Surt att bli lurad när man inte ens blivit lurad

8/11 Jag på fredag morgon vaknade vi i Dubai. Vi hade bestämt att vi skulle till världsberömda Dubai Mall denna dag. Det är världens största köpcentrum så det här skulle bli spännande. Det visade sig däremot att ryktet vi hört om en inomhusbacke för skidåkning handlade om ett annat köpcentrum i Dubai. Det fanns däremot ett vattenfall, ett akvarium stort nog att dyka i och en isrink.
För övrigt kändes det inte alls särskilt märkvärdigt eller häftigt och affärerna var desamma som i de flesta köpcentrum förutom att lite fler var av dyr, fin karaktär. Inget som intresserar mig alltså. Syrran och australienska K skulle däremot ha gått i spinn av Miss Kitty Affären vi hittade.
När vi satte och och tog en kaffe och bulle på Starbucks så tittade jag in en stund på Facebook eftersom de hade fri wifi. Just då kommenterade brorsan en kompis status, det visade sig att den kompisen var i Dubai mall just då och satt på Starbucks... Jag ställde mig snabbt upp och scannade av omgivningen men såg honom inte. Han syns rätt bra så om jag inte såg honom kanske det finns ett till Starbucks inne på Dubai Mall. Men ändå, vilken grej!
Vi tog oss en promenad ut när vi kände oss ganska möra och klara med köpcentret och timade det perfekt. Det var en massa folk utanför dörren och på väg ut och vi funderade förstås på varför?
Det visade sig vara dags för kvällens första vattenfontänspel. Det görs med musik och var rätt häftigt och vi gick så pass långt från entrén att vi kunde sitta ned på kajkanten utan att trängas med en massa andra och vi satt på första parkett.
När det kändes som om showen började gå mot sitt slut började vi att tränga oss tillbaka mot ingången igen och följde med möda skyltarna mot taxiupphämtningen. Den var långt ner i källaren, men det är enda stället för det är tillåtet för taxi att plocka upp passagerare, så det är bara att ta sig dit på sina ömma fötter.
Vi stod i en kort kö och folk blev upplockade vartefter. När det var vår tur pekade taxivärden på en svart Lexus som stod i en annan del av garaget. Jag skakade på huvudet och sa att vi ville ha en vanlig standardtaxi. Han insisterade på att det var samma pris och att de körde på taxameter och jagade iväg oss mot Lexusen. Jag var skeptisk men tyckte att jag varit passande misstänksam, men mycket riktigt. När vi var framme vid hotellet hade det kostat tre gånger mer än en vanlig taxi!
Så jävla fräckt när jag inte ens lät mig luras, han svarar mig alltså med en ren lögn! Jag är säkert inte särskilt originell när jag säger att något av det värsta jag vet är att bli lurad. Det är nästan ännu värre när man inte ens varit naiv och blivit lurad men ändå har blivit det. Surt som fan till och med...
Vi gick upp på rummet med de få saker vi handlat och sen gick vi utefter gatan för att hitta någonstans att äta. Vi var rätt överens om att Pizza Hut var ett bra val just idag och det var vi inte ensamma om, de flesta restauranger vi gick förbi var ganska tomma, men Pizza Hut var så gott som fullsatt. Jag och L delade på en pizza och eftersom jag bara fick i mig en slice så blev det en hel del över. Vi bad om doggy bag och eftersom även V hade över så var vi smarta nog att lägga hennes bitar och mina i samma låda eftersom vi delade rum. L fick en egen låda. S hade som vanligt inga rester, hans tallrik var länsad.
Bakom V och S satt en familj med två lite äldre barn, det ena barnet, en ung tonåring stank så att vi höll på att storkna allihopa, men värst var det förstås för S och V som satt närmast honom. Hur kan man ens lyckas lukta så illa? Jag tror inte att jag skulle lyckas ens om jag försökte.
Vi gick tillbaka till hotellet och lämnade av L och S och sen gick jag och V till en liten butik i närheten för att vi var lite nyfikna på vad de har i sina kryddhyllor och sånt. Vi handlade aldrig något, men det var intressant att se vad de hade. Mycket sånt som vi svenskar sällan använder för att det tar för lång tid att tillaga eller för att vi helt enkelt inte ens vet hur det ska användas.
Sen gick vi och lade oss, vi var slut båda två.

Bravo Nutley!

