En stege har ju inte ens mycket till vindfång

31/3 På tisdagen började seminariet på riktigt och som vanligt började det med en filmsnutt med musik till, samma varje år. Jag vet inte varför, men jag älskar den där filmsnutten! Den är dramatisk och speglar rätt bra vad vi gör alla vi som arbetar med flygsäkerhet. När de efterlyste filmer från involverade företag så fick de mest material från de större företagen såsom Martin Baker, som gör ejection seats och Survitec som bland annat gör flottar och flytvästar. Fast vi lämnade också in en filmsnutt där svenska militären fäller materiel från Hercules med vårt fällningssystem. Jag tycker att filmen är välklippt och att musiken är väldigt stark och för mig ger det känslan av att "nu är vi här igen". Samma film används också precis före vår ordförandes sluttal sista dagen, på eftermiddagen. Något som alla vi deltagare gillar väldigt mycket är när vi får lyssna på en presentation av en slutanvändare och få feedback på hur våra produkter fungerar i skarpt läge. Denna dag fick vi just en sån chans när de informerade oss bland annat om hur skyddskläderna fungerar och vad som kan göras ännu bättre.
På eftermiddagen gick jag ut för att ta en cigg och Schweizarna var där ute samtidigt. Vi småpratade lite när en av hotellvaktmästarna kom ut med en stege och skulle laga undertaket framför hotellet. Det hade blåst något enormt, så kanske hade det gått sönder därför. När han precis kommit upp så att han stod längst upp så blåste det i igen och inte lite! Det var så pass att stegen höll på att blåsa bort trots att han stod på den och man kan ju inte direkt påstå att en stege har mycket till vindfång. Som tur var så var en av Schweizarna K väldigt uppmärksam, jag såg också vad som höll på att hända men jag satt ned på bänken bakom killarna och hade min datorväska mellan knäna för de hade också hållit på att blåsa bort. K rusade iväg och tog tag i stegen sekunden innan den blåste bort och de andra två kom ögonblicket efter och hjälpte till. Jag kunde se hur rädd killen på stegen var, jag vill inte ens tänka på vad som skulle ha hänt med honom om inte de andra var så snabba. De var 3 vuxna, starka karlar och hade stort problem att hålla stegen kvar så pass länge att killen kunde ta sig ner och sen hjälptes de alla fyra åt för att få in stegen genom dörren igen.
Det är svårt att se på bilden hur mycket det verkligen blåste, men senare på kvällen när vi blev upphämtade med bussen för att åka på galamiddagen så såg man spåren av stormen, till och med i centrala München!
När mässan stängde gick jag upp på rummet för att göra mig i ordning för galamiddagen, jag hade ju beställt en galaklänning sydd efter mina mått när jag var i Thailand i januari, men med bara en vecka kvar till mötet så bestämde vår ordförande att det inte passade sig att sätta en så strikt klädkod när det var buffé som serverades. Jag tycker förvisso att det var både lite sent att komma på det och dessutom känns det alltid lite speciellt när folk klär upp sig i smoking uniform eller långklänning. Jag hade på mig en av mina favoritklänningar, den som är vit, brun och svart. Jag kämpade mig svettig medan jag försökte att dra upp dragkedjan i ryggen och nacken och slutligen satte jag helt sonika på mig min rock och gick ned i lobbyn utan att dra upp den. Jag letade snabbt upp S när jag kom ned dit och tog tag i hennes arm och sa bara kort, jag behöver dig, NU och så drog jag henne mot toaletten. Hon bara följde med och verkade inte ens förvånad över mitt beteende och när vi närmade oss toaletten så sa hon bara: Är vi på väg till toaletten? Sen hjälpte hon mig att dra upp blixtlåset och så gick vi tillbaka ut. Ett annat val jag gjort ar att ha stayups istället för strumpbyxor och istället för höfthållare hade jag valt att ha trosor med inbyggda höfthållare. Detta ledde till att jag hade enorma problem hela kvällen, strumporna ville hasa ned hela tiden och då hängde liksom trosorna med och ville åka ned dem med!
Mina kvinnliga vänner hade väldigt roligt åt det när jag berättade varför jag ålade runt i klänningen hela kvällen.
