Efterlängtat besök från Bangkok

18/5 På måndagseftermiddagen kom min vän J från Bangkok för att hälsa på! Jag var helt till mig för att han äntligen hade möjlighet att komma ner till Mae Phim. Han kunde bara stanna en natt, men att han kunde tänka sig att åka i 2½ timme för att göra det gjorde mig jätteglad! Min vän och chaufför Y åkte och hämtade honom och även J blev förtjust i Y som är väldigt lätt att umgås med. Vi blev inbjudna till S för en hemlagad middag, V hade gjort svenska pannkakor. Jag gillar förvisso pannkakor, men jag gillar inte fläskpannkaka och det är vad de normalt gör hemma hos sig. Fläskpannkaka som är stekt som vanlig pannkaka. Jag fick egna pannkakor utan fläsk och det var verkligen jättegott. J var jätteglad för han kände sig väldigt välkommen hos S och han är väldigt social men var ändå lite orolig, kanske för att det betydde rätt mycket för både mig och honom, att S och han kom överens. Happy M som vi kallar honom var också hos S på middagen och även han är amerikan och bor i Thailand, som J alltså och de klickade också väldigt bra.
S visade runt oss och visade sitt garage, sina bilar och motorcyklar när jag bad honom att visa dem för J. Hans garage är nästan lika stort som mitt hus! Framåt kvällen åkte jag, J och Happy M ner till Buffalo Bill och tog en drink. Jag tänkte att nu jävlar ska jag faktiskt ta en drink med killarna och beställde en frozen marguerita med jordgubbssmak. Den stod där på bordet och smälte medan jag ignorerade den, jag upptäckte att jag inte alls ville ha den. Jag smakade på den precis när jag fick den men sen blev den stående. Vi tog drinkarna och gick upp i den övre baren, den som har AC, killarna var varma och jag satt och frös som vanligt... Sen började att spela musik i baren och sjunga högt och jag började bli uttråkad, men då kom tjejerna i restaurangen och sa att de fått klagomål nere i restaurangen, för tydligen höjs musiken även där när man höjer upp i baren! Till min lycka fick killarna överge sin spontana karaoke och sätta sig ned och umgås med mig istället.
Vi blev trötta rätt tidigt och gick upp och lade oss. J hade fått låna mina grannars lägenhet över natten så att vi kunde sova bekvämt båda två. Han är lång och rätt stor så han hade ju inte varit särskilt bekväm på soffan eller golvet.
Jag hittade för övrigt ännu ett vilt djur i vårt trapphus, en stor gräshoppa som jag balanserade på ett brev och tog ut.

Det är väl en typ av meditation för mig antar jag

15/2 På söndagen mådde jag lite bättre, men jag hade haft svårt att sova, värre än vanligt alltså. Jag kan ju inte sova alls utan tabletter längre, så har det varit i drygt två år. Jag tror att det bara är ett av symptomen på mitt usla liv. Jag åkte ned till kondis och satte mig att skriva en stund. Jag har varit där så mycket nu att jag testat i stort sett allt de har att erbjuda och jag är trött på allt bröd och jox. Men jag trivs med att sitta därnere eftersom det kommer och går folk hela tiden och det ger mig den kreativitet jag behöver. Om jag sitter hemma blir det bara så att jag antingen gör en massa nytta eller så sätter jag mig och tittar på DVD och spelar spel på datorn...
Den här dagen läste jag hela menyn och såg att de faktiskt har pannkakor på den, ekologiska dessutom.
Jag beställde det och när man äter frukost så sent så gör det inte så mycket att det är sött, annars har jag svårt att äta söta saker på morgonen.

