Har jag berättat om mina bestick?

16/2 På torsdagen var det svårare att få grepp om alla saker som skulle göras på jobbet och det kändes inte som om jag fick lika mycket gjort som tidigare i veckan.
Innan jag gick hem satte jag upp mina bestick på väggen på kontoret. Har jag berättat om mina bestick?
2007 hade vi vårt stora möte i Edinburgh och det var en skotsk kille som snodde en sked från hotellrestaurangen och bad den amerikanska "laser-killen" att göra en gravering på den som minne av mötet. Av någon anledning bestämde han samma kväll att just jag också behövde en sån sked. Jag påpekade att nästa kvälls middag var den sista och att mässhallen det vill säga graveringsutrustningen skulle vara nedpackad vi det laget. Han sa att han skulle ordna det...
Under kvällen middag ropade den här killen (som jag och mina vänner kallade "The-Crazy-eyed-guy" eftersom han såg galen ut) på mig och jag gick till hans bord. Han räckte mig en stor tygservett och sa åt mig att gömma den, han hade virat in en sked i den. Jag påpekade att vi inte hade någon graveringsutrustning tillgänglig men han viskade bara konspiratoriskt att jag skulle ge den till laserkillen, det skulle fixa sig.
Jag gick runt bordet och med samma låtsade dramatik och mystik lämnade jag i "lönndom" över servetten till laserkillen. Han tog den och "gömde" den i innerfickan på kavajen och sa att det skulle ordna sig.
Nästa morgon åkte de flesta hemåt, själv mötte jag upp en vän och åkte på några dagars "road-trip" i Skotland.
Veckan efter var jag tillbaka på jobbet och på onsdagen dök det upp ett Fed Ex-paket adresserat till mig på mitt kontor. Jag tittade på avsändningsadressen och insåg att det troligtvis var från laserkillen i USA eftersom det var postat i Colorado.
Mycket riktigt, när jag öppnade kuvertet låg den slitna, nu graverade skeden där i. Jag vill inte ens tänka på vad det kan ha kostat att skicka den.
Jag kunde inte sluta skratta, den blev stulen av en Skotte i Edinburgh, flögs till Rocky Mountains med en amerikan född på Laos, graverades och skickades med Fed Ex till en grek-bulgar-svensk i Stockholm, är det inte absurt? Ja, det är många trevliga minnen från våra möten och man grundar väldigt starka band med dessa människor och det leder ofta till bra saker i affärer, just för att man inte hade den baktanken när man lärde känna varann. Jag har faktiskt riktiga vänner över världen, som jag träffat genom jobbet.
Jag pushades av amerikanen att stjäla en ny sked och en gaffel två år senare i Prag, han graverade dem på plats. Nu har jag alltså två skedar och en gaffel på väggen på mitt kontor.

När jag kom hem på eftermiddagen eldade jag och ju varmare det blev inne ju tröttare kände jag att jag var. Så jag sov middag en stund i soffan med Judas och Turre tyngandes på andningen. Men det lite det som är så mysigt med att sova på soffan. Jag vakande någon timme senare av att jag var jättevram, det är som det brukar. Jag hade tydligen missat ett samtal från Quiz-L också, vi har sagt att vi ska snacka i 3 dagar nu, men det går inget bra för oss. Jag ringde upp men kom inte fram, jag antar att det var hennes tur att göra annat nu.
Jag tittade på ett par gamla videos med Jakob Helllman, från 1989 alltså. Han verkade mindre ängslig då, jag undrar vad det egentligen var som hände, varför han "gick under jorden".
Jag öppnade äntligen posten och sorterade den, betalade räkningarna och så. Då hittade jag en postavi, det ska bli spännande att se vad det är, jag kan inte minnas att jag beställt något på sista tiden.
Det fortsatte att snöa under kvällen och jag tycker att det är hel tröstlöst och ni ska ju inte tro att jag gått för att hämta snöskyffeln än, för det kan ju inte fortsätta så här?
Fördelen var att det inte var mer än -0,5!
Jag har förresten beställt min nya bil nu, det verkar som om den kommer i april!