Vi i styrelsen hade bordsplaceringar med namn och även de som skulle sitta med oss för att fylla ut bordet var tydligen utvalda. Själv var jag jättenöjd med placeringen då jag satt mellan två gamla vänner till mig, A och J. A är en stor man med ännu större, varmt hjärta och vi avgudar varandra! Jag fick dessutom chansen att träffa hans fru i London i juni förra året och hon var precis lika trevlig och vi klickade direkt, På min andra sia satt J, vi har jobbat tillsammans i runt 20 år, hans företag gör torrdräkter och vi representerar dem i Sverige då det gäller flygdräkter. Han är en riktig retsticka och vi har alltid kul, men den här kvällen var han extra trevlig och gullig och gav mig en puss på kinden bara sådär plötsligt och jag frågade förvånat vad det var för? Hans svar var att vi har känt varandra så länge och att han tycker om mig, det var väldigt mjukt och ärligt för att komma från honom så det kändes väldigt bra i själen! Förrätterna var inte alls goda, jag smakade nästan alla och ingen av dem var ens ätlig... Men varmrätten var ok eftersom de hade sånt där grisknä som jag gillar, även om det var skivat för att vara enklare att servera och de hade också de där knödeln som jag gillar.
De hade typiskt Bayersk underhållning under middagen, dans iförda lederhosen, musik och vallhorn som man fick prova också och ett klockspel. Jag tycker att sånt är rätt trist och lite pinsamt, men alla andra tyckte att det var toppen så det verkar ha varit ett bra beslut ändå. När själva underhållningen var över så spelade bara bandet för oss och när jag kom in från en tur ut för att röka kom min vän P fram till mig och frågade om vi inte kunde dansa. Jag sa bara: Det är något du behöver veta då, det är att jag KOMMER att trampa dig på tårna, för jag kan inte dansa. Han såg jätteledsen ut och sa att jag var den tredje att säga nej. Men då förklarade jag för honom att jag verkligen inte sa nej, bara varnade honom för följderna. Sen dansade vi iväg trots att ingen annan dansade. Jag känner mig väldigt trygg bland dessa människor så jag tyckte inte att det var jobbigt att de skulle se hur dålig jag var på att dansa. Vi hade bara dansat någon minut och jag kunde inte sluta fnissa över hur himla dåligt jag dansade, då det kommer en kille från sidan, puttar bort P och säger att han tar över... Det var en kille som jag pratat lite med på lunchen och som P tydligen känner. P är världens mest överbeskyddande "storebror" förutom möjligen min grekiska storebror L, de försökte för övrigt att skydda mig från varandra när de råkade träffas en gång i Stockholm... I alla fall så släppt P mig utan minsta protest och gick och tog tag i en annan tjej och fortsatte sin dans med henne. Detta gjorde att jag blev lite extra intresserad av killen jag dansade med, P måste ju ha väldigt höga tankar om honom om han bara släpper mig nämligen. Vi skrattade vidare och sen efter dansen så satt jag mig igen. Men sen senare var det något som utmanade mig att prova vallhornet och jag vet ju sen tidigare att jag brukar vara rätt bra på att få ljud ur dem, det märkte jag redan när jag var runt 9 år och var med familjen på Skansen och fick prova att blåsa i ett sånt. Jo, jag fick fram ett ganska starkt ljud även denna gång även om det förstås inte lät bra, men tyvärr var det nog ingen som tog en bild på mig, men ni får se en bild på S när hon provade.
Vid mitt bord körde de sittande dans och till slut var alla vid bordet engagerade i att vifta med armarna och larva sig, även jag! Även på dansgolvet hade det blivit fler par som var uppe och dansade efter att jag och P börjat.
När jag gick ut för att ta vår chartrade buss tillbaka till hotellet visade det sig att den redan gått, men jag hade tur och tre av killarna i vår grupp skulle tillbaka till hotellet de med och jag fick åka med i taxin, jag hade inga kontanter.
Sen samlades alla i hotellbaren men mina vänner hade gått och lagt sig nästan alla så jag tänkte göra detsamma, men då kom killen jag dansade med tidigare fram till mig och vi snackade en stund innan jag gick upp.

