Världens vackraste plats?

6/7 Vi gick upp i någorlunda tid på fredagen och tog en promenad till vårt favoritställe i Soho, Balans Café för att äta frukost.
Det var 2½ år sedan vi var där sist men fick samma servitör som vi hade då, bara det är ovanligt i en sån stad som London där alla är på väg någonstans hela tiden. Sen när han kom med menyn så stannade han plötsligt upp och sa att han kom ihåg oss och undrade om vi hittade Metallica-tröjan som han försökt hjälpa oss att hitta... Fantastiskt hur han kan minnas oss och dessutom komma ihåg vad vi pratade om sist! Jag var tvungen att ta ett kort på honom och L.
L valde amerikanska pannkakor och själv valde jag Full English Breakfast, bara för att liksom.
På menyn får man välja jordgubbar eller bacon till pannkakorna och jag har alltid undrat vad för ena konstiga människor som väljder bacon och hur det kommer sig att valet ens finns... Nåja, L är uppenbarligen en av dem, för hon ville ha bacon till sina pannkakor och lönnsirap!
Hon drack en varm choklad som tydligen var väldigt god, själv drack jag en superstark latte som jag fick spä ut med varm mjölk jag varit tvungen att be om.
Efter frukost gick vi direkt till tunnelbanestationen vid Leicester Square och åkte till Highgate Cemetery, det tog nästan en timme och vi åkte både tunnelbana, buss och gick en bit också, men det gick bra att hitta dit.
Det regnade nästan hela tiden men inte så mycket som tur var. Vid kvart i två samlades vi tillsammans med ett tjugotal andra utanför grindarna vid Highgate Cemetery West. Sen ropades de som förbokat upp och fick gå och betala och samlas i en grupp innanför grinden. Vi hörde inte riktigt vad de sa när de ropade upp så oss fick de ropa upp en gång till senare, de hade visst fått namnet lite fel per telefon, men det ordnade sig. De frågade om L hade studentkort men det har gått ut så hon hade det inte med sig och det sa vi, men de tyckte nog att det syntes att hon gick i skolan så hon fick betala studentpris i alla fall, det var ju snällt.
Sen gick vi långsamt in i vad som mest såg ut som en regnskog, särskilt i det vädret. En överväxt djungel liksom och fantastiskt vackert. Gravstenarna var gröna av alg och de flesta höll mer eller mindre på att falla. Skogen höll på att ta över och det är svårt att tro dem när de berättar att när kyrkogården öppnade på 1800-talet så fanns det inga träd någonstans utom ett i centrum av den stora gravcirkeln som vi kom till senare.
Vår guide var en äldre man som verkade brinna för detta vackra ställe och han svarade gärna på frågor som kanske inte rörde kyrkogården på ett direkt sätt, som till exempel hur hans egen relation till den såg ut.
Han berättade också om flera av personerna som var begravda där och de som var britter i vår grupp tycktes känna till vilka de var, så det var nog välkända människor. Jag och L var också helt klart yngst så det kan ju vara en faktor då det gäller att känna igen äldre namn.
Begravningsplatser som inte ligger precis vid promenadvägarna genom kyrkogården är dyrare än de andra eftersom man helt enkelt får vila mer i frid där än vid de vägar som trampas av turister hela dagarna. Så ja, om ni funderade, man begraver fortfarande folk här.
Det var i alla fall smärtsamt vackert och stillsamt och både jag och L kände att vi nog kunde tänka oss att spendera evigheten där. Det kan nog vara lite kusligt på nätterna dock och det har använts i flera skräckfilmer som faktiskt har spelats in på kyrkogården under dess mindre ärofyllda dagar. Det sägs att Dracula till viss del har spelats in här.

När vi efter någon timma var på väg ut berättade dock vår guide om en begravning de haft tidigare på morgonen där en 17 månaders baby hade begravts uppe i grönskan och då tittade jag och L på varandra med en skräckfylld blick. Det är en sak att tänka sig att ligga där själv, men det skulle verkligen inte kännas rätt att begrava en liten baby där, jag vet inte varför det känns så men det var en stark känsla.
Vi var i alla fall väldigt glada över att vi tagit oss tid att åka dit och det var ju en jättetur att L fått nys om det.
Det var en av de vackraste platser jag haft förmånen att se under mina resor i världen och den ligger ju bara några timmar hemifrån, om ni någonsin får en chans så måste ni bara åka dit!