Jag förolämpade visst Kiefer Sutherland

 15/2 På onsdagen vaknade jag till ett riktigt vinterland och om jag inte avskydde vinter och kyla så innerligt hade jag tyckt att det var väldigt vackert, men jag ser det helst på bild...
På jobbat höll hjärnan återigen på att brinna så på eftermiddagen bestämde jag mig för att åka till Ikea och göra några inköp till jobbet. Jag hade stängt av datorn och tagit hunden och gått ut och sen ringde jag syrran för att se om hon behövde nåt.
Då frågade honom jag verkligen skulle åka i det där vädret, det snöade fortfarande och det hade varit en hel del olyckor under dagen. Jag tittade mig mer objektivt omkring och insåg att hon hade rätt. Turre blev besviken när vi vände och gick tillbaka in på kontoret som han inte ens tycker är hemma. Men attans vad mycket jag fick gjort på eftermiddagen, kanske behövde min hjärna bara tro att jag skulle ta time-out och göra nåt annat för att reboota och komma igång igen.
Det rasslade i alla fall bara till och jag hade hundra bollar i luften samtidigt och det kändes som om jag hade kontroll.
Jag kom iväg från jobbet lite senare än jag hoppats men var hemma till 17, matade Judas och Turre och skyndade mig att sova middag. En timme senare gick jag upp och duschade och sminkade mig och kom iväg lite för sent. På vägen in till stan jobbade min hjärna med att nysta ut hur man snabbast och enklast tar sig till Slussen, det gick inget bra. Jag ringde Ju och hon svarade inte så då ringde jag pappa och han försökte förklara. Jag hittar väldigt bra i stan, problemet är bara att jag inte vet vad några vägar, broar och tunnlar heter, alltså hade jag väldigt svårt att hänga med i vad pappa sa och sen visade det sig att han var lite på fel ställe också så det var inte bara jag. Det slutade i alla fall med att jag tog KlaraStrandsleden och sen andra avfarten i tunneln, mot Tegelbacken och sen körde jag över bron mot Gamla Stanoch sen runt hörnet, inga problem alls, jag hittar ju som sagt. Problemet sen var ju att hitta parkering, jag tittade först uppe vid Hilton för att se om deras garage var öppet bara för deras gäster och det var ju ett misstag, för inte nog med att det inte är det, om man har kört upp dit finns liksom ingen väg tillbaka ned under slussen upp mot söder och parkeringsgaraget i berget där. När jag ändå körde utefter kajkanten kollade jag efter parkering där, men trots att det är avgift 00-24 alla dagar så var det helt smäckfullt och de flesta bilarna var helt begravda i snö... Jag vill ju helst inte ha Turre ute i alla fall så jag körde till slottet och vände och åkte sen mot garaget i berget, på vägen vinkade jag till Ju och K som stod utanför Kolingsborg och väntade. Jag hittade parkering i garaget men det är som en labyrint där inne och man får gå där bilarna kör ned för att komma ut, det finns inga hissar eller trappor för gående, underligt.
Strax senare ar jag i alla fall på plats vid Kolingsborg och vi gick in i "värmen". Det var rätt kallt även där inne faktiskt.
Alla sittplatser var upptagna men vi hittade några sittpuffar som vi puttade ut så att vi satt med klar sikt även om det var från sidan.
Det vi skulle se var Stand-Up och musik i samma föreställning, Oslipat tolkar Jakob Hellman hette föreställningen. Tyvärr måste jag erkänna att komikerna till stor del fick mig att vrida mig besvärat snarare än att skratta. Jag vill så gärna tycka att det är kul men blir mer irriterad på att språket är torftigt och skämten platta och krystade.