Det hjälper att ha larviga, busiga vänner

18/1 På lördagen var det dags för 40-årsfest hos S. Jag och syrran hade bestämt att vi skulle åka i olika bilar så att ingen skulle behöva vänta på den andra eller behöva åka hem tidigare än den ville.
Jag var i tid egentligen, men GPS:en ledde mig in på en väg där det var en bom i vägen och sen var jag tvungen att gissa mig fram till rätt väg runt hela villaområdet och jag hittar verkligen inte i Västerhaninge, så det tog tid och jag blev sen i slutänden. Eller, egentligen var jag inte alls i tid, jag hade nämligen tagit fel på en hel timme och var tidig enligt min beräkning, men blev nästan hela den timmen sen eftersom festen faktiskt började en hel timme tidigare än jag trott. Jag hade dubbelkollat med syrran och fått reda på det, men då var det försent att skynda på helt enkelt. Jag kom in genom dörren på festlokalen precis när S ställde sig upp och hälsade alla välkomna, så det gick bra ändå.
Många av våra vänner var där och även de andra som S känner är bra och roliga människor så det är alltid bra och lätt stämning och alla pratar med alla oavsett om de känner varandra eller inte.

Jag var i rätt dålig dagsform med värk och deppig, så jag var nog inte världens bästa gäst eller sällskap, jag som ofta är the "life of the party" såg nog ganska tjurig och låg ut, men jag gjorde mitt bästa, det är svårt att bortse från att man är deppig, men goda vänner som busar och larvar sig hjälper definitivt!
Det hölls en del tal och det var en massa skumma anekdoter som fick folk att gapskratta, allt från tumlade fåglar till uppsvullna hamstrar. Syrran hade använt sina och mina bilder på S från de senaste 20 åren och gjort ett bildspel som hon kommenterade under visningen. Som kronan på verket var min bild från i höstas när vi delade rum på hotellet och jag vaknade till en närbild av hans nakna rumpa vid 4-tiden på morgonen...
S och hans fru A hade tränats av sina vänner Jonathan och Oksana för att göra en födelsdagsdans, de körde på Dirty Dancing-tema och gjorde det som vanligt mycket bra.
Senare på kvällen fick även vi andra en chans att testa några steg då Jonathan och Oksana körde en liten workshop för oss allihopa. Det var kul och tog slut alldeles för fort.
Jag stannade längre än vad jag trott att jag skulle göra med tanke på dagsformen och skjutsade hem kompisen Å till Bromma på vägen hem. Sen hämtade jag Turre hos mamma och pappa och så åkte jag raka vägen hem och sov.

Undrar vad det är som lockar?

