs något ibland och jag sa att det hände förr när han ville låna hunden, men att det var nästan ett år sedan jag hörde av honom eller såg honom. När jag vaknade på söndagen och tittade på telefonen så väntade det 2 sms på mig och det en var från honom...
Är det inte lite underligt att universum svarar dig på det sättet? Han ville låna hunden över dagen och det fick han förstås, bara 20 minuter senare dök han upp för att hämta honom och plötsligt hade jag en hundledig söndag. Men planen var redan färdig för en del av dagen, jag skulle på årsmöte i fjordhästföreningen. Det brukar vara rätt trist tills man är klar och kan prata med de som dykt upp. Tyvärr brukar det vara närmast sörjande som dyker upp det vill säga styrelsen och då kan det ju bli lite meckigt att rösta om ansvarsfrihet till exempel eftersom det bara är styrelsen och kanske 1 person till på plats. Men just det här året var det faktiskt en rätt stor uppslutning, jag tror faktiskt att vi var runt 8 stycken som inte sitter i styrelsen så att rösta var inget problem. Dessutom var det en del kära återseenden, till exempel S som inte varit på ett årsmöte på säkert 10 år och S från Småland som har flyttat till Stockholm och så förstås en massa andra trevliga människor som vi trots allt träffar då och då.
Trevligt hade vi i alla fall.

Jag är egentligen inte så förtjust i att prata i telefon och på söndagen blev det trots det en hel del av den varan. Först pratade jag med S i nästan en timme, sen Quiz-L, Ju och senare på kvällen ringde AC från Småland vilket också var ett sånt där konstigt sammanträffande eftersom vi hade nämnt henne i snacket efter årsmötet angående vilka som kunde tänkas hänga med till Norge på NM i sommar. Medan jag pratade med AC lagade jag mat, jag wokade grönsaker och sedan resterna av skinksteken. Det blev färska sockerärter, broccoli, purjolök, böngroddar, bambuskott, champinjoner, ingefära, vitlök och så lite Thailändskt buljongpulver och ostronsås. Tyvärr tog jag väl i lite för mycket av de två senare eller åtminstone den ena av dem för det blev lite för salt. Det gick att äta men förlorade liksom fräscheten. När jag pratat klart i telefon tittade jag först på The Imaginarium of Doctor Parnassus, en av de två filmer som Heath Ledger höll på att spela in när han dog. Den är rätt välgjord men alldeles för fantasiinspirerad och flummig för min smak. Vad jag förstår steg 3 skådespelare in och räddade filmen och regissören när Heath dog, Johnny Depp, Colin Farrell och Jude Law, som alla gör kortare insatser som Heath i olika fantasisekvenser. Pengarna de fick för filmen gick till Heaths dotter Matilda.
Filmen är skriven och gjord av Terry Gilliam, före detta Monty Python illustratören, så om ni vet hur deras illustrationer brukade se ut så kan ni gissa ungefär hur filmen ser ut.
Tjejen på bilden här heter Lily Cole och jag förfasades över att hon ser ut som en taskigt gjord porslinsdocka och så när jag ser extramaterialet så visar det sig att hon faktiskt är/har varit modell. Jag kommer nog aldrig att sluta förvånas över vad som av vissa anses vara vackert.
Senare tittade jag på Shrek 4 - Forever after.
När jag såg den på bio blev jag lite besviken, jag gillar verkligen 2:an, men jag gillar även 1:an och 3:an, den här höll inte riktigt samma kvalité. Men nu när jag var förberedd så tyckte jag inte att den var så dålig, antagligen hade jag lite för höga förväntningar.