På jobbet fortsatte arbetet med att komma ikapp efter julledigheten, men än så länge är det medvind i alla fall. På eftermiddagen precis när jag kom hem ringde det en tjej från SATS och det verkar på allas inställning så att det är en väldigt hård konkurrens mellan gymmen i Väsby. Hon ville absolut att jag skulle komma ned och provträna trots att jag sa att Medley var mycket billigare. Medley tar 390:-/ månad och de har som sagt gym, simning och gruppträning. SATS tar 470:- / månad + en registreringsavgift på 850:- som du egentligen inte får någonting alls för.
I vilket fall vill jag ge dem en chans, så jag lät henne boka in mig på ett blandpass på fredag klockan 17. Det blir 30 minuter cykel och 30 minuter core, kanske tar jag en titt på gymmet också.
Jag lade mig att vila en stund eftersom tröttheten sedan natten till måndagen nu började komma ikapp mig, men jag hann bara ligga i 20 minuter när jag fick ett sms av L att hon skulle vara hemma om 5 minuter. Jag snyggade till mig kvickt som attan och åkte och hämtade henne och sen åkte vi mot stan där vi skulle möta upp goda vännen S som flyttat till Dalarna men var på kurs i Stockholm. Konstigt nog var trafiken helt okey och det är knappt man kan tala om köer med tanke på att det hela tiden rullade framåt i alla fall, detta trots att vi kom till Järva vid 18 eller nåt sånt. Vi parkerade i Hötorgsgaraget så att Turre skulle hålla sig varm, sen gick vi till Filmstaden och hämtade ut våra förbetalda biljetter. Då visade det sig att S satt på en pub och tog ett glas vin med kollegorna och middagen vi skulle äta tillsammans hade hon ätit med dem... men jag och L gick in på Pizza Hut runt hörnet och 30-40 minuter senare dök S upp och var ett gott och efterlängtat sällskap till oss. Jag har inte sett henne sedan L's födelsedag i September! Vi hade gott om tid att sitta och komma ikapp lite i snacket och dessutom fick vi världens gulligaste servitris som var både glad, vänlig och dessutom gav L och S en nästan full vinflaska för priset av en halv karaff. Sen när hon skulle sluta för dagen kom hon förbi och sa hejdå innan hon gick. Kul med unga människor som vet hur man sköter ett jobb, hon var verkligen rätt tjej på rätt plats.
Efter middag och skitsnack var det äntligen dags för "Änglagård - tredje gången gillt". När vi väl kom in i biosalongen så var vi näst intill ensamma, bara tre personer satt därinne och kallt var det också. Det dök upp lite fler människor men många blev vi inte direkt och så satt vi allihopa ganska koncentrerat i mitten. Jag hade gissat att jag skulle gilla filmen, men att den skulle vara så bra som den var, det hade jag inte vågat hoppas på!
Det var så kul att få komma tillbaka till Änglagård, det var som att åka tillbaka till ett ställe man har spenderat en massa tid på, men varit ifrån länge och det var som att träffa gamla vänner att se alla karaktärerna igen. Dessutom har ju många av skådisarna både mognat och blivit duktigare skådisar under dessa år. Tyvärr är det ju flera som också dött under tiden, vissa äldre, men även några yngre som till exempel Viveka Sehldal som bara blev 57 år gammal. I eftertexten stod dessa skådisar listade, men Per Oscarsson har ju gått åt senare än vad filmen kommit ut så han fanns inte med i denna lista.
Jag är i alla fall mycket glatt överraskad, hur kommer det sig att Colin Nutley efter 16 år inte bara lyckas hålla samma standard utan dessutom lyckas höja den flera snäpp!?
Att se dessa gamla gubbar, Sven Wollter och Tord Peterson är en fröjd dessutom!
Vad är då det geniala med Colin Nutley eller åtminstone hans Änglagård-filmer?
Kanske är det så att det behövs en engelsman för att skildra det svenska så sant och rent som han gör? Kombinationen brittisk humor, en invandrares syn på sitt nya hemland och det tragikomiska i det svenska livet och landet, det är det som gör det så bra.
Han ser det positiva och det negativa i Sverige och svenskarna så mycket klarare än vad vi själv gör, själva fokuserar vi oftast på antingen det ena eller det andra beroende på om vi är optimister eller pessimister, han ser helheten.
Dessutom finns det ingen som så tydligt visar oss varför vi längtar till just den svenska sommaren. De spegelblanka, mörka, mjuka sjöarna, de böljande gröna fälten, de dammiga grusvägarna, de brännässlekantade dikena, de ettriga myggen, ja, Sverige är vackert och det ser och skildrar Nutley bättre än någon annan jag känner till!
Bravo Nutley!!!