13/7 På lördagen fortsatte tävlingarna och det sköna hänget med härliga människor. S och S satt och dansade till musiken på körningen för E valde bra musik och det svängde ju...
Många fina och duktiga körekipage har vi i föreningen och det är alltid en riktig fight om placeringarna. Jag kan inte låta bli att hålla mina tummar för G som är 77 år tror jag och kör som en hel galning, fast snyggt också. Han kör jättebra, h'sten Dollar som har passerat 20-strecket är helt med på noterna och de brukar ofta knipa en placering. Jag ville så gärna att de äntligen skulle få ta segern i SM-klassen men det räckte inte riktigt fram och segraren var så klart väldigt värdig. Jag tänker bara, hur många bra år har de kvar gubbarna? Jag vill ju att de ska få vinna en gång.
Dagen var inte jättelång och vi fick en chans till att hänga i lugn och ro vid vårt långbord. Tänk vad enkelt det är när det är vuxna människor som hjälps åt med allt. Mat blev gjord, barn och hundar passades, det städades, fixades stolar och allt sånt och humöret var på topp som vanligt.
Framåt kvällen dök det upp en massa barn com också ville hänga med oss lite och de utmanade framförallt S men också T och mig på lite gymnastikövningar. Jag är fascinerad över att S fortfarande är så pass populär bland flickorna, förr var det nog för att han ser bra ut och är snäll mot dem, men nu borde de nog se honom som en gammal gubbe i jämförelse med sig själv (de är nog 8-12 år gamla). Men antagligen är det för dom som att umgås och göra kullerbyttor med en kändis, även vi skulle kanske bli lite förvånade och till oss om Lars-Göran Bengtsson ville göra hjulningar med oss?
Vi hade ännu en härlig och lugn kväll vid vårt långbord och folk kom och gick som tidigare kvällar. Vårt gäng var däremot mer konstant och det var avslappnat och glatt hela kvällen.

Var är singlarna?

9/3 På lördagen vaknade jag jetlagged vid 8 på morgonen och var tvungen att gå upp. Jag satte igång att vika tvätt och eldade i kaminen för att få upp värmen. Sen åkte jag och handlade lite på Ica och när jag kom hem färgade jag ögonbrynen och fransarna och för en gångs skull fönade jag faktiskt håret torrt efter duschen och sen lockade jag det.
Jag tycker att jag ser mjukare ut med lockigt hår men det tar ju runt en timme att locka så mycket och långt hår och det orkar jag ju inte särskilt ofta. Det var kompisen A's födelsedag några dagar tidigare och nu skulle vi ut och fira henne.
Två andra kompisar till A mötte också upp utanför Bon Palais, M som jag känner sedan tidigare och T som jag träffade för första gången. Vi hade väldigt kul ihop och det är enkelt att hänga med de här tjejerna!
Anledningen till att vi var på Bon Palais var att A ville ut och dansa, själv dansar jag aldrig nykter och jag är ju nästa alltid nykter, men för A's skull så var jag där och dansade också ett bra tag. Men jag kunde inte låta bli att påpeka att det faktum att jag stod och dansade i över en timme, spiknykter, var en kärleksförklaring till henne!
När jag börjat ge upp om att det fanns några trevliga killar som dessutom gillade mig så var det en kille som började prata med oss och han och jag klickade och han var jättetrevlig och rätt söt. Innan jag gick gav jag honom mitt nummer och sa att han gärna fick höra av sig, då visade det sig förstås att han var upptagen... Varför är alla de bra upptagna?
Jag var i alla fall fortfarande rätt trött så jag åkte hem vid 1, tog en macka och ett glas te och gick och lade mig.

När greker dansar är de livsfarliga

1/8 På onsdagen fick jag gå upp tidigt och duscha, jag skulle vara på Arlanda vid 7-tiden. Jag hade inte hört av L något sedan jag köpt biljetten men skickade nu ett sms och frågade om de kunde hämta upp mig på vägen. Men de var sena och hade ett ärende att göra så slutligen tog jag en taxi istället. Jag väntade en stund och sen ringde L, han och en kompis stod en bit bort, hans fru och mellanbarn var där också. Vi gick in och checkade in, men eftersom det var Charterstolar och vi hade olika bokningsnummer så fick vi inte platser bredvid varandra och dessutom fick man inte byta.

Jag satt långt bak och försökte sova under resan, jag reser ju aldrig charter och insåg inte hur jäkla jobbigt det är. Resenärerna är orutinerade och tar lång tid på sig i säkerhetskontroller och boarding och sånt, men det är inte värst, det värsta är att flygvärdinnorna aldrig håller käften! Det annonseras än det ena och än det andra. Som längst tror jag att det var tyst i 10 minuter i sträck, precis lagom för att man ska slumra till och sen skräller det till i högtalarna och de talar om att vi nu kan beställa allt möjligt skräp och plocka upp det på hemresan... Strax senare annonserade de att vi strax skulle kunna köpa oss en drink osv. osv. inte en lugn stund för att vila lite.