Men Jakob var i sitt esse, jag har varit nöjd efter alla konserter jag varit på då han spelat, men det är så här han ska framföra sina låtar! Akustiskt och rent!
Han var väl inte helt nöjd med det omdömet när vi tog oss ett snack med honom senare på kvällen för som han sa: -Det här krävde ju inga förberedelser och de andra konserterna hade vi repat en massa inför...
Må hända, men sanningen är sanningen och det är Jakob rå vi vill ha.
I pausen träffade Ju en vän utanför i rökrutan och sen hängde hon med oss resten av kvällen och vi hade det trevligt ihop vi 4.
Jakob spelade alla låtar utom min absoluta favorit men det var spännande att försöka komma på vilken han skulle spela som hade nåt med vad komikern före sagt.
Vi satt alla 4 och pratade om hur förbryllade vi alltid varit då det gäller "Och stora havet" och vad vi trodde att den handlar om. När Jakob påpekade att han satt inne med facit till allt så bestämde vi oss för att fråga honom om den senare.
Det var uppenbart att killarna i Oslipat är hard-core fans då det kommer till Jakob Hellman och de såg minst lika lyriska ut som vi andra när han spelade, det lär vara en upplevelse att stå på samma scen som någon man har sån respekt för.
När Jakob spelade "Bara vara vänner" hände nåt häftigt, publiken sjöng tyst för sig själva genom hela låten, det var bara det att det var så många som gjorde det att det blev en mjuk, mjuk kör av det hela, en viskande kör nästan och ändå så pass starkt att det hördes tydligt. Det var en mäktig upplevelse, folk sjöng nog för att de inte kunde vara helt tysta, inte för att "sjunga med".
Ja, som sagt, tyvärr var väl de flesta skratten vi fick en reaktion på Jakobs miner när de andra skrattade, han har en förmåga att se fullständigt chockad ut som kittlar till skratt. Men när han skrattar så är det ett hjärtligt buller som han liksom inte kan stoppa och det kommer så plötsligt att det nästan känns fel.
Efter showen pratade vi som sagt med Jakob och frågade om Stora havet och han förklarade vad han tänkt när han skrev den.
Jag pratade också med ett par av komikerkillarna och det är tydligen folk man ska veta vilka de är men jag ser ju inte på TV och går sällan på stand-up så den enda jag kände igen var killen från Ballar av stål och det är inte för att jag sett honom på TV utan för att en kompis, kompis jagade runt honom i Gamla stan en gång när jag var med...
Slutligen hade 2 av3 killar gått därifrån och den som stod kvar (och var väldigt lik Kiefer Sutherland) visade sig vara söt, trevlig och hade samma favoritlåtar av Jakobs och vi stod och citerade en del låtar och så och hade rätt trevligt tills jag visst trampade i klaveret eller nåt, tydligen borde jag ha känt igen även honom för han var komiker och musiker och har varit på TV... hoppsan. Jag vet inte om det var därför men strax senare ursäktade han sig och gick. Synd, jag tyckte att han var trevlig.
Men i slutet av kvällen när han gick förbi oss för att gå hem sa han hejdå innan han gick i alla fall.
Även resten av kvällen var trevlig och vi gick mot tunnelbana och bil vid 23.30 och jag letade mig ned i katakomberna till min nu genomtinade bil och körde hemåt.
Jag hade bara hunnit äta en cheeseburgare på vägen till stan så nu kokade jag en påse edamamebönor till "middag" innan jag gick och lade mig.
Jag brydde mig inte om att elda innan jag gick och lade mig och frös väldigt när jag kröp ned i sängen, men med värmemadrassen under mig och "varmvattenflaskan Turre" mot magen så blev jag strax varm och somnade men då var klockan redan över 2...