Ibland får man böja sig för majoriteten

9/11 När vi vaknade på lördagen var vi jättehungriga jag och V. Jag gick och suktade efter resterna av min pizza men tyckte att det var taskigt av de andra att äta det till frukost. Men sen sa V, låt oss äta upp pizzan! Då hade jag inte längre någon kraft att hålla emot och jag sprang och hämtade den och sen åt vi den till frukost i sängen!
När jag uttryckte mitt dåliga samvete sa V att de andra också hade pizza, men det var ju inte riktigt sant, det var ju bara L som hade det.
Hon hade också ätit pizza till frukost men S var inte särskilt upprörd över det och de bestämde alla ihop att second breakfast skulle bestå av munkar.
Det låg en Dunkin Donuts längre ned på vägen och dit gick vi. De hade något erbjudande som gjorde att det var billigare att köpa 12 munkar än de 8 vi ville ha, så vi tog 2 extra med oss tillbaka. Jag tog en vanlig sockermunk, resten åt ungarna upp...
Ja, jag är inte så mycket för socker och grejer, men det är ju de och jag hade ju i alla fall fått pizza till frukost.
Vi hade ju hört att man skulle åka till kryddmarknaden när man är i Dubai, så det gjorde vi. taxi får inte åka hela vägen in så han släppte av oss på en taxistation och pekade vart vi skulle gå. Det var bara det att vi inte riktigt visste vad vi letade efter. Överallt var det folk som försökte få med oss för att handla alla möjliga skitsaker och fuskkopior. Det har jag ju hört är olagligt i Dubai och man vill ju inte gärna bli haffad där så jag sa till ungarna att skaka av sig alla de säljarna och inte ge sig in i några diskussioner med dem. Efter en stunds letande i gränder och gator började de gnälla som småbarn och undrade vad jag skulle göra åt problemet med att vi inte hittade rätt. L hävdade att hon var nära att få solsting av värmen och ville ha något att dricka, men ingenstans hittade vi någon servering.
Efter att vi gått in i en tygaffär och haft sån tur att vi hittade en mycket hjälpsam butiksägare och kund, så började vi visst att gå åt rätt håll. Sen sista biten kunde vi förlita oss på mitt blodhundsluktsinne. Jag kände lukten av kryddorna och vi följde min näsa och hittade slutligen rätt. Jag vet inte om det var hela marknaden och om det ens var rätt marknad. Men det var en väldigt trång gränd som såg ut som allt annat än en turistfälla och vi var några av de få turisterna vi kunde se där.
Jag vet inte vad det var som fick mig att välja just den butiken jag valde, men det kändes rätt. Där förhandlade jag pris på vaniljstänger, peppar, fänkålsfrö och saffran bland annat. Jag tror att jag lyckades med mitt prutande, men det är ju svårt att avgöra. Men när jag bekräftade priset vi kommit överens om så hyssjade killen mig och sa att han inte ville att amerikanerna som stod i butiken skulle höra vilket pris jag hade fått och han verkade faktiskt mena det.
Ungarna köpte saffran till sin pappa och jag till min mamma i julklapp. Jag köpte också 10 gram till mig själv.
Jag hade inte så mycket kontanter men butiksägaren sa att hans bror kunde följa med mig till bankomaten så jag bad S att följa med också, tjejerna blev erbjudna en varsin stol i butiken så länge. Det var en jäkla tur att den där brorsan följde med oss, vi hade nog aldrig hittat tillbaka för att hämta tjejerna igen annars.
När jag nu fått mina kryddor orkade jag inte med ungarnas gnäll mer utan gick med på att ta en taxi till Dubai mall även denna dag.
De tyckte inte heller att det var ett så bra ställe, men det var rent, svalt och hemtamt och så fanns det serveringar.
Taxichauffören som körde oss från kryddmarknaden till köpcentret skrämde oss från vettet, han körde alldeles för fort och bromsade inte förrän i sista stund när han kom ikapp en annan bil eller kom till en korsning eller sväng. Vi var väldigt lättade när vi klev ur bilen.
Vid det här laget var det dags för lunch och ungarna ville ha mer socker så vi gick till IHOP för att äta pannkakor.
Jag var sugen på det jag med, men sen slutade det förstås med att jag åt ungefär en halv pannkaka allt som allt.