Vid 13 ungefär landade vi i Kavala, Grekland. L's "Svenska" kusiner kom och hämtade oss i L's bil och körde oss till byn. När vi kom fram hade L's mamma dukat fram en härlig lunch och jag var överlycklig över att få smaka på hennes vällagade mat igen.

Tanken när vi åkte från flygplatsen var att åka direkt till havet så fort vi lämnat av packning, hälsat på L's mamma P och ätit lunch. Men lagom tills vi satte oss för att äta var himlen nästan svart och strax senare började det ösregna och åska och blixtra.

Typiskt min tur, precis så var det förra gången jag var där för 2 år sedan. Det regnade, stormade och åskade och var runt 25-28 grader och molnigt när det inte regnade. Hemma i Sverige var det värmebölja, 35-39 grader varmt och klarblå himmel i 2 veckor. Det blev förstås regn och rusk lagom tills jag kom hem igen...

Grekerna var glada däremot för det hade varit värmebölja veckan innan och de ville ha lite regna för svalkans skull.

Eftersom vi inte kunde åka till havet så åkte vi och hälsade på L's släkt istället, de finns över hela byn, de bor väldigt tätt. Trots att jag faktiskt inte kan kommunicera med dem så har jag faktiskt saknat dem som om de vore min egen släkt. Jag förstår lite, lite grekiska, men när de tjattrar på och diskuterar saker så hänger jag inte med och uppfattar bara nåt ord här och där så att jag i bästa fall kan gissa vad de pratar om. Jag behöver nog mer tid i Grekland men det är ganska slitande att inte fatta, man blir väldigt trött i huvudet.

När vi kom till kusinen S var henne barnbarn A (8 år) där och hon ville leka med mitt hår så det fick hon. Hon flätade, borstade och grejade och plötsligt ojade hon till och såg generad ut, den runda borsten hade fastnat i mitt hår. Jag har en massa tunna hårstrån och de är ju väldigt långa också, grekerna är inte vana vid sånt hår. Hon hade försökt att lossa borsten själv först vilket hade gjort att hon effektivt snott till det tre varv. Det gick inte att se var håret började och slutade och efter att L tagit en titt och sett skrämd ut så bad jag honom att hämta de vuxna kvinnorna. Först kom M och försökte lossa håret, sen kom A's mamma och det var hon som slutligen efter nästan en timme fick loss mig. Under den timmen var de redo att ge upp och ville klippa loss den, men mitt hår är ju jättelångt och har tagit 14 år att spara ut, inte sjutton får de klippa av en halvmeter!

A's mamma S gav dock aldrig upp och attans vad de svor åt A, men hon bara log för hon vet att de alla avgudar henne. 

Mycket hår gick sönder och ramlade av, men jag tror inte att någon mer än min frisör kommer att märka det, så det gick rätt bra i slutänden.

Vi gick tillbaka hem och gjorde oss i ordning och sen mötte vi kusiner och hela resten av släkten vid en byfest på sportplanen i byn. Där spelades musik på scenen och det serverades souvlaki. Lite skillnad på deras snabbmat och våran i Sverige måste jag säga. Sen är jag ju väldigt kinkig då det gäller fett på kött, men annars var det helt perfekt mat. 

Sen började folk att dansa, det är så häftigt att i stort sett alla dansar och i precis alla åldrar. I Grekland är det inte det minsta töntigt att dansa på fest, alla gör det.

Killar, tjejer, barn, tonåringar, vuxna och gamla, helt huller om buller och du tar bara tag i den sista i ledet och dansar iväg oavsett vem det är och om du känner den eller inte.