Du blir bara bättre och bättre Jakob!

På torsdagsmorgonen var himlen klarblå och solen kändes varm, ändå var det jättekallt i luften. Det tyckte i alla fall jag, alla andra klagar ju på att det inte blir tillräckligt kallt eller kommer någon snö i år, själv är jag utom mig av glädje över detta faktum!

Jag gillar inte snö och kan gilla det på julafton, mellandagarna och nyår, men sen vill jag ha bort det och så som det varit de senaste två åren med en massa snö och fruktansvärd kyla som går genom märg och ben, den tar nästan livet av mig och mina händer. Att vara tvungen att skotta precis varje dag efter jobbet i -20- -27 grader, det tycker jag är omänskligt! Denna morgon behövde jag ju inte skotta men det hade ju regnat dagen innan och nu hade dörrarna på bilen frusit fast och jag fick näst intill bryta mig in i den.
Efter jobbet åkte jag hem och gjorde mig i ordning och sen åkte jag mot Strand för att träffa Ju och se Magnus Ekelund och Jakob Hellman.
Trots köerna tog jag mig in i tid till Strand och var där strax före 18.30 då vi hade ett bord bokat. Jag hittade en parkeringsplats utefter vägen och var osäker på var Strand låg, men sen såg jag en ljusskylt gjord av julljus och gick ned för en trappa och så var jag på plats. Strax senare dök Ju upp och så gick vi in för att äta. Jag valde en löksoppa och såg fram emot en varm, klar soppa som skulle värma gott. Vad jag fick var en brunaktig sörja som smakade som en blandning av brunkål och sirap... Den var alldeles för söt för min smak men när jag nämnde det lite vänligt när hon frågade hur det smakat så drog hon av lite på notan. Jag hade ju trots allt ätit upp den, det var inte mycket hon drog av men det var en fin gest. När vi såg vad de vid bordet bredvid beställde önskade vi att vi valt den vegetariska risotton som vi funderat på att ta.
Strax före 19 gick vi in i konsertlokalen och där var det så pass kallt att vi behöll jackorna på och ändå frös lite grann. Vi hittade lediga platser i en bekväm soffa och där satt vi och lyssnade medan Magnus spelade. Han är bra och jag tänkte se om han finns på Spotify, det känns som om man behöver lyssna in sig på honom ordentligt under bättre ljudförutsättningar, det är svårt att höra vad han sjunger live.Sen var det dags för Jakob och då började folk ställa sig närmare scenen så då valde vi att göra det också, vi skulle inte ha sett något från vår soffa. Jakob var säker och bra och spelade många gamla godingar, några nya låtar och några Olle Adolphson låtar, han spelade till och med en Beatles-låt tror jag att det var. Magnus och han körde också Magnus låt "Utan er" som de gör så jäkla bra tillsammans, den har jag nu hört 3 gånger i år och jag gillade den jättemycket redan första gången och nu börjar den verkligen sätta sig. Det slog mig plötsligt att jag faktiskt sett Jakob live 5 gånger nu, det är det nog inte så många som har gjort? Jag såg honom första gången i Västerås folkpark med syrran, Ju och Pi sommaren 2004. Jag gissar att vi var de enda som kommit dit för att se honom, vi var utan tvekan de yngsta i publiken, kanske till och med de enda som inte var pensionerade... Det var första gången vi såg honom spela och trots att vi avgudar honom och hans musik hade vi faktiskt svårt att hålla oss för skratt, han ser lite speciell ut när han spelar. Men attans vad bra det var! Sen såg jag honom i Gävle på Forever Young i augusti förra året och i år har jag sett honom på Kulturhustaket, Skansen och nu på Strand.

I andra halvan av konserten sa Jakob att han skulle spela en låt som hans flickvän ville höra, hon var visserligen inte där, men ändå... Han konfererade med bandet en stund och sen vände han sig tillbaka till mikrofonen och informerade oss om att de inte var överrens om vilken det var. Jag vände mig mot Ju och sa torrt: -Vem var det som pratade med henne egentligen? Sen vände jag mig tillbaka mot scenen och såg Jakob som såg mig i ögonen och gjorde en uppskattande gest med handen. Jag blev lite paff och undrade om det stod någon bakom mig som han kände eller så, men när vi pratade om det efter konserten kom vi fram till att det nog varit tyst nog för att han ska ha hört min kommentar trots att den var sagd i samtalston, vi stod ju trots allt längst fram, bara 2-3 meter ifrån honom. Det var några riktigt häftiga upplevelser under konserten som till exempel när Jakob spelade "Vackert väder" så sjöng hela publiken med från första till sista ordet för full hals, det var nästan så att Jakob dränktes i kören från publiken!
Efter konserten var vi varmare eftersom vi stått och trängts med en massa annat folk och vissa som tycktes tro att de var på en punkkonsert eller nåt så som de hoppade runt och ramlade in i folk och armbågade dem.
Jag skjutsade Ju hem och hon var väldigt nöjd med sin tidiga födelsedagspresent och det var jag med. Sen åkte jag hem, tog en macka och gick och lade mig.