När vi tagit oss tillbaka till centrala London gick vi till China Town för att äta lunch, det blev Dim Sum och Won Ton Noodle Soup för mig och Dim Sum och vårrullar för L. Hon gillade inte dim sum, hon är en av de första jag träffat som inte gör det.
Efter att ha ätit en sen lunch gick vi tillbaka till hotellet och vilade, jag somnade och L kollade sin mail och sånt och slumrade slutligen till hon också.
Sen gick vi för att se om vi kunde hitta några biljeter till Shrek The Musical och det gjorde vi. På Leicester Square finns en "sista minuten-biljett shop" för musikaler i West End och vi betalade runt 40 pund för våra biljetter vilket ju är helt okey för platser på 12:e raden. Vi traskade iväg direkt och gick genom Covent Garden och hittade teatern som faktiskt hette: Theatre Royal Drury Lane, om ni kan tro det!

Vi satte oss ned och kunde knappt tro vår tur när vi hade så gott som tomt framför oss och såg hela scenen utan ett enda huvud i vägen. En kvart in på föreställningen kom dock en hel familj in försenade och allt och de satte sig några rader längre fram allihopa utom den stora, långa pappan som alltså var runt 190 cm och dessutom ganska stor och tjock, han sate sig precis mitt i vårt synfält på mitten av tre lediga platser så att han verkligen täckte upp hela scenen och vi såg knappt något alls resten av första halvan, inte ens när vi försökte tittade runt honom så såg vi något. Efter pausen frågade jag några i personalen om de kunde kolla om han verkligen hade biljett för den platsen och istället för att bråka med honom undrade de om vi kunde tänka oss att flytta oss till platser lite längre fram. Det gick vi med på och L hade gott synfält över scenen men för mig var det precis som innan men bara det faktum att det nu va självvalt gjorde att det kändes bättre.
Jag är egentligen inte så mycket för musikaler men jag gillar känslan av att det är riktiga människor som står därframme och de har ofta sina poänger även om jag ibland kan känna mig lite generad nästan när jag tittar.
Det jag kan känna är att det måste kännas nästan lite degraderande att försöka låta så mycket som mäjligt som en annan, mycket mer känd skådespelare... För det var det de gjorde vilket jag tycker är rätt, vi är vana vid och älskar dessa karaktärer och bästa sättet att få folk att inte störa sig för mycket är att försöka vara de karaktärer som folk är vana vid. Men samtidigt är det lite genant kan jag tycka att de måste spela inte bara en karaktär, utan också en annan skådespelare. Som om de inte är lika mycket värda själva. Ja, som ni hör vet jag inte riktigt vad jag ska tycka.
I pausen köpte jag en Donkey-tröja, jag kunde bara inte låta bli och vi får hålla tummarna att den inte krymper en massa för den största storleken de gör den i är Medium, kan ni fatta att jag kom i den?
Till mamma köpte jag en mjukis "Gingie", pepparkaksgubben alltså. Förhoppningsvis kan jag visa en bild på honom de närmaste dagarna för han är verkligen jättecool!
Efter showen gick vi till Boots för att handla schampo och balsam och sen gick vi ned på Haymarket och åt på Pizza Hut. Vi var så trötta att vi inte fick i oss så mycket, men vi tog med oss pizzan tillbaka till hotellet och tanken var att den skulle bli frukost nästa dag.

Förberedelser

4/7 På onsdagen hade jag medvind på jobbet, fick mycket gjort och leveranser jag väntat på dök upp så att jag kunde få iväg dem.
På lunchen ringde jag och bokade platser för mig och systerdottern på den guidade turen vi ville ta på Highgate Cemetery på fredagen.
Jag hämtade syrran och körde henne till bilen i Rosersberg och sen åkte jag förbi Plantagen och köpte lite blommor.
När jag kom hem visade det sig att de hunnit bli klara med allt utom själva grävandet på min tomt för fiberkabeln. Dagen innan hade jag och grannarna fått parkera på gräsplätten mittemot mitt hus eftersom alla våra uppfarter var uppgrävda. Men nu var det igenfyllt och till och med sopat runt.
Jag diskade upp och städade undan lite och sen fixade jag naglarna, sen planterade jag blommorna jag hade köpt. Låt oss hoppas att de klarar sig en vecka utan mig nu.
Och sen satte jag igång med att packa redan före midnatt, det ni!
Jag tittade lite på Bones och sen gick jag och lade mig. Men lagen och alltings jävlighet kom och förstörde allt så jag kunde inte somna fast jag för en gångs skulle packat i ganska god tid och jag somnade inte förrän vid 4.30 ungefär...