Det enda som var lite oroande var väl att de dansar vidare vad som än händer och lilla M som låg och sov i sin barnvagn höll på att bli neddansad och till slut satte sig hennes morfar resolut mitt i dansen för att tvinga folk att väja för honom.

Det är ju också en trevlig sak, man tar med sig även de små barnen och sen när de är trötta somnar de utan problem trots den höga musiken och livet och rörelsen, underbart!

Till slut var vi så trötta att vi höll på att ramla av stolarna så vi bestämde oss för att gå hem, men precis då dök en annan kusin upp, Ad som jag hoppats på att träffa och jag fångade hans blick när han närmade sig sin brorsa vid andra sidan bordet. Han hade ju ingen aning om att jag skulle komma så han blev glatt överraskad och rusade fram och hälsade och puttade nästan undan L på vägen och fick sig en pik för det. Det trista är att vi verkar ha samma humor och så, men han kan ingen engelska och jag kan bara några ord grekiska...

Slutligen tog vi oss i alla fall tillbaka hem, problemet var bara att byfesten var på andra sidan trädgården så det lät nästan lika mycket i sovrummet som på planen. Jag hävdade dock bestämt att jag inte skulle ha svårare att somna i detta liv än lilla M och jag fick rätt.

Jag vaknade däremot flera gånger av att jag var jättevarm.