Toppen Jakob!

Vi kom iordning och iväg rätt snabbt på tisdagsmorgonen trots att vi var 3 personer. Jag skjutsade G och S till Väsby station och de åkte tillsammans in till stan och Vasamuseet. Själv åkte jag och jobbade och kände att jag hade svårt att få undan grejer. På eftermiddagen fick jag låna syrran hemnyckel och åkte hem till henne och letade efter L's Gröna Kort. Hon hade förklarat för mig var hon trodde att det låg och jag gick in i hennes rum och möttes av en kör av pipande marsvin. De blev nog besvikna när de såg att det var jag. Jag hälsade på marsvinen och råttorna och de tuggade prövande på mina fingrar men gjorde inte illa mig.

Sen gick jag raka vägen till byrån och där låg kortet precis där hon trodde att hon lagt det. När jag ändå var ute och åkte körde jag ned till posten och hämtade fotoböckerna jag beställt, det var så spännande att ha dem i handen. Jag har ju mer eller mindre jobbat med dem sedan jag kom hem från resan i början av maj.
Jag har gjort 2 stycken, en till mig och en till H och M i Darwin. S ska ta med den ned till dem, nu ska jag bara komma fram till vad jag ska skriva för hälsning till dem i den.

När S kom hem från stan kvällen innan visade det sig att hon varit inne på Åhléns och köpt ett strykjärn till mig, det upprörde henne tydligen en hel del att jag inte hade något. Vi får väl se om jag någonsin använder det. Jag har ju klarat mig utan ett i drygt 6 år.
På eftermiddagen ringde G och sa att han just lämnat S med M och de skulle gå till Fotografiska museet och hon ksulle nog inte hinna tillbaka före konserten på kvällen. Alltså åkte jag hem direkt efter jobbet och tog min chans att vila en stund. Sen fräschade jag till mig lite, men inte för mycket för jag misstänkte att det kanske skulle bli regn och då är det ju ingen idé att ha lagt ned en massa jobb på smink och hår.
Under eftermiddagen och kvällen hade jag haft mycket kontakt med Ju och S och på nåt sätt lyckades vi ha sån tajming att ingen av oss behövde vänta nämnvärt på den andra och vi sammanstrålade utanför Grönan vid 18.50.
S hade ju Stockholmskortet och Ju hade kollat så att det gällde under kvällen och sonen A har ett säsongskort och Ju själv fick låna L's kort. Väl inne fixade A sitt "gratis" åkband och sen gick vi till andra sidan så han fick åka Fritt Fall. Han åkte den 2 gånger på raken eftersom det inte var någon kö och sen letade vi upp langosståndet medan han köade för nåt annat läskigt. Jag och S tog en varsin langos men jag valde dessvärre en med skagen och det blev så mycket och kladdigt att jag mår illa nu bara jag tänker på den. De hade däremot en massa färskpressad vitlök på dem och jag petade helt enkelt bort skagenröran och åt langosen med bara vitlöken och då var det riktigt gott och mycket fräschare. S tog en med gräddfil, lök och ost och var rätt nöjd och Ju åt upp hennes rester.
Sen gick vi mot dansbanan där lilla scenen är och plötsligt var den helt fylld med folk. En halvtimme tidigare var det inte en käft där. Vi ställde oss lite åt sidan men relativt långt fram och väntade där. Efter en stund ledsnade S och gick och satte sig utanför. Det verkar ju onödigt att stå upp när man kan sitta och hon förstår ju ändå inte texterna som ju är på svenska.

Titta här på bilden, A är bara 12 år gammal och redan längre än Ju, ändå är hon inte särskilt kort, närmare 1.80 tror jag hon är.

