Pizza och choklad

På tisdagen blev det en del fixande för mötet i april och jag var tvungen att skriva ett långt mail till resten av styrelsen för att se hur vi ska ha det så att jag kan ge besked till Vasamuseet och hotellet. Det var väldigt vackert väder och flera plusgrader så jag bara längtade ut i solen hela dagen. Men sen när jobbet slutligen var över och jag var på väg hem kom eftermiddagströttheten över mig. För att säkra eftermiddagen smsade jag och ringde då flera vänner som kan tänkas hänga med på en promenad men alla var upptagna med något och det slutade med att jag istället gick och lade mig en stund... Jag har nu lagt upp några olika rundor som utgår hemifrån, på jogg.se. Där kan man se hur långa rundorna är och hur man utvecklas. Turre och jag får väl sätta igång själva, andra tycks ju ha en massa andra saker de måste göra i livet. Men när jag väl vaknade var jag oerhört hungrig och kunde inte ge mig ut på promenad innan jag ätit något och klockan var redan närmare 18. Jag vill ju inte gärna vara ute och gå i mörkret ensam så jag bestämde mig för att strunta i promenaden och kanske cykla lite på min motionscykel senare. Jag satte igång att göra pizza istället. Jag hade köpt ett pizzakit eftersom jag var nyfken på om det var bra och det var ju i alla fall enkelt nog. Bara öppna degröret, rulla ut degen på en plåt, öppna tomatsåsburken och bre ut såsen på degen och sen slänga på det man gillar att ha på pizza. När jag ställt pizzan i ugnen började det lukta väldigt gott i huset och jag var vrålhungrig. Vad jag glömt när jag 15 minuter senare högg in på en bit pizza är att jag ju egentligen inte gillar pizza... Det växte i munnen och jag mådde lite illa och jag blev dessutom jättemätt på den lilla biten jag fick i mig.

Nåja, det ser rätt gott ut eller hur?
Om ni gillar pizza kan jag i alla fall rekommendera det här kitet, det blev ju egentligen bra och det var oerhört enkelt, det är ju bara det att jag inte gillar pizza särskilt mycket.

Senare ringde Ah och räddade mig från cyklingen, vi pratade i telefon i drygt 2 timmar. Jag gillar inte att prata i telefon men med Ah kan jag prata hur länge som helst. Vi träffas så sällan och hon är en av mina absolut bästa vänner så jag saknar henne en hel del. Nu hade hon det jobbigt, hon hade under en period av 1-2 veckor fått ta bort en skadad katt och nu en fånghäst. Vi pratade om det och vi pratade om roligare saker och efter 2 timmar mådde vi bättre båda två.

Sen tittade jag klart på Chocolat som jag börjat titta på tidigare på kvällen. Jag är inte en av de som älskar den filmen, men jag tycker att den är rätt söt och trivsam. Jag gillar flera av skådisarna Juliette Binoche är ju både duktig och söt att se på och ger ett väldigt sympatiskt intryck, Johnny Depp är ju väldigt duktig och i den här filmen väldigt fin att titta på, man blir ju lite förälskad faktiskt. Judi Dench, Lena Olin, Peter Stormare, duktiga skådisar som kanske inte tillhör de absoluta favoriterna men som jag gillar att titta på. Jag ser ju alltid på extramaterialet och om man lyssnar på kommentatorspåret på Chocolat får man veta rätt intressanta saker som att Johnny till exempel inte alls gillar choklad och var tvungen att äta det flera gånger i filmen och se ut som om han gillade det. Visste ni att filmen var regisserad av Lasse Hallström? Som för övrigt kände ett behov av att förklara att Lena Olin (hans fru) inte ser så där "skabbig" ut på riktigt som hon gör i början av filmen. Ja, kommentatorspåren kan vara rätt kul att lyssna på ibland.

Världens snackigaste dag och kära återseenden

Det är underligt hur världen fungerar ibland, på lördagskvällen undrade B om jag och exet hörs något ibland och jag sa att det hände förr när han ville låna hunden, men att det var nästan ett år sedan jag hörde av honom eller såg honom. När jag vaknade på söndagen och tittade på telefonen så väntade det 2 sms på mig och det en var från honom...
Är det inte lite underligt att universum svarar dig på det sättet? Han ville låna hunden över dagen och det fick han förstås, bara 20 minuter senare dök han upp för att hämta honom och plötsligt hade jag en hundledig söndag. Men planen var redan färdig för en del av dagen, jag skulle på årsmöte i fjordhästföreningen. Det brukar vara rätt trist tills man är klar och kan prata med de som dykt upp. Tyvärr brukar det vara närmast sörjande som dyker upp det vill säga styrelsen och då kan det ju bli lite meckigt att rösta om ansvarsfrihet till exempel eftersom det bara är styrelsen och kanske 1 person till på plats. Men just det här året var det faktiskt en rätt stor uppslutning, jag tror faktiskt att vi var runt 8 stycken som inte sitter i styrelsen så att rösta var inget problem. Dessutom var det en del kära återseenden, till exempel S som inte varit på ett årsmöte på säkert 10 år och S från Småland som har flyttat till Stockholm och så förstås en massa andra trevliga människor som vi trots allt träffar då och då.
Trevligt hade vi i alla fall.

Jag är egentligen inte så förtjust i att prata i telefon och på söndagen blev det trots det en hel del av den varan. Först pratade jag med S i nästan en timme, sen Quiz-L, Ju och senare på kvällen ringde AC från Småland vilket också var ett sånt där konstigt sammanträffande eftersom vi hade nämnt henne i snacket efter årsmötet angående vilka som kunde tänkas hänga med till Norge på NM i sommar. Medan jag pratade med AC lagade jag mat, jag wokade grönsaker och sedan resterna av skinksteken. Det blev färska sockerärter, broccoli, purjolök, böngroddar, bambuskott, champinjoner, ingefära, vitlök och så lite Thailändskt buljongpulver och ostronsås. Tyvärr tog jag väl i lite för mycket av de två senare eller åtminstone den ena av dem för det blev lite för salt. Det gick att äta men förlorade liksom fräscheten. När jag pratat klart i telefon tittade jag först på The Imaginarium of Doctor Parnassus, en av de två filmer som Heath Ledger höll på att spela in när han dog. Den är rätt välgjord men alldeles för fantasiinspirerad och flummig för min smak. Vad jag förstår steg 3 skådespelare in och räddade filmen och regissören när Heath dog, Johnny Depp, Colin Farrell och Jude Law, som alla gör kortare insatser som Heath i olika fantasisekvenser. Pengarna de fick för filmen gick till Heaths dotter Matilda.
Filmen är skriven och gjord av Terry Gilliam, före detta Monty Python illustratören, så om ni vet hur deras illustrationer brukade se ut så kan ni gissa ungefär hur filmen ser ut.
Tjejen på bilden här heter Lily Cole och jag förfasades över att hon ser ut som en taskigt gjord porslinsdocka och så när jag ser extramaterialet så visar det sig att hon faktiskt är/har varit modell. Jag kommer nog aldrig att sluta förvånas över vad som av vissa anses vara vackert.
Senare tittade jag på Shrek 4 - Forever after.
När jag såg den på bio blev jag lite besviken, jag gillar verkligen 2:an, men jag gillar även 1:an och 3:an, den här höll inte riktigt samma kvalité. Men nu när jag var förberedd så tyckte jag inte att den var så dålig, antagligen hade jag lite för höga förväntningar.