På kvällen när det var dags att äta gick vi en bit in i ett kvarter bakom hotellet och hittade en indisk restaurang där alla kunde tänka sig att äta för att det var så pass billigt. När vi ätit gick V och S tillbaka till hotellet medan jag och L betalade och tog en liten omväg tillbaka. När vi kommit tillbaka till hotellet hade V en idé, hon ville till poolen. Himla synd att vi inte tänkt på det tidigare... Det var visserligen inte särskilt varmt, men det hade kanske varit trevligt att spendera dagen i solen på taket snarare än på Dubai Mall.
V hoppade i medan vi beundrade utsikten och fotade lite. Dubai är helt klart bättre på avstånd än när man är där.

Sen packade vi våra väskor och fixade klart allt inför hemresan nästa dag.

Kan jag hålla tummarna för att det är sista gången?

16/10 Jag började onsdagen med att äta frukost med norrmännen, det är frukostbuffé och jag kan ju aldrig riktigt få valuta för pengarna på en buffé, men sällskapet var ju utmärkt och priset var för övrigt inte särskilt högt heller... Problemet var bara att de inte hade vettigt kaffe att tillgå, bara läskigt amerikanskt blask. Men istället hade de precis allt man kunde tänkas vilja ha! Då menar jag precis allt! Mat, smörgåsar, olika typer av ägg, pannkakor, tacos(!), bacon och allt annat.
Jag kände för en pannkaka och äggröra så det fick det bli.

Killarna åt bra mycket mer än jag kan jag lova!
Efter ett par timmar på mässan med möten och annat åkte jag och kollegan ned downtown för att äta sushi på ett annat casino. Han hittade den restaurangen för några år sedan och de har en "all you can eat" lunchbuffé. Dessutom så gör de allt helt färsk till dig efter beställning så det står inte och blir sunkigt, det är superfräscht!
Det är konstigt, men den bästa sushi jag har ätit har alltid varit i USA.
Vi tyckte att vi åt mycket, men när vi jämförde oss med ett par som satt bredvid oss så insåg vi att vi åt hälften så fort som de och dessutom delade på hälften så mycket som en av dem åt...
När vi ätit så vi var proppmätta tittade kocken förvånat på oss och frågade två extra gånger om vi verkligen inte skulle ha mer. Ja, vad ska man säga, vi är såååå europeiska.
För övrigt hade vi varit och handlat lite dricka och mellanmål på Walmart på måndagen och trots att det ligger jättenära casinot finns inte ens övergångsställen eller trottoarer, för i USA går man inte någonstans. När vi var på väg tillbaka såg vi en annan som gick och blev väldigt förvånade över det, men när vi kom ifatt så insåg vi att det var en av våra kompisar som är norrman, så mycket för promenerande amerikaner.
Efter ytterligare lite jobb tills mässan stängde så gjorde vi oss redo att gå på middag med min kompis P och hans amerikanska kollega. Vi var så slitna allihopa att vi såg helt drogade ut men vi hade kul i alla fall, men min bordsherre var inte så jättensnackig och jag kunde ju inte sitta vänd ifrån honom och mot P och D så jag kunde inte umgås med dem heller så mycket. Vi var på japanskt steak house, ett sånt där de lagar maten på en häll framför en, det är som en typ av show och vår kock verkade lite besviken att vi inte ååhhhade och ahhade som de andra borden och applåderade som man ska, som sagt, vi är europeer.
Jag hade som vanligt beställt mitt kött så gott som rått och när jag fick det så var det helt genomstekt, jag tycker verkligen att kött smakar dåligt och unket om det är genomstekt så efter att ha försökt att bita ihop så gav jag slutligen upp och sa till. Vid det laget hade kocken städat stekbordet och gått därifrån för länge sedan, det var därför jag tvekade att gnälla. De bad så mycket om ursäkt och erbjöd mig nytt kött och jag tackade ja till det. Men eftersom stekhällen var städad så lagade de till det i köket, så jag undrar om det var en "sneezer" jag fick?
Det smakade i alla fall väldigt bra den här gången i ordningen så då var vi alla nöjda.
Vi tog oss tillbaka till hotellet och satte oss en stund i baren och där blev jag förstås kvar ett tag med samma folk som kvällen innan, vi har så kul ihop.
Innan jag skulle gå och lägga mig så letade jag reda på P som satt och spelade vid ett Black Jack bord och gav honom en godnattkram, sen tog jag en tur i casinot och försökte hitta någon kul maskin att spela på. Jag har varit i Reno så många gånger och har bara testat att spela 1 gång och då hade jag faktiskt rätt kul. Jag hoppas dessutom att det här är sista gången jag behöver åka till Reno så det gäller ju att passa på. Mitt i casinot var det två amerikaner som började prata med mig, de kände igen mig från mötet så vi pratade jobb en stund och sen gick en av dem och lade sig och den andra höll mig sällskap när jag letade efter ett spel och spelade en stund och sen sa vi godnatt.