Fullspäckad dag

1/7 På söndagen dök systerdottern L upp mitt på dagen, vi skulle planera vår Londonresa och plocka svamp.
Vi har ju sett väldigt mycket av det man ska se i London så för att inte virra runt och inte ha en plan så tänkte vi att vi skulle lägga den här söndagen på att planera istället.
L ville att vi skulle till Highgate Cemetery, jag vet inte var hon hört talas om den men när vi googlade så insåg vi att det var en väldigt bra idé. Det är en gammal kyrkogård med en massa gamla gravar, masoleum och andra lite läskiga saker. Jag vill dit och fota, fota och fota!
Man måste boka tid i en guidad grupp om man vill se den äldsta delen (den västra) för att folk stjäl saker från gravarna om det inte är guider med...
Vi bestämde också att vi skulle se om vi hittade bra och billiga biljetter till nån musikal, vi är inte så värst mycket för det någon av oss, men det hör ju liksom till när man är i West End. Det gör man bäst på plats dock, så det tar vi när vi kommer dit.

Mer orkade vi inte engagera oss utan istället gick vi för att hämta veden jag lagt i ordning på grannens tomt.
En av vagnarna jag tagit hem från jobbet skulle nog vara ett bra sätt att ta ned stockarna tänkte jag. Vi hjälptes åt att lasta vagnen och insåg att det nog skulle bli svårt att flytta den tunga vagnen och om vi väl lyckade skulle det nog bli svårt att stoppa den i nedförsbacken.
Det var helt klart mer ved än vi trott och mycket, mycket tyngre. Vi fick lasta av lite för att klara av att flytta vagnen. Vi kämpade för att flytta vagnen över gräset mot backen och sen tog vi den försiktigt över krönet. Först gick det bra och sen började det gå fortare och fortare, jag som gick framför vagnen för att bromsa insåg att det började bli farligt och sa åt L att försöka svänga vagnen så att den skulle köra fast. Slutligen skrattade vi så att vi blev så svaga att det var definitivt omöjligt att stoppa vagnen. Som tur var lyckades vi få den att köra fast i kanten och väntade med att köra vidare tills vi skrattat klart.
Det var bromsspår efter L's fötter i sanden på vägen, mina bromsspår vill ni inte veta var de var någonstans...
Vi körde upp kärran till min vedhög och sen tog vi en korg och körde mot Runsaskogarna.
Det känns konstigt och onödigt att gå ut is skogen utan Turre, men jag ville se om jag hittade kantareller. Jag hittar dem ju aldrig och sen insåg jag att jag nog letar alldeles försent.
På vägen in mot skogen hittade vi smultron och plockade och åt dem, de var solvarma och söta.
Strax senare var vi inne i skogen och jag hittade de första kantarellerna, det skulle också visa sig vara de sista...
L hittade några taggsvampar någon timme senare men det var också allt. Vi hade i alla fall pciknick på vaniljbullar och dricka, sittandes på varsin sten. Dessutom blev vi inte myggbitna eftersom vi varit smarta nog att ha myggstick på oss innan vi åkte hemifrån.
Vi hittade en konstig sten som såg arrangerad ut och L hävdar att det var dvärgar som ställt i ordning den, de gillar visst stenar.
Vi hittade ett underligt grävt hål också och funderade på vad som bodde därnere.
När vi kom hem igen så gott som tomhänta satte jag igång att klyva ved medan L höll mig sällskap och dödade myggor med mitt "mygg-tennisrack".
När allt var klyvt hjälptes vi åt att stapla det, det är alltid mycket mer än man tror och det tog ett tag att bära bort det och stapla det och dessutom tog det ett tag innan vi effektivt lyckats stabilisera och hålla upp vagnen på det ojämna underlaget. Nu har jag en massa ved men jag ger inte upp, jag vill ha så mycket att jag kan misslyckas nästa vår och sommar utan att frysa ihjäl vintern efter.
Sen gick vi äntligen in och jag lagade spagetti och köttfärssås med en massa rödvin, lök, vitlök, trattkantareller, olivolja och basilika, jag hade i lite Worshestersås och oregano också och lite smått och gott förstås.
L var överlyckligt och tyckte att det var jättegott och det gjorde ju mig glad också.
Medan jag diskade efter maten försökte hon koplpa min dator till TVn. G har köpt sladd och grejer till att göra det och L är bra på datorer, men slutligen fick hon trots allt ge upp och sen kom syrran och hämtade henne och hon övningskörde hem.