Blod i vattnet - Eller en del straffar gud med detsamma

På lördagen gick jag upp 4.50, då hade jag sovit i ungefär en timme. Efter en kvick dusch som jag inte sminkade mig efter drog jag ihop blixtlåset på väskan och sen kom taxin för att hämta mig. Jag har kommit fram till att man ser fräschare ut efter en 15-20 timmars resa om man var osminkad när den började, även om man kanske såg fräschare ut i början av resan om man var sminkad. När jag kom till Arlanda kom jag på att jag glömt ta min levaxin och det skulle ju inte göra tröttheten bättre efter och under resan.
På resan till London somnade jag och sov större delen av flighten och sen gick jag genom säkerhetskontrollen och passkontrollen och in i Terminal 5 på Heathrow och efter att han hade skickat runt mig för att leta efter honom hittade jag slutligen P och då visade det sig att vi gick tillbaka till precis den plats jag väntat på tidigare... Sen gick vi in i British Airways Loungen, han får ta med sig en gäst in där och det var så som jag mindes det i ett av hörnen av terminalen precis där man komit igenom säkerhetskontrollen, det var ju därför jag väntade just där tidigare. Nu tog vi i alla fall en kopp cappuccino och lite frukost, det är ju en av fördelarna med att kunna komma in i loungerna, när man väl kommer in är ju allt gratis därinne och det är lugnare, mindre trångt och det finns bekväma sittplatser och till och med soffor. Efter bara en timme var P tvungen att ta sig till sin gate men jag stannade i loungen tills jag hade runt 1 timme på mig till avgång, då åt jag först lunch i loungen och sen gick jag till boots och köpte flygstrumpor, schampo och lite annat som jag behövde därifrån.
När det var dags att gå ombord väntade jag ett tag och bytte strumpor först, jag hade betalat lite extra för att få välja säte och jag hade valt ett väldigt långt bak, för om en flight inte är full är det ofta några lediga säten just långt bak, alla vill nämligen sitta fram. Jag kunde inte tro min lycka när de sa att alla hade gått ombord och de två sätena bredvid mig var lediga! Strax innan vi lyfte var det dock en av flygvärdinnorna som började prata med några som satt ett par rader längre fram och pekade på min lediga platser. När en mormor med en 1½ årig pojke sen bytte plats och satte sig bredvid mig var jag gråtfärdig, snacka om att hamna ur askan i elden! Men flygvärdinnan lovade att barnet inte skulle sitta hos mig efter att vi lyft.
Jag måste säga att denna mormor och även barnen, för det var två, mamman satt lite längre fram med den andra, var väldigt trevliga och gjorde allt för att inte störa mig. Men nog hade jag hellre kunnat sätta upp benen i sätet än att ta hänsyn till dem. Men när jag somnade gick hon iväg med pojken och kom inte tillbaka förrän jag vaknat igen, jag vet inte om det var just därför men jag tror faktiskt det. De var alltså helt okey och ändå var jag som sagt gråtfärdig av besvikelse. Till middag fick vi en typisk brittisk middag fast värre än va de vanligtvis är, rostbiff med yorkshirepudding var det och det gick inte att äta något annat än köttet, som till min förvåning var riktigt bra. Jag sov som sagt i cirka 2 timmar och önskade innerligt att jag kunnat sova mer. Jag var helt slut och om man sover går ju resan så mycket snabbare också.
Jag tittade på "Bad Teacher" med Cameron Diaz och den var sådär, sen såg jag Pirates 4 och den har jag ju sett förr, den är inte alls lika bra som de andra Piratesfilmerna, jag är dessutom inte särskilt förtjust i Penélope Cruz.
När vi flög över Hudson bay kom vi plötsligt över ett riktigt isrike och jag har konstaterat att det måste vara Kanada, men jag har aldrig sett detta tidigare. Kanske har jag inte tittat ut just då eller så har det varit mörkt? Häftigt var det i alla fall!
När jag kom fram tog jag min väska och gick genom tullen och sen letade jag mig fram mot platsen där de delar ut hyrbilarna och jag hade precis fått nycklarna till bilen och pratade med en tjej jag träffat på tåget dit då killarna J och D kom så vi tog oss fram till bilen och gav oss ut i San Francisco.
Det var inte särskilt långt från flygplatsen till city, men det var någon match på gång så halva stan var avstängd och det var nästan stillastående köer. Slutligen tog vi oss i alla fall till hotellet i Fisherman's Wharf och sen checkade vi in snabbt och smätfritt och så lämnade vi väskorna på rummet och möttes på baren på andra sidan gatan efter 20 minuter ungefär.
Vi försökte komma fram till vad vi ville ha att äta och efter att jag berättat om förra årets hemska middag på Crab Hut ville killarna abolut testa Joe's Crab Shack... Jag antar att de ville kolla om det verkligen var så illa som vi hade påstått. När vi kom in blev vi ännu mer tveksamma, det luktade lite unket därinne och det var verkligen ingen stil alls på det. När en särskild låt kom i högtalarna ställde personalen upp sig på rader mellan borden och dansade. Flera av gästerna fick också uppvakning på högtidsdagar av personalen som kom och sjöng och hurrade för dem, det var så amerikansk att det nästan kändes som om de drev med oss.

J sa att han funderade på att säga att det var D's födelsedag bara för att skämma ut honom ordentligt, men det skulle han inte ha sagt...

Strax senare beställde han själv en "Shark Attack", vad han trodde, en ny, cool öl. Strax senare kom servitrisen med en stor, blå, drink med en gummihaj hängande på sidan och sen ropade hon med hög röst till hela lokalen: -Shark Attack, blood in the water! och så hällde hon den röda vätskan från hajen in i drinken och så skrek hon och jublade och resten av personalen svarade med rop från resten av lokalen. J ville bara sjunka genom jorden... Som tur var så var i alla fall drinken god. Jag och D hade svårt att sluta skratta.
Sen fick vi våra krabben och den sorten som vi bett om med vitlök och örter smakade inte det minsta och ingen av dem var särskilt god, men det hade ju i alla fall inte jag förväntat mig. Krabban kom i en metallhink och mitt på bordet satt en annan hink i ett hål, där slängde man sitt rens. Vi bad om vitlökssmör till krabban och då blev det lite bättre, men killarna gnällde hela tiden trots att jag varnat dem.

Sen var vi så trötta allihop att vi gick och lade oss, klockan var nog 22 ungefär, men den var 7 på morgonen vår tid...