Jakob kom in nästan exakt i tid och möttes av ett jubel från publiken. Sen började han med en ny låt och fortsatte i stor stil med gamla och nya låtar i en bra blandning, han spelade också Olle Adolphson och en låt i duett med Margnus Ekelund, samma låt som de spelade när jag såg Jakob på Kulturhustaket i somras. Jag gillar den skarpt, jag måste kolla om Magnus finns med på Spotify, känns som om det kan vara värt att lyssna in sig på honom. De sjunger väldigt bra tillsammans och det är en fröjd att lyssna på dem. Låten de körde var "Utan er" http://www.youtube.com/watch?v=0vFyPxxfOdk

Det var skönt att se Jakob så avslappnad på scenen, jag har aldrig sett honom så förr och det gjorde upplevelsen så mycket bättre. Dessutom körde han nu Vackert Väder själv och utan att någon flickvän förstörde upplevelsen för mig. Dessutom verkar jag knappast vara den enda som har den som en favorit för det var den första låten då publiken plötsligt var som en stor back up kör som sjöng i perfekt harmoni och det var så jäkla häftigt att det inte går att beskriva. Kanske just för att det inte gjordes någon grej av det, det bara blev så och det var ett lugn som kom krypande över folksamlingen på nåt sätt. Alla bara sjöng mjukt och fint utan att försöka överrösta någon, de sjöng liksom bara för sin egen skull. Det hände vid ett tillfälle till och jag tror att det var "Bara vara vänner". Vi hade tur jag och Ju, han körde bådas våra favoritlåtar, men jag saknade trots allt "Du är allt jag vill ha" som är en av de absolut bästa.

Efter ungefär halva konserten gick en tjej som stod framför några killar som stod framför oss. Vi hade pratat lite med killarna och eftersom de var rätt långa och en annan kille som stod framför mig var nästan 2 meter lång, så hade A låtit mig ta hans plats gullkillen. Han tyckte väl att han såg ändå eller så är det bara för att han är så snäll och gó. Men i alla fall så såg jag mycket bättre, men när tjejen framför gick så smörade jag lite för killarna och fick stå framför dem ända framme vid staketet och sen drog de fram Ju också.

Jag fick ett par helt okey bilder vilket förvånar mig med tanke på hur mörkt det var, men vad gillar ni "Smurfbilden"? Tycker att den var lite cool. Jag såg att de satte blått ljus på honom och skyndade mig att fota, jag tycker att det blev rätt lyckat. Minen vet jag inte riktigt vad den betyder...?
Efter att konserten var slut hittade vi S ganska snabbt och sen gick vi över till andra sidan igen så att A kunde få prova Fritt Fall i mörker. Sen promenerade vi ut tillsammans och sen skiljdes vi åt och gick till varsin bil. Jag hade hittat en parkering utanför Cirkus, det var nästan tomt på den parkeringen, men så fick jag betala 275:- också... Undrar vad böterna går på där, kanske hade varit värt att chansa?
Sen åkte jag och S hemåt och tog en tur förbi busshållplatsen för att se vilka bussar som går hem till mig om det var så att S ville hem tidigare på onsdagen. Just den dagen blir svår för mig att komma ifrån på eftersom det är sista dagen på vårt räkenskapsår och jag måste se till att leveranser och fakturor har gått ut.
När vi kom hem bytte vi om till morgonrock båda två och satte oss i soffan med edamamebönor och Mer Svartvinbär/Hallon. S gillade edamamebörnorna som hon varit mycket nyfiken på sedan jag nämnde dem första gången och var förvånad över hur annorlunda de var jämfört med andra bönor och ärtor. Sen tittade vi på Änglagård, jag tyckte att det var ett bra sätt för henne att lära känna Sverige och svenskarna. Änglagård visar på ett så bra sätt svenskarnas både goda och dåliga sidor och det krävs nog en invandrare (Colin Nutley) för att se saker så klart. Som jag hoppats och trott så fanns det engelsk text som tillval och S gillade filmen. men man glömmer lätt hur tränade vi svenskar är på att ha text till filmer. Hon behöver verkligen koncentrera sig för att hänga med i filmen och hinna läsa texten. Sen ser ju vi ofta på engelskspråkiga filmer och då har vi ju fördelen att de flesta av oss kan engelska mer eller mindre bra också och lyssnar samtidigt som vi läser.

Innan vi gick och lade oss tittade vi lite i den nya fotoboken och S gillade bilderna.