Blöt hund och blöt deg

15/6 På lördagen klädde jag inte på mig på hela dagen, jag kunde helt enkelt inte hitta någon anledning till att göra det... Jag vaknade inte förrän efter 13 och då gjorde jag scones till frukost och sen kom S förbi på te och scones. Jag får inte berätta för någon att hon faktiskt drack en kopp te eftersom hon vägrar te, men eftersom ni ändå inte kan se hela namnet så berättar jag i alla fall. Hon var helt enkelt tvungen att erkänna efteråt att te och scones är en väldigt bra kombination.
Även om jag tog en slapp dag så gjorde jag faktiskt lite nytta, jag fixade naglarna, tvättade en maskin tvätt, diskade, tvättade Turre och borstade honom och klippte klorna. Det låter så gulligt tycker jag, när han tassar fram på parketten istället för att klicka sig fram på klorna...
Jag hade somnat på soffan på eftermiddagen men vaknade av barnskrik, de stod precis nedanför min veranda, på vägen, med föräldrar och ingen säger åt dem att sluta skrika, sånt är konstigt tycker jag. Jag har heller ingen aning om vilka de var, det var i alla fall inte mina grannar, så då kan man tycka att de kan stå och skrika vid sitt eget hus istället. Till sen lunch åt jag resten av pannkakorna jag hade i kylen och de var lika goda idag.
Jag gjorde ett tappert försök att dricka ett glas vin, för det är ju sånt man ska göra som singel om man är ensam en lördagskväll, men det gick inget bra och det sista hälldes ut i vasken.
Judas hängde med oss inne och somnade upp och ner på mattan, tryckt mot soffan. Varken han eller jag hade visst energi att vara ute fast solen sken.
Innan jag gick och lade mig satte jag en "nattdeg" i kylskåpet. Jag hittade receptet i Ica Buffé och det verkade enkelt och gott. Jag bytte ut rågmjölet mot grahamsmjöl eftersom jag inte hade rågmjöl hemma, med det blir nog bra. Man rör i alla fall ihop den här kladdiga degen och sätter den i kylskåpet med en handduk över och sen bakar man ut den nästa dag.

Ica Buffés Magiska Sommarfrallor

5 dl Kallt Vatten
5 dl Rågsikt
7 dl Vetemjöl
1 tsk Salt
1 msk Olja
1 msk Socker

Rör ihop, ställ i kylskåpet över natten. Gör 20 bitar utan att knåda, dela upp med degskrapa eller kniv.
Grädda i 225 grader, 20-25 min.

Måste jag gå upp?

29/1 På tisdagen ville Turre helst inte gå till jobbet och jag kan inte påstå att jag var mycket villigare. Och det blev återigen stressigt på jobbet. Det var en massa grejer som skulle gå iväg och dessutom var torsdagens resa fortfarande inte bestämd och bokad.
Det hände inte mycket mer än jobb denna tisdag och på kvällen åt jag amerikanska pannkakor med bär till middag och tittade återigen på Criminal Minds..

Man äter dem med ben och allt

4/8 På lördagen åkte vi för att träffa L's kompis G och testa hans strand som han rekommenderat. Han hade sagt att den var så gott som tom och visserligen fanns inga parasoll men det kunde han ta med sa han. Han är väldigt välordnad och täcker till och med över bilen så fort han parkerar den, själv hade jag inte orkat hålla på.
Ungefär mitt på dagen kom vi ned till stranden och den var precis vad han lovat, så gott som tom, med rent vatten och lite större sandkorn som inte fastnade överallt. Han hade dessutom ställt upp parasollen en stund tidigare så vi hade sval sand att lägga oss på.
Efter att ha svalkat av mig lite halvsov jag i skuggan och hade det rätt bra, killarna gick till cafét en bit bort och köpte frappé åt oss.
Efter ganska många timmar duschade vi av oss, trots att stranden var liten och ganska tom fanns en dusch där...
Sen gick vi förbi en tomt där de hade egna vindruvor och persikor och så tog vi bilen en bit bort för att äta middag.
Jag och L hade bränt oss trots att vi legat i skuggan hela tiden utom i vattnet och jag hade trott att det skulle räcka att vända ryggen från solen för att inte bränna den, men det kan jag tala om att det gör det inte!
Vi beställde in lite olika rätter och det mesta var gott, men min favorit var fortfarande auberginesalladen.
Småfiskarna som både G och L gillar är ingen höjdare tycker jag, den smakar ungefär som stekt strömming och det vill säga, ganska mycket fisksmak. Dessutom är de för små för att rensa bort benen ur, det är tänk att man ska äta dem hela. Men jag tycker att det smakar som om man hade hår i maten då.
I Aten är dessa fiskar mindre och har huvud och inälvor kvar, de smakar värre. Om jag måste välja tar jag hellre dessa.
Jag var väldigt törstig efter min dag på stranden så jag ville ha vattenmelon till efterrätt och det är verkligen jättegott med vattenmelon i Grekland.
Vi åkte hemåt och det var en fantastisk solnedgång och fort går det, solen står lågt på himlen och 1-2 minuter senare är den borta bakom berget...
När vi kom hem var jag trött och lade mig att vila en stund, jag slumrade mest bara, men jag hade fläkten på för fullt så jag hörde inte mycket alls. Jag vaknar av att någon viskar mitt namn och när jag slår upp ögonen står L med ansiktet jättenära mitt för att skrämmas och det kan jag lova att han lyckades med. Jag minns mest att jag blev rädd och sur, men tydligen hade jag av reflex klöst till honom i ansiktet, ha ha, rätt åt honom!
Senare på kvällen mötte vi upp L's kusin A och några kompisar till honom som just kommit tillbaka från stranden (vid 23.30), de hade ätit och satt på en gyrorestaurang. Vi satte oss med dem och tog en cola och sen satt de och snackade om en massa som jag inte skulle ha fattat nåt av alls om inte L skvallrat om vad de sa. De höll på att retas med varandra om tjejer och pikade om hur de andra stirrade på olika tjejer som gick förbi och om hur någon tittade på för unga tjejer och hur en annan tittade på för gamla tjejer. Hade jag fattat vad de sa och kunnat ge svar på tal hade de nog valt ett annat samtalsämne...
A köpte en pannkaka till mig, en med krossat kex och choklad. Det var väldigt gott men jag hade fördragit en med banan och choklad så som jag bett om, det hade nog varit mindre sött. Men så kan det gå när man inte pratar tydlig grekiska.
När vi kom tillbaka hem igen så fastnade vi på balkongen och satt alldeles för länge och snackade en massa.

Världens vackraste plats?

6/7 Vi gick upp i någorlunda tid på fredagen och tog en promenad till vårt favoritställe i Soho, Balans Café för att äta frukost.
Det var 2½ år sedan vi var där sist men fick samma servitör som vi hade då, bara det är ovanligt i en sån stad som London där alla är på väg någonstans hela tiden. Sen när han kom med menyn så stannade han plötsligt upp och sa att han kom ihåg oss och undrade om vi hittade Metallica-tröjan som han försökt hjälpa oss att hitta... Fantastiskt hur han kan minnas oss och dessutom komma ihåg vad vi pratade om sist! Jag var tvungen att ta ett kort på honom och L.
L valde amerikanska pannkakor och själv valde jag Full English Breakfast, bara för att liksom.
På menyn får man välja jordgubbar eller bacon till pannkakorna och jag har alltid undrat vad för ena konstiga människor som väljder bacon och hur det kommer sig att valet ens finns... Nåja, L är uppenbarligen en av dem, för hon ville ha bacon till sina pannkakor och lönnsirap!
Hon drack en varm choklad som tydligen var väldigt god, själv drack jag en superstark latte som jag fick spä ut med varm mjölk jag varit tvungen att be om.
Efter frukost gick vi direkt till tunnelbanestationen vid Leicester Square och åkte till Highgate Cemetery, det tog nästan en timme och vi åkte både tunnelbana, buss och gick en bit också, men det gick bra att hitta dit.
Det regnade nästan hela tiden men inte så mycket som tur var. Vid kvart i två samlades vi tillsammans med ett tjugotal andra utanför grindarna vid Highgate Cemetery West. Sen ropades de som förbokat upp och fick gå och betala och samlas i en grupp innanför grinden. Vi hörde inte riktigt vad de sa när de ropade upp så oss fick de ropa upp en gång till senare, de hade visst fått namnet lite fel per telefon, men det ordnade sig. De frågade om L hade studentkort men det har gått ut så hon hade det inte med sig och det sa vi, men de tyckte nog att det syntes att hon gick i skolan så hon fick betala studentpris i alla fall, det var ju snällt.
Sen gick vi långsamt in i vad som mest såg ut som en regnskog, särskilt i det vädret. En överväxt djungel liksom och fantastiskt vackert. Gravstenarna var gröna av alg och de flesta höll mer eller mindre på att falla. Skogen höll på att ta över och det är svårt att tro dem när de berättar att när kyrkogården öppnade på 1800-talet så fanns det inga träd någonstans utom ett i centrum av den stora gravcirkeln som vi kom till senare.
Vår guide var en äldre man som verkade brinna för detta vackra ställe och han svarade gärna på frågor som kanske inte rörde kyrkogården på ett direkt sätt, som till exempel hur hans egen relation till den såg ut.
Han berättade också om flera av personerna som var begravda där och de som var britter i vår grupp tycktes känna till vilka de var, så det var nog välkända människor. Jag och L var också helt klart yngst så det kan ju vara en faktor då det gäller att känna igen äldre namn.
Begravningsplatser som inte ligger precis vid promenadvägarna genom kyrkogården är dyrare än de andra eftersom man helt enkelt får vila mer i frid där än vid de vägar som trampas av turister hela dagarna. Så ja, om ni funderade, man begraver fortfarande folk här.
Det var i alla fall smärtsamt vackert och stillsamt och både jag och L kände att vi nog kunde tänka oss att spendera evigheten där. Det kan nog vara lite kusligt på nätterna dock och det har använts i flera skräckfilmer som faktiskt har spelats in på kyrkogården under dess mindre ärofyllda dagar. Det sägs att Dracula till viss del har spelats in här.

När vi efter någon timma var på väg ut berättade dock vår guide om en begravning de haft tidigare på morgonen där en 17 månaders baby hade begravts uppe i grönskan och då tittade jag och L på varandra med en skräckfylld blick. Det är en sak att tänka sig att ligga där själv, men det skulle verkligen inte kännas rätt att begrava en liten baby där, jag vet inte varför det känns så men det var en stark känsla.
Vi var i alla fall väldigt glada över att vi tagit oss tid att åka dit och det var ju en jättetur att L fått nys om det.
Det var en av de vackraste platser jag haft förmånen att se under mina resor i världen och den ligger ju bara några timmar hemifrån, om ni någonsin får en chans så måste ni bara åka dit!

När vi tagit oss tillbaka till centrala London gick vi till China Town för att äta lunch, det blev Dim Sum och Won Ton Noodle Soup för mig och Dim Sum och vårrullar för L. Hon gillade inte dim sum, hon är en av de första jag träffat som inte gör det.
Efter att ha ätit en sen lunch gick vi tillbaka till hotellet och vilade, jag somnade och L kollade sin mail och sånt och slumrade slutligen till hon också.
Sen gick vi för att se om vi kunde hitta några biljeter till Shrek The Musical och det gjorde vi. På Leicester Square finns en "sista minuten-biljett shop" för musikaler i West End och vi betalade runt 40 pund för våra biljetter vilket ju är helt okey för platser på 12:e raden. Vi traskade iväg direkt och gick genom Covent Garden och hittade teatern som faktiskt hette: Theatre Royal Drury Lane, om ni kan tro det!

Vi satte oss ned och kunde knappt tro vår tur när vi hade så gott som tomt framför oss och såg hela scenen utan ett enda huvud i vägen. En kvart in på föreställningen kom dock en hel familj in försenade och allt och de satte sig några rader längre fram allihopa utom den stora, långa pappan som alltså var runt 190 cm och dessutom ganska stor och tjock, han sate sig precis mitt i vårt synfält på mitten av tre lediga platser så att han verkligen täckte upp hela scenen och vi såg knappt något alls resten av första halvan, inte ens när vi försökte tittade runt honom så såg vi något. Efter pausen frågade jag några i personalen om de kunde kolla om han verkligen hade biljett för den platsen och istället för att bråka med honom undrade de om vi kunde tänka oss att flytta oss till platser lite längre fram. Det gick vi med på och L hade gott synfält över scenen men för mig var det precis som innan men bara det faktum att det nu va självvalt gjorde att det kändes bättre.
Jag är egentligen inte så mycket för musikaler men jag gillar känslan av att det är riktiga människor som står därframme och de har ofta sina poänger även om jag ibland kan känna mig lite generad nästan när jag tittar.
Det jag kan känna är att det måste kännas nästan lite degraderande att försöka låta så mycket som mäjligt som en annan, mycket mer känd skådespelare... För det var det de gjorde vilket jag tycker är rätt, vi är vana vid och älskar dessa karaktärer och bästa sättet att få folk att inte störa sig för mycket är att försöka vara de karaktärer som folk är vana vid. Men samtidigt är det lite genant kan jag tycka att de måste spela inte bara en karaktär, utan också en annan skådespelare. Som om de inte är lika mycket värda själva. Ja, som ni hör vet jag inte riktigt vad jag ska tycka.
I pausen köpte jag en Donkey-tröja, jag kunde bara inte låta bli och vi får hålla tummarna att den inte krymper en massa för den största storleken de gör den i är Medium, kan ni fatta att jag kom i den?
Till mamma köpte jag en mjukis "Gingie", pepparkaksgubben alltså. Förhoppningsvis kan jag visa en bild på honom de närmaste dagarna för han är verkligen jättecool!
Efter showen gick vi till Boots för att handla schampo och balsam och sen gick vi ned på Haymarket och åt på Pizza Hut. Vi var så trötta att vi inte fick i oss så mycket, men vi tog med oss pizzan tillbaka till hotellet och tanken var att den skulle bli frukost